# En skriftlig handling som kommer in till Försäkringskassan inom tvåmånadersfristen för begäran om omprövning, bör presumeras
vara en sådan begäran så snart det finns något som tyder på att handlingen getts in som en reaktion på kassans beslut

JO 2016-07-27 dnr 3833-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2016-07-27               3833-2015              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        En skriftlig handling som kommer in till Försäkringskassan inom
                        tvåmånadersfristen för begäran om omprövning, bör presumeras
                        vara en sådan begäran så snart det finns något som tyder på att
                        handlingen getts in som en reaktion på kassans beslut


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan avslog AA:s ansökan om aktivitetsstöd. Innan
                          tvåmånadersfristen för begäran om omprövning hade gått ut lämnade AA in två
                          skrivelser av vilka det bl.a. framgick att han ville ta del av underlaget till beslutet och
                          att han ville ha mer tid för att läsa och bedöma underlaget. Skrivelserna hade
                          adresserats på det sätt som föreskrivs vid begäran om omprövning. Det var inte
                          förrän i samband med JO:s utredning som Försäkringskassan noterade att AA hade
                          haft för avsikt att begära omprövning, och det var inte heller förrän då han fick del av
                          de handlingar han hade begärt. JO kritiserar Försäkringskassan för dessa
                          fördröjningar och konstaterar att redan AA:s begäran om mer tid, dvs. om anstånd,
                          borde ha lett till att AA:s skrivelse betraktades som en begäran om omprövning. Att
                          skrivelserna dessutom var adresserade som när omprövning begärs gör att de utan
                          vidare borde ha hanterats som en sådan begäran. När en skriftlig handling kommer in
                          till myndigheten inom tvåmånadersfristen bör man enligt JO presumera att den
                          enskilde begär omprövning så snart det finns något som tyder på att handlingen har
                          lämnats in som en reaktion på beslutet.

## Anmälan

I en anmälan till JO anförde AA bl.a. följande: Försäkringskassan avslog hans
                        ansökan om aktivitetsstöd den 7 april 2015. Han förstod inte beslutet och skrev
                        därför den 24 maj 2015 till Försäkringskassan och begärde att få ta del av de
                        handlingar och uppgifter som beslutet baserades på. Han bad även om en
                        kvittens på att hans skrivelse hade kommit fram men fick inget svar. Den 7 juni
                        2015 skrev han ett nytt brev och påminde om sin begäran, även denna gång utan
                        att få svar. Båda breven till Försäkringskassan var adresserade på det sätt som
                        föreskrivs vid en begäran om omprövning.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan som i ett remissvar den 14 oktober
                        2015 anförde följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                  Dnr 3833-2015       Sid 2 (6)




Utredning
Den 4 april 2015 [rätteligen den 7 april, JO:s anm.] fattade Försäkringskassan
beslut om att AA inte skulle få aktivitetsstöd för perioden den 9 februari till och
med den 15 mars 2015. Anledningen till beslutet var att AA fått aktivitetsstöd i
450 dagar och att han enligt det beslutsunderlag som A-kassan meddelat inte
uppfyllde villkoren för arbetslöshetsersättning. Försäkringskassans beslut om
avslag skickades till AA samma dag.
Den 9 april 2015 ringde AA till Försäkringskassan för att ställa frågor om
beslutet. I samtalet beskrev Försäkringskassans handläggare underlaget och
reglerna som låg till grund för beslutet i fråga. Handläggaren informerade även
om att AA inte uppfyllde villkoren för arbetslöshetsersättning enligt det underlag
som Försäkringskassan hade fått från A-kassan.
Den 9 juni 2015 kom ett brev från AA in till Försäkringskassan. I brevet skrev
AA att han den 24 maj 2015 hade skickat in en begäran om handlingar/uppgifter
till Försäkringskassan men ännu inte fått någon kvittens på sin begäran. Han
bifogade en kopia av begäran och bad även om mer tid för att ta del av och
värdera de begärda uppgifterna, samt en kvittens på att detta brev kommit in till
Försäkringskassan.
Samma dag ringde handläggaren upp AA och bekräftade att brevet hade kommit
in och beskrev det underlag som Försäkringskassan grundade sitt beslut på i det
aktuella ärendet.
Vid genomgång av ärendet med anledning av JO-anmälan har det framkommit
att det brev som AA skickade den 24 maj 2015 och sedan igen den 7 juni 2015
var adresserat på det sätt som är föreskrivet när man begär omprövning.
Den 1 september 2015 diarieförde en handläggare AA:s brev som en begäran om
omprövning och överlämnade den till en av Försäkringskassans omprövnings-
enheter för handläggning.
Den 3 september 2015 skickade en handläggare skriftlig kvittens samt all
dokumentation som låg till grund för beslutet om aktivitetsstöd till AA.

