# Uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar i ärenden om anordnande av godmanskap eller
förvaltarskap

JO 2008-05-15 dnr 3903-2006

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                        Sid
                                                                           2008-05-15             3903-2006                1 (10)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid
                        utredningar i ärenden om anordnande av godmanskap eller
                        förvaltarskap

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan mot Överförmyndarnämnden i Gävle kommun, som kom in till JO
                        den 15 augusti 2006, anförde lagmannen vid Gävle tingsrätt, lagmannen AA,
                        följande.

                        Vid ett oanmält besök i maj 2006 presenterade BB sig som ny chef för
                        överförmyndarenheten. Han meddelade att han ansåg att uppgiftsfördelningen
                        mellan tingsrätten och överförmyndarnämnden borde ändras, bl.a. så att
                        överförmyndarnämnden inte längre skulle ge förslag på god man/förvaltare. BB
                        fick svaret att tingsrätten ansåg att det inte fanns skäl till ändringar.

                        I juli inkom för kännedom en promemoria från BB. Den tillämpning av
                        föräldrabalkens regler som överförmyndarnämnden enligt promemorian avsåg att
                        införa strider helt mot den praxis som tillämpats i årtionden. Tingsrätten har
                        kontaktat andra tingsrätter, några länsstyrelser och andra som kan ha kunskap på
                        detta område, varvid det visat sig att en sådan ordning som överförmyndarnämnden
                        enligt promemorian avsåg att införa, och numera även infört, strider mot vad som
                        gäller mellan tingsrätter och överförmyndarnämnder i landet i övrigt.

                        Den av AA åberopade och av BB författade promemorian har följande innehåll.

                        Information: Ansökan om god man/förvaltare
                        – till handläggare/beslutsfattare tingsrätten i Gävle
                                  Ansökan om god man/förvaltare bör fortsättningsvis ges in direkt till tingsrätten utan
                                  att först passera överförmyndarnämnden medan anmälan om behov bör ges in till
                                  överförmyndarnämnden.
                                  Som huvudregel gäller att en ansökan skall ges in till den som har att besluta i
                                  frågan. Enligt föräldrabalken ankommer det på tingsrätten att besluta om att anordna
                                  godmanskap/förvaltarskap och att förordna om god man/förvaltare med anledning av
                                  ansökan därom. Den som ansökan skall ges in till har även en upplysnings- och
                                  utredningsskyldighet. Av hävd – för att hjälpa den enskilde – har många kommuner
                                  bland annat Gävle kommun, tagit emot ansökningar och bistått tingsrätten med det
                                  utredningsarbete som åvilar tingsrätten. För att frigöra resurser och därmed



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 3903-2006     Sid 2 (10)




möjliggöra för berörda förvaltningar att i högre utsträckning kunna arbeta med
kärnverksamheten bör Gävle kommun successivt överföra utredningsrutiner från den
kommunala förvaltningen till tingsrätten. Det finns stöd för detta hos
kommunförbundet. Tingsrätten har underrättats om nyordningen redan i maj 2006.
Förhoppningsvis medför nyordningen att resurser kan överföras till ärenden där
överförmyndarnämnden har att förordna om god man/förvaltare, liksom till
anmälningar från den kommunala förvaltningen om behov av god man/förvaltare.
Målet är grundligare och snabbare utredningar i de delar överförmyndarnämnden har
ansvaret för och således en kvalitetshöjning.

Ansökan till tingsrätten
Ansökan om anordnande av godmanskap/förvaltarskap och förordnande av god
man/förvaltare skall enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken ges in till tingsrätten.

Behöriga att ansöka hos tingsrätten
Ansökan till tingsrätten enligt ovan får enligt 11 kap. 15 § föräldrabalken göras av
förmyndare, den som ansökan avser, om han eller hon har fyllt 16 år, samt av hans
eller hennes make, sambo och närmaste släktingar. Med närmaste släktingar avses
här bröstarvingar, föräldrar och syskon. Även överförmyndarnämnden får ansöka
hos tingsrätten.

Tingsrättens utredningsskyldighet
Enligt 11 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken har tingsrätten utredningsansvaret för att
ta in den utredning som tingsrätten anser sig behöva för att kunna ta ställning i fråga
om anordnande av godmanskap/förvaltarskap och förordnande av god
man/förvaltare. Detta innebär att det ankommer på tingsrätten att vid behov inhämta
yttrande från den enskildes närstående och släktingar, vårdinrättning, socialtjänst,
omsorgsverksamhet: läkare och överförmyndarnämnden. Denna utredning har av
hävd gjorts av överförmyndarnämnden men skall således, när fråga är om en
ansökan från behöriga, enligt ovan, göras av tingsrätten. Överförmyndarnämnden
har tidigare även utrett god mans/förvaltares lämplighet genom att inhämta uppgifter
från kronofogdemyndigheten och polisen.

