# Fråga om socialnämndens skyldighet att underrätta barnets vårdnadshavare om att en s.k. barnavårdsutredning har inletts

JO 2004-01-23 dnr 3846-2001

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2004-01-23             3846-2001               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om socialnämndens skyldighet att underrätta barnets
                        vårdnadshavare om att en s.k. barnavårdsutredning har inletts


                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Socialnämnden i Östersunds
                        kommun för handläggningen av ett ärende angående dottern BB, född 1990.
                        Klagomålen avsåg att socialnämnden inte hade underrättat AA om att en
                        barnavårdsutredning utförts under tiden maj–oktober 2000 med anledning av att
                        dottern uppgett att hon utsatts för sexuella övergrepp av sin styvfader. Klagomålen
                        avsåg vidare att nämnden låtit BB bo kvar hos modern och styvfadern trots att
                        styvfadern åtalats för övergrepp mot flickan, att BB inte fått den hjälp och det stöd
                        hon behövde samt att någon uppföljning inte skett vad gällde styvfaderns
                        alkoholproblem. Av anmälan framgick att AA fick kännedom om
                        barnavårdsutredningen först då BB själv berättade om den i juli 2001.
                                  Anmälan remitterades till Socialnämnden i Östersunds kommun för utredning och
                                  yttrande. Socialnämnden lämnade som remissvar ett yttrande som har undertecknats
                                  av socionomen/gruppledaren CC och enhetschefen DD. I yttrandet anfördes bl.a.
                                  följande.
                                  –––
                                  Anmälan jml 71 § SoL inkom från den skolkurator BB vänt sig till i mars
                                  2000. Redan då uttryckte BB en tydlig önskan om att själv få träffa socialtjänstens
                                  representanter innan kontakt togs med modern. Ett sådant ställningstagande får anses
                                  ovanligt för ett barn i BB:s ålder. Handläggarna och kuratorn tillmötesgick BB i
                                  detta och handläggarna fick uppfattningen att BB önskade se vilka personer de var,
                                  men att hon i övrigt ej hade något att invända mot handläggarnas senare kontakt med
                                  modern. I utredning jml 50 § SoL ska kontakt generellt alltid tas med båda
                                  vårdnadshavarna, även om föräldrarna är separerade. På grund av BB:s starkt
                                  uttalade önskan att fadern ej skulle informeras, har hennes vilja respekterats trots
                                  hennes relativt låga ålder.
                                  Socialnämnden anmälde jml 66 § SoL till polismyndigheten i juni 2000, misstanke
                                  om sexuella övergrepp mot minderårig. Vid utredningens avslutande i oktober
                                  samma år, hade något beslut om huruvida åtal skulle väckas eller ej, ännu ej fattats.
                                  Vid dags dato (den 28 november 2001; JO:s anm.) har åklagarmyndigheten ännu ej
                                  fattat beslut om åtal och såvitt socialnämnden kunnat få fram, pågår fortfarande
                                  förundersökning.
                                  Vid utredning jml 50 § SoL utifrån misstanke om att barn utsatts för sexuella
                                  övergrepp, erbjuds/informeras berörda parter om möjligheten att få stöd t.ex. via
                                  barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. I de samtal som fördes med BB och hennes
                                  mor, har BB:s behov av stöd/behandling berörts och erbjudits. Även möjlighet till



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 3846-2001    Sid 2 (4)




      kontakt med skolkurator fanns, men utnyttjades ej. Bedömningen gjordes att modern
      hade förmåga att aktualisera och själv söka hjälp om behov senare skulle uppstå.
      Beträffande insatser med anledning av styvfaderns alkoholproblem, har detta följts
      upp i samtal med honom samt att personal vid socialtjänstens missbruksenhet
      bekräftat att han under utredningstiden var aktuell för rådgivning och stöd samt att
      det fanns en planering om fortsatt kontakt. Vid rådgivningsbyrån erhåller klienten en
      serie av samtal kring alkohol, skadeverkningar och konsekvenser, varför antagandet
      att styvfadern endast vid något tillfälle uppsökte rådgivningsbyrån ej stämmer
      överens med den faktiska situationen.
      Anmälan innehåller fyra punkter. Den första punkten gäller det faktum att fadern
      inte blivit informerad om att utredning gjorts. Det strider mot socialnämndens
      normala hantering men där har särskild hänsyn tagits till BB:s starka önskan. De
      följande två punkterna avser BB:s boende och hennes behov av extra stöd. Där har
      socialnämnden gjort bedömningen att BB:s mamma har haft förmåga att avgöra
      BB:s behov och hon har informerats om möjligheten att få hjälp. När det gäller den
      sista punkten, om styvpappans behov av insatser mot sitt missbruk, finns det
      dokumenterat att socialnämndens missbruksenhet varit engagerad med insatser.
      –––
AA yttrade sig över remissvaret.