Försäkringskassans slutsatser
Av okänd anledning har Försäkringskassan inte tagit emot den begäran som AA
skickade den 24 maj 2015. Denna begäran registrerades först som en bifogad
handling i det andra brevet som kom in till Försäkringskassan den 9 juni 2015.
Tänkbar anledning till varför Försäkringskassan inte skickat skriftlig kvittens på
det brev som kom in till Försäkringskassan den 9 juni 2015 eller skickat de
efterfrågade handlingarna till AA är att den handläggare som handlade ärendet
uppfattade det som om AA var nöjd med den muntliga redogörelse han fick i
telefon den 9 juni.
Brevet från AA den 7 juni innehöll inte någon tydlig önskan om att få beslutet
omprövat. Det framkom inte heller i den bifogade kopian från maj att det var det
som var AA:s egentliga önskemål. Det var först i samband med JO-anmälan som
hans viljeyttring blev tydlig. Försäkringskassan beklagar att någon kontroll av
adressen inte gjordes i samband med att brevet första gången, det vill säga den 9
juni, kom in till myndigheten.
Ansvarig chef har fört dialog med berörd handläggare om det som inträffat och
Försäkringskassans utredning visar inte annat än att det inträffade var ett rent
misstag. Försäkringskassan har även ringt AA och bett om ursäkt för bristerna i
hanteringen av ärendet.
Försäkringskassan beklagar att AA:s avsikt med att begära omprövning inte
uppmärksammades, men konstaterar att detta inte var helt uppenbart med hänsyn
till brevets innehåll. Omprövningen har nu slutförts och ett beslut om att inte
ändra tidigare beslut har skickats till AA den 29 september.
                                                                   Dnr 3833-2015     Sid 3 (6)




AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inledning
AA:s skrivelse den 24 maj 2015 har av oklar anledning inte tagits emot av
Försäkringskassan. Att vidare utreda frågan om vart den har tagit vägen
framstår inte som meningsfullt. I min fortsatta bedömning kommer jag därför
att utgå från att AA:s begäran om att få ta del av handlingar och om omprövning
kom in till Försäkringskassan den 9 juni 2015, dvs. den dag myndigheten tog
emot hans skrivelse från den 7 juni 2015.

Begäran om omprövning
Reglerna om ändring, omprövning och överklagande av Försäkringskassans
beslut finns i 113 kap. socialförsäkringsbalken, SFB.

Av 3 § framgår bl.a. att Försäkringskassan ska ändra ett beslut som inte har
prövats av domstol om beslutet innehåller en uppenbar oriktighet. En sådan
ändring får enligt 6 § inte tas upp av myndigheten senare än två år efter den dag
beslutet meddelades. Under vissa angivna förutsättningar får ändring dock ske
även därefter.

Av 7 § följer att Försäkringskassan ska ompröva ett beslut om det skriftligen
begärs av den enskilde som beslutet angår och beslutet inte avser en sådan
ändring som regleras i 3 §. En begäran om omprövning ska enligt 19 § ha
kommit in till Försäkringskassan inom två månader från den dag då den
enskilde fick del av beslutet.

Av 8 § framgår att en omprövning inte får leda till att ett beslut ändras till den
enskildes nackdel.

