# En läkarundersökning av en målsägande inom ramen för en förundersökning ska genomföras skyndsamt - uttalanden rörande
läkares samt polis och åklagares skyldigheter

JO 2009-04-03 dnr 3870-2007

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2009-04-03       3870-2007            1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        En läkarundersökning av en målsägande inom ramen för en
                        förundersökning ska genomföras skyndsamt – uttalanden rörande
                        läkares samt polis och åklagares skyldigheter

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA och BB klagomål mot åklagares vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Västerås, handläggning av en
                        förundersökning rörande våldtäkt mot barn samt mot läkare vid barn- och
                        ungdomskliniken på Centrallasarettet i Västerås, Landstinget Västmanland och
                        Rättsmedicinalverket, rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Vidare kritiserades
                        Svea hovrätts handläggning av och dom i brottmålet.

                        Anmälarna uppgav bl.a. att det dröjde fyra veckor innan den första
                        läkarundersökningen av barnet ägde rum. Vid denna konstaterades skador på
                        barnet varför en undersökning skulle genomföras vid Rättsmedicinalverket. Det
                        dröjde därefter tre veckor innan den undersökningen kom till stånd.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende AM-2825-07 och Polismyndighetens i
                        Västmanlands län ärende K4344-07 samt Svea hovrätts dom i målet infordrades.
                        Vidare inhämtades muntliga upplysningar från kammaråklagaren CC,
                        kriminalinspektörerna DD och EE samt en tidigare anställd psykolog vid
                        polismyndigheten, FF. Av utredningen framkom bl.a. följande.

                        Sedan förundersökning inletts den 5 mars 2007 med anledning av en anmälan från
                        socialtjänsten, häktades en person den 10 mars misstänkt för våldtäkt mot barn.
                        Samma dag gav åklagaren skriftliga direktiv om att målsäganden skulle
                        läkarundersökas.

                        I en s.k. flödespromemoria som upprättats över handläggningen hos
                        polismyndigheten var antecknat att ”JB” den 9 mars hade kontakt med
                        barnkliniken för att beställa tid för läkarundersökning. Det framgick att dr GG
                        erbjöd tid den 21 mars och vidare angavs ”Hon [GG] kan inte få fram någon annan
                        tid idag, kontakt på måndag om åkl inte accepterar./FF”. Därefter fanns inte
                        antecknat att någon ytterligare kontakt förekommit i saken.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                      Dnr 3870-2007    Sid 2 (11)




FF bekräftade att det var hon som hade gjort anteckningen i flödespromemorian
och uppgav att hon mindes att både polis och åklagare tyckte att den erbjudna
läkartiden låg för långt fram i tiden och att hon förmedlade denna synpunkt till
läkaren. Hon förklarade att det rörde sig om ett barn som skulle undersökas men
mindes inte säkert om hon sagt att den misstänkte var frihetsberövad. Det skulle i
och för sig ha varit ”konstigt” om hon inte gjorde det eftersom det är något man
brukar påpeka som ett argument för att det är bråttom. Såvitt hon mindes var
anledningen till att de inte fick någon tid för undersökning förrän den 21 mars dels
att det var ont om personal på barnkliniken dels att läkaren ansåg att det inte hade
någon betydelse om undersökningen dröjde en eller flera veckor eftersom de
påstådda övergreppen redan låg ett tag tillbaka i tiden och man därför ändå inte
kunde räkna med att se några ”färska skador”. Enligt FF kan det ha varit någon
annan som hade kontakterna med åklagaren för hon mindes inte att hon pratat med
denne.

DD bekräftade att åklagaren inte hade accepterat den föreslagna tiden utan ville ha
undersökningen utförd tidigare.

CC uppgav att efter häktningsförhandlingen gavs direktiv till polisen om att en
läkarundersökning skulle ske. Sjukhuset hade särskilda jourtider, dock inte varje
dag, för dessa undersökningar. När det vid den första undersökningen
konstaterades att det fanns vissa skador underrättade läkaren polisen och ärendet
skickades, via läkaren, vidare till rättsmedicin. Hon ringde dit flera gånger och
frågade när undersökningen skulle kunna bli av. Hon talade bl.a. med HH. Den
förklaring hon fick till att det dröjde var att det krävdes tre läkare till en sådan
undersökning. Hon tror dock, trots detta besked, att det bara var två läkare som var
med vid undersökningen. När undersökningen var utförd ringde hon även då till
rättsmedicin eftersom det dröjde innan protokollet skrevs ut. Till slut bad HH
henne att sluta ringa. På grund av dröjsmålet var hon tvungen att flera gånger
begära anstånd med att väcka åtal.

