# Initiativärende mot Kriminalvården, anstalten Salberga, i fråga om omständigheterna vid en s.k. bältesläggning

JO 2021-05-19 dnr 3815-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2021-05-19               3815-2019              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Initiativärende mot Kriminalvården, anstalten Salberga, i fråga om
                        omständigheterna vid en s.k. bältesläggning


                          Beslutet i korthet: En intagen i anstalten Salberga var belagd med fängsel och
                          placerad i s.k. bältessäng omkring 15 timmar. När han efter drygt 3 timmar behövde
                          uträtta sina behov erbjöds han, med hänvisning till säkerhetsskäl, inget annat
                          alternativ än att fastspänd göra detta i en vuxenblöja. Han tackade dock nej till detta.
                          Enligt den intagne behandlades han i detta sammanhang på ett nedsättande och
                          kränkande sätt av en kriminalvårdare. Den intagne uträttade så småningom,
                          fastspänd, sina behov och blev därefter liggande bältad i sin urin.
                          ChefsJO uttalar i beslutet bl.a. att hon inte haft möjlighet att göra någon fullständig
                          värdering av om det var nödvändigt att lägga den intagne i bälte vid det aktuella
                          tillfället eller om detta hade kunnat avlägsnas när han behövde besöka toaletten. Hon
                          konstaterar emellertid att det som framkommit i det aktuella fallet ger upphov till
                          allvarliga betänkligheter när det gäller Kriminalvårdens bedömningar enligt 1 kap. 6 §
                          fängelselagen. Enligt den bestämmelsen får en kontroll- eller tvångsåtgärd endast
                          användas om den står i rimlig proportion till åtgärden. Om en mindre ingripande
                          åtgärd är tillräcklig ska den användas.
                          ChefsJO pekar i beslutet på nödvändigheten av att Kriminalvården gör kontinuerliga
                          omprövningar av behovet av bältesläggning, så att åtgärden inte pågår längre än vad
                          som är absolut nödvändigt.
                          ChefsJO konstaterar i beslutet att dokumentationen av bältesläggningen i den
                          intagnes journal är ytterst bristfällig, vilket medfört betydande svårigheter att utvärdera
                          händelsen i efterhand. Hon är mycket kritisk till detta.
                          Vad gäller den intagnes påståenden om nedsättande eller kränkande bemötande
                          konstaterar ChefsJO att uppgift står mot uppgift och att det som kommit fram genom
                          utredningen därför inte ger anledning till kritik eller någon annan åtgärd.

## Initiativet

Vid JO:s inspektion av Kriminalvården, häktet och anstalten Salberga, den 12–
                        14 februari 2019 samtalade JO:s medarbetare enskilt med en intagen, AA, som
                        uppgav bl.a. följande:

                        Vid ett tillfälle i februari 2019 placerades han i bälte under sammanlagt 15
                        timmars tid. Han besöktes av en läkare vid ett tillfälle. Han kunde inte se någon


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                   Dnr 3815-2019      Sid 2 (8)




personal i cellen som han vistades i. Han fick uträtta sina behov medan han låg
bältad. En kriminalvårdare, BB, nekade honom att urinera i avsedd behållare
och erbjöd honom i stället att bära blöja. BB hånlog i det sammanhanget åt
honom. Han tackade nej till att bära blöja eftersom det kändes fruktansvärt
kränkande. AA sa då: ”Jag har inte tid att stå här och prata om sådant trams.
Pissa ned dig”, och stängde dörren till cellen. AA fick därefter ligga bältad i sin
urin.

Med anledning av den aktuella bältesläggningen beslutade jag att utreda saken i
ett initiativärende.

