# Fråga om underrättelse till ambassad om frihetsberövandet av en rysk medborgare m.m.

JO 2011-03-16 dnr 3849-2009

BESLUT
                                                                            Datum                Dnr                    Sid
                                                                            2011-03-17           3849-2009             1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Fråga om underrättelse till ambassad om frihetsberövandet av en rysk
                        medborgare m.m.

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan, som kom in till JO den 8 juli 2009, framförde ryske medborgaren
                        AA klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i Stockholms län, åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten och Stockholms tingsrätt. Dessa klagomål har behandlats i
                        JO:s ärende med dnr 3832-2009. Beslut i det ärendet fattades den 25 november
                        2009 av dåvarande chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, som efter viss
                        utredning inte fann anledning att vidta några ytterligare åtgärder.

                        I anmälan framförde AA även klagomål mot Kriminalvården, häktet Kronoberg,
                        och dessa behandlas inom ramen för nu aktuellt ärende. Av anmälan i denna del
                        framgick bl.a. följande.

                        Den 7 juni 2009 frihetsberövades AA som misstänkt för stöld. Han begärde vid
                        flera tillfällen att få kontakta ryska ambassaden och att han skulle få ringa till sin
                        familj, men fick inte den möjligheten. Varje dag från och med den 8 juni 2009
                        begärde han att få sjukvård, men fick inte det. AA gjorde även gällande att hans
                        bagage hade blivit plundrat och att hans dator hade blivit stulen.

## Utredning

Utdrag ur AA:s behandlingsjournal och patientjournal inhämtades och granskades.

                        Anmälan remitterades därefter till Kriminalvården, som anmodades att yttra sig
                        över vad AA anfört om dels möjligheten att få sjukvård, dels möjligheten att få
                        ringa till ambassaden och till sina anhöriga. I sitt remissvar anförde myndigheten,
                        region Stockholm, genom dåvarande regionchefen BB, följande (bifogad bilaga har
                        utelämnats här).
                                  Kriminalvårdens remissvar avser de delar som berör Kriminalvården.
                                  Kriminalvården konstaterar att anmälan i många avseenden berör Polismyndigheten
                                  och Sveriges Domstolar.

                                  Sammanfattning anmälan i de delar det rör Kriminalvården
                                  CC (ska rätteligen vara AA; JO:s anmärkning) anför bl.a. att trots han vid
                                  upprepade tillfällen uttalat önskemål att kontakta den ryska ambassaden och sina



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 3849-2011     Sid 2 (7)




föräldrar, ej fått denna möjlighet. Vidare anför AA att dennes bagage blivit plundrat
och dennes laptop blivit stulen. Slutligen anför AA att han varje dag från den 9 juni
2009 begärt sjukvård, men ej fått denna tillgodosedd.

VO Kronobergs yttrande
VO Kronobergs yttrande bifogas i sin helhet som bilaga.

Styrande dokument beträffande kontakt med ambassad
Av 1 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår att om en utlänning berövas friheten efter beslut av en myndighet,
skall den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av utlänningen
utan dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet samt
vidarebefordra meddelanden från honom till konsulatet.
När en utlänning har berövats friheten skall han utan dröjsmål upplysas om sin rätt
att begära att konsulatet skall underrättas om frihetsberövandet och om sina
möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade.
Av 2 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår om den som är berövad friheten inte motsätter sig det, skall hans
hemlands konsul beredas tillfälle att besöka honom, samtala och brevväxla med
honom samt se till att han får hjälp att ta tillvara sin rätt.
Av 3 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår att vid tillämpningen av 1 och 2 §§ skall iakttagas vad som i lag
eller annan författning annars är föreskrivet om rätt för den som är berövad friheten
att ta emot besök eller att skriftligen eller muntligen utväxla meddelanden.
Av övergångsbestämmelserna till lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m.
när utlänningar är berövade friheten, framgår att i den mån artikel 39 i eller första
protokollet till konsularkonventionen den 30 november 1967 med Sovjetunionen
innehåller regler om underrättelseskyldighet tillämpas i stället de reglerna.
Av den bilaterala konsularkonventionen med Sovjetunionen (SÖ 1968:6, prop.
1968:28), framgår att underrättelse om frihetsberövandet till konsulatet ska ske
oberoende om den frihetsberövade begär det.
Av 7 § 1 kap. kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behandling i häkte
(KVFS 2007:1) framgår att häktet skall informera en utländsk häktad om hans eller
hennes rättighet att hemlandets konsulat underrättas enligt lagen (1989:152) om
underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten, om sådan
information inte tidigare lämnats av annan myndighet. Att den häktade fått sådan
information skall antecknas i den häktades journal. Om den häktade önskar att sådan
underrättelse lämnas till konsulat eller beskickning skall den lämnas utan dröjsmål
och senast inom 48 timmar.

