# Kritik mot Överförmyndarnämnden Mitt för bristfällig och långsam handläggning av ett ärende om förvaltarskap

JO 2021-06-10 dnr 3896-2019

BESLUT
                                                                         Datum                    Dnr                     Sid
                                                                         2021-06-10               3896-2019             1 (10)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Överförmyndarnämnden Mitt för bristfällig och långsam
                        handläggning av ett ärende om förvaltarskap


                          Beslutet i korthet: I november 2016 lämnade socialtjänsten in en anmälan om behov
                          av förvaltarskap till överförmyndarnämnden. Nämnden begärde in ett läkarintyg men
                          vidtog inte några ytterligare åtgärder. I april 2017 ansåg socialtjänsten att den
                          enskildes hälsotillstånd hade försämrats och lämnade därför in en anmälan om behov
                          av ett interimistiskt förvaltarskap. Därefter vidtog överförmyndarnämnden vissa
                          handläggningsåtgärder och nämnden försökte rekrytera nya ställföreträdare till
                          verksamheten i stort. Det dröjde sedan till juli 2019 innan överförmyndarnämnden
                          lämnade in en ansökan om förvaltarskap till tingsrätten. Enligt överförmyndar-
                          nämnden berodde den långa handläggningstiden på att det inte gick att hitta någon
                          lämplig förvaltare.
                          JO anser att överförmyndarnämnden förtjänar kritik för den bristfälliga och
                          långsamma handläggningen. I beslutet understryker hon att en överförmyndare i varje
                          enskilt fall måste göra aktiva efterforskningar för att hitta en lämplig ställföreträdare
                          och att de åtgärder som vidtas och de resultat som efterforskningarna ger måste
                          dokumenteras i akten. JO uttalar också att en överförmyndare inte kan avstå från att
                          ansöka om förvaltarskap enbart utifrån den omständigheten att nämnden inte kunnat
                          hitta något förslag på förvaltare.
                          I beslutet gör JO slutligen vissa uttalanden om sekretess.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 24 maj 2019 framförde BB klagomål mot
                        Överförmyndarnämnden Mitt med anledning av handläggningen av
                        socialtjänstens anmälningar till nämnden om behov av förvaltarskap för en viss
                        person (AA). BB uppgav i sin anmälan bl.a. följande.

                        I november 2016 lämnade socialtjänsten i Nordanstigs kommun in en anmälan
                        om behov av förvaltarskap för AA till överförmyndarnämnden. Socialtjänsten
                        har därefter vid flera tillfällen lämnat kompletterande information till nämnden
                        om AA:s situation. I april 2017 lämnade socialtjänsten in en anmälan om
                        interimistiskt behov av förvaltarskap där det bl.a. angavs att AA:s hälsotillstånd
                        hade försämrats och att det fanns en akut risk för att han skulle bli bostadslös.
                        Någon återkoppling utöver en mottagningsbekräftelse kom aldrig.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 3896-2019        Sid 2 (10)




Överförmyndarnämndens utredare har varit svåra att få tag på såväl per telefon
som via e-post. När socialtjänsten väl fått kontakt med nämnden har den lämnat
knapphändig information om ärendets handläggning och hänvisat till sekretess.
Nämnden har också uppgett att den på grund av sekretess inte kan berätta vilken
information som socialtjänsten skulle kunna komplettera ärendet med för att
underlätta handläggningen. Vidare har nämnden hänvisat till att det varit svårt
att rekrytera ställföreträdare.

Till anmälan bifogades socialtjänstens yttrande om behovet av god man och
framställan om interimistiskt behov av förvaltarskap samt bekräftelse från
överförmyndarnämnden om att nämnden mottagit socialtjänstens skrivelser.

Utredning
Inledningsvis hämtade JO in och granskade dagboksbladet i överförmyndar-
nämndens akt 10771 samt begärde att nämnden skulle yttra sig över hand-
läggningen av ärendet. Yttrandet skulle särskilt belysa hur handläggningen hade
förhållit sig till bestämmelsen i 5 § förmynderskapsförordningen (1995:379).

