# Brister i en konkursansökan som består i att gäldenären inte påstås vara på obestånd bör föranleda en tingsrätt att förelägga sökanden att vid äventyr av avvisning komplettera ansökan

JO 2009-09-09 dnr 3887-2007

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2009-09-09              3887-2007                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Brister i en konkursansökan som består i att gäldenären inte påstås vara
                        på obestånd bör föranleda en tingsrätt att förelägga sökanden att vid
                        äventyr av avvisning komplettera ansökan

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som ombud för BB, klagomål mot Ystads tingsrätts
                        handläggning av en konkursansökan. Han uppgav bl.a. att ansökan var bristfällig
                        och att tingsrätten därför inte borde ha kallat till en konkursförhandling utan i
                        stället ha förelagt sökanden att komplettera ansökan. Tingsrättens handläggning
                        orsakade BB stor skada i dennes näringsverksamhet.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens ärende K 1732-07 infordrades. Av dessa framkom
                        följande.

                        Den 25 juli 2007 inkom till Ystads tingsrätt en ansökan från CC om försättande av
                        BB i konkurs. I ansökan uppgavs bl.a. följande.

                                  Vi har ett problem som jag hoppas att ni kan hjälpa oss med. Sedan November 06
                                  har vi försökt att få betalt av vår FD kund som vi hade, men efter ett antal
                                  misslyckade försök dels själv att driva in pengarna samt via inkasso och
                                  kronofogdemyndigheten och ett ekonomiskt ombud att få in våra pengar harvi ej
                                  lyckats. Istället så har vi fått en massa obehag istället från denna kund där han och
                                  deras ombud har anmält oss för olika hot och anklagelser i samband med att vi
                                  försökt att driva in våra skulder som dom har hos oss. Kommer att skicka med
                                  kopior på lite bakgrund och anmälningar som ni kan ha tillunderlag. Så det vi vill ha
                                  hjälp med från er sida är att sätta följande person ikonkurs så att vi kan eventuellt få
                                  ut våra pengar och vi kan avsluta detta kapitel som kostar oss en massa pengar i
                                  avgifter och dylikt.
                        Vidare uppgavs skulden uppgå till totalt 140 500 kr exklusive moms jämte viss
                        ränta. Fordran avsåg dels utfört arbete med 125 000 kr, dels avgifter till norska
                        vägverket med 15 500 norska kronor.

                        Till ansökan var fogad en polisanmälan avseende BB för bl.a. bedrägeri
                        beträffande samma belopp som angetts i konkursansökan. Där framgick att

                        CC och BB haft ett avtal enligt vilket CC skulle utföra transporter med




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 3887-2007     Sid 2 (6)




BB:s lastbil och att BB senare sagt upp avtalet med motiveringen att CC misskött
sig i olika avseenden. I polisanmälan angavs också att ”CC:s fack” av BB:s
advokat fått uppgiften att BB var på obestånd men undersökt saken och inte funnit
stöd för påståendet. Vidare uppgavs att från Vägverket hade inhämtats att BB hade
köpt en ny lastbil i februari 2007 och var registrerad på tio lastbilar samt att alla
avgifter och skatter var betalda för år 2007. I ett till polisanmälan fogat brev från
BB:s ombud AA framfördes bl.a. att BB ansåg sig ha fordringar på CC avseende
skadestånd.

Sedan ansökningsavgift inkommit satte tingsrätten ut ärendet till förhandling,
vilken hölls den 27 augusti 2007. CC inställde sig inte vid sammanträdet, varför
tingsrätten skrev av konkursärendet.

Ärendet remitterades till Ystads tingsrätt för upplysningar och yttrande över
handläggningen av konkursansökan.

Tingsrätten (dåvarande lagmannen DD) kom in med ett remissvar, till vilket var
fogat ett yttrande av tf rådmannen EE.

EE uppgav följande.