Styrande dokument beträffande kontakt med anhörig
Av 12 § lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (HäL)
framgår bl.a. att telefonsamtal mellan den häktade och en person utanför
förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade
skall vägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Inte heller
den som är häktad på grund av misstanke om brott får ta emot eller ringa
telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott
på annat sätt försvåras.
Av 16 § HäL framgår bl.a. att beträffande den som är häktad på grund av misstanke
om brott är det undersökningsledaren eller åklagaren som skall avgöra om eller i vad
mån det finns hinder för medgivande enligt 11–12 §§ på grund av att åtgärden kan
medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras.
                                                                   Dnr 3849-2011       Sid 3 (7)




Ett beslut enligt första stycket som innebär inskränkningar i den häktades kontakter
med omvärlden (restriktioner) får meddelas endast om den häktade får underkastas
restriktioner enligt 5 a § 24 kap. rättegångsbalken (RB).
Av 5 a § 24 kap. RB framgår att om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att
någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal, skall
den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om den häktades kontakter med
omvärlden skall få inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast
om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar
sakens utredning.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 10.1 att de europeiska
fängelsereglerna är tillämpliga på var och en som häktats av rättslig myndighet eller
frihetsberövats till följd av dom.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 24.2 att kommunikation och besök
kan bli föremål för inskränkningar och kontroll om detta är nödvändigt på grund av
pågående brottsutredningar, för upprätthållandet av ordning och säkerhet, för att
förhindra brott eller skydda brottsoffer, men sådana inskränkningar, inklusive
särskilda restriktioner som beslutats av behörig rättslig myndighet, ska ändå medge
en godtagbar lägsta kontaktnivå.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 24.8 att de intagna ska tillåtas att
omedelbart underrätta sina familjer om att de fängslats eller förflyttats till annat
fängelse samt om de drabbas av allvarlig sjukdom eller skada.

Styrande dokument beträffande sjukvård
Av 4 § HäL framgår bl.a. att vid behandlingen av den häktade skall hänsyn tas till
den häktades hälsotillstånd. En häktad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller
som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart som möjligt undersökas av läkare,
om inte sådan undersökning uppenbarligen är onödig.
Av 7 § 2 kap. KVFS 2007:1 framgår bl.a. att så snart det kan ske efter inskrivningen
i häkte skall den häktade erbjudas att få träffa sjuksköterska. Den som vid
sammanträffandet med sjuksköterskan visar sig vara i behov av läkarkontakt skall få
sådan så snart det lämpligen kan ske. Visar den häktade tecken på sjukdom eller
drabbas han eller hon av olycksfall skall detta utan dröjsmål anmälas till häktets
sjukvårdspersonal och ansvarig kriminalvårdsinspektör. Vid akut fara skall den
häktade omedelbart komma under sjukvård.

Styrande dokument beträffande intagnas egendom
Av 5 § 5 kap. KVFS 2007:1 framgår att till förvaring i häktet får normalt endast tas
emot personliga tillhörigheter som kan anses nödvändiga under den häktades
vistelse i häktet, såsom kläder för utevistelser, värdehandlingar, värdesaker och
pengar, och som utan olägenhet kan förvaras av häktet. Värdeföremål skall förvaras
i säkerhetsskåp.
Av 6 § 5 kap. KVFS 2007:1 framgår att en förteckning med beskrivning skall
upprättas över alla tillhörigheter som förvaras av häktet och egendom med stort
ekonomiskt värde skall även fotograferas.
Förteckningen skall skrivas under av den häktade och den tjänsteman som upprättat
förteckningen. Om den häktade vägrar att skriva under skall ytterligare en
tjänsteman kontrollera förtecknade föremål och skriva under förteckningen.
Förteckningen skall löpande uppdateras avseende inlämning och uttag av
tillhörigheter, vilka skall vara kvitterade av den häktade.
En inventering av den häktades tillhörigheter skall äga rum vid behov och
anteckning om att sådan inventering gjorts skall göras på det dokument där
egendomen finns förtecknad. Den häktade skall erbjudas att närvara vid sådan
inventering.
                                                                  Dnr 3849-2011     Sid 4 (7)




Häktet ansvarar enbart för egendom som tagits emot för förvaring och förtecknats.
Sådan egendom skall förvaras så att den inte kan åtkommas av obehörig. Häktet
skall ha rutiner som garanterar att häktads egendom hanteras på ett säkert sätt.
Häktet ansvarar inte för personlig egendom som den häktade innehar hos sig.

