# Handläggningen av ett adoptionsärende; fråga bl.a. om dokumentationsplikten och rätten till partsinsyn

JO 2006-01-31 dnr 3832-2004

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2006-01-31       3832-2004              1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Handläggningen av ett adoptionsärende; fråga bl.a. om
                        dokumentationsplikten och rätten till partsinsyn


                        I en anmälan till JO framförde AA och BB (makarna AA och BB) klagomål mot
                        Socialnämnden i Sollentuna kommun. Klagomålen, som huvudsakligen riktades
                        mot två tjänstemän vid socialförvaltningen i Sollentuna kommun, avsåg
                        handläggningen av och innehållet i en adoptionsutredning samt journalföringen i
                        ärendet. I anmälan anfördes bl.a. följande.

                        I början av år 2004 inledde socialtjänsten sin utredning i adoptionsärendet. Den 18
                        maj 2004 meddelade utredarna makarna AA och BB att de inte hade för avsikt att
                        rekommendera dem som lämpliga adoptanter. Vid denna tidpunkt hade det yttrande
                        som utredarna hade begärt in i ärendet från Statens nämnd för internationella
                        adoptionsfrågor (NIA) ännu inte kommit in till förvaltningen. När makarna AA och
                        BB bad att få läsa samtliga journalanteckningar i ärendet fick de besked om att det
                        inte fanns några sådana anteckningar. Vid ett möte med utredarna och deras chef
                        den 8 augusti 2004 begärde makarna AA och BB:s advokat att få ut
                        journalhandlingarna, men nekades detta med hänvisning till att ”man inte arbetar
                        så”. Det saknades således dokumentation som gav dem möjlighet att följa ärendet.
                        Först sedan makarna AA och BB:s advokat skriftligen hade framställt samma
                        begäran och hemställt att få ett skriftligt avslagsbeslut för det fall begäran inte
                        skulle efterkommas erhöll de en ”datumlista”, som förvaltningen förmodligen
                        ansåg utgöra journalanteckningar. Adoptionsutredningen var bristfällig och
                        familjens samlade kapacitet, som skall vara avgörande för ett beslut om
                        medgivande, utreddes inte. Utredningen handlade huvudsakligen om BB:s övervikt
                        och hennes specialkunskaper om att möta barn med särskilda behov berördes över
                        huvud taget inte i utredningen. Utredarnas kontakter med referenterna var
                        bristfälliga. En av referenterna kontaktades två dagar innan det var planerat att
                        makarna AA och BB skulle få ta del av den färdigställda utredningen. Det var ett
                        kort mobiltelefonsamtal som genomfördes i all hast när referenten körde i trafiken.
                        Utredningen i skriftlig form hölls tillgänglig för avhämtning i kommunens
                        reception först den 21 juni 2004.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                      Dnr 3832-2004     Sid 2 (6)




Anmälan remitterades till Socialnämnden i Sollentuna kommun för utredning och
yttrande. Nämnden lämnade som sitt remissvar ett yttrande som hade undertecknats
av socialchefen CC. I remissvaret anfördes följande.

## Sammanfattning

Socialtjänstkontoret inledde medgivandeutredning rörande makarna AA och BB,
      2004-01-12. På grund av BB:s övervikt, var utredarna tveksamma till att lämna
      medgivande till adoptionen. Ett första utkast till utredning lämnades till makarna AA
      och BB 2004-06-21. Makarna AA och BB och deras ombud sammanträffade med
      utredarna och undertecknad 2004-08-18. Efter detta samtal överlämnades, 2004-09-
      01, omarbetad utredning till makarna AA och BB. Avstyrkande yttrande från NIA
      inkom 2004-09-02, och delgavs makarna.

      JO-anmälan – Utredning
      Av anmälan framgår att makarna AA och BB anser att utredningen felaktigt
      fokuserats på hustruns övervikt. Vidare framför man synpunkter på
      journalanteckningarna.

