# Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Mitt, för att två personer omhändertagits med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. utan att det fanns grund för det

JO 2017-01-26 dnr 3902-2015

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2017-01-26              3902-2015              1 (8)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Mitt, för att två personer
                        omhändertagits med stöd av lagen om omhändertagande av
                        berusade personer m.m. utan att det fanns grund för det


                          Beslutet i korthet: I samband med att polisen bedrev spaning mot fordon på en
                          fastighet med koppling till en mc-klubb konfronterades de av två personer som bad
                          dem lämna platsen. Polisen gjorde bedömningen att de båda personerna på grund av
                          alkoholpåverkan utgjorde en fara för sig själva och för annan, och omhändertog dem
                          med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).
                          I beslutet uttalar JO att det utgör ett betydande intrång i den omhändertagnes
                          integritet att bli omhändertagen för berusning. JO framhåller att polisen får använda
                          sina maktbefogenheter endast när lagens förutsättningar är uppfyllda och att det alltid
                          måste ske med gott omdöme, samt att en polis aldrig får låta sig påverkas av irritation
                          och ilska. JO uttalar vidare att det förhållandet att någon har druckit alkohol och
                          uppträder aggressivt inte i sig innebär att förutsättningarna för ett omhändertagande
                          enligt LOB är uppfyllda. För att ett sådant omhändertagande ska kunna komma i fråga
                          måste berusningsgraden vara så framträdande att den enskilde behöver tas om hand
                          av den anledningen.
                          JO – som bl.a. haft tillgång till en filmupptagning av delar av ingripandet – kommer till
                          slutsatsen att de omhändertagna inte på grund av berusning utgjorde en fara för sig
                          själva eller för någon annan på det sätt som avses i 1 § LOB. Polisernas bedömning
                          kan inte anses ligga inom ramen för vad som är godtagbart, vilket står än mer klart
                          när man tar hänsyn till den restriktivitet som gäller vid omhändertaganden på privat
                          område. Polismyndigheten kritiseras för att de båda personerna omhändertagits med
                          stöd av LOB utan att det fanns grund för det.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Mitt. Han var kritisk till hur polisen agerade i samband med en
                        polisinsats mot en mc-klubb i Sala och anförde i huvudsak följande.

                        Natten till den 12 juli 2015 kom det en polisbil till hans gård. Två personer, BB
                        och CC, gick fram till poliserna och frågade vad de ville. De uppgav att de
                        skulle kontrollera bilar men kunde inte ange varför det skulle ske. BB och CC
                        bad poliserna att lämna platsen som är privat mark. Poliserna klev då ur
                        polisbilen, krävde att BB och CC skulle legitimera sig och bröt ned dem på
                        motorhuven. BB och CC krävde att få se polisernas legitimationer, att få veta


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 3902-2015        Sid 2 (8)




vad de var misstänkta för och att få ett protokoll enligt 27 § polislagen.
Poliserna visade inga legitimationer, det fanns ingen brottsmisstanke och de
påstod sig inte känna till vad ett protokoll enligt 27 § polislagen är. Poliserna
kallade på förstärkning och två piketbussar kom till platsen inom ett par
minuter, trots att dessa är stationerade en och en halv respektive fyra mil från
platsen för ingripandet. Piketbussarna måste ha varit satta i beredskap i förväg,
och fordonskontrollen var ett svepskäl för att kunna sätta in piketpoliser mot
mc-klubben. BB och CC omhändertogs enligt lagen om omhändertagande av
berusade personer m.m. (LOB) trots att de inte var berusade och trots att
marken var privatägd. BB och CC begärde att få göra ett alkoholutandnings-
prov, men nekades detta. BB fick ett skrapsår i ansiktet och ett blåmärke vid
ögat av polisens behandling. Poliserna riktade sina strålkastare så att insatsen
inte skulle kunna filmas.

