# Kritik mot en tjänsteman inom socialtjänsten i Jönköpings kommun för att han har verkställt en dom om vård enligt LVU trots att domen inte fick verkställas innan den hade vunnit laga kraft

JO 2016-01-20 dnr 3864-2013

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2016-01-20                3864-2013              1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot en tjänsteman inom socialtjänsten i Jönköpings kommun
                        för att han har verkställt en dom om vård enligt LVU trots att domen
                        inte fick verkställas innan den hade vunnit laga kraft


                          Beslutet i korthet: I en dom biföll kammarrätten en ansökan om att ett barn skulle
                          ges vård med stöd av 2 § LVU men ogillade nämndens yrkande att domen skulle
                          gälla omedelbart. Vårdnadshavaren överklagade domen till Högsta förvaltnings-
                          domstolen. En tjänsteman vid nämndens förvaltning hämtade barnet och förde det till
                          ett familjehem innan Högsta förvaltningsdomstolen hade tagit ställning till över-
                          klagandet och utan att kontrollera om kammarrättens dom hade vunnit laga kraft. JO
                          åtalade handläggaren för tjänstefel, men åtalet ogillades.
                          JO uttalar: Även om handläggaren inte har gjort sig skyldig till brott kvarstår det
                          faktum att det har begåtts ett allvarligt fel i och med att domen verkställdes trots att
                          den inte hade vunnit laga kraft. Handläggaren kan inte undgå kritik för bristerna i
                          handläggningen av ärendet.

## Bakgrund

Ordföranden i Sociala områdesnämnden söder i Jönköpings kommun beslutade
                        den 12 mars 2013 att omedelbart omhänderta AA:s dotter BB, född 2010, med
                        stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
                        (LVU). Beslutet underställdes Förvaltningsrätten i Jönköping som fastställde
                        beslutet den 22 mars 2013.

                        I en ansökan som kom in till Förvaltningsrätten i Jönköping den 9 april 2013
                        ansökte nämnden om att BB skulle beredas vård enligt 2 § LVU. I en dom den
                        22 april 2013 avslog förvaltningsrätten nämndens ansökan (mål T 1252-13).

                        Områdesnämnden och BB:s offentliga biträde överklagade förvaltningsrättens
                        dom. Nämnden begärde att beslutet om vård skulle gälla omedelbart.

                        I en dom den 30 maj 2013 (mål 1237-13) biföll Kammarrätten i Jönköping
                        överklagandena i vårdfrågan och beslutade att BB skulle beredas vård med stöd
                        av 2 § LVU. Kammarrätten avslog dock områdesnämndens yrkande om att
                        beslutet om vård skulle gälla omedelbart. I den delen anförde kammarrätten i
                        sina domskäl bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                       Dnr 3864-2013        Sid 2 (7)




       BB befinner sig sedan förvaltningsrättens dom i AA:s vård i det egna hemmet.
       Det har varken påståtts eller framkommit på annat sätt att BB skulle befinna sig i
       omedelbar fara. Kammarrätten finner mot denna bakgrund och omständigheterna
       i övrigt att det i detta fall bör kunna anstå med en omedelbar verkställighet.
AA:s ombud och offentliga biträde advokaten CC överklagade kammarrättens
dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 15 juli 2013 att inte bevilja
prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande vann därmed laga kraft.

Anmälan
I en anmälan till JO den 8 juli 2013 klagade CC på områdesnämnden. Han
anförde i huvudsak följande:

       Socialtjänsten har den 1 juli 2013 tvångsomhändertagit en 3-årig flicka […] trots
       att kammarrättens dom om LVU-vård inte vunnit laga kraft, då ansökan om
       prövningstillstånd gjorts till Högsta förvaltningsdomstolen.

Utredning
Inhämtande av handlingar
Med anledning av anmälan hämtade JO in bl.a. journalanteckningar om BB från
områdesnämndens förvaltning och kammarrättens dom den 30 maj 2013 från
Kammarrätten i Jönköping.

Förundersökning
Granskningen av de inhämtade handlingarna gav anledning att anta att
befattningshavare som stod under JO:s tillsyn hade gjort sig skyldig till
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Jag beslutade därför den 4 september
2013 att inleda en förundersökning i fråga om ett sådant brott och gav den
nuvarande chefsåklagaren vid åklagarkammaren i Jönköping, DD, i uppdrag att
verkställa utredningen.

