# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att cancerbehandlingen av en multisjuk äldre man blivit kraftigt fördröjd och för brister i omvårdnaden m.m.

JO 2020-05-28 dnr 3801-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2020-05-28               3801-2018              1 (19)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att cancerbehandlingen av en
                        multisjuk äldre man blivit kraftigt fördröjd och för brister i
                        omvårdnaden m.m.


                          Beslutet i korthet: En multisjuk äldre man med omfattande omvårdnadsbehov var
                          under cirka sex månader placerad i Kriminalvårdens häkten. Under häktningstiden
                          omplacerades han vid flera tillfällen mellan häkten i Skåne, där hans rättsprocess
                          ägde rum, och Kriminalvårdens särskilda omvårdnadsavdelning i häktet Kronoberg.
                          JO:s utredning av den häktades situation har visat bl.a. att han fick tillbringa drygt två
                          månader i häkten där hans behov av omvårdnad inte kunde tillgodoses och att hans
                          pågående cancerbehandling kom att fördröjas i cirka åtta månader, till stor del på
                          grund av förflyttningarna av honom.
                          JO konstaterar i beslutet att Kriminalvården i flera avseenden brustit i såväl
                          omhändertagandet av den häktade som i sitt ansvar att genom samverkan med den
                          allmänna sjukvården tillgodose hans stora behov av vård. Kriminalvården har även
                          underlåtit att konsultera sjukvården inför längre transporter av mannen. JO uttalar att
                          Kriminalvården sammantaget förtjänar allvarlig kritik för sina brister i behandlingen av
                          den häktade.
                          Vidare uttalar JO att det som har kommit fram i ärendet gör att det finns starka skäl att
                          ifrågasätta lämpligheten av att Kriminalvården endast har särskilt anpassade
                          omvårdnadsplatser för häktade intagna i Stockholm. JO anser även att
                          Kriminalvården bör se över hanteringen av transporter av intagna med särskilda
                          omvårdnadsbehov och komplettera sina rutindokument i de delar det finns behov av
                          att ha särskilt anpassade rutiner för dessa intagna.
                          Avslutningsvis uttalar JO att hon är övertygad om att hon kommer att återkomma till
                          frågor som rör tillgången till hälso- och sjukvård för intagna inom Kriminalvården.

## Initiativet

I samband med att JO:s Opcat-enhet inspekterade Kriminalvården, häktet
                        Kronoberg, den 2–4 maj 2018 (JO:s ärende dnr 2643-2018) kom det fram vissa
                        uppgifter om behandlingen av en häktad person, AA, som vid tidpunkten var
                        placerad på omvårdnadsavdelningen i häktet. Efter inspektionen hämtades vissa
                        handlingar in och granskades. I ett särskilt initiativärende beslutade
                        chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning därefter att utreda frågan om




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                 Dnr 3801-2018      Sid 2 (19)




Kriminalvårdens behandling av AA i ett särskilt ärende. Utredningen har gjorts
i detta ärende.

Utredning
Uppgifter som kom fram vid den inledande granskningen
Under inspektionen av häktet Kronoberg samtalade JO:s medarbetare med AA
som då var sängliggande och hade försetts med ett larm runt handleden. Hans
rum var utrustat med en enklare sjukhussäng, ett sängbord, ett handfat och en
toalettstol. JO:s medarbetare noterade att det rådde viss oordning i rummet och
att det fanns saltavlagringar på golvet mellan sängen och toalettstolen. I sängen
låg en urinuppsamlingspåse som var fylld med urin.

Av de handlingar som hade hämtats in framkom bl.a. följande.

AA är född 1934 och medborgare i Tyskland samt saknar anknytning till
Sverige. Han häktades av Helsingborgs tingsrätt den 26 november 2017 och
placerades i häktet Helsingborg. Han dömdes den 2 mars 2018 av tingsrätten till
fängelse i två år och sex månader. Sedan AA överklagat domen satte Hovrätten
för Skåne och Blekinge i dom den 15 maj 2018 ned fängelsestraffets längd till
två år. Såväl tingsrätten som hovrätten beslutade att AA skulle vara häktad tills
fängelsestraffet fick verkställas.

AA led bl.a. av prostatacancer, leukemi, hjärtproblem och diabetes. Han
omplacerades den 11 december 2017 på grund av sitt vårdbehov, allmäntillstånd
och samsjuklighet till häktet Kronobergs omvårdnadsavdelning där han vistades
fram till den 14 februari 2018. Med anledning av kommande domstolsförhand-
ling flyttades han då tillbaka till häktet Helsingborg. Den 9 mars 2018
omplacerades AA till häktet Ystad och den 10 april 2018 flyttades han tillbaka
till omvårdnadsavdelningen i häktet Kronoberg. Under tiden som AA var
häktad transporterades han dessutom vid flera tillfällen till externa sjukvårds-
inrättningar.

Den 25 mars 2018 halkade AA i duschen i häktet Ystad och ådrog sig en fraktur
i ryggen. Han blev sängliggande och slutade i princip att äta och dricka, med
bl.a. uttorkning som följd. En sjuksköterska i häktet framställde önskemål om
att AA skulle förflyttas till en enhet med bättre omvårdnadsmöjligheter, men det
var inte möjligt på grund av den rådande beläggningssituationen. AA:s
allmänna hälsotillstånd försämrades och han var därför inlagd på Ystad lasarett
den 27–29 mars 2018. Efter sjukhusvistelsen skulle han flyttas till häktet
Kronoberg. Det gick dock inte att ordna någon transport dit och han fick
återvända till häktet Ystad. Där fanns inte någon sjukvårdsbemanning under
fyra dagar i samband med påsken 2018.

AA:s fängelsestraff blev verkställbart den 17 maj 2018. Han flyttades den
25 maj 2018 från häktet Kronoberg till anstalten Karlskoga men omplacerades
relativt omgående till omvårdnadsavdelningen i anstalten Kumla. Den 30 maj
                                                                 Dnr 3801-2018      Sid 3 (19)




2018 lämnade AA in en ansökan om överföring av verkställigheten till
Tyskland.

Av journalanteckningar framgick att AA vid flera tillfällen uttryckt oro över att
han inte fick den behandling mot sin cancer som han hade fått i hemlandet var
tredje månad och att förflyttningarna av honom medförde att han inte fick
möjlighet att besöka en urolog.

Frågeställningar till Kriminalvården
Det upprättades en promemoria med de iakttagelser som JO hade gjort under
inspektionen och vid handlingsgranskningen. Kriminalvården uppmanades att
yttra sig över promemorian och besvara följande frågor:

• Vilka resurser har Kriminalvården för att ta hand om intagna med mer
  komplexa vårdbehov (såsom t.ex. oförmåga att förflytta sig på egen hand
  och sköta sin personliga hygien m.m.)? Har i det sammanhanget någon
  förändring skett sedan Kriminalvårdens yttrande i JO:s ärende med
  dnr 6413-2014 (Kriminalvårdens dnr 1.7.2-2014-25687)?
• Hur bedömer Kriminalvården att myndigheten har tillgodosett AA:s
  vårdbehov under häktningstiden? Inom ramen för den frågan bör även
  framgå om det har gjorts överväganden att mer permanent föra över AA till
  sjukhus enligt 5 kap. 1 § andra stycket häkteslagen (2010:611) och vilken
  dokumentation som finns om detta.
• Vilka överväganden gjordes i förhållande till uppgifterna om att AA i
  hemlandet fick behandling mot sin prostatacancer var tredje månad? Fick
  han motsvarande behandling under häktningstiden? Om AA inte fick sådan
  behandling under häktningstiden, vad var anledningen till det?
• Vilka överväganden gjordes i förhållande till AA:s vårdbehov inför beslutet
  att häktet Ystad inte skulle ha någon sjukvårdsbemanning under fyra dagar i
  samband med påsk?
• Lämnades det under häktningstiden någon information från Kriminalvården
  till Åklagarmyndigheten om AA:s hälsotillstånd och hur dokumenterades i
  sådana fall informationsöverföringen?
• Hur har Kriminalvården resonerat, och i förekommande fall agerat, utifrån
  AA:s önskemål att bli överförd till Tyskland? (Av bl.a. daganteckning den
  27 maj 2018 framgår att AA, sedan han avgett nöjdförklaring, uppgett att
  han vill bli förflyttad till Tyskland.)
• Av daganteckning tisdagen den 12 december 2017 framgår att AA begärde
  att få del av sina sjukvårdsjournaler och att han i den frågan hänvisades till
  ett läkarbesök följande måndag. Hur bedömer Kriminalvården att
  utlämnandefrågan hanterades i förhållande till tryckfrihetsförordningens
  regler om utlämnande av allmänna handlingar?

