# Initiativärende gällande åklagares vid Åklagarmyndigheten i Malmö handläggning av ungdomsärenden

JO 2004-03-26 dnr 3848-2003

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2004-03-26        3848-2003              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende gällande åklagares vid Åklagarmyndigheten i Malmö
                        handläggning av ungdomsärenden

## Initiativet

I en anmälan till JO i april 2003 (dnr 1677-2003) begärde AA med anledning av
                        uppgifter han erhållit i en dagstidning att JO skulle granska handläggningen av
                        ungdomsärenden vid Polismyndigheten i Skåne, polisområde Malmö.

                        Av uppgifter som inhämtades från polismyndigheten framkom att det i slutet av
                        maj 2003 fanns 241 öppna ungdomsärenden vid Polisområde Malmö och att den
                        s.k. sexveckorsfristen i 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
                        lagöverträdare (LUL) hade överskridits flera gånger. Som ett led i utredningen
                        granskades vid ett besök hos polismyndigheten den 8 och 9 september 2003 akter i
                        öppna ungdomsärenden. De iakttagelser som gjordes vid granskningen och de
                        upplysningar som samtidigt inhämtades redovisades i en promemoria som bifogas
                        detta beslut.

                        Av upplysningar från chefsåklagaren BB framkom att samtliga ungdomsärenden i
                        Malmö i vilka åklagare är förundersökningsledare handlades på 2:a
                        åklagarkammaren. Av de i genomsnitt nio åklagare som tjänstgjorde på kammaren
                        handlade fem till sex åklagare bl.a. ungdomsärenden. Anledningen till den upp-
                        komna situationen beträffande ungdomsärendena var bristande resurser hos polis
                        och åklagarmyndigheterna. Redan under våren 2002 uppmärksammades att det var
                        personalbrist vid kammaren och han kontaktade därför överåklagaren CC och
                        polisledningen i saken. Han har därefter vid ett par tillfällen skrivit till CC som i
                        sin tur haft kontakt med länspolismästaren. Under hösten 2002 arbetade man under
                        tre månader med att få ned balanserna men det gav inte väntat resultat.

                        Kammaråklagaren DD, som var en av de åklagare på kammaren som handlade
                        ungdomsärenden, uppgav bl.a. att hon redan ett par år tidigare hade uppmärk-
                        sammat att polisens utredningsarbete i ungdomsärendena inte fungerade och att det
                        därför inte gick att hålla tidsfristerna. Vissa närpolisområden hade större problem
                        än andra. Hon hade då dels telefonkontakt med kommissarien på närpolisområde
                        Rosengård och polismästaren EE och dels deltog hon i ett möte med bl.a. då-




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 3848-2003    Sid 2 (9)



varande länspolismästaren. Huvudproblemet var att polisen hade för få utredare.
Hon ansåg att även åklagarkammaren var underbemannad.

Vid besöket granskades stickprovsvis polis- och åklagarakterna i de öppna
ungdomsärenden som kommit in före den 1 augusti 2003 och i vilka en person
i åldern 15-18 år var angiven som skäligen misstänkt. Granskningen inriktades
på handläggningstiden. I flera ärenden (ca 10) kunde det ifrågasättas om hand-
läggningen hade skett i enlighet med det särskilda skyndsamhetskrav som stadgas i
4 § LUL. I ett stort antal ärenden (ca 45) konstaterades att det hade förflutit mer än
sex veckor från det att en person i den angivna åldern hade delgivits misstanke om
brott. I dessa ärenden kunde det ifrågasättas om det funnits skäl att överskrida den i
4 § LUL föreskrivna sexveckorsfristen.

Med anledning av vad som framkommit vid granskningen beslutade dåvarande
chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh att ta upp åklagarnas handläggning till
utredning i ett särskilt ärende.

Utredning
Ärendet remitterades till åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över

        orsaken till den långa handläggningstiden i ett stort antal ungdomsärenden
         och till de problem som synes ha uppkommit med handläggningen av
         dessa ärenden under de senaste åren och

        vilka åtgärder som vidtagits och eventuellt avsågs att vidtas för att komma
         till rätta med de långa handläggningstiderna.

