# Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för bristfällig utformning av domskälen i en brottmålsdom

JO 2015-09-15 dnr 380-2015

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2015-09-15              380-2015               1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för bristfällig utformning
                        av domskälen i en brottmålsdom


                          Beslutet i korthet: Tingsrätten har formulerat sina domskäl så knapphändigt att det
                          inte går att bedöma om domslutet är riktigt. Tingsrättens ordförande får kritik.

## Initiativet

JO genomförde den 11–13 november 2014 en inspektion vid Blekinge tingsrätt
                        och uppmärksammade då domen i mål B 174-14. Fråga uppkom om domskälen
                        hade utformats i överensstämmelse med bestämmelsen i 30 kap. 5 § första
                        stycket 5 rättegångsbalken, RB. Jag beslutade att utreda frågan om tingsrättens
                        motivering av domen i ett särskilt ärende.

## Utredning

Ett dagboksblad och domen i tingsrättens mål begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande:

                        I målet var tre tilltalade åtalade för att ha rånat en person i dennes bostad och för
                        människorov genom att föra målsäganden i bil från Kallinge till Ronneby. Två
                        av dem var dessutom åtalade för misshandel. Av domen framgick att samtliga
                        tilltalade förnekade att de hade gjort sig skyldiga till rån och människorov. De
                        två som även var åtalade för misshandel erkände vissa delar av gärningen. I sina
                        domskäl redovisade tingsrätten att förhör hade hållits med målsäganden, de
                        tilltalade och två vittnen. Vidare framgick att viss skriftlig bevisning hade
                        åberopats och att en ljudupptagning hade spelats upp. När det gällde åtalen för
                        rån, människorov och misshandel skrev tingsrätten följande skäl i sin dom:

                                  [Målsägandens] uppgifter om händelseförloppet framstår som mycket osäkra.
                                  Utredningen i övrigt är inte sådan att åtalen för rån och människorov trots detta
                                  kan anses styrkta. Dessa åtal bör ogillas. Genom [två tilltalades] erkännanden
                                  och vad utredningen i övrigt ger vid handen är emellertid tillförlitligen styrkt att
                                  de gemensamt och i samförstånd vid en parkering i Ronneby misshandlat
                                  [målsäganden] genom att utdela slag som träffade överkroppen och utdela
                                  åtminstone en spark som träffade på ena knäet samt att misshandeln medfört
                                  smärta. [De två tilltalade] ska för detta dömas för misshandel, som inte kan
                                  bedömas som ringa.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 380-2015         Sid 2 (3)




I en remiss uppmanade JO tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig
över frågan om domskälens utformning.

Tingsrätten (lagmannen AA) lämnade in ett yttrande tillsammans med
upplysningar från rådmannen BB.

BB upplyste om följande:

      Genom domen den 21 maj 2014 frikändes de tre tilltalade från åtal för
      människorov och rån. En av de tilltalade frikändes även från ett åtal för
      narkotikabrott, ringa brott. Samma person dömdes för narkotikabrott, ringa brott,
      rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, till fängelse en månad. De båda övriga
      tilltalade dömdes för misshandel gentemot målsäganden. En av de sistnämnda
      tilltalade dömdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift, medan den andra
      tilltalade dessutom dömdes för vapenbrott, ringa brott, och ådömdes påföljden
      skyddstillsyn. Målsägandens skadeståndsyrkanden gentemot de båda som dömdes
      för misshandel bifölls delvis. Målsägandens skadeståndsyrkande mot den tredje
      tilltalade ogillades.
      Fråga har uppkommit om domskälen utformats i överensstämmelse med
      bestämmelsen i 30 kap. 5 § första stycket 5 rättegångsbalken. Enligt min mening
      finns det fog för uppfattningen att domskälen är kortfattade. Möjligen kan en hård
      arbetsbelastning ursäkta detta. Jag beklagar om jag i något avseende har brustit
      och är i så fall beredd att ta till mig kritik.
AA uppgav följande:

      I domskälen ska anges hur domstolen värderat bevismaterialet så att det klart
      framgår vilka bevis som enskilt eller tillsammans lagts till grund för
      avgörandet och varför så har skett.
      Jag delar den uppfattning som rådmannen BB har gett uttryck för att
      domskälen är kortfattade. Jag anser att de är så summariska att det inte klart
      framgår hur tingsrätten har resonerat och vad tingsrätten har grundat si na
      slutsatser på.