I en efterremiss uppmanades Kriminalvården att även yttra sig över följande
frågor om transporter av den häktade samt transporter av multisjuka (de som har
flera sjukdomar och krämpor) frihetsberövade:
                                                                     Dnr 3801-2018        Sid 4 (19)




• Vilka rutindokument finns det när multisjuka frihetsberövade (Kriminal-
  vårdens egna intagna och handräckningar) ska transporteras av Kriminal-
  vården avseende planering, genomförande och uppföljning utöver rutin-
  dokument för ”vanliga” transporter?
• Vilka frågor aktualiserades och togs upp inför fjärrtransporterna av AA
  under den tid som han var häktad? Följande ska framgå av redovisningen:
  o Gjordes någon medicinsk bedömning av om AA var i transportabelt
      skick inför transporterna och vilka var ansvariga för denna fråga
      (befattningshavare) och hur har det dokumenterats?
  o Vilken säkerhetsbedömning och fängselnivå hade AA när han
      transporterades och hur har det dokumenterats?
  o Vilken typ av fordon kördes AA i och vilken medföljande personal åkte
      med i fordonen (Kriminalvårdens anställda eller annan personal) och
      hade de särskilda sjukvårdskunskaper och hur har det dokumenterats?
  o Fanns det någon särskild tillsyn av AA under ev. transportuppehåll?
  o Uppkom några oförutsedda händelser under transporterna, oplanerade
      uppehåll och hur löstes sådana situationer?
  o Har något samtal hållits med AA om hans erfarenheter av transporterna?
  o Har det skett någon uppföljning inom Kriminalvården efter transporten
      av AA i syfte att förbättra hans situation inför kommande transporter?

Kriminalvårdens yttrande
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, rättsenheten vid huvudkontoret, genom
dåvarande chefsjuristen, bl.a. följande:

      Allmänt om omständigheterna i ärendet
      Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från nationella transportenheten
      (NTE) och huvudkontoret, Kriminalvårdens medicinska rådgivare vid enheten
      för verksamhetsutveckling i anstalt och häkte samt sektionen för internationella
      och andra särskilda klientärenden vid rättsenheten. Uppgifter har även hämtats in
      från regionerna Syd och Stockholm, som i sin tur inhämtat uppgifter från häktena
      Ystad, Helsingborg och Kronoberg och det centrala kriminalvårdsregistret. Av
      uppgifterna framgår i huvudsak följande.
      AA ankom till häktet Helsingborg den 26 november 2017. Vid ankomsten
      genomgick han i enlighet med Kriminalvårdens rutiner en initial hälso-
      undersökning utförd av sjuksköterska. Det noterades att han använde kryckkäpp
      efter kraftnedsättning i samband med en tidigare lunginflammation. Vidare
      framkom att han behandlades för prostatacancer med injektioner var tredje
      månad och att han hade diabetes. Den 29 november 2017 fick han med anledning
      av dessa uppgifter en blodsockermätare att ha på sitt rum.
      Sjuksköterska vid häktet Helsingborg kontaktade den 5 december 2017
      regionens verksamhetsexpert för hälso- och sjukvård eftersom AA:s
      omvårdnadsbehov bedömdes vara mer omfattande än vad häktet kunde
      tillgodose. AA erhöll därför förhållandevis omgående en omvårdnadsplats i
      häktet Kronoberg och överfördes dit den 11 december 2017.
      Enligt daganteckning begärde AA, den 12 december 2017, att få ta del av sina
      sjukvårdsjournaler. Han framförde i samband med detta flera frågor till
      sjuksköterskan avseende vården av honom. Med anledning av de frågor som
      uppkom bedömde sjuksköterskan att journalerna skulle tillhandahållas AA i
      samband med det läkarbesök som var planerat den 18 december 2017. Detta
                                                                  Dnr 3801-2018         Sid 5 (19)




särskilt eftersom AA, som inte förstod det svenska språket, då skulle kunna få
svar på de frågor han hade och dessutom kunde få innehållet i journalanteck-
ningarna förtydligade.
Den 18 december 2017 undersöktes AA av läkare och han remitterades därefter
till urolog. Eftersom det fanns uppgifter om att han tidigare haft leukemi
omfattade blodprovstagning även undersökning av blodkroppar. Efter
mottagande av provsvar remitterades AA även till specialist i hematologi
(blodsjukdomar). På grund av ett förmodat missförstånd på S:t Görans sjukhus
återsändes remissen dock till Kriminalvården. En ny remiss skrevs därför den
22 januari 2018. Vid detta tillfälle hänvisade S:t Görans sjukhus i stället till AA:s
urologklinik i Tyskland. Ytterligare en remiss skrevs därför till urologen vid
Karolinska Universitetssjukhuset Solna den 5 februari 2018.
Enligt journalanteckningar förespråkade regionens verksamhetsexpert för hälso-
och sjukvård den 5 februari 2018 att AA skulle vara fortsatt placerad i
omvårdnadsavdelning. På grund av kallelse till huvudförhandling i tingsrätten
fördes AA emellertid åter till häktet Helsingborg för vistelse där. Inför
förflyttningen till häktet Helsingborg förelåg ingen oro över att transporten
skulle komma att påverka AA:s hälsa. Han transporterades i säkerhetsnivå 3
under bevakning men utan användning av fängsel. Remisserna till urolog och
hematolog ställdes, med anledning av transporten, om till Lasarettet i
Helsingborg. Hematolog meddelade därefter att det var tillräckligt med
uppföljning av de aktuella proverna fem månader senare.
Den 9 mars 2018 flyttades AA från häktet Helsingborg till häktet Ystad. Denna
transport genomfördes av NTE i en av Kriminalvårdens transportbussar i modell
Volkswagen Transporter, eller liknande. Som information inför transporten hade
angetts att AA använde kryckor och kateter. Efter ankomsten till häktet Ystad
skrevs en remiss till urolog vid Lasarettet i Ystad. I samband med detta
upprättade läkaren i häktet Ystad även en avvikelserapport avseende vad han
bedömde utgöra onödiga transporter av en multisjuk äldre man.
Enligt den säkerhetsbedömning som gällde under AA:s vistelse i häktet Ystad
var han placerad i säkerhetsnivå 3. Transporter kom att ske med bevakning men
utan fängsel. Vid bedömningen särskilt avseende användningen av fängsel togs
hänsyn till AA:s ålder, fysiska status och sjukdomstillstånd.
Under vistelsen i häktet Ystad tillkallades Falcks läkarbil vid minst två tillfällen
efter misstankar om att AA:s hälsotillstånd hade försämrats. Han hade svårt att
urinera och var förstoppad. Dessutom uppkom misstanke om att hans kateter inte
fungerade och han mottog penicillin mot infektion. Vid de tillfällen som han
transporterades till sjukhus och vårdcentral användes tjänstebilar i form av en
SAAB 95 2.0 T Kombi samt en Volkswagen Transporter.
Den 25 mars 2018 ramlade AA i duschen. Han undersöktes av läkare samma dag
och placerades därefter på observationsavdelning under tillsyn var femtonde
minut. Han fick tid för att genomgå en röntgenundersökning två dagar senare. I
samband med olyckan började han att avstå från att äta. Det var inte fråga om
matvägran, men han var rädd för att han inte skulle hinna till toaletten om han
skulle behöva.
Den 27 mars 2018 fördes AA till Lasarettet i Ystad för röntgen. Han blev
därefter inlagd på sjukhuset på grund av sitt nedsatta allmäntillstånd. Läkare
meddelade dock redan dagen efter att AA bedömdes vara färdigbehandlad och
att han kunde återföras till häktet. Eftersom häktet Ystad bedömde att AA:s
behov svårligen skulle kunna tillgodoses där kontaktades häktet Kronoberg och
en plats i omvårdnadsavdelningen reserverades. Häktet kontaktade även
Hovrätten över Skåne och Blekinge, som meddelade att AA medgavs närvara vid
hovrättens kommande huvudförhandling genom videolänk. AA:s ombud och
offentliga försvarare godkände emellertid inte närvaro på annat sätt än genom
personlig inställelse på plats.
                                                                 Dnr 3801-2018        Sid 6 (19)