Kriminalvården gör följande bedömning:

Beträffande underrättelse till/kontakt med ambassaden
Det står klart att konsularkonventionen mellan Sverige och Sovjetunionen endast ska
tillämpas i förhållande till den Ryska federationen och ryska medborgare (att
konsularkonventionen är omförhandlad med denna följd framgår av SÖ 1993:32;
JO:s anmärkning). Bestämmelserna är tillämpliga på alla former av
frihetsberövanden som beslutas av myndigheter. Underrättelse ska lämnas av den
myndighet som verkställer beslutet om frihetsberövandet, i allmänhet polisen eller
Kriminalvården. Polismyndigheten ombesörjer i första hand att underrättelse
lämnats då en utlänning är gripen eller anhållen och förvaras i polisarrest. Har en
frihetsberövad person av polisen överlämnats till ett häkte innan underrättelse
lämnats, är det häktet där den intagne vistas som skall lämna underrättelsen. Det är
således viktigt att häktet i samband med inskrivningen tar reda på om polisen lämnat
underrättelse om frihetsberövandet. Har underrättelse lämnat av polis behöver inte
ny underrättelse lämnas. I detta aktuella fall finner utredningen inget svar på om
denna kontroll utförts.
När det gäller medborgare i Ryssland gäller enligt den särskilda överenskommelsen
att konsulatet skall underrättas omedelbart om frihetsberövandet. Enligt
konventionen innebär detta att underrättelse skall lämnas inom loppet av en till tre
dagar från tidpunkten för frihetsberövandet beroende på
kommunikationsförhållandena (detta framgår av punkten 1 D i första protokollet till
konventionen och även av prop. 1988/89:74 s. 21; JO:s anmärkning).
En underrättelse till konsulat eller beskickning bör i första hand lämnas per telefon,
telefax eller e-post. Om konsulatet inte kan nås på något av dessa sätt kan
underrättelse sändas per post.
Av VO Kronobergs utredning i detta aktuella ärende framgår att häktet brevledes
informerade den ryska ambassaden först den 11 juni 2009. Således fyra dagar efter
det att AA frihetsberövats. Med anledning av detta finner Kriminalvården att det
finns anledning till att kritisera häktet. Regionjurist kommer att följa upp detta
särskilt i samband med rättsvårdsmöte för att säkerställa en korrekt hantering.
Beträffande möjligheten att kontakta eller att ta emot besök från ambassaden gäller
vad som i lag eller annan författning annars är föreskrivet om rätt för den som är
berövad friheten att ta emot besök eller ringa. Det innebär att frågan om direkt
kontakt med ambassadpersonal skall prövas utifrån lag (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.
I detta specifika fall var AA belagd med restriktioner och således skulle frågan om
kontakt med ambassad avgöras i första hand av åklagare. Någon åklagarframställan
beträffande möjlighet till direkt kontakt med ambassaden har ej lämnats ut av AA.
Detta är Kriminalvårdens slutsats då häktet har en väl förankrad rutin kring detta.
Åklagarframställan dokumenteras av häktet rutinmässigt i Kriminalvårdens
klientadministrativa system KLAS.

Beträffande kontakt med familjen
Av utredningen framgår att AA var belagd med restriktioner. Vidare finns ingenting
i utredningen som styrker att AA lämnat ut en åklagarframställan för prövning.
Kriminalvården finner därmed inget skäl att ifrågasätta AA:s uppgifter att han ej
personligen ringt familjen eftersom någon sådan begäran ej hanterats av åklagaren.
Och således ej kunnat beviljas av häktet. Frågan huruvida det då finns skäl att
kritisera häktet kvarstår.
                                                                        Dnr 3849-2011     Sid 5 (7)




      Dock, av de europeiska fängelsereglerna som även är tillämpliga för häktade
      framgår tydligt att kommunikation och besök kan bli föremål för inskränkningar och
      kontroll om detta är nödvändigt på grund av pågående brottsutredningar, för
      upprätthållandet av ordning och säkerhet, för att förhindra brott eller skydda
      brottsoffer, men sådana inskränkningar, inklusive särskilda restriktioner som
      beslutats av behörig rättslig myndighet, ska ändå medge en godtagbar lägsta
      kontaktnivå.
      Vidare framgår att de intagna ska tillåtas att omedelbart underrätta sina familjer om
      att de fängslats. I detta specifika fall kan anses rimligt att AA:s familj, genom
      häktets försorg underrättats.

