# Rätten att vistas i myndigheters lokaler, möjligheten att där ställa upp fotograferings- och intervjuförbud m.m.; kritik mot Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborgs stad

JO 2011-02-25 dnr 3909-2010

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                      Sid
                                                                         2011-02-25             3909-2010               1 (7)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Rätten att vistas i myndigheters lokaler, möjligheten att där ställa upp
                        fotograferings- och intervjuförbud m.m.; kritik mot Idrotts- och
                        föreningsnämnden i Göteborgs stad


                          Beslutet i korthet: I ett tv-program visades ett inslag från en kommunal lokal där ett
                          uppmärksammat möte med en kommunal nämnd pågick. Såvitt framgick meddelade
                          vakter i lokalen att där rådde förbud mot fotografering m.m.
                          Det framgick även att tv-bolagets reporter avvisades av vakter när han sökte intervjua
                          nämndens förvaltningschef.
                          Utredningen ger inte underlag för slutsatsen att nämnden själv skulle ha uppställt förbud
                          av det slag som beskrivs i tv-inslaget. Den ger inte heller något entydigt underlag för att
                          bedöma om ingripandet mot Sveriges Televisions reporter hade sin grund i att denne
                          sökte genomföra en intervju. Nämnden måste likväl hållas ansvarig för att ordningen kring
                          det aktuella sammanträdet var så otillfredsställande att den gav upphov till misstankar om
                          att allmänhetens, inklusive journalisters, rätt till insyn otillbörligt begränsades.

## Bakgrund och utredning

Den 28 april 2010 sändes ett program i Sveriges Television (Uppdrag granskning)
                        som handlade om mutanklagelser mot tjänstemän inom idrotts- och
                        föreningsförvaltningen i Göteborg. Av programmet framgick bl.a. följande.

                        I samband med att Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborgs stad den 24 mars
                        2010 höll ett för allmänheten öppet sammanträde hade en reporter begett sig till
                        kommunens lokaler för att intervjua nämndens förvaltningschef. I programmet
                        visas en sekvens där reportern vid en ytterdörr möts av en uniformerad vakt. Denne
                        upplyser reportern om förbud mot att filma, fotografera och ta upp ljud i lokalerna.
                        I speakertexten uppger reportern ”man har hyrt in Securitasvakter för att stoppa
                        oss” samt ”man inför i all hast inte bara foto- och ljudupptagningsförbud utan
                        också ett intervjuförbud i kommunens lokaler”.

                        I en följande sekvens – enligt uppgift i programmet filmad med dold kamera –
                        visas hur reportern efter sammanträdets slut söker upp förvaltningschefen utanför
                        sammanträdesrummet. När reportern frågar ”vi skulle vilja göra en intervju med
                        dig” avbryts han av en vakt som säger ”kan du gå utanför avspärrningen”.
                        Reportern frågar om han inte får prata med förvaltningschefen, varvid vakten
                        svarar ”tyvärr inte innanför avspärrningarna”.


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 3909-2010       Sid 2 (7)




Sedan programmet hade sänts inkom ett antal anmälningar till JO där det
framfördes kritik mot det sätt på vilket reportern hindrats i sitt arbete. Efter att ha
tagit del av anmälningarna och tv-inslaget beslutade jag att på eget initiativ söka
utreda dessa omständigheter.

Utredning
En promemoria upprättades hos JO. Där beskrevs de ovan redovisade
omständigheterna, såsom de kunde uppfattas utifrån tv-inslaget. Promemorian
sändes till idrotts- och föreningsnämnden, som bereddes tillfälle att yttra sig över
beskrivningen. Det angavs att berörd befattningshavare borde ges tillfälle att lämna
synpunkter. I promemorian ställdes även vissa frågor till nämnden.

Idrotts- och föreningsnämnden beslutade den 25 augusti 2010 att ställa sig bakom
ett tjänsteutlåtande upprättat av tf. förvaltningschefen AA och verksamhetschefen
BB, och ge in det som svar till JO. I yttrandet uppgavs huvudsakligen följande.

Nämnden beslutade i februari 2005 att dess sammanträden skulle vara öppna för
allmänheten. Några tydliga riktlinjer för vad som därvid närmare skulle gälla fanns
emellertid inte vid tiden för det här aktuella sammanträdet. I kompletterande
riktlinjer har nämnden därefter, den 9 juni 2010, bl.a. slagit fast att det är tillåtet
med ljud- och bildupptagning under sammanträdena.