JO inhämtade och granskade därefter kopior av socialförvaltningens i Östersunds
kommun handlingar i ärendet.

Av Östersunds tingsrätts dom den 19 september 2002 i mål nr B 761-01, som också
inhämtades, framgick att BB:s styvfader dömdes för sexuellt ofredande mot BB.
Domen överklagades av både styvfadern och BB och målet hade inte avgjorts av
hovrätten när JO fattade sitt beslut.

Under ärendets handläggning hos JO framkom att AA även hade gjort en anmälan
till polis rörande socialnämndens handläggning av barnavårdsutredningen. En
förundersökning inleddes av Åklagarkammaren i Östersund på grund av anmälan.
Förundersökningen lades ned den 19 augusti 2003 på den grunden att brott inte
kunde styrkas. I beslutet anfördes bl.a. följande.

      Beslutet att inte underrätta båda vårdnadshavarna om utredningen strider mot
      normala rutiner. Bedömningen att det fanns skäl att frångå dessa i detta fall kan
      möjligtvis sägas vara felaktig men särskilt som inga åtgärder enligt utredarna skulle
      vidtas i anledning av utredningen kan bedömningen inte anses vara straffbar
      oaktsamhet.
Ärendet hos JO var vilande i avvaktan på åklagarens beslut i åtalsfrågan.

I ett beslut den 23 januari 2004 anförde JO André följande.

I förevarande ärende behandlas händelser och omständigheter som ägde rum under
den tid socialtjänstlagen (1980:620) var gällande. Det är också bestämmelserna i
den lagen som socialnämnden har hänvisat till i sitt yttrande. Den 1 januari 2002
trädde emellertid en ny socialtjänstlag i kraft. Jag har valt att i det följande hänvisa
till den nya författningen som, i aktuella delar, inte har inneburit några sakliga
ändringar i förhållande till vad som gällde tidigare.
                                                                   Dnr 3846-2001   Sid 3 (4)




När en utredning om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd
inleds skall, enligt 11 kap. 2 § tredje stycket socialtjänstlagen, den som berörs av

## Utredning

utredningen underrättas om detta. Om barnets vårdnadshavare inte bor tillsammans
måste nämnden se till att båda vårdnadshavarna får underrättelse om att utredning
inletts. Det anges inte närmare med vilken skyndsamhet en underrättelse till
berörda skall ske. Några vägledande uttalanden i lagens förarbeten finns inte heller.
Det får emellertid anses ligga i sakens natur att en underrättelse till barnets
vårdnadshavare om en påbörjad barnavårdsutredning i normalfallet skall ske utan
onödigt dröjsmål. Jag har i ett tidigare ärende (se JO:s ämbetsberättelse 1999/2000
s. 243) uttalat att det i vissa speciella fall kan finnas situationer då nämnden kan
avvakta något med att informera en vårdnadshavare om att en utredning påbörjats.
Det får emellertid aldrig bli fråga om någon längre tid som vårdnadshavaren hålls
ovetande om en pågående utredning och det måste finnas goda skäl till varför
informationen inte ges i anslutning till att utredningen påbörjas. Ett skäl att avvakta
kan t.ex. vara att en vårdnadshavare är svårt sjuk och inte bör oroas. Ett annat skäl
kan vara att det är vårdnadshavaren själv som är misstänkt för ett övergrepp och att
en inledd polisutredning befinner sig i ett känsligt läge.

I förevarande fall har socialnämnden inlett en barnavårdsutredning den 3 maj 2000.
Utredningen avslutades den 17 oktober 2000. I utredningen anges angående
kontakt med fadern att ”utifrån anmälan och utredning har bedömningen gjorts att
ta hänsyn till BB:s starkt uttalade önskan att ej informera fadern. Hon har flera
gånger påtalat rädsla för faderns reaktion.”

