# Allvarlig kritik mot Försvarsmakten för att inte ha verkställt ett beslut från Statens överklagandenämnd

JO 2014-11-21 dnr 3803-2014

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                      Sid
                                                                         2014-11-21             3803-2014               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Försvarsmakten för att inte ha verkställt ett beslut
                        från Statens överklagandenämnd


                          Beslutet i korthet: En sökande som inte hade antagits till en utbildning hos Försvars-
                          makten överklagade beslutet till Statens överklagandenämnd. I samband med hand-
                          läggningen av överklagandet begärde nämnden att Försvarsmakten skulle komplettera
                          ärendet med det underlag som myndigheten hade haft tillgång till vid beslutsfattandet.
                          Med hänvisning till sekretess valde Försvarsmakten att inte komma in med de begärda
                          handlingarna. Nämnden prövade ärendet och fann att klaganden borde ha erbjudits den
                          sökta utbildningsplatsen. Därefter överlämnade nämnden ärendet till Försvarsmakten för
                          erforderliga åtgärder.
                          I stället för att erbjuda den sökande en utbildningsplats valde Försvarsmakten att sätta
                          upp personen som sökande för nästa års utbildning. Vid en förnyad prövning konsta-
                          terade Försvarsmakten att den sökande inte uppfyllde kravprofilen och därmed att den
                          sökande inte kunde erbjudas en utbildningsplats.
                          Vid en prövning i Statens överklagandenämnd sätter sig överprövningsinstansen i be-
                          slutsmyndighetens ställe. När ett överklagande bifalls är huvudregeln att den överpröv-
                          ande myndigheten förordnar om positiv rättelse, dvs. meddelar ett beslut med det innehåll
                          som beslutsmyndigheten borde ha meddelat från början. För att en överinstans beslut
                          ska få avsedd effekt måste underinstansen tillämpa beslutet på ett lojalt sätt. Det innebär
                          enligt chefsJO att Försvarsmakten, utan någon förnyad prövning, borde ha erbjudit den
                          sökande en utbildningsplats så snart tillfälle gavs. Genom att inte göra det har Försvars-
                          makten satt en grundläggande förvaltningsrättslig princip ur spel, och för det får
                          myndigheten allvarlig kritik.

## Bakgrund

Under 2013 ansökte AA om att bli antagen till Försvarsmaktens specialistofficers-
                        utbildning (SOU 2013). I juni 2013 avslog Försvarsmakten, genom Försvarsmakt-
                        ens HR Centrum (HRC), AA:s ansökan. AA överklagade beslutet till Statens över-
                        klagandenämnd. I ett beslut den 17 februari 2014 biföll nämnden överklagandet
                        och beslutade att Försvarsmakten skulle erbjuda AA en utbildningsplats på
                        specialistofficersutbildningen. Nämnden överlämnade ärendet till Försvarsmakten
                        för ”erforderliga åtgärder”. I beslutet angav Statens överklagandenämnd bl.a. följ-
                        ande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 3803-2014     Sid 2 (6)

## BAKGRUND

AA har överklagat Försvarsmaktens beslut att inte anta honom till specialistoffi-
      cersutbildningen, SOU 2013. AA har bl.a. anfört att Försvarsmaktens beslut är vagt,
      otydligt och saknar substans. Han har en spetskompetens; karttjänstförmåga, samt
      erfarenhet från två utlandsmissioner och har handplockats till en Nordic Battlegroup,
      AA har till sitt överklagande bifogat kopior av testresultat, betyg och kursintyg från
      Försvarsmakten och universitetet.
      Försvarsmakten har yttrat sig och anfört att AA bedömdes för närvarande inte i till-
      räcklig grad uppfylla kravprofilen inom området realistisk bild av utbildningens och
      yrkets krav. AA har därför av kommissionen för lämplighetsbedömning 0; uppfyller
      inte kravprofilen.
      Statens överklagandenämnd har begärt att Försvarsmakten ska komplettera ärendet
      med det ytterligare underlag myndigheten har haft tillgång till vid beslutsfattandet,
      bl.a. psykologutlåtande och utlåtande efter professionsintervju. Försvarsmakten har
      trots påminnelser inte kompletterat ärendet med hänvisning till sekretessbestämmel-
      ser.
      SKÄL FÖR AVGÖRANDET
      Statens överklagandenämnd har begärt att Försvarsmakten ska komplettera ärendet
      med det underlag från lämplighetsbedömning som myndigheten har haft tillgång till
      vid beslutsfattandet. Försvarsmakten har trots påminnelser inte kompletterat ärendet.
      Nämnden prövar ärendet i föreliggande skick.
      AA får genom de handlingar som har bifogats hans överklagande anses ha vederlagt
      Försvarsmaktens bedömning av hans lämplighet. AA borde därför ha erbjudits en
      utbildningsplats vid specialistofficersutbildningen.
Den 10 juni 2014 meddelade Försvarsmaktens HR Centrum ett nytt beslut som
innebar att AA inte hade blivit antagen till specialistofficersutbildningen (2014).

