# Brevgranskning i häkte

JO 2008-01-04 dnr 3808-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2008-01-04             3808-2006                1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Brevgranskning i häkte

## Anmälan

AA klagade på att Kriminalvården, häktet Gävle, hade överlämnat ett brev ställt till
                        honom till åklagaren för granskning. Han anförde vidare bl.a. att han inte fått
                        någon underrättelse om namnet på den tjänsteman som utfört granskningen.

## Utredningen

Kriminalvården anmodades att yttra sig över vad AA anfört i sin anmälan.

                        I remissvaret anförde Kriminalvården, Region Nord, genom regionchefen BB,
                        följande (de till remissvaret fogade bilagorna har uteslutits här).
                                  –––
                                  AA dömdes den 12 juni 2006 av Gävle tingsrätt till fängelse två månader och
                                  förverkande av två månaders villkorligt medgiven frihet. I domen förordnades att
                                  AA skulle kvarbli i häkte till dess tingsrättens dom i ansvarsdelen vann laga kraft
                                  mot honom. AA överklagade domen till Hovrätten för Nedre Norrland, som i dom
                                  den 2 augusti 2006 fastställde tingsrättens domslut. I domen förordnade hovrätten att
                                  AA skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom,
                                  dock längst till den dag då han skulle ha frigivits villkorligt om han hade verkställt
                                  fängelsestraffet i anstalt. AA hade varit frihetsberövad i målet sedan den 21 maj
                                  2006. Han frigavs från häktet den 9 augusti 2006, den dag han skulle frigivits
                                  villkorligt om han hade verkställt straffet i anstalt. Lagen (1976:371) om
                                  behandlingen av häktade och anhållna m.fl. – i fortsättningen kallad häkteslagen –
                                  gällde för frihetsberövandet.
                                  Av 9 § häkteslagen följer att brev från den häktade till svenska myndigheter,
                                  internationella organ eller den häktades offentlige försvarare skall vidarebefordras
                                  utan föregående granskning. Därutöver får den häktade sända eller ta emot brev, om
                                  det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad på grund av
                                  misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på
                                  annat sätt försvåras (kollusionsfara). Vägras den häktade att sända eller ta emot brev
                                  utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet hållas kvar men får inte
                                  öppnas utan den häktades medgivande. Av 16 § häkteslagen framgår att det är
                                  undersökningsledaren eller åklagaren som skall avgöra om det föreligger
                                  kollusionsfara som utgör hinder för den häktade att sända eller ta emot brev utan
                                  föregående granskning av dess innehåll.
                                  Det brev som nu är föremål för diskussion hade som avsändare en person vid namn
                                  CC med en boxadress i Huddinge. Av häktets yttrande framgår att man utgick från
                                  att det härrörde från en CC som man visste var placerad i häktet Huddinge med



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 3808-2006     Sid 2 (4)




      restriktioner. Med vilken grad av säkerhet man kunde utgå från att CC – ett tämligen
      vanligt svenskt namn – var just den CC som man kände till framgår inte av
      yttrandet. Såvitt framgick av brevet hade det inte genomgått någon granskning av
      åklagare. Häktet Gävle översände därför brevet till åklagarmyndigheten för prövning
      av om brevväxling mellan CC och AA kunde tillåtas. Så långt utredningen visar,
      föregicks inte det initiativet av någon underhandskontakt mellan häktet Gävle och
      vare sig åklagaren eller häktet Huddinge.
      När det gäller häktet Gävles åtgärd, att översända brevet till åklagarmyndigheten för
      prövning, är det enligt Kriminalvårdens mening möjligt att anlägga två principiellt
      motsatta perspektiv på frågan om handlandet kan anses vara i överensstämmelse
      med häkteslagens regler (det fortsatta resonemanget bygger på förutsättningen att
      man klarlagt avsändarens identitet och omfattningen av hans restriktioner). Å ena
      sidan kan man anse att brevet i och med att det hade lämnat häktet Huddinge och
      överlämnats till Posten för vidarebefordran hade passerat de granskningsmöjligheter
      för utgående post som medges enligt häkteslagen. Med ett sådant synsätt blir
      effekten att det snarast var adressatens – AA:s – inkommande post som, trots att han
      inte hade några restriktioner, blev föremål för åtgärder. Med ett sådant synsätt kan
      åtgärden inte anses vara i överensstämmelse med häkteslagens regler. Den
      bedömningen ändras inte av att AA hade lämnat ett postgranskningsmedgivande
      eftersom han, som sagt, inte var belagd med restriktioner. Å andra sidan kan man
      anlägga ett myndighetsperspektiv på åtgärden och anse att, så länge avsändaren var
      placerad i häkte och belagd med restriktioner som innebar att han inte fick sända
      post utan föregående granskning, möjligheterna att vidta åtgärder med hans utgående
      post inte var begränsade till det verksamhetsställe där han var häktesplacerad, utan
      gällde inom myndigheten (Kriminalvården) i sin helhet och oberoende av om brevet
      hade överlämnats för extern postbefordran. Med ett sådant synsätt, vilket
      Kriminalvården anser bör ha förord när brevet finns i Kriminalvårdens vård, finns
      det inget principiellt att invända mot åtgärden.
      Under alla förhållanden bör dock den synpunkten framföras, att handläggningen av
      brevgranskningsfrågan sannolikt hade vilat på säkrare grund om häktet Gävles
      åtgärd med brevet hade föregåtts av underhandskontakter med häktet Huddinge och
      åklagarmyndigheten.
      Den polisman som, på åklagarmyndighetens uppdrag, prövade häktets
      framställan om brevgranskning avgjorde saken genom beslut den 31 juli 2006. AA
      vände sig därefter till häktet Gävle med en förfrågan om bl.a.namnet på
      beslutsfattaren. Förfrågan tycks av häktet Gävle ha uppfattas som en begäran om
      uppgift ur allmän handling som förvarades hos häktet och som AA ville ha
      nedtecknad av häktet. Förutsatt att det var klarlagt att AA bara ville utfå den aktuella
      uppgiften – inte själva handlingen – anser Kriminalvården inte att häktet förfor
      felaktigt när man hänvisade AA till den beslutsfattande myndigheten, eftersom
      beslutsfattarens namn är svårt att uttyda ur namnteckningen.
AA kommenterade remissvaret. Han tillade därvid bl.a. att lämpligheten av att
åklagaren överlåter granskningen till en polisman kan ifrågasättas.