AA har vidare anfört att det står i strid med personuppgiftslagen att polisen
registrerade uppgifter om de fordon som fanns på platsen. Att de begärde
legitimation utan att det fanns någon brottsmisstanke utgör enligt AA olaga
personkontroll. Poliserna gjorde sig dessutom skyldiga till olaga intrång genom
att tränga in och stanna kvar på privat område trots att det inte fanns någon
brottsmisstanke eller tillstånd till det.

Utredning
Tillsammans med anmälan lämnade AA bl.a. in en filmupptagning av delar av
ingripandet.

JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig och särskilt redogöra för
grunderna för fordonskontrollen och omhändertagandena enligt lagen om
omhändertagande av berusade personer m.m.

Polismyndigheten (DD) yttrade sig efter att ha hämtat in upplysningar från
berörda befattningshavare.

Polisassistenten EE lämnade bl.a. följande uppgifter. Det finns inte någon
person skriven på den aktuella adressen, och när de passerar förbi verkar
lokalen för det mesta stå tom. Ingenting tyder på att någon bor på adressen.
Ingen av de som ingripandet avsåg var bosatta på adressen eller uppgav att de
var det. Huset i fråga ligger ca 30 meter från vägen. Mellan vägen och huset
finns en liten parkeringsplats. Vid ingripandet stod de ca 5 meter från vägen,
men före parkeringsplatsen, för att kunna se registreringsnumren på de bilar
som var parkerade där.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

      Av utredningen i ärendet framgår att poliserna FF och EE körde förbi en lokal på
      adressen […] i Sala kommun den 12 juli 2015. Detta med anledning av att
      chefen för det lokalpolisområdet beslutat att regelbundna kontroller skulle göras
      på den aktuella adressen. De upptäckte då ett antal bilar som stod på en
      parkeringsplats utanför lokalen. Då denna parkeringsplats normalt är tom
                                                                       Dnr 3902-2015        Sid 3 (8)




     beslutade de sig för att stanna och kontrollera de aktuella bilarna. I samband med
     kontrollen kom bl.a. BB och CC och ifrågasatte vad poliserna gjorde där,
     eftersom det var privat mark. Poliserna gjorde bedömningen att de skulle
     omhändertas enligt LOB. Detta då de luktade starkt av alkohol samt var
     aggressiva och utåtagerande. De antogs därför utgöra en fara för sig själv och
     andra. Länsvakthavande befäl GG förmansprövade omhändertagandet och
     beslutade att BB och CC skulle sättas in i arrest. GG har uppgivit att han gjorde
     förmansprövningen på distans, eftersom männen kördes in till arresten i Sala och
     han själv satt i Västerås.
     Av den dokumentation som Polismyndigheten tidigare skickat till JO framgår att
     förundersökning pågår avseende våldsamt motstånd. Enligt den aktuella
     brottsanmälan motsatte sig BB respektive CC omhändertagandet genom att
     kränga med kroppen och spänna armar och ben. De är ännu inte hörda i ärendet.
     Payback Sverige anmälde för målsägandens, MC Sala, räkning polisernas
     åtgärder till Avdelningen för särskilda utredningar. Chefsåklagaren HH vid
     Särskilda åklagarkammaren beslutade den 30 juli 2015 att förundersökningen
     skulle läggas ned. Detta då det inte längre fanns anledning att fullfölja
     förundersökningen, eftersom det saknades anledning att anta att brott som hör
     under allmänt åtal hade förövats.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