Ansökan till tingsrätten genom överförmyndarnämnden
Ansökan genom överförmyndarnämnden till tingsrätten om anordnande av
godmanskap/förvaltarskap och förordnande av god man/förvaltare skall göras först
när förutsättningar inte föreligger för behöriga enligt ovan att själva ansöka hos
tingsrätten. Det ankommer då på socialomsorgsförvaltningen, läkare med flera att
anmäla behov av god man/förvaltare till överförmyndarnämnden.
Socialförvaltningen har lagstadgad anmälningsskyldighet enligt 5 kap. 3 §
socialtjänstförordningen. Om överförmyndarnämnden sedan gör ansökan till
tingsrätten blir överförmyndarnämnden part.

Överförmyndarnämndens utredningsskyldighet
Enligt 11 kap. 16 § 3 st föräldrabalken har överförmyndarnämnden samma
utredningsansvar som tingsrätten i ärenden där överförmyndarnämnden har att
förordna om god man/förvaltare. Enligt 11 kap. 17 § ankommer det dock endast på
tingsrätten att inhämta läkarintyg. Genom att ansökningar från förmyndare, den
enskilde, dennes familj och närmaste släktingar skall ges in till tingsrätten
aktualiseras överförmyndarnämndens ansvar först när det kommer in en anmälan om
behov av god man/förvaltare. Det ankommer på överförmyndarnämnden att pröva
om förutsättningar föreligger för att göra en ansökan till tingsrätten. Det åligger
överförmyndarnämnden att bedöma om underlaget för anmälan är tillräcklig för att
gå vidare med en ansökan eller om ytterligare utredning är nödvändig.
Grundläggande förutsättningar är bland annat att det skall visas från sökanden att det
föreligger en sjukdomssituation som har förorsakat behovet av god man/förvaltare
                                                                  Dnr 3903-2006     Sid 3 (10)




samt att behovet inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Det ställs således
krav på den som lämnar en anmälan att bifoga en god utredning.

HANDLÄGGNING hos överförmyndarnämnden

Ansökningar som ges in till överförmyndarnämnden från behörig
Ansökningar som ges in till överförmyndarnämnden från förmyndare, den enskilde,
dennes familj och närmaste släktingar kommer att överlämnas till tingsrätten för
beredning såsom felsänd ansökan.

Läkarintyg som ges in till överförmyndarnämnden
Läkarintyg som ges in till överförmyndarnämnden utan medföljande ansökan är att
anse som en anmälan om att överförmyndarnämnden skall medverka i att
godmanskap/förvaltarskap skall anordnas. Finner nämnden att det genom
läkarintyget är utrett att godmanskap/förvaltarskap bör anordnas ansöker nämnden
därom hos tingsrätten. Finner nämnden att förutsättningar inte föreligger för att göra
en ansökan till tingsrätten underrättas berörd läkare om att någon ansökan inte sker
samt upplyses läkaren om möjligheterna för förmyndare, den enskilde, dennes familj
och närmaste släktingar att göra en ansökan till tingsrätten. Om till läkarintyget
bifogas en ansökan från behörig överlämnas ansökan och läkarintyget till tingsrätten
för beredning.

HANDLÄGGNING hos den kommunala förvaltningen
Ovan har konstaterats att en ansökan om behov av att god man/förvaltare skall ges in
till tingsrätten medan en anmälan därom skall ges in till överförmyndarnämnden.
För att handläggningen av ärenden fortsättningsvis skall ske i enlighet med lag och
inte av hävd bör lämpligen ärenden om ansökningar om god mans-förvaltare
handläggas enligt följande.
Den kommunala förvaltningen bör, parallellt med tingsrättens upplysnings- och
utredningsskyldighet, bistå tingsrätten med att en ansökan kommer till stånd. Detta
innebär att den kommunala förvaltningen, jämsides med tingsrätten, skall
tillhandahålla ansökningsblanketter och lämna råd och hjälp i samband med
ansökningsförfarandet. Handläggare hos förvaltningen bör efterhöra hos den
sökande eller den berördes närmaste om förslag finns på god man/förvaltare.
Ansökningarna från förmyndare, den som berörs eller hans anhöriga och närmaste
släktingar skall således genom den sökandes eller den kommunala förvaltningens
försorg ges in direkt till tingsrätten utan att först passera
överförmyndarnämnden. När förutsättningar för att ansöka direkt till tingsrätten
saknas och fråga således är om en anmälan skall denna ges in till
överförmyndarnämnden.

