# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tidaholm, för att ha meddelat ett beslut som strider mot censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen

JO 2020-02-12 dnr 3892-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2020-02-12               3892-2018              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tidaholm, för att ha meddelat ett
                        beslut som strider mot censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen


                          Beslutet i korthet: En journalist hade beviljats tillstånd att besöka en intagen i
                          anstalten Tidaholm och att i samband med besöket ta med sig en
                          ljudinspelningsutrustning in i anstalten. Av beslutet framgick även att minneskortet till
                          utrustningen skulle komma att granskas före och efter besöket.
                          I en anmälan till JO ifrågasattes om 7 kap. 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och
                          allmänna råd om fängelse, som förbjuder en besökare att utan Kriminalvårdens
                          tillstånd spela in ljud och bild i anstalten, är förenliga med reglerna om anskaffarfrihet.
                          Anmälaren frågade sig även om det är förenligt med anskaffarfriheten och
                          censurförbudet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att besluta om
                          granskning av ljudinspelningar som journalister upptar i anstalter.
                          I beslutet konstaterar chefsJO att anskaffarfriheten inte kan åberopas som grund för
                          en generell insynsrätt och att en enskild, utöver vad som gäller i fråga om
                          myndigheternas serviceskyldighet och rätten att ta del av allmänna handlingar, inte
                          har rätt att kräva information av det allmänna. ChefsJO slår också fast att anskaffar-
                          friheten inte hindrar att myndigheterna begränsar allmänhetens rätt till tillträde hos
                          myndigheten eller att tillträdet förenas med villkor, så länge villkoren inte tar sikte på
                          inhämtandet av information med visst innehåll. ChefsJO:s slutsats blir mot denna
                          bakgrund att bestämmelsen i 7 kap. 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
                          om fängelse, inte kränker den grundlagsskyddade rätten att anskaffa uppgifter.
                          När det gäller frågan om huruvida beslutet att granska journalistens minneskort stred
                          mot censurförbudet och anskaffarfriheten, konstaterar chefsJO bl.a. att
                          censurförbudet, om man bortser från censur av film som ska visas offentligt för
                          personer under 15 år, i princip gäller utan undantag. ChefsJO gör bedömningen att
                          Kriminalvårdens beslut stred mot censurförbudet och riktar därför kritik mot anstalten.
                          ChefsJO uttalar även att utformningen av beslutet väcker frågor om huruvida beslutet
                          kan anses ha varit förenligt med anskaffarfriheten. Mot bakgrund av att
                          Kriminalvården tillät journalisten att intervjua den intagne och på det sättet anskaffa
                          uppgifter, finner chefsJO dock inte tillräcklig anledning att göra några ytterligare
                          uttalanden i saken.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 3892-2018        Sid 2 (8)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 4 juni 2018 förde AA fram klagomål mot
Kriminalvården, anstalten Tidaholm. Han anförde i huvudsak följande:

Han ifrågasätter om det är förenligt med anskaffarfriheten och censurförbudet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att besluta om
granskning av ljudinspelningar som journalister upptar i anstalter. Han undrar
även om det över huvud taget är tillåtet för Kriminalvården att genom
föreskrifter reglera något annat än själva införandet av ljudinspelningsutrust-
ningen i anstalten. Att reglera bruk av inspelningsutrustning som Kriminal-
vården gör i 7 kap. 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fäng-
else borde inte vara förenligt med anskaffarfriheten.

Till anmälan fogades ett beslut, fattat av anstalten Tidaholm, av vilket framgick
att besökaren, journalisten BB, beviljats att ta med sig en ljudinspelnings-
utrustning in i anstalten i samband med besök hos en intagen. Av beslutet
framgick även att minneskortet till inspelningsutrustningen skulle kontrolleras
före och efter besöket samt, om materialet var omfattande, komma att granskas i
efterhand och skickas till BB efter granskningen.

Utredning
Ärendet remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt remissvar anförde
Kriminalvården, huvudkontoret, genom tf. chefen för sektionen för verksjuridik,
följande:

## Anmälan

JO har begärt att Kriminalvården ska yttra sig över vad AA har framfört i sin
      anmälan till JO.