Åklagarmyndigheten (CC) kom in med ett remissvar jämte yttrande från BB och
upplysningar från berörda åklagare (här utelämnade; JO:s anmärkning).

Chefsåklagare BB
        Vid 2:a åklagarkammaren handläggs bland annat samtliga ungdomsmål inom
        polisområde Malmö. Under lång tid har de polisiära utredningsresurserna för att
        handlägga ungdomsärenden varit otillräckliga. Detta faktum i förening med att
        arbetsbelastningen för de i tjänst varande åklagarna vid 2:a åklagarkammaren under
        lång tid varit ansträngd har medfört att i ett flertal ungdomsärenden lagstadgade
        tidsfrister ej kunnat hållas. Som kammarchef har jag varit väl medveten om före-
        liggande problem och har liksom enskilda ungdomsåklagarna vid olika tillfällen
        sedan våren 2002 såväl muntligen som skriftligen påtalat problemen för dels den
        egna myndighetsledningen dels polisledningen.
        Från polisledningens sida har under en tremånadersperiod hösten 2002 försök
        gjorts att avarbeta inneliggande balanser av ungdomsmål genom en särskild
        kommendering, innebärande bland annat att ett antal utredningsmän under
        angiven tidsperiod överflyttades från andra arbetsuppgifter till att handlägga
        ungdomsmål. Resultatet härav har varit begränsat dels beroende på att ett flertal
        av de kommenderade utredningsmännen hade begränsad eller ingen erfarenhet av
        handläggning av ungdomsmål dels att ett antal av de kommenderade polismännen
        under perioden erhållit andra tjänster och ej kunnat fullfölja uppdraget.
        Den 18 december 2002 överlämnade jag en skriftlig redogörelse till överåklagaren
        angående utredningssituationen avseende ungdomsbrottslighet – – –.
        Under våren - sommaren 2003 har efter beslut av länspolismästaren, Polismyndig-
        heten i Skåne, utredningsverksamheten avseende ungdomsbrottsligheten i polis-
                                                                         Dnr 3848-2003     Sid 3 (9)