Övrigt
Det som ovan redogjorts för är baserat på ansvarsfördelningen enligt föräldrabalkens
bestämmelser. En handbok för överförmyndarnämnden där ansvarsfördelningen
mellan kommunen och tingsrätten behandlas kommer att ges ut under hösten 2006.
Vidare pågår en utredning ”Domstolarnas roll vid handläggning av ärenden”. Vem
som skall göra vad är således inte slutligen bestämt. Bland annat återstår att lösa
frågan om vem som lämpligen bör eftersöka och lämplighetspröva god
man/förvaltare. Att tingsrätten lagligen har det yttersta utredningsansvaret i detta
avseende är dock klarlagt. Överförmyndarnämnden har emellertid ett eget intresse
av att lämplig person förordnas som god man/förvaltare. Överförmyndarnämnden
har inte någon skyldighet att lämna tingsrätten förslag på god man/förvaltare utan
skall av tingsrätten beredas möjlighet härtill.
Ovan framställning berör endast ansökningar enligt 11 kap. 4 och 7 §§ samt
utredning enligt 11 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken som utgör de för
socialomsorgsförvaltningen vanligaste situationerna.
                                                                    Dnr 3903-2006    Sid 4 (10)




      Nya ansökningsblanketter anpassade till det nya handläggningsförfarandet kommer
      att upprättas.
      Det är överförmyndarnämndens uppgift att bistå berörd förvaltning i frågor om
      anordnande av godmanskap/förvaltarskap. Om problem uppstår med nyordningen
      eller i andra sammanhang är det överförmyndarnämndens skyldighet att hjälpa Er.
      HÖR AV ER.
      –––
AA anförde vidare följande.

Sedan överförmyndarnämnden meddelade sin nya hållning har tingsrätten fått in
omkring 50 ansökningar om förordnande av god man respektive förvaltare med ett
meddelande från överförmyndarnämnden om att ansökan är felsänd. Några av
dessa ansökningar har kommit in till överförmyndarnämnden för flera månader
sedan. Tingsrätten har under sommaren påbörjat handläggningen i de ärenden som
bedömts vara mest angelägna men har inte haft möjligheter att avgöra något
ärende. De praktiska svårigheterna är mycket stora, risken för rättsförluster är
betydande och tillämpningen är inte ändamålsenlig.

Det har visat sig vara närmast ogörligt för tingsrättens notarier att få tag i personer
som är lämpliga och beredda att åta sig uppdrag som gode män och förvaltare.
Tingsrätten har ju inga kontakter med gode män/förvaltare, ingen insyn i
förmynderskapsförvaltningen och det kan inte heller anses vara en lämplig
domstolsuppgift att försöka rekrytera en kader med personer som är lämpliga för
dessa uppdrag. En sådan tillämpning står också helt i strid med statsmakternas
uttalade strävan att renodla domstolarnas roll och föra bort sådana uppgifter från
domstolarna som inte kräver domstolsbeslut.

AA hemställde på tingsrättens vägnar om ett klargörande från JO i saken.

Utredning
Efter remiss anförde överförmyndarnämnden, genom ordföranden CC, följande.

## Bakgrund

Vid studier av föräldrabalkens bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan
      kommun och tingsrätt i fråga om utredningsansvaret vid anordnande av godmanskap
      och förvaltarskap framkom att överförmyndarnämnden utförde utredningsarbete som
      enligt lag ålåg tingsrätten. Förhållandet kan även uttryckas så att kommunala
      skattemedel användes för verksamhet som enligt lag skulle bestridas med statliga
      skattemedel. En kontakt med Sveriges kommuner och landsting bekräftade detta.
      Lagmannen vid Gävle tingsrätt informerades i början av maj 2006 om att
      överförmyndarnämnden på sikt och successivt ämnade överföra vissa
      utredningsrutiner till tingsrätten.
      Tingsrätten har genom en anmälan till Justitieombudsmannen hemställt om ett
      klargörande beträffande ansvarsfördelningen mellan Gävle kommun och tingsrätten
      Gävle i fråga om utredningsskyldigheten vid anordnande av godmanskap och
      förvaltarskap.
      Överförmyndarnämnden välkomnar detta initiativ.
      –––
                                                                   Dnr 3903-2006     Sid 5 (10)