I sitt remissvar den 8 oktober 2019 anförde Överförmyndarnämnden Mitt
följande:

## Yttrande

Överförmyndarnämndens uppgift är att motverka att personer som inte kan
      tillvarata sin rätt drabbas av rättsförluster. Nämndens mål är att kunna rekrytera
      ställföreträdare i de fall en person uppfyller de rekvisit som krävs för
      godmanskap eller förvaltarskap.
      Det framgår av föräldrabalken (FB) 11 kap. 17 a § 3 st. att överförmyndarnämn-
      den i en ansökan till tingsrätten om ett anordnande av ett ställföreträdarskap ska
      lämna ett förslag på en god man eller förvaltare. Detta framgår också i
      prop. 2013/14:255 s. 45 f. och prop. 2013/14:255 s. 17 ff. där regeringen anger
      att överförmyndaren ska lämna förslag på god man eller förvaltare samtidigt som
      överförmyndarens ansökan lämnas in.
      Av FB 11 kap. 7 § 4 st. framgår att när rätten fattar ett beslut om anordnande ska
      rätten samtidigt förordna en förvaltare i ärendet.
      I förmynderskapsförordningen 5 § stadgas att överförmyndaren ska ansöka om
      anordnande av förvaltarskap hos tingsrätten om överförmyndaren får reda på att
      det behövs.
      Av förmynderskapsförordningen följer att överförmyndarnämnden ska ansöka
      om ett anordnande om ett förvaltarskap – så snart det är klarlagt att det finns ett
      behov – samtidigt framgår det av föräldrabalken att överförmyndarnämnden i sin
      ansökan ska lämna förslag på en förvaltare. I de fall det saknas ett förslag på en
      lämplig förvaltare kan således inte nämnden leva upp till dessa båda krav från
      lagstiftaren.
      Överförmyndarnämnden vill – med hänvisning till det som ovan anförts –
      redogöra för sina skäl till varför de inte ansöker om förvaltarskap i de fall det
      saknas en person som är villig att åta sig förvaltarskapet. Nämndens
      huvuduppdrag är att utöva tillsyn över gode män och förvaltare och förhindra att
      de lider en rättsförlust på grund av att de har en god man eller förvaltare. När
      nämnden föreslår en förvaltare är det av yttersta vikt att personen i fråga har
      nämndens förtroende samt uppfyller de krav som ställs på en förvaltare.
      Nämnden har då gjort en noggrann prövning av personen och kunnat konstatera
                                                                 Dnr 3896-2019        Sid 3 (10)




