# Fråga om en kommun i besparingssyfte har kunnat besluta bl.a. om att verkställigheten av vissa beslut om bistånd enligt SoL och insatser enligt LSS skulle upphöra under en tid

JO 2005-01-13 dnr 3796-2004

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2005-01-13               3796-2004                1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en kommun i besparingssyfte har kunnat besluta bl.a. om att
                        verkställigheten av vissa beslut om bistånd enligt SoL och insatser
                        enligt LSS skulle upphöra under en tid


                        I september 2004 kom det till JO:s kännedom att Socialnämnden i Töreboda
                        kommun vid ett sammanträde den 8 september 2004 hade beslutat om besparingar i
                        budgeten för år 2004. I protokollet från nämndens sammanträde, § 125, anfördes
                        under rubriken Ärende bl.a. följande.

                                  Vid socialnämndens sammanträde 2004-05-26 togs frågan om innevarande års
                                  budget upp. Tidigare prognoser hade visat på betydande underskott. – – – Prognosen
                                  2004-04-30 slutade på 2 500 000 kr.
                                  På förvaltningens förslag gav socialnämnden uppdraget att ta fram underlag till
                                  besparingar samt konsekvensbeskrivningar till erhållen budgetram. (Sn § 88/04).
                                  –––
                                  Socialnämnden beslutade vid sitt sammanträde 2004-06-17, § 107, begära
                                  tilläggsanslag hos kommunfullmäktige med 4,1 miljoner kronor, motsvarande
                                  socialnämndens underskott i budgetprognos 2004-05-31.
                                  Kommunfullmäktige beslutade vid sitt sammanträde 2004-08-30, § 51 att avslå
                                  socialnämndens begäran om tilläggsanslag samt klargjorde att socialnämnden själv
                                  har att fatta beslut för att anpassa sin verksamhet till av fullmäktige tilldelad budget.
                        Vid nämndens sammanträde förelåg en promemoria som är daterad den 4 juni 2004
                        och som hade upprättats av förvaltningschefen AA. I den angavs delar av
                        nämndens verksamhetsområde inom vilka besparingar skulle kunna ske. För äldre-
                        och handikappomsorgen angavs bl.a. att ”Inga beslut om ledsagning kommer att
                        verkställas”. När det gällde LSS- och psykiatrienheten angavs bl.a. följande.

                                  − Vissa beslut på korttids- och fritidshemmet Killingen kommer inte att kunna
                                    verkställas.
                                  − Beslut om ledsagning kommer inte att kunna verkställas.
                        Nämnden fattade med utgångspunkt från promemorian följande beslut.

                        1. Socialnämnden beslutar om besparingar i 2004 års budget med undantag under
                           stycket konsekvenser, punkterna:

                                  − Uppstigning senarelagd eller inställd. De som kan gå upp själva får förbli
                                    i pyjamas/nattlinne och morgonrock.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 3796-2004     Sid 2 (5)




      − Utdragna måltider vid matning, där de som matas sist får kall mat, en
        personal matar alla.

      − Ingen extra bemanning vid vård i livets slutskede.

2. Uppföljning av besparingar ska ske till socialnämnden varje månad,
   verksamhetsmässigt och ekonomiskt.

3. Beslutet gäller från och med 2004-09-13 och till årets slut.

JO beslutade att inhämta ett yttrande från Socialnämnden i Töreboda kommun om
huruvida nämndens beslut den 8 september 2004 innebar att beslut om bistånd
enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, eller om insatser enligt lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som nämnden, eller
eventuellt domstol, tidigare hade fattat inte skulle gälla eller inte verkställas under
tiden från den 13 september 2004 fram till årsskiftet 2004/05. För det fall beslutet
innebar att tidigare fattade beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen eller insatser
enligt LSS inte skulle gälla eller inte verkställas under den aktuella tiden,
anmodades nämnden att redogöra för de rättsliga överväganden som den hade gjort
när det gäller förutsättningarna för att ändra ett s.k. gynnande förvaltningsbeslut (se
bl.a. Regeringsrättens avgörande RÅ 2000 ref. 16) eller förordna att ett sådant
beslut inte längre skulle verkställas.