Överförmyndarnämnden lämnar här en beskrivning över de vid
överförmyndarnämnden aktuella handläggningsrutinerna och grunderna härför.
I. Överförmyndarnämnden har funnit att ansökningar från personer inom
personkretsen för 11 kap. 15 § föräldrabalken (1949:381) som huvudregel kan
beredas av tingsrätten utan föregående beredning hos överförmyndarnämnden

Lagstiftningen
– Ansökan om anordnande av godmanskap och förvaltarskap samt förordnande av
god man och förvaltare skall enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken ges in till
tingsrätten.
Överförmyndarnämndens kommentar: Generellt gäller att den till vilken ansökan
skall ges in har en utrednings- och upplysningsskyldighet. Utredningsskyldigheten
innefattar för den som skall besluta i ärendet ett yttersta ansvar för att tillse att ett
ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (11 kap. 16, 17 §§ föräldrabalken).
– Ansökan till tingsrätten får enligt 11 kap. 15 § föräldrabalken göras av
förmyndare, den som ansökan avser, om han eller hon fyllt 16 år, samt av hans eller
hennes make, sambo och närmaste släktingar. Med närmaste släktingar avses
bröstarvingar, föräldrar och syskon. Även överförmyndarnämnden får ansöka hos
tingsrätten.
Överförmyndarnämndens kommentar: Av hävd har många kommuner bland
annat Gävle kommun, tagit emot ansökningar om behov av god man/förvaltare från
personkretsen ovan och efter egen utredning, i strid med huvudregeln, gjort en egen
ansökan till tingsrätten och därmed intagit partsställning.
– Svenska Kommunförbundets (numera Sveriges kommuner och landsting) och
Justitieombudsmannens kommentarer till lagstiftningen. Enligt ”Handbok för
överförmyndare”, Eric Sehlin, Svenska Kommunförbundet och Kommentus Förlag,
1996, sid. 126–127 framgår under rubriken ”Handläggningsrutiner” bland annat
följande.
Ansökan till tingsrätten om god man får göras av huvudmannen själv samt av hans
och hennes make eller sambo, närmaste släktingar och av överförmyndaren …
Kuratorer, företrädare för kommunala organisationer såsom … bankpersonal eller
mer avlägsna släktingar kan genom en anmälan till överförmyndaren ta initiativ till
att god man utses men kan inte själva få godmansansökan prövad av tingsrätten.
Överförmyndarnämndens kommentar: Handboken som framtagits av Eric Sehlin
som konsult åt Svenska Kommunförbundet måste anses ge uttryck för huvudregeln
för ansvarsfördelningen mellan överförmyndarnämnden och tingsrätten.
 Justitieombudsmannen har i sin ämbetsberättelse 2005/06, sid. 424–425 uttalat
följande.
DD:s ansökan om godmanskap kom in till överförmyndarnämnden den 16 oktober
2001. Med hänsyn till de skäl som hon anförde till stöd för ansökan är det uppenbart
att denna avsåg godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Det ankommer på
rätten att besluta i fråga om godmanskap enligt bestämmelsen.
DD var i egenskap av dotter till EE i och för sig behörig enligt reglerna i 11 kap. 15
§ föräldrabalken att ansöka om förordnande av god man. Hon gav emellertid in sin
ansökan till överförmyndarnämnden, som alltså inte var behörig att pröva
densamma.
Enligt 4 § tredje stycket förvaltningslagen (1986:223) gäller att om någon enskild av
misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.
Det kan knappast råda någon tvekan om att DD:s avsikt med ansökan var att få
frågan om godmanskap för fadern prövad av någon som var behörig att göra detta.
Ansökan måste därför betraktas som felsänd. Överförmyndarnämnden borde snarast
möjligt ha sänt ansökan – eventuellt med ett eget yttrande i saken – vidare till
                                                                 Dnr 3903-2006      Sid 6 (10)




tingsrätten. Samtidigt borde DD ha underrättats om att detta hade gjorts. För sin
underlåtenhet i dessa avseenden kan överförmyndarnämnden inte undgå kritik.
Överförmyndarnämndens kommentar: Även detta uttalande är ett uttryck för
huvudregeln för ansvarsfördelningen.