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Väst, som i sin tur har
      hämtat in uppgifter från kriminalvårdschefen för anstalten Tidaholm, CC. Ge-
      nom utredningen har sammanfattningsvis följande kommit fram.
      CC kontaktades i början av april 2018 per telefon av journalisten BB, som
      berättade att han önskade göra en intervju med en intagen på anstalten i ett
      programprojekt för SVT, att han och den intagne redan hade etablerat kontakt
      brevledes, att intervjun skulle göras av honom och en medföljande fotograf och
      att endast ljudupptagning skulle ske. CC informerade BB om hur ett besöks-
      ärende handläggs och bad BB att skriftligen skicka in en begäran om att få
      medföra teknisk utrustning, eftersom det krävs tillstånd för att spela in bild eller
      ljud i anstalt. BB angav i e-postmeddelande till anstalten den 6 april 2018 var-
      för han ville göra en ljudinspelning under sitt besök. CC och BB hade därefter
      ytterligare e-postkorrespondens om förutsättningarna för besöket och hur det bo-
      kas och genomförs.
      Anstaltens säkerhetsgrupp handlade BB:s ansökan om att vid besök få medföra
      teknisk utrustning för ljudupptagning. BB meddelades därefter ett beslut vari-
      genom han tilläts medföra teknisk utrustning. Som villkor för beslutet angavs att
      ljudinspelning endast fick ske i ett slutet besöksrum, att minneskortet till den
      tekniska utrustningen skulle kontrolleras före och efter avslutat besök och att
      materialet på minneskortet kunde kontrolleras i efterhand och därefter skickas till
      BB, om det var omfattande.
                                                                  Dnr 3892-2018         Sid 3 (8)




BB genomförde den 6 maj 2018 ett besök hos den intagne i ett slutet besöksrum
på anstalten och hade då med sig inspelningsutrustning för ljudupptagning. När
personal efter besöket skulle kontrollera minneskortet motsatte sig BB det med
hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen. Med anledning av det kontaktade
vakthavande befäl Kriminalvårdens beredskapsorganisation för vägledning. På
grund av fortsatta oklarheter kontaktades även CC, som meddelade att minnes-
kortet inte skulle kontrolleras. BB lämnade anstalten efter att han hade infor-
merats om att minneskortet inte skulle kontrolleras. BB påtalade inte vid kon-
takt med anstalten före besöket att han inte godkände villkoren för beslutet.
Dessutom visade BB en stor förståelse för det säkerhetsperspektiv som ligger till
grund för förbudet mot bild- och ljudupptagning på anstalt.
Enligt Kriminalvårdens mediepolicy (2017:6) är fotografering, filmning och
ljudinspelning inte tillåtet vid klientbesök i häkten och på anstalter på grund av
sekretess. Berörd kriminalvårdschef kan i samråd med pressektionen bestämma
om undantag från förbudet. En intagen får aldrig fotograferas, filmas eller in-
spelas om hen inte medger det.

Rättslig reglering
Enligt l kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen är varje svensk medborgare till-
försäkrad rätt att till författare och andra upphovsmän samt till utgivare, red-
aktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av tekniska upptagningar
lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i radioprogram och
sådana upptagningar. Han har också rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som
helst för sådant uppgiftslämnande eller offentliggörande. I dessa rättigheter får
inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.
Enligt l kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får det inte förekomma att något som
är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste
granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ.
Enligt 7 kap. l § fängelselagen (2010:610) får en intagen ta emot besök i den ut-
sträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras om det kan äventyra
säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 2 eller 3 §,
kan motverka den intagnes anpassning i samhället eller på annat sätt kan vara till
skada för den intagne eller någon annan.
Enligt 7 kap. 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
om fängelse (FARK Fängelse) får en besökare inte spela in ljud eller bild i
anstalten utan Kriminalvårdens tillstånd.