Bedömning
Att domstolarna noggrant redovisar skälen för sina domslut är viktigt ur bl.a.
rättssäkerhetssynpunkt och för förtroendet för rättskipningen. Att domstolarna
ska motivera sina avgöranden följer också av Europakonventionens krav på en
rättvis rättegång (se SOU 2001:103, s. 275 f. och de hänvisningar till praxis som
görs där).

I 30 kap. 5 § första stycket RB finns bestämmelser om vad en brottmålsdom ska
innehålla. Enligt bestämmelsens femte punkt ska domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet anges i domen. Med domskälen avses de skäl som
bestämt utgången i målet såväl i bevisfrågan som i rättsfrågan. Rätten måste
alltså redovisa hur den har värderat den bevisning som parterna åberopat och
upplysa parterna om varför man ansett att en viss omständighet är styrkt eller
inte. Vad parter och vittnen har uppgett behöver normalt inte redovisas
ordagrant eftersom en alltför utförlig redogörelse för vad som kommit fram
under bevisupptagningen snarast riskerar att onödigt tynga domen. Inte heller
behöver den skriftliga bevisningen normalt redovisas i detalj. Däremot måste
domskälen självfallet vara utformade så att det är möjligt att förstå vad
                                                                    Dnr 380-2015        Sid 3 (3)




tingsrätten grundar sina slutsatser på. I domskälen bör rätten under alla
förhållanden redovisa hur den har bearbetat bevismaterialet. Detta innebär att
det ska framgå av domskälen vilka bevis som enskilt eller tillsammans har
styrkt en viss ifrågasatt händelse.

Hur utförlig en domsmotivering bör vara beror naturligtvis på omständigheterna
i det enskilda målet (jfr 30 kap. 6 § RB om möjligheten att i vissa fall utfärda
dom i förenklad form). Det är särskilt viktigt att rätten utförligt redovisar sin
bevisvärdering i brottmål när åtalet ogillats eller den tilltalade fällts mot sitt
nekande (se t.ex. JO 1999/2000 s. 55, dnr 305-1999). Det gör det möjligt för
parterna och andra att kontrollera hur domstolen har resonerat och underlättar
för domaren att själv kontrollera riktigheten av sina tankegångar. En utförlig
motivering underlättar också för den förlorande parten att bedöma om det lönar
sig att överklaga och för den högre instansen att bedöma domens riktighet.

I det nu aktuella målet ogillade tingsrätten bl.a. ett åtal för rån och människorov.
I domen redovisade tingsrätten de tilltalades inställning till åtalet och vilken
bevisning som hade åberopats av parterna. Tingsrätten redovisade dock inte
något om vad förhörspersonerna hade uppgett vid huvudförhandlingen och inte
heller vad som hade kommit fram genom den skriftliga bevisningen. Tingsrätten
skrev bara att målsägandens uppgifter framstod som mycket osäkra och att
utredningen i övrigt inte var sådan att åtalen i dessa delar trots detta var styrkta.
När det gäller påståendena om rån framgår det alltså inte om utredningen visade
att de tilltalade befunnit sig i målsägandens lägenhet och i så fall vad som
inträffade där. När det gäller påståendena om människorov framgår det inte om
de tilltalade enligt vad utredningen visade hade färdats med målsäganden i bil
till Ronneby eller vad som visats beträffande händelseförloppet under resan.

Det går enligt min mening inte att utifrån den skrivna domen bedöma om
tingsrättens domslut i den här delen är riktigt. Domskälen uppfyller helt enkelt
inte kraven i 30 kap. 5 § första stycket 5 RB.

BB var ordförande vid huvudförhandlingen, och han är ansvarig för
utformningen av domen. Han ska därför kritiseras för den bristfälliga
utformningen av domskälen.

Ärendet avslutas.