Anmälan
I en anmälan till JO framförde AA klagomål över Försvarsmaktens agerande och
uppgav bl.a. följande. När Statens överklagandenämnd hade bifallit hans överklag-
ande, tog han kontakt med HRC för att höra hur hans ärende skulle hanteras. Han
försökte vid flera tillfällen få kontakt med den ansvariga handläggaren. Trots att
han lämnade kontaktuppgifter återkom aldrig Försvarsmakten med något besked.
Bristen på återkoppling är inte förenlig med statliga myndigheters
serviceskyldighet.

Beslutet från Statens överklagandenämnd kan inte missförstås och innebär att För-
svarsmakten ska erbjuda honom en plats på specialistofficersutbildningen. Trots
detta gjorde HRC en ny bedömning och bröt därmed mot nämndens beslut. Den
27 juni 2014 var AA i kontakt med BB och CC vid Försvarsmakten. Båda
bekräftade att de var medvetna om vad som stod i nämndens beslut, men att de
ansåg att de inte var bundna av detta. De uppgav vidare att de ansåg att beslutet var
oriktigt och att följderna – om Försvarsmakten var tvungen att rätta sig efter
beslutet – skulle bli orimliga.

Till anmälan hade AA bifogat beslutet från Statens överklagandenämnd och HRC:s
beslut att inte anta honom till specialistofficersutbildningen (SOU 2014).
                                                                        Dnr 3803-2014      Sid 3 (6)




Utredning
Anmälan remitterades till Försvarsmakten. I sitt remissvar anförde Försvarsmakten,
Högkvarteret, genom överbefälhavaren, generalen DD, bl.a. följande:

      Försvarsmaktens inställning

      Frågan om bristande återkoppling
      Det är korrekt att AA efter det att Statens överklagandenämnd meddelade sitt beslut
      den 25 februari 2014 var i kontakt med HRC ett antal gånger och att han önskade få
      en återkoppling i hur myndigheten skulle hantera hans ärende. HRC har vid dessa
      tillfällen försökt förklara för honom hur myndigheten såg på hans ärende och hur det
      skulle komma att hanteras vidare. Försvarsmakten kan inte redovisa några exakta
      datum för dessa kontakter men det är en missvisande uppgift att myndigheten inte
      försökt vara honom behjälplig i ärendet. Myndigheten upplever inte att det utöver de
      tillfällen AA själv nämner, har förelegat behov av att kontakta honom.
      När det gäller de kontakter som AA sedermera haft med BB vid HRC och CC vid
      högkvarterets personalstab är det inte korrekt uppfattat att de anser att beslutet från
      Statens överklagandenämnd inte är något myndigheten behöver bry sig om. BB:s
      och CC:s uppfattning är att de i huvudsak uttalat sig över principiella frågor.

      Försvarsmaktens avslagsbeslut
      AA ansökte om få genomföra SOU med start hösten 2013. Han genomgick först en
      grundläggande antagningsprövning vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet
      (TRM) där han blev godkänd. Därefter genomförde AA en s.k. professionsintervju
      vid Ledningsregementet. En sådan intervju görs för att pröva lämpligheten hos den
      sökande och har fokus med den speciella utbildningsinriktning inom SOU som den
      sökande valt. Resultatet av professionsintervjun var att AA inte bedömdes lämplig
      för SOU med den valda utbildningsinriktningen. AA bedömdes inte i tillräcklig grad
      uppfylla kravprofilen vad gäller realistiskt bild av utbildningen och yrkets krav.
      Ovan angiven bedömning att AA inte var lämplig att antas till SOU med den valda
      utbildningsinriktningen utgör grunden för Försvarsmaktens avslagsbeslut 2013. När
      Statens överklagandenämnd prövade ärendet begärde nämnden att få ta del av det
      underlag Försvarsmakten baserat sin bedömning på, bl.a. ett psykologutlåtande och
      utlåtandet av professionsintervjun. På grund av bristande rutiner inom Försvarsmakt-
      en och en felaktig uppfattning om gällande sekretesslagstiftning skickade Försvars-
      makten inte in detta underlag till Statens överklagandenämnd. Detta var ytterst be-
      klagligt då Statens överklagandenämnd på detta sätt inte hade någon egentlig möjlig-
      het att göra en prövning av Försvarsmaktens bedömning av AA:s lämplighet. Nämn-
      dens beslut kan därför sägas ha blivit fattat på ofullständig grund, låt vara på grund
      av Försvarsmaktens egen förskyllan.
      När Försvarsmaktens mottog beslutet från Statens överklagandenämnd att myndig-
      heten skulle erbjuda AA en plats på SOU hamnade Försvarsmakten i en brydsam
      situation. Det fanns naturligtvis ingen möjlighet att ge honom en plats på SOU för
      2013. Det bestämdes i stället att AA skulle tas upp som sökande till SOU för 2014
      trots att han egentligen inte lämnat någon ansökan för detta år. Vid prövningen av
      kandidaterna för antagning till SOU för 2014 förelåg inte någon annan bedömning
      av AA:s lämplighet än den som gjorts föregående år. Mot den bakgrunden såg För-
      svarsmaktens ingen annan möjlighet än att åter fatta beslut att inte anta AA till SOU.
      Beslutet meddelades den 10 juni. För att komplicera saken ytterligare kom det beslut
      som skickades till AA att utformas på ett felaktigt sätt. Av beslutet den 10 juni anges
      att han inte blivit antagen på grund av den konkurrens som förelegat. I samband med
      att AA överklagade detta beslut upptäckte HRC sitt misstag och skickade ett nytt
      beslut med angivande av att anledningen till att AA inte blivit antagen var att han
      inte uppfyllde kravprofilen.
      Försvarsmakten medger i och för sig att myndigheten genom att inte anta AA till
      SOU för 2014 inte följt det beslut som Statens överklagandenämnd meddelade den
                                                                          Dnr 3803-2014     Sid 4 (6)




