# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för hur en kroppsbesiktning genomfördes; uttalanden om hänsynsprincipen vid
urinprovstagning

JO 2014-09-16 dnr 3820-2013

BESLUT
                                                                        Datum                  Dnr                       Sid
                                                                        2014-09-16             3820-2013                1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för hur en
                        kroppsbesiktning genomfördes; uttalanden om hänsynsprincipen vid
                        urinprovstagning


                        (Dnr 3820-2013)

                        Beslutet i korthet: Polismyndigheten misstänkte att anmälaren hade använt narkotika och
                        genomförde en kroppsbesiktning av honom (urinprovstagning). Enligt anmälaren blev han
                        beordrad av polisen att lämna provet utomhus intill ett buskage. Han upplevde det som
                        kränkande.
                        En kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning ska enligt rättegångsbalken verkställas
                        inomhus och i ett avskilt rum. En urinprovstagning har i många fall en sådan karaktär att den
                        måste anses vara en kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning, men det kan finnas
                        undantag. Avgörande bör främst vara om den enskilde behöver blotta sig endast i mindre
                        utsträckning.
                        Av integritetsskäl bör utgångspunkten vara att en urinprovstagning ska ske inomhus och i ett
                        avskilt rum, även när den inte är av mera väsentlig omfattning. Provet bör dock i sådana fall
                        kunna lämnas utomhus i samband med ingripandet om den misstänkte självmant uttrycker
                        önskemål om det och provtagningen kan genomföras i tillfredsställande avskildhet och med
                        den värdighet som kan krävas av hänsyn till den enskildes personliga förhållanden.
                        I beslutet kommer JO fram till att kroppsbesiktningen av anmälaren inte var av mera
                        väsentlig omfattning. Med hänsyn till vad anmälaren uppgett om händelsen borde den ha
                        genomförts på en närbelägen polisstation.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        Sent på kvällen den 29 juni 2013 var AA på en bensinstation vid Globen i
                        Stockholm. En polis kom fram till honom, ryckte tag i hans arm och förde honom
                        till bensinstationens bakre hörn. Polisen var aggressiv och beskyllde honom för att
                        använda droger och sa att han var en ”pundare”. AA uppgav att han aldrig hade
                        använt narkotika. Polisen förklarade att han var misstänkt för ringa narkotikabrott
                        och inledde ett förhör.

                        Polisen tog med AA in på bensinstationens toalett. Han fick dra ned byxorna och
                        kalsongerna. Han blev tillsagd att lyfta på könsorganet och böja sig framåt och sära


 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                      Dnr 3820-2013     Sid 2 (7)




på skinkorna. Polisen rörde med fingrarna i underkläderna. Trots flera försök
lyckades han inte lämna något urinprov. Polisen beordrade då AA att dra upp
byxorna och i stället kissa utomhus i ett buskage. AA upplevde situationen som
mycket kränkande.

AA framförde klagomål även i andra avseenden.

Utredning
Handlingar hämtades in och granskades. I den anmälan om narkotikabrott (eget
bruk och innehav) som polismyndigheten hade upprättat angavs att AA visade
tydliga tecken på narkotikapåverkan. Hans käkar var spända som om de krampade,
han var torr i munnen, hade glansiga ögon med stora pupiller och var spattig.
Dessutom uppträdde han nervöst och tog mot sina fickor med ena handen. Det
angavs också att AA förnekade brott.

Polismyndigheten i Stockholms län anmodades därefter att yttra sig över hur
kroppsbesiktningen hade genomförts. Polismyndigheten (biträdande
länspolismästaren BB) redovisade i sitt yttrande upplysningar från bl.a. City
polismästardistrikt. Till yttrandet var även fogat upplysningar från polisassistenten
CC som genomförde kroppsbesiktningen.