Under förundersökningen hämtade åklagaren DD in vissa handlingar.
Förvaltningschefen EE och funktionschefen FF inom socialtjänsten i
Jönköpings kommun svarade skriftligt på vissa frågor om handläggningen.
Förhör hölls därefter med socialsekreterarna GG och HH som båda delgavs
misstanke om tjänstefel. HH avfördes efter förhören som misstänkt från
förundersökningen.

Åtal
Det som kom fram under förundersökningen gav mig skäl att den 22 september
2013 väcka åtal vid Jönköpings tingsrätt mot socialsekreteraren GG för
tjänstefel med följande påstående:

       Kammarrätten i Jönköping beslutade i en dom den 30 maj 2013 att en flicka,
       född 2010, skulle beredas vård enligt 1 och 2 §§ lagen (1990:52) med särskilda
       bestämmelser om vård av unga, LVU. I domen avslog kammarrätten ett yrkande
       från Sociala områdesnämnden Söder, Jönköpings kommun, om att beslutet om
                                                                       Dnr 3864-2013       Sid 3 (7)




      vård enligt LVU skulle gälla omedelbart. Flickans vårdnadshavare överklagade
      kammarrättens dom om att flickan skulle beredas vård enligt LVU.
      I syfte att inleda LVU-vården enligt kammarrättens dom hämtade
      socialsekreteraren GG tillsammans med annan socialsekreterare den 1 juli 2013
      flickan hos hennes vårdnadshavare, på Värnamovägen i Jönköping, och förde
      henne till ett jourhem. Genom att göra detta trots att det inte fanns ett
      verkställbart beslut om vård har GG vid myndighetsutövning åsidosatt vad som
      gäller för hans uppgift som ansvarig handläggare. GG begick gärningen av
      oaktsamhet genom att inte förvissa sig om att kammarrättens dom hade vunnit
      laga kraft.
      Flickan vistades utan laga grund i jourhemmet under tiden den 1 juli till den 5
      juli 2013.
      Gärningen är inte ringa.
Tingsrättens dom
I en dom den 22 december 2014 ogillade Jönköpings tingsrätt åtalet (mål B
1552-14) och anförde bl.a. följande under rubriken Domskäl:

      GG har uppgett att han var medveten om att Kammarrättens
      dom inte kunde verkställas förrän den vunnit laga kraft och att han avvaktade att
      domen skulle vinna laga kraft. Han tittade i flera postfack på sin arbetsplats för
      att kontrollera om det kommit in någon begäran om att nämnden skulle yttra sig
      över ett överklagande. Eftersom det inte gjorde det utgick han den 1 juli 2013
      från att domen inte hade överklagats. Han verkställde samma dag domen genom
      att hämta BB och föra henne till en jourfamilj.

      Av GG:s uppgifter framkommer att han tidigare inte varit med om att en domstol
      beslutat om att en dom om vård enligt LVU inte fick verkställas omedelbart och
      att detta alltså var en ny situation för honom. Han diskuterade frågan med sina
      överordnade, som var väl medvetna om domen och inte invände mot att han
      inväntade en begäran om yttrande innan han verkställde domen. Ingen av hans
      överordnade uppgav för honom att han skulle kontakta kammarrätten för att
      kontrollera om domen överklagats. Det framgick inte heller av kommunens
      handbok att han skulle kontakta kammarrätten för att kontrollera om domen
      överklagats.

      Tingsrätten konstaterar att den metod som GG tillämpade för att avgöra om
      kammarrättens dom vunnit laga kraft var behäftad med osäkerhet. Tingsrätten
      konstaterar samtidigt att GG gjorde allt som han hade kännedom om för att
      kontrollera om kammarrättens dom vunnit laga kraft. Hans överordnade
      uppmanade honom inte att kontakta kammarrätten för att kontrollera om domen
      överklagats utan godtog det sätt på vilket han avgjorde om domen var
      verkställbar eller inte. Det framgick inte heller av kommunens handbok att han
      skulle kontakta kammarrätten för att kontrollera om det skett något
      överklagande, vilket var en brist som kommunen i efterhand har åtgärdat. Med
      hänsyn härtill anser tingsrätten att GG inte kan anses ha förfarit oaktsamt genom
      att verkställa kammarrättens dom innan den vunnit laga kraft. GG ska därför
      frikännas från den åtalade gärningen.
Tingsrättens ordförande var skiljaktig och ansåg att GG skulle dömas till 30
dagsböter för tjänstefel. Han anförde bl.a. följande:
      Sammanfattningsvis menar jag att GG måste ha insett att den metod som han
      tillämpade för att avgöra om kammarrättens dom vunnit laga kraft var behäftad
      med osäkerhet och att det den 1 juli 2013 fanns en osäkerhet om domen vunnit
      laga kraft. Det hade dessutom inte fattats något beslut om vård enligt 11 § LVU
      varför GG från denna utgångspunkt saknade behörighet att verkställa domen.
                                                                          Dnr 3864-2013        Sid 4 (7)




