# Initiativärende mot Länsstyrelsen i Gotlands län med anledning av att länsstyrelsen omprövat ett beslut som den meddelat som andra instans

JO 2002-02-12 dnr 3870-2000

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2002-02-12        3870-2000             1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot Länsstyrelsen i Gotlands län med anledning av att
                        länsstyrelsen omprövat ett beslut som den meddelat som andra instans

## Initiativet

Med anledning av en anmälan granskade jag handläggningen hos Byggnads-
                        nämnden i Gotlands kommun respektive Länsstyrelsen i Gotlands län av ett ärende
                        rörande anmält olovligt byggande m.m. (JO:s dnr 3944-1999, beslut den 9 novem-
                        ber 2000). Jag fann därvid inte skäl att beträffande de aspekter av myndigheternas
                        handläggning som då var i fråga utdela någon kritik. Jag beslutade emellertid att i
                        ett särskilt ärende granska länsstyrelsens handläggning i samband med tre beslut
                        den 11 respektive 17 februari samt den 13 juni 2000.

## Bakgrund

Byggnadsnämnden i Gotlands län hade prövat huruvida en uppförd scenanläggning
                        på fastigheten Visby Snäckgärdsbaden 2 var bygglovspliktig. Nämnden hade
                        bedömt att bygglovsplikt förelåg för scenanläggningen vad gäller ”tak och kon-
                        struktion” men inte för scenunderbyggnad.

                        Byggnadsnämnden avslog den 14 april 1999 (§ 113 a) S. AB:s (bolagets) ansökan
                        om bygglov i efterhand för uppförande av en utescen och förelade (§ 113 b)
                        bolaget att senast den 10 maj 1999 ta bort scenanläggningen, dvs. ”tak och kon-
                        struktion”.

                        Bolaget överklagade båda besluten. K. (anmälare i JO:s tidigare ärende) över-
                        klagade beslutet under § 113 b. Bolaget yrkade att föreläggandet skulle upphävas
                        och bygglov beviljas. K. yrkade bl.a. att föreläggandet skulle avse även scen-
                        underbyggnaden, dvs. hela scenanläggningen.

                        Länsstyrelsen prövade i beslut den 11 och 17 februari 2000, dnr 204-1856-99
                        respektive 204-1934-99, ovan nämnda yrkanden.

                        I beslutet den 11 februari 2000 prövade länsstyrelsen K:s överklagande och fann
                        bl.a. att hela scenanläggningen – alltså även underbyggnaden – var bygglovs-
                        pliktig. Länsstyrelsen upphävde byggnadsnämndens beslut om föreläggande och
                        återförvisade ärendet till byggnadsnämnden för förnyad prövning.


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                          Dnr 3870-2000     Sid 2 (4)



I beslutet den 17 februari 2000 prövade länsstyrelsen bolagets överklagande och
konstaterade i överensstämmelse med sitt tidigare beslut att bygglovsplikt förelåg
för hela scenanläggningen och att sökt bygglov inte skulle beviljas. Därutöver fann
länsstyrelsen att byggnadsnämndens beslut om rivningsföreläggande var riktigt.
Bolagets överklagade avslogs således på alla punkter.

I det ena beslutet hade länsstyrelsen således upphävt byggnadsnämndens före-
läggande och i det andra förklarat att det var riktigt.

Ingen av parterna överklagade länsstyrelsens beslut.

Efter att ha uppmärksammat beslutens oförenlighet företog länsstyrelsen den 13
juni 2000 (dnr 204-1958-00) en omprövning av sitt avgörande den 11 februari
2000, varvid detta beslut upphävdes och ersattes med ett nytt. I det nya beslutet
fastställde länsstyrelsen byggnadsnämndens föreläggande och återförvisade ärendet
till byggnadsnämnden för prövning såvitt avsåg publikplatser samt förnyad pröv-
ning beträffande scenunderbyggnad. Det nya beslutet har inte överklagats.

Utredning
Ärendet remitterades till länsstyrelsen för yttrande beträffande den faktiska respek-
tive rättsliga grunden för myndighetens beslut den 13 juni 2000 att upphäva och
ersätta sitt beslut den 11 februari 2000. Länsstyrelsen (landshövdingen Lillemor
Arvidsson) anförde i yttrande den 16 januari 2001 bl.a. följande.
      Omprövningen av Länsstyrelsens beslut den 11 februari 2000, dnr 204-1856-99,
      genomfördes med stöd av allmänna rättsprinciper om rättelse av oriktiga
      förvaltningsbeslut.
      –––
      Av Länsstyrelsens bedömningar i de båda ovan nämnda ärendena framgår att
      Länsstyrelsen bedömt att anläggningen i sin helhet är bygglovspliktig, d.v.s. tak,
      konstruktion och scenunderbyggnad. Vidare kan utläsas att om någon utan lov utför
      en bygglovspliktig åtgärd så skall byggnadsnämnden se till att det som har utförts
      blir undanröjt eller på annat sätt rättat, om inte lov till åtgärden meddelas i efterhand.
      Såsom anförts ovan ansåg Länsstyrelsen, i likhet med byggnadsnämnden, att scen-
      överbyggnaden (tak och konstruktion) inte uppfyllde plan- och bygglagens krav och
      att scenöverbyggnaden därför skall undanröjas.
      Till skillnad från byggnadsnämnden har Länsstyrelsen ansett att även scen-
      underbyggnaden är bygglovspliktig. Länsstyrelsen har dock anfört att prövningen
      huruvida lov till scenunderbyggnaden kan medges i efterhand eller inte, i första
      hand, skall handläggas av byggnadsnämnden.
      I de båda nämnda ärendena har Länsstyrelsen uttryckt som sin uppfattning att scen-
      anläggningen, tak och konstruktion skall tas bort, d.v.s. att byggnadsnämndens
      föreläggande om borttagande skall gälla. I beslutsmeningarna i ärendena har dock
      Länsstyrelsen skrivit att man upphäver i det ena och fastställer i det andra ärendet
      avseende föreläggandet.
      Kommunen inkom till Länsstyrelsen med en muntlig förfrågan vilket av Läns-
      styrelsens beslut som skulle gälla.
      I 27 § förvaltningslagen finns bestämmelser om omprövning av förvaltningsbeslut.
      För tillämpning av paragrafen anges att om ändringen kan ske snabbt och enkelt
      och utan att det blir till nackdel för någon enskild part skall myndigheten ändra sitt
      beslut. Bestämmelsen innebär en skyldighet för en myndighet att under de i para-
      grafen angivna förutsättningarna självmant ändra ett tidigare beslut som
                                                                       Dnr 3870-2000    Sid 3 (4)