Den 29 mars 2018 skrevs AA ut från sjukhuset och det påbörjades omedelbart en
planering i syfte att omplacera AA till häktet Kronoberg. NTE meddelade vid
detta tillfälle att transport till häktet Kronoberg kunde ske tidigast den 3 april
2018. Eftersom AA:s ombud och offentliga försvarare hade bokat besök på
häktet denna dag flyttades transporten fram till den 4 april 2018. En förutsättning
för transport var att AA och hans offentliga försvarare medgav att närvaro vid
den kommande hovrättsförhandlingen kunde ske genom videolänk. AA:s
offentliga försvarare framförde dock på nytt att personlig inställelse på plats vid
hovrättens förhandling skulle ske. Häktet kontaktade därför återigen hovrätten
och informerade om AA:s nedsatta hälsotillstånd. Hovrätten meddelade därefter
att AA:s närvaro vid förhandlingen skulle ske genom videolänk, oaktat vad hans
ombud och offentliga försvarare framfört. Med hänsyn bl.a. till att AA:s tillstånd
inte hade försämrats sedan han återkom till häktet och eftersom hans
medicinering vid tillfället var under omställning bedömde häktets sjukvårds-
personal att hans närvaro vid huvudförhandlingen lämpligast skulle ske genom
videolänk från häktet Ystad.
Den 9 april 2018 framkom att AA:s hälsotillstånd återigen hade försämrats. Han
uppgav själv att han varken ville eller kunde närvara vid huvudförhandlingen i
hovrätten som skulle hållas samma dag. Huvudförhandlingen ställdes därför in
och häktet Kronoberg kontaktades omedelbart för platsbokning vid
omvårdnadsavdelningen.
Den 10 april 2018 flyttades AA till häktet Kronoberg med transport genomförd
av NTE. Av transportbeställningen framgick att han var i behov av sjuktransport
på grund av smärta i ryggen. AA transporterades därför liggandes i en extern
sjuktransport med bevakande personal. Den person som framförde fordonet var
sjukvårdsutbildad och Kriminalvårdens personal medföljde som bevaknings-
resurser. Vid ankomsten till häktet Kronoberg fick AA omgående kontakt med
en fysioterapeut för hjälp med mobilisering. Häktesläkare upprättade även
kontakt med urolog på Lasarettet i Ystad. Urologen uppgav att AA kunde ges
behandling inom Kriminalvården men att sjukhuset önskade ett aktuellt blodprov
samt information om den mikroskopiska undersökningen av prostatatumören.
När det gäller uppgifterna om förhållandena i AA:s bostadsrum i häktet
Kronoberg i den promemoria som upprättats efter JO:s inspektion ska framhållas
att de fläckar som noterats på golvet inte har varit saltavlagringar. Det har i
stället varit fråga om skador på golvet som orsakats av att personal vid en
städfirma av misstag råkat hälla ut ett starkt koncentrat av rengöringsmedel.
Vidare har personal varje dag plockat undan gammal mat och skräp och hjälpt
till att bädda AA:s säng. Personal har dessutom, minst en gång i veckan, städat
bostadsrummet grundligt och bytt sängkläder.
Efter lagakraftvunnen brottmålsdom placerades AA i anstalt. I slutet av maj 2018
transporterades han av NTE från häktet Kronoberg till anstalten Karlskoga. Även
vid detta tillfälle framgick av transportbeställningen att han hade behov av
sjuktransport på grund av smärta i ryggen. Transporten utfördes därför på
motsvarande sätt som den mellan häktena Ystad och Kronoberg den 10 april
2018. Han transporterades i säkerhetsnivå 3 och transporten skedde under tillsyn
men utan fängsel. Efter ankomst till anstalten Karlskoga följde förhållandevis
omgående en vidaretransport till omvårdnadsavdelningen i anstalten Kumla.
Den 30 maj 2018 lämnade AA in en ansökan till anstalten Kumla om överföring
av verkställigheten till Tyskland. Handlingarna översändes till Kriminalvårdens
huvudkontor och ett ärende i saken öppnades den 8 juni 2018. Sektionen för
internationella och andra särskilda klientärenden påbörjade därefter ett
förfarande enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av
frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Kommunicering och
beredning i ärendet pågick fram till den 2 juli 2018. Den 19 juli 2018 fattades
beslut om överföring av verkställigheten och handlingarna översändes därefter
till Tyskland för fortsatt handläggning.
                                                                 Dnr 3801-2018         Sid 7 (19)




Tillämpliga bestämmelser
Av 1 kap. 4 § häkteslagen (2010:611), HäL, framgår att varje intagen ska
bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Enligt 1 kap. 5 § HäL ska verkställigheten utformas så att negativa följder av
frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det är lämpligt och den intagne
samtycker till det, ska åtgärder vidtas för att ge honom eller henne det stöd och
den hjälp som behövs.
Av 1 kap. 6 § HäL framgår att verkställigheten inte får innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än som följer av lagen eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.
Av 5 kap. 1 § första och andra styckena HäL framgår att en intagen som behöver
hälso- och sjukvård ska undersökas av läkare. Läkare ska också tillkallas om en
intagen begär det och det inte är uppenbart att en sådan undersökning inte
behövs. En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de
anvisningar som ges av läkare. Om en intagen inte kan undersökas eller
behandlas på ett lämpligt sätt i förvaringslokalen, ska den allmänna sjukvården
anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
Av 5 kap. 3 § HäL framgår att om en transport kan befaras skada den intagnes
hälsa, ska läkares medgivande till transporten inhämtas.
Enligt 15 § häktesförordningen (2010:2011), HäF, ska varje förvaringslokal ha
tillgång till legitimerad läkare och personal med lämplig sjukvårdsutbildning.
Enligt 5 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (2011:2) om
häkte, FARK Häkte, ska en intagen, i anslutning till att han eller hon tas in i
häkte, tillfrågas om sitt hälsotillstånd. Den intagne ska så snart som möjligt ges
möjlighet att få sin hälsa undersökt av en sjuksköterska, om en sådan undersök-
ning inte har genomförts i ett annat häkte eller i en anstalt. En intagen som har en
pågående medicinsk behandling ska dock alltid ges möjlighet att träffa
sjuksköterska.
Av 5 kap. 2 § samma föreskrifter framgår att en intagen som har förskrivits viss
medicin ska få tillgång till den enligt förskrivningen.
Enligt 5 kap. 3 § samma föreskrifter ska den intagne omedelbart få sjukvård vid
akut sjukdom eller skada.
Av 4 § lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder
inom Europeiska unionen framgår att Kriminalvården prövar om de
förutsättningar som gäller enligt lagen är uppfyllda och beslutar om en dom på
frihetsberövande påföljd ska sändas över till en annan medlemsstat för att där
erkännas och verkställas.
Av 2 kap. 12 § första stycket tryckfrihetsförordningen framgår att allmän
handling, som får lämnas ut, ska på begäran genast eller så snart det är möjligt på
stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar ta del därav, så att handlingen
kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Handling får även skrivas av,
avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Kan handling inte tillhandahållas
utan att sådan del därav som inte får lämnas ut röjes, ska den i övriga delar göras
tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