      område Malmö utretts. I utredningsrapporten har föreslagits att det under sex
      månader skall bedrivas ett projekt i polisområde Malmö i syfte att utveckla nya
      utredningsmetoder för ökad effektivitet i ungdomsbrottsutredningsprocessen.
      Nämnda projekt har startats den 1 september 2003. Viss förbättring av utrednings-
      kapaciteten har förmärkts.
I fråga om de ärenden som förtecknats i avsnitt 3 i den bilagda promemorian
anförde BB bl.a. följande.
      Vid min genomgång kan jag konstatera att beträffande vissa av ärendena har direktiv
      till utredningsman och/eller påminnelser ej avsänts till polisen. Envar åklagare på
      kammaren är dock informerade bland annat genom information från ledningsgrupps-
      sammanträdesprotokoll och arbetsplatsträffar att direktiv skyndsamt skall lämnas i
      varje enskilt ärende och att uppföljning med påminnelser skall ske vid fördröjd
      redovisning.
      Den främsta orsaken till de långa handläggningstiderna i ungdomsbrottsärendena är
      enligt min uppfattning bristen på utredningsresurser hos polisen.
Överåklagare CC
      Utformningen av remissen kan uppfattas som om mina upplysningar och mitt
      yttrande skulle begränsas till åklagarmyndighetens handläggning av ungdoms-
      ärendena. Eftersom en åklagare väsentligen är beroende av utredningsmän hos
      polisen för att ärendena ska kunna handläggas skyndsamt är det enligt min mening
      ofrånkomligt att komma in på förhållandena också vid polisen såvitt avser
      utredningsmän som arbetar med ungdomsmål där.
      Inledningsvis vill jag emellertid uppehålla mig vid förhållandena på åklagarsidan.
      Varje åklagare är hårt arbetstyngd och har en mängd prioriterade brottsområden att
      ägna särskild uppmärksamhet. Under senare år har Riksåklagaren också satsat
      mycket kraftigt på en kompetensutveckling för åklagare. Denna satsning har enligt
      min mening varit helt nödvändig och leder långsiktigt till en rad fördelar. Dock har
      de kortsiktiga effekterna under de intensiva utbildningsperioderna sammantaget med
      en tung arbetsbörda medfört – allmänt sett och således inte enbart för 2:a åklagar-
      kammaren i Malmö – att i tjänst kvarvarande åklagare haft en särskilt ansträngd
      arbetssituation. Detta förhållande har uppmärksammats bl a vid överåklagarmöten
      hos Riksåklagaren och läget har numera förbättrats genom en större spridning av
      olika kurser och seminarier.
      BB har i sitt yttrande till mig – – – anmärkt på vissa brister beträffande direktiv
      och/eller påminnelser till polisen från ansvariga åklagares sida. Det är beklagansvärt,
      eftersom utredningstiden är så utomordentligt viktig i ungdomsmålen. Som BB
      framhållit har från såväl myndighets– som från kammarledningens sida framhållits
      vikten av att åklagaren skyndsamt lämnar direktiv och i förekommande fall skriftliga
      påminnelser vid fördröjd redovisning.
      Ungdomsmålen avseende Malmö är en tung och prioriterad målgrupp för åklagarna
      vid 2:a åklagarkammaren. Fr o m den 1 januari 2004 sker en omorganisation av
      åklagarverksamheten vid åklagarkamrarna i Malmö. Vi får då – utöver en omkrets-
      kammare och en internationell åklagarkammare – två renodlade Malmökamrar med
      en jämn fördelning av bl a ungdomsmålen på dessa båda kamrar och med en
      samordningsansvarig vice chefsåklagare som kommer att svara för de allmänna
      kontakterna med polisen och sociala myndigheter m.m. Inom myndighetens
      ledningsgrupp är uppfattningen att detta kommer att vara gynnsamt för hand-
      läggningen av ungdomsmålen i Malmö såvitt avser åklagarsidan. Men som BB
      framhållit avslutningsvis i sitt yttrande till mig är det – också enligt min uppfattning
      – bristen på utredningsresurser hos polisen som är den främsta orsaken till de långa
      handläggningstiderna.
      Problemen med bristande utredningsresurser hos polisen i Malmö och de långa
      utredningstiderna har dryftats med både den förutvarande polisledningen och med
      den nuvarande under lång tid. Det har skett både muntligen vid regelbundet åter-
      kommande överläggningar mellan länspolismästaren och undertecknad överåklagare
                                                                         Dnr 3848-2003     Sid 4 (9)



      och i skriftlig form. Också från kammarledningens på 2:a åklagarkammaren sida och
      från de särskilda ungdomsåklagarna har såväl polisledningen som utrednings-
      personalen flera gånger uppmärksamgjorts på de bristfälliga utredningsresurserna
      vad gäller ungdomsmål. Först på den allra senaste tiden har åklagarmyndigheten
      kunnat skönja en ljusning, sedan länspolismästaren FF med kraft tagit tag i frågan.
      Frågan är dock inte slutbehandlad mellan myndigheterna även om den enligt min
      bedömning kommit ett gott stycke på väg. Den fas vi just nu är inne i är ett sam-
      rådsförfarande med länspolismästaren beträffande riktlinjer från polisledningen
      beträffande den känsliga frågan om bl a uppgiftsfördelningen i utredningshänseende
      mellan polispersonal och administrativ personal. Min uppfattning är emellertid att
      polisledningens viljeinriktning att kraftfullt lösa den hittills helt otillfredsställande
      situationen är klar. Jag utgår därför från att ungdomsmålen skall komma att utredas
      med allt högre skyndsamhet och att tidsfristerna i lagen (1964:167) med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare kan hållas. Det är djupt beklagligt att detta
      inte alltid varit möjligt.

Bedömning
Inledningsvis skall nämnas att jag i detta ärende behandlar åklagarmyndighetens
handläggning av ungdomsärendena. Jag har i ett annat beslut denna dag framfört
mina synpunkter på Polismyndighetens i Skåne handläggning av dessa ärenden
(dnr 1677-2003).

Enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB) skall en förundersökning
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Av flera skäl har det
emellertid ansetts angeläget att förundersökningar som gäller brott som begåtts av
ungdomar bedrivs med särskild skyndsamhet. Sådana brott är ofta ett tecken på en
begynnande negativ utveckling för den unge. Det är bl.a. därför särskilt viktigt att
tiden mellan brottet och reaktionen inte blir alltför lång. Sambandet mellan brottet
och reaktionen måste stå klart för den unge (se prop. 1994/95:12 s. 26). Det kan
vidare nämnas att regeringen så sent som i budgetpropositionen för år 2003 uttalat
att ungdomsbrottsligheten är en högt prioriterad fråga och att en av huvud-
uppgifterna för kriminalpolitiken är att förhindra att barn och ungdomar rekryteras
till en kriminell livsstil (prop. 2002/03:1, utgiftsområde 4, Rättsväsendet, s. 26).

För att lagföringen av ungdomar skall ske snabbt har det i lagen med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare införts ett särskilt skyndsamhetskrav och en
tidsfrist vad gäller handläggningen av ungdomsärenden hos polis och åklagare.
Av 4 § LUL följer att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som
gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader skall
bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall avslutas och beslut i
åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för
delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket RB. Tidsfristen får
överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet
eller andra särskilda omständigheter.

Bestämmelsen ger således utrymme för att i undantagsfall överskrida den före-
skrivna sexveckorsfristen. I fråga om när ett sådant överskridande får ske har i
förarbetena angetts följande. Fristen får överskridas endast om det är absolut
nödvändigt, t.ex. om det är fråga om en mycket omfattande brottsutredning såsom
vid ligabrottslighet med många misstänkta och ett stort antal brott som är svår-
utredda. Vidare nämns det fallet att man under förundersökningens gång upptäcker
                                                                    Dnr 3848-2003    Sid 5 (9)



nya brott som den unge misstänks för eller att den unge under det att förunder-
sökningen pågår begår nya brott. Ett annat exempel är att det är nödvändigt att
genomföra tekniska undersökningar som tar lång tid. Det förhållandet att det för
tillfället råder brist på utredningspersonal eller att andra uppgifter anses böra ges
företräde innebär däremot inte att fristen får överskridas. Utredningen skall slut-
föras så snart det kan ske, vilket innebär att hela tidsfristen får utnyttjas endast om
det är nödvändigt. I många fall bör det vara möjligt att besluta i åtalsfrågan inom
kortare tid än den stadgade tidsfristen (se prop. 1994/95:12 s. 96 f.).

I 3 § LUL föreskrivs att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år alltid
skall ledas av åklagare om den unge är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det
är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Detta innebär att i de ärenden där det
särskilda skyndsamhetskravet och tidsfristen gäller är åklagare alltid förunder-
sökningsledare. Av detta följer enligt 1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen (1947:948) att åklagaren har ansvar för förundersökningen i dess
helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara. Vidare skall han också ge dem som biträder
honom behövliga direktiv för arbetet.

Som framgår av utredningen kunde vid granskningen av ungdomsärendena i
Malmö konstateras att handläggningen i vissa ärenden inte syntes ha bedrivits i
enlighet med det särskilda skyndsamhetskrav som föreskrivs i 4 § LUL men
framför allt att den s.k. sexveckorsfristen hade överskridits i ett stort antal ärenden.

Av polismyndighetens remissyttrande i ärende 1677-2003 framgår att det i vissa
ärenden var fråga om omfattande utredningar med t.ex. flera misstänkta gärnings-
män och att det i några ärenden fanns någon annan godtagbar förklaring till att
brottsutredningen drog ut på tiden. I dessa fall har jag självfallet inte någon erinran
mot handläggningstiden.

Som förklaring till de långa handläggningstiderna i ungdomsärendena har åklagar-
myndigheten emellertid främst hänvisat till bristen på utredningsresurser hos
polisen. BB och CC har redogjort för vilka åtgärder som vidtagits från deras och
från handläggande åklagares sida för att göra polismyndighetens ledning
uppmärksam på problemen och försöka lösa dem. Det har även framkommit att en
del åklagare haft en särskilt ansträngd arbetssituation. Jag noterar att åklagar-
myndigheten från den 1 januari 2004 omorganiserat sin verksamhet varvid bl.a.
en jämnare fördelning av ungdomsmålen eftersträvas.