      Den 25 juli 2007 inkom konkursansökan från CC mot BB. Ansökan innehöll ett
      yrkande om att BB skulle försättas i konkurs och ett påstående om att det fanns en
      fordran. Det påstods också i ansökan att det utan framgång gjorts försök att via
      inkasso, kronofogdemyndighet och genom ett ekonomiskt ombud driva in betalning
      för fordringen, vilket tingsrätten – med beaktande av att det ur de bilagda
      handlingarna framgick att sökanden menade att gäldenärens ombud uppgett att
      sökanden var insolvent – ansåg måste uppfattas som ett påstående om insolvens.
      Tingsrätten bedömde att ansökan inte var så bristfällig att den skulle avvisas utan att
      sökanden istället skulle få tillfälle att förtydliga och styrka sina påståenden vid en
      förhandling.
      Det som krävs enligt 2 kap. 4 § konkurslagen är att sökanden lämnar uppgift om sin
      fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Det hade
      alltså sökanden gjort. Enligt samma bestämmelse skall sökanden även i original eller
      kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa.
      Enligt tingsrättens uppfattning har en borgenär möjlighet att styrka sin behörighet att
      begära gäldenären i konkurs inte bara genom skriftlig dokumentation utan också
      genom muntlig bevisning. Samma bevisregler gäller i konkursmål som i vanligt
      fordringsmål. Det finns alltså i och för sig inte något formellt hinder mot att en
      borgenär som inte kan förebringa tillräcklig skriftlig dokumentation om sin fordran i
      ett konkursmål istället söker styrka denna genom muntlig bevisning.
      Eftersom ansökan alltså enligt tingsrättens bedömning inte kunde avvisas idet skick
      den inkom skulle det alltså krävas en prövning i sak av ansökan. En sådan prövning
      skall enligt 2 kap. 16 § konkurslagen ske efter förhandling. Även om sökanden
      skulle föreläggas att förtydliga vilka grunder och omständigheter som åberopades
      skulle ärendet ändå behöva sättas ut till förhandling för en prövning i sak. Av
      processekonomiska skäl valde tingsrätten i det läget att direkt sätta ut ärendet till
      förhandling.
      Det har inte förekommit några felaktigheter i tingsrättens handläggning av ärendet.
                                                                      Dnr 3887-2007    Sid 3 (6)




DD anförde att det i konkursansökan fanns ett påstående från borgenärens sida om
att denne hade en fordran på gäldenären samtidigt som grunden för fordringen
angavs och att detta torde vara tillräckligt för att sätta ut målet till sammanträde.

AA kommenterade remissvaret och uppgav bl.a. att det av ansökningshandlingarna
i konkursärendet framgick att CC själv ansåg att ett eventuellt påstående om att BB
skulle ha varit på obestånd var felaktigt. Det angavs inte i konkursansökan på vilket
vis sökanden avsåg att styrka sin behörighet, varken muntligen eller skriftligen.
Ansökan innehöll enbart ett allmänt påstående om att sökanden hade en fordran.
Höga krav har ställts i rättspraxis på behörigheten. Det torde ha varit mer
processekonomiskt att först begära en komplettering.

I ett beslut den 9 september 2009 anförde chefsJO Melin följande.

Rättslig reglering
En gäldenär som är på obestånd ska efter egen eller en borgenärs ansökan försättas
i konkurs, om inte annat är föreskrivet (1 kap. 2 § första stycket konkurslagen
[1987:672]). Med obestånd (insolvens) avses enligt bestämmelsens andra stycke att
gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är
endast tillfällig.

En ansökan om konkurs görs skriftligen. Om ansökningen görs av en borgenär ska
enligt 2 kap. 4 § konkurslagen borgenären vid ansökning lämna uppgift om sin
fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han ska
även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa. Enligt 2 kap.
5 § konkurslagen ska en ansökan avvisas, om den i de avseenden som avses i bl.a.
4 § eller i övrigt är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak
och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Av 2 kap. 6 § första och andra styckena konkurslagen följer att en borgenärs
fordran som fastställts av domstol, Kronofogdemyndigheten eller genom skiljedom
som huvudregel ska godtas som stöd för behörighet att begära gäldenären i
konkurs. Enligt tredje stycket ska borgenären i andra fall styrka sin behörighet att
begära gäldenären i konkurs.

När det sedan gäller vilka krav som ställs på bevisning om att gäldenären är på
obestånd följer av 2 kap. 7 § konkurslagen att en uppgift av gäldenären att han är
insolvent ska godtas, om det inte finns särskilda skäl att inte göra det. Detta gäller
även om en borgenär gjort konkursansökan. Bestämmelsen är emellertid bara
tillämplig om gäldenärens uppgift lämnats i konkursärendet (Welamson-Mellqvist,
Konkurs, 10:e uppl., s. 33 med hänvisningar).

