# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tygelsjö, för underlåtenhet att underrätta en intagen om uppgifter som låg till grund för beslut om förflyttning av honom till annan anstalt

JO 2011-11-03 dnr 3905-2010

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2011-11-03             3905-2010              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tygelsjö, för underlåtenhet att
                        underrätta en intagen om uppgifter som låg till grund för beslut om
                        förflyttning av honom till annan anstalt


                          Beslutet i korthet: En intagen förflyttades från en anstalt till en annan med anledning av
                          att en uppgiftslämnare lämnat graverande uppgifter om honom. Kriminalvården kritiseras
                          för att den intagne inte senast i samband med verkställigheten av förflyttningsbeslutet
                          underrättades om de uppgifter som låg till grund för beslutet.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 2 juli 2010, klagade AA bl.a. på att han
                        förflyttats till en annan anstalt utan att han beretts tillfälle att bemöta de uppgifter
                        som låg till grund för placeringsenhetens beslut om förflyttning. AA anförde att
                        grunden för förflyttningsbeslutet var ett samtal som företrädare för anstalten haft
                        med en anmälare som, enligt AA, kom med felaktiga beskyllningar mot honom.
                        Den handling där samtalet med anmälaren nedtecknats fick AA, enligt egen
                        uppgift, från Förvaltningsrätten i Malmö först efter det att han överklagat
                        placeringsenhetens beslut dit.

                        Till sin anmälan bifogade AA bl.a. placeringsenhetens beslut den 23 april 2010 om
                        omprövning av tidigare meddelat beslut om förflyttning samt anteckningar från ett
                        samtal den 10 mars 2010 mellan en uppgiftslämnare och företrädare för anstalten
                        Tygelsjö.

## Utredning

Från placeringsenheten inhämtades muntliga upplysningar. Placeringsenhetens
                        beslut den 11 mars 2010 att förflytta AA till anstalten Skenäs, en dom meddelad av
                        Förvaltningsrätten i Malmö i mål nr 7672-10 samt utdrag ur Kriminalvårdsregistret
                        och ur kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) inhämtades och
                        granskades. Av placeringsenhetens beslut den 11 mars 2010 framgår bl.a. att AA
                        ska förflyttas till annan anstalt med hänvisning till att olämplig klientkonstellation
                        uppstått i anstalten Tygelsjö. Vidare framgår att AA av säkerhetsskäl inte delgivits
                        placeringsunderlaget från anstalten samt att anstalten Tygelsjö uppmanats att senast
                        i samband med transport delge AA aktuellt placeringsunderlag.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 3905-2011     Sid 2 (4)




Efter remiss anförde Kriminalvården, genom generaldirektörens ställföreträdare
enhetschefen BB, följande.

## Anmälan

AA har i anmälan anfört bl.a. följande. Han avtjänar ett åttaårigt fängelsestraff. På
      grund av att han blivit felaktigt beskylld för olika saker av en anmälare har han blivit
      förflyttad till anstalten Skenäs som ligger längre än 50 mil bort från hans fru och
      fyra barn. Han har inte fått tillfälle att bemöta de felaktiga beskyllningarna.

      Sakförhållanden m.m.
      Kriminalvården har inhämtat yttrande från region Syd och placeringsenheten.
      Kriminalvården har därutöver inhämtat domen i Kammarrätten i Göteborgs mål
      2830-10. Av utredningen framgår huvudsakligen följande. Den 10 mars 2010 inkom
      en anmälan med graverande uppgifter mot AA. Dessa uppgifter noterades som en så
      kallad sekretessanteckning hos Kriminalvården. Denna sekretessanteckning är
      densamma som bilagts anmälan. Mot bakgrund av anmälan beslutades att AA skulle
      förflyttas från anstalten Tygelsjö till anstalten Skenäs. Därutöver beslutade man att
      inte delge AA uppgifterna i sekretessanteckningen, eftersom Kriminalvården
      bedömde att detta kunde medföra fara för anmälaren. Därutöver befarade man att
      AA skulle komma att avvika från anstalten Tygelsjö – som är en öppen anstalt – om
      han delgetts uppgifterna, eftersom det då hade blivit uppenbart att en förflyttning var
      nära förestående.
      AA förflyttades från anstalten Tygelsjö till anstalten Skenäs den 13 mars 2010.
      AA har utnyttjat sin möjlighet att besvära sig mot beslutet. Förvaltningsrätten
      ändrade Kriminalvårdens beslut och förordnade att AA skulle placeras i öppen
      anstalt i Malmöregionen. Kriminalvården överklagade till kammarrätten. I
      kammarrätten anförde AA bl.a. att han inte givits möjlighet att delta i utredningen på
      anstalten Tygelsjö samt att Kriminalvården inte förklarat varför han blivit förflyttad.
      Trots dessa, och andra, invändningar upphävde kammarrätten förvaltningsrättens
      dom och fastställde Kriminalvårdens beslut. Kammarrättens dom har vunnit laga
      kraft.