Utredning
Handlingar om den intagnes uppgifter begärdes in och granskades. Av
handlingarna framgick bl.a. följande:

Den 1 februari 2019 kl. 15.26 placerades AA med stöd av 6 kap. 4 § fängelse-
lagen (2010:610) i avskildhet. AA förflyttades då till en s.k. OBS-cell. Efter
detta började AA bl.a. trycka på signalanordningen vid upprepade tillfällen samt
sparka och slå på observationsrutan, fönsterrutan, toalettdörren och celldörren.
AA ställde sig på händer i sängen och sparkade i taket samt slog på lampor och
branddetektor. Han sprutade även vatten på signalanordningen.

En kriminalvårdstjänsteman fattade kl. 20.10 beslut om att AA skulle beläggas
med fängsel, vilket har noterats i en anteckning i Kriminalvårdens
klientadministrativa system KVR. Anteckningen anger inte vilken typ av
fängsel som avses eller med stöd av vilken bestämmelse åtgärden vidtogs.

AA undersöktes av en läkare kl. 20.30.

Den 2 februari kl. 8.39 antecknades i KVR att AA erbjöds att få nya byxor
eftersom han hade urinerat.

Enligt anteckning i KVR togs fängslet bort kl. 11.15.

I ett beslut kl. 13.00 omvandlades AA:s placering i avskildhet till att avse 6 kap.
7 § 2 fängelselagen.

Den 4 februari avslutades tillsynen av AA.

Uppgifterna sammanställdes i en promemoria. Kriminalvården uppmanades
därefter att yttra sig över promemorian med följande särskilda frågeställningar:

1. Vilka rutiner har anstalten för dokumentation av beslut om bältesläggning?
Av svaret bör bl.a. framgå när samt på vilket sätt ett sådant beslut ska
dokumenteras.

2. Hur ser anstaltens rutiner ut för tillsyn i samband med bältesläggning? Hur
dokumenteras beslut avseende tillsyn?
                                                                       Dnr 3815-2019       Sid 3 (8)




3. Vilka möjligheter har AA haft att få uträtta sina behov under tiden han varit
bälteslagd? Yttrandet bör även omfatta AA:s uppgifter om att han fick ligga
bältad i sin urin samt kriminalvårdaren BB:s bemötande av honom.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen för
sektionen för verksjuridik, bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter har hämtats in från region Mitt, som i sin tur har hämtat in uppgifter
      från verksamhetsområde Salberga.
      1. Anstalten Salberga har inte någon lokal rutin eller anvisning för dokumenta-
      tion av beslut om bältesläggning. I stället tillämpas avsnitt 15.3.4 i Kriminal-
      vårdens säkerhetshandbok, som avser fängselanvändning genom exempelvis
      bältesläggning vid våldsamt uppträdande eller självskadebeteende. Beslut om
      fängselanvändning dokumenteras i det ärende om placering i avskildhet som
      först skapats i kriminalvårdsregistret (KVR). Dokumentation i KVR sker så snart
      det blivit aktuellt att belägga en intagen med fängsel, oavsett fängslets art. Av
      dokumentationen ska framgå skälen för fängselanvändningen, vem som fattat
      beslutet, med stöd av vilken bestämmelse beslutet fattats, fängslets art, när den
      intagne belades med fängsel, när fängslet avlägsnades och om den intagne
      undersökts av läkare.
      2. Anstalten Salberga har inte någon lokal rutin eller anvisning om tillsyn i
      samband med bältesläggning utan tillämpar även i denna del instruktionerna i
      Kriminalvårdens säkerhetshandbok. I avsnitt 15.2 i denna handbok anges att en
      klient som är fängslad ska stå under ständig bevakning. Detta gäller alltså även
      vid bältesläggning. Beslutet om tillsyn dokumenteras i en särskilt avsedd dag-
      anteckningsmall, benämnd ”Särskild tillsyn”, i KVR. Av beslutet om tillsyn ska
      framgå vem som fattat beslutet, formerna för tillsynen och vad som legat till
      grund för beslutet.
      3. Av den logg som förs av vakthavande befäl framgår att AA runt kl. 23.30 den
      aktuella kvällen uppmärksammade personal på att han behövde gå på toaletten.
      Eftersom det bedömdes vara nödvändigt hålla AA bälteslagd, erbjöds han en s.k.
      vuxenblöja för att kunna uträtta sina behov under sanitära former. AA avböjde
      detta. Det framgår vidare att AA runt kl. 3.15 hade urinerat liggandes i sängen.
      Personal torkade vid det tillfället bort urinen och frågade AA om de skulle klippa
      av de blöta byxorna, vilket AA avböjde.
      Den berörde medarbetaren, BB, har uppgett följande. AA uppmärksammade
      personal på att han behövde urinera, varvid personalen frågade vakthavande
      befäl hur de skulle gå till väga. Vakthavande befäl svarade att AA fick använda
      en vuxenblöja och att personalen inte fick avlägsna fängslet. AA tackade dock
      nej till den möjligheten och informerades därför om att han skulle påkalla
      personals uppmärksamhet om han ändrade sig. Det stämmer inte att BB hånlog
      eller uttalade sig på det sätt som anges i anmälan.

