# Kritik mot Socialnämnden i Bollnäs kommun för att nämnden utan lagstöd beslutat om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU innefattande krav på drogtest

JO 2016-03-23 dnr 38-2015

BESLUT
                                                                        Datum                Dnr                    Sid
                                                                        2016-03-23           38-2015               1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Kritik mot Socialnämnden i Bollnäs kommun för att nämnden utan
                        lagstöd beslutat om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU
                        innefattande krav på drogtest


                          Beslutet i korthet: En socialnämnd beslutade om umgängesbegränsning enligt 14 §
                          LVU och angav som ett särskilt villkor för att föräldrarna skulle få umgänge att de
                          skulle lämna drogtest i samband med umgängestillfället. JO har i beslutet prövat om
                          det finns lagliga möjligheter att ställa upp ett sådant villkor.
                          Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp
                          (RF 2 kap. 6 §). Skyddet får enligt vissa förutsättningar begränsas genom lag. Ett
                          ingrepp är påtvingat om det allmänna disponerar över maktmedel för att genomdriva
                          åtgärden eller om den enskildes motstånd bryts genom hot om någon sanktion.
                          Det villkor om drogtest som socialnämnden beslutade om kan enligt JO:s mening inte
                          betraktas som något annat än ett beslut som innebär tvång för den enskilde att
                          underkasta sig ett kroppsligt ingrepp. Det finns inte i LVU eller annan lagstiftning
                          någon bestämmelse som ger socialnämnden rätt att i ett sådant här fall kräva ett
                          drogtest. Socialnämnden kritiseras för att ha meddelat ett beslut som saknar laglig
                          grund.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot socialtjänsten i Bollnäs
                        kommun angående flera brister i handläggningen av ett ärende rörande hans son
                        som vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
                        av unga, LVU. Han anförde bl.a. att handläggarna ställer krav på drogtest inför
                        varje umgänge med sonen.

## Utredning

JO hämtade in journalanteckningar från individ- och familjeomsorgen i Bollnäs
                        kommun.

                        Därefter begärde JO att Socialnämnden i Bollnäs kommun skulle yttra sig över
                        det som anfördes i anmälan om krav på drogtest inför umgänge. Nämnden har
                        som sitt remissvar hänvisat till ett yttrande från enhetschefen vid individ- och
                        familjeomsorgen. I yttrandet anfördes följande:




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                    Dnr 38-2015         Sid 2 (5)




Nämndens synpunkter i de delar anmälan avser
Barnavårdsärendet gäller en snart 9-årig pojke, BB, som aktualiserades hos nämnden
första gången 060912. Nämnden beslutade 110128 att omedelbart omhänderta BB
med stöd av 6 § LVU. Förvaltningsrätten (FR) beslutar i april 2011 att bifalla
nämndens ansökan om LVU. Av FR:s dom framgår bl.a. att föräldrarna, AA och
CC, brustit i omsorgen om pojken då de hade ett pågående alkoholmissbruk.
Omsorgsbristerna kunde relateras till alkohol, psykisk instabilitet, bråk och
aggressivitet. Kammarrätten gjorde efter föräldrarnas överklagande inte någon
annan bedömning än FR.
Därefter har föräldrarna begärt omprövning av LVU-vården både under 2012, 2013
och 2014. Den första begäran återtogs. Den andra begäran behandlades både i FR
och Kammarrätt (KR) vilka båda ansåg att inga förändringar i hemmiljön skett. Den
tredje begäran har behandlats i FR som i dom 141031 avslagit föräldrarnas
överklagan av nämndens beslut om fortsatt vård enligt LVU. Kammarrätten har i
dom 150302 beslutat avslå föräldrarnas överklagan av FR:s dom.
Nämnden har under hela placeringstiden hävdat att föräldrarna ej uppnått stabil
nykterhet bl.a. genom att de ej genomgått någon behandling och genom deras
bristande insikt kring sin beroendeproblematik. Ingen av föräldrarna anser att de har
en beroendeproblematik överhuvudtaget. Domstolarna har gjort samma bedömning
som nämnden.
Under placeringstiden har BB haft olika former av umgänge med sina föräldrar,
alltifrån att vistas hemma hos föräldrarna till mer restriktivt umgänge utanför
hemmet med kontaktperson närvarande. Umgänget har utformats och begränsats
mer och mer utifrån BB:s negativa reaktioner som direkt kunnat kopplas till de
olika umgängesformerna och i vilken mån BB varit skyddslös, främst i
förhållande till sin pappa och den negativa påverkan han utsatt BB för.
Under första delen av placeringstiden gjorde föräldrarna utandningsprov inför
umgänge i överenskommelse med nämnden. Under jul-/nyårshelg 2012/2013
vistades BB hemma hos föräldrarna för umgänge. En anmälan inkom 130101
från BB:s halvsyster om att BB:s föräldrar drack kraftigt under pågående
umgänge. Socialjouren gör hembesök och föräldrarna går med på att göra
utandningsprov. Hembesöket skedde kl 10.45. BB blåste 1,2 promille och AA
blåste 0,59 promille. Umgänget avbröts. Efter umgänget uppvisade BB ett
påtagligt dåligt mående med mardrömmar, ängslan, oro och otrygghet.
Nämnden och föräldrarna kom efter denna händelse överens om att tätare
alkotester skulle lämnas i form av urinprov två gånger/vecka. Detta pågick fram
till 131220 och samtliga tester var negativa.
Trots att föräldrarna visade negativa prov och var nyktra vid umgänge uppvisade
BB ett alltmer dåligt mående efter de helger han varit på umgänge hos sina
föräldrar. Då det över tid visat sig att föräldrarna ingriper i vården på ett
obehörigt sätt och att BB far mer och mer illa av det så beslutar nämnden om
umgängesbegränsning i mars 2013. Begränsningen innebär att BB ska vara på
umgänge hos sina föräldrar en helg var fjärde vecka och att telefonsamtal ska ske
två gånger per vecka på bestämda dagar och tider. Nämndens beslut överklagas
och FR avslår överklagan 130830.
Trots begränsningen i umgänget fortsätter BB att uppvisa ett dåligt mående som
kan relateras till umgänget. Det visar sig att föräldrarna fortsätter att gripa in i
vården på ett obehörigt sätt och att de inte respekterar det beslut om begränsning
som fattats. Nämnden fattar 131009 nytt beslut om umgängesbegränsning som
innebär att umgänge ska ske med mamma CC en eftermiddag/månad under tre
timmar och likadant för pappa. Umgänget ska ske på tid och plats som nämnden
anser lämplig och ske i närvaro av kontaktperson samt att telefonkontakt mellan
föräldrarna och BB inte ska förekomma. Föräldrarna överklagar inte beslutet.
Efter det nya beslutet 131009 avböjer föräldrarna umgänge. De accepterar inte
planeringen och kräver att om de ska ha umgänge ska det ske tillsammans och i
                                                                              Dnr 38-2015      Sid 3 (5)