Nämnden har aldrig fattat några beslut om förbud mot att filma, ta upp ljud,
fotografera eller genomföra intervjuer i kommunens lokaler. Såvitt nämnden
förstod stämde detta heller inte överens med de instruktioner som förvaltningen
hade gett vaktbolaget. Instruktionen innebar att det inte var tillåtet att filma eller ta
upp ljud ”under sammanträden i nämndens sammanträdeslokaler”.

Beträffande arrangemangen vid det aktuella sammanträdet anförde nämnden bl.a.
följande.

      Inför nämndsammanträdet den 24 mars gjorde dåvarande förvaltningschef
      bedömningen att det fanns risk för att mötet liksom ordinarie verksamhet i
      kontorsbyggnaden skulle kunna störas och ville förebygga detta genom anlitande av
      vakter, avspärrningar och uttryckliga förbud mot bild- och ljudupptagning samt
      intervjuer i nämndens sammanträdeslokaler.
      För verkställighet av dessa beslut kom flera medarbetare på handläggarnivå att
      instrueras direkt av förvaltningschefen. Här har det uppenbart kommit att uppstå
      oklarheter om huruvida förvaltningschefens beslut om förbud enbart gällde
      nämndens sammanträdeslokaler och under själva sammanträdet eller även andra
      delar av kontorsbyggnaden och andra tidpunkter. Dessa oklarheter kan också ha
      kommit att påverka vakternas agerande.
Enskilda har enligt nämnden inte fritt tillträde till förvaltningens kontorslokaler. De
förväntas anmäla sig i receptionen, varefter berörd tjänsteman tillfrågas om
huruvida han eller hon tar emot besök. Avgränsningen mellan entrén till
nämndsalen och kontorslokalerna är inte helt tydlig och var därför vid det aktuella
tillfället markerad med en cirka en meter hög avspärrning. Den avspärrningen var
tydlig för de närvarande, men framgick kanske inte av tv- inslaget. Reportern
                                                                  Dnr 3909-2010      Sid 3 (7)




passerade denna för att nå förvaltningschefen, som inte ville låta sig intervjuas.
Först efter att reportern hade passerat avspärrningen ingrep vakten.

Nämnden beklagade händelserna i samband med det aktuella sammanträdet. Med
anledning av det inträffade hade mer precisa riktlinjer fastställts. Dessa bifogades.
Nämnden utgick från att risken för att något liknande ska kunna hända igen hade
undanröjts genom de åtgärder som den sålunda vidtagit.

Bedömning
Utgångspunkter för bedömningen
Det som anmälts till JO och föranlett denna utredning gäller vad som tilldrog sig
utanför nämndens sammanträdesrum, men i kommunens lokaler. Vad som sägs i
det följande tar därför inte sikte på de särskilda förhållanden som råder i lokaler där
förhandlingar eller sammanträden äger rum (jfr om detta i JO:s beslut den 29
december 2010; dnr 6968-2009).

Av tv-inslaget att döma blev en reporter av uniformerad vakt i entrén upplyst om
att det i lokalerna rådde diverse förbud. Han blev vidare, likaledes av uniformerad
vakt, avvisad när han ville intervjua nämndens förvaltningschef. Utredningen här
har inriktats på att i görlig mån klarlägga vad som därvid faktiskt förekommit, i
syfte att bedöma lagligheten och lämpligheten däri.

Utredningen har begränsats till en anmodan till nämnden att kommentera
händelserna och att besvara vissa frågor. Jag noterar därvid att nämnden, såvitt
framgår, valt att inte låta förvaltningschefen komma till tals. (Av yttrandet kan
utläsas att förvaltningschefen inte längre har kvar sin befattning.) Nämnden synes
likväl vilja lägga skulden för den situation som uppkom på henne.

Det övergripande ansvaret åvilar dock nämnden. Frågan om hur detta bör bedömas
ska prövas med utgångspunkt från den rättsliga regleringen. Eftersom ärendet
väcker flera frågor av principiellt intresse finns det skäl att inledningsvis ge ett
något bredare perspektiv på regleringen.

Allmänhetens tillträde till en myndighets lokaler
Det allmännas verksamhet bedrivs för medborgarnas räkning. Det är därför
självklart att de ska ha insyn i hur denna bedrivs. Från den synpunkten gäller att
myndigheternas dörrar ska stå öppna för medborgarna. Detta måste alltså vara
huvudregeln. För åtskilliga myndigheters verksamheter gäller dock att de inte fullt
ut kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt om allmänheten skulle ha rätt att röra sig
fritt överallt i deras lokaler.