Landstingsstyrelsen, Landstinget Västmanland och Rättsmedicinalverket
anmodades att lämna upplysningar om handläggningen av polismyndighetens
begäran om läkarundersökning av målsäganden. Till respektive begäran fogades
bl.a. flödespromemorian och de tjänsteanteckningar som upprättats med anledning
av de ovan nämnda inhämtade upplysningarna från polis och åklagare.

Landstingsstyrelsen (ordförande JJ) kom in med ett remisssvar i vilket det angavs
att upplysningarna grundade sig på klinikchefen KK:s vid barn- och
ungdomskliniken samtal med ansvarig överläkare samt journaldokumentation. I
yttrandet anfördes vidare följande.

      Vid barn- och ungdomskliniken utförs på begäran av socialtjänst eller polis
      undersökningar av barn som utsatts för misshandel eller övergrepp. För att kvaliteten
      på undersökningen ska vara så hög som möjligt har kliniken i förväg inplanerade
      mottagningstider med erfaren barnläkare och vid behov gemensamt med gynekolog.
      I de fall behovet av undersökning inte bedöms vara akut, görs undersökningarna på
                                                                       Dnr 3870-2007     Sid 3 (11)




      dessa planerade tider. I vissa fall eller efter särskild anmodan görs undersökningen
      av rättsmedicinare.
      Den aktuella undersökningen begärdes i brev daterat den 7 mars 2007 av
      socialsekreterare i Surahammars kommun. Brevet ankomstregistrerades vid
      barnkliniken den 9 mars 2007. Samma dag, den 9 mars, kontaktade polisen ansvarig
      överläkare för att få en tid för undersökning av målsäganden. Tid bokades in den 21
      mars vid en i förväg inplanerad mottagningstid med erfaren barnläkare. Något behov
      av akut undersökning bedömdes inte föreligga […]. Om åklagaren bedömde att tiden
      inte var acceptabel skulle polisen återkomma. Någon kontakt med begäran om
      tidigare undersökningstid togs enligt uppgift inte.
      Undersökningen ägde rum den 21 mars. Undersökningsfynden var sådana att en
      rättsmedicinsk undersökning ansågs nödvändig. Efter samråd med ansvarig
      överläkare kontaktade därför barnläkaren omgående per telefon den rättsmedicinska
      jouren i Uppsala, som skulle återkomma med besked om tid för rättsmedicinsk
      undersökning.
      Landstingsstyrelsen bedömer att undersökningen av målsäganden har skett enligt de
      rutiner som finns vid barn- och ungdomskliniken. Någon begäran om att få en
      tidigare undersökningstid har inte inkommit från polismyndigheten.
Rättsmedicinalverket (generaldirektören LL) kom in med ett yttrande i vilket
angavs att upplysningar och yttrande inhämtats från den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala genom tf. avdelningschefen MM som angett i huvudsak
följande.

      Begäran från Polismyndigheten i Västmanlands län om rättsmedicinsk undersökning
      av målsäganden kom in till rättsmedicinska avdelningen i Uppsala den 22 mars
      2007. Målsäganden undersöktes den 10 april 2007 på Kirurgiska kliniken på
      Akademiska sjukhuset i Uppsala. Undersökningen utfördes av överläkarna NN,
      specialist i kirurgi, och HH, specialist i rättsmedicin. Den 11 april 2007
      kompletterades utredningshandlingarna med ett polisförhör. Den 12 april 2007
      inkom en journalkopia från Akademiska sjukhuset avseende ultraljudsundersökning
      som gjorts den 10 april 2007.
      Målsäganden hade tidigare, den 21 mars 2007, undersökts på Barn- och
      Ungdomskliniken på Västerås lasarett.
      –––
      I journalanteckningarna från Västerås lasarett fanns inga tecken på akut skada. Att
      det dröjde nästan tre veckor mellan begäran om rättsmedicinsk undersökning och
      tidpunkten för undersökningen hade därför med stor sannolikhet ingen betydelse för
      den medicinska bedömningen. Undersökande rättsläkare har i detta fall prioriterat
      undersökningens kvalitet genom att ordna med rektoskopi och anorektalt ultraljud,
      något som endast görs undantagsvis vid rättsmedicinska undersökningar, även vid
      misstänkta sexuella övergrepp. Dröjsmålet har sannolikt berott på svårighet att hitta
      en tidpunkt för undersökningen som passade alla inblandade. Tidsutdräkten i denna
      del av handläggningen förklaras således av en strävan att utföra den aktuella
      undersökningen på en nivå som överstiger den i dag etablerade.
      –––
Därefter gjorde verket följande bedömning.