      Med hänsyn till att GG:s verkställighetsåtgärder var synnerligen ingripande för
      den enskilde måste det ställas mycket höga krav på noggrannhet och
      omsorgsfullhet vid utförande av uppgiften. GG kan inte anses ha varit ursäktad
      av att ha handlat under stark tidspress eftersom kammarrättens dom meddelats en
      månad tidigare. GG kan därför inte undgå att han har ett ansvar för att ha
      verkställt kammarrättens icke lagakraftvunna dom. GG har begått gärningen av
      oaktsamhet eftersom han inte förvissat sig på ett säkert sätt om att domen vunnit
      laga kraft.
      GG underlåtenhet har skett vid myndighetsutövning. Eftersom GG:s
      underlåtenhet har lett till att ett barn placerats i ett jourhem och vistats där under
      fem dagar utan laglig grund, kan gärningen inte betecknas som ringa.
Överklagande till Göta hovrätt
Jag överklagade domen till Göta hovrätt och yrkade att GG skulle dömas för
tjänstefel. Den 15 juni 2015 fastställde hovrätten tingsrättens domslut (mål B
233-15) och anförde bl.a. följande som skäl för sitt avgörande:

      Som framgår av tingsrättens dom har GG fortlöpande informerat sina
      överordnade om ärendet och agerat på ett sätt som var vedertaget på hans
      arbetsplats. Annat har inte framkommit än att GG:s överordnade och kollegor,
      liksom andra i GG:s omgivning som kände till ärendet, utgick från att GG
      agerade helt korrekt när han den 1 juli 2013 förde barnet till jourhemmet. GG
      kan kritiseras för att han inte tog del av överklagandehänvisningen och satte sig
      in i vad den innebar. Därigenom har han varit oaktsam. GG:s handlande har dock
      styrts av de bristfälliga rutiner som fanns på hans arbetsplats. Mot den
      bakgrunden, och trots att hans agerande ledde till den allvarliga konsekvensen att
      barnet felaktigt togs från sin mor, ska hans oaktsamhet bedömas som ringa.
      Tingsrättens frikännande dom ska därför stå fast.
Två hovrättsråd var skiljaktiga och ansåg att GG skulle dömas till ett lågt
bötesstraff för tjänstefel. De anförde bl.a. följande:

      Den åtgärd GG vidtagit har varit synnerligen ingripande för den enskilde och
      mycket höga krav måste därför ställas på noggrannhet och omsorg vid utförandet
      av uppgiften. Även om det är förståeligt att situationen, som GG själv uttryckt
      det, gjorde honom ställd har det ändå ålegat honom att säkerställa att
      kammarrättens dom vunnit laga kraft innan han verkställde densamma. Enligt
      vår mening får GG:s tillkortakommande i detta avseende anses oaktsamt.
      ___


      GG:s underlåtenhet har skett vid myndighetsutövning och har lett till att ett barn
      placerats i ett jourhem utan laga grund. Åtgärden har inneburit en stor nackdel
      för barnet och dess mor. Att GG:s arbetssituation var pressad vid tillfället medför
      ingen annan bedömning. Vid en sammantagen bedömning anser vi därför att
      gärningen inte kan bedömas som ringa.
Yttrande från Sociala områdesnämnden
Jag ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för att överklaga domen till Högsta
domstolen och beslutade att i stället fortsätta granskningen av nämndens hand-
läggning inom ramen för det ursprungliga tillsynsärendet.