Det har av åklagarmyndighetens yttrande även framkommit att åklagare i vissa fall
brustit när det gäller att utfärda direktiv till polisen i ärendena. Jag vill med
anledning av detta understryka förundersökningsledarens övergripande ansvar för
förundersökningen. I de fall där en i lag fastlagd tidsfrist finns för handläggningen
av ett ärende ställs särskilt stora krav på aktivitet från förundersökningsledarens
sida. Det är därför viktigt att direktiv om de utredningsåtgärder som fordras
utfärdas med stor skyndsamhet.
                                                                   Dnr 3848-2003    Sid 6 (9)



I yttrandet har också framförts att åklagare i vissa fall brustit i att påminna polisen
då besked om efterfrågade utredningsåtgärder dröjt. Flera åklagare har i de upp-
lysningar som bifogats remissyttrandet anfört att man avstått från att påminna
polisen eftersom polisens arbetssituation varit väl känd och förhoppningar funnits
att ledningens kontakter med polismyndigheten skulle ge resultat. Det är emellertid
även i fall då sådana kontakter tagits angeläget att sträva efter att varje enskilt
ärende drivs framåt bl.a. genom att påminnelser skickas till polisen. Det kan ju t.ex.
i det enskilda fallet finnas andra anledningar till att ärendet inte fortskrider än den
resursbrist eller resursfördelning som diskuteras på myndighetsnivå.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.

–––––

Promemoria över handläggningen av ungdomsärenden vid
Polismyndigheten i Skåne och Åklagarmyndigheten i Malmö
Som ett led i utredningen i ärendet dnr 1677-2003 besökte byråcheferna GG och
HH, avdelningsdirektören JJ och föredraganden KK den 8 och 9 september 2003
Polismyndigheten i Skåne, polisområde Malmö, för att granska handläggningen av
ungdomsärenden.

1. Information från polismyndigheten
Vid samtal med chefen för närpolisområde Davidshall, kommissarien LL och
förundersökningsledaren MM samt av dem överlämnade handlingar (beslut om
projekt för effektivare ungdomsbrottsutredningsprocess i polisområde Malmö,
statistikuppgifter m.m.) framkom bl.a. följande.

Polisområde Malmö är uppdelat i fem närpolisområden: Davidshall (NPO 1),
Rosengård (NPO 2), Fosie (NPO 3), Limhamn (NPO 4) och Burlöv (NPO 5).
Vid närpolisområdena utreds vardagsbrottslighet och ungdomsärenden. Under de
senaste åren har man haft problem med handläggningen av ungdomsärendena.
Det har inte funnits tillräckliga resurser för utredning av dessa ärenden, och arbets-
belastningen på utredningsmännen har varit för stor. Detta har inneburit att
lagstadgade tidsfrister har överskridits i många fall och att flera utredningsmän
blivit sjukskrivna. Störst problem har funnits inom närpolisområde Rosengård.
MM har vid ett antal tillfällen påpekat situationen för ledningen, bl.a. i ett mail den
26 augusti 2002 till länspolismästaren FF.

Under tiden den 1 augusti 2002 till den 30 november 2002 gjorde man en särskild
riktad utredningsinsats för att försöka komma tillrätta med ärendebalansen.
Effekten av satsningen blev emellertid begränsad bl.a. på grund av personal-
omsättning och inströmningen av nya ärenden.

Kommissarien NN har därefter på uppdrag av FF utrett utredningsverksamheten
avseende ungdomsbrottsligheten i polisområde Malmö. NN förslog i en rapport i
mars 2003 att det under sex månader bedrivs ett särskilt projekt i polisområdet i
syfte att utveckla nya utredningsmetoder för ökad effektivitet i ungdomsbrotts-
utredningsprocessen. I april 2003 beslutades att projektet skall bedrivas under tiden
                                                                    Dnr 3848-2003     Sid 7 (9)



den 1 september 2003 - den 29 februari 2004. Projektet har således nyligen på-
börjats och innebär i korthet följande: närpolisområdena skall arbeta med fyra
polisiära förundersökningsledare mot tidigare två. Polisområdet har därför delats in
i tre förundersökningsområden med särskilda förundersökningsledare. Vid när-
polisområde Davidshall skall det som tidigare finnas två förundersökningsledare.
Därutöver kommer det att finnas en förundersökningsledare för närpolisområdena
Rosengård och Burlöv samt en för närpolisområdena Fosie och Limhamn. En
närpolisjour skall vara verksamhet under tiden onsdag - lördag kl. 14.00-22.00.
Närpoliser i yttre tjänst och utredare skall delta i närpolisjouren och utreda
ungdomsärenden. Förundersökningsledarna bör ha beredningsmöte med
ungdomsåklagare varje vecka.