## Rättslig reglering

Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) ska varje intagen bemötas med
      respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
      som är förenade med frihetsberövandet.
      Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen får verkställigheten inte innebära andra
      begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
      nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
      kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
                                                                        Dnr 3815-2019         Sid 4 (8)




      till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
      användas.
      Enligt 8 kap. 10 § första stycket andra punkten fängelselagen får en intagen
      beläggas med fängsel om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut
      nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv
      eller hälsa.
      Om en intagen beläggs med fängsel ska åtgärden, enligt 24 § fängelse-
      förordningen (2010:2010), dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå
      vilka skälen för åtgärden är, fängslets art, när den intagne belades med fängsel,
      när fängslet avlägsnades och om den intagne undersökts av läkare.
      Enligt 8 kap. 12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse
      (KVFS 2011:1) ska en intagen som har belagts med fängsel för att han eller hon
      uppträder våldsamt hållas under noggrann tillsyn så länge åtgärden består.
      I avsnitt 15.2 Kriminalvårdens säkerhetshandbok anges bl.a. att klient som är
      fängslad ska stå under ständig bevakning.
      I avsnitt 15.3.4 i samma handbok anges följande. Om en klient som uppträder
      våldsamt eller har försökt att skada sig själv behöver fängslas, ska följande
      framgå av fängselbeslutet samt av dess fortlöpande dokumentation. Vem som har
      fattat beslutet, skäl till beslutet, vilken typ av fängsel som har beslutats, tids-
      angivelser för när fängslet anbringades, tidsangivelser för när fängslet av-
      lägsnades och om och när klienten undersöktes av läkare (kravet gäller vid
      användning av spännbälte och i förebyggande fall vid användning av japansk
      bår).
      Av avsnitt 15.4 i den ovannämnda handboken framgår att bl.a. spännbälte är en
      form av fängsel som är godkänd för användning inom kriminalvården.

## Kriminalvårdens bedömning

Bältesläggning är en form av användning av fängsel. Frågorna om dokumenta-
      tion av beslut om fängsel och tillsyn vid fängsel regleras i 24 § fängelse-
      förordningen och Kriminalvårdens säkerhetshandbok. Kriminalvården anser
      därför att det inte finns anledning att även ta fram lokala rutiner eller anvisningar
      för dokumentation av beslut om bältesläggning och tillsyn i samband med
      bältesläggning.
      Av JO:s promemoria framgår att det i anteckning i KVR den 1 februari 2019
      saknas uppgift om vilken typ av fängsel som användes och med stöd av vilken
      bestämmelse som åtgärden vidtogs. Kriminalvården kan konstatera att det som
      anges i 24 § fängelseförordningen och myndighetens säkerhetshandbok därmed
      inte har följts.
      Frågan om en tvångsåtgärd ska vidtas innefattar givetvis svåra avvägningar. I det
      aktuella fallet bedömdes det finnas säkerhetsskäl mot att avlägsna fängslet när
      AA ville uträtta sina behov. AA erbjöds därför ett alternativ som han avböjde. I
      stället uträttade han sina behov i bältessängen. Efter att han hade gjort det
      städade personal och frågade om han önskade få de blöta byxorna borttagna. AA
      avböjde dock även detta. Mot den bakgrunden kan situationen, enligt Kriminal-
      vårdens bedömning, inte anses ha hanterats felaktigt. Slutligen har BB tillbaka-
      visat uppgiften om att han skulle ha uppträtt och uttalat sig på ett nedlåtande sätt.