Socialnämnden i Töreboda kommun anförde i ett yttrande följande.
      Inledningsvis önskar socialnämnden framhålla att nämnden dels försökt få
      nödvändiga tilläggsanslag från kommunfullmäktige och dels överlämnat frågan om
      besparingar till fullmäktige för ställningstagande.
      Socialnämndens begäran om tilläggsanslag och överlämnandet motiverades av
      nämndens bedömning att det var omöjligt att genomföra besparingar under
      återstoden av 2004 som anpassade verksamheten till av fullmäktige tilldelad budget.
      Till bakgrunden hör också att nämnden i motsvarande situationer under tidigare år
      fått tilläggsanslag exempelvis från de medel som disponeras av kommunstyrelsen
      för oförutsedda utgifter.
      Kommunfullmäktiges beslut att avslå begäran om tilläggsanslag, särskilt i den del
      det innefattade ett klargörande att socialnämnden själv har att fatta beslut för att
      anpassa sin verksamhet till budget, sågs av nämnden som en direkt anvisning från
      fullmäktige.
      Genom sitt beslut den 8 september 2004 avsåg socialnämnden att ta ställning till den
      anvisade besparingen som sådan samtidigt som nämnden angav att vissa möjliga
      konsekvenser måste undantas. Meningen var däremot inte att igenom beslutet i
      detalj ta ställning till hur besparingen skulle genomföras.
      Socialnämnden har därefter insett att innebörden av det ifrågavarande beslutet är
      oklart och kan ifrågasättas i ett rättsligt perspektiv. Socialnämnden har därför genom
      ett nytt beslut den 29 september 2004 upphävt beslutet samt tydliggjort att beslut om
      insatser som den enskilde har beviljats och kommer att beviljas skall verkställas
      enligt gällande lagstiftning.
      Nämnden har också i enlighet med sitt verksamhetsansvar enligt 6 kap. 7 §
      kommunallagen tagit initiativ till att ge ett uppdrag till socialförvaltningen att
      genomföra en granskning av om enskilda lidit rättsförluster genom det beslut som
      fattats av nämnden och åtgärder som har vidtagits av socialförvaltningen under tiden
                                                                        Dnr 3796-2004     Sid 3 (5)




      den 13–29 september 2004, dvs. under den tid som det upphävda beslutet gällt. En
      preliminär slutsats är att beslutet inte inneburit några direkta effekter i verksamheten
      annat än i fråga om ledsagning. Exempelvis så har situationen på de särskilda
      boendena varit opåverkad. Inga enskilda har förvägrats rätten till insatserna
      korttidsvistelse eller fritidshem.
      Såvitt gäller ledsagning kan följande konstateras. Fyra personer har ledsagning
      beviljad enligt socialtjänstlagen (SoL). 22 brukare har ledsagning beviljad enligt
      lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Gemensamt för de som
      har ledsagning enligt SoL är att de beviljats 100 timmar per år. Av dem som
      beviljats ledsagning enligt LSS har 18 brukare beviljats visst antal timmar per år, två
      brukare har timmar beviljade för tio månader och två brukare har timmar beviljade
      för sex månader. En av de personer som har insatsen enligt SoL har under den
      aktuella tiden undantagits från det ifrågavarande beslutet då den personen är helt
      blind och det skulle ha inneburit allvarliga konsekvenser för honom. Samma gäller
      två personer som har insatsen enligt LSS och som hört av sig till förvaltningen och
      behövt ledsagning för att besöka vårdinrättningar.
      Sammanfattningsvis har alltså samtliga som hört av sig eller som haft angelägna skäl
      för ledsagning undantagits från beslutet under den aktuella perioden. Det går
      givetvis inte helt att utesluta att brukare som avstått från att kontakta kommunen kan
      ha drabbats. Mot bakgrund av att besluten gäller för tid om ett år eller i övriga fall
      tio eller sex månader samt omfattar fri förfoganderätt för ett stort antal timmar har
      förhoppningsvis någon större rättsförlust inte uppkommit. De beviljade timmarna
      har inte gått förlorade genom socialnämndens beslut och de åtgärder som har
      vidtagits från förvaltningen. En närmare redovisning av resultatet av granskningen
      kan lämnas till Justitieombudsmannen när denna slutförts.
I ett beslut den 13 januari 2005 anförde JO André följande.

Beslut angående bistånd enligt socialtjänstlagen eller insats enligt LSS fattas av
den eller de kommunala nämnder som svarar för kommunens socialtjänst och
verksamhet enligt LSS. Ett beslut att avslå en ansökan om bistånd eller insats kan
överklagas till förvaltningsdomstol. För det fall att domstolen bifaller
överklagandet gäller beslutet omedelbart såvida domstolen inte har förordnat om
annat eller en högre instans beslutat om inhibition.

En kommun som underlåter att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla bistånd enligt
socialtjänstlagen eller en insats enligt LSS som någon är berättigad till enligt
domstols avgörande, skall åläggas att betala en särskild avgift. Ett beslut om
särskild avgift fattas av förvaltningsdomstol efter en ansökan av länsstyrelsen (se
16 kap. 6 a–6 d §§ SoL och 28 a–28 d §§ LSS). Det finns inte några bestämmelser
om särskild avgift beträffande en kommuns underlåtenhet att verkställa ett beslut
om bistånd eller insats som har fattats av ett kommunalt organ. I den delen kan jag
hänvisa till ett betänkande som Utredningen om verkställighet av vissa gynnande
kommunala beslut nyligen har lagt fram, SOU 2004:118. Avsaknaden av
bestämmelser om avgifter eller andra sanktioner innebär givetvis inte att
kommunen har någon rätt att underlåta att verkställa sina egna beslut om bl.a.
bistånd enligt socialtjänstlagen.