Kriminalvårdens bedömning
Karaktären av den verksamhet som Kriminalvården bedriver medför att allmän-
heten inte fritt kan ha tillträde till myndighetens lokaler. Kriminalvården måste
därför ha rätt att ställa upp villkor för den som ändå beviljas tillträde. Ordnings-
regler av det slaget kan vara i form av t.ex. ett förbud mot fotografering eller
film- eller ljudinspelning i myndighetens lokaler (jfr JO 2011/12 s. 594).
Mot den bakgrunden gäller som huvudregel ett förbud mot fotografering och
film- eller ljudinspelning vid besök av intagna i häkte eller anstalt. Detta framgår
också av 7 kap. 9 § FARK Fängelse, enligt vilken en besökare inte får spela in
ljud eller bild i anstalten utan Kriminalvårdens tillstånd. Det finns däremot inte
någon reglering av möjligheten att förse ett sådant tillstånd med villkor.
Genom det beslut som har bifogats anmälan har en journalist fått tillstånd att
spela in ljud vid besök av en intagen. Som villkor för tillståndet har det ställts
upp krav på kontroll av minneskortet till journalistens ljudinspelningsutrustning
före och efter besöket. Ett sådant villkor kan inte anses förenligt med det s.k.
censurförbudet i l kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen och kan därmed inte heller
anses ha någon rättslig verkan. Det är därför naturligtvis olyckligt att beslutet har
fått den utformningen. Det kan dock samtidigt konstateras att någon granskning
                                                                      Dnr 3892-2018       Sid 4 (8)




      av det inspelade materialet inte har skett. Någon faktisk överträdelse av censur-
      förbudet kan därmed inte heller anses ha inträffat.

AA yttrade sig över Kriminalvårdens remissvar och anförde följande:

Kriminalvården har inte i lag bemyndigats att införa några inskränkningar av
envars möjlighet att anskaffa information genom bild- och ljudupptagning.
7 kap. 9 § i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse är
därmed utan verkan (jfr NJA 2015 s. 298). Förutom att utgöra ett brott mot
censurförbudet har Kriminalvårdens åtgärd och själva grunden för den således
stått i strid med grundlagen.

Rättslig reglering
De regler som främst aktualiseras i detta ärende finns i l kap. yttrandefrihets-
grundlagen (YGL) och tryckfrihetsförordningen (TF). Dessa kapitel genomgick
den l januari 2019 vissa språkliga och redaktionella ändringar, varvid flera av
bestämmelserna fick ett nytt paragrafnummer (SFS 2018:1801 och
SFS 2018:1802). Nedan hänvisas till de paragrafnummer som gällde vid
tidpunkten för Kriminalvårdens beslut.

Yttrandefrihetsgrundlagen m.m.
Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till författare och andra
upphovsmän samt till utgivare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag för fram-
ställning av tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst för
offentliggörande i radioprogram och sådana upptagningar. Han har också rätt att
anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för sådant uppgiftslämnande eller
offentliggörande. I dessa rättigheter får inga andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag (l kap. 2 § YGL).

Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något
annat allmänt organ (l kap. 3 § YGL).

Vad som sägs i l kap. 8 och 9 §§ TF om att föreskrifter i lag får meddelas i fråga
om upphovsmäns rättigheter, vissa kommersiella annonser, kreditupplysnings-
verksamhet och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter utan hinder av
grundlagen ska gälla också i fråga om radioprogram och tekniska upptagningar
(l kap. 12 § första stycket YGL).

Tryckfrihetsförordningen
Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat om ansvar och
ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en uppgift eller en under-
rättelse anskaffats (l kap. 9 § TF).

En allmän handling som får lämnas ut ska tillhandahållas genast eller så snart
som möjligt (2 kap. 12 § TF).
                                                                    Dnr 3892-2018     Sid 5 (8)




Regeringsformen
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet (l kap. 9 § regeringsformen, RF).

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare
reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en be-
gränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten (2 kap. 23 § tredje
stycket RF).

Fängelselagen och Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
fängelse
En intagen får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök
får dock vägras om det

    1. kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kon-
       troll enligt 2 eller 3 §,
    2. kan motverka den intagnes anpassning i samhället, eller
    3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan
       (7 kap. l § fängelselagen [2010:610]).