Kompletterande utredningsåtgärd
Den logg som Kriminalvården åberopar i remissvaret har begärts in och
granskats.
                                                                 Dnr 3815-2019      Sid 5 (8)




Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för viss rättslig reglering som är relevant i
ärendet, bl.a. de författningar som reglerar användandet av fängsel (t.ex.
bältesläggning) i anstalt. Jag vill för egen del tillägga följande:

Av 8 kap. 10 § andra stycket fängelselagen (2010:610) framgår att en läkare så
snart som möjligt ska undersöka en intagen som belagts med fängsel enligt
bestämmelsens första stycke 2.

För varje intagen ska det föras en journal som dokumenterar den intagnes
verkställighet. Av journalen ska det framgå vem som har dokumenterat en viss
uppgift och när det gjordes. Det framgår av 5 § fängelseförordningen
(2010:2010).

Vid den aktuella tidpunkten fanns i 14 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, ett krav på att
dokumentationen i den intagnes journal skulle omfatta alla beslut som hade
fattats, viktiga händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om
vidtagna eller planerade åtgärder om den intagne. Liknande bestämmelser finns
nu i 9 § förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens behandling av person-
uppgifter inom brottsdatalagens område.

Bedömning
Inledande synpunkter
Jag vill inledningsvis upplysa om att frågor om förutsättningarna för
bältesläggning inom Kriminalvården har utretts även i ett annat ärende hos JO,
dnr 279-2018, där beslut har fattats i dag. I det beslutet görs mer principiella
uttalanden i övergripande frågor, och jag utvecklar därför inte samma
resonemang i detta beslut.

Som framgår av Kriminalvårdens remissvar får en intagen enligt 8 kap. 10 §
första stycket 2 fängelselagen beläggas med fängsel om han eller hon uppträder
våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller
någon annans säkerhet till liv eller hälsa. Regleringen ger alltså uttryck för en
restriktiv tillämpning (jfr prop. 2009/10:135 s. 155). Det är även en allmän
utgångspunkt enligt 1 kap. 6 § fängelselagen att en kontroll- eller tvångsåtgärd
endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om
en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Jag noterar även att den europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) 2016
rekommenderade den svenska regeringen att anpassa lagar och andra
föreskrifter samt utbildningsinsatser för att se till att ett antal uppräknade
                                                                         Dnr 3815-2019   Sid 6 (8)




principer och minimiregler respekteras vid användning av fängsel som
bältesläggning i kriminalvården.1 Kommittén framhöll bl.a. att åtgärden bara
bör användas som en sista utväg för att förebygga risk att den enskilde skadar
sig själv, och bara när andra rimliga handlingsalternativ inte skulle kunna
reducera risken på ett betryggande sätt. Åtgärdens varaktighet bör vara så kort
som möjligt (vanligtvis minuter snarare än timmar). I sitt svar till CPT uppgav
regeringen bl.a. att de principer och minimikrav som kommittén
rekommenderade uppfylls i det gällande regelverket.

Bältesläggning är den mest ingripande åtgärd som Kriminalvården kan vidta
mot en intagen som bedöms farlig antingen för sig själv eller för sin omgivning.
Jag har inte möjlighet att göra någon fullständig värdering av anstalten
Salbergas bedömning att det var nödvändigt att lägga AA i bälte vid det aktuella
tillfället eller att detta av säkerhetsskäl inte kunde avlägsnas ens när AA
behövde besöka toaletten. Det är inte heller min uppgift att överpröva Kriminal-
vårdens beslut i dessa avseenden. Jag måste trots detta konstatera att det som
framkommit genom utredningen ger upphov till allvarliga betänkligheter när det
gäller Kriminalvårdens proportionalitetsbedömningar i detta fall.

