# Kritik mot en byggnadsnämnd för underlåtenhet att ingripa enligt 10 kap. 1 § plan- och bygglagen mot en kommun i dess egenskap av markägare

JO 2006-04-05 dnr 3821-2005

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2006-04-05         3821-2005              1 (3)
Justitieombudsmannen
Stf Hans Ragnemalm




                        Kritik mot en byggnadsnämnd för underlåtenhet att ingripa enligt
                        10 kap. 1 § plan- och bygglagen mot en kommun i dess egenskap av
                        markägare

## Bakgrund

I en tidigare anmälan, som kom in till JO den 20 september 2004, dnr 3828-2004,
                        klagade Norra Sunnersta Gårds samfällighetsförening på Byggnadsnämnden i
                        Uppsala kommun med anledning av handläggningen av ett ärende om olaga
                        markuppfyllnad avseende en fastighet i kommunen. Av handlingarna framgick att
                        föreningen hade förelagts vid vite att återställa en del av en slänt. Föreningen hade
                        gjort gällande att åtgärden skulle vara meningslös, eftersom större delen av den
                        felaktiga slänten låg på kommunens mark, och hade därför begärt att kommunen
                        skulle åtgärda sin del av området. Föreningens klagomål hos JO gällde långsam
                        handläggning av ärendet. Enligt anmälan hade inget hänt efter det att en inspektion
                        hade genomförts i maj 2003. Efter en genomgång av handlingarna i ärendet
                        anmodades byggnadsnämnden att göra en utredning och yttra sig beträffande
                        nämndens handläggning av ärendet efter länsrättens dom den 24 juni 2002, i vilken
                        föreningens överklagande av vitesföreläggandet avslagits. I remissvaret den 16
                        december 2004 redogjorde nämnden för handläggningen och anförde bl.a. att
                        platsen hade besiktigats efter det att föreningen i augusti 2004 hade återkommit
                        med en ny framställan till nämnden, att ett åtgärdsprogram skulle upprättas samt att
                        ett förslag till kostnadsfördelning av de åtgärder som borde vidtagas på
                        samfällighetens och kommunens mark skulle presenteras. Nämnden uppgav vidare
                        att ärendet efter denna komplettering var moget att tas upp till beslut om vidare
                        handläggning och åtgärder för att åstadkomma rättelse. I sitt beslut den 14 juni
                        2005 gjorde JO Berggren bedömningen att ett brev från föreningen till nämnden
                        den 26 september 2002 måste anses ha innefattat en begäran om att
                        byggnadsnämnden skulle vidta åtgärder enligt 10 kap. 1 § andra stycket plan- och
                        bygglagen (1987:10) avseende den del som låg på kommunens mark. Han
                        konstaterade att ärendet ännu vid tiden för remissyttrandet till JO inte var klart för
                        avgörande och uttalade kritik mot nämndens handläggning.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 3821-2005     Sid 2 (3)




Anmälan
I en ny anmälan till JO den 31 augusti 2005 begärde föreningen genom AA att
byggnadsnämndens fortsatta handläggning av ärendet skulle granskas med hänsyn
till att kommunen inte hade varit i kontakt med föreningen efter besiktningen i
augusti 2004.

Utredning
Muntliga upplysningar inhämtades den 22 september 2005 från BB, ansvarig för
bygglovsavdelningen på stadsbyggnadskontoret i Uppsala kommun, som uppgav
följande. Kommunen hade inte presenterat något förslag till åtgärder och
kostnadsförslag. Stadsbyggnadskontoret hade påmint och fått uppgift om att ett
förslag skulle lämnas inför kommande byggnadsnämndssammanträde den 20
oktober 2005. Nämnden skulle inte komma att fatta något beslut vid sammanträdet
eftersom ärendet måste beredas.

Byggnadsnämnden i Uppsala kommun anmodades därefter i en remiss den 23
september 2005 att göra en utredning och yttra sig över föreningens anmälan.