En besökare får inte spela in ljud eller bild i anstalten utan Kriminalvårdens
tillstånd (7 kap. 9 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse,
KVFS 2011:1 [FARK Fängelse]).

Förvaltningslagen
Vid den i ärendet aktuella tidpunkten gällde förvaltningslagen (1986:223), FL.

Myndigheterna ska ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Om särskilda
tider för detta är bestämda, ska allmänheten underrättas om dem på lämpligt sätt
(5 § FL).

Bedömning
Är Kriminalvårdens föreskrifter förenliga med bestämmelserna om
anskaffarfrihet?
AA har ifrågasatt om det kan anses förenligt med reglerna om anskaffarfrihet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att Kriminalvården har
meddelat föreskrifter som innebär att det är förbjudet för en besökare i anstalt
att spela in ljud och bild utan Kriminalvårdens tillstånd.

Anskaffarfrihet innebär en rätt för var och en att anskaffa uppgifter i vilket
ämne som helst för att offentliggöra dem i ett grundlagsskyddat medium eller
för att lämna dem till t.ex. en tidningsredaktion för offentliggörande.

JO har i flera beslut konstaterat att myndigheters lokaler inte är platser där
allmänheten får vistas efter eget gottfinnande och att myndigheterna kan in-
skränka allmänhetens tillträde till att endast gälla vissa delar av lokalerna eller
                                                                    Dnr 3892-2018       Sid 6 (8)




under vissa tider. Myndigheterna kan även ställa upp ordningsregler (se t.ex.
JO 1982/83 s. 203, JO 2006/07 s. 408 och JO 2011/12 s. 594).

Kriminalvården bedriver en verksamhet som allmänheten av naturliga skäl inte
har fritt tillträde till. I en sådan verksamhet kan det bl.a. av säkerhets- och
integritetsskäl finnas anledning för myndigheten att ställa upp vissa villkor för
de som beviljas tillträde till t.ex. en anstalt. Det är i stor utsträckning upp till
myndigheten att avgöra vad som ska gälla för tillträdet till dess lokaler.
Myndigheternas frihet i dessa avseenden är dock inte obegränsad. Enligt 5 § i
den förvaltningslag som var gällande vid den i ärendet aktuella tidpunkten ska
en myndighet ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Motsvarande
bestämmelse finns i 7 § i den nu gällande förvaltningslagen (2017:900).
Myndigheten har även en principiell skyldighet enligt 2 kap. 12 § TF att på
stället tillhandahålla allmänna handlingar när någon önskar ta del av dem.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen tillåter vissa
begränsningar i de rättigheter som regleras där. Föreskrifter om ansvar och
ersättningsskyldighet när det gäller det sätt på vilket uppgiften har anskaffats får
t.ex. meddelas i lag (l kap. 9 § TF och l kap. 12 § YGL). Någon författnings-
reglering som ger journalister eller andra tillträde till myndigheters lokaler för
ljud- eller bildupptagning finns inte. Av förarbetena till både tryckfrihets-
förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen framgår att anskaffarfriheten inte
kan åberopas som grund för en generell insynsrätt (prop. 1975/76:204 s. 129
respektive prop. 1990/91:64 s. 108). Utöver vad som gäller i fråga om
myndigheternas serviceskyldighet och rätten att ta del av allmänna handlingar
har en enskild inte rätt att kräva information av det allmänna. En slutsats av
detta är att informationsrätten enligt tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen har samma innehåll som informationsrätten enligt
regeringsformen (SOU 1975:75 s. 190). Av 2 kap. 23 § tredje stycket RF
framgår att föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare
reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden inte anses som en
begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten. I ett beslut den 7 juni
1994 (dnr 1246-1993) konstaterade JO, med hänvisning till nyss nämnda
förarbetsuttalanden, att en skollednings åtgärd att neka en journalist tillträde till
skolan för att filma där inte kunde anses strida mot anskaffarfriheten. JO
konstaterade även att det får anses vara upp till myndigheten själv att avgöra om
t.ex. en journalist ska få tillträde till dess lokaler för något visst ändamål.