      I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott och tillhörande förordning
      (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott föreskrivs om sådana undersökningar
      och medicinska utlåtanden (rättsintyg) som avses i detta ärende. Författningarna
      innehåller inte några föreskrifter i fråga om den tid som kan tillåtas förflyta mellan
      en begäran om rättsintyg och en läkarundersökning i syfte att utfärda ett sådant
      intyg. Begäran från Polismyndigheten i Västmanlands län om rättsmedicinsk
                                                                        Dnr 3870-2007     Sid 4 (11)




      undersökning kom in till rättsmedicinska avdelningen i Uppsala den 22 mars 2007.
      Undersökningen ägde rum den 10 april 2007. Av yttrandet från den rättsmedicinska
      avdelningen framgår att ambitionen på grund av omständigheterna i det aktuella
      fallet var att utföra en noggrannare undersökning än vad som är normalt i liknande
      fall och att detta, liksom att hitta en tid som passade alla, bidrog till att
      undersökningen drog ut på tiden. Rättsmedicinalverket strävar efter så korta
      handläggningstider som möjligt men verket kan konstatera att en undersökning
      ibland, med hänsyn till bl.a. skadans art och tillgången på läkare, kan dra ut på tiden.
      I det nu aktuella fallet har Rättsmedicinalverket den uppfattningen att den
      medicinska bedömningen med stor sannolikhet inte påverkades av den längre
      handläggningstiden.
      –––
Polismyndigheten bereddes därefter tillfälle att komplettera de upplysningar som
lämnats muntligen beträffande kontakterna mellan de olika myndigheterna i
ärendet, särskilt beträffande frågan om begärda undersökningar vidtogs skyndsamt
med tanke på att den misstänkte var häktad och målsäganden underårig.
Myndigheten anmodades att yttra sig över handläggningen i berört avseende.

Ett remissvar kom in från polismyndigheten (länspolismästaren OO) till vilket
fogats upplysningar från DD.

DD, som inledningsvis upplyste att han under den aktuella tiden var chef för
barngruppen i Västmanland, uppgav bl.a. följande.
      Samma dag eller dagen efter som förundersökningen inleddes planerades det in ett
      videoförhör med målsägande. Förhöret hölls på polisstationen i Västerås den 9 mars.
      Efter förhöret beslutade CC om läkarundersökning. Kontakt togs med barnkliniken
      på centrallasarettet i Västerås. Vid kontakt med barnkliniken fick vi inte någon tid
      innan den 21 mars. De som skötte kontakten med barnkliniken var kriminalinspektör
      EE och psykolog FF. Jag själv hade inte den kontakten. Jag vet däremot att vi och
      åklagarkammaren önskade att vi fick en tidigare tid. Barnkliniken svarade att det
      fanns ingen tidigare tid, anledningen var personalbrist. De var vid den tidpunkten,
      vad jag påminner mig, underbemannade. Det fanns inga läkare att tillgå. Jag vet att
      vi inom barngruppen förde diskussioner om detta. Från polismyndighetens sida hade
      vi förnyad kontakt med barnkliniken och framförde att vi måste ha en tidigare tid,
      men detta var den tid som fanns. Åklagarkammaren var av samma åsikt vilket vi
      också tydligt framförde till barnkliniken.
      När en tjänsteman på JO-ämbetet hörde av sig till mig ang. detta ärende hade jag
      kontakt med inspektör EE och dåvarande psykolog FF om handläggningen. EE hade
      bytt polismyndighet och FF lämnat polisen för annat arbete. EE och FF hade samma
      uppfattning som jag att det svar vi fick var att det fanns ingen annan tid. Detta
      framförde jag också till tjänstemannen på JO.
      Efter att läkarundersökningen var klar åkte inspektör EE och hämtade
      journalanteckningen. Den 22 mars faxades en begäran om rättsmedicinsk
      undersökning till Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Målsägande genomgick
      en rättsmedicinsk kroppsundersökning på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 10
      april. Den 19 april inkom rättsintyget från Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala,
      på begäran från polismyndigheten skickades rättsintyget per fax.
OO gjorde följande bedömning.

      Barn- och ungdomskliniken erbjöd en tid först den 21 mars 2007. Då både åklagare
      och polis ansåg att undersökningen borde ske tidigare togs ånyo en kontakt med
      barn- och ungdomskliniken som meddelade att någon tidigare undersökningstid inte
      kunde erbjudas på grund av personalbrist.
                                                                       Dnr 3870-2007     Sid 5 (11)




      Polismyndigheten bedömer att polismyndighetens handläggning av ärendet har följt
      gällande rutiner. Polismyndigheten kan dock konstatera och beklaga att
      läkarundersökningen, trots förnyad förfrågan till barn- och ungdomskliniken,
      Centrallasarettet, Västerås, inte kunde ske inom rimlig tid. Polismyndigheten har
      förändrat och utvecklat rutinerna genom Barnahusets införande vilket har skapat
      bättre samverkan och rutiner i ärenden av aktuell typ.
Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten som anmodades att lämna
upplysningar och yttrande om handläggningen av begäran om läkarundersökningar.
Av upplysningarna skulle det framgå om företrädare för barn- och ungdomsklinken
respektive Rättsmedicinalverket informerades om att den misstänkte var häktad.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren PP) kom in med ett remissyttrande till
vilket var fogat upplysningar från chefsåklagaren QQ och CC.