      Journalanteckningarna
      Socialtjänstkontorets arbetssätt vad gäller adoptionsutredningar är att
      utredningsmaterialet samlas som arbetsmaterial och under utredningstiden noteras i
      journalen möten och kontakter etc. Det noteras när ärendet öppnas och avslutas. Då
      BB begärde att få ta del av journalanteckningarna upplystes hon om detta arbetssätt
      av handläggarna. Vid mötet den 18 augusti upplystes såväl familjen som ombudet
      ånyo om att utredningen förs som arbetsmaterial och inte i journal, eftersom
      utredningen i så fall måste skrivas två gånger, innebärande dubbelarbete. Självklart
      skickades journalanteckningarna på begäran 2004-08-30 i samband med att BB
      informerade om byte av ombud och att denna önskade ta del av journal-
      anteckningarna. Journalanteckningarna fördes i efterhand in i socialakten den 21 juni
      från arbetsmaterialet, vilket framgår.

## Utredningen

Utredarna var från början tveksamma till adoption på grund av BB:s övervikt och
      med tanke på NIA:s rekommendationer. Detta framfördes till makarna.
      Handläggarna bad NIA om utlåtande. Detta kom i september och avstyrkte adoption.
      Det är riktigt att familjens samlade kapacitet skall vara avgörande för
      ställningstagandet. Ytterligare två faktorer togs med i bedömningen, dels AA:s
      inställning till adoptionen, dels BB:s beskrivning av sonens spädbarnstid.
      Huvudsaken var dock BB:s övervikt. Detta bekräftades av NIA:s beslut 2004-09-02
      där man avråder från tillstyrkande.
      I efterhand kan konstateras att förvaltningen borde ha avvaktat NIA:s utlåtande
      innan utredningen påbörjades.
Till remissvaret fogades bl.a. den aktuella utredningen, journalanteckningar och
yttrande från NIA.

Makarna AA och BB kommenterade remissvaret genom sitt ombud jur.kand. DD
och upplyste därvid bl.a. att socialnämnden hade frångått utredarnas
rekommendation och medgivit makarna AA och BB att ta emot ett utländskt barn
för adoption. Vissa handlingar bifogades.

I ett beslut den 31 januari 2006 anförde JO André följande.
                                                                  Dnr 3832-2004    Sid 3 (6)




I socialtjänstlagen (2001:453), SoL, återfinns regler om socialtjänstens
handläggning av ärenden om internationella adoptioner. Sedan den 1 januari 2005
har reglerna om medgivande om adoption ändrats. I förevarande fall skall
bestämmelsen i 6 kap. 12 § SoL i dess lydelse före den 1 januari 2005 tillämpas.
Vid en hänvisning till denna bestämmelse nedan avser jag således lagstiftningen i
dess tidigare lydelse.

Ett barn får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård
och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan
som har vårdnaden om honom eller henne. Detta följer av 6 kap. 6 § SoL.
Socialnämnden får, enligt paragrafens andra stycke, inte lämna ett sådant
medgivande utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för
vård i hemmet är utredda. Av 6 kap. 12 § SoL följer att ett medgivande i fråga om
adoption av ett utländskt barn får lämnas endast om den eller de som vill adoptera
har tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och har blivit
informerade om den planerade adoptionens innebörd.

Ett beslut om medgivande enligt 6 kap. 6 och 12 §§ SoL att få ta emot ett barn för
adoption fattas, som ovan har anförts, av socialnämnden. Om ett medgivande inte
lämnas kan nämndens beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det är
emellertid alltid barnets företrädare i dess ursprungsland som i sista hand beslutar
om ett barn skall placeras hos de sökande.

Det finns inga uttryckliga bestämmelser om vad en sådan utredning som avses i 6
kap. 6 § andra stycket och 6 kap. 12 § SoL skall innehålla. Utredningen bör dock
vara så utförlig att den kan ligga till grund för en bedömning om barnet kan
beredas den behövliga omsorgen i hemmet. Utredningen skall i förlängningen
också kunna tjäna som information för den som har hand om och företräder barnet i
dess ursprungsland.