I ett e-postmeddelande till JO den 4 januari 2006, rörande frågan om anstånd för att
besvara remissen, upplyste stadsjuristen CC bl.a. att kommunen i december 2005
hade schaktat bort markuppfyllnaden. Han uppgav också att det var ett
verkställighetsbeslut som fattats av tjänstemän och inte av nämnden.
      Byggnadsnämnden lämnade därefter den 25 januari 2006 följande remissvar.
      Av utredningen i ärendet framgår att Norra Sunnersta Gårds samfällighetsförening i
      ett brev till byggnadsnämnden den 26 september 2002, som det får förstås, har
      begärt att byggnadsnämnden skulle vidta åtgärder enligt 10 kap. 1 § andra stycket
      plan- och bygglagen avseende den del av utfyllnaden som låg på kommunens mark.
      Kommunens handläggning drog ut på tiden varför JO i ett beslut av den 14 juni
      2005 (dnr 3828-2004) riktade kritik mot kommunens långsamma handläggning av
      ärendet. Kommunen har först i december 2005 vidtagit de av föreningen begärda
      åtgärderna och underrättat föreningen om detta.
      Kommunen beklagar tidsutdräkten som inte är acceptabel. Bevakningen av äldre
      oavgjorda ärenden är en viktig uppgift inte bara för handläggarna på förvaltningen,
      utan också för nämnden själv, då det ligger i nämndens ansvar att se till att ärenden
      inte blir för gamla innan de slutligen avgörs. Åtgärder kommer därför att vidtas så
      att nämnden framgent skärper sin bevakning av gamla oavgjorda ärenden.
Föreningen kommenterade remissvaret i en skrivelse den 29 januari 2006.
Föreningen invände mot de åtgärder som hade vidtagits av kommunen i december
2005 avseende slänten samt ifrågasatte om åtgärderna hade beslutats i behörig
ordning. Enligt föreningen hade kommunens handläggning inneburit att föreningen
hade fråntagits möjligheterna att på rättslig grund angripa de beslut som eventuellt
hade fattats i ärendet. Föreningen klagade också på det bemötande som företrädare
för föreningen hade fått av tjänstemän inom kommunen.

Muntliga upplysningar inhämtades den 4 april 2006 från byggnadsnämndens
sekreterare, som uppgav att nämnden inte hade fattat något formligt beslut
beträffande de av kommunen vidtagna åtgärderna.
                                                                  Dnr 3821-2005    Sid 3 (3)




–––

I ett beslut den 5 april 2006 anförde stf JO Ragnemalm i huvudsak följande.

Bedömning
Som framgår av JO:s beslut den 14 juni 2005 i det tidigare ärendet (dnr 3828-2004)
måste samfällighetsföreningens framställning till byggnadsnämnden i september
2002 anses ha innefattat en begäran om att nämnden skulle vidta åtgärder enligt 10
kap. 1 § plan- och bygglagen avseende den del av utfyllnaden som låg på
kommunens mark. En sakägare, t.ex. en granne som påkallat ett sådant ingripande,
har rätt att inom rimlig tid få ett formligt beslut som han, om det gått honom emot,
kan överklaga.

Föreningens intresse av en snabb prövning av sin framställning är uppenbart, då
föreningen som ägare till angränsande fastighet vid vite förelagts att vidta åtgärder,
som enligt föreningen förutsätter att kommunen utför vissa arbeten beträffande sin
mark. En för föreningen positiv utgång – i första eller högre instans – av det ärende
som sålunda initierats kan alltså direkt inverka på förutsättningarna för att utdöma
det förelagda vitet.

Förklaringen till att byggnadsnämnden, såvitt framgår av utredningen, fortfarande
efter tre och ett halvt år inte fullgjort sina skyldigheter synes få sökas i det
förhållandet att nämnden och ”kommunen” tycks ha uppfattats som identiska eller
representerande samma intresse, medan kommunen som markägare i själva verket
är ett subjekt, som i sammanhanget kan bli föremål för ingripanden från den – i och
för sig kommunala – förvaltningsmyndigheten byggnadsnämndens sida. Att
nämnden i remissvar till JO framhåller, att kommunen i december 2005 vidtagit de
av föreningen begärda åtgärderna och underrättat föreningen om detta, visar att
man inte förstått vad saken gäller. Den centrala frågan i ärendet är inte vad
kommunen som markägare – föreningens motpart – gjort eller inte gjort utan hur
byggnadsnämnden ställer sig till föreningens begäran om ingripande. Detta
missförstånd är måhända en förklaring till men ingalunda någon ursäkt för
byggnadsnämndens underlåtenhet att fatta beslut i det av föreningen väckta ärendet
enligt plan- och bygglagen.

Av det sagda framgår att jag är starkt kritisk till byggnadsnämndens hantering av
ärendet. Jag förutsätter att nämnden snarast avgör ärendet genom ett formligt beslut
och emotser en kopia av detta beslut.

–––

Med den allvarliga kritik som uttalats mot byggnadsnämnden är ärendet hos JO
avslutat.