CC upplyste bl.a. om följande.
      Förundersökning inleddes den 5 mars 2007 för sexuellt utnyttjande av underårig.
      Detta baserades på anmälan från socialtjänsten i Surahammars kommun. Efter förhör
      med målsäganden den 9 mars 2007 ändrades misstanken till våldtäkt mot barn. Efter
      förhöret gavs direktiv per telefon till polis om att omedelbart kontakta
      Centrallasarettet i Västerås och boka tid för läkarundersökning. Under tiden
      begärdes den misstänkte RR häktad och häktades den 10 mars 2007 av
      Västmanlands tingsrätt misstänkt för våldtäkt mot barn. Skriftliga direktiv om
      läkarundersökning gavs den 10 mars 2007 av den åklagare som hade haft
      häktningsförhandlingen (under jourtid). Polisen hade dock redan den 9 mars
      kontaktat Centrallasarettet för att boka en tid. Normalt sett är det alltid polisen som
      kontaktar Centrallasarettet för bokande av läkartider. Så skedde även i detta ärende.
      Jag vet inte vem av polisinspektörerna på polisens barngrupp (SUB) som faktiskt
      ringde till Centrallasarettet, det kan ha varit insp EE. Jag fick besked av polis –
      troligtvis insp DD tillika dåvarande chef för polisen barngrupp – om att de fått en tid
      för läkarundersökning. Enligt min uppfattning då var den tid som erbjöds alltför
      långt fram i tiden och jag bad polisen att ordna en tidigare tid. Jag fick sedan besked
      från polisen, som enligt uppgift tagit förnyad kontakt med lasarettet i enlighet med
      mina direktiv, att detta inte var möjligt. Jag vet inte vilken polis som ringde till
      centrallasarettet på nytt – det kan ha varit insp EE eller psykologen FF, som var de
      båda utredarna i ärendet.
      En läkarundersökning genomfördes den 21 mars 2007 och den visade på skador i
      analen. Polisen underättades om detta och jag gav direktiv om fortsatt
      rättsmedicinsk undersökning. Det framgick även av journalbladet att undersökande
      läkaren förordade en fördjupad undersökning – en sk retroskopi. Via läkaren
      skickades ärendet vidare till Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala, som dagen
      efter även fick en formell skriftlig begäran från polisen om en rättsmedicinsk
      undersökning av analen.
      Jag ringde upprepade gånger till rättsmedicinska avdelningen för att kontrollera när
      denna undersökning kunde göras eftersom jag tyckte att det tog för lång tid. Jag fick
      till svar att undersökningen var komplicerad och att det krävdes tre läkare för att
      genomföra undersökningen – därav dröjsmålet. När jag fick besked om att
      undersökningen var utförd, vilket skedde den 10 april 2007, dröjde det ytterligare tid
      innan protokollet skrevs ut, vilket föranledde begäran om förlängd tid för åtals
      väckande. Jag ringde så många gånger till rättsmedicinska avdelningen att jag till
      slut blev ombedd att sluta ringa dit.
QQ uppgav bl.a. att en brist i utredningen var att de omfattande muntliga kontakter
som förevarit mellan berörda myndigheter inte hade dokumenterats och att det i
                                                                        Dnr 3870-2007       Sid 6 (11)




ärendet inte framgick om barn- och ungdomskliniken och rättsmedicinska
avdelningen underrättats om att den misstänkte var häktad.

PP redovisade inledningsvis bl.a. följande bakgrund.