      Beträffande sjukvård
      AA anför att han den 9 juni 2009 (enligt anmälan: den 8 juni 2009; JO:s
      anmärkning) begärt att få sjukvård utan att häktet hörsammat detta. Av utredningen i
      ärendet framgår att sjukvårdsmottagningen vid VO Kronoberg har mottagningstid
      varje måndag, tisdag och onsdag. Sjuksköterska går då runt på avdelningarna och
      enligt särskild sjukvårdslista träffar sjuksköterskan de intagna. Sjukvårdslistan finns
      i ”porten” på varje avdelning. Klienterna kan när som helst påtala att de önskar
      kontakt med sjukvårdsavdelningen, antingen personligen direkt till personalen eller
      via porttelefonen i bostadsrummet. Det finns en väl förankrad rutin och personalen
      för löpande in på denna lista de klienter som önskar kontakt med
      sjukvårdsmottagningen. Akuta fall rapporteras direkt till sjukvårdsmottagningen, alt.
      efter kontorstid till jourläkare.
      Av AA:s sjukvårdsjournal framgår att han träffade sjuksköterska den 10 juni 2009,
      dvs. dagen efter han enligt uppgift efterfrågat sjukvård. Vid detta tillfälle anlitade
      sjuksköterskan en rysktalande telefontolk och ett informationssamtal genomfördes.
      Vid detta informationssamtal fick AA erforderlig information om
      sjukvårdsmottagningens verksamhet och hur de intagna får kontakt med
      mottagningen. Vidare gjordes en hälsoundersökning och bedömning av AA:s
      hälsotillstånd. Sjuksköterskans bedömning var att det ej förelåg behov av
      läkarkontakt.

      Beträffande AA:s egendom
      Av utredningen i ärendet framkommer att häktet vid avvisiteringen då AA ankom
      häktet, förtecknat dennes tillhörigheter. Detta framgår av särskild
      avvisiteringsrapport daterad den 7 juni 2009. Vidare framgår att det ej finns någon
      laptop upptagen på avvisiteringsrapporten. Av avvisiteringsrapporten framgår att en
      bag lämnats in för förvaring till förrådet. Det framgår inte om denna bag kan ha
      innehållit nämnda dator. Dock står klart att denna bag även lämnades ut i samband
      med AA:s avgång tillsammans med dennes övriga egendom.
      Kriminalvårdens regionjurister i Stockholm kommer att följa upp hanteringen av
      intagnas egendom. Dels inom ramen för rättsvårdsmöten, dels genom en regional
      utbildning, som specifikt berör de intagnas egendom och hanteringen av dessa.
      Utbildningen kommer att hållas innan årsskiftet 2009 för att säkerställa denna
      hantering. Målgruppen är förrådsmästare och samtliga verksamhetsområden i
      Stockholm kommer att ges möjlighet att skicka två representanter.
I ett beslut den 17 mars 2011 anförde chefsJO Nordenfelt följande.

Bedömning
Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har i remissyttrandet redogjort för innehållet i den rättsliga
reglering som har aktualiserats med anledning av AA:s anmälan. Jag vill i det
sammanhanget göra följande tillägg och framföra vissa synpunkter.
                                                                  Dnr 3849-2011    Sid 6 (7)




Av förarbetena till 1 § första stycket lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet
m.m. när utlänningar är berövade friheten framgår att underrättelsen ska lämnas av
den myndighet som verkställer beslutet om frihetsberövande, i allmänhet polisen
eller Kriminalvården. Har den frihetsberövade av polisen överlämnats till en annan
myndighet (JO:s kursivering), exempelvis ett häkte, innan underrättelsen lämnats,
blir det den myndigheten som ska lämna underrättelsen (jfr prop. 1988/89:74
s. 20 f.)

Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för innehållet i 1 kap. 7 § KVFS
2007:1. Bestämmelsen tar enligt min uppfattning sikte på Kriminalvårdens ansvar
för att viss information lämnas, och att det dokumenteras, i de situationer som
anges i 1 § andra stycket första ledet lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet
m.m. när utlänningar är berövade friheten.