Kriminalvårdens bedömning

Kriminalvårdens hantering av intagna med omfattande och komplexa vårdbehov
En intagen i häkte har rätt bl.a. att bli undersökt av läkare och vårdad enligt de
anvisningar som läkare ger. Kriminalvården har emellertid inte något uppdrag att
                                                                 Dnr 3801-2018        Sid 8 (19)




bedriva hälso- och sjukvård. Rent generellt gäller att myndigheten har ett ansvar
att i samverkan med andra myndigheter, utan att i det enskilda fallet sätta den
intagnes eget ansvar åt sidan, aktivt verka för att den intagnes behov identifieras
och, så långt som det är möjligt, tillgodoses (jfr prop. 2009/10:135 s. 64).
Kriminalvårdens ansvar för att tillgodose de intagnas behov av stöd- och
vårdinsatser är begränsat av den s.k. normaliseringsprincipen, vilken innebär att
det är de ordinarie myndigheterna som primärt ansvarar för de intagnas behov av
t.ex. hälso- och sjukvård. Endast i de fall där den intagne omhändertagits på ett
sådant sätt att det förhindrar andra myndigheters medverkan eller där
stödinsatserna uteslutande har sin grund i Kriminalvårdens uppdrag anses det
vara motiverat att göra avsteg från denna princip.
Kriminalvården bedriver av praktiska skäl och med hänsyn till säkerheten viss
hälso- och sjukvård motsvarande primärvård och öppenvårdspsykiatri. Sådan
vård ges normalt endast under kontorstid. Under övrig tid måste den allmänna
sjukvården kontaktas. Vidare förfogar Kriminalvården inte över frågan om en
intagen ska tas in på sjukvårdsinrättning. Det är respektive landsting som
beslutar om intagning på sjukhus och som har att bedöma bl.a. patientens
tillstånd i förhållande till platstillgången vid en sjukvårdsinrättning.
JO har inom ramen för det nu aktuella initiativärendet efterfrågat om
Kriminalvårdens resurser för att ta hand om intagna med komplexa vårdbehov
har förändrats sedan handläggningen av JO:s ärende dnr 6413-2014 (beslut den
20 april 2015). Beslutet avsåg Kriminalvårdens hantering av en intagen med
omfattande omvårdnadsbehov. Omständigheterna i det ärendet skiljer sig från de
förhållanden som det nu är fråga om.
Det bör dock framhållas att Kriminalvården numera har tio stycken omvårdnads-
platser i häkte särskilt avsedda för personer med ett utökat omvårdnadsbehov.
Denna omvårdnadsavdelning, med hela landet som upptagningsområde, är
förlagd i häktet Kronoberg och öppnades i sin nuvarande form i februari 2016.
Avdelningen kan inte jämställas med en enhet inom den allmänna sjukvårdens
slutenvård men drygt hälften av platserna har sjukhussängar. Vidare har ungefär
hälften av den personal som tjänstgör vid avdelningen undersköterskekompetens.
Kriminalvårdarna ska, utöver de för tjänsten vanligt förekommande arbets-
uppgifterna, vid behov vara de intagna behjälpliga med deras personliga hygien
och bistå med av- och påklädning, duschning samt vid måltider. De ska också
kunna bistå intagna med funktionsnedsättning med enklare träning och hjälpa till
vid t.ex. omläggning och insmörjning. Omvårdnadsplatserna är därmed särskilt
anpassade för att hantera intagna med omfattande och komplexa omvårdnads-
behov. Kriminalvården har således en utökad förmåga att hantera intagna i häkte
med komplexa vårdbehov.
Transporter av intagna kan, beroende på karaktären av transporten, utföras både
av häktet eller anstalten i fråga eller NTE. Kriminalvården har dock inte några
rutindokument som är särskilt avsedda för transporter av multisjuka frihets-
berövade. De generella rutinerna för transporter är anpassade för att även kunna
hantera intagna med särskilda behov. När NTE hanterar en transport av en
intagen sker planering och genomförande utifrån den beställande enhetens
önskemål och omständigheterna i varje enskilt fall. Om det föreligger särskilda
behov, som NTE bedömer inte kan tillgodoses inom ramen för den ordinarie
transportverksamheten, kan transporten ske t.ex. genom en sjukvårdstransport.
Vid en sådan transport finns sjukvårdsutbildad personal tillgänglig. En
sjukvårdstransport kan utföras av olika externa leverantörer beroende bl.a. på om
det föreligger någon smittorisk eller inte.

Kriminalvårdens hantering av AA:s särskilda behov av vård
Enligt Kriminalvårdens mening har AA:s vårdbehov tillgodosetts under den tid
han var placerad i häkte. Kriminalvården har även fullgjort sitt ansvar att
samverka med de för AA relevanta hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.
                                                                  Dnr 3801-2018         Sid 9 (19)




AA genomgick en hälsoundersökning direkt i samband med ankomsten till
häktet Helsingborg. Kriminalvården har därefter, när det gäller behandlingen av
hans prostatacancer, skrivit flera remisser till urologspecialister i närheten av de
häkten som han vid varje tillfälle vistats i. Remissen till S:t Görans sjukhus kom
i retur men Kriminalvården lyckades därefter upprätta kontakt med urolog-
specialist både vid Lasarettet i Ystad och sedermera även med urolog vid
Viktoriakliniken i Stockholm. Ansvaret för den försenade behandlingen av AA:s
sjukdomsbesvär måste anses falla på den allmänna sjukvården.
JO har inom ramen för det nu aktuella initiativärendet efterfrågat vilka
överväganden som Kriminalvården gjorde inför beslutet att det inte skulle finnas
någon sjukvårdsbemanning i häktet Ystad under fyra dagar i samband med
påskhelgen. Kriminalvården vill i denna del framhålla att AA:s behov av
sjukvård har tillgodosetts även under dessa dagar och att läkare, vid två tillfällen
under helgen, tillkallats till häktet för att undersöka honom. Häktet har således
haft tillgång till sjukvårdspersonal även under denna period (jfr 15 § HäF).
I enlighet med vad som anförts ovan är det vidare den allmänna sjukvården som
har det generella ansvaret för intagnas hälso- och sjukvård och detta gäller även
under en storhelg som den ifrågavarande.
Efter fallolyckan i häktet Ystad i mars 2018 vistades AA under tre dagar på
sjukvårdsinrättning. Läkare inom den allmänna sjukvården bedömde emellertid,
redan dagen efter att han ankom till sjukhuset, att det inte fanns något fortsatt
behov av sluten sjukhusvård. Kriminalvården har inte möjlighet att överpröva en
sådan bedömning. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § andra stycket HäL om överförande
till sjukhus förutsätter att en behovsprövning görs i varje enskilt fall samt att den
mottagande sjukvårdsinrättningen, vid en sådan prövning, gör bedömningen att
det finns ett behov av inneliggande sjukhusvård. Det har inte kommit fram något
som tyder på att AA, vid annat tillfälle än ovanstående, har haft ett sådant behov.
Kriminalvården har vid upprepade tillfällen dock bedömt att AA:s behov bäst
kunde tillgodoses genom placering i häktet Kronobergs omvårdnadsavdelning.
Han har också placerats i denna avdelning vid flera tillfällen. Hanteringen av
situationen har emellertid försvårats bl.a. genom kallelser till domstolsförhand-
lingar i Skåne samt eftersom både AA och hans ombud och offentliga försvarare
framställt önskemål om personlig närvaro på plats vid huvudförhandlingarna.
Trots att Kriminalvården, utan oskälig tidsutdräkt, berett AA plats i
omvårdnadsavdelning har transport samt placering vid avdelningen därmed både
avbrutits och fördröjts. Omständigheterna som föranlett detta har dock legat
utanför Kriminalvårdens kontroll.
Det bör i sammanhanget tilläggas att Hovrätten över Skåne och Blekinge den
9 april 2018, dvs. i samband med att den planerade huvudförhandlingen ställdes
in, ansåg att det fortsatt fanns förutsättningar för häktning av AA och att tings-
rättens beslut om detta således skulle fastställas … Hovrätten har därmed inte
bedömt att det på grund av exempelvis AA:s ålder eller hälsotillstånd har
förelegat hinder för fortsatt häktning (jfr 24 kap. 4 § rättegångsbalken).
Det finns inga uppgifter om att de häkten vid vilka AA har varit placerad i har
upprättat någon särskild kontakt med Åklagarmyndigheten avseende hans
hälsotillstånd. Av 26 § HäF framgår att undersökningsledaren eller åklagaren ska
hålla den myndighet som ansvarar för förvaringslokalen underrättad om
förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den
som är intagen på grund av misstanke om brott. Någon liknande bestämmelse
som avser Kriminalvårdens ansvar för att underrätta åklagaren om en intagens
hälsotillstånd eller annan sekretessbrytande bestämmelse som medger att
detaljerade uppgifter om hälsotillstånd regelmässigt lämnas ut till åklagaren
torde dock inte finnas. Det bör vidare framhållas att AA har haft ett ombud och
offentlig försvarare förordnat för sig och att ombudet har varit fullt införstådd i
den aktuella hälsoproblematiken. Detta framgår av såväl Kriminalvårdens
utredning i det nu aktuella ärendet som hovrättens dom i ovan rubricerat mål den
                                                                Dnr 3801-2018        Sid 10 (19)