Projektet har emellertid inte tagits väl emot av berörd personal. MM och
ungdomsutredarna har vid flera tillfällen förslagit polisledningen att de i stället
skulle vilja ha en ungdomsrotel samlad på ett ställe och inte som nu sprida ut
verksamheten på flera närpolisområden. De har fått till svar att detta inte är
politiskt möjligt.

Det har vidare varit mycket svårt att rekrytera nya ungdomsbrottsutredare.
Exempelvis har man under det senaste året vid fyra tillfällen utannonserat sådana
tjänster men inte fått en enda sökande. För att kunna få igång projektet har man
därför varit tvungen att kommendera viss utredningspersonal. Personalstyrkan vad
gäller utredningsverksamheten vid de fem närpolisområdena består för tillfället av
28 personer inklusive de fyra förundersökningsledarna. För närvarande arbetar
samtliga utredare med ungdomsärenden för att få ner balanserna. Detta kan med-
föra att balanserna beträffande den s.k. vardagsbrottsligheten ökar.

Den 1 september 2003 fanns vid de fem närpolisområdena 1308 öppna kriminal-
ärenden, varav 372 ungdomsärenden. Av dessa ungdomsärenden låg 195 på
närpolisområde Davidshall, 90 på närpolisområdena Fosie och Limhamn samt 87
på närpolisområdena Rosengård och Burlöv.

2. Information från åklagarmyndigheten
Vid samtal med chefsåklagaren BB, Åklagarmyndigheten i Malmö, 2:a
åklagarkammaren, och av honom överlämnade handlingar (skrivelser till över-
åklagaren CC m.m.) framkom bl.a. följande.

Vid 2:a åklagarkammaren handläggs bl.a. samtliga ungdomsmål i Malmö och
miljömål. Under den senaste tiden har i genomsnitt nio åklagare tjänstgjort vid
kammaren. Av dessa har fem till sex åklagare specialiserat sig på ungdomsmål.
Detta innebär emellertid inte att de enbart handlägger sådana mål utan de tas även i
anspråk för andra mål.

Den uppkomna situationen beträffande ungdomsmålen beror på bristande resurser
hos polis- och åklagarmyndigheterna. Redan våren 2002 uppmärksammades att det
var personalbrist vid åklagarkammaren. BB kontaktade därför både CC och
polisledningen i saken. Dåvarande länspolismästaren OO skrev i juli 2002 bl.a. att
”den besvärliga situationen är uppmärksammad och skall åtgärdas ...”. Under
                                                                   Dnr 3848-2003   Sid 8 (9)



hösten 2002 arbetade man under tre månader med att få ned balanserna men det
gav inte väntat resultat. I december 2002 skickade BB en skrivelse till CC där han
påtalade att situationen för närvarande var den att ”på envar av kammarens
ungdomsåklagartjänster finns ett inte ringa antal ungdomsärenden i balans där, till
följd av avsaknad av tillräckliga polisiära utredningsresurser, lagstadgade tidsfrister
överskridits”. CC kontaktade därefter nuvarande länspolismästaren FF och påtalade
det besvärliga utredningsläget. Den 10 januari 2003 svarade FF att polisområdet
genom olika åtgärder försökt åtgärda problemen och att man under tiden kommer
att utarbeta förslag till en långsiktig lösning i frågan under ledning av NN. Den 18
juni 2003 skrev BB återigen till CC i saken och hänvisade till sin skrivelse från
december 2002 samt uppgav att den skrivelsen innehöll en sammanfattning av den
situation som rått och till viss del alltjämt råder vad avser utredning av
ungdomsbrott.