Därutöver finns i 2 kap. 8 och 9 §§ konkurslagen beskrivningar av förhållanden
som utgör presumtioner för att gäldenären är på obestånd. Enligt 8 § anses
gäldenären, om inte annat visas, vara insolvent när det vid verkställighet enligt 4
kap. utsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen
har framgått att han saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen,
                                                                  Dnr 3887-2007   Sid 4 (6)




liksom om han förklarat sig ställa in sina betalningar. En gäldenär, som är eller
senare än ett år före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078), anses vidare enligt 9 §, om inte annat visas, vara på
obestånd om han uppmanats av en borgenär att betala en klar och förfallen skuld
men underlåtit att göra detta inom en vecka och borgenären begär honom i konkurs
inom tre veckor därefter och skulden då ännu inte är betald.

Upptas en borgenärs konkursansökan ska rätten, enligt 2 kap. 16 § konkurslagen,
sätta ut en förhandling för prövning av ansökan. Förhandlingen ska, som
huvudregel, hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till rätten. Till
förhandlingen ska parterna kallas. Uteblir borgenären från förhandlingen ska
ärendet avskrivas, om inte gäldenären medger ansökningen (2 kap. 19 § första
stycket konkurslagen).

Bedömning
Av utredningen framgår att CC ansökte om att BB skulle försättas i konkurs. CC
uppgav i sin ansökan att BB hade skulder till honom på sammanlagt drygt 140 000
kr, vilka avsåg dels krav på utfört arbete som CC inte fått betalt för, dels en
betalning via CC till norska vägverket som inte var erlagd. Någon dokumentation
rörande fordringarna bifogades dock inte. Därutöver angavs att CC både själv och
via inkasso samt Kronofogdemyndigheten försökt att driva in pengarna utan
framgång. Inte heller i denna del bifogades någon dokumentation i saken. Av till
anmälan fogade handlingar framgick dock att parterna polisanmält varandra för
bl.a. olaga hot och bedrägeri. Vidare angavs i en polisanmälan att BB:s advokat
skulle ha uppgett att BB var på obestånd och på väg att gå i konkurs, att en
”utredning” verkställts avseende BB samt att när dessa uppgifter kontrollerades av
CC:s fackförbund, bl.a. genom kontakter med myndigheter, framkom dock inget
som gav stöd för påståendena. Dessutom uppgavs bl.a. att BB relativt nyligen köpt
en ny lastbil.

Frågan i ärendet är om den ansökan som gavs in uppfyllde de krav som bör ställas
på en borgenärs ansökan.

I en konkursansökan ska borgenären, som angetts ovan, lämna uppgift om sin
fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. En
konkursansökan måste liksom en stämningsansökan vara klar och tydlig. Är
fordran eller konkursgrunden inte konkretiserad kan det vara svårt för gäldenären
att bemöta ansökningen (Heuman, Specialprocess, 6:e uppl., s. 179).

Vad först gäller prövningen av borgenärens behörighet att begära gäldenären i
konkurs, dvs. att han har en fordran mot gäldenären, ska samma bevisregler
tillämpas som i ett vanligt fordringsmål (NJA 1999 s. 97). Svea hovrätt fann i ett
avgörande att det i och för sig inte finns något formellt hinder mot att en borgenär
som inte kan förebringa tillräcklig skriftlig dokumentation om sin fordran i ett
konkursmål i stället söker styrka denna genom muntlig bevisning. Hovrätten angav
vidare att det, mot bakgrund av att rättegångsbalken – till skillnad från
                                                                  Dnr 3887-2007    Sid 5 (6)




konkurslagen – tillhandahåller ett förfarande som särskilt syftar till att lösa
exempelvis fordringstvister, och då en bifallande dom i ett sådant tvistemål enligt 2
kap. 6 § första stycket konkurslagen ska godtas som stöd för behörigheten i
konkursmålet, ur ett ändamålsperspektiv kan ifrågasättas om det är lämpligt att
ansöka om någons försättande i konkurs på grund av en fordran som inte är
fastställd på ett sätt som anges i 2 kap. 6 § konkurslagen eller som är tvistig (RH
2003:25).

AA har bl.a. anfört att sökanden varken presenterat något underlag för den
påstådda fordran eller angett på vilket sätt han avsåg att styrka sin behörighet. CC
hade emellertid i konkursansökan framfört ett påstående om en till beloppet
bestämd fordran och i någon mån redogjort för vad denna grundades på. Jag kan
därför instämma i tingsrättens uppfattning att uppgifterna om CC:s ställning som
borgenär inte hade sådana brister att ansökan på den grunden inte skulle kunna tas
upp till prövning. Som EE har anfört och som nyss nämnts kunde CC, om
gäldenären bestred betalningsansvar, vid sammanträdet åberopa ytterligare
bevisning till stöd för sin fordran.