Överförmyndarnämndens kommentar i övrigt i denna del:
– Beredningsansvaret vid anordnande av godmanskap eller förmyndarskap
En ansökan om behov av godmanskap eller förmyndarskap (företrädarskap) till
tingsrätten från person inom personkretsen för 11 kap. 15 § föräldrabalken innebär
att denne är sökande och part hos tingsrätten. Denne har därigenom en skyldighet att
bistå tingsrätten med underlag för tingsrättens utredning och beslut. En ordning där
överförmyndarnämnden generellt övertar ansvaret för ansökningar till tingsrätten för
person inom personkretsen för 11 kap. 15 § föräldrabalken innebär att
överförmyndarnämnden blir part och således fråntar den egentlige sökanden dennes
roll som part. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening utifrån lagtextens
utformning.
– Beredningsansvaret för att finna lämplig företrädare
Det finns inget stöd i lag, förarbeten eller kommentarer för att
överförmyndarnämnden måste lämna namnförslag på god man eller förvaltare
(företrädare) till tingsrätten när överförmyndarnämnden inte är sökande och part.
Överförmyndarnämnden skall dock beredas tillfälle att lämna yttrande över förslaget
till företrädare till tingsrätten (11 kap. 16 § föräldrabalken). Begreppet yttrande
innefattar normalt inte någon omfattande utredningsskyldighet utan ger
överförmyndarnämnden en möjlighet att delge tingsrätten en inställning i frågan.
Fråga uppkommer därefter om vad som är en lämplig fördelning av
beredningsansvaret för att finna en lämplig företrädare. Överförmyndarnämnden har
register över de företrädare som tingsrätten har förordnat och som således har
uppdrag. Mycket sparsamt finns därutöver ibland ingivna intresseanmälningar för
företrädarskap. Överförmyndarnämnden är inte främmande inför att i enskilda
ärenden på begäran av tingsrätten lämna rätten uppgift på registrerade
ställföreträdare hos vilka tingsrätten kan efterhöra om de är villiga att åtaga sig
uppdrag. Detta är det arbetsinstrument som överförmyndarnämnden förfogar över
när förslag på företrädare inte lämnas i anmälan. Överförmyndarnämndens och
tingsrättens beredningsförutsättningar i detta avseende skulle vid sådant
förhållande vara desamma.
Överförmyndarnämnden kan inte finna att det strider mot lag, förarbeten eller
kommentarer att ansökningar från personer inom personkretsen för 11 kap. 15 §
föräldrabalken (1949:381) som huvudregel bereds av tingsrätten utan föregående
beredning hos överförmyndarnämnden. Inte heller har det framkommit
lämplighetsskäl till grund för annan form av ärendeberedning i denna del.
II. Överförmyndarnämnden har funnit att till nämnden ingivna läkarintyg med
anmälan om behov av företrädare kan överlämnas som en ansökan till tingsrätten
utan föregående beredning hos överförmyndarnämnden
Läkarintyg om behov av företrädare utan medföljande ansökan är att anse som en
anmälan om att överförmyndarnämnden skall medverka i att företrädarskap
anordnas genom att ansöka därom hos tingsrätten. Finner nämnden att det genom
läkarintyget är utrett att företrädarskap bör anordnas ansöker nämnden därom hos
tingsrätten. Ansvaret för att tillräckligt underlag finns för beslut i frågan om
anordnande av företrädarskap och förordnande av företrädare åvilar tingsrätten. I
den situation där överförmyndarnämnden är sökande och part åvilar det nämnden, i
likhet med andra sökande, att bistå tingsrätten med utredning. Så har också
fortlöpande skett. Personal vid tingsrätten har ringt till nämnden och begärt att få
kompletterande utredning med anledning av överförmyndarnämndens ansökan om
behov enligt läkarintyg. (Numera har tingsrätten upprättat en skrivelse.) Begäran har
                                                                  Dnr 3903-2006     Sid 7 (10)