I en skrivelse till kanslichefen PP, Överåklagarens kansli, den 25 februari 2003
uppgav BB om personalsituationen bl.a. följande. Enligt av myndigheten
upprättade bemanningslistor för hösten 2002 skulle 2:a kammaren ha totalt 16
åklagare, varav 2 miljöåklagare. Enligt direktiv från Riksåklagaren/miljööver-
åklagaren skall miljöåklagarna enbart handlägga miljömål. För att handlägga mål
och ärenden, exklusive miljömålen, har kammaren således ”på pappret” tilldelats
14 åklagare. Verkligheten har dock varit annorlunda. På grund av sjukfrånvaro och
annan frånvaro har kammaren i genomsnitt under perioden den 19 augusti till den
21 december 2002 haft nio åklagare (64 procent av ”full” bemanning) disponibla
för handläggning av kammarens mål och ärenden utöver miljömålen. Arbets-
belastningen har varit mycket hög och balanser har vuxit. Inte vid något tillfälle
under de senaste åren har kammaren haft ”full bemanning” och någon åter-
hämtningsperiod. Arbetssituationen har inte förbättrats under första kvartalet år
2003 med följd att såväl belastningen på åklagarna ökat som målbalanserna vuxit.

Vid besöket inhämtades vidare muntliga upplysningar från kammaråklagaren
DD enligt följande. Hon är en av de åklagare på kammaren som handlägger
ungdomsärenden. Hon uppmärksammade redan för ett par år sedan att polisens
utredningsarbete i ungdomsärendena inte fungerade. Det gick därför inte att hålla
tidsfristerna. Det var störst problem i närpolisområde Rosengård men även
närpolisområde Limhamn hade problem. I Rosengård har periodvis endast funnits
en utredare. Det område som fungerat bra är närpolisområde Davidshall. Med
anledning av sina iakttagelser tog hon telefonkontakt med kommissarien på
Rosengård som upplyste att han hade skrivit till polisledningen i saken. Hon hade
även telefonkontakt med polismästaren EE och påtalade de oacceptabla för-
hållandena. Chefsåklagaren BB kände också till problemet och har tillskrivit
överåklagaren. Våren 2002 var hon med på ett möte med bl.a. dåvarande länspolis-
mästaren OO och informerade om de problem som förelåg. Problemen med
ungdomsutredningar har under lång tid inte prioriterats. Huvudproblemet är att
polisen har för få utredare. Den enskilde polismannen kan inte klandras utan
problemen måste lösas av polisledningen. Hon känner till att polisen utlyst tjänster
som ungdomsutredare men att endast några enstaka personer sökt dessa tjänster.
– Även åklagarkammaren har varit underbemannad. Åklagarna på kammaren
                                                                Dnr 3848-2003   Sid 9 (9)



arbetar mycket övertid. Eftersom vissa av utredarna saknar erfarenhet av ungdoms-
ärenden krävs utförliga direktiv och i många ärenden förekommer även muntliga
kontakter varje vecka vilket gör att arbetet blir tidskrävande.

3. Handläggningen av ungdomsärenden
Vid genomgången granskades stickprovsvis polis- och åklagarakterna i de öppna
ungdomsärenden som hade kommit in före den 1 augusti 2003 och i vilka fanns
angiven en skälig misstänkt person mellan 15 och 18 år. Granskningen inriktades
huvudsakligen på handläggningstiden.

3.1 I ett stort antal ärenden (ca 45) konstaterades att de hade legat mer än sex
veckor från det att gärningsmannen delgivits misstanke om brott (jfr 4 § lagen
[1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL]). I dessa
ärenden kan ifrågasättas om skäl funnits att överskrida sexveckorsfristen, se t.ex.
K7265-02, K60835-02, K67241-02, K68702-02, K117455-02, K139544-02,
K116816-02, K117455-02, K135216-02, K139544-02, K143448-02, K147345-02,
K6305-03, K49277-03, K78424-03 och K82244-03.

3.2 I ett antal ärenden (ca 10) kan ifrågasättas om handläggningen har skett i
enlighet med det allmänna skyndsamhetskrav som stadgas i 4 § LUL, se t.ex.
K133631-02, K157514-02, K159577-02, K161105-02, K1925-03, K9819-03 och
K9832.



JJ