      Västerås tingsrätt (jourdomstolen) har lördagen den 10 mars förklarat den misstänkte
      häktad samt beslutat att åtal skulle vara väckt den 23 mars.
      Efter häktningsförhandlingen har en jourhavande åklagare meddelat polisen
      omfattande skriftliga direktiv, som ”prioritet 1” har angetts vara att målsäganden
      snarast skulle läkarundersökas av kvalificerad personal.
      I handlingarna i polisakten finns ett e-postmeddelande från utredningsmannen EE
      till åklagaren. Meddelandet har skickats den 13 mars. Av e-postmeddelandet
      framgår att polisen tagit del av jouråklagarens direktiv och med anledning härav har
      utredningsmannen ställt några frågor i punktform. I den första punkten står följande
      ”tror DD har pratat med dig om det, att vi fått en preltid den 21:e, om det räcker så?”
      Åklagaren har besvarat e-postmeddelandet den 15 mars, dock berör åklagaren inte
      tiden för läkarundersökningen.
      Målsäganden har undersökts av läkare den 21 mars varvid läkaren fann att
      målsäganden hade vissa angivna skador. Åklagaren har samma dag gett direktiv om
      rättsmedicinsk undersökning.
      Polisen har den 22 mars faxat en skriftlig begäran om rättsmedicinsk undersökning
      till Rättsmedicinalverket, Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Av begäran, som
      finns i polisakten, framgår det att polisen har angett att begäran avsåg ett
      ”häktningsärende” [– – – ].
      Åklagaren har den 23 mars hos tingsrätten framställt om förlängd tid för åtals
      väckande till den 5 april under följande motivering. Förundersökningen kan inte
      slutföras inom föreskriven tid. Målsäganden ska genomgå ytterligare en
      undersökning, rättsintyg ska skrivas, kompletterande förhör med misstänkt,
      ytterligare ett vittnesförhör ska hållas och därefter behövs tid för slutdelgivning
      skäligt rådrum och för åtals väckande.
      Tingsrätten har bifallit framställan.
      Åklagaren har den 30 mars hos tingsrätten framställt om förlängd tid för åtals
      väckande till den 13 april under följande motivering. Förundersökningen kan inte
      slutföras inom föreskriven tid. Vid en undersökning av målsäganden på
      centrallasarettet i Västerås, barn och ungdomsklinken, hittade undersökande läkare
      fynd […]. Då dessa fynd var svårbedömda bestämdes att en rättsmedicinsk
      undersökning skulle göras i Uppsala. Tidpunkten för denna undersökning är
      tisdagen den 10 april 2007. Denna undersökning, som utförs av en specialist i
      kirurgi (vuxen och barn) en barnkirurg och en rättsläkare […]. Efter undersökningen
      ska ett rättsutlåtande skrivas och den misstänkte ska höras mot detta.
      Tingsrätten har efter ny förhandling i häktningsfrågan bifallit framställan.
      Åklagaren har den 12 april hos tingsrätten framställt om förlängd tid för åtals
      väckande till den 23 april under bl.a. följande motivering. Förundersökningen kan
      inte slutföras inom föreskriven tid. Ett nytt målsägandeförhör med rekonstruktion
      ska hållas, den medicinska undersökningen ska analyseras av de tre medverkande
      läkarna, rapport därom ska skrivas och den misstänkte ska höras mot dessa
      uppgifter.
      Efter att det bestämts att en rättsmedicinsk undersökning skulle göras har åklagaren
      vid flera tillfällen kontaktat Rättsmedicinska avdelningen för att påskynda deras
      handläggning.
      Åklagaren har den 23 april väckt åtal för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och
      grov våldtäkt mot barn.
                                                                        Dnr 3870-2007     Sid 7 (11)




PP gjorde avslutningsvis bl.a. följande bedömning.