antecknats och personal vid nämnden har arbetat med att inhämta och till tingsrätten
överlämna begärd utredning. Tanken bakom nyordningen, att nämnden till
tingsrätten överlämnar ansökan utan föregående beredning, är att tingsrätten i varje
enskilt fall hos nämnden skall begära att få in de uppgifter som rätten anser sig
behöva – istället för att nämnden riskerar att överarbeta utredningen. Förhoppningen
är således en rationellare handläggning. En del av de till överförmyndarnämnden
inkomna läkarintygen har översänts till tingsrätten enligt ovan medan andra har
beretts vid nämnden i traditionell ordning för att få till stånd en mjuk övergång.
Överförmyndarnämnden har i några fall funnit att förutsättningarna för att anordna
företrädarskap inte har förelegat enligt ingivet läkarintyg och därför inte ingivit
någon ansökan till tingsrätten.
Överförmyndarnämnden kan inte finna att det strider mot lag, förarbeten eller
kommentarer att till nämnden ingivna läkarintyg med anmälan om behov av
företrädare överlämnas som en nämndens ansökan till tingsrätten utan föregående
beredning hos överförmyndarnämnden. Inte heller har det framkommit
lämplighetsskäl till grund för annan form av ärendeberedning i denna del.
III. Anmälningar om behov av företrädare från den egna kommunala förvaltningen
samt övriga anmälningar till överförmyndarnämnden
Överförmyndarnämnden bereder dessa anmälningar såsom tidigare fullt ut innan
dessa som ansökningar översänds till tingsrätten för beslut.
Överförmyndarnämndens kommentarer till AA:s argument i skrivelsen till JO
Lagmannen AA vid Gävle tingsrätt har i sin skrivelse till Riksdagens ombudsmän,
JO hemställt om ett klargörande i fråga rubricerad ”Uppgiftsfördelning mellan
tingsrätten och överförmyndare vid utredningar och vid förordnande av god
man/förvaltare”.
AA har i sin skrivelse till JO anfört att den tillämpning av föräldrabalkens regler
som överförmyndarnämnden infört strider mot den praxis som tillämpats i årtionden
och mot vad som gäller mellan tingsrätter och överförmyndarnämnder i landet i
övrigt.
Överförmyndarnämnden instämmer i huvudsak i denna beskrivning. Emellertid
utgör inte detta förhållande skäl för att handläggningen i Gävle även fortsättningsvis
skall ske i strid med huvudregeln om ansvarsfördelningen för ärendeberedning enligt
föräldrabalken eller inte tillåtas avvika från handläggningen i landet i övrigt.
AA har vidare påtalat att ansökningar ingivna till överförmyndarnämnden om
förordnande av god man och förvaltare överlämnats till tingsrätten såsom felsända.
Överförmyndarnämnden instämmer i denna beskrivning. Emellertid är
överförmyndarnämndens handläggningsåtgärd helt i enlighet med hur
ärendehanteringen skall ske för sådana ansökningar enligt JO:s ämbetsberättelse
2005/06, sid. 424–425.
AA har slutligen anfört att tingsrätten har praktiska svårigheter att tillämpa de nya
handläggningsrutinerna och att detta medför risker för rättsförluster samt att
tillämpningen inte är ändamålsenlig. Det har visat sig närmast ogörligt för
tingsrättens notarier att få tag på personer som är lämpliga och beredda att åta sig
uppdrag som gode män och förvaltare.
Överförmyndarnämnden har, som redogjorts för ovan, register över de företrädare
som tingsrätten har förordnat. Mycket sparsamt finns därutöver ibland ingivna
intresseanmälningar för företrädarskap. Nämnden är inte främmande för att i
enskilda ärenden på begäran av tingsrätten lämna rätten uppgift på registrerade
ställföreträdare vilka tingsrätten kan kontakta och efterhöra om de är villiga att
åtaga sig uppdrag. Detta är det arbetsinstrument som överförmyndarnämnden
förfogar över när förslag på företrädare inte lämnas i anmälan.
Överförmyndarnämndens och tingsrättens beredningsförutsättningar i detta
avseende skulle vid sådant förhållande vara desamma. Tingsrätten är, när
beredning sker enligt lag, således i samma situation som råder och rått för
                                                                       Dnr 3903-2006     Sid 8 (10)




      överförmyndarnämnden beträffande svårigheterna att få tag på personer som är
      lämpliga och beredda att åta sig uppdrag som företrädare. Emellertid innebär en
      beredning i enlighet med lagtexten att det blir fråga om två myndigheter som delar
      på arbetsbördan där tingsrätten är ansvarig för ansökningar från sökanden enligt 11
      kap. 15 § föräldrabalken och överförmyndarnämnden för övriga sökande. Detta
      innebär på sikt en resursförstärkning varför riskerna för att den sökande skulle
      komma att drabbas av rättsförluster torde minska. Om den sökande önskar hjälp med
      att få till stånd en ansökan till tingsrätten kvarstår möjligheten att vända sig direkt
      till överförmyndarnämnden eller till kommunens social- och omsorgsverksamhet.
      Överförmyndarnämnden delar därför inte AA:s bedömning att risken är uppenbar
      för att enskilda lider rättsförluster eller att tillämpningen inte är ändamålsenlig.
      Oaktat tingsrättens begäran hos Justitieombudsmannen om ett klarläggande
      beträffande ansvarsfördelningen mellan Gävle kommun och tingsrätten i Gävle i
      fråga om utredningsskyldigheten vid anordnande av godmanskap och förvaltarskap
      synes tingsrätten i praktiken ha godtagit nyordningen. Tingsrätten har låtit upprätta
      skrivelser med förfrågningar om kompletterande uppgifter att tillställas sökanden
      enligt 11 kap. 15 § föräldrabalken och överförmyndarnämnden när nämnden är
      sökande. Överförmyndarnämnden välkomnar detta initiativ vilket underlättar
      handläggningen för alla inblandade.
AA yttrade sig över remissvaret. Han har därefter inkommit med ytterligare
skrifter.