att denne bl.a. inte förekommer i kronofogdens eller polisens belastningsregister.
Om nämnden ansöker om ett anordnande av ett förvaltarskap och inte samtidigt
föreslår en förvaltare ska inte rätten anordna ett förvaltarskap. Om rätten ändå
väljer att anordna ett förvaltarskap innebär det att huvudmannens
rättshandlingsförmåga blir kraftigt inskränkt i och med att förvaltarskapets
anordnande begränsar huvudmannens egen rättshandlingsförmåga och att det
saknas en person som är behörig att rättshandla för huvudmannen, dvs. det finns
ingen förordnad förvaltare, så finns det då ingen som kan bevaka huvudmannens
intressen och rättigheter. Detta innebär en enorm rättsförlust för huvudmannen.
För det fall Överförmyndarnämnden skulle agera enligt detta förfarande går
nämnden emot grundtanken med förvaltarskap, dvs motverka rättsförlust för den
enskilde. Enligt nämnden kan det inte vara för den enskildes bästa att nämnden
ansöker om ett förvaltarskap i de fall när det saknas en person som kan åta sig
uppdraget och bevaka den enskildes ekonomiska, rättsliga och personliga
intressen. Så länge det finns en person (huvudmannen själv) som innehar
behörigheterna att rättshandla, så finns åtminstone en möjlighet, att den enskildes
intressen kan tillvaratas. Vidare kan ett anordnande av förvaltarskap förhindra att
insatser kan ske på frivillig väg med stöd enligt socialtjänstlagen (SoL 2 kap.
1 §).
I stora delar av Sverige saknas det i dag ställföreträdare och överförmyndare har
svårt att rekrytera gode män och förvaltare, särskilt i ärenden där det krävs
erfarna ställföreträdare. Överförmyndarnämnden Mitt är inte annorlunda i detta
hänseende. Det saknas lämpliga gode män och förvaltare i ett flertal ärenden.
Nämnden arbetar aktivt för att vidta åtgärder för att komma tillrätta med
problemet. Nämnden kan dock endast påverka dess egna rekryteringsinsatser och
kan inte förmå ovilliga personer att åta sig uppdrag. Överförmyndaren har en
utmaning i detta hänseende.
Överförmyndarnämnden har en viktig uppgift att säkerställa att bristen på gode
män och förvaltare inte leder till att nämnden kompromissar på de lämplighets-
krav som finns på gode män och förvaltare i en ambition att snabbt föreslå en
god man eller förvaltare, rättssäkerheten ska säkerställas så långt det är möjligt.
Att det är en person som bedöms som lämplig är av yttersta vikt, särskilt i de fall
där den enskilde fråntas sin rättshandlingsförmåga.
Överförmyndarnämnden anser att innan nämnden föreslår en ställföreträdare i ett
ärende ska nämnden vara av uppfattningen att ställföreträdaren kommer att
utföra sitt uppdrag på ett korrekt sätt och att huvudmannen får den hjälp som
ställföreträdarskapet är tänkt att ge.
Överförmyndarnämndens uppfattning är att det finns större risker med att
tillsätta en dålig god man – eller särskilt en förvaltare – än att huvudmannen är
utan en god man under en period. En god man – och kanske speciellt förvaltare –
erhåller stora behörigheter i och med ställföreträdarskapet. Nämnden tycker sig
kunna se att samhällets olika instanser tenderar att lämna över ansvaret till en
god man eller förvaltare varvid dess lämplighet är särskilt viktigt. Vidare är det
av vikt att de kompetenta gode männen och förvaltarna hinner med de ärenden
de åtagit sig. En god man eller förvaltare som inte hinner med sitt uppdrag
innebär risker både för huvudmannen och för sig själv. Något som absolut inte är
önskvärt.
I Överförmyndarnämndens rekrytering har behov av ny god man/förvaltare i
befintligt godmanskap och förvaltarskap prioriterats framför nya ärenden just av
den anledningen att de som har ett anordnat godmanskap eller förvaltarskap även
ska ha en lämplig god man eller förvaltare. De personer som informerar
nämnden om att de vill åta sig ett uppdrag matchas utifrån vem de vill hjälpa och
vilka som behöver hjälp för att skapa bästa förutsättningar för ett fungerande
ställföreträdarskap.
                                                                   Dnr 3896-2019        Sid 4 (10)




Överförmyndarnämndens servicenivå
Överförmyndarnämndens kansli, Överförmyndarkontoret har telefontid varje
vardag mellan 9.00–11.00. Telefonen är bemannad av kontorets tjänstemän och
de besvarar inringandes frågeställningar dock ges inte den inringades rätt att få
tala med specifika tjänstemän om de kan få sin fråga besvarad av den som
svarade. Vidare kan det i fall framkomma i akten att den frågande redan har fått
svar på sin fråga varvid nämnden bedömer det som klarlagt den frågande redan
har fått den service som nämnden kan erbjuda enligt förvaltningslagen. Överför-
myndarnämnden har stark sekretess och ger inte löpande återkoppling till de som
har anmält ett ärende till nämnden. Det bör vidare noteras att överförmyndaren i
första hand är en tillsynsmyndighet och inte en servicemyndighet.

Rekrytering
2017–2018 hade överförmyndarnämnden 32 informationsträffar för personer
som anmält intresse att bli god man eller förvaltare. Förutom det har nämnden
haft öppet hus vid ett flertal tillfällen samt deltagit på event i syfte att väcka
intresse för uppdraget som god man eller förvaltare. Nämnden har skickat ut
förfrågningar till de som nämnden bedömer lämplig att åta sig ytterligare ett
ärende. 2017 skickades förfrågan till nästan 700 befintliga ställföreträdare. Vid
dessa massutskick fick nämnden ett 50-tal svar där ställföreträdaren uppgav att
hen var intresserad att åta sig ytterligare ett ärende samt uppgift om vilken typ av
ärende som hen var intresserad att åta sig. Nämnden gjorde efter sedvanlig
lämplighetsprövning – utifrån dessa svar – en matchning på befintliga ärenden
där behov fanns att förordna en ställföreträdare.
Under 2017–2018 rekryterade nämnden ställföreträdare i 280 nya ärenden samt
245 bytesärenden. Trots det står det klart att det finns ett underskott av ställföre-
trädare i förhållande till de som behöver stöd och hjälp av en ställföreträdare.
Sundsvalls kommun har en förvaltarenhet och sedan 2017 finns ett avtal mellan
Sundsvalls kommun och Nordanstigs kommun rörande förvaltarenheten.
Överförmyndarnämnden kan dock endast erbjuda förvaltarenheten ärenden.
Nämnden kan således inte tvinga förvaltarenheten att åta sig ett ärende. Det
förekommer att förvaltarenheten tackar nej till ärenden.
Nämnden eftersträvar att hitta lämpliga ställföreträdare och beklagar att i aktuellt
ärende inte kunnat rekrytera en förvaltare.