## Författningsbestämmelser

Av 16 § förvaltningslagen (1986:223) (FL) framgår följande. En sökande, klagande
      eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser
      myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de
      begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen
      (2009:400).
      Av 17 § FL framgår bl.a. följande. Ett ärende får inte avgöras utan att den som är
      sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts
      ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått
      tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
      enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett bl.a. om det kan
      befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet,
      eller om avgörandet inte kan uppskjutas. Myndigheten bestämmer om underrättelsen
      ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på annat sätt.
      Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 §
      OSL (offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], JO:s anm.).
      Av 10 kap. 3 § OSL framgår bl.a. följande. Sekretess hindrar inte att en enskild eller
      en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet
      och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av
      en handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett
      sådant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn
      till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i
      materialet inte röjs. I sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten
                                                                          Dnr 3905-2011     Sid 3 (4)




      upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten
      ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som
      sekretessen ska skydda.
      Av 18 kap. 11 § OSL framgår att sekretess gäller, utöver vad som följer av 1–3 och
      8–10 §§, inom polisväsendet och kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till
      syfte att hindra rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åtgärden
      motverkas om uppgiften röjs.
      Av 35 kap. 15 § OSL framgår bl.a. att sekretess gäller inom kriminalvården för
      uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde
      eller någon närstående till denne lider men eller att fara uppkommer för att någon
      utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

## Kriminalvårdens bedömning

Huvudregeln är att part har rätt att ta del av det som tillförts ett ärende som rör
      honom eller henne. Undantag från denna huvudregel kan enligt 10 kap. 3 § OSL
      göras om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att
      sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs.
      I det aktuella fallet har anstalten Tygelsjö beslutat att inte delge AA vare sig
      sekretessanteckningen eller annan upplysning om dess innehåll. Därför har AA
      heller inte beretts tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan beslut om förflyttning
      fattades. Beslutet att inte delge AA fattades mot bakgrund att man bedömde att det
      var stor risk att uppgiftslämnaren skulle komma att skadas om det blev känt att
      denne lämnat uppgifterna, samt att det var en överhängande risk att AA skulle
      avvika om han delgavs uppgifterna eftersom det därmed skulle vara uppenbart att
      han snart skulle förflyttas. Om AA hade avvikit hade detta givetvis medfört att
      beslutet inte hade kunnat verkställas. Det är svårt att i efterhand se hur anstalten
      Tygelsjö skulle ha kunnat delge AA annan upplysning om uppgiftens innehåll utan
      att det skulle ha blivit uppenbart vem som lämnat uppgifterna, eller utan risk att han
      skulle avvika.
      Kriminalvården kan inte finna annat än att anstalten Tygelsjö agerat med stöd av
      gällande lagstiftning.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för de bestämmelser som har betydelse
i ärendet.

Huvudregeln i 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, är att
sekretess inte inskränker partens rätt till insyn i utredningen. Det är av
grundläggande betydelse för parten i ett ärende att myndighetens avgörande
grundas endast på omständigheter som parten känner till. Avvägningen mellan
partens intresse av insyn och det intresse som sekretessen ska skydda är därför en
grannlaga uppgift för myndigheterna. Även om det undantagsvis kan förekomma
att en myndighet av hänsyn till ett synnerligen starkt sekretessintresse, t.ex. hänsyn
till rikets säkerhet, nödgas avstå från att lämna en part närmare upplysning om
innehållet i ett hemligt material, bör parten åtminstone upplysas om förekomsten av
detta material. Det bör undvikas att en myndighets avgörande grundas på material
vars existens parten saknar varje kännedom om. Det är viktigt för allmänhetens
förtroende för myndigheterna att det inte insmyger sig en misstanke om att deras
beslut dikteras av uppgifter som den enskilde inte får möjlighet att bemöta. (Se
                                                                 Dnr 3905-2011   Sid 4 (4)




Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, 2010,
sid. 188 ff.).

Jag ifrågasätter inte Kriminalvårdens bedömning att det fanns risk att AA skulle
avvika eller att uppgiftslämnaren skulle komma att skadas om AA underrättades
om de aktuella uppgifterna innan beslutet om förflyttning av honom fattades. Enligt
min mening borde det trots detta ha funnit möjlighet för Kriminalvården att
upplysa AA om att det framkommit uppgifter om honom som medförde att han inte
kunde vara kvar i anstalten. I vart fall borde AA senast i samband med transporten
från anstalten ha fått del av uppgiftslämnarens påståenden. I detta skede kunde det
med hänsyn till uppgifternas natur inte rimligtvis längre ha funnits någon
överhängande risk för att AA skulle avvika eller skada uppgiftslämnaren. Att en
enskild får veta vad som läggs honom till last har naturligtvis betydelse inte enbart
inför initialbeslutet utan även för den enskildes möjlighet att begära omprövning av
eller överklaga myndighetens beslut. Av placeringsenhetens beslut framgår också
att enheten uppmanat anstalten Tygelsjö att senast i samband med transport delge
AA det aktuella placeringsunderlaget. Så synes dock inte ha skett. Kriminalvården
förtjänar kritik för sin underlåtenhet att underrätta AA om de uppgifter som låg till
grund för beslutet.

Ärendet avslutas.