      deras hemmiljö. De anser att denna form av umgänge skadar Johannes mer än
      inget umgänge alls. Inget umgänge alls sker under tiden 130920-140826. Efter
      denna begränsning och då BB inte har något umgänge med sina föräldrar
      uppvisar BB en positiv förändring både vad gäller hälsa och utveckling.
      Då föräldrarna avböjt att ha umgänge ser nämnden heller ingen anledning till att
      fortsatta urinprov behöver tas då syftet med dessa var att trygga BB under
      umgänge med sina föräldrar.
      Föräldrarna begär under våren 2014 en omprövning av umgänges-
      begränsningen. Det inkommer också under våren två anonyma anmälningar om
      att föräldrarna dricker. Information inkommer även från BB:s halvsyster om att BB:s
      föräldrar dricker. Föräldrarna förnekar detta bestämt och menar att alla uppgifter är
      osanna. Nämnden har dock ingen anledning att ifrågasätta BB:s halvsysters uppgifter
      då hennes tidigare lämnade uppgifter om att BB:s föräldrar dricker, visat sig stämma.
      Nämnden har till och från under placeringstiden fått indikationer på att
      föräldrarna druckit. Vid få enstaka tillfällen har detta även kunnat konstateras.
      Nämnden bedömer återfallsrisken för föräldrarna vara hög.
      Utifrån den oro BB:s tidigare uppvisat inför umgänge med sina föräldrar, de
      negativa reaktionerna efter och den rädsla han kunnat uttrycka i förhållande till
      sin pappa anser nämnden det oerhört viktigt att han på alla möjliga sätt ska tryggas i
      umgänget med sina föräldrar.
      Efter utredning om omprövning av umgängesbegränsning fattar nämnden 140604
      beslut om att umgänget mellan BB och hans föräldrar ska begränsas till ett
      tillfälle/månad under tre timmar tillsammans med kontaktperson på tid och plats som
      nämnden anser lämplig. Vidare ska ingen telefonkontakt ske och föräldrarna ska
      lämna drogtest samma dag som umgänge planeras. Föräldrarna har ej överklagat
      beslutet.
      De två första inplanerade umgängena efter beslutet kommer inte till stånd då AA
      bl.a. ifrågasätter kravet på drogtest och avstår umgänge. Första umgänget sker
      140826. Därefter har ytterligare fem umgängen skett. Fyra av sex umgängestillfällen
      har falllit väl ut men vid två har BB uppvisat negativa reaktioner.

Bedömning
När ett barn vårdas med stöd av LVU har socialnämnden ett ansvar för att den
unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare tillgodoses så långt
det är möjligt. Ofta brukar socialförvaltningen komma överens med föräldern
eller vårdnadshavaren om hur umgänget ska utövas. En sådan överenskommelse
ska dokumenteras.