15 maj 2018. Anledningen till att Kriminalvården däremot upprättade kontakt
med hovrätten har varit att AA inte bedömdes kunna närvara på plats vid
huvudförhandlingen samt att Kriminalvården haft ansvar för att hantera en
eventuell transport till domstolen.

Kriminalvårdens hantering av transporterna av AA
När det gäller transporterna av AA mellan häktena samt till bl.a. domstol och
sjukvårdsinrättning har dessa planerats utifrån de behov som förelegat vid varje
enskilt tillfälle. I början av april 2018 försämrades AA:s hälsotillstånd och han
återfördes därför till omvårdnadsavdelningen i häktet Kronoberg. Med anledning
av hans tillstånd bedömde Kriminalvårdens personal att läkare skulle konsulteras
inför transporten. Läkaren bedömde att transporten kunde genomföras men
angav särskilt vilket transportsätt som skulle användas. AA kom därefter att
transporteras till Stockholm liggandes i en extern sjuktransport. Även vid
transporten från häktet Kronoberg den 24 maj 2018 användes en liggande
sjuktransport. Det har inte funnits några konkreta omständigheter som talat för
att de övriga transporterna av AA kunde befaras skada hans hälsa.
Det har under utredningen inte heller kommit fram att det skulle ha inträffat
några oförutsedda händelser under transporterna av AA. Under transport-
uppehållen har tillsynen av AA utförts av medföljande personal. Vid de
transporter som anordnats med hjälp av externa leverantörer har givetvis
medföljande sjukvårdspersonal även varit behjälplig.
Uppgifter om säkerhetsbedömningar och fängselnivå under transporterna
framgår av redogörelsen ovan. Sådana uppgifter dokumenteras i det centrala
kriminalvårdsregistret. Det är vidare en utgångspunkt att personal samtalar med
den intagne i samband med transporter, inte minst i syfte att underlätta
planeringen för kommande transporter. Om det inte finns någon speciell
anledning till det dokumenteras detta emellertid inte särskilt. Det bör dock
nämnas att det i nu aktuellt fall har förts många samtal med AA avseende hans
hälsotillstånd, både inför och efter transporter. När det exempelvis gäller AA:s
vistelse i omvårdnadsavdelningen i häktet Kronoberg har personal haft särskilt
god kännedom om hans hälsotillstånd eftersom avdelningen, i förhållande till de
flesta andra häktesavdelningar, är liten till storleken och när det gäller antalet
intagna.

AA:s önskemål om överföring till Tyskland
AA lämnade in ansökan om överföring av verkställigheten till Tyskland den
30 maj 2018. Kriminalvårdens handläggning av ärendet påbörjades omedelbart.
Efter att nödvändiga handlingar och annat underlag kommit in i början av juli
2018 tog det ca två veckor innan Kriminalvården fattade beslut, varefter domen
översändes till Tyskland. Enligt Kriminalvården har AA:s önskemål om
överföring till Tyskland hanterats korrekt och helt i enlighet med de gällande
bestämmelserna.

AA:s begäran om utlämnande av allmänna handlingar
Enligt daganteckning den 12 december 2017 har AA begärt att få ta del av
sjukjournaler. Det står klart att AA vid detta tillfälle hänvisades till att
journalerna kunde tillgängliggöras för honom i samband med det läkarbesök som
var planerat till den 18 december 2017.
Kriminalvården anser inte att det ovan beskrivna förfarandet är förenligt med
AA:s grundlagsstadgade rätt att ta del av allmänna handlingar. Den sjuksköterska
som upprättat daganteckningen har emellertid framhållit att han uppfattade AA:s
begäran som att han önskade att få gå igenom sin journal tillsammans med
läkare. Med hänsyn bl.a. till AA:s komplexa sjukdomsproblematik samt till att
han inte förstod det svenska språket framstår en sådan begäran som fullt rimlig.
Enligt Kriminalvårdens mening är det dock olyckligt att daganteckningen inte
har formulerats tillräckligt klart och tydligt och att ovanstående därmed inte har
kunnat utläsas.
                                                                 Dnr 3801-2018     Sid 11 (19)




AA:s synpunkter på remissvaret
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Den tid som han satt
frihetsberövad i Sverige försämrade avsevärt såväl hans psykiska som fysiska
mående. Kriminalvården försummade hans medicinska behov och fördröjde
handläggningen av hans begäran om överföring till Tyskland. Han fick
genomgående inte någon information inför förflyttningarna av honom och
transporterna var med något enstaka undantag mycket plågsamma.

Kompletterande utredningsåtgärder
Efter att ha tagit del av remissvaret och AA:s synpunkter hämtade JO in och
granskade vissa kompletterande handlingar. Vid granskningen framgick bl.a.
följande.

Sedan AA placerats på omvårdnadsavdelningen i anstalten Kumla skickade
anstaltens läkare den 11 juli 2018 en remiss till urologiska kliniken vid
Universitetssjukhuset i Örebro. Remissen besvarades den 25 juli 2018 och AA
fick därefter hormonbehandlingar i anstalten för sin prostatacancer var tredje
månad. Den 19 juli 2018 fattade Kriminalvården beslut i ärendet om överföring
av straffverkställighet. Tyskland biföll framställningen den 14 februari 2019
och AA överfördes dit i mars 2019.

JO hämtade även in muntliga upplysningar från häktet Kronoberg av vilka det
framgick att omvårdnadsavdelningen i häktet hade tömts på intagna i
januari 2019 på grund av plats- och personalbrist men att avdelningen åter varit
belagd med intagna sedan mars/april 2019.

Slutligen tog JO in och granskade de remisser till urolog som läkaren i häktet
Kronoberg skrev under perioden december 2017–februari 2018.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för en del av den relevanta
rättsliga regleringen. Jag kommer i det följande att beröra även vissa andra
föreskrifter.

Syftet med det här initiativärendet har främst varit att utreda Kriminalvårdens
behandling av AA, en multisjuk äldre man med omfattande omvårdnadshov,
under den tid han varit placerad i myndighetens häkten. Ärendet har emellertid
även aktualiserat generella frågor om intagnas tillgång till hälso- och sjukvård
samt Kriminalvårdens möjligheter att ta hand om intagna med särskilda
omvårdnadsbehov, såväl under intagning som vid transporter.