     Av de uppgifter som poliserna FF och EE lämnat framgår att chefen för
     lokalpolisområdet beslutat att den aktuella adressen regelbundet skulle passeras.
     Detta med anledning av att det framkommit uppgifter om att personer med
     anknytning till mc-miljön kunde befinna sig där. Polischefens beslut innefattade
     därför att fordon och personer som befann sig på adressen skulle kontrolleras.
     Det är ingen person som är skriven på adressen, utan lokalen används som någon
     slags klubblokal.
     Polisernas åtgärd att åka till den aktuella adressen samt stanna för att kontrollera
     de fordon som stod där får, mot bakgrund av polischefens beslut, anses ligga
     inom ramen för den planlagda linjeverksamheten. Åtgärden ryms även inom de
     uppgifter som polisen enligt polislagen är ålagda att utföra. Det kan därför inte,
     enligt Polismyndighetens bedömning, varit felaktigt av poliserna att åka till den
     aktuella platsen och stanna för att kontrollera identiteten på de fordon som stod
     parkerade utanför den aktuella lokalen.
     När det gäller omhändertagandena av BB och CC kan konstateras att de
     omhändertogs med stöd av LOB. Denna lag är en vårdlag som ger polisen
     möjlighet att omhänderta personer som är så berusade att de inte kan ta hand om
     sig själva. Omhändertagande kan även ske när den berusade anses utgöra en fara
     för sig själv och andra. Vidare följer av 9 § LOB att lagen har företräde framför
     polislagen när det gäller omhändertaganden. Det är upp till ingripande poliser att
     i varje enskilt fall göra en bedömning huruvida skäl för ett omhändertagande
     föreligger.
     Av FF:s och EE:s redogörelser framgår att BB och CC utifrån berusningsgraden
     och deras beteende bedömdes utgöra en fara för sig själva och andra och att de
     därför omhändertogs med stöd av LOB. En förman ska alltid, enligt 5 § LOB,
     pröva om ett omhändertagande ska bestå. Vid samtal med GG har framkommit
     att han gjorde förmansprövningen på distans och att han inte minns de aktuella
     omhändertagandena. Polismyndigheten utgår från att GG hade omprövat beslutet
     om han inte ansåg att det fanns grund för omhändertagande. Polismyndigheten
     finner inte anledning att ifrågasätta GG:s bedömning. Det är svårt för någon att i
     efterhand avgöra om ett omhändertagande enligt LOB varit korrekt eller inte.
     Polismyndigheten vill i detta sammanhang framhålla att det inte är brukligt att
     utföra alkoholutandningsprov vid omhändertaganden enligt LOB. Utifrån den
     dokumentation som finns i ärendet är det Polismyndighetens uppfattning att
     polisassistenterna FF och EE samt kommissarien GG gjort två korrekta
                                                                    Dnr 3902-2015      Sid 4 (8)




      omhändertaganden. Denna uppfattning styrks av att åklagare har prövat samtliga
      åtgärder kopplade till den aktuella händelsen och funnit att några brott inte
      begåtts.
      –––
      Sammanfattningsvis menar Polismyndigheten att poliserna, utifrån det beslut
      som lokalpolisområdeschefen fattat, haft fog för att åka förbi den aktuella
      adressen och stanna för att kontrollera de aktuella bilarna. Vidare menar
      Polismyndigheten att det, utifrån den dokumentation som finns tillgänglig i
      ärendet, fanns skäl att omhänderta BB och CC enligt LOB. Det finns således
      enligt Polismyndighetens bedömning inte anledning att invända mot
      fordonskontrollen eller omhändertagandena. Det finns inte heller i ärendet i
      övrigt något att invända mot.
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande och bifogade bl.a. ett
journalutdrag om BB:s skador. AA har också lämnat in en dom från
Västmanlands tingsrätt den 25 maj 2016 (mål nr B 1437-16) och anfört att det
av domen framgår att BB bodde på adressen och att omhändertagandet därför
inte var lagligen grundat.

Rättslig reglering
Omhändertagande av berusade personer
Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att
han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig
själv, eller för någon annan, får omhändertas av en polis (1 § första stycket
LOB).

Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. trädde i kraft den
1 januari 1977. I förarbetena angavs bl.a. att det är angeläget att de nya
bestämmelserna ger uttryck för principen att ett omhändertagande på grund av
berusning är motiverat i första hand av omsorg om individens personliga
välfärd, och att förutsättningarna för ett omhändertagande knyter an till de faror
eller skadeverkningar som är förknippade med berusningstillståndet. Vidare
angavs att det vid fall av omhändertaganden på grund av akut berusning inte är
ovanligt att ett ordningsstörande uppträdande från den berusades sida framstår
som själva incitamentet till polisingripandet, men att ett sådant uppträdande inte
utgör någon självständig grund för omhändertagande. När en person behöver
omhändertas för att han eller hon stör allmän ordning eller utgör en omedelbar
fara för denna, utan att vara så påverkad av berusningsmedel att han eller hon
behöver vård av den anledningen, bör det enligt förarbetena ske genom ett
tillfälligt omhändertagande enligt annan lagstiftning (numera 13 § polislagen).

Ett omhändertagande enligt 1 § LOB förutsätter en tämligen höggradig
berusning. Om den enskilde inte är vad man brukar kalla redlöst berusad – dvs.
ur stånd att ta hand om sig själv – krävs det att han eller hon kan antas utgöra en
fara för sig själv eller annan, t.ex. i trafiksammanhang. För att detta ska kunna
konstateras måste berusningen framgå på ett påtagligt sätt, t.ex. genom att
personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser. (Se prop.
1975/76:113 s. 85–86 och 123.)
                                                                  Dnr 3902-2015      Sid 5 (8)




Att en berusad person är otrevlig eller uppträder provocerande mot polisen
innebär inte i sig att denne inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en
fara för sig själv eller för någon annan (se t.ex. JO 2009/10 s. 64, dnr 274-2007,
samt JO:s beslut den 16 september 2008, dnr 2027-2007, och den 27 augusti
2010, dnr 5079-2009).

En polis kan avstå från ett omhändertagande, t.ex. om någon anhörig eller annan
lämplig person genast vill och kan ta hand om den berusade utan att dennes
eller någon annans säkerhet äventyras (se det allmänna rådet till 2 kap. 1 §
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om omhändertagande av
berusade personer, RPSFS 2000:57, FAP 023-1).

Den som anträffas där han eller någon annan har sin bostad får inte omhändertas
(1 § andra stycket LOB). Restriktivitet måste iakttas, när den berusade befinner
sig på ett område som är att uppfatta som privat. Detta gäller i synnerhet
sammankomster av olika slag som äger rum på annan plats än där någon har sin
bostad. (Se prop. 1983/84:111 s. 37.) Ett ingripande i andra privata lokaler än
sådana där någon har sin bostad får göras endast om ett omhändertagande
framstår som oundgängligen nödvändigt (2 kap. 2 § RPSFS 2000:57,
FAP 023-1).

Protokoll ska föras över ett omhändertagande. Av protokollet ska bl.a. den
omhändertagnes identitet framgå. (Se 27 § polislagen.)

En polis som har omhändertagit någon enligt 1 § LOB ska så skyndsamt som
möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan
upphört, ska förmannen omedelbart pröva om åtgärden ska bestå. (Se 5 § LOB.)

Syftet med förmansprövningen är att säkerställa den enskildes rättssäkerhet
genom att någon annan än den som har verkställt åtgärden bedömer frågan om
ett fortsatt omhändertagande. När förmansprövningen sker på distans är det
särskilt viktigt att förmannen får uppgifter om den omhändertagnes tillstånd och
uppförande såväl före ingripandet som efter införandet till polisstationen.
Förmannen bör ställa kompletterande frågor till den som har verkställt åtgärden,
och om möjligt även samtala med den omhändertagne, för att försäkra sig om
att samtliga omständigheter blir belysta som har betydelse för prövningen av om
omhändertagandet ska bestå. När det gäller personer som har satts in i
polisarrest efter en förmansprövning på distans är det viktigt att förmannen
håller sig underrättad om den omhändertagnes tillstånd och förutsättningarna för
frigivning genom fortlöpande kontakter med den som ansvarar för den
omedelbara tillsynen och omvårdnaden av den omhändertagne.
(Se Rikspolisstyrelsens allmänna råd om förmansprövning på distans m.m.,
RPSFS 2000:22, FAP 255-1.)