Polismyndigheten uppgav följande om bakgrunden till ingripandet.
      Den 29 juni 2013 befann sig flera polismän, däribland en polispatrull bestående av
      polisassistenten CC, polisinspektören DD och det yttre befälet polisinspektören EE,
      på Shell Globen i Stockholm. Till Shell Globen kom även AA i sällskap av vänner.
      Polismännen iakttog hur sällskapet betedde sig och gick därefter ut för att diskutera
      om en av männens beteende kunde tyda på narkotikapåverkan. CC och DD
      beordrades av yttre befälet att på nytt gå in på Shell Globen för att ta kontakt med
      männen och utreda saken.
      CC som har erfarenhet av arbete mot narkotikabrottslighet var den som närmade sig
      sällskapet. AA betedde sig då på ett sådant sätt att skälig misstanke om ringa
      narkotikabrott (innehav) uppstod. CC beslutade (fara i dröjsmål) därvid att AA
      skulle kroppsvisiteras. Därefter kontaktade CC EE per telefon och upplyste honom
      om att en annan man i sällskapet än den vars beteende ursprungligen tilldrog sig
      polismännens uppmärksamhet uppvisade tydliga tecken på narkotikapåverkan. EE
      beslutade då att mannen var skäligen misstänkt för ringa narkotikabrott (eget bruk),
      och att denne skulle genomgå en kroppsbesiktning i form av urinprov. CC påtalade
      för EE att han hade provtagningsutrustning med sig och att provtagningen därför
      kunde utföras på plats. EE ansåg, med hänsyn till att ingripandet därmed inte skulle
      bli lika omfattande som om mannen skulle ha följt med till polisstationen, att detta
      var en god idé. EE gav inte några ytterligare direktiv till CC.
      Kroppsbesiktningen verkställdes i huvudsak enligt följande. CC tog med sig AA in
      på kundtoaletten på Shell Globen för att söka efter narkotika i AA:s skor, strumpor,
      kalsonger m.m. Mot bakgrund av CC:s erfarenhet av var narkotika ofta göms fick
      AA lyfta på delar av sitt könsorgan samt sätta sig ned på huk. När det inte gick att
      lämna urinprov ståendes föreslog CC, också baserat på erfarenhet, att AA därefter
      skulle försöka lämna provet sittandes på toalettstolen. Även det försöket blev
      resultatlöst. Det fanns andra kunder inne på Shell, varvid CC beslutade att han och
      AA skulle lämna toaletten och i stället gå utomhus för att hålla förhör. När förhöret
      var slut – omkring midnatt – var det mörkt/skymt ute. CC frågade därför AA om han
      hellre ville försöka att lämna urinprovet utomhus. De gick till ett buskage ett tiotal
                                                                          Dnr 3820-2013      Sid 3 (7)




      meter från Shell Globen där AA, väl undanskymd från insyn, lämnade urinprov.
      Under tiden för provtagningen uppehöll sig DD bland AA:s sällskap, varför han inte
      närvarade under förrättningen.
Polismyndigheten upplyste att provet inte visade på någon förekomst av narkotika i
AA:s urin och att förundersökningen hade lagts ned.

Polismyndigheten upplyste också att AA hade polisanmält händelsen. Åklagaren
beslutade den 3 juli 2013 att inte inleda någon förundersökning om tjänstefel. Det
motiverades med att beslutet om kroppsbesiktning för att ta urinprov var lagligen
grundat eftersom det fanns misstanke om ringa narkotikabrott. Åklagaren angav
vidare att normalt ska provet tas ”i enskildhet inomhus, men om fara i dröjsmål
uppstår kan man acceptera att det sker som här tycks ha varit fallet, dvs. utomhus.
Det är ett visst avsteg från det normala, men det är inte något tjänstefel”. Händelsen
granskades även av polismyndighetens enhet för interna utredningar, som den 5 juli
2013 beslutade att det inte skulle vidtas någon åtgärd i arbetsrättsligt hänseende.

Polismyndigheten redovisade bl.a. följande bedömning.

      Den okulära delen av kroppsbesiktningen
      En yttre kroppsbesiktning omfattar såväl en okulär besiktning av kroppen som en
      undersökning av kroppens inre håligheter och t.ex. hårbotten. Vid genomförandet är
      det tillåtet att be den undersökte att inta vissa ställningar så att annars dolda delar av
      kroppen blir åtkomliga för besiktning. Naturligtvis får den som verkställer
      kroppsbesiktningen vidröra kroppen […].
      De undersökningsåtgärder som CC vidtog, t.ex. genomsökning av AA:s underkläder
      m.m. faller inom vad som omfattas av institutet kroppsbesiktning. Liksom
      urinprovstagning innebär att den misstänkte i viss utsträckning tvingas blotta sig (jfr
      JO 2008/09 s.156), innebär en okulär kroppsbesiktning också ett integritetsintrång
      för den enskilde. Polismyndigheten anser att det sätt på vilket åtgärden utfördes inte
      var felaktigt.
      En annan fråga är om det är lämpligt att på egen hand utföra åtgärden. Förekomsten
      av ett förrättningsvittne skulle även här kunnat spela en betydande roll ur ett
      rättssäkerhetsperspektiv för såväl den som är föremål för kroppsbesiktningen, AA,
      som för den som genomför åtgärden, CC.