En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar
som ges av läkare. Om en intagen inte kan undersökas eller behandlas på ett
lämpligt sätt i förvaringslokalen, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det
behövs, ska den intagne föras över till sjukhus (5 kap. 1 § häkteslagen
[2010:611] och 9 kap. 1 § fängelselagen [2010:610]). Varje häkte och anstalt
                                                                  Dnr 3801-2018      Sid 12 (19)




ska ha tillgång till legitimerad läkare och personal med lämplig sjukvårds-
utbildning (15 § häktesförordningen [2010:2011] och 25 § fängelseförordningen
[2010:2010]).

Kriminalvården har inte någon lagstadgad skyldighet att bedriva hälso- och
sjukvård. Myndigheten har dock valt att bedriva viss hälso- och sjukvård
motsvarande primärvård och öppenvårdspsykiatri i sina häkten och anstalter.
Kriminalvårdens egen sjukvård lyder under samma regler som övrig sjukvård i
landet och de tidsgränser som gäller inom den allmänna sjukvårdens vårdgaranti
är vägledande även för denna vård (se bl.a. Kriminalvårdens handbok och
ledningssystem för Hälso- och sjukvården inom Kriminalvården, 2018:4,
avsnitt 4 och 9.1).

Enligt Kriminalvårdens arbetsordning är generaldirektören vårdgivare och
regionchefen verksamhetschef för den sjukvård som Kriminalvården bedriver
(jfr 2 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen [2017:30], HSL). Till stöd för
generaldirektören i rollen som vårdgivare finns även en medicinsk rådgivare
som på uppdrag av generaldirektören fullgör de uppgifter som tillkommer
vårdgivaren enligt 3 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659).

Kriminalvårdens ansvar för att tillgodose de intagnas behov av stöd- och
vårdinsatser är begränsat av den s.k. normaliseringsprincipen som innebär att
det är de ordinarie myndigheterna som primärt ansvarar för de intagnas behov
av t.ex. hälso- och sjukvård. Av förarbetena till häktes- och fängelselagen
framgår att endast i de fall där den intagne omhändertagits på ett sådant sätt att
det förhindrar andra myndigheters medverkan eller där stödinsatserna
uteslutande har sin grund i Kriminalvårdens uppdrag bör det vara motiverat att
göra avsteg från denna princip (se prop. 2009/10:135 s. 64).

Kriminalvårdens sjukvårdsverksamhet ser olika ut beroende på i vilket häkte
eller i vilken anstalt som en intagen är placerad. Normalt sett finns sjukvårds-
bemanning endast under kontorstid och övrig tid måste den allmänna
sjukvården kontaktas. När det gäller intagna i häkte finns i häktet Kronoberg
sedan februari 2016 en omvårdnadsavdelning med tio platser särskilt avsedda
för personer med ett utökat omvårdnadsbehov. Drygt hälften av dessa platser
har sjukhussängar och halva personalstyrkan har undersköterskekompetens.

Från Kriminalvårdens sjukvårdsverksamhet ska skiljas det allmänna
omvårdnadsansvar som kriminalvårdspersonalen har om en intagen till följd av
sjukdom och ohälsa inte själv klarar av sina dagliga aktiviteter (se bl.a. JO:s
beslut den 17 januari 2020, dnr 7924-2018).

Kriminalvårdens behandling av AA
AA:s tillgång till omvårdnad och sjukvård under tiden som häktad
AA var intagen i Kriminalvårdens häkten cirka sex månader från den
26 november 2017. Som framkommit var han under den tiden placerad i häktet
                                                                   Dnr 3801-2018       Sid 13 (19)




Helsingborg respektive i häktet Kronoberg vid två tillfällen och i häktet Ystad
vid ett tillfälle.

Av journalanteckningar framgår att AA under hela häktningstiden hade en
kontinuerlig och omfattande kontakt med sjukvården i de häkten där han var
placerad. Han uttryckte vid flera tillfällen oro till vårdpersonal för sin hälsa och
uppgav att han inte ansåg sig få den vård som han behövde i häkte. Det finns
noteringar i journalen från både häktet Helsingborg och häktet Ystad om att
vårdpersonal uttryckte önskemål om att AA skulle omplaceras till ett annat
häkte med bättre omvårdnadsmöjligheter eftersom AA:s behov inte kunde
tillgodoses där han var placerad.

Av Kriminalvårdens remissvar framgår att regionens verksamhetsexpert för
hälso- och sjukvård inför AA:s förflyttning tillbaka till häktet Helsingborg i
mitten av februari 2018 förespråkade att AA skulle vara fortsatt placerad på en
omvårdnadsavdelning. Trots detta flyttades han tillbaka till häktet Helsingborg,
som två månader tidigare hade ansett sig oförmöget att ta hand om AA. Det
finns inte några uppgifter i utredningen som tyder på att häktet Helsingborg
hade vidtagit några särskilda åtgärder inför AA:s återkomst.

Det har inte klarlagts varför AA den 9 mars 2018 omplacerades från häktet
Helsingborg till häktet Ystad. Kriminalvården har inte påstått att häktet Ystad,
som är betydligt mindre än häktet Helsingborg, skulle ha bättre förutsättningar
att ta hand om AA. Efter ankomsten till häktet Ystad skrev häktets läkare den
15 mars 2018 en avvikelserapport om vad läkaren bedömde utgjorde mycket
olämpliga transporter av en multisjuk äldre man i behov av specialistvård.

I häktet Ystad försämrades AA:s tillstånd avsevärt, bl.a. till följd av fallolyckan
den 25 mars 2018. Av journalanteckningar framgår att sjukvården två dagar
senare framförde önskemål om att AA skulle omplaceras till ett häkte med
bättre omvårdnadsmöjligheter men att det inte var möjligt med hänsyn till den
rådande beläggningssituationen. AA blev därefter inlagd på sjukhus på grund av
nedsatt hälsotillstånd, uttorkning och en fraktur i nacken. När AA skrevs ut från
sjukhuset uppgav häktet Ystad att man inte kunde tillgodose AA:s behov. En
omplacering till omvårdnadsavdelningen i häktet Kronoberg bedömdes dock
inte möjlig eftersom hovrätten snart skulle hålla huvudförhandling och då en
transport inte kunde ordnas. Under påskhelgen, när häktet Ystad inte hade
någon sjukvårdspersonal i tjänst, tillkallades en extern läkare vid två tillfällen
på grund av AA:s vårdbehov. Helgen därpå försämrades hans tillstånd
ytterligare varefter huvudförhandlingen den 9 april 2018 ställdes in och AA åter
omplacerades till häktet Kronobergs omvårdnadsavdelning.

AA uppgav redan vid den initiala hälsoundersökning som han genomgick i
häktet Helsingborg i slutet av november 2017 att han i hemlandet hade
behandlats för sin cancer var tredje månad och att nästa behandling var planerad
till december samma år. Utredningen visar att en remiss till urolog utfärdades
först i mitten av december 2017 och att remissen flera gånger fick ställas om
                                                                      Dnr 3801-2018       Sid 14 (19)




med anledning av AA:s omplaceringar. I den avvikelserapport som läkaren i
häktet Ystad upprättade i mars 2018 angavs bl.a. att AA:s förflyttningar hade
försvårat kontakt med urolog som skulle ta ställning till antihormonbehandling
och att behandlingen var kraftigt försenad. Ett besök hos urolog bokades
slutligen in den 20 april 2018 i Ystad men besöket fick avbokas eftersom AA
vid den tidpunkten hade flyttats till häktet Kronoberg.

När AA återkommit till häktet Kronoberg tog läkaren där kontakt med urologen
i Ystad och blodprover togs. Det är oklart om något besök hos urologen kom till
stånd under AA:s placering i häktet Kronoberg. Efter att AA placerats på
omvårdnadsavdelningen i anstalten Kumla skrev dock anstaltens läkare den
11 juli 2018 en ny remiss till urologklinik av vilken bl.a. följande framgick.