Om det inte är möjligt att nå en överenskommelse kan umgänget behöva
regleras genom ett beslut (14 § LVU). Socialnämnden har en möjlighet att, om
det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, besluta hur den unges
umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad
genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas. Ett sådant
beslut om reglering av umgänget kan överklagas hos förvaltningsrätten (41 §
första stycket 3 LVU). Socialnämnden får inte utan starka skäl besluta om
inskränkningar i umgänget mellan ett barn och barnets föräldrar och
bestämmelsen om umgängesbegränsning ska tillämpas restriktivt (prop.
1989/90:28 s. 74).
                                                                      Dnr 38-2015    Sid 4 (5)




Ett beslut om umgängesbegränsning ska vara tydligt. Det ska framgå av beslutet
på vilket sätt umgänget begränsas och om beslutet ska gälla tills vidare eller för
viss tid. Vidare ska skälen för beslutet framgå.

Socialnämndens arbetsutskott i Bollnäs kommun meddelade följande beslut i
fråga om begränsning av umgänge den 4 juni 2014:
      Umgängesbegränsningen innebär:
      -   att umgänge mellan föräldrarna sker ett tillfälle/månad under tre timmar
          tillsammans med kontaktperson på tid och plats som socialtjänsten anser
          lämplig […]
      -   att föräldrarna inte har telefonkontakt med BB.
      Föräldrarna ska lämna drogtest […] samma dag som umgänge planeras.
      Umgängesbegränsningen skall gälla omgående och övervägas var tredje månad.
Frågan i ärendet är om det finns lagliga möjligheter att som ett särskilt villkor
uppställa ett krav på att föräldrarna ska lämna drogtest i samband med
umgängestillfället.

Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF, är varje medborgare
gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Skyddet får
under vissa förutsättningar begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF).
Bestämmelsen innehåller inte någon uppräkning eller exemplifiering av vilka
åtgärder som är att betrakta som kroppsliga ingrepp. Till uttrycket kroppsligt
ingrepp hänförs, förutom direkt våld mot människokroppen, läkarunder-
sökningar, mindre ingrepp som vaccinering och blodprovstagning samt liknande
företeelser som brukar betecknas som kroppsbesiktning, t.ex. utandningsprov
eller liknande alkoholtest. Även tagande av urinprov är ett sådant ingrepp som
faller in under grundlagsbestämmelsen (se t.ex. JO 2011/12 s. 471, dnr 6823-
2009 och 2196-2010).

Skyddet mot kroppsliga ingrepp gäller endast om ingreppet är att anse som
påtvingat. I sådant fall krävs alltså lagstöd för att ingreppet ska få vidtas. Ett
ingrepp är påtvingat om det allmänna disponerar över maktmedel för att
genomdriva åtgärden. Det kan också vara påtvingat om den enskildes motstånd
bryts genom hot om någon sanktion. Regeln bör tolkas så att den ställer upp ett
skydd också mot att en befattningshavare uppträder på ett sätt som får till följd
att den enskilde med fog uppfattar sig vara tvingad att underkasta sig ingreppet.
Det kan vara fråga om underförstådda eller uttryckliga påtryckningar av olika
slag (se bl.a. JO 2010/11 s. 509, dnr 479-2010).

I det nu aktuella ärendet har socialnämndens arbetsutskott som ett villkor i
beslutet om umgängesbegränsning föreskrivit att föräldrarna ska underkasta sig
drogtest. Det framgår inte vilken form av test som avses. Jag utgår dock från att
det innefattar ett sådant ingrepp som omfattas av bestämmelsen i regerings-
formen. Det kan enligt min mening inte betraktas som något annat än ett beslut
som innebär tvång för den enskilde att underkasta sig ett kroppsligt ingrepp som
en förutsättning för att ett umgänge med barnet ska komma till stånd. Ett sådant
                                                                     Dnr 38-2015    Sid 5 (5)




beslut kan endast fattas om åtgärden har stöd i lag. Det finns varken i LVU eller
annan lagstiftning någon bestämmelse som ger socialnämnden rätt att i ett
sådant här fall kräva ett drogtest. Bestämmelsen i 14 § LVU om umgänges-
begränsning tar sikte på själva umgänget och hur det kan begränsas, t.ex.
umgängets omfattning, umgänge per telefon eller umgänge i närvaro av någon
annan person. Jag anser alltså att socialnämndens beslut saknar laglig grund.

Den omständigheten att en socialnämnd inte kan besluta att en förälder ska
lämna drogtest innebär naturligtvis inte att ett barn som vårdas med stöd av
LVU ska behöva vistas i missbruksmiljöer eller umgås med föräldrar eller andra
anhöriga som är påverkade. En förutsättning för att en förälder eller annan
vårdnadshavare ska få umgås med ett barn är att vederbörande är nykter eller
drogfri. Om kontroll av drogfrihet anses nödvändig för att umgänge ska kunna
ske, kan konsekvensen av ett bristande samtycke bli att något umgänge inte ska
fastställas. Uppkommer det misstankar om att en förälder eller anhörig är
påverkad i samband med ett beslutat umgänge har den som ska lämna över
barnet till umgänget eller den som övervakar umgänget ett ansvar och en
skyldighet att omedelbart avbryta umgänget.

Jag finner skäl att skicka en kopia av beslutet till Socialstyrelsen och
Inspektionen för vård och omsorg.

Vad AA har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