Förutom en uppgift om fordran ska ansökan innehålla uppgift om de
omständigheter i övrigt på vilka borgenären grundar yrkandet. Eftersom ett beslut
om konkurs förutsätter att gäldenären är på obestånd, och borgenären har
bevisbördan för att så är fallet, måste en ansökan innehålla vad som i vart fall
rimligen kan uppfattas som ett påstående om att gäldenären är insolvent (jfr 1 kap.
2 § konkurslagen). Det torde vara vanligt att borgenären anger någon av
obeståndspresumtionerna i 2 kap. 8 eller 9 § konkurslagen som stöd för detta
påstående men det är inte något krav (jfr Welamson-Mellqvist, a.a. s. 32 f. och JO
1990/91 s. 127).

I den aktuella ansökan hade CC uppgett att han försökt att få betalt av BB, men att
han trots försök via bl.a. inkasso och Kronofogdemyndigheten inte lyckats med
detta. Dessa uppgifter skulle möjligen kunna ge intryck av att
obeståndspresumtionen i 2 kap. 8 § konkurslagen åberopades. Sökanden angav
emellertid inte i ansökan att det rört sig om utmätningsförsök och inte heller
anledningen till att försöken att driva in skulden misslyckats eller när dessa försök
skulle ha ägt rum.

EE har anfört att uppgifterna i ansökan om att man utan framgång gjort försök att
driva in skulden tillsammans med uppgiften att gäldenärens ombud uppgett att
sökanden var på obestånd måste uppfattas som ett påstående om insolvens.

Enbart en uppgift om att försök gjorts att driva in en fordran utan att det samtidigt
lämnas någon upplysning om anledningen till att dessa försök misslyckats kan,
enligt min uppfattning, inte uppfattas som ett påstående om obestånd. När det
sedan gäller uppgiften om att gäldenärens ombud skulle ha uppgett att sökanden
var på obestånd är följande att beakta. Uppgiften fanns inte i konkursansökan utan i
en polisanmälan som gavs in tillsammans med ansökan som ”underlag” till denna.
                                                                   Dnr 3887-2007     Sid 6 (6)




CC hade dessutom i polisanmälan angett att uppgiften kontrollerades med flera
myndigheter och att inget framkom som gav stöd åt påståendet att BB var på
obestånd. Den företagna kontrollen skulle i stället, enligt CC, ha visat att BB hade
tillgångar i form av ett tiotal lastbilar, att han några månader tidigare köpt en ny
lastbil och att alla avgifter och skatter för år 2007 var betalda. Av de övriga
handlingar som CC gav in som underlag för ansökan framgick vidare att det pågick
en tvist mellan BB och CC i vilken det framställts olika krav och invändningar från
respektive sida.

Den sammantagna bild som CC:s konkursansökan ger mig är närmast den att de
aktuella fordringarna var tvistiga och att CC:s uppfattning var att BB kunde, men
inte ville, betala. Däremot kan man inte, som jag ser det, i det sammantagna
materialet läsa in något påstående från CC:s sida om att BB var på obestånd.
Konkursansökan synes således snarast uteslutande ge uttryck för att borgenären
önskade hjälp med att driva in den fordran denne ansåg sig ha på BB.

Ett konkursförfarande är inte avsett att tjäna som ett hjälpmedel för att driva in en
tvistig fordran eller för att förmå en motsträvig men solvent gäldenär att betala en
skuld. Det kan i sammanhanget erinras om att en sökande som inger en
konkursansökan trots att han saknar skälig anledning att anta att gäldenären är på
obestånd kan bli skyldig att ersätta gäldenären den skada som orsakats av ansökan
(17 kap. 3 § första stycket konkurslagen).

I ett fall då en konkursansökan inte innefattar ett påstående om att gäldenären är på
obestånd anser jag att den bör anses vara så bristfällig såvitt avser grunderna för
yrkandet att en tingsrätt, i enlighet med 2 kap. 5 § konkurslagen, bör förelägga
sökanden att avhjälpa bristen vid äventyr av avvisning av ansökan.

Mot denna bakgrund kan tingsrätten inte undgå viss kritik för sin åtgärd att kalla
till förhandling i stället för att förelägga sökanden att avhjälpa bristen i
konkursansökan.