Ett beslut att bevilja någon bistånd enligt socialtjänstlagen eller en insats enligt
LSS utgör ett s.k. gynnande förvaltningsbeslut. Någon generell regel om under
vilka förutsättningar en myndighet kan ändra ett beslut som den har fattat av annan
anledning än rena förbiseendefel finns inte. Utgångspunkten är dock att ett
                                                                       Dnr 3796-2004    Sid 4 (5)




gynnande beslut inte kan ändras till nackdel för den enskilde. Undantag kan göras
dels om beslutet har försetts med ett s.k. återkallelseförbehåll, dels om tvingande
säkerhetsskäl påfordrar en omedelbar återkallelse, dels om beslutet blivit oriktigt
på grund av att den enskilde vilselett myndigheten.

Frågan om det finns ytterligare fall då ett beslut om bistånd kan ändras till nackdel
för en enskild har behandlats av Regeringsrätten i ett avgörande som refererats i
RÅ 2000 ref. 16. Avgörandet gällde om en socialnämnd kunde ompröva och till
biståndstagarens nackdel ändra ett beslut om bistånd i form av hemtjänst som
gällde tills vidare. Regeringsrätten anförde därvid bl.a. följande.
      Rätten till bistånd enligt 6 § SoL och de paragrafer vartill där hänvisas är en förmån
      som enligt lagen skall bestämmas inom viss angiven ram av den enskildes behov för
      försörjningen och livsföringen i övrigt. Hänsynen till den enskildes trygghet talar
      med styrka emot att beslut om sådant bistånd får omprövas till den enskildes nackdel
      annat än under de generella förutsättningar som anses gälla för omprövning av
      gynnande beslut. Detta gäller främst beslut om bistånd som avser ett bestämt tillfälle
      eller en bestämd period. När ett beslut avser ett fortlöpande bistånd utan någon
      angiven tidsbegränsning kan däremot skälen för omprövning vara så starka –
      exempelvis om biståndsbehovet väsentligt förändras – att ett absolut förbud mot
      omprövning på grund av ändrade förhållanden inte bör uppställas. Det kan dock inte
      komma i fråga att låta ändringar av andra förhållanden än sådana som kunnat
      beaktas vid det ursprungliga ställningstagandet få föranleda en omprövning.
Nämnden fattade den 8 september 2004 ett beslut om besparingar. I sitt yttrande till
JO har nämnden anfört att den genom beslutet avsåg att ta ställning till den
föreslagna besparingen som sådan samtidigt som nämnden angav att vissa möjliga
konsekvenser måste undantas. Enligt remissyttrandet var det inte meningen ”att
igenom beslutet, i detalj ta ställning till hur besparingen skulle genomföras”. I
beslutet om besparingar anges inte uttryckligen att verkställigheten av vissa beslut
skall upphöra. Mot bakgrund av vad som anfördes i den promemoria som låg till
grund för beslutet, kan beslutet dock enligt min mening inte ges annan innebörd än
att nämnden bl.a. gav förvaltningen ett uppdrag som innefattade en befogenhet att i
enskilda fall avbryta verkställigheten av vissa beslut om bistånd och insatser. Såvitt
kommit fram i ärendet gjorde även förvaltningen en sådan tolkning av beslutet.

Eftersom de medel som kommunfullmäktige hade tilldelat nämnden inte räckte till
kostnaderna för verksamheten har nämnden befunnit sig i en svår situation.
Nämnden har givetvis haft att anpassa verksamheten till de ekonomiska ramar som
kommunfullmäktige har bestämt. Detta har emellertid inte inneburit att nämnden
har kunnat fatta beslut om besparingar som lett till olagliga konsekvenser. Härvid
skall framhållas att kommunfullmäktige inte genom föreskrifter eller beslut om
medelstilldelning kan ålägga en nämnd att åsidosätta vad som följer av
lagstiftningen på ett område.

Som framgår av det ovan anförda har det i förevarande fall inte funnits rättsliga
förutsättningar för nämnden att generellt förordna att vissa beslut om insatser enligt
socialtjänstlagen eller LSS inte längre skulle verkställas. Oavsett hur man ser på de
prioriteringar som nämnden har gjort när det gäller verksamheten och
                                                                  Dnr 3796-2004    Sid 5 (5)




förutsättningarna för att göra besparingar på olika områden har nämnden genom att
likväl fatta ett beslut som haft en sådan innebörd grovt överträtt sina befogenheter.

Nämndens beslut om besparingar upphävdes efter en kort tid. De negativa
konsekvenserna av besparingsbeslutet för de berörda enskilda kan därför antas ha
varit begränsat och nämnden har gett socialförvaltningen i uppdrag att utreda om
någon enskild lidit skada. Mot denna bakgrund finner jag inte skäl att fortsätta

## Utredning

utredningen, utan jag låter saken bero med den allvarliga kritik som innefattas i det
ovan anförda.

När socialförvaltningens granskning av konsekvenserna av nämndens
besparingsbeslut är klar önskar jag erhålla en redovisning av resultatet av den.

En kopia av beslutet skickas till Länsstyrelsen i Västra Götalands län, sociala
enheten, som har tillsyn över socialtjänsten i länet.

I en skrivelse som kom in till JO den 13 maj 2005 redogjorde socialförvaltningen
för sin egen granskning av huruvida någon enskild hade lidit någon rättsförlust till
följd av nämndens beslut. JO lade redogörelsen till handlingarna i ärendet.