      Åklagaren har i sina upplysningar uppgett att hon ansett att den föreslagna
      undersökningstiden den 21 mars inte var acceptabel och att hon därför bad polisen
      att ordna ett tidigare datum för undersökningen. Det är oklart om åklagaren
      uttryckligen bett polisen göra klart för sjukhuset att den misstänkte var häktad. Det
      måste dock under alla förhållanden ha stått klart att detta var det centrala skälet till
      att försöka påskynda att undersökningen genomfördes. Polisen har därefter till
      åklagaren lämnat besked om att man trots förnyad kontakt med sjukhuset inte kunnat
      få en annan tid. Enligt min mening har åklagaren då inte haft anledning att göra
      ytterligare försök för att påskynda sjukhusets handläggning, särskilt med tanke på att
      polisens minnesbild är att ingen annan tid har kunnat erbjudas bl.a. på grund av
      personalbrist vid barnkliniken.
      Efter att målsäganden den 21 mars undersökts vid barnkliniken bedömde läkaren att
      undersökningsfynden var sådana att en rättsmedicinsk undersökning var nödvändig.
      Barnläkaren har därför omgående per telefon kontaktat den rättsmedicinska jouren i
      Uppsala. Efter åklagarens direktiv har polisen dagen därpå faxat en skriftlig begäran
      om läkarundersökning till Rättsmedicinalverket, Rättsmedicinska avdelningen i
      Uppsala. Av begäran framgick det bl.a. att det rörde sig om ett ”häktningsärende”.
      Efter det att begäran inkom till Rättsmedicinalverket tog det nästan tre veckor tills
      dess att målsäganden undersöktes. Då åklagaren ansåg att ärendet drog ut på tiden
      har hon vid upprepade tillfällen kontaktat rättsmedicinska avdelningen för att
      kontrollera när undersökningen kunde göras. Som förklaring till dröjsmålet sades det
      att undersökningen var komplicerad och att det krävdes tre läkare för att genomföra
      undersökningen. Av Rättsmedicinalverkets upplysningar framgår det också att
      rättsläkaren har prioriterat undersökningens kvalitet genom att ordna med vissa
      särskilda undersökningar, vilka endast görs undantagsvis vid rättsmedicinska
      undersökningar, även vid misstänkta sexuella övergrepp. Efter att målsäganden
      undersöktes den 10 april har åklagaren på nytt kontaktat rättsläkaren då upprättandet
      av rättsintyg drog ut på tiden. Tydligen har åklagaren har ringt så ofta att hon blivit
      ombedd att sluta ringa till Rättsmedicinska avdelningen. Med anledning av
      dröjsmålet med den rättsmedicinska undersökningen och färdigställandet av
      rättsintyget har åklagaren varit tvungen att begära förlängd tid för åtals väckande vid
      två tillfällen.
      Med hänsyn till att polisen i begäran om läkarundersökning informerat att det rörde
      sig om ett häktningsärende och då åklagaren med all sannolikhet även påtalat detta
      vid alla sina samtal med rättsmedicinska avdelningen torde det ha stått klart för
      företrädare för den rättsmedicinska avdelningen att den misstänkte var häktad. I vart
      fall måste det ha stått klart att åklagaren var oerhört angelägen om att ärendet
      behandlades ytterst skyndsamt.
      Enligt min mening har åklagaren gjort allt som kan krävas för att påskynda
      läkarundersökningarna. Undersökningarna har även haft stor betydelse för
      bedömningen av bevisningens styrka och därmed om det fanns skäl för åtal. Det har
      därför varit fråga om högst adekvata utredningsåtgärder. Den rättsmedicinska
      undersökningen har varit komplicerad och omfattande. Med hänsyn till de
      misstänkta gärningarnas beskaffenhet och utredningens omfattning kan den totala
      utredningstiden inte anses vara anmärkningsvärt lång. Jag noterar också att
      åklagaren, när hon begärt förlängd tid för åtals väckande, har redogjort för
      anledningen härför och att tingsrätten uppenbarligen inte ansett att tidsutdräkten
      varit oproportionellt lång eftersom tingsrätten medgett förlängd tid för åtals
      väckande.
I ett beslut den 3 april 2009 anförde chefsJO Melin bl.a. följande.
                                                                   Dnr 3870-2007    Sid 8 (11)




Bedömning
Inledning
Av utredningen i ärendet har framkommit att en person häktades den 10 mars 2007
på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn m.m. Åtal skulle vara väckt
senast den 23 mars. Dagen före häktningsförhandlingen hade åklagare gett polisen
muntliga direktiv om att målsäganden skulle läkarundersökas. I skriftliga direktiv
den 10 mars angavs att ”prioritet 1” var att målsäganden snarast skulle
läkarundersökas eftersom de skador som eventuellt uppstått har en tendens att läka
fort och väl. Läkarundersökningar av målsäganden kom sedan att genomföras vid
barn- och ungdomskliniken på Centrallasarettet i Västerås den 21 mars och vid
Rättsmedicinalverket den 10 april. Åtal väcktes den 23 april för grov våldtäkt mot
barn m.m. Den misstänkte dömdes vid tingsrätten och frikändes sedermera i
hovrätten.

En förundersökning ska enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Om en förundersökning,
som i det aktuella ärendet, rör brott mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid
och denne är under 18 år föreligger dessutom ett krav på särskild skyndsamhet och
i en sådan förundersökning ska beslut i åtalsfrågan vara fattat så snart det kan ske
och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen
misstänkt för brottet (se 2 a § förundersökningskungörelsen [1947:948]).

I de fall då den misstänkte är frihetsberövad gäller särskilda tidsfrister. Av 24 kap.
18 § RB framgår att då rätten beslutar om häktning ska, om inte åtal redan har
väckts, rätten sätta ut den tid, inom vilken åtal ska väckas. Tiden får inte
bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Om den utsatta tiden
är otillräcklig får rätten medge förlängning av tiden, om detta begärs före tidens
utgång. Väcks inte åtal inom två veckor, ska rätten, så länge den misstänkte är
häktad och till dess åtal har väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny
förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se till att utredningen bedrivs så
skyndsamt som möjligt.

Läkarundersökningen vid barn- och ungdomskliniken
När det först gäller undersökningen vid barn- och ungdomsklinken kan jag
konstatera att det dröjde 12 dagar från det att polis den 9 mars 2007 tog kontakt
med läkare vid kliniken till dess att undersökningen genomfördes.