         25 februari 2014. Enligt Försvarsmaktens uppfattning finns det dock anledning att
         anta att om Statens överklagandenämnd haft tillgång till de efterfrågade underlaget
         hade nämnden kommit till samma ställningstagande som Försvarsmakten. Det kan
         också understrykas att om Försvarsmakten antagit AA till SOU 2014 hade myndig-
         heten brutit mot sin egna föreskrifter.

## Övrigt

AA har överklagat även det beslut om antagning som HRC tog den 10 juni 2014 till
         Statens överklagandenämnd. De handlingar som Statens överklagandenämnd begär-
         de att få ta del av vid behandling av ärendet under hösten 2013 har nu överlämnats
         till nämnden. Nämnden har ännu inte meddelat något beslut.
         Rutinerna inom Försvarsmakten för hantering av ärenden om överklagande av an-
         tagning till SOU har översetts så att den brist som tidigare fanns vad gäller hantering
         och överlämnande av handlingar till Statens överklagandenämnd inte ska upprepas.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inledande överväganden
Försvarsmakten har tillbakavisat AA:s påstående om att myndigheten inte skulle ha
uppfyllt den serviceskyldighet som följer av 4 § förvaltningslagen (1986:223).
Försvarsmakten har även tillbakavisat uppgifterna om att BB och CC skulle ha
uttryckt sig på sådant sätt som AA hävdat när det gäller beslutet från Statens
överklagandenämnd.

I dessa delar står ord mot ord, och en ytterligare utredning kan enligt min mening
inte förväntas ändra på detta förhållande. Det sagda innebär att jag i den fortsatta
bedömningen inte kommer att kommentera dessa klagomål, utan enbart beröra
frågan om Försvarsmaktens hantering av beslutet från Statens överklagandenämnd.

Antagning till officersutbildning
Föreskrifter om grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten återfinns i
officersförordningen (2007:1268). Det är Försvarsmakten som beslutar om antag-
ning till sådan utbildning.1 I förordningen anges vidare vilka krav som ställs på
sökanden till en grundläggande officersutbildning och att det vid Försvarsmakten
ska finnas en antagningsnämnd. Nämnden ska yttra sig bl.a. i ärenden om antag-
ning till grundläggande officersutbildning.2 Försvarsmaktens beslut om antagning
till officersutbildning får överklagas till Statens överklagandenämnd. Däremot är
nämndens beslut inte överklagbart.3

I ärenden om antagning till utbildning vid Försvarsmakten gäller sekretess för upp-
gift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller




1
    Se 8 § officersförordningen.
2
    Se 9 och 10 §§ officersförordningen.
3
    Se 23 § första stycket officersförordningen.
                                                                           Dnr 3803-2014     Sid 5 (6)




någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.4 Sekretessens räckvidd
har inte gjorts beroende av var uppgiften förekommer, och det innebär alltså att
sådana uppgifter omfattas av sekretess även vid ett överklagande till Statens
överklagandenämnd.5 Sekretessen hindrar inte att Försvarsmakten lämnar uppgifter
till Statens överklagandenämnd.6