Jag begärde därefter ett yttrande från områdesnämnden. I sitt remissvar anförde
nämnden i huvudsak följande:
                                                                    Dnr 3864-2013     Sid 5 (7)




Redogörelse for handläggningen
_ __
Kammarrättens dom inkom till socialförvaltningen den 30 maj 2013 och
uppgift om det antecknades nästföljande dag i personakten. Av anteckningarna
i personakten framkommer vidare att handläggare har samrått med
arbetsledningen med anledning av ovisshet om hur barnets mor skulle reagera
utifrån kammarrättens dom. Kontakt togs både med psykiatrin, vårdcentralen
och polismyndigheten eftersom det befarades att modern skulle reagera genom
att försöka skada sig själv eller ta sitt liv. Av en anteckning från den 31 maj
2013 framkommer det att handläggaren är medveten om att domen vid detta
tillfälle inte hade vunnit laga kraft.
I en anteckning från den 25 juni 2013 framkommer det att modern vid ett möte
på socialkontoret samma dag informerades om att barnet kommer placeras i ett
jourfamiljehem den l juli 2013. Placeringen genomfördes i enlighet med denna
planering. Det fattades inget beslut om var barnet skulle vara placerat.
Inom ramen för den utredning som genomförts med stöd av 14 kap 6 § SoL har
sektionschef och l:e socialsekreterare intervjuats. Av intervjun framkommer
att man utgått från att kammarrättens dom inte var överklagad, eftersom man
inte hade fått information från kammarrätten om något överklagande.
Den 5 juli 2013 kontaktade moderns ombud och offentliga biträde
socialtjänsten och ifrågasatte hur domen hade kunnat verkställas.
Kammarrättens dom hade nämligen överklagats av modern. Sektionschefen
kontaktade omedelbart kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen. Vid
dessa kontakter framkom att nämnden själv måste ta reda på om en dom har
överklagats, innan ställning kan tas till om domen har vunnit laga kraft. Så
hade inte skett. Samma dag ordnade socialtjänsten så att barnet återvände till
modern. Socialtjänsten informerade omgående modern om att det varit felaktigt
av socialtjänsten att verkställa placeringen.
Den 15 juli 2013 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att inte meddela
prövningstillstånd. Den 7 augusti 2013 beslutade nämndens ordförande om
placering i jourfamilj.

Bedömning av handläggningen
Kammarrättens beslut om vård enligt LVU verkställdes innan det hade vunnit
laga kraft. Det har alltså inte funnits lagligt stöd för att skilja barnet från sin
vårdnadshavare och placera barnet i ett jourhem.
Förvaltningen har utrett orsakerna till att detta har kunnat inträffa. Det finns en
handbok och en processbeskrivning som ska vara ett stöd för handläggningen.
Vid handläggningen av det nu aktuella ärendet fanns det inte beskrivet i dessa
vägledande dokument att det ska kontrolleras med domstolen om domen har
vunnit laga kraft. Nu finns detta beskrivet i dokumenten.
Göta hovrätt har i dom daterad 2015-06-15 fastställt tingsrättens dom att
frikänna den åtalade socialsekreteraren från åtalet om tjänstefel.
Hovrätten menar att socialsekreteraren har varit oaktsam genom att inte ha tagit
del av och satt sig in i innebörden av den överklagandehänvisning som var
fogad till kammarrättens dom i det aktuella LVU-målet. Enligt den ska ett
överklagande ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag
klaganden fick del av beslutet, dock räknas tiden för överklagande från det
allmännas sida från den dag beslutet meddelades. Socialsekreterarens
handlande har dock, enligt hovrätten, styrts av de bristfälliga rutiner som fanns
på hans arbetsplats. Mot den bakgrunden menar hovrätten att oaktsamheten ska
bedömas som ringa och låter därför tingsrättens frikännande dom stå fast.
___
                                                                         Dnr 3864-2013      Sid 6 (7)




      Enligt vad socialsekreteraren säger i förhör i tingsrätten har han haft en dialog
      med såväl sektionschef och andra tjänstemän kring innehållet i domen. Svaret
      hen fick var att man skulle vänta tre veckor och sedan verkställa domen, för det
      fall man inte fatt någon begäran om yttrande.
      Förvaltningen menar att det otillåtna verkställandet av kammarrättens dom
      orsakades av bristerna i de vägledande dokumenten. Om dessa hade visat hur
      situationen skulle hanteras så hade bristen sannolikt inte inträffat. Samtidigt
      visar domarna från tingsrätten och hovrätten att man har varit medveten om
      nödvändigheten av att förvissa sig om att domen har vunnit laga kraft innan
      den verkställs.
      Som metod för att förvissa sig om att domen har vunnit laga kraft har man
      bevakat om det har kommit in någon begäran om yttrande. Givetvis hade det
      varit bättre och säkrare att ta reda på om domen hade vunnit laga kraft genom
      att kontakta kammarrätten. Denna slutsats förutsätter inte att det finns ett
      vägledande dokument som beskriver hur man bör agera. Här bör observeras att
      socialsekreteraren hörde sig för om hur han skulle agera, både med sin chef och
      andra tjänstemän.

