# Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för bristfällig utformning av domskälen i en brottmålsdom

JO 2015-09-15 dnr 381-2015

BESLUT
                                                                          Datum               Dnr                     Sid
                                                                          2015-09-15          381-2015               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Blekinge tingsrätt för bristfällig utformning
                        av domskälen i en brottmålsdom


                          Beslutet i korthet: Tingsrätten har formulerat sina domskäl så knapphändigt att det
                          inte går att bedöma om domslutet är riktigt. Tingsrättens ordförande får kritik.

## Initiativet

JO genomförde den 11–13 november 2014 en inspektion vid Blekinge tingsrätt
                        och uppmärksammade då domen i mål B 2260-13. Fråga uppkom om
                        domskälen hade utformats i överensstämmelse med bestämmelsen i 30 kap. 5 §
                        första stycket 5 rättegångsbalken, RB. Jag beslutade att utreda frågan om
                        tingsrättens motivering av domen i ett särskilt ärende.

## Utredning

Ett dagboksblad och domen i tingsrättens mål begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande:

                        I målet var den tilltalade AA åtalad för misshandel. Åklagaren påstod att hon
                        hade tagit ett stryptag runt målsägandens hals och att målsäganden fick
                        blåmärken, rivsår och svårigheter att andas. AA kom inte till
                        huvudförhandlingen, men hennes offentliga försvarare var närvarande. Målet
                        avgjordes trots att AA inte var närvarande. Av domen framgick att försvararen
                        ifrågasatte lämpligheten av detta. Det antecknades vidare att AA under
                        förundersökningen hade bekräftat att hon hade träffat målsäganden den aktuella
                        kvällen men att hon till följd av berusning inte hade något minne av att det som
                        påstods hade hänt. Åklagaren åberopade viss skriftlig bevisning, och förhör
                        hölls med målsäganden och hennes make. Tingsrätten dömde AA för
                        misshandel och skrev följande domskäl:

                                  Genom den åberopade bevisningen finner tingsrätten klarlagt att AA utövat
                                  sådant våld mot [målsäganden] som åklagaren påstått. AA ska därför dömas för
                                  misshandel, som inte är att bedöma som ringa.
                        I en remiss uppmanade JO tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig
                        över frågan om domskälens utformning.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                          Dnr 381-2015        Sid 2 (4)




Tingsrätten (lagmannen BB) lämnade in ett yttrande tillsammans med
upplysningar från rådmannen CC.

CC upplyste om bl.a. följande:

      Tingsrätten beslutade att avgöra målet i den tilltalades utevaro. Förhandlings-
      tiden uppgick till 40 minuter och tingsrätten avkunnade dom efter överläggning.
      Den tilltalade dömdes i enlighet med åklagarens gärningspåstående för
      misshandel, och påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift.
      Den tilltalade förpliktades att utge ersättning för kränkning. Domen överklagades
      inte av någon part.
      Under rubriken ”YRKANDEN M.M.” redovisades den tilltalades inställning till
      den åtalade gärningen på så sätt att hon bekräftat att hon träffat målsäganden den
      aktuella kvällen, men att hon till följd av sin berusning inte har något minne av
      händelsen som sådan. Den tilltalade motsatte sig att betala skadestånd men
      godtog beloppet som skäligt samt sättet att beräkna räntan.
      Under rubriken ”UTREDNINGEN” redovisades i domen den upptagna
      bevisningen, vilken således utgjordes av rättsintyg och fotografier samt förhör
      med målsägande och vittne. Berörda parter berättade om händelsen, men deras
      berättelser återgavs inte i domen.
      Under rubriken ”DOMSKÄL” angav tingsrätten helt kort att tingsrätten genom
      den åberopade bevisningen fann klarlagt att den tilltalade utövat sådant våld mot
      målsäganden som åklagaren gjort gällande. Till följd av detta dömdes den
      tilltalade för misshandel, vilken inte var att bedöma som ringa.
      Sett i ljuset av den fråga som JO nu ställt kan undertecknad hålla med om att
      domskälen är kortfattade, men att frågan om vad som är bevisat i målet likväl
      redovisats på ett sådant sätt att inte någon av parterna synes ha svävat i
      tvivelsmål om detta eller i övrigt ifrågasatt domens innehåll. Det förefaller troligt
      att ordrikedomen vid avkunnandet varit mer omfattande än vad som kommit på
      pränt i domen.
      För det fall JO anser att jag brustit i något avseende är jag naturligtvis beredd att
      ta till mig kritik för detta. En pressad arbetssituation, med underbemannad
      domarkår, kan möjligen ursäkta det inträffade.
BB uppgav följande:

      Beträffande redovisning av handläggningsåtgärder och domens utformning
      hänvisas till rådmannen CC:s yttrande.
      När en tilltalad döms mot sitt nekande eller, som i detta fall, när den tilltalade
      inte har någon minnesbild av den åtalade händelsen, måste domskälen vara
      utformade så att det är möjligt att förstå hur tingsrätten har resonerat och vad
      tingsrätten grundar sina slutsatser på. Av domskälen ska framgå hur domstolen
      värderat bevismaterialet så att det klart framgår vilka bevis som enskilt eller
      tillsammans lagts till grund för avgörandet och varför så har skett. Detta gäller i
      synnerhet när den tilltalade har dömts för brott trots att han eller hon inte har
      varit närvarande under huvudförhandlingen.
      Jag delar den uppfattning som rådmannen CC har gett uttryck för att domskälen
      är kortfattade. Jag anser att de är så summariska att det inte klart framgår hur
      tingsrätten har resonerat.

Bedömning
Att domstolarna noggrant redovisar skälen för sina domslut är viktigt ur bl.a.
rättssäkerhetssynpunkt och för förtroendet för rättskipningen. Att domstolarna
ska motivera sina avgöranden följer också av Europakonventionens krav på en
                                                                   Dnr 381-2015       Sid 3 (4)




rättvis rättegång (se SOU 2001:103, s. 275 f. och de hänvisningar till praxis som
görs där).

I 30 kap. 5 § första stycket RB finns bestämmelser om vad en brottmålsdom ska
innehålla. Enligt bestämmelsens femte punkt ska domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet anges i domen. Med domskälen avses de skäl som
bestämt utgången i målet såväl i bevisfrågan som i rättsfrågan. Rätten måste
alltså redovisa hur den har värderat den bevisning som parterna åberopat och
upplysa parterna om varför man ansett att en viss omständighet är styrkt eller
inte. Vad parter och vittnen har uppgett behöver normalt inte redovisas
ordagrant eftersom en alltför utförlig redogörelse för vad som kommit fram
under bevisupptagningen snarast riskerar att onödigt tynga domen. Inte heller
behöver den skriftliga bevisningen normalt redovisas i detalj. Däremot måste
domskälen självfallet vara utformade så att det är möjligt att förstå vad
tingsrätten grundar sina slutsatser på. I domskälen bör rätten under alla
förhållanden redovisa hur den har bearbetat bevismaterialet. Detta innebär att
det ska framgå av domskälen vilka bevis som enskilt eller tillsammans har
styrkt en viss ifrågasatt händelse.

Hur utförlig en domsmotivering bör vara beror naturligtvis på omständigheterna
i det enskilda målet (jfr 30 kap. 6 § RB om möjligheten att i vissa fall utfärda
dom i förenklad form). Det är särskilt viktigt att rätten utförligt redovisar sin
bevisvärdering i brottmål när åtalet ogillats eller den tilltalade fällts mot sitt
nekande (se t.ex. JO 1999/2000 s. 55, dnr 305-1999). Det gör det möjligt för
parterna och andra att kontrollera hur domstolen har resonerat och underlättar
för domaren att själv kontrollera riktigheten av sina tankegångar. En utförlig
motivering underlättar också för den förlorande parten att bedöma om det lönar
sig att överklaga och för den högre instansen att bedöma domens riktighet.

I det nu aktuella målet höll tingsrätten huvudförhandling trots att AA inte var
närvarande och dömde henne för misshandel. I domen redovisade tingsrätten
vad AA hade uppgett under förundersökningen om sina minnesbilder av den
aktuella händelsen och vilken bevisning som åberopades i målet. Det står dock
ingenting i domen om vad de personer som hördes vid huvudförhandlingen
berättade om händelsen och ingenting om vad som kom fram genom den
skriftliga bevisningen. I redovisningen av skälen för att döma AA för
misshandel anges endast att det genom den åberopade bevisningen är klarlagt
att den tilltalade utövat sådant våld mot målsäganden som åklagaren påstått. Det
framgår alltså inte hur rättens analys av bevisningen kunde leda fram till att
rätten ansåg att det var bevisat att AA tagit ett stryptag trots att hon själv inte
erkände det. När det gäller skadorna framgår det visserligen av domen att
målsäganden visat upp ärr, men i övrigt framgår det inte hur rätten kommit fram
till att ett strypgrepp orsakat blåmärken, rivsår och svårigheter att andas.
                                                                  Dnr 381-2015      Sid 4 (4)




Enligt min mening går det alltså inte att utifrån den skrivna domen bedöma om
tingsrättens domslut är riktigt. Domskälen uppfyller därför inte kraven i 30 kap.
5 § första stycket 5 RB.

CC var ordförande vid huvudförhandlingen i målet, och han är ansvarig för
utformningen av domen. Han ska därför kritiseras för den bristfälliga
utformningen av domskälen.

Ärendet avslutas.