Vid sina ställningstaganden i ett ärende angående medgivande skall socialnämnden
i första hand beakta barnets intressen. Hänsyn till de tilltänkta adoptivföräldrarna
får självfallet inte gå före hänsynen till barnet. Såväl starka som svaga sidor hos de
sökande måste beskrivas och bedömas. Att göra en hemutredning med anledning
av en ansökan om medgivande i fråga om adoption är därför en grannlaga uppgift
som kräver stor inlevelseförmåga och erfarenhet hos utredaren. Utredningen måste
vara objektiv och uttryck eller syftningar som kan misstolkas bör naturligtvis
undvikas.

Makarna AA och BB har anfört att socialnämndens utredning är bristfällig i olika
avseenden. De har bl.a. vänt sig mot att utredningen i alltför stor utsträckning har
behandlat frågan om BB:s övervikt och att utredarna inte har försökt bilda sig en
helhetsuppfattning rörande makarnas lämplighet som adoptivföräldrar.

När det gäller BB:s övervikt begärde utredarna genom en skrivelse den 19 april
2004 att Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) skulle yttra sig i
ärendet. NIA:s yttrande, som är daterat den 2 september 2004, kom in till
                                                                     Dnr 3832-2004    Sid 4 (6)




socialförvaltningen i Sollentuna kommun den 6 september 2004. I sitt svar
avstyrkte NIA, med hänvisning till BB:s övervikt, att BB skulle ges ett medgivande
att ta emot ett barn för adoption.

Handläggarna av nämndens utredning färdigställde utredningen den 1 september
2004, dvs. några dagar innan NIA:s yttrande kom in till förvaltningen. Något
egentligt svar på frågan varför handläggarna inte avvaktade med att göra
utredningen klar till dess de hade fått yttrandet föreligger inte. Det kan måhända
förhålla sig så att utredarna bedömde att det för utredningen inte längre behövdes
något yttrande. I sådant fall borde de rimligen ha återkallat framställningen hos
NIA. Enligt min mening borde handläggarna under alla förhållanden ha samrått
med makarna AA och BB beträffande frågan om utredningen kunde avslutas utan
att avvakta yttrandet. Rent allmänt borde det ha legat nära till hands för
handläggarna att kontakta NIA för att få besked om när yttrandet skulle komma
innan utredningen färdigställdes.

När det gäller innehållet i själva utredningen ligger det i sakens natur att man kan
diskutera om handläggarna har fäst alltför stort avseende vid BB:s övervikt. Det
finns även några punkter i utredningen där enskilda formuleringar kan ifrågasättas.
JO är dock återhållsam med att anlägga synpunkter på innehållet i en utredning av
förevarande slag och vilken bedömning handläggarna har gjort i sak. Den som
anser att det finns fel eller brister i utredningen har möjlighet att framföra detta till
socialnämnden, som är det organ som fattar beslut i ärendet. Jag kan notera att
makarna AA och BB gjorde detta och att nämnden också lämnade dem
medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det.

Jag lämnar nu frågan om själva utredningen och övergår till att behandla makarna
AA och BB:s framställning om att få ta del av socialförvaltningens
journalanteckningar i ärendet.

Makarna AA och BB har anfört att de trots sin begäran inte fick ta del av
journalanteckningarna i ärendet eftersom det enligt uppgift från förvaltningen inte
fanns några sådana anteckningar och att ”man inte arbetar så” samt att de först
sedan deras ombud skriftligen hade framställt samma begäran tillställdes en
”datumlista”.

När det gäller dokumentationsplikten vill jag anföra följande.

I 15 § förvaltningslagen (1986:223) finns en bestämmelse om myndigheters
skyldighet att dokumentera uppgifter i ärenden som avser myndighetsutövning mot
någon enskild. För socialtjänstens del finns dessutom särskilda regler om
dokumentation. I 11 kap. 1 § andra stycket SoL anges att vad som har kommit fram
vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på
ett betryggande sätt. Av 11 kap. 5 § SoL framgår att handläggning av ärenden som
rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling
skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i
ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
                                                                   Dnr 3832-2004    Sid 5 (6)




Enligt vad JO vid flera tillfällen har uttalat räcker det inte med att de uppgifter som
har inhämtats under en utredning sammanställs när utredningen är slutförd. Det
åligger utredaren att kontinuerligt tillföra akten alla de uppgifter som kan vara av
betydelse. Anteckningar skall föras löpande och lämpligen i form av s.k.
journalanteckningar. Detta utgör inte hinder mot att utredaren vid olika kontakter i
ärendet gör anteckningar på lösa lappar till stöd för minnet. Uppgifterna skall dock
utan dröjsmål tillföras akten. Dokumentationen skall föras så att det är möjligt att
vid varje tidpunkt utläsa vad som har kommit fram i ärendet.

