# Installation av programvara i intagnas datorer

JO 2006-04-07 dnr 3852-2004

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2006-04-07             3852-2004              1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Installation av programvara i intagnas datorer

## Anmälan

AA klagade på att personal i anstalten Åby utan de intagnas vetskap hade
                        installerat ett s.k. ”spionprogram” i de intagnas privata datorer för att kontrollera
                        om någon hade anslutit telefon till datorn för att koppla upp sig mot Internet. Enligt
                        AA var denna åtgärd alltför långtgående, eftersom det installerade programmet
                        listar samtliga filer som har använts, t.ex. brev från den intagne till hans advokat
                        eller skapandet av just det dokumentet. AA ifrågasatte också om inte det aktuella
                        programmet var licenspliktigt.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Uppsala för yttrande. I sitt
                        remissvar anförde myndigheten, genom dåvarande kriminalvårdschefen BB, i
                        huvudsak följande (bilagda handlingar har här utelämnats).

## Utredning

Genom ett tillstånd den 10 juni 2004 innehar AA en egen dator i bostadsrummet.
                                  Datorn har undersökts av anstaltspersonal i syfte att kontrollera om någon otillåten
                                  kommunikation skett via datorn. Det är upplyst att den programvara som använts
                                  inte är licenspliktig och kan kopieras från Internet.

## Bedömning

Av 24 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår bland annat att
                                  en intagen får inneha personliga tillhörigheter om det kan ske utan olägenhet.
                                  Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd om innehav av viss teknisk utrustning
                                  (KVVFS 2000:14) gav till och med den 14 september 2005 tillämpningsanvisningar
                                  beträffande bland annat innehav av datorer. Den 15 september trädde nya
                                  föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVVFS 2004:13) i kraft.
                                  Sjätte kapitlet behandlar frågor om innehav. Enligt 6 kap. 4 § får den intagne inte
                                  inneha eller använda annan datorutrustning än den som tillhandahålls av
                                  kriminalvårdsmyndigheten då han är i anstalt. Den bestämmelsen skall träda i kraft
                                  den 1 januari 2005.
                                  Enligt de tidigare anstaltsföreskrifterna (KVVFS 1998:8, 69 §) och de nya (KVVFS
                                  2004:13, 4 kap. 3 §) får den intagne inte inneha eller använda annan
                                  telefonutrustning än den som tillhandahålls av kriminalvårdsmyndigheten då han är i
                                  anstalt.
                                       JO har tidigare uttalat följande (JO 1997/98 s. 190).



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 3852-2004    Sid 2 (7)




     Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det
     allmänna skyddad mot bl. a. husrannsakan och liknande intrång.
     Skyddet mot husrannsakan och liknande intrång är inte absolut, utan det kan
     jämlikt RF 2 kap. 12 § begränsas genom bestämmelse i lag eller, efter
     bemyndigande i lag, genom annan författning i vissa särskilt angivna fall.
     Sådan begränsning får dock, enligt samma lagrum, göras endast för att
     tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Dessa
     grundlagsbestämmelser är självfallet tillämpliga på intagna i
     kriminalvårdsanstalt i samma mån som på varje svensk medborgare och på
     dem som i det här aktuella sammanhanget är likställda med dessa.
     Kriminalvården har ansvar för att ordning och säkerhet upprätthålls i
     kriminalvårdsanstalterna. Mot bakgrund därav utförs dagligen kontroller av
     bl.a. de intagnas bostadsrum, väskor och andra förvaringsanordningar. I
     enlighet med vad som ovan angetts är även sådana undersökningar
     definitionsmässigt att anse som husrannsakan (jfr JO 1993/94 s. 79). Något
     uttryckligt lagstöd för sådana åtgärder finns emellertid inte. I ett
     lagstiftningsärende år 1978 (prop. 1978/79 s. 28 f.) berördes denna fråga.
     Departementschefen fann då att när det gällde husrannsakan och andra
     liknande intrång fick själva frihetsberövandet anses innebära en
     rättighetsinskränkning av så övergripande och vittgående slag att
     undersökningar av förvaringslokalen eller av egendom inom denna i jämförelse
     därmed framstod som helt underordnade åtgärder. Departementschefen menade
     också att de intagna inte kunde tillerkännas någon egentlig besittningsrätt eller
     dispositionsrätt över förvaringslokalen i förhållande till myndigheterna. Vidare
     fann departementschefen att det låg i sakens natur att undersökning av lokaler
     som nyttjas för förvaring av dem som har berövats friheten får företas utan
     särskilt författningsstöd i den utsträckning som behövs för ett effektivt
     vidmakthållande av frihetsinskränkningen. Detsamma gällde ifråga om all den
     egendom som finns inom förvaringslokalen så länge den kan undersökas utan
     att de intagnas kroppsliga integritet samtidigt träds förnär. Någon skillnad
     härvidlag, fortsatte departementschefen, behövde inte heller göras mellan
     egendom som finns i gemensamma utrymmen inom förvaringslokalen och
     egendom som de intagna har hos sig i bostadsrummet. Mot bakgrund av det
     anförda fann departementschefen inte skäl att lägga fram något förslag till
     lagreglering av de berörda kontrollåtgärderna.
Undersökning av lokaler och egendom som finns i lokalerna dokumenteras normalt
inte. I de fall något otillåtet påträffas i en intagens bostadsrum dokumenteras fyndet
eftersom det då blir inledningen på ett ärende där den intagne normalt skall få
möjlighet att ta del av dokumentationen.
Det finns regler om granskning av brev och andra försändelser till och från den som
är intagen i kriminalvårdsanstalt. Enligt 25 § KvaL skall brev mellan intagen och
advokat undantas från granskning.
JO har i flera beslut framhållit att skyddet för förtrolig kommunikation bara gäller
under den tid ett brev befordras och att därefter reglerna om husrannsakan tar vid
(JO 1994/95 s. 175).
Det är förenat med relativt stora arbetsinsatser att upprätthålla förbudet för de
intagna att inneha och använda annan telefonutrustning än den som tillhandahålls av
kriminalvårdsmyndigheten. Det är fråga om utrustning som är svår att hitta och det
är också fråga om tekniska lösningar av varierande slag som
kriminalvårdstjänstemän inte alltid har kunskaper om. Det är inte bara fråga om
mobiltelefoner. Exempelvis kan en dator med några enkla handgrepp förses med
telefonutrustning. Det generella förbud mot egna datorer som inträder den 1 januari
2005 kommer att medföra en enklare hantering.
Kriminalvårdsmyndigheten är sammanfattningsvis av uppfattningen att det varit
riktigt att undersöka AA:s dator på angivet sätt och i angivet syfte.
                                                                         Dnr 3852-2004     Sid 3 (7)




AA yttrade sig över remissvaret. Han framförde därvid vissa kompletterande
uppgifter. Vidare gjorde han gällande att en uppgift som myndigheten hade lämnat
var felaktig.

AA:s skrivelse remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Uppsala för yttrande. I
sitt förnyade remissvar anförde myndigheten följande (bilagd handling har här
utelämnats).

      Kriminalvårdsmyndigheten har i den tidigare skrivelsen påstått att det program som
      använts för att kontrollera informationen i den intagnes dator hade avinstallerats
      genom anstaltspersonalens försorg. Den uppgiften har visat sig vara felaktig.
      Programmet hade inte avinstallerats. Det är mycket beklagligt att påståendet varit
      fel. Den självklara ambitionen är att myndighetens utsagor skall vara riktiga.
      Det är också med hänsyn till den intagne, AA, beklagligt att programmet inte
      avinstallerats. AA har erbjudits hjälp med att avinstallera programmet.
AA yttrade sig över det förnyade remissvaret.

Kriminalvårdsstyrelsen (numera Kriminalvården, huvudkontoret) anmodades
därefter att yttra sig över AA:s anmälan, remissvaren från
Kriminalvårdsmyndigheten Uppsala och AA:s yttranden över remissvaren.
Kriminalvårdsstyrelsen lät med anledning därav inhämta ett yttrande från
Kriminalvårdsmyndigheten Uppsala. Av detta yttrande framgår följande.