Mot bakgrund av redogörelsen ovan kan den slutsatsen dras att anskaffar-
friheten inte hindrar att myndigheterna begränsar allmänhetens rätt till tillträde
hos myndigheten. Anskaffarfriheten hindrar inte heller myndigheterna från att
förena tillträdet med vissa villkor. Sådana villkor får dock inte ta sikte på
inhämtandet av information med visst innehåll. De får inte heller strida mot
l kap. 9 § RF som föreskriver att myndigheter i sin verksamhet ska iaktta saklig-
het och opartiskhet. Finns särskilda ordningsregler eller villkor för att ett till-
träde till myndighetens lokaler ska tillåtas får dessa alltså inte vara godtyckliga,
                                                                   Dnr 3892-2018       Sid 7 (8)




diskriminerande eller på andra sätt dikterade av ovidkommande skäl. Med hän-
syn till den verksamhet som Kriminalvården ansvarar för kan ett förbud mot att
spela in ljud och bild i anstalt utan tillstånd, inte anses strida mot de hänsyn som
nyss har nämnts. Föreskriften i 7 kap. 9 § FARK Fängelse kränker alltså enligt
min bedömning inte den grundlagsskyddade rätten att anskaffa information.

Strider Kriminalvårdens beslut om granskning av ett minneskort mot
reglerna om censurförbud och anskaffarfrihet?
AA har även ifrågasatt om inte Kriminalvårdens beslut att granska minneskortet
till journalistens inspelningsutrustning före och efter besöket kan anses strida
mot censurförbudet och inkräkta på anskaffarfriheten. I detta sammanhang
handlade det om en ljudupptagning som skulle ingå i ett program i Sveriges
Television. Det är därför i första hand reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen som
är aktuella.

Enligt l kap. 3 § första stycket YGL får det inte förekomma att något som är
avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste
granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Av paragrafens
andra stycke framgår att det genom lag kan meddelas föreskrifter om
granskning och godkännande av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar som ska visas offentligt. Andra stycket tar alltså sikte på
censur av film som ska visas offentligt, dvs. i allmänhet filmer som visas på en
biograf, och gäller enligt l § lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som
ska visas offentligt filmer som är avsedda att visas för barn under 15 år.
Förbudet mot censur i strikt mening gäller i övrigt utan undantag. Detta innebär
också att granskning av ljud- eller bildupptagningar med hänvisning till
exempelvis ordnings- eller säkerhetsskäl inte är tillåten. En annan sak är att
ordningsskäl får åberopas till stöd för ett publiceringshinder om de gäller
generellt utan hänsyn till skrifternas innehåll (se Axberger, Yttrandefrihets-
grundlagarna, 2012, s. 75 och 78). Det beslut som anstalten Tidaholm fattade
om granskning av journalistens minneskort stred alltså mot censurförbudet.
Anstalten Tidaholm förtjänar därför kritik för att ha meddelat beslutet.

I detta fall motsatte sig journalisten att minneskortet skulle granskas. Kriminal-
vården valde då att avstå från granskningen. Någon faktisk överträdelse av
censurförbudet skedde alltså inte. En myndighet ska dock självfallet inte
meddela förbudsliknande förhållningsregler som det inte finns laglig grund för.
Det ger sken av att myndigheten har befogenheter som den saknar. I detta fall
fanns det dessutom en betydande risk för att beslutet skulle leda till en
överträdelse av censurförbudet.

Utformningen av beslutet väcker vidare frågor om huruvida beslutet kan anses
ha varit förenligt med anskaffarfriheten. Kriminalvården har dock tillåtit
journalisten att intervjua den intagne och på det sättet anskaffa uppgifter. Jag
finner därför inte tillräcklig anledning att göra några ytterligare uttalanden i
saken.
                                                               Dnr 3892-2018    Sid 8 (8)




Vad AA anfört i övrigt ger inte anledning till någon kommentar från min sida.

Ärendet avslutas.