I beslut den 15 maj 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken (FB) prövas ansökningar om anordnande
av godmanskap och förvaltarskap av rätten. Enligt nämnda bestämmelser ska
rätten, när den meddelar ett beslut att anordna godmanskap eller förvaltarskap,
samtidigt förordna en god man eller förvaltare att utföra uppdraget. Behörig
domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller förvaltarskap är
enligt 11 kap. 25 § FB normalt tingsrätten i den ort där den som avses med
ansökningen har sitt hemvist. Ansökan får enligt 11 kap. 15 § FB göras av bl.a.
överförmyndaren, den som ansökningen avser eller dennes närmaste släktingar.
Enligt 19 kap. 2 § första stycket FB ska vad som är föreskrivet om överförmyndare
även gälla överförmyndarnämnd. Av 11 kap. 16 § FB framgår att det är rätten som
har utredningsansvaret i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap
och som har att ta in de yttranden och det underlag som behövs för att kunna ta
ställning i ärendet. Av 11 kap. 17 § FB framgår att rätten ska inhämta läkarintyg
eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd i ärenden om
anordnande av förvaltarskap och i ärenden om anordnande av godmanskap när den
enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937) ska socialnämnden anmäla
behov av god man eller förvaltare till överförmyndaren. Enligt 15 § lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska kommunen
anmäla till överförmyndaren när en person behöver god man eller förvaltare.
Överförmyndaren kan också få uppgift om att god man eller förvaltare behövs från
andra håll. Det kan härvid bl.a. röra sig om information från läkare eller kuratorer.
När överförmyndaren får sådan information ska en bedömning/utredning göras i
                                                                  Dnr 3903-2006   Sid 9 (10)




fråga om huruvida det finns grund för att hos tingsrätten ansöka om godmanskap
eller förvaltarskap. Enligt 5 § förmynderskapsförordningen (1995:379) gäller att
om överförmyndaren får reda på att godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller
förvaltarskap antingen behövs eller inte längre behövs, ska överförmyndaren hos
rätten ansöka om anordnande eller upphörande av förvaltarskapet.

Ansökningar till överförmyndaren om framför allt förordnande av god man från
någon som tillhör den ansökningberättigade kretsen är mycket vanligt
förekommande.

Förklaringen till att ansökningarna ges in till överförmyndaren och inte till
tingsrätten torde oftast vara att den enskilde inte känner till att det ankommer på
rätten att besluta i frågan. Från JO:s sida har tidigare framhållits att en
överförmyndare som får in en ansökan om god man eller förvaltare snarast bör
sända över ansökan, eventuellt tillsammans med ett eget yttrande i saken, till
tingsrätten (jfr JO 2002/03 s. 417 och 2005/06 s. 422). Reglerna i FB ålägger inte
överförmyndaren någon annan skyldighet i detta avseende än att i enlighet med vad
som kommer till uttryck 4 § förvaltningslagen (1986:223) hjälpa sökanden till rätta.