      Genomförandet av urinprovstagningen
      [Enligt 5 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om provtagning vid
      misstanke om bruk av narkotika och drograttfylleri, FAP 420-3] ska provtagning ske
      under övervakning i syfte att minska risken för manipulation. Det finns därför inte
      fog för påståendet att det skulle ha varit felaktigt av CC att observera AA under
      provtagningen. Polismyndigheten anser vidare att det inte var felaktigt av CC att i
      syfte att provtagningen ska ge resultat uppmana AA att sätta sig ned.
      Av utredningen framgår att CC, efter att urinprovstagningen inte kunnat genomföras
      inomhus, bestämde sig för att genomföra förhör med AA utomhus och att AA då
      tillfrågades om han ville försöka att lämna urinprov utomhus.
      […] [Det] föreligger skillnader mellan den situation som JO prövade i det ärende där
      polismyndigheten kritiserades för att [ha] genomfört urinprovstagning av en kvinna
      utomhus (JO 2008/09 s. 156) och den nu aktuella situationen. I det nu aktuella fallet
      gjordes försök att lämna urinprov inomhus innan försöken, i anslutning till förhöret,
      fortsatte utomhus. [– – –]
                                                                  Dnr 3820-2013     Sid 4 (7)




I det aktuella fallet delade EE och DD CC:s uppfattning att det skulle vara mindre
ingripande att lämna urinprov på plats än att följa med till polisstationen. Objektivt
sett torde det finnas goda grunder för denna intresseavvägning. Polismyndigheten
finner vidare inte skäl att ifrågasätta att bedömningen har gjorts med AA:s bästa för
ögonen. Myndigheten anser likväl att det finns anledning att i detta fall inta viss
återhållsamhet innan kroppsbesiktning utförs på plats.
Av vad som har framkommit i utredningen har urinprovstagningen i ett första skede
ägt rum inomhus i ett avskilt utrymme, dvs. på toaletten. Trots de eventuella
praktiska svårigheter vad gäller möjligheterna till god uppsyn och närvaro av
förrättningsvittne som ett genomförande i trånga utrymmen kan innebära anser
polismyndigheten att det inte finns grund för kritik mot hur beslutet om
kroppsbesiktning verkställdes i den delen.
När det sedan gäller den provtagning som skedde utomhus gör polismyndigheten
följande bedömning.
Det har inte framkommit annat än att AA inte motsatte sig att urinprovet
genomfördes utomhus. Trots detta är det en vansklig uppgift att värdera huruvida ett
reellt samtycke förelåg. Som framgår av nämnda JO-beslut föreligger stor risk för att
den enskilde, ställd inför polisens önskemål om att genomföra en viss åtgärd, inte
upplever sig ha något egentligt val och att situationen i vart fall i efterhand kan
upplevas kränkande. Polismyndigheten anser vidare att det, särskilt med hänsyn till
de ljusförhållanden som normalt råder vid aktuell årstid, inte heller bör läggas någon
avgörande vikt vid den omständigheten att provtagningen ägde rum runt midnatt i ett
buskage väl undanskymt från insyn. Vidare finns i förevarande fall en polisstation
inom ett förhållandevis kort avstånd från den aktuella platsen. Polismyndigheten
anser mot denna bakgrund att urinprovstagningen i detta skede i stället borde ha ägt
rum på polisstationen eller – efter förhöret utomhus – på nytt inne på toaletten.
Någon sådan situation som föranledd av praktiska skäl och som undantagsvis kan ge
anledning till avsteg från bestämmelsen i 28 kap. 13 § andra stycket RB föreligger
inte i det aktuella fallet.

Frånvaron av förrättningsvittne
JO har konstaterat att urinprovstagning är en åtgärd av sådan integritetskränkande
karaktär att den måste anses vara av väsentlig omfattning (a. a. JO-beslut). I 28 kap.
13 § andra stycket RB föreskrivs att det vid förrättning som är av mera väsentlig
omfattning ska, om den inte verkställs av läkare, såvitt möjligt ett av
förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara.
Polismyndigheten har, mot bakgrund av vad som framkommit om händelsen, ingen
erinran mot att det inte närvarade något vittne under förrättningen. I sammanhanget
bör framhållas att möjligheterna till vittnesnärvaro, med hänsyn till de personella
resurser som finns tillgängliga på en polisstation, naturligtvis hade varit annorlunda
om förrättningen hade skett där. Även den senare omständigheten talar alltså för att
kroppsbesiktningen borde ha genomförts på polisstationen.