Statens överklagandenämnd
Statens överklagandenämnd har till uppgift bl.a. att pröva överklaganden av beslut
i anställningsärenden.7 Vid en sådan överprövning gäller enligt allmänna förvalt-
ningsrättsliga principer att överprövningsinstansen sätter sig i beslutsmyndighetens
ställe. När ett överklagande bifalls är huvudregeln att den överprövande myndig-
heten förordnar om positiv rättelse, dvs. meddelar ett beslut med det innehåll som
beslutsmyndigheten borde ha meddelat från början.8

JO har tidigare uttalat sig om hur en myndighet bör förhålla sig till beslut från Stat-
ens överklagandenämnd. I JO 2010/11 s. 275 hade nämnden i två fall upphävt Mi-
grationsverkets beslut om anställning och konstaterat att myndigheten borde ha er-
bjudit två andra personer anställningarna. Nämnden överlämnade ärendena till Mi-
grationsverket för vederbörliga åtgärder. Migrationsverket följde inte nämndens
beslut. I sitt beslut uttalade JO Hans-Gunnar Axberger bl.a. följande:

         För att en överinstans beslut ska få avsedd effekt måste underinstansen tolka och
         tillämpa beslutet på ett lojalt sätt. Även om Migrationsverket inledningsvis haft
         svårigheter att förstå beslutet kan någon oklarhet om innebörden inte ha förelegat
         efter verkets kontakter med Statens överklagandenämnd och Arbetsgivarverket.
         Trots detta har Migrationsverket inte erbjudit klagandena tjänsterna, och överin-
         stansens beslut har inte heller varit utgångspunkt vid verkets förhandlingar med
         klagandena. Migrationsverkets agerande innebär att överinstansens beslut inte fick
         den verkan ett sådant beslut ska ha.
Försvarsmaktens agerande
Utredningen visar att Statens överklagandenämnd inför sin prövning inte fick del
av hela det material som Försvarsmakten hade lagt till grund för sitt beslut. An-
ledningen till det var att Försvarsmakten bl.a. på grund av okunskap om gällande
sekretessbestämmelser inte sände över materialet, trots att det hade efterfrågats av




4
    Se 38 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5
    Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar (den 1 januari 2014,
Zeteo) kommentaren till 38 kap. 1 § första stycket 1.
6
    Se 10 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen, där det anges att sekretess inte hindrar
att en uppgift lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för omprövning av beslut
eller åtgärd av den myndighet hos vilken uppgiften förekommer.
7
    Se 1 § 1 förordningen (2007:835) med instruktion för Statens överklagandenämnd.
8
    Se JO 2005/06 s. 345.
                                                                  Dnr 3803-2014    Sid 6 (6)




nämnden. Nämndens prövning kom därmed att göras på ett annat underlag än det
Försvarsmakten hade tillgång till vid sin bedömning.

Dessa förhållanden har enligt Försvarsmakten inneburit att Statens överklagande-
nämnd fattat sitt beslut på en ”ofullständig grund”. Försvarsmakten har vidare gjort
gällande att nämnden ”antagligen” hade kommit till samma slutsats som Försvars-
makten, om den hade haft tillgång till det efterfrågade underlaget. Detta resone-
mang ger intrycket att Försvarsmakten ansett att beslutet var felaktigt och i sin för-
längning att myndigheten därmed inte ansett sig bunden av nämndens beslut. Detta
har också visat sig i Försvarsmaktens agerande, när myndigheten valde att inte föl-
ja nämndens beslut och på nytt vägra anta AA till den sökta utbildningen.

Försvarsmakten har på det sättet låtit myndighetens egna tillkortakommanden gå ut
över AA. Genom Försvarsmaktens agerande har AA på ett effektivt sätt hindrats att
tillvarata sin rätt gentemot myndigheten. Försvarsmakten verkar emellertid vilja
tona ner allvaret i den situation som uppstod när myndigheten inte rättade sig efter
nämndens beslut.

Försvarsmaktens hypotetiska resonemang – om hur en överprövande myndighet
skulle ha agerat om förutsättningarna hade varit annorlunda – innebär att myndig-
heten sätter sig i den överprövande instansens ställe. Därmed blir den överprövning
som en enskild har en laglig rätt till i praktiken meningslös. Det är givetvis inte
acceptabelt, och Försvarsmakten borde i stället ha rättat sig efter nämndens beslut.
Det innebär, enligt min mening, att Försvarsmakten – utan någon förnyad prövning
– borde ha erbjudit AA en utbildningsplats så snart tillfälle gavs. Genom att inte
göra det har Försvarsmakten satt en grundläggande förvaltningsrättslig princip ur
spel, och för det förtjänar myndigheten allvarlig kritik.

Ärendet avslutas.