Uppgifter i ärendet föranledde chefsjustitieombudsmannen Mats Melin att ta upp
ett initiativärende rörande polis och åklagares handläggning av frågan om huruvida
brevförsändelse till en häktad person fick tas emot (dnr 4836-2007).

I beslut den 4 januari 2008 anförde JO Cecilia Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt artikel 8 första punkten Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag
(1994:1219), har envar rätt till skydd för bl.a. sin korrespondens. I artikelns andra
punkt medges dock undantag från skyddet för vad som är stadgat i lag i vissa
                                                                  Dnr 3808-2006   Sid 3 (4)




angivna syften, bl.a. förebyggandet av oordning eller brott. I 2 kap. 6 §
regeringsformen (RF) stagdas att varje medborgare gentemot det allmänna är
skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Skyddet
för förtrolig kommunikation får begränsas genom lag eller, undantagsvis, annan
författning (jfr 2 kap. 12 § första stycket RF). Av motiven till bestämmelserna
framgår att skyddet gäller bara under befordringstiden. När meddelandet nått fram
till adressaten träder andra skyddsregler i funktion, bl.a. reglerna om skydd
mot husrannsakan (jfr prop. 1975/76:209 s. 147 och 287). De nämnda
grundlagsbestämmelserna är tilllämpliga på intagna i häkten i motsvarande mån
som på andra medborgare. Det ligger emellertid i sakens natur att utrymmet för
inskränkningar är större inom kriminalvården än inom andra områden (jfr JO
1994/95 s. 175). Utgångspunkten vid granskning av brev till och från den som är
häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt skall dock vara att granskningen innebär
ett allvarligt ingrepp i den enskildes personliga integritet.

De inskränkningar avseende brev som gällde för AA, som inte hade meddelats
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken, framgår huvudsakligen av 9 §
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen).
Enligt denna bestämmelse får, som också framgår av Kriminalvårdens yttrande,
den häktade normalt ta emot brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt
och, för den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis
undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras. Av 16 § häkteslagen
följer att, om den häktade har meddelats restriktioner, det inte är Kriminalvården
utan undersökningsledaren eller åklagaren som skall avgöra om det finns hinder
mot att den häktade t.ex. får ta emot eller sända brev.

Av utredningen framgår att det aktuella brevet kom in till häktet Gävle med normal
postbefordran och att brevet därefter på häktets Gävle initiativ översändes till
Åklagarmyndigheten för granskning. Av utredningen framgår vidare att häktets
framställan till åklagaren avsåg CC. Frågan är då om rätten att granska
avsändarens, CC:s, post hade upphört när häktet Huddinge överlämnat brevet till
postbefordran. Jag är benägen att besvara den frågan jakande.

Möjligheten att ingripa med brevgranskning regleras som nämnts i häkteslagen.
Det finns enligt min mening ingenting i den lagen som tyder på att åtgärder som
avser en häktad kan företas av något annat häkte än det där den häktade är intagen.
Den omorganisation som Kriminalvården genomförde år 2006 förändrar inte den
bedömningen. Statsmakternas avsikt med den omorganisationen kan enligt min
mening knappast ha varit att utan lagändring utvidga möjligheterna att inskränka
intagnas fri- och rättigheter, vilket får sägas bli fallet om vilket häkte som helst
skulle kunna ingripa mot en häktad. Att det inte är ett rent hypotetiskt fall framgår
för övrigt av detta ärende. Tvärtom gäller, och bör gälla, att inskränkningar i
enskilda personers grundlagsstadgade fri- och rättigheter skall tolkas restriktivt,
dvs. en myndighet skall ha klart författningsstöd för de inskränkande åtgärder den
vidtar (jfr JO 1998/99 s. 138).
                                                                 Dnr 3808-2006    Sid 4 (4)




Min utgångspunkt är således att möjligheten att granska CC:s utgående post
upphörde i och med att brevet överlämnades till postbefordran av häktet Huddinge.
Häktet Gävle hade alltså inte lagligt stöd för sina åtgärder beträffande CC:s
utgående post. Däremot hade häktet Gävle naturligtvis haft möjlighet att med stöd
av 9 § häkteslagen granska den post som ankom till AA, om skäl härför hade
ansetts föreligga.

Häktet Gävle förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Det som AA framfört i övrigt ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.