Bestämmelsen i 1 kap. 7 § KVFS 2007:1 anger inte någon skyldighet för
Kriminalvården att dokumentera att myndigheten har kontrollerat om
polismyndigheten redan har underrättat ambassaden eller konsulatet om
frihetsberövandet. Inte heller anger den att Kriminalvården ska dokumentera att en
frihetsberövad utlänning som är häktad eller av andra skäl har intagits i häkte har
upplysts om sina möjligheter att få meddelanden vidarebefordrade (jfr 1 § andra
stycket andra ledet lagen [1989:152] om underrättelseskyldighet m.m. när
utlänningar är berövade friheten). Denna skyldighet följer dock av Kriminalvårdens
föreskrifter om journal.

Av 1 § första stycket 2 förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. framgår att förordningen gäller i fråga om den som har anhållits eller
gripits på grund av misstanke om brott. Av 1 a § samma förordning följer att det
för varje person som enligt 1 § är intagen i häkte ska föras journal enligt
föreskrifter som Kriminalvården meddelar.

Enligt 20 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om journal, KVFS
2008:11, ska anteckningar föras löpande. I journalen ska införas alla beslut som har
fattats, viktiga händelser samt väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade
åtgärder om klienten. Även omständigheter i övrigt som är av betydelse för
vistelsen i häkte ska antecknas. Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår
bl.a. att det i daganteckningarna förs kortfattade övriga löpande anteckningar om
t.ex. kontakter med andra myndigheter.

Underrättelse till ryska ambassaden om frihetsberövandet
Kriminalvården har i sitt yttrande anfört att det är polismyndigheten som i första
hand ska se till att underrättelse lämnas då en utlänning är gripen eller anhållen och
förvaras i arrest. Jag delar den uppfattningen såvitt avser de fall då det är
polismyndigheten som ansvarar för arresten där den frihetsberövade förvaras. På
vissa platser i landet, bl.a. i häktet Kronoberg, är det emellertid i stället
Kriminalvården som ansvarar för arrestverksamheten. I de situationerna kan den
rättsliga regleringen och uttalandena i förarbetena knappast uppfattas på annat sätt
                                                                 Dnr 3849-2011      Sid 7 (7)




än att ansvaret för att lämna underrättelsen, om den då inte redan har lämnats av
polismyndigheten, åvilar Kriminalvården från det att den frihetsberövade tas in i
arresten. Det styrande är således vilken myndighet som ansvarar för ”förvaringen”
av den frihetsberövade.

Av utredningen framgår att AA frihetsberövades den 7 juni 2009 och att han
samma dag togs in i häktet Kronobergs arrestlokaler. Vidare framgår att häktet den
11 juni 2009 underrättade ryska ambassaden om frihetsberövandet.

I samband med att AA togs in i arresten borde häktet Kronoberg ha kontrollerat om
en underrättelse till ambassaden redan hade lämnats av polismyndigheten.
Huruvida en sådan kontroll gjordes framgår inte av den intagnes
behandlingsjournal eller av utredningen i övrigt. Detta är en brist för vilken
Kriminalvården inte kan undgå kritik. – Om en sådan kontroll hade gjorts hade den
utvisat att polismyndigheten vid den tidpunkten inte hade lämnat någon
underrättelse till ambassaden. Detta framgår av utredningen i JO:s ärende med dnr
3832-2009. – Häktet Kronoberg kan inte heller undgå kritik för att ha lämnat
underrättelsen till ambassaden först fyra dagar efter det att AA togs in i arresten.

Upplysningar till den frihetsberövade utlänningen om dennes rättigheter
Som Kriminalvården redogjort för i sitt remissyttrande följer det av 1 § andra
stycket andra ledet lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när
utlänningar är berövade friheten att den frihetsberövade ska underrättas om sina
möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade. Det framgår inte
av dokumentationen i ärendet om häktet vidtog några åtgärder i det avseendet, dvs.
om de själva lämnade den informationen eller om de kontrollerade om
polismyndigheten redan hade gjort det. Kriminalvården kan inte undgå kritik för
den bristande dokumentationen även i dessa avseenden.

Övrigt
Jag delar Kriminalvårdens uppfattning att det hade varit lämpligt att häktet hade
underrättat AA:s anhöriga om frihetsberövandet.

Vid min granskning har det i övrigt inte framkommit något som ger anledning till
kritik eller något ytterligare uttalande.