Som framgår av 10 § får Försäkringskassans beslut överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Ett beslut får dock inte överklagas av en enskild innan det
har omprövats enligt 7 §. I 11 § undantas emellertid avvisningsbeslut som
grundas på att en begäran om omprövning eller ett överklagande har kommit in
för sent och beslut som har meddelats med stöd av 3 §. Sådana beslut kan alltså
överklagas direkt.

De formkrav som lagen ställer på en begäran om omprövning är dels att den ska
vara skriftlig, dels att den ska ha kommit in till myndigheten inom två månader
från den dag då den enskilde fick del av beslutet. För att kunna avgöra om en
begäran om omprövning har kommit in i tid måste den dessutom kunna härledas
till ett visst beslut. Att myndigheten måste kunna koppla en skrivelse från den
enskilde till ett visst beslut följer på det sättet redan av lagen.

I den omprövningshänvisning som regelmässigt bifogas Försäkringskassans
beslut finns upplysningar om tvåmånadersfristen och om vilken adress en
begäran om omprövning ska skickas till. I sammanhanget anges även att
                                                                         Dnr 3833-2015        Sid 4 (6)




begäran ska innehålla uppgifter om vilket beslut som avses samt om hur och
varför omprövning begärs. Det senare är rekommendationer som det självfallet
är önskvärt att den enskilde följer. Några formkrav är det emellertid inte.

Frågan är då i vilken utsträckning Försäkringskassan bör utgå från att en
skriftlig handling som kommer in till myndigheten inom tvåmånadersfristen är
en begäran om omprövning.

I ett tidigare ärende hos JO hade den enskilde i en skrivelse till kassan
uttryckligen begärt en omprövning men hänvisat till lagrummet för
ändringsprövning, dvs. nuvarande 113 kap. 3 § SFB. En ändringsprövning
enligt 113 kap. 3 § SFB är mer begränsad än en omprövning enligt 7 § samma
kapitel. I beslutet uttalade JO bl.a. att utgångspunkten bör vara att en skriftlig
missnöjesyttring som kommer in till Försäkringskassan inom
tvåmånadersfristen bör betraktas som en begäran om en så fullständig prövning
som möjligt och att en omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB ska göras om inte
den enskilde uttryckligen motsatt sig en sådan prövning (se JO 2010/11 s. 493).

I ett annat ärende hos JO (dnr 2962-2014) hade Försäkringskassan avvisat en
ansökan om bostadsbidrag på grund av att underlaget var ofullständigt och inte
hade kompletterats inom föreskriven tid. Den enskilde hade en knapp månad
senare lämnats in de handlingar som saknades. I beslutet uttalade JO bl.a.
följande:

      I en situation där en ansökan avvisats på grund av ett ofullständigt underlag finns
      det goda skäl att anta att den som därefter ger in kompletterande handlingar eller
      uppgifter till kassan vill ha den förmån som han eller hon ursprungligen har
      begärt. Oavsett om kompletteringar ges in tillsammans med en uttrycklig
      begäran om omprövning eller inte bör utgångpunkten vidare vara att den
      enskilde vill få en så fullständig prövning som möjligt.
      –––
      Försäkringskassan bör därför i de situationer där kompletteringar ges in inom
      omprövningsfristen på eget initiativ ta ställning till om en ansökan kan prövas i
      sak om inte den enskilde uttryckligen motsatt sig en sådan prövning. Därigenom
      erbjuds den enskilde en möjlighet att få en fullständig sakprövning av den
      tidigare avvisade ansökan. Även om ansökningshandlingarna bedömts vara
      bristfälliga är de i dessa fall förvaltningsrättsligt sett inkomna, och ärendet anses
      anhängiggjort det datum då ansökan kom in till Försäkringskassan.
I det första av de refererade ärendena hade den enskilde gett tydligt uttryck för
ett missnöje som gick att härleda till ett visst beslut. I det andra fallet fanns det
inte någon missnöjesyttring. Även om det var oklart om den försäkrade själv
angav vilket ärende kompletteringen avsåg var det tydligt att Försäkringskassan
genast kopplade den till beslutet att avvisa hennes ansökan om bostadsbidrag.