Underrättelseverksamhet och behandling av personuppgifter
Den verksamhet som förekommer hos polisen innan en förundersökning inleds
brukar benämnas underrättelseverksamhet. Den innebär i korthet att polisen
                                                                  Dnr 3902-2015       Sid 6 (8)




samlar in och bearbetar uppgifter om personer som kan antas ägna sig åt
brottslig verksamhet utan att det finns misstanke om något konkret brott, och
den bedrivs med stöd av de allmänna bestämmelserna i 2 § polislagen. Spaning
inom ramen för underrättelseverksamhet behöver inte vara inriktad på frågan
om en förundersökning ska inledas eller inte utan kan bedrivas i ett mera
allmänt informativt syfte. (Se t.ex. prop. 1997/98:97 s. 115, SOU 1992:61
s. 271–272 samt Berggren och Munck, Polislagen, Zeteo 15 juni 2016,
kommentaren till 2 §.)

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
När det gäller omhändertagandena av BB och CC har min utredning enbart
avsett om det funnits förutsättningar att omhänderta dem enligt lagen om
omhändertagande av berusade personer m.m.

Att bli omhändertagen för berusning innebär ett betydande intrång i den
omhändertagnes integritet. Ett omhändertagande medför vanligtvis också att
Transportstyrelsen och socialnämnden i den omhändertagnes hemort underrättas
om omhändertagandet. För de allra flesta är en uppgift hos en myndighet av det
slaget mycket integritetskänslig.

Att ta ställning till om det finns förutsättningar att omhänderta någon enligt
lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. är en utpräglad
bedömningsfråga. Att enskilda poliser har rätten att göra denna bedömning
innebär att de har getts mycket långtgående maktbefogenheter. För att en
enskilds rättssäkerhet inte ska åsidosättas får dessa maktbefogenheter givetvis
användas endast när lagens förutsättningar är uppfyllda, och det måste alltid ske
med gott omdöme. En polis som överväger att omhänderta någon p.g.a.
berusning får aldrig låta sig påverkas av att han eller hon känner irritation eller
ilska över en persons uppträdande i samband med ett ingripande. Jag vill
samtidigt framhålla att det för den ingripande polisen många gånger är förenat
med stora svårigheter att bedöma om förutsättningarna för ett omhändertagande
är uppfyllda i det enskilda fallet. Bedömningen måste ofta göras under tidspress
och i en stökig situation. Lagstiftningens utformning ställer alltså stora krav på
enskilda poliser.

Redan för den ingripande polisen är det alltså ofta en grannlaga uppgift att
bedöma om förutsättningarna för ett omhändertagande är uppfyllda. Att vid en
granskning i efterhand avgöra om ett omhändertagande enligt lagen om
omhändertagande av berusade personer m.m. var korrekt eller inte är självklart
också förenat med svårigheter. Försiktighet måste därför iakttas vid en sådan
prövning. (Se t.ex. JO 2009/10 s. 64, dnr 274-2007.) Mina fortsatta
överväganden görs med beaktande av detta.
                                                                   Dnr 3902-2015       Sid 7 (8)




Omhändertagandena
Ett omhändertagande enligt 1 § LOB får inte göras där någon har sin bostad.
AA har inte i anmälan till JO angett att BB bodde på den adress där ingripandet
gjordes. I en tjänsteanteckning som upprättades den 12 juli 2015 har polisen JJ
noterat att BB uppgett att han bor hos sina föräldrar och vill ha posten dit. EE
har förklarat att ingen var skriven på adressen, att lokalen normalt stod tom och
att det inte fanns något som tydde på att någon bodde där.

Jag konstaterar att oavsett hur det rent faktiskt förhöll sig ger utredningen här
inte stöd för att de ingripande poliserna hade någon anledning att tro att det
bodde någon person på adressen. Jag har därför inte några synpunkter på
omhändertagandena i detta avseende.