När det gäller en läkarundersökning av en målsägande inom ramen för en
förundersökning går det inte att generellt ange en viss tid inom vilken en sådan ska
genomföras. Enligt min uppfattning ligger det, även om ett akut behov inte
föreligger, i sakens natur att en undersökning av en målsägande bör genomföras
snarast så att eventuella skador kan dokumenteras. Såvitt gäller undersökningar av
barn framgår dessutom av bl.a. de uppgifter som barnläkaren SS lämnat vid förhör
i målet i tingsrätten att läkningsförmågan hos barn är bättre än hos vuxna. Det är
således särskilt angeläget att läkarundersökningar genomförs skyndsamt när
målsäganden är ett barn.
                                                                  Dnr 3870-2007    Sid 9 (11)




Som framgått av redogörelsen ovan ställs också i lag krav på särskilt skyndsam
handläggning när en målsägande som är under 18 år utsatts för brott mot person
och det ställs även särskilda krav på att en utredning ska bedrivas med stor
skyndsamhet när en misstänkt är häktad. Det är i sådana fall viktigt att även de
myndigheter som biträder de brottsutredande myndigheterna i utredningen agerar
snabbt.

Det är således, såvitt gäller insatser från hälso- och sjukvårdens sida, generellt av
stor vikt att resurser fördelas så att en undersökning kan genomföras snarast, såväl
för att bevisning om en misstänkt brottslig gärning ska kunna säkras som för att
driva en förundersökning framåt och t.ex. säkerställa att en misstänkt inte hålls
frihetsberövad längre än nödvändigt.

I det aktuella ärendet har landstingsstyrelsen anfört att något behov av akut
undersökning inte bedömdes föreligga varför man, i enlighet med gällande rutiner,
bokade tid en dag när det fanns i förväg inplanerade mottagningstider med en
erfaren barnläkare. Vidare har angetts att man, när den aktuella tiden bokades, kom
överens om att polisen skulle återkomma om tiden inte var acceptabel. Styrelsen
har uppgett att någon sådan kontakt sedan inte togs.

Enligt såväl polismyndigheten som Åklagarmyndigheten togs emellertid en
förnyad kontakt med barn- och ungdomskliniken som meddelade att någon tidigare
undersökningstid inte kunde erbjudas på grund av personalbrist. CC har i denna
fråga uppgett att hon inte var nöjd med den tid som erbjöds, att hon därför bad
polisen att ordna med en tidigare tid för undersökningen samt att hon därefter fick
besked om att polisen tagit en förnyad kontakt med barn- och ungdomskliniken och
att det då framkommit att en tidigare undersökning inte var möjlig. DD och FF har
bekräftat CC:s uppgifter. FF har dock inte kunnat erinra sig om hon vid kontakt
med läkare vid kliniken nämnde att den misstänkte var häktad, men tror att hon
gjorde det.

Uppgifterna i frågan om huruvida polisen återkom och begärde att undersökningen
skulle genomföras tidigare än den 21 mars 2007 är således motstridiga.
Dokumentationen av vilka åtgärder som polis och åklagare vidtagit under
förundersökningen är i stora stycken föredömlig, men på denna punkt saknas
dokumentation och polisen kan inte undgå viss kritik för denna brist.

Jag har visserligen inte anledning att betvivla de uppgifter som såväl CC som DD
och FF lämnat om att kliniken kontaktats för att försöka få en tidigare
undersökning till stånd. Eftersom denna förnyade kontakt inte kommit att
dokumenteras har föreliggande utredning emellertid inte kunnat ge besked i t.ex.
frågan när kontakten togs eller vem på kliniken som kan ha lämnat besked om att
undersökningen inte kunde tidigareläggas. Jag har inte funnit det meningsfullt att
utreda den saken vidare.

Även om utredningen inte gett mig underlag för att rikta kritik mot någon
befattningshavare för den tidsutdräkt som uppkommit, konstaterar jag likväl att ett
                                                                     Dnr 3870-2007       Sid 10 (11)




dröjsmål om 12 dagar innan en läkarundersökning genomförs enligt min
uppfattning inte står i överensstämmelse med de krav som i ett sådant här fall bör
ställas på skyndsam dokumentation av eventuella skador hos den som misstänks ha
varit utsatt för brott.

Läkarundersökningen vid Rättsmedicinalverket
När det sedan gäller den undersökning vid Rättsmedicinalverket som genomfördes
den 10 april 2007, 19 dagar efter det att polismyndighetens begäran kommit in, har
Rättsmedicinalverket anfört att det av journalanteckningarna från barn- och
ungdomskliniken inte fanns tecken på akut skada och att den medicinska
bedömningen med stor sannolikhet inte påverkades av handläggningstiden.