JO har uttalat sig om detta (se t.ex. JO 1982/83 s. 203 och JO 2006/07 s. 408). Av
JO:s ställningstaganden framgår att myndigheters lokaler inte utgör platser där
allmänheten har rätt att vistas efter – som det flera gånger uttryckts – eget
gottfinnande.
                                                                   Dnr 3909-2010   Sid 4 (7)




Myndigheter kan därför inskränka allmänhetens tillträde till att endast gälla vissa
delar av lokalerna eller under vissa tider. Vidare kan de ställa upp ordningsregler.
Myndigheternas frihet i dessa avseenden är dock inte obegränsad.

Tillträdes- och ordningsregler får inte vara godtyckliga, diskriminerande eller på
annat sätt dikterade av ovidkommande skäl. Den för all myndighetsverksamhet
grundläggande regeln i 1 kap. 9 § regeringsformen, som föreskriver att saklighet
och opartiskhet iakttas, sätter en tydlig ram. Av kravet på att uppställda regler ska
ha saklig grund följer att möjligheterna att begränsa allmänhetens tillträde till och
frihet att vistas i en myndighets lokaler kan variera beroende på vad slags
verksamhet som bedrivs. Det är t.ex. skillnad mellan att besöka ett kommunalt
bibliotek (jfr JO 2009/10 s. 436) och att uppehålla sig i landstingens sjukhuslokaler
(jfr JO:s beslut med dnr 601-1986, som omnämns nedan).

På flera områden föreskrivs även en skyldighet för myndigheter att ta emot
allmänheten. Enligt 5 § förvaltningslagen ska myndigheter vara tillgängliga. De
kan, som det heter i en kommentar till bestämmelsen, ”inte stänga om sig”
(Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen – med kommentarer, tredje upplagan,
s. 90). Bestämmelsen slår uttryckligen fast att myndigheter ska ta emot besök från
enskilda. Vidare har myndigheter enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen en
principiell skyldighet att på stället tillhandahålla allmänna handlingar om någon
önskar ta del av dem. För kommunala myndigheter följer även av kommunallagen
vissa krav på att allmänheten kan besöka kommunens lokaler. Enligt 5 kap. 9 och
62 §§ gäller t.ex. att vissa handlingar ska anslås på kommunens anslagstavla;
allmänheten måste då ha tillträde till den lokal där anslagstavlan finns.
Motsvarande gäller då en kommunal nämnd valt att hålla sina sammanträden öppna
för allmänheten; allmänheten måste då självfallet även ha tillträde till de lokaler
varigenom sammanträdesrummet nås.

En myndighets möjlighet att ställa upp ordningsregler för sina lokaler,
såsom fotograferings- och ljudupptagningsförbud
Om det finns förutsättningar för en myndighet att begränsa allmänhetens tillträde
till dess lokaler har myndigheten även rätt att ställa upp villkor för den som beviljas
tillträde. Det följer av den allmänna principen att en mindre ingripande åtgärd kan
vidtas inom ramen för en befogenhet att vidta en mer ingripande åtgärd. Intresset
av öppenhet i det allmännas verksamheter gagnas av att begränsningar inte görs
mer långtgående än vad som är påkallat från verksamhetens synpunkt. Om risker
för ordningsstörningar eller integritetskränkningar kan förebyggas genom ett
fotograferingsförbud är detta att föredra framför att helt utestänga allmänheten från
en myndighetslokal.

För uppställandet av sådana ordningsregler gäller samma grundläggande
förutsättningar som för uppställandet av tillträdesregler, dvs. att de ska vara
förenliga med 1 kap. 9 § regeringsformen.
                                                                    Dnr 3909-2010    Sid 5 (7)




Frågor av detta slag har tidigare varit föremål för JO:s bedömning. Följande beslut
kan här anföras som exempel.

I ett beslut den 27 mars 1987 (dnr 601-1986) godtog JO att en sjukhusledning av
integritetsskäl hade förbjudit fotografering utan särskilt tillstånd i sjukhusets
lokaler, inklusive en cafeteria dit allmänheten hade tillträde.

I ett beslut den 7 juni 1994 (dnr 1246-1993) behandlade JO frågan om en
skolledning haft godtagbara skäl för att vägra en journalist tillträde till en skola, där
denne avsåg att göra ett filmreportage som skulle visas i tv. I det fallet hade
skolledningens vägran grundats på en bedömning av vilken inverkan det tänkta
reportaget skulle kunna komma att få på arbetsmiljön i skolan, liksom på hänsyn
till personalens och elevernas integritet. JO ansåg inte att de överväganden som
hade legat till grund för skolledningens beslut kunde bedömas som utslag av
godtycke från ledningens sida och riktade därför inte någon kritik mot beslutet.