En överförmyndare som väljer att lämna över en ansökan om ställföreträdare till
tingsrätten med hänvisning till att den får anses vara felsänd utan att bifoga något
yttrande kan enligt min mening inte kritiseras. Däremot får överförmyndaren i ett
sådant fall räkna med att tingsrätten kommer att begära in ett yttrande i saken enligt
11 kap. 16 § andra stycket FB. Överförmyndaren är enligt 11 kap. 16 § fjärde
stycket FB skyldig att yttra sig till domstolen. Den skyldigheten måste anses
innefatta att även lämna förslag på god man eller förvaltare. I sistnämnda del är
viktigt att hålla i minnet att överförmyndaren förordnar ett stort antal
ställföreträdare, särskilt gode män, utan att tingsrätten över huvud taget involveras,
se 11 kap. 1–3 §§, 4 § sista stycket och 7 § sista stycket FB. Överförmyndaren
ansvarar också för tillsynen över samtliga ställföreträdare, se 16 kap. 1 § FB. Det är
inte lyckat att tingsrätten i det läget bygger upp en separat rekryteringsorganisation
för vissa av dessa ärenden, och något sådant skulle inte heller ligga i linje med det
pågående reformarbetet inom domstolarna. Härtill kommer att överförmyndaren
med sin kommunala förankring och lokalkännedom rimligen bör ha betydligt större
möjligheter än tingsrätten att hitta lämpliga ställföreträdare och att göra den
referenstagning och annan kontroll som bör föregå ett förordnande. – Till sist vill
jag här anmärka att det enligt min erfarenhet inte är ovanligt att tingsrätten i
samband med att man begär in yttranden från överförmyndaren förelägger
myndigheten att komma in med t.ex. yttranden från andra myndigheter och
läkarintyg. Ett sådant föreläggande har emellertid, enligt min mening, inte stöd i nu
gällande regler i FB.

Jag är väl medveten om att överförmyndaren, trots lagregleringen av
utredningsansvaret, på många, kanske de flesta, håll i landet företar en fullständig
beredning av ansökningar som kommer in från personer som tillhör den
ansökningsberättigade kretsen. Först när en fullständig utredning föreligger skickas
                                                                   Dnr 3903-2006   Sid 10 (10)




handlingarna till tingsrätten. Det har hävdats att detta många gånger innebär att
handläggningen går snabbare, vilket allmänt sett är till den enskildes fördel. Jag vill
emellertid nämna att jag i min tillsyn på det här aktuella området stött på åtskilliga
fall av oacceptabelt långsam handläggning hos överförmyndare av ansökningar om
god man och förvaltare. Jag är övertygad om att det åtminstone i en del av dessa
fall hade varit en fördel för berörda enskilda om ansökningarna i ett tidigt skede
hade lämnats över till tingsrätten.

Från strikt juridisk synpunkt finns det enligt min mening inte grund att kritisera
Överförmyndarnämnden i Gävle kommun för den valda handläggningsordningen
när det gäller ansökningar om god man och förvaltare eller anmälningar om behov
av sådan ställföreträdare. Samtidigt är det emellertid uppenbart att tingsrätten känt
sig närmast överrumplad och haft stora svårigheter att handlägga ärendena. Mot
bakgrund av att det för tingsrättens del innebar en nyordning med betydande
omställningsproblem skulle kunna hävdas att överförmyndarnämndens övergång
till nya rutiner borde ha kunnat göras på ett smidigare sätt.

Avslutning
Detta ärende är ett exempel på hur verkligheten så att säga sprungit ifrån
lagstiftningen. Det är naturligtvis inte rimligt att kritisera den som handlar så som
lagstiftningen föreskriver. Man kan, som framgår av det ovannämnda ärendet JO
2005/06 s. 422, snarare förvänta sig detta. Samtidigt måste jag tillstå att det mesta
talar för den i praktiken förhärskande ordningen, där överförmyndaren normalt gör
den utredning som behövs i aktuella ärenden och först när ett ärende är färdigutrett
lämnar över det till tingsrätten för avgörande.

Det är angeläget att arbetsfördelningen mellan tingsrätten och överförmyndaren
klarläggs och en ändamålsenlig organisation tillskapas för att undvika sådana
konflikter mellan olika myndighetsintressen som kommit till uttryck i detta ärende.

Frågan om uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare vid
utredningar och vid anordnande av godmanskap och förvaltarskap behandlas i
Ärendeutredningens betänkande ”Domstolarnas handläggning av ärenden” (SOU
2007:65). Utredningen föreslår därvid vissa förändringar när det gäller
uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare. Enligt förslaget ska
överförmyndaren pröva ärenden när den enskilde ansöker om anordnande av
godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller samtycker till att sådant godman skap
anordnas för honom eller henne. Överförmyndaren föreslås bli behörig att i vissa
fall, bl.a. i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § när den
enskilde inte har lämnat sitt samtycke, infordra läkarintyg eller annan likvärdig
utredning om den enskildes hälsotillstånd. I sitt yttrande över betänkandet lämnade
JO förslaget utan erinran (JO:s dnr 58-2008).

Vad som i övrigt förekommit ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Omständigheterna i ärendet motiverar att en kopia av beslutet överlämnas till
Justitiedepartementet.