      På grund av olika förflyttningar inom Kriminalvården har man inte fått till något
      besök på någon urologklinik. Flera remisser har skrivits, man har fått tiden men
      då i regel blivit förflyttad. Således inte fått någon hormonbehandling sista
      halvåret.
Remissen besvarades efter två veckor och en hormonbehandling med
injektioner var tredje månad påbörjades den 1 augusti 2018. Under hela
häktningstiden finns flera anteckningar i patientjournalen om att AA uttryckte
stor oro och ångest för den uteblivna cancerbehandlingen.

Utredningen visar enligt min mening att AA:s behov av omvårdnad inte har
kunnat tillgodoses vare sig i häktet Helsingborg eller i häktet Ystad. Trots detta
har AA fått tillbringa drygt två månader i dessa häkten. Jag konstaterar vidare
att behandlingen av AA:s cancer har fördröjts under cirka åtta månaders tid,
vilket till stor del har berott på förflyttningarna av honom mellan olika
verksamhetsställen. Det är tydligt att AA:s frihetsberövande avsevärt har
försvårat den allmänna sjukvårdens medverkan. Kriminalvården kan under
sådana förhållanden inte hänvisa till inblandningen av andra aktörer och sitt
begränsade ansvar enligt normaliseringsprincipen (jämför bl.a. det ovan nämnda
förarbetsuttalandet i prop. 2009/10:135 s. 64). Jag är mycket kritisk till
Kriminalvårdens bristande omvårdnad av AA, den uteblivna vård och
behandling som omhändertagandet av honom lett till samt den otillräckliga
samverkan som Kriminalvården har haft med andra aktörer.

Jag återkommer till frågor om Kriminalvårdens tillgång till särskilda
omvårdnadsplatser och om transporterna av AA.

Särskilt om AA:s avskildhetsplacering i häktet Ystad
Av 2 kap. 5 § 2 häkteslagen framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid
vistas tillsammans med andra intagna (gemensamhet) om det inte av
säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne avskild från andra intagna. I
förarbetena till bestämmelsen anges att gemensamhet får vägras om det av
säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla en intagen avskild från andra intagna t.ex.
om det föreligger risk för fritagning eller rymning eller om den intagne är
våldsam eller påverkad av narkotika (prop. 2009/10:135 s. 185 f.). Av allmänna
                                                                   Dnr 3801-2018       Sid 15 (19)




råd till bestämmelsen framgår att särskilda skäl även kan vara t.ex. att det har
uppstått en olämplig klientkonstellation som inte kan lösas genom förflyttning,
att det har uttalats hot om våld eller att en skadegörelse har ägt rum (se
allmänna råd till 2 kap. 5 § häkteslagen i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd om häkte, KVFS 2011:2, FARK Häkte).

Under de knappt två veckor som AA befann sig i häktet Ystad efter fallolyckan
var han i princip hela tiden placerad i avskildhet med särskild tillsyn.
Inledningsvis var han även en kortare tid övervakad med kamera och placerad i
ett rum med begränsad utrustning. Av häktets avskildhetsbeslut framgår att
grunden för besluten var 2 kap. 5 § 2 häkteslagen. Besluten motiverades med att
”AA inte kan röra sig fritt utan måste ha någon form av tillsyn”.

Jag har förståelse för att häktet Ystad behövde vidta åtgärder för att tillgodose
AA:s behov av tillsyn. Enligt min mening kan dock ett behov av särskild tillsyn
på grund av nedsatt hälsotillstånd inte utgöra ett sådant säkerhetsskäl som avses
i den nämnda bestämmelsen (se också JO 2018/19 s. 146). Även om det tycks
ha varit för en kortare tid är det inte acceptabelt att AA, som hade ett
omfattande omvårdnadsbehov, blev placerad under samma förhållanden som en
intagen som har avskilts på grund av säkerhetsskäl. Häktets brist på
omvårdnadspersonal och lämpliga lokaler för omvårdnadstillsyn har därmed lett
till en omotiverad ytterligare inskränkning i AA:s förhållanden. Jag är kritisk till
att häktet med åberopande av de angivna skälen fattat beslut om avskildhet och
till bristerna i häktets möjlighet att ge en god och säker omvårdnad.

Transporterna av AA
Av Kriminalvårdens remissvar framgår att två transporter av AA – från häktet
Ystad till häktet Kronoberg i mitten av april 2018 och från häktet Kronoberg till
anstalten Karlskoga i slutet av maj 2018 – skedde liggande med extern
sjuktransport. Inför transporten från häktet Ystad konsulterades häktets läkare
som gjorde bedömningen att transporten kunde genomföras men särskilt angav
vilket transportsätt som skulle användas. Vid de två liggande transporterna var
enligt remissvaret sjukvårdsutbildad personal med och kunde vara behjälplig
med tillsynen av AA under transportuppehållen.

Vidare framgår att övriga transporter av AA, bl.a. två fjärrtransporter mellan
Skåne och Stockholm, har skett med transportbuss eller tjänstebil och enbart
bevakande kriminalvårdspersonal. Det finns inget som tyder på att
Kriminalvården i dessa fall konsulterat sjukvården inför transporterna. I de
transportbeställningar som respektive häkte har gjort till nationella
transportenheten (NTE) inför dessa transporter anges inte heller några särskilda
behov eller annan information relaterad till AA:s hälsotillstånd. Tillsynen av
AA under transportuppehållen har enligt remissvaret i dessa fall utförts av
medföljande personal från Kriminalvården.

Kriminalvården har anfört att AA var placerad i säkerhetsnivå 3 men att
transporterna skedde utan fängsel med hänsyn till AA:s ålder, fysiska status och
                                                                  Dnr 3801-2018       Sid 16 (19)




sjukdomstillstånd. Utöver ”vanliga” samtal med AA under transporterna har det
inte hållits några uppföljande samtal med AA. Det finns åtminstone inte någon
dokumentation om sådana samtal i de handlingar som JO har haft tillgång till.

Jag har inte underlag för att kunna uttala mig om huruvida transporterna har
inverkat menligt på AA:s hälsotillstånd. I sin kommentar till remissvaret har
emellertid AA anfört att transporterna med något enstaka undantag var mycket
plågsamma och att han fick dålig information inför dessa transporter.

Av 8 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om transport-
verksamheten (KVFS 2012:6, FARK Transport) framgår bl.a. att
verksamhetsställena före transportbeställning och i varje enskilt fall ska göra de
bedömningar och fatta de beslut som är av betydelse för transporttjänstens
planering och genomförande av transporten. Vid transport av en sjuk person ska
en läkares medgivande inhämtas och anvisningar inhämtas före beslut om
transport.

Jag anser att det är anmärkningsvärt att samråd med sjukvården bara har skett
vid ett tillfälle inför de längre fjärrtransporterna av AA. Han var en gammal
man med en omfattande sjukdomsbild och Kriminalvården bedömde att hans
hälsotillstånd gjorde att han hade behov av en placering på omvårdnads-
avdelning. Utredningen har inte gett svar på hur Kriminalvården resonerade i
frågan om lämpligheten av att transportera AA sittande i ett vanligt
transportfordon under de två längre transporterna mellan Skåne och Stockholm.

Enligt min uppfattning skulle häktena Helsingborg och Kronoberg inför
samtliga fjärrtransporter givetvis ha konsulterat sjukvården för att inhämta en
läkares medgivande och få anvisningar inför transporterna, t.ex. om val av
fordon. Häktenas överväganden i samband med dessa transporter borde ha
dokumenterats och relevant information ha lämnats vidare till NTE. Både häktet
Helsingborg och häktet Kronoberg förtjänar kritik för sina brister i dessa
avseenden.