Behandlingen av AA under bältesläggningen
Utredningen visar att AA var bälteslagd under drygt 15 timmar, vilket är en i
sammanhanget synnerligen lång tid. Som framgår av CPT:s ovannämnda
uttalanden bör utgångspunkten vara att det vanligtvis ska röra sig om minuter
snarare än timmar. Jag noterar vidare att en tvångsåtgärd av detta slag inte bara
utgör en synnerligen ingripande frihetsinskränkning utan också är förenad med
risker för den intagnes fysiska och psykiska hälsa. För att fängelselagens krav
på proportionalitet ska vara uppfyllt måste Kriminalvården göra kontinuerliga
omprövningar av behovet av bältesläggning, så att åtgärden inte pågår längre än
vad som är absolut nödvändigt. Det har dock inte genom utredningen kunnat
klarläggas vilka fortlöpande överväganden och bedömningar som i detta fall
eventuellt gjordes i fråga om möjligheten att övergå till andra, mindre
ingripande, handlingsalternativ. Jag har mot den bakgrunden svårt att känna mig
övertygad om det inte kunde ha varit möjligt att avsluta bältesläggningen inom
kortare tid än 15 timmar.

Kriminalvården måste också så långt det praktiskt är möjligt vidta åtgärder för
att underlätta situationen för en intagen som är bälteslagd. Av utredningen
framgår att AA hänvisades till att uträtta sina behov utan att släppas från bältet.
Kriminalvården har förklarat att detta grundades på en bedömning utifrån




1
    Se vidare mitt beslut i JO:s ärende med dnr 279-2018 och där angivna källor, bl.a.
fotnot 22 och 23.
                                                                 Dnr 3815-2019       Sid 7 (8)




säkerhetsskäl och att AA erbjöds en vuxenblöja, som han dock tackade nej till.
AA uträttade därefter sina behov när han låg bältad.

JO har tidigare uttalat, om intagna i polisarrest, att en intagen normalt ska ges
möjlighet att uträtta sina behov på en toalett (se JO 2017/18 s. 248 och 2018/19
s. 361). Dessa uttalanden har även relevans för Kriminalvårdens verksamhet. I
besluten uttalade JO också att det är godtagbart att en intagen ibland kan behöva
vänta på att få besöka toaletten, bl.a. om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. I
vissa fall kan även den intagnes tillstånd vara sådant att han eller hon inte kan
tas till en toalett.

Det måste typiskt sett upplevas som förnedrande av en person som befinner sig i
en sådan situation som AA gjorde att vara hänvisad till att uträtta sina behov
iförd en vuxenblöja (jfr mitt beslut den 17 oktober 2018, dnr 8166-2017, samt
mina uttalanden i protokoll vid Opcat-inspektion av anstalten Västervik Norra
den 1–3 juli 2019, dnr O 46-2019). Det kan även ifrågasättas om ett sådant
förfarande är förenligt med fängelselagens grundläggande bestämmelse om att
varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde (1 kap. 4 §
fängelselagen).

Av utredningen framgår att AA uppvisade ett mycket utåtagerande och upprört
beteende i anslutning till att anstalten beslutade att bälteslägga honom. Utifrån
detta kan det visserligen inte helt uteslutas att det kunde ha varit förenat med
säkerhetsrisker att drygt tre timmar senare låta AA använda sig av en toalett.
Det får dock inte annat än i undantagsfall förekomma att en intagen hänvisas till
att uträtta sina behov iförd en vuxenblöja, och när det sker måste det alltid vara
motiverat av omständigheterna i det enskilda fallet (jfr JO 2018/19 s. 361).
Huruvida omständigheterna var sådana i AA:s fall är, som framgått ovan, ytterst
en bedömningsfråga. Jag kan däremot konstatera att dokumentationen av den
aktuella bältesläggningen uppvisar oroväckande brister, vilket har försvårat en
kontroll av händelsen i efterhand. Jag behandlar den frågan i det följande.