Redovisning av handläggningen i aktuellt ärende.
Den 21 november 2016 inkommer en anmälan om behov av förvaltare, nämnden
bekräftar samma dag att anmälan är mottagen. Nämnden påbörjar omgående
utredning av behov av förvaltare och begär in läkarintyg. Läkarintyget inkommer
den 22 december 2016. Det framgår att det finns ett behov av ställföreträdarskap
varvid nämnden påbörjar rekrytering.
Socialtjänsten kontaktar nämnden för att få information i ärendet under
telefontiden vid två tillfällen, den 30 mars och 4 april 2017. Den 5 april
inkommer socialtjänsten med en begäran om interimistiskt förvaltarskap varvid
nämnden bekräftar anmälan samma dag. Av ovan angivna skäl är det nämndens
bedömning att – i det fall det inte finns en person som är lämplig och villig att
åta sig ett förvaltarskap – så bör det inte anordnas något förvaltarskap, eftersom
det innebär en större rättsförlust att vara lagd under förvaltarskap och fråntagen
sin rättshandlingsförmåga när det inte finns en någon som kan rättshandla för ens
räkning, än att huvudmannen får behålla sin rättshandlingsförmåga till dess man
hittat en lämplig ställföreträdare. Nämnden går därför inte vidare med ansökan
till tingsrätten om ansökan om ett intermistiskt förvaltarskap.
Nämnden begär aktuell information i ärendet den 16 februari 2018 av
socialtjänsten. Den 20 februari bekräftar socialtjänsten att behovet av förvaltare
kvarstår. Socialtjänsten efterfrågar status i ärendet den 17 april och 13 juni 2018.
Nämnden besvarar dessa förfrågningar inom en till två dagar.
                                                                      Dnr 3896-2019        Sid 5 (10)




      Den 20 juni 2018 begär överförmyndarnämnden ett nytt aktuellt läkarintyg.
      Den 23 november 2018 kontaktar socialtjänsten nämnden under telefontid för att
      få information i ärendet vilket nämnden besvarar.
      Nämnden har kontakt med socialtjänsten den 10 januari och 31 januari 2019 och
      får uppdaterad information i ärendet. Nämnden kontaktar vidare kronofogden för
      att kontrollera huvudmannens status.
      Den 20 juni 2019 inkommer ett förslag på förvaltare. Nämnden ansöker om
      anordnande av förvaltarskap den 5 juli 2019. För närvarande ligger ärendet på
      tingsrätten för beslut.

      Slutligen
      Nämndens uppfattning är – liksom anförts ovan - att det är bättre att huvudman-
      nen själv har kvar sin rättshandlingsförmåga än att ingen person innehar den eller
      att en olämplig person har fått behörighet att rättshandla i den enskildes ställe.
      Överförmyndarnämndens bedömning är att den enskilde i aktuellt ärende inte har
      lidit någon rättsförlust på grund av att nämnden inte ansökt om förvaltarskap för
      den enskilde då det inte funnits någon förvaltare i ärendet. Det är snarare så att
      en ansökan som resulterat i ett beslut om förvaltarskap hade kunnat leda till en
      rättsförlust för den enskilde. Nämnden har inte lyckats rekrytera en förvaltare i
      aktuellt ärende vilken nämnden anser vara olyckligt. Nämndens huvudsyfte är att
      säkerställa att huvudmännen inte lider någon rättsförlust, vilket måste anses
      uppfyllt. Vidare är det kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som
      vistas i kommunen och har det yttersta ansvaret för att de får det stöd och den
      hjälp de behöver (2 kap. 2 § Socialtjänstlagen).
BB kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
De frågor som är aktuella i ärendet rör överförmyndarnämndens handläggning
av ett ärende om förvaltarskap. Även om det inte framgår av den följande
redovisningen omfattar de rättsliga regleringarna i huvudsak också
godmanskap.