Häktet Kronobergs handläggning av en utlämnandefråga
Rättslig reglering
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Kapitlet genomgick den 1 januari 2019 vissa
språkliga och redaktionella ändringar, då flera av bestämmelserna fick ett nytt
paragrafnummer. Nedan hänvisas till de lagbestämmelser som numera gäller.

Var och en har rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet om
den är inkommen till myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte
omfattas av sekretess (2 kap. 1–4 §§ TF).

En allmän handling som får lämnas ut, dvs. som inte omfattas av sekretess i
förhållande till den som gjort framställningen, ska tillhandahållas genast eller så
snart det är möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Den som begär det
                                                                    Dnr 3801-2018       Sid 17 (19)




har också rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen. En sådan
begäran ska behandlas skyndsamt (2 kap. 15 och 16 §§ TF).

JO har flera gånger uttalat att besked i en utlämnandefråga normalt bör lämnas
samma dag som begäran gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock
godtas om det är nödvändigt för att ta ställning till om ett utlämnande får ske.

Om en begäran om att få ta del av en handling inte kan tillmötesgås ska den
som har gjort framställningen underrättas om detta. Den enskilde ska då också
informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning och att det krävs
ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas
(6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). Den enskilde
har rätt att få ett sådant beslut oavsett vad som är grunden till att begäran avslås.

Handläggningen i det här fallet
Av utredningen framgår att AA den 12 december 2017 i ett samtal med en
sjuksköterska i häktet Kronoberg begärde att få ta del av sina sjukvårdsjournaler
och att han hänvisades till ett inbokat läkarbesök den 18 december 2017. Som
Kriminalvården har anfört i remissvaret är en sådan handläggning inte förenlig
med tryckfrihetsförordningens regler och skyndsamhetskrav.

Jag kan inte ifrågasätta att den sjuksköterska som mottog AA:s begäran säger
sig ha uppfattat den som att han ville gå igenom journalen med en läkare. AA
har inte heller kommenterat frågan när han yttrat sig över remissvaret. Jag nöjer
mig därför i denna del med att påminna om vikten av att en myndighet noggrant
reder ut den enskildes önskemål för att säkerställa att dessa hanteras på ett
korrekt sätt.

Kriminalvårdens behandling av häktade med särskilda
omvårdnadsbehov under intagning och i samband med transport
Genom sin tillsyn av Kriminalvården har JO både vid inspektioner och i
klagomålsärenden fått uppgifter om intagna med särskilda omvårdnadsbehov
som inte har fått sina behov tillgodosedda under frihetsberövandet (se bl.a. JO:s
beslut den 17 januari 2020, dnr 7924-2018). Det här ärendet är ännu ett exempel
på det. Kriminalvården bedriver häktesverksamhet i stora delar av landet, men
myndigheten har bara särskilt anpassade omvårdnadsplatser i Stockholm.

Utredningen har visat att AA under häktningstiden har omplacerats vid fyra
tillfällen med anledning av dels sitt hälsotillstånd, dels den pågående
rättsprocessen. Vidare tycks förflyttning av honom till ett häkte med bättre
omvårdnadsmöjligheter vid två tillfällen i slutet av mars 2018 inte ha varit
möjligt på grund av beläggningssituationen inom Kriminalvården och bristande
transportmöjligheter. Jag är givetvis medveten om att vissa förhållanden ligger
utanför Kriminalvårdens kontroll, t.ex. frågan om huruvida AA skulle vara
häktad, var i landet rättsprocessen ägde rum och den allmänna sjukvårdens
ställningstagande beträffande behovet av sjukhusvård. Kriminalvården har
emellertid en skyldighet att på ett värdigt sätt ta hand om de personer som andra
                                                                   Dnr 3801-2018        Sid 18 (19)




myndigheter har bestämt ska vara placerade inom Kriminalvården samt
säkerställa deras tillgång till hälso- och sjukvård. Kriminalvården bär därför
enligt min uppfattning ett stort ansvar för att AA:s behov inte har tillgodosetts
under häktningstiden.

Jag betvivlar mot bakgrund av det som har kommit fram i bl.a. det här ärendet
att det är tillräckligt med anpassade omvårdnadsplatser för häktade intagna i
endast ett häkte. Om Kriminalvården i det här fallet hade kunnat tillgodose
AA:s omvårdnadsbehov i den del av landet där hans rättsprocess ägde rum
skulle han sannolikt ha sluppit perioder av bristande omvårdnad, integritets-
känslig övervakning, långa transporter och en fördröjd cancerbehandling. Jag
finner därför starka skäl att ifrågasätta lämpligheten av Kriminalvårdens
organisation i det avseendet.

Utredningen har också visat att nödvändiga konsultationer och ställnings-
taganden inte har gjorts inför transporterna av AA. Det saknas vidare särskilda
rutiner inom myndigheten för hantering av vissa av dessa frågor. Enligt min
mening är utrymmet synnerligen begränsat för att en intagen med särskilda
omvårdnadsbehov inte ska betraktas som sjuk i den mening som avses i 8 §
FARK Transport. Kriminalvården ska därför i princip alltid hämta in en läkares
medgivande inför längre transporter av dessa intagna. Sjukvårdspersonalens
uppfattning och eventuella rekommendationer bör då ges avgörande betydelse.
Dessutom bör de ställningstaganden och bedömningar som Kriminalvården gör
inför och under en transport tydligt dokumenteras.

Kriminalvården gör såvitt framkommit inte någon särskild uppföljning av
genomförda transporter av intagna med särskilda omvårdnadsbehov. Jag anser
att det är viktigt att utvärdera och ta till vara erfarenheter för att kunna anpassa,
utveckla och så långt möjligt förbättra situationen för intagna vid kommande
transporter. Det kan även vara ett värdefullt bidrag till myndighetens arbete med
att utveckla generella riktlinjer och rutiner.

I anslutning till mina nu gjorda ställningstaganden finns det anledning att
uppmärksamma också följande. När AA:s fängelsestraff blev verkställbart
placerades han först i anstalten Karlskoga för att kort därefter omplaceras till
omvårdnadsavdelningen i anstalten Kumla. AA var alltså även efter häktnings-
tiden föremål för ytterligare omplacering och transport. Detta väcker frågor om
vilka upplysningar som lämnats till Kriminalvårdens placeringssektion om
AA:s hälsotillstånd (jfr JO 2015/16 s. 260). Jag har inte utrett detta men vill
framhålla vikten av samverkan inför Kriminalvårdens beslut om placering.

Avslutande synpunkter
Min granskning av AA:s situation har visat att Kriminalvården i flera avseenden
brustit såväl i omhändertagandet av honom som i sitt ansvar att genom
samverkan med den allmänna sjukvården tillgodose hans stora behov av vård
och behandling. Jag har också konstaterat brister i häktet Ystads åtgärd att
placera AA i avskildhet för att kunna tillgodose hans behov av tillsyn.
                                                                   Dnr 3801-2018      Sid 19 (19)




Utredningen har även visat att Kriminalvården underlåtit att konsultera
sjukvården inför längre transporter av AA. Kriminalvården förtjänar
sammantaget allvarlig kritik.

Det som har kommit fram i ärendet gör också att det enligt min mening finns
starka skäl att ifrågasätta lämpligheten av att Kriminalvården endast har särskilt
anpassade omvårdnadsplatser för häktade intagna i Stockholm. Slutligen bör
Kriminalvården se över hanteringen av transporter av intagna med särskilda
omvårdnadsbehov och komplettera sina rutindokument i de delar det finns
behov av att ha särskilt anpassade rutiner för dessa intagna.

Kriminalvårdens behandling av AA aktualiserar alltså ett antal frågor om
myndighetens möjligheter att ta hand om intagna med särskilda behov. Det har
inte varit möjligt för mig att tillfredsställande utreda alla frågor inom ramen för
det här ärendet, och därför gör jag inte nu ytterligare uttalanden. Jag är dock
övertygad om att jag kommer att återkomma till frågor som rör tillgången till
hälso- och sjukvård för intagna inom Kriminalvården.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