Utredningen i det nu aktuella ärendet visar att AA:s skrivelser var adresserade
på det sätt som föreskrivs vid begäran om omprövning. De inleddes också med
en referens till Försäkringskassans beslut den 7 april 2015 att avslå hans
ansökan om aktivitetsstöd. Försändelsen som kom in till kassan den 9 juni 2015
innehöll även en kopia av skrivelsen den 24 maj 2015 där AA uppgav att han
                                                                Dnr 3833-2015      Sid 5 (6)




önskade ”mer tid för att ta del av och värdera begärda handlingar”. Det har
vidare inte funnits anledning att ifrågasätta att försändelsen den 9 juni 2015
kom in till kassan inom två månader efter det att AA fick del av beslutet den 7
april 2015.

Bestämmelserna om omprövning har stor betydelse för den enskildes
rättssäkerhet. Försäkringskassan bör därför generellt sett vara uppmärksam på
tecken på missnöje och generös i sin tolkning av vad som kan anses vara en
begäran om omprövning. AA:s skrivelser var uttryckligen kopplade till ett för
honom negativt beslut och inkomna inom två månader från det att han kunde ha
förväntats ha tagit del av det beslutet. Det framgick dessutom att AA önskade
mer tid, dvs. anstånd, för att läsa och bedöma beslutsunderlaget, vilket får ses
som en tydlig indikation på att han ville ha en ny prövning. Redan detta borde,
enligt min mening, ha uppfattats som en begäran om omprövning. Att
skrivelserna dessutom var adresserade på det sätt som föreskrivs vid begäran
om omprövning gör att de utan vidare borde ha hanterats som en sådan begäran.
Som jag uppfattar remissvaret delar Försäkringskassan den uppfattningen.
Försäkringskassan förtjänar kritik för att genom sin ouppmärksamhet kraftigt ha
fördröjt omprövningen av beslutet den 7 april 2015.

När det gäller frågan om i vilken utsträckning en skriftlig handling som kommer
in till myndigheten inom tvåmånadersfristen ska anses vara en begäran om
omprövning blir min slutsats att Försäkringskassan bör presumera att den
enskilde begär omprövning så snart det finns något som tyder på att handlingen
har lämnats in som en reaktion på myndighetens grundbeslut.

Utlämnande av allmänna handlingar
Den som är part i ett ärende hos en myndighet har – med de begränsningar som
följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, – rätt
till insyn i utredningsmaterialet (16 § förvaltningslagen [1986:223]). Genom
rätten till partsinsyn kan parten bevaka sina intressen och kontrollera hur
myndigheten handlägger ärendet.

Är det fråga om en allmän handling, kan den enskilde även grunda sin begäran
att få ta del av handlingen på tryckfrihetsförordningens bestämmelser. En sådan
begäran ska behandlas skyndsamt; besked bör normalt lämnas redan samma dag
som begäran har gjorts.

Den omständigheten, att den som begär ut en allmän handling även är part i det
ärende som handlingarna tillhör, har naturligtvis ingen betydelse när det gäller
kravet på skyndsam handläggning (se bl.a. JO 2003/04 s. 389). Även i sådana
fall ska myndigheten därför som utgångspunkt lämna besked i frågan samma
dag som framställningen gjordes.

AA:s skrivelse den 7 juni 2015 kom in till Försäkringskassan den 9 juni 2015.
Vid ett telefonsamtal samma dag upplyste myndigheten AA om att brevet hade
kommit fram och om vilket underlag som legat till grund för beslutet den 7 april
                                                              Dnr 3833-2015      Sid 6 (6)




2015. Myndigheten borde samtidigt ha försäkrat sig om att AA var nöjd med att
ha fått muntliga uppgifter och i så fall dokumenterat det. I annat fall skulle
myndigheten omgående ha skickat det begärda underlaget till AA. Av
utredningen i ärendet framgår att AA inte fick de begärda handlingarna förrän
den 3 september 2015, dvs. nästan tre månader efter det att Försäkringskassan
tog del av hans begäran. Ett sådant dröjsmål är långt ifrån acceptabelt.

Ärendet avslutas.