      Beslutet om medgivande av innehav av dator innehåller villkor om att datorn inte får
      förvaras på annan plats än i bostadsrummet eller vid behov i skolan, utrustningens
      plombering får inte brytas och den intagne får inte låta annan intagen bruka
      utrustningen. Datorn får inte användas för datorkommunikation. Den intagne måste
      redovisa vad som finns på datorns hårddisk.
      Något villkor om att datorn kan komma att genomsökas har ej ställts eftersom en
      anstalt alltid har rätt att genomsöka egendom i anstalt, se tidigare yttrande från
      myndigheten.
      Det finns några intagna som fortfarande får inneha egna datorer. Detta är en följd av
      de övergångsregler som anvisades i samband med ikraftträdandet av KVVFS
      2005:2.
      Anstalten installerar inte några program i de intagnas datorer längre. I avvaktan på
      uttalande från JO/KVS har anstalten valt att undvika ett dylikt förfaringssätt. Det kan
      också nämnas att behovet av dessa visitationsåtgärder minskar i takt med att de
      gamla tillstånden fasas ut. I en snar framtid kommer enbart intagna att få tillgång till
      anstaltens datorer. Det kan inte ifrågasättas vår rätt att installera program i
      kriminalvårdens datorer. Den information som finns i datorn har vi rätt att titta på,
      om detta kan det inte råda några tveksamheter. Myndighetens uppfattning är den att
      det är verktyget, installationen av programmet, som är själva kärnfrågan.
      Beträffande de av AA ställda frågorna konstaterar myndigheten först att programmet
      inte kräver licens. Då dessutom visitation av egendom i anstalt är en form av
      husrannsakan kan inte myndigheten finna att den av AA redovisade avtalstexten har
      någon betydelse.
      Tveklöst har myndigheten inte haft AA:s samtycke till att installera programmet.
      Med anledning av den uppfattning i frågan som redovisats i tidigare yttrande har
      myndigheten agerat utifrån att installationen varit ett led i visitationen och således ej
      krävt samtycke.
      Av tidigare yttrande till JO i detta ärende samt av vad som ovan nämnts, framgår att
      kriminalvården har rätt att titta på den information som finns i datorn.
                                                                           Dnr 3852-2004      Sid 4 (7)




      Genom att installera ett program har anstalten använt ett tekniskt hjälpmedel för att
      undersöka datorn. I kommittébetänkandet ”Framtidens kriminalvård” SOU 2005:54,
      s. 551 f., föreslås att kriminalvårdens befogenhet att undersöka sina
      förvaringslokaler och den egendom som finns i dessa, skall lagregleras. Det anger att
      undersökning får ske med tekniska hjälpmedel eller andra hjälpmedel, t.ex. genom
      användning av narkotikahund. Detta behöver dock inte regleras i lag. Förslaget
      innebär, som myndigheten ser det, en lagreglering av en praxis som bl.a. bygger på
      uttalanden i prop. 1978/79:62 s. 28 f.
      Myndighetens tidigare redovisade ställningstagande grundar sig på att vi har sett
      programmet som ett tekniskt hjälpmedel i undersökningen av datorn. Andra
      hjälpmedel som vi använder oss av i visitationer är exempelvis verktyg för att öppna
      tekniska apparater och olika kemiska reagenser som används vid test av materia som
      kan misstänkas vara narkotiska preparat.
      Av 39 b § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt, framgår bl.a. att
      egendom som skall tas om hand i samband med annan undersökning skall
      förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som verkställt
      omhändertagandet.
      I detta fall har en dator tagits med för närmare undersökning. Något egentligt
      omhändertagande har inte skett. I ett beslut från JO den 23 mars 2003 riktade JO
      kritik mot anstalt för underlåtenhet att förteckna egendom som omhändertagits i ett
      bostadsrum (JO 2003/04 s. 138). JO anförde att egendom bör förtecknas även om
      avsikten endast är att ta med egendomen för närmare undersökning.
      Vilka former av granskningsåtgärder som myndigheten senare vidtar dokumenteras
      inte. Någon underrättelse till den intagne om dessa åtgärder har inte skett.
      Myndigheten kan inte se att det föreligger någon skyldighet för kriminalvården att
      underrätta intagna om vilka visitationsåtgärder som vidtas mot egendom som
      undersöks.
      Som ovan nämnts har anstalten inte inhämtat AA:s samtycke (och inte heller trott
      sig behöva det). Myndigheten är även tveksam över betydelsen av ett sådant
      samtycke. Det råder nog ingen tvekan om att ett nekande till visitationsåtgärden
      skulle ha kunnat inverka på AA:s rätt att inneha egen dator i anstalt. JO har tidigare
      beskrivit ett dylikt samtycke som illusoriskt.
Mot bakgrund av detta yttrande och vad som i övrigt förekommit i ärendet anförde
Kriminalvården, huvudkontoret, genom överdirektören CC, i huvudsak följande.