Anordnande av förvaltarskap
Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning försvagat hälsotillstånd eller
liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egen-
dom eller sörja för sin person, ska rätten, om det behövs, besluta att anordna
godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan
samtycke av den för vilket godmanskap ska anordnas, om inte den enskildes
tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. (Se 11 kap. 4 §
föräldrabalken, FB.)

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 11 kap. 4 § FB är
ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten anordna förvaltarskap för
honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt
att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre
ingripande sätt får hjälp. (Se 11 kap. 7 § FB.)

När rätten meddelar beslut om förvaltarskap ska den samtidigt förordna en
förvaltare att utföra uppdraget. Till förvaltare ska utses en rättrådig, erfaren och
i övrigt lämplig person. Föreslår den enskilde en viss person som förvaltare, ska
                                                                  Dnr 3896-2019       Sid 6 (10)




den personen förordnas, om han eller hon är lämplig och vill åta sig uppdraget.
Innan någon förordnas som förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrol-
leras i den utsträckning som behövs. Detta innebär att såväl överförmyndaren
som domstolen har ett ansvar för att den föreslagna ställföreträdaren är lämplig
för uppdraget. (Se 11 kap. 7 och 12 §§ FB och prop. 2013/14:225 s. 44 f.) I det
ligger att överförmyndaren inte ska föreslå någon som förvaltare om
överförmyndaren anser att personen är olämplig att inneha uppdraget.

Ansökan om förordnande av förvaltare får göras bl.a. av överförmyndaren, den
ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, och av hans eller hennes make
eller sambo och närmaste släktingar (se 11 kap. 15 § FB). Socialnämnden är
skyldig att anmäla till överförmyndaren om den finner att en förvaltare bör
förordnas för någon eller att någon inte längre bör ha förvaltare (se 5 kap. 3 §
socialtjänstförordningen [2001:937]).

Utredningen i ärenden om förvaltarskap
Det är rätten som har ansvar för utredningen i ärenden om förvaltarskap och
som ska bedöma om förutsättningarna för att anordna förvaltarskap är
uppfyllda. Det är också rätten som, samtidigt som den anordnar förvaltarskap,
ska förordna en person att utföra uppdraget som förvaltare. Rätten får uppdra åt
överförmyndaren att inhämta yttranden och annan utredning, t.ex. yttranden
från anhöriga och läkarintyg. Överförmyndaren ska på begäran av rätten lämna
förslag på förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det. Sådana skäl kan
t.ex. vara att det inte går att finna någon person som vill åta sig uppdraget eller
om överförmyndaren anser att det saknas behov av förvaltarskap. Gör rätten
bedömningen att förvaltarskap behövs ska dock överförmyndaren lämna förslag
på en person som vill åta sig uppdraget, om rätten begär det. (Se 11 kap. 17 a §
FB, prop. 2013/14:225 s. 46 och rättsfallet NJA 2018 s. 350.)

När det finns anledning till det ska överförmyndaren självmant ta upp frågor om
förordnande av förvaltare (se 11 kap. 15 § tredje stycket FB). Om överförmyn-
daren får reda på att förvaltarskap antingen behövs eller inte längre behövs är
överförmyndaren skyldig att hos rätten ansöka om anordnande eller upphörande
av ställföreträdarskapet (se 5 § förmynderskapsförordningen). En fråga om
förvaltarskap kan t.ex. uppkomma genom att en enskild eller socialnämnden
kontaktar överförmyndaren och anmäler att det finns ett behov av
ställföreträdare för en viss person.