Sammanfattande bedömning
Polismyndigheten anser sammanfattningsvis att det, med undantag av den del av
kroppsbesiktningen som ägde rum utomhus, inte förekommit några omständigheter
som tyder på att de åtgärder som vidtogs i samband med kroppsbesiktningen av AA
var i strid med gällande bestämmelser. När det sedan visade sig att försöken att
lämna urinprov inomhus på toaletten blev fruktlösa borde urinprovstagningen i
stället ha vidtagits på polisstationen alternativt, efter att förhöret ägt rum utomhus,
på nytt inomhus på toaletten. Vad gäller genomförandet av kroppsbesiktningen i
övrigt anser polismyndigheten att detta skett i enlighet med gällande regelverk.
Det har i utredningen inte framkommit några omständigheter som talar för att det
inträffade återkommande förekommer inom polismyndigheten. Polismyndigheten
anser därför att det är tillräckligt att berörda personer inom myndigheten informeras
                                                                  Dnr 3820-2013   Sid 5 (7)




      om JO:s kommande ställningstaganden. Därigenom framgår även
      polismyndighetens ställningstaganden i frågan.
AA kommenterade polismyndighetens yttrande och vidhöll det han hade framfört i
sin anmälan till JO.

I ett beslut den 16 september 2014 anförde JO Renfors följande.

Rättslig reglering m.m.
Enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken (RB) får den som skäligen kan misstänkas för
ett brott på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas bl.a. för att utröna
omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Enligt
bestämmelsen avses med kroppsbesiktning undersökning av människokroppens yttre
och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana
prov. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida
ohälsa eller skada.

Vid beslut om och verkställighet av kroppsbesiktning ska proportionalitets-
principen tillämpas. Den finns uttryckt i 28 kap. 3 a § RB och innebär att skälen för
åtgärden ska uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den
misstänkte (se hänvisning i 28 kap. 13 § första stycket RB).

Hänsynsprincipen innebär bl.a. att diskretion bör iakttas vid verkställigheten av
tvångsmedel. Principen kommer till uttryck i 23 kap. 4 § RB där det anges att en
förundersökning bör genomföras på sådant sätt att ingen i onödan utsätts för
brottsmisstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet. Kravet på hänsyn
kommer till uttryck även i 28 kap. 13 § andra stycket RB. Där anges att en
kroppsbesiktning som är av mera väsentlig omfattning ska verkställas inomhus och
i ett avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en läkare ska ett trovärdigt
vittne närvara, om det är möjligt.

Drograttfylleriutredningen ansåg att urin- och blodprovstagning fick anses vara
kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning som ska genomföras inomhus och i
ett avskilt rum (SOU 1996:125 s. 74). ChefsJO Mats Melin gav i ett beslut den 14
februari 2007 (JO 2008/09 s. 156, dnr 3526-2007) uttryck för att han delade den
uppfattningen. Han angav att en urinprovstagning fordrar att den misstänkte i större
eller mindre utsträckning tvingas blotta sig och att åtgärden därför är av sådan
integritetskränkande karaktär att den måste anses vara av mera väsentlig
omfattning. I beslutet sades också att det undantagsvis kan finnas situationer när en
kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning av praktiska skäl är svår att
genomföra inomhus, men där tillfredsställande avskildhet ändå kan åstadkommas.
Därför överlämnades en kopia av beslutet till Justitiedepartementet för kännedom.
Någon ändring av bestämmelsen i 28 kap. 13 § RB har inte skett med anledning av
beslutet.

Bestämmelsen i 28 kap. 13 § andra stycket RB är inte särskilt utförligt
kommenterad i litteraturen. Gunnel Lindberg uttalar att varje form av undersökning
                                                                    Dnr 3820-2013       Sid 6 (7)




som förutsätter att den misstänkte måste klä av sig helt eller delvis självfallet ska
anses vara en förrättning av mera väsentlig omfattning och att de allra flesta
kroppsbesiktningar i praktiken genomförs i avskildhet (se Straffprocessuella
tvångsmedel, 3:e upplagan, s. 656).