En tillfredsställande dokumentation är en förutsättning för att den som ärendet rör
skall kunna följa ärendets handläggning. Dokumentationen skall vidare säkerställa
ärendets handläggning om den ordinarie handläggaren är frånvarande, t.ex. på
grund av sjukdom, trygga nämndens underlag för olika beslut samt ge möjlighet till
granskning av ärendets handläggning i efterhand.

I remissvaret har nämnden anfört att förvaltningens arbetssätt vad gäller
adoptionsutredningar är att utredningsmaterialet samlas som arbetsmaterial. Vidare
har det angetts att möten och kontakter noteras i journalen under utredningstiden
samt att det i journalen antecknas när ärendet öppnas och avslutas.

Av journalanteckningarna i det aktuella ärendet framgår att anteckningarna för
tiden den 23 januari–24 juni 2004 är nedtecknade i efterhand. Det kan således
konstateras att det i förevarande fall inte under ärendets handläggning fördes några
löpande anteckningar rörande själva utredningsarbetet. Nämnden har därigenom
åsidosatt bestämmelserna om dokumentation. Avsaknaden av löpande anteckningar
har, inte minst för makarna AA och BB:s vidkommande, försvårat möjligheten att
under utredningens gång följa hur ärendet har handlagts. Bristerna i
journalföringen är allvarliga. Nämnden bör se över rutinerna för journalföring i
ärenden av förevarande slag.

Vad sedan gäller handläggningen av makarna AA och BB:s framställning om att få
ta del av journalanteckningarna vill jag framhålla följande.

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) och 15 kap. sekretesslagen (1980:100) finns
bestämmelser om en enskild medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar.
Journalanteckningar utgör allmänna handlingar, se 2 kap. 7 § TF. Enligt 2 kap.
12 § TF skall en allmän handling lämnas ut om den inte omfattas av sekretess. Om
nämnden i det aktuella ärendet hade uppfyllt det ovan angivna
dokumentationskravet genom att föra löpande journalanteckningar finns det inte
något som enligt min mening talar emot att makarna AA och BB skulle ha haft rätt
att ta del av dessa anteckningar under ärendets handläggning. Nämnden har dock,
såsom har redogjorts för ovan, inte fört några löpande journalanteckningar, utan
har samlat utredningsmaterialet som arbetsmaterial. Arbetsmaterial utgör inte
allmänna handlingar. Någon rätt för makarna AA och BB att ta del av dessa
handlingar enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars
offentlighet synes därför inte ha förelegat. En part har emellertid enligt 16 §
                                                                   Dnr 3832-2004    Sid 6 (6)




förvaltningslagen rätt att, med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 §
sekretesslagen, ta del av uppgifter som har tillförts ett ärende om ärendet avser
myndighetsutövning mot enskild. Den rätt till insyn i utredningsmaterialet, som
enligt denna bestämmelse tillkommer parter, är i vissa avseenden vidare än den rätt
som tryckfrihetsförordningens bestämmelser ger envar att ta del av allmänna
handlingar. Det är således fullt möjligt att makarna AA och BB, på grund av den
vidgade insynsrätt i utredningsmaterialet de hade som parter (sökande) i den
aktuella utredningen, hade haft rätt till insyn i det arbetsmaterial som har legat till
grund för utredningen. Jag vill därför erinra nämnden om att den i förevarande fall
borde ha övervägt makarna AA och BB:s rätt att ta del av arbetsmaterialet enligt
denna bestämmelse.

Vad som har förekommit i övrigt föranleder inte något uttalande eller någon
ytterligare åtgärd från min sida.