AA har uppgett att BB och CC inte var berusade vid tillfället. De ingripande
poliserna har i protokollen över omhändertagandena angett i huvudsak att BB
och CC luktade starkt av alkohol, uppträdde hotfullt samt var mycket aggressiva
och utåtagerande. I sin redogörelse inför Polismyndighetens yttrande till JO har
FF även hänvisat till deras antisociala beteende och en ”högre onykterhetsgrad”.

Av den film från ingripandet som finns i ärendet framgår att BB och CC
ifrågasatte ingripandena mot dem och begärde att polismännen skulle legitimera
sig. Det har vidare kommit fram att BB och CC dömts för våldsamt motstånd
med anledning av sitt agerande i samband med omhändertagandena. Deras
agerande vid det tillfället synes dock framför allt ha varit en reaktion på beslutet
att de skulle omhändertas och medger därför inte någon slutsats om hur de
agerade dessförinnan.

Att någon har druckit alkohol och uppträder aggressivt innebär dessutom inte i
sig att förutsättningarna för ett omhändertagande enligt lagen om
omhändertagande av berusade personer m.m. är uppfyllda. För att ett sådant
omhändertagande ska kunna komma i fråga måste berusningsgraden vara så
framträdande att den enskilde behöver tas om hand av den anledningen.

Den enda konkreta uppgift om berusningsgraden som har lämnats av de
ingripande poliserna är att BB och CC luktade starkt av alkohol. Polisernas egna
uppgifter ger inte uttryck för att BB och CC varit så berusade att det fanns
förutsättningar att omhänderta dem enligt 1 § LOB. Mitt intryck av filmen från
ingripandet är vidare att BB och CC inte förefaller vara särskilt berusade. Såvitt
jag kan bedöma var deras tal inte påverkat av alkoholkonsumtion, vilket
knappast är kännetecknande för den som anses vara påtagligt berusad.

Sammantaget framstår det enligt min mening som klart att utredningen ger
underlag för slutsatsen att BB eller CC inte på grund av berusning utgjorde en
fara för sig själv eller för någon annan på det sätt som avses i 1 § LOB. Den
bedömning som poliserna gjorde kan inte anses ligga inom ramen för vad som
är godtagbart, även om man beaktar den försiktighet som är påkallad vid en
prövning i efterhand. Detta står än mer klart när man dessutom tar hänsyn till
                                                                Dnr 3902-2015      Sid 8 (8)




den restriktivitet som gäller vid omhändertaganden på privat område.
Polismyndigheten ska kritiseras för att BB och CC omhändertogs p.g.a.
berusning utan att det fanns grund för det.

Förmansprövningen gjordes av GG på distans. Han har förklarat att han inte
minns de aktuella omhändertagandena. Av utredningen framgår inte vilken
information han fick av de ingripande poliserna, om han samtalade med BB
eller CC eller i vilken utsträckning han kontrollerade om det fanns
förutsättningar att frige dem. Jag har därför inte underlag för att rikta någon
kritik mot handläggningen i denna del. Jag vill dock erinra om vikten av att den
som gör en förmansprövning på distans iakttar omsorg och noggrannhet vid
prövningen, både när det gäller att skaffa sig ett fullgott underlag för den
inledande bedömningen av om ett omhändertagande ska bestå och när det gäller
att fortlöpande bedöma förutsättningarna för frigivning.

Kontrollen av fordonen på platsen m.m.
Polismyndigheten har hänvisat till att kontrollen av de aktuella fordonen skedde
inom ramen för den underrättelseverksamhet som polisen bedriver. Jag ser inget
skäl att ifrågasätta den uppgiften eller att fordonskontrollen mot den
bakgrunden var motiverad. Vad som kommit fram i den här delen ger därför
inte grund för någon kritik mot polisen.

Vad AA har klagat på i övrigt föranleder inte några uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