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om provtagning vid misstanke
om bruk av narkotika och drograttfylleri (FAP 420-3) innehåller anvisningar om
hur en sådan provtagning ska gå till. Av 5 § framgår bl.a. att urinprovstagningen
ska utföras med stor noggrannhet och att den misstänkte ska övervakas på ett
sådant sätt att det inte uppstår risk för manipulation eller annan påverkan som kan
minska provets tillförlitlighet.

Bedömning
Jag har ingen invändning mot bedömningen att AA var skäligen misstänkt för
narkotikabrott och att det beslutades om en kroppsbesiktning. Min utredning har
avsett hur urinprovstagningen genomfördes.

En kroppsbesiktning som är av mera väsentlig omfattning ska, som framgått ovan,
av hänsyn till den enskildes integritet verkställas inomhus och i ett avskilt rum. Om
en urinprovstagning anses vara en kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning
ger lagtexten inget utrymme för att genomföra provtagningen utomhus. Det är dock
inte alldeles klart hur rekvisitet mera väsentlig omfattning ska tolkas.

De åtgärder som får vidtas vid en kroppsbesiktning kan vara mer eller mindre
ingripande i den enskildes fysiska integritet. Det kan t.ex. vara fråga om okulär
besiktning av icke intima delar av kroppen, provtagning av s.k. kroppsprodukter
(t.ex. blod, saliv, urin eller hår) eller fysisk undersökning av kroppens inre (t.ex.
ändtarm, vagina eller mun). Det kan också vara fråga om en undersökning som
genomförs med hjälp av teknisk utrustning som röntgen eller ultraljud.

Ett urinprov kräver att den misstänkte i större eller mindre utsträckning tvingas att
blotta sig och utföra en handling som de flesta nog uppfattar som intim. En
urinprovstagning är dock typiskt sett inte sådan att polisen behöver granska nakna
delar av kroppen okulärt eller fysiskt ta på den enskilde. Inte heller innebär den en
fysisk undersökning genom intrång i den enskildes kropp. Till skillnad från
blodprovstagning, som kan genomföras med våld, krävs dessutom en medverkan
av den enskilde (jfr användning av kateter vid urinprovstagning i JO 2013/14
s. 101, dnr 915-2012).

Även om en urinprovstagning i många fall måste anses vara en kroppsbesiktning av
mera väsentlig omfattning kan det, mot den angivna bakgrunden, finnas situationer
när detta inte behöver vara fallet. Avgörande för den bedömningen bör främst vara
om den enskilde behöver blotta sig endast i mindre utsträckning.

Av integritetsskäl bör utgångspunkten vara att urinprovstagningen ska ske inomhus
och i ett avskilt rum även när den inte är av mera väsentlig omfattning. Jag anser
dock att provet i sådana fall ska kunna lämnas utomhus i samband med ingripandet
                                                                 Dnr 3820-2013      Sid 7 (7)




om den misstänkte självmant uttrycker önskemål om det och provtagningen kan
genomföras i tillfredsställande avskildhet och med den värdighet som kan krävas
av hänsyn till den enskildes personliga förhållanden.

Jag delar polismyndighetens uppfattning att det inte finns grund för kritik mot att
det gjordes försök att få ett urinprov av AA på bensinstationens toalett. Jag vill
dock framhålla att det många gånger kan vara olämpligt att genomföra en
kroppsbesiktning på allmänna toaletter eller andra i och för sig avskilda platser som
allmänheten normalt har tillträde till, bl.a. med tanke på de hygieniska
förhållandena på platsen och den uppmärksamhet som ingripandet kan väcka.

Det som kommit fram talar för att AA behövde blotta sig endast i mindre
utsträckning och att kroppsbesiktningen därmed inte var av mera väsentlig
omfattning. Som nämndes tidigare bör utgångspunkten vara att en provtagning
även i sådana fall ska ske inomhus och i ett avskilt rum, men kan ske utomhus om
den misstänkte självmant uttrycker önskemål om det och tillfredsställande
förhållanden ordnas.

Det aktuella provet kunde enligt min bedömning lämnas i tillfredsställande
avskildhet. AA har dock uppgett att han blev beordrad av polisen att lämna
urinprovet utomhus och att han upplevde det som kränkande. Det har mot den
bakgrunden inte funnits förutsättningar för polismyndigheten att genomföra
urinprovstagningen utomhus. Myndigheten, som alltså borde ha tagit med AA för
provtagning på den närbelägna polisstationen, kan inte undgå kritik för hur
kroppsbesiktningen genomfördes.

Vad som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något särskilt uttalande
från min sida.