I överförmyndarens verksamhet är förvaltningslagens bestämmelser om hur
ärenden ska handläggas tillämpliga. Det innebär bl.a. att ett ärende ska
handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att
rättssäkerheten eftersätts (se 9 § förvaltningslagen [2017:900], FL, som
motsvarades av 7 § i den äldre förvaltningslagen [1986:223]). Överförmyndaren
måste alltså se till att ärendet drivs framåt och utföra de handläggningsåtgärder
som krävs för att ärendet ska kunna avgöras.
                                                                   Dnr 3896-2019     Sid 7 (10)




När en fråga om förvaltarskap aktualiseras måste överförmyndaren utreda om
det finns förutsättningar för att ansöka om detta. Överförmyndaren får då
självmant begära in yttranden och utredning i frågan. Om överförmyndaren gör
bedömningen att ett förvaltarskap behövs ska överförmyndaren lämna den
utredning som begärts samt förslag på ställföreträdare tillsammans med ansökan
till rätten. Det händer dock att överförmyndaren inte får in den utredning som
efterfrågats. Överförmyndaren får i en sådan situation inte vänta för länge med
att invänta efterfrågade handlingar utan måste antingen skriva av ärendet eller
skicka en ansökan till rätten. (Se 11 kap. 17 a § FB samt von Schéele och
Wallgren, Överförmyndarpraktika – En praktisk vägledning för
överförmyndaren, JUNO version 202012, avsnitt 5.)

En av överförmyndarens uppgifter är att lämna förslag på förvaltare.
Överförmyndaren måste därför vidta alla rimliga åtgärder för att finna någon
som är lämplig och villig att åta sig uppdraget. I detta ligger att myndigheten i
varje enskilt fall måste göra aktiva efterforskningar och i princip uttömma de
möjligheter som finns för att hitta en lämplig ställföreträdare. Det krävs i regel
att överförmyndaren tillfrågar samtliga personer som har anmält intresse för att
åta sig ett ställföreträdaruppdrag och, i förekommande fall, kommunens förval-
tarenhet. Om det rör sig om ett krävande uppdrag bör det dock inte krävas att
överförmyndaren har frågat personer som saknar eller har begränsad erfarenhet
av sådana uppdrag eller av någon annan anledning inte bedöms klara av eller
vara lämpliga för ett sådant uppdrag. (Se prop. 2013/14:225 s. 46 f. och
rättsfallen NJA 2012 s. 715 p. 18 och NJA 2018 s. 246.)

Om överförmyndaren har gjort bedömningen att det finns ett behov av
ställföreträdarskap kan den inte avstå från att ansöka om förvaltarskap med
hänvisning till att någon ställföreträdare inte har hittats. Finns det inte någon
lämplig person att föreslå som god man eller förvaltare ska överförmyndaren
istället redogöra för rätten vilka ansträngningar som har gjorts för att hitta en
lämplig ställföreträdare (se prop. 2013/14:225 s. 46). Det är sedan rättens
uppgift att ta ställning till om ställföreträdarskap behövs eller inte.

JO har i flera beslut uttalat sig om överförmyndarens handläggning av ärenden
av anmälningar och ansökningar om förvaltarskap. Enligt JO ska överförmyn-
daren ansöka hos tingsrätten om förvaltare så snart det står klart att en sådan
ansökan behövs, trots att frågan om vem som kan åta sig ställföreträdarskapet
inte är löst (se bl.a. JO 2009/10 s. 431).

Bedömning
Handläggningen av socialtjänstens anmälan om behov av förvaltarskap
Av utredningen framgår att socialtjänsten den 21 november 2016 inkom med en
anmälan om behov av förvaltare för AA. Samma dag skickade överför-
myndarnämnden en begäran om läkarintyg avseende AA. Intyget kom in den 22
december 2016 och av det framgick bl.a. att AA på grund av sjukdom var ur
                                                                   Dnr 3896-2019      Sid 8 (10)




stånd att vårda sig och sin egendom. Nämnden har uppgett att den därefter
påbörjade arbetet med att hitta en förvaltare åt AA.

Så långt anser jag att nämnden har gjort vad som ankommer på myndigheten. I
tiden fram till den 5 april 2017 – då en framställan om behov av interimistiskt
förvaltarskap inkom från socialtjänsten – vidtog emellertid överförmyndar-
nämnden inte några handläggningsåtgärder. Av socialtjänstens framställan
framgick att situationen för AA blivit alltmer akut och att han bl.a. riskerade att
bli bostadslös. Någon åtgärd vidtogs inte med anledning av framställningen.
Först drygt ett år senare, den 20 juni 2018, begärde nämnden ett nytt läkarintyg
för AA. När, eller om, ett nytt läkarintyg kom in framgår inte av akten. Den 15
januari 2019 kontrollerade överförmyndarnämnden om AA förekom i
Kronofogdemyndighetens register. Någon ytterligare åtgärd vidtogs därefter
inte förrän den 20 juni 2019 när socialtjänsten kom in med ett förslag på
förvaltare, varpå överförmyndarnämnden den 5 juli 2019 ansökte om
förvaltarskap för AA.