Bristfällig dokumentation m.m.
I den dokumentation som fanns tillgänglig för mig när ärendet remitterades till
Kriminalvården förekommer inga uppgifter om att AA påtalade för
anstaltspersonal att han behövde gå på toaletten. Det finns inte heller några
uppgifter om vilka överväganden som gjordes i anslutning till detta. Av
Kriminalvårdens yttrande framgår emellertid att AA framförde sitt önskemål
drygt tre timmar efter det att han blev bälteslagd. Anstalten ska dock som
tidigare nämnts ha bedömt att AA av säkerhetsskäl inte kunde släppas loss från
bältet. Kriminalvården har i sammanhanget hänvisat till uppgifter som
nedtecknats i vakthavande befäls logg.

Vid inledandet av detta initiativärende begärde JO att få ta del av all
dokumentation som rörde den aktuella bältesläggningen. Den nyss nämnda
loggen, som uppenbarligen innehöll relevanta uppgifter om händelsen,
                                                                    Dnr 3815-2019      Sid 8 (8)




skickades dock inte till JO när Kriminalvården besvarade JO:s rekvisition. Jag
har numera tagit del av den aktuella loggen.

Jag finner anledning att här påminna om myndigheternas grundlagsreglerade
skyldighet att ge JO tillgång till handlingar, vilken är en viktig förutsättning för
att ombudsmännen ska kunna fullgöra sitt uppdrag som en del av riksdagens
kontrollmakt. Det är således fråga om en skyldighet som myndigheterna måste
fullgöra med stor noggrannhet.

I övrigt kan jag konstatera att dokumentationen av bältesläggningen i AA:s
journal är mycket knapphändig, bl.a. när det gäller gjorda iakttagelser under den
tid som denna pågick samt vilka överväganden som gjorts. Det kan nämnas att
det efter vad som framkommit inte finns några uppgifter antecknade i journalen
om den senare delen av kvällen eller natten som AA var bälteslagd.
Dokumentationen är alltså ytterst bristfällig, vilket medför betydande
svårigheter att utvärdera händelsen i efterhand. Detta är naturligtvis särskilt
allvarligt när det gäller en så ingripande åtgärd som bältesläggning, där kraven
på kontinuerliga proportionalitetsbedömningar är högt ställda. Utredningen
visar härutöver att anstalten inte har dokumenterat beslutet om bältesläggning
på det sätt som föreskrivs i 24 § fängelseförordningen. Jag har vid upprepade
tillfällen framhållit vikten av att Kriminalvården dokumenterar sina beslut,
åtgärder och ställningstaganden på ett korrekt sätt, inte minst när det gäller
tvångsåtgärder mot intagna. Jag är mycket kritisk till de brister som
framkommit i dessa avseenden.

Övrigt
Vad beträffar AA:s uppgifter om att han ska ha blivit utsatt för nedsättande eller
kränkande bemötande av en kriminalvårdare har dessa tillbakavisats av
Kriminalvården. Uppgift står alltså mot uppgift. Jag bedömer inte att ytterligare
utredning skulle leda till något annat resultat. Jag får därför konstatera att det
som har kommit fram inte ger anledning till kritik eller någon annan åtgärd från
min sida i den delen, men vill framhålla vikten av att intagna bemöts med
respekt för sitt människovärde.

Vad som i övrigt kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

I mitt beslut i det ovannämnda initiativärendet med dnr 279-2018 har jag funnit
anledning att hos regeringen göra en framställan om översyn av fängelselagens
och häkteslagens bestämmelser om fängsel. Mot den bakgrunden finner jag
även skäl att överlämna en kopia av detta beslut till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.