      Som framgår av kriminalvårdsmyndighetens yttranden är det enligt 6 kap. 4 §
      Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt,
      KVVFS 2005:25, så att intagna numera inte medges innehav av egna datorer.
      Föreskrifterna innehåller därför heller ingen särskild reglering beträffande innehav
      av egna datorer. Att det finns ett fåtal intagna som fortfarande innehar egna datorer
      beror på att det lämnades möjlighet till det i övergångsbestämmelser införda i de
      tidigare gällande föreskrifterna och allmänna råden för verkställighet i anstalt,
      KVVFS 2004:13. I de numera upphävda allmänna råden om innehav i bostadsrum
      av viss teknisk utrustning, KVVFS 2000:14, reglerades bl.a. frågor kring intagnas
      innehav av egna datorer. Oavsett att de allmänna råden inte längre gäller får vad som
      sägs där alltjämt anses vara vägledande vid bedömningen av de spörsmål som är
      aktuella i detta ärende. Den fortsatta framställningen baserar sig därför
      huvudsakligen på tidigare förhållanden.

      Vilka åtgärder får en kriminalvårdsmyndighet vidta vid visitation av intagnas datorer och
      annan teknisk utrustning
      Kriminalvården anses ha befogenhet att undersöka sina förvaringslokaler och den
      egendom som finns i dessa i syfte bl.a. att vidmakthålla frihetsberövandet. Den
      befogenheten innefattar också rätt att undersöka innehållet i en dators hårddisk.
      Kriminalvården har alltså rätt att vidta de åtgärder som erfordras för att kontrollera
                                                                   Dnr 3852-2004    Sid 5 (7)




att datorn inte används i syften som inte är förenliga med verkställigheten av
påföljden eller som kan hota ordningen och säkerheten inom anstalten.
Sådan kontroll kan ske på olika sätt. I KVVFS 2000:14 angavs att uppgiften att
kontrollera en dators hårddisk lämpligen kunde ordnas genom att anstalten anlitade
ett företag med specialistkompetens. Kostnaderna för detta kunde under vissa
omständigheter läggas på den intagne.
Emellertid finns det inget som hindrar att kontrollen av hårddiskens innehåll görs av
anstalten. I många fall krävs emellertid specialistkompetens för att säkerställa att
kontrollen inte äventyrar datorns funktion. Vid anstalterna finns ingen sådan
personal anställd.
Om det blir nödvändigt med en mer ingående kontroll såsom t.ex. att begagna sig av
ett sådant avsökningsprogram på det sätt som skett i detta ärende måste det ske med
hjälp av personer med specialistkompetens. Att installera ett från Internet hämtat
avsökningsprogram innebär alltid en risk för att virusproblem kan uppkomma.
Sådana problem torde dock kunna minimeras om kontrollen sköts av professionell
personal.

I vilken utsträckning skall den intagne underrättas om/godkänna åtgärderna
I KVVFS 2000:14 angavs att den intagne snarast av introduktionsansvarig personal
skulle informeras om vad som gällde för innehav av bl.a. dator. Därefter skulle den
intagne, redan innan en ansökan om innehav av dator prövades, påminnas om den
information som lämnats tidigare. Man skulle vidare mera i detalj underrätta den
intagne om vad som skulle komma att gälla för innehavet. Innehavet av dator skulle
förenas med villkor och en särskild beslutshandling med angivande av villkoren för
innehavet skulle upprättas.
Den informationen borde innefatta att innehållet i datorns hårddisk kunde komma att
kontrolleras.
Mot bakgrund av vad den intagne underrättats om hade denne att bestämma sig för
om han ville ansöka om att få inneha sin dator i bostadsrummet. I och med att en
sådan ansökan beviljades hade den intagne också godkänt de med beslutet
förknippade villkoren.
Någon underrättelse/godkännande av på vilket sätt en kontroll av innehållet i en
dators hårddisk kan utföras är i normalfallet inte nödvändigt. Det kan ske med olika
metoder.
Om det emellertid är så att kontrollen förutsätter att ett program installeras i den
intagnes dator är det något som inte får ske utan att denne är informerad om och har
godkänt det. Det får anses vara ett sådant ingrepp i datorn att det förutsätter ägarens
tillstånd.
Huvudkontoret gör således i detta avseende en annan bedömning än
Kriminalvårdsmyndigheten Uppsala.