Det framgår av överförmyndarnämndens akt att tjänstemän vid socialtjänsten
vid flera tillfällen sedan november 2016 per telefon eller e-post kontaktat
nämnden och efterfrågat information om handläggningen. Den 4 april 2017 och
den 10 januari 2019 efterhörde socialtjänstens tjänstemän om det gick att anlita
Sundsvalls kommuns förvaltarenhet för uppdraget. Några åtgärder vidtogs
enligt vad som framgått inte med anledning av dessa förfrågningar. Däremellan,
den 16 februari 2018, var nämnden i kontakt med socialtjänsten och
efterfrågade om behovet av förvaltare kvarstod, vilket socialtjänsten bekräftade.
Nämnden kontrollerade också den 23 november 2018 med socialtjänsten om det
fanns något ytterligare underlag som den kunde komma in med.

Det finns inte några utredningsåtgärder utöver inhämtande av läkarintyg och
kontroll i Kronofogdemyndighetens register registrerade i AA:s akt. Härutöver
utgör den mejlkorrespondens som nämnden haft med socialtjänsten de enda
handläggningsåtgärderna i ärendet. När ansökan till tingsrätten gjordes hade det
gått mer än två och ett halvt år sedan anmälan kom in till nämnden.
Överförmyndarnämndens handläggning har i hög grad präglats av passivitet.
Det tog exempelvis ca femton månader från det att socialtjänstens anmälan kom
in den 21 november 2016 innan överförmyndarnämnden kontaktade
socialtjänsten för att fråga om AA fortfarande var i behov av förvaltare och det
dröjde mer än två år innan nämnden kontrollerade om han fanns i
Kronofogdemyndighetens register.

Enligt överförmyndarnämnden har den långa handläggningstiden berott på att
nämnden inte hittade någon lämplig förvaltare för AA. I sitt remissvar har
nämnden redovisat vilka åtgärder som vidtogs under 2017 och 2018 för att
överlag rekrytera personer som kunde tänka sig att åta sig uppdrag som
ställföreträdare. Det framgår bl.a. att nämnden under 2017 genom s.k.
massutskick till 700 personer fick ett femtiotal svar från redan förordnade
                                                                   Dnr 3896-2019       Sid 9 (10)




ställföreträdare som uppgav att de kunde åta sig ytterligare uppdrag. Dessa
personer förordnades sedan som ställföreträdare i andra ärenden. Nämnden
prioriterade då att förordna ställföreträdare i befintliga ärenden där det fanns ett
behov av byte.

Det torde vara allmänt känt att det på många platser i landet kan vara svårt för
överförmyndare att hitta lämpliga personer som kan åta sig ställföreträdarskap.
Överförmyndarnämnden har emellertid ett ansvar att i varje enskilt ärende göra
aktiva efterforskningar och uttömma de möjligheter som finns för att hitta en
ställföreträdare för den person som ärendet avser. De åtgärder som vidtas och de
resultat som efterforskningen ger måste dokumenteras i akten. I det aktuella
ärendet finns det inte någon dokumentation om vilka ansträngningar som
överförmyndarnämnden gjort för att hitta en förvaltare för AA. Det framgår inte
om nämnden sökte efter en förvaltare åt AA i samband med de rekryterings-
insatser som gjordes under 2017 och 2018. Det framgår t.ex. inte heller om
nämnden kontaktade Sundsvalls kommuns förvaltarenhet, kontrollerade om det
fanns anhöriga till AA som kunde åta sig ett uppdrag som förvaltare eller om
nämnden vände sig till socialtjänsten för att inhämta dess uppfattning om hur
problemet kunde lösas (jfr JO:s beslut den 29 juni 2010, dnr 2084-2009). Det
kan inte uteslutas att sådana åtgärder hade medfört att AA:s behov av förvaltare
hade blivit tillgodosett i ett tidigare skede.