Enligt journalanteckningarna i ärendet underlät förvaltningen att upplysa AA om
utredningen på grund av vissa omständigheter hänförliga till hans personliga
förhållanden. Därtill hade BB en mycket bestämd uppfattning om att fadern inte
skulle få veta vad som hade hänt. De nu angivna omständigheterna kan möjligen
utgöra en godtagbar förklaring till att nämnden inte omedelbart upplyste AA om att
en utredning hade inletts. Nämnden har dock inte kunnat undanhålla honom
informationen under någon längre tid.

AA kom aldrig att höras under utredningen och han fick inte ens information om
att en utredning pågick. Han fick inte heller del av den färdiga utredningen. Av
socialförvaltningens journalanteckningar framgår att AA fick information om
utredningen först efter det att han själv kontaktat förvaltningen den 16 juli 2001
sedan BB hade berättat för honom vad som hänt. Att nämnden helt underlåtit att
underrätta en vårdnadshavare om en barnavårdsutredning är givetvis oacceptabelt.
Eftersom fadern hölls ovetande om händelserna kunde han inte fullgöra de
skyldigheter som han har haft i sin egenskap av vårdnadshavare att tillgodose
flickans behov av goda och trygga förhållanden. Nämnden kan inte undgå allvarlig
kritik för sin underlåtenhet.

När det gäller AA:s övriga klagomål gör jag följande bedömning.
                                                                  Dnr 3846-2001   Sid 4 (4)




När man misstänker att ett barn blir utsatt för ett sexuellt övergrepp av en person
som bor i samma hem som barnet, finns det starka skäl som talar för att barnet
under en tid behöver beredas vård utanför hemmet. För att nämnden skall kunna
bedöma saken är det av vikt att det utförs en ingående utredning angående barnets
förhållanden och risken för att barnet på nytt skall utsättas för ett övergrepp. En
utredning om misstänkta sexuella övergrepp i hemmet är förenad med uppenbara
svårigheter och ställer stora krav på handläggaren. När övergrepp äger rum inom
familjens slutna krets finns som regel ingen möjlighet till insyn för annan i barnets
förhållanden. Förutom att det åligger handläggaren att inhämta uppgifter från
anhöriga, andra barnet närstående och dem som i övrigt kan lämna upplysningar
blir det därför en viktig uppgift för handläggaren att nära samverka med andra
myndigheter som genom sin särskilda sakkunskap kan bringa klarhet i saken.

Enligt min mening kan det i förevarande fall, särskilt mot bakgrund av att uppgifter
från fadern inte inhämtades, diskuteras om barnavårdsutredningen kunde läggas till
grund för några säkra slutsatser rörande BB:s förhållanden och behov av skydd.

## Bedömning

Bedömningen av om hon i den situation som då förelåg behövde beredas vård
utanför hemmet eller om det fanns behov av andra stödinsatser grundas dock ytterst
på sådana överväganden som JO är återhållsam med att uttala sig om. Även om jag
finner skäl att något ifrågasätta om underlaget för tjänstemännens beslut har varit
tillräckligt, anser jag mig inte ha anledning att här frångå den angivna principen.
Jag vill dock framhålla att det i så svårbedömda fall som detta kan vara lämpligt att
förvaltningen för upp frågan om barnets eventuella behov av vård utanför hemmet
till nämnden för ställningstagande.

Avslutningsvis vill jag anföra följande synpunkter när det gäller nämndens
uppföljningsansvar.

När barnavårdsutredningen avslutades fanns fortfarande vissa frågetecken rörande
BB:s situation. Sålunda pågick fortfarande förundersökningen angående misstanke
om allvarliga övergrepp i hemmet. Vidare hade styvfadern, som BB bodde
tillsammans med, missbruksproblem. Mot bl.a. den bakgrunden har nämnden
självfallet varit skyldig att närmare följa upp hur BB:s situation utvecklades. Jag
har emellertid inte funnit någon dokumentation i de handlingar som nämnden
tillställt JO som utvisar att några ytterligare kontakter har förekommit från
nämndens sida. Tvärtom synes nämnden, enligt vad som kan utläsas av
barnavårdsutredningen, ha förlitat sig i viss mån på BB:s egen förmåga att ta

## Anmälan och bakgrund

initiativ till kontakter med skolkuratorn och utredare om hon ansåg sig behöva
hjälp. Jag kan sammanfattningsvis inte dra någon annan slutsats än att någon
uppföljning inte har skett. Nämnden får därmed anses ha åsidosatt sin uppgift att
tillgodose BB:s behov av skydd och stöd.