Hur skall detta dokumenteras
Någon dokumentation av själva kontrollåtgärderna torde inte vara nödvändig.
Sådana åtgärder får anses vara ett faktiskt handlande som inte är underkastat
formaliakrav. Först när något otillbörligt påträffas vid kontrollen som kan ge upphov
till sanktioner eller andra åtgärder mot den intagne uppkommer
dokumentationsskyldighet.
Som ovan framgått dokumenterades medgivandet att inneha en egen dator i form av
ett beslut där också villkoren för innehavet angavs. I detta fall borde där ha
dokumenterats att kontroll kunde komma att ske med hjälp av en installation av
avsökningsprogram i datorn.
Huvudkontoret delar kriminalvårdsmyndighetens uppfattning att ett
omhändertagande av egendom skall förtecknas även om avsikten endast är att ta
                                                                     Dnr 3852-2004     Sid 6 (7)




      med egendomen för undersökning. Att ett sådant omhändertagande kunde ske borde
      ha ingått i den ovan angivna allmänna informationen till intagna om vad som gällde
      för innehav av egna datorer.

      Avslutande kommentar
      Det aktuella avsökningsprogrammet finns i olika varianter som fritt kan hämtas hem
      från Internet. Dessa varianter har olika licensvillkor som t.ex. att man måste äga
      datorn. I vissa av dem finns inga sådana begränsningar och det framgår inte av
      handlingarna vilken version som använts i detta fall. Oavsett det är det AA anför om
      brott mot licensvillkoren, något som i så fall är en sak mellan kriminalvården och
      programinnehavaren som han inte är part i.
AA gavs tillfälle att yttra sig över huvudkontorets remissvar.

I beslut den 7 april 2006 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Kriminalvården anses ha befogenhet att undersöka sina förvaringslokaler och den
egendom som finns i dessa i syfte att vidmakthålla frihetsberövandet av den
intagne och upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalten (se prop. 1978/79:62
s. 28 f. samt JO 1999/2000 s. 148 f. och 1997/98 s. 190 f.). Av utredningen framgår
att kontrollen av hårddisken i AA:s dator gjordes för att undersöka om datorn hade
använts i strid med de villkor som gällde för innehav av egen dator. Mot bakgrund
av det anförda har jag inte något att erinra mot den vidtagna åtgärden.

Som Kriminalvårdens huvudkontor har anfört är emellertid en sådan åtgärd som att
installera ett avsökningsprogram i en intagens egen dator så ingripande att den
intagne måste informeras om och godkänna åtgärden. Av utredningen framgår att
AA inte informerades om att det aktuella programmet skulle komma att installeras i
hans dator. Han har således inte heller givits möjlighet att lämna sitt samtycke till
åtgärden. Jag är kritisk till detta.

Enligt 39 b § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt skall egendom
som skall tas om hand i samband med kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller
annan undersökning eller i enlighet med 64 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som
har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under skall, om det
är möjligt, ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen. Kriminalvården
skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, se till att egendomen förvaras på
ett betryggande sätt.

Såvitt framgår av utredningen har omhändertagandet av AA:s dator inte
förtecknats. För detta kan anstalten inte undgå kritik.

Jag utgår från att anstalten mot bakgrund av det anförda ser över sina rutiner i fråga
om kontrollåtgärder som vidtas beträffande de intagnas egendom.

I fråga om dokumentationen av de villkor som gällde för AA:s innehav av dator
delar jag huvudkontorets uppfattning. Mot bakgrund av att Kriminalvårdens nya
                                                                  Dnr 3852-2004   Sid 7 (7)




föreskrifter inte medger att intagna innehar egna datorer finner jag dock inte
anledning att göra några ytterligare uttalanden i denna del.