Eftersom det är rättens uppgift att bedöma om förvaltarskap behövs och
förordna förvaltare kan inte överförmyndaren avstå att ansöka om förvaltarskap
enbart utifrån den omständigheten att det inte gått att hitta något förslag på en
ställföreträdare. Oavsett vilka åtgärder och efterforskningar som nämnden
vidtagit för att få tag på en förvaltare, skulle därför överförmyndaren ha
överlämnat sin ansökan till tingsrätten redan när det stod klart att AA var i
behov av förvaltarskap. Överförmyndarnämnden hade då kunnat fortsätta sitt
arbete med att hitta en lämplig förvaltare samtidigt som ärendet handlades vid
tingsrätten. Nämnden hade i sådant fall kunnat redogöra för vilka
ansträngningar som dittills gjorts för att hitta en förvaltare.

Handläggningen av ärenden måste anpassas efter varje ärendes art. Vissa
ärenden om förvaltarskap kan behöva handläggas med skyndsamhet. Det gäller
exempelvis när det från början finns starka indikationer på att den enskilde är i
behov av förvaltare eller när det behövs ett interimistiskt beslut. Att handlägg-
ningen i AA:s ärende dragit ut så mycket på tiden och att hans behov av
förvaltarskap därmed försummats är helt oacceptabelt. En sådan hantering är
inte förenlig med kravet på skyndsam handläggning enligt 9 § FL. Jag ser
särskilt allvarligt på att nämnden inte vidtog någon åtgärd med anledning av
framställningen om interimistiskt förvaltarskap. Överförmyndarnämnden Mitt
förtjänar kritik för den bristfälliga och långsamma handläggningen.
                                                                     Dnr 3896-2019        Sid 10 (10)




Överförmyndarnämndens kontakter med socialtjänsten
Hos överförmyndaren gäller sekretess i ärende enligt föräldrabalken för uppgift
om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men (se 32 kap. 4 §
OSL). Grundläggande för en god förvaltning är att myndigheter samarbetar med
varandra och delger varandra information, där förutsättningar finns och
uppgifter inte omfattas av sekretess (se bl.a. 6 kap. 5 § OSL och 8 § FL). Jag
kan notera att en tjänsteman hos socialtjänsten den 23 november 2018 ringde
överförmyndarnämnden för att höra hur det gick med utredningen. I en
tjänsteanteckning hos nämnden har det antecknats följande:

      Ut [undertecknad, JO:s anm.] meddelar att ärendet är under utredning och fråga
      om CC [tjänstemannen hos socialtjänsten, JO:s anm.] har något underlag som
      kan hjälpa i ärendet. CC säger att hon redan skickat in det hon har och undrar om
      vi har fått det. Ut hänvisar till sekretess och ber CC skicka in underlaget igen.
      Alternativet kan ÖF begära ut handlingarna igen. CC tycker att Öf kan begära ut
      handlingarna igen.
Det är inte JO:s uppgift att bedöma vilka uppgifter hos överförmyndarnämnden
som omfattas av sekretess. För egen del vill jag dock framhålla att information
om vilka handlingar som en myndighet har skickat in till en
överförmyndarnämnd som regel inte omfattas av sekretess. Det är snarare
innehållet i handlingarna, dvs. själva uppgifterna om den enskildes personliga
och ekonomiska förhållanden, som kan vara sekretessbelagda och som
sekretessprövningen därför ska omfatta. Jag har svårt att tänka mig en situation
där sekretess gäller mot den myndighet som de aktuella uppgifterna från början
kommer från, särskilt i ett fall som detta där de ingick i underlaget för anmälan
om behov av ställföreträdarskap.

Av den dokumentation som begärts in i ärendet framgår vidare inte annat än att
överförmyndarnämnden har besvarat socialtjänstens telefonsamtal och e-post.
Utredningen ger således inte stöd för att nämnden ska ha underlåtit att svara
socialtjänsten eller att nämnden har brustit i dessa avseenden.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet ger inte anledning till några ytterligare
åtgärder eller uttalanden från min sida.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillsyn över överförmyndarnämnden. Jag
skickar därför en kopia av detta beslut till länsstyrelsen för kännedom.

Ärendet avslutas.