      myndigheten finner vara uppenbart oriktigt. Enligt förarbetena till lagstiftningen
      (prop. 1985/86:80 s.76) anges att omprövningsskyldigheten skall uppfattas som ett
      minikrav och att den alltså inte utgör en uttömmande reglering av vilka fall en
      myndighet har befogenhet att ändra ett redan fattat beslut. Omprövningar utanför
      paragrafens ram skall, enligt doktrinen, dock ske med beaktande av allmänna
      principer om rättskraft.
      Länsstyrelsen konstaterade att myndighetens beslut den 11 februari 2000, som
      vunnit laga kraft, var uppenbart oriktigt. Den av Länsstyrelsen den 13 juni 2000
      beslutade åtgärden att upphäva beslutet av den 11 februari 2000 syftade till att rätta
      till beslutsmeningen så att den överensstämde med Länsstyrelsens bedömning i
      ärendet samt gick att verkställa. Omprövningsbeslutet föregicks av kommunicering
      med de klagande och innebar att omprövningsbeslutet ersatte det tidigare oriktiga
      beslutet. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet bedömde Länsstyrelsen att om-
      prövningsbeslutet inte medförde någon nackdel för klaganden i detta ärende. Med
      stöd av allmänna rättsprinciper rättade således Länsstyrelsen sitt oriktiga beslut.
      Klagande delgavs omprövningsbeslutet med besvärshänvisning. Något överklagande
      över omprövningsbeslutet har inte inkommit till Länsstyrelsen.
      –––

Bedömning
Inledningsvis vill jag anmärka följande.

Byggnadsnämndens föreläggande den 14 april 1999 hade upphävts genom läns-
styrelsens beslut den 11 februari 2000. Vid sådant förhållande borde enligt min
mening bolagets kvarstående yrkanden i den delen ha ansetts förfallna. Läns-
styrelsen skulle då i beslutet den 17 februari 2000 inte ha yttrat sig över före-
läggandet. De båda besluten den 11 och den 17 februari 2000 hade då inte behövt
bli oförenliga.

Beträffande omprövningsbeslutet den 13 juni 2000 gör jag följande bedömning.

Av 27 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att en myndighet under vissa förut-
sättningar är skyldig att meddela ett nytt beslut som upphäver eller ändrar ett
tidigare fattat beslut. Bestämmelsen avser bara beslut som en myndighet har fattat
som första instans. Frågan om en högre instans kan ompröva sina beslut faller
sålunda inte under paragrafen.

En myndighet har enligt de principer om rättskraft som lagts fast i praxis också
rätt att ompröva sina beslut i vissa andra fall än då den är skyldig att göra det
enligt förvaltningslagen. Möjligheten att ändra ett redan meddelat beslut beror på
beslutets karaktär. Gynnande beslut kan i regel inte återkallas. Beslut i flerpartsmål
är i princip inte heller möjliga att ändra. Däremot anses betungande beslut, som
förbud och förelägganden, kunna ändras i både mildrande och skärpande riktning.
Avslagsbeslut och beslut som bara utgör ett internt ställningstagande är inte
bindande för myndigheten för framtiden och kan alltså prövas på nytt (jfr prop.
1985/86:80 s. 39 f). Allmänt gäller att omprövningar inte får göras i strid med in-
stansordningen (se Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentar 5 u
1999 s. 294). Av det sagda följer att utrymmet för omprövning i högre instans är
begränsat (jfr RÅ 1996 ref 27). En sådan omprövning har inte uttryckligen berörts
av lagstiftaren. I allt fall bör det i linje med vad som gäller enligt 27 § andra stycket
förvaltningslagen inte komma i fråga att överinstansen efter återförvisning och
                                                                  Dnr 3870-2000   Sid 4 (4)



överlämnande av handlingar till lägre instans omprövar återförvisningsbeslutet.
Länsstyrelsens beslut den 13 juni 2000 att upphäva beslutet om återförvisning den
11 februari 2000 var sålunda enligt min mening redan på grund härav oriktigt. Här-
till kommer den tveksamhet som ligger i att det i ärendet fanns flera parter samt att
beslutet om återförvisning får anses ha varit gynnande för den ena av parterna.

Jag är sammanfattningsvis kritisk till länsstyrelsens handläggning.

Ärendet avslutas.