      Synpunkter från berörd handläggare
      Den berörda socialsekreteraren har fått tillfälle att lämna synpunkter på
      innehållet i detta yttrande och har meddelat att hen inte har något ytterligare att
      tillföra eller några synpunkter i övrigt.
JO gav CC tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Beslut om vård med stöd av LVU fattas av förvaltningsdomstol. När domstolen
beslutar att någon ska ges vård enligt LVU får domstolen förordna att beslutet
får verkställas omedelbart, dvs. innan domen har vunnit laga kraft (40 § tredje
stycket LVU).

I det här fallet hade kammarrätten beslutat att BB skulle ges vård enligt 2 §
LVU. Vårdnadshavaren överklagade domen. Eftersom kammarrätten hade
ogillat nämndens yrkande om omedelbar verkställighet fick beslutet om vård
inte verkställas innan domen vann laga kraft. Det var GG medveten om. Trots
detta hämtade han och en annan tjänsteman BB hos vårdnadshavaren och förde
henne till ett familjehem innan Högsta förvaltningsdomstolen hade tagit
ställning till överklagandet, dvs. innan domen hade vunnit laga kraft.

Hovrätten ansåg att GG hade varit oaktsam när han inte tog del av
kammarrättens överklagandehänvisning och satte sig in i vad den innebar.
Domstolens majoritet fann dock, med hänvisning till bristfälliga rutiner hos
förvaltningen, att oaktsamheten var ringa och att han därför inte hade gjort sig
skyldig till straffbart tjänstefel.

Även om handläggaren inte har gjort sig skyldig till brott kvarstår det faktum att
det har begåtts ett allvarligt fel i och med att domen verkställdes trots att den
inte hade vunnit laga kraft.
                                                                    Dnr 3864-2013       Sid 7 (7)




Nämnden har i sitt yttrande till JO anfört att det numera finns tydliga
instruktioner om kontroll av om en dom har överklagats. Det är givetvis både
önskvärt och lämpligt att förvaltningen har sådana interna skriftliga rutin-
beskrivningar. Inte minst när det gäller ärenden som rör tvångsvård måste det
emellertid kunna krävas att den enskilde handläggaren har grundläggande
kunskaper om den lagstiftning som styr handläggningen så att han eller hon på
ett tillfredsställande sätt kan hantera ett ärende på ett i formellt hänseende
korrekt sätt.

GG, som var en erfaren socialsekreterare, hade inte tidigare varit med om att en
kammarrättsdom hade överklagats. Kammarrättens överklagandehänvisning var
bifogad domen. Av den framgick att överklagandefristen för den enskilde är tre
veckor från den dag då han eller hon får del av domen. Det framgick också att
det krävs prövningstillstånd för att ett överklagande ska tas upp i Högsta
förvaltningsdomstolen. Det kan i vissa fall, beroende bl.a. på vad målet gäller,
dröja förhållandevis lång tid innan domstolen fattar beslut i den frågan. GG
borde alltså, i stället för att titta i postfacken, ha kontaktat kammarrätten för att
kontrollera om domen hade vunnit laga kraft innan han verkställde beslutet om
vård. Han kan, som ansvarig huvudhandläggare, inte undgå kritik för bristerna i
hanteringen av ärendet.

Under förundersökningen hördes även HH som misstänkt för tjänstefel. Hon
deltog som medhandläggare i ärendet bl.a. när BB fördes från vårdnadshavaren
till familjehemmet. Efter förhöret avfördes HH som misstänkt ur
förundersökningen. Det finns inte skäl att rikta någon kritik mot henne.

När det gäller nämndens ansvar för det inträffade vill jag endast framhålla
vikten av att nämnden ser till att personalen har nödvändig kunskap om
grundläggande förvaltningsrättsliga regler och att personalens kunskap om
dessa upprätthålls och utvecklas.

Avslutningsvis kan nämnas att Utredningen om tvångsvård för barn och unga i
sitt slutbetänkande Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) har
föreslagit en bestämmelse om att rättens beslut om vård ska gälla omedelbart
(se 14 kap. 8 § förslaget till ny LVU, bet. s. 86 och 384). Beredningen av
lagstiftningsärendet pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

En kopia av detta beslut skickas för kännedom till Socialstyrelsen och
Inspektionen för vård och omsorg, avdelning sydöst.

Med den kritik som innefattas i det ovan anförda avslutas ärendet.