Av tingsrättens dom framgår att SS vid huvudförhandlingen uppgav att hon och en
kollega iakttog vissa avvikelser innanför målsägandens ändtarmsöppning som
ledde till att de remitterade barnet till Rättsmedicinalverket. Dessa fynd iakttogs
sedan inte vid undersökningen i Uppsala. Att barn har bättre läkningsförmåga än
vuxna skulle, enligt SS, kunna förklara varför de fynd som gjordes i Västerås inte
iakttogs vid undersökningen i Uppsala. Hon uppgav också beträffande de gjorda
iakttagelserna att sådana fynd normalt inte görs men pekade på att fynden också
kunde bero på svår förstoppning.

Redan det förhållandet att läkare vid barn- och ungdomsklinken ansåg att det,
beroende på vissa iakttagelser som gjorts, fanns skäl att remittera barnet till
Rättsmedicinalverket, talar enligt min uppfattning för att det var angeläget att en
rättsmedicinsk undersökning genomfördes snarast. För läkarna på
Rättsmedicinalverket måste det också, av de skäl som Åklagarmyndigheten anfört,
ha framgått att den misstänkte var häktad och att det även av det skälet var viktigt
att en undersökning snarast kom till stånd. Mot denna bakgrund tog det, som jag
ser det, alldeles för lång tid innan undersökningen genomfördes. Det borde, även
om det som Rättsmedicinalverket anfört var fråga om en noggrannare
undersökning än vad som är normalt i liknande fall, ha gjorts försök att betydligt
tidigare få till stånd en sådan.

Jag konstaterar vidare att det framgått att rättsintyget faxades till polismyndigheten
den 19 april, således nio dagar efter det att undersökningen genomfördes. Av 9 §
lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott framgår att ett rättsintyg så
snart som möjligt ska utfärdas och expedieras till den myndighet som har beslutat
att inhämta intyget. Det är särskilt angeläget med en skyndsam handläggning bl.a. i
ärenden där den misstänkte är frihetsberövad (prop. 2004/05:64 s. 63). En
handläggningstid om nio dagar i ett fall som det aktuella är inte acceptabel.

Det kom sammantaget att dröja i det närmaste en månad från det att
undersökningen vid Rättsmedicinalverket begärdes till dess att polisen erhöll
rättsintyget. Av utredningen har framkommit att CC vid flera tillfällen begärde
förlängd tid för att väcka åtal och att det huvudsakliga skälet till detta, vid de två
sista tillfällena, synes ha varit att hon avvaktade först att undersökningen vid
                                                                   Dnr 3870-2007    Sid 11 (11)




Rättsmedicinalverket skulle genomföras och sedan att hon skulle få tillgång till
rättsintyget. Detta är givetvis mycket otillfredsställande. Det är naturligtvis också
otillfredsställande att det tog så lång tid mellan undersökningarna att det, såvitt
framkommit i rättegången, inte kunnat uteslutas att detta påverkat rättegångens
resultat. Jag är mot den nu angivna bakgrunden mycket kritisk till
Rättsmedicinalverkets handläggning.

När det gäller den rättsmedicinska läkarundersökningen vill jag dock framhålla att
utredningen även här visar att CC gjort vad som på henne ankom för att påskynda
undersökningen och utfärdandet av intyget. Hennes dokumentation i saken är dock,
som QQ påtalat, bristfällig och hon kan därför inte undgå viss kritik.

Avslutande synpunkter
Mina iakttagelser i detta ärende ger mig anledning att betona vikten av ett nära
samarbete mellan de brottsutredande myndigheterna och hälso- och sjukvården,
särskilt när det finns misstankar om brott begångna mot barn. Det är från
utredningssynpunkt oacceptabelt att det dröjer 32 dagar från det att polisen begär
en läkarundersökning av ett barn som kan ha utsatts för brott till dess att den
slutliga medicinska bedömningen sker. Det är likaså oacceptabelt, när en misstänkt
är häktad, att det därefter dröjer ytterligare nio dagar innan åklagare får del av det
rättsintyg som ska ingå i underlaget för dennes beslut i åtalsfrågan.

Polismyndigheten har i sitt remissvar pekat på att införandet av Barnahus
Västmanland, vilket är en knutpunkt för samverkan mellan bl.a. polis, åklagare,
socialtjänsten, barn- och ungdomsklinken och barn- och ungdomspsykiatriska
kliniken, har skapat bättre samverkan och rutiner i dessa typer av ärenden.

I den del ärendet gäller landstinget och Rättsmedicinalverket har jag samrått med
justitieombudsmannen Kerstin André under vars tillsyn hälso- och sjukvården samt
det rättsmedicinska undersökningsväsendet står.