De redovisade ärendena visar att fotograferingsförbud m.m. i myndigheters lokaler
kan vara godtagbara. Huvudregeln måste likväl vara att enskilda, i
myndighetslokaler till vilka allmänheten har tillträde, även har rätt att fotografera,
filma och ta upp ljud.

Förbud mot att i en myndighets lokaler intervjua tjänstemän
Grundlagens regler om meddelarfrihet ger enskilda tjänstemän rätt att tala med
journalister (1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen). Journalisters möjligheter att ställa frågor ges vidare ett
visst skydd genom grundlagens regler om rätt att anskaffa uppgifter för publicering
(s.k. anskaffarfrihet [1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap.
2 § yttrandefrihetsgrundlagen]). Varken meddelarfriheten eller anskaffarfriheten
innefattar dock någon skyldighet för myndigheter eller tjänstemän att lämna
upplysningar till massmedia.

Några särskilda regler om att myndigheters företrädare ska svara på frågor från
företrädare för massmedierna finns inte heller i övrigt; utgångspunkten i svensk rätt
är att journalister inte intar någon rättslig särställning i förhållande till andra
enskilda. Det betyder att den allmänna principen i 4 § förvaltningslagen – att
myndigheter ska besvara frågor från enskilda, så snart som möjligt – gäller, oavsett
vem det är som frågar. Skyldigheten gäller myndigheten som sådan, inte varje
enskild tjänsteman.

Även om det saknas rättsregler om att myndigheter ska ta särskild hänsyn till
massmedia är det många gånger lämpligt att göra det. Massmedierna fyller en
viktig och indirekt grundlagsskyddad samhällsfunktion vars fullgörande
myndigheter generellt sett bör underlätta. Därtill kommer att det oftast ligger i en
myndighets eget intresse att genom bidrag med upplysningar säkerställa att den
information som går ut via massmedia blir så korrekt och allsidig som möjligt.
                                                                   Dnr 3909-2010    Sid 6 (7)




Det finns självfallet inte heller utrymme för att särbehandla företrädare för
massmedia på ett negativt sätt. De principer som gäller allmänheten gäller även
journalister. Det innebär bl.a. att allmänna förbud mot att i myndighetslokaler
intervjua myndigheternas företrädare inte får förekomma, eftersom de vore
oförenliga med förvaltningsrättsliga principer om service och tillgänglighet.
Därutöver torde förbud av det slaget komma i konflikt med såväl den enskildes
meddelarfrihet som journalisters anskaffarfrihet.

De här aktuella händelserna
Uppgifterna i tv-inslaget om att en vakt i entrén meddelade att det rådde förbud
mot film- och ljudupptagning i lokalerna som helhet vinner stöd i det vakten uttalar
i programmet. Huvudregeln är som framgått att film- och ljudupptagning är tillåten
i lokaler dit allmänheten har tillträde. Något sakligt skäl för att frångå den
principen under de här aktuella omständigheterna är svårt att tänka sig; i anslutning
till lokaler där en kommunal nämnd håller offentliga sammanträden föreligger
typiskt sett ett starkt intresse av öppenhet och insyn. Det har med andra ord inte
framkommit något som visar att det skulle ha varit godtagbart att i anslutning till
detta sammanträde göra något undantag från huvudregeln.

Det är ostridigt att reportern avvisades av vakter i samband med att han sökte göra
en intervju med förvaltningschefen. Det är däremot inte klarlagt om detta berodde
på att han begett sig in i lokaler dit allmänheten inte ägde tillträde eller på att han
ville intervjua henne. Vaktens svar till reportern – att denne inte fick ställa frågor
innanför avspärrningarna – kan, i förening med att reportern inte dessförinnan hade
avvisats, tolkas som att denne fick vistas i lokalen men inte om han ställde frågor. I
alla händelser har det uppstått oklarhet om anledningen till vaktens ingripande. Det
inträffade understryker vikten av att de eventuella tillträdes- och ordningsregler
som gäller är tydligt angivna och att de tillämpas konsekvent. Risken är annars att
det, som i detta fall, framstår som om allmänheten kan röra sig relativt fritt i
lokalerna, men att den friheten inte gäller för en journalist som önskar ställa frågor
till befattningshavare.

Nämndens ansvar
Utredningen ger inte underlag för slutsatsen att nämnden själv skulle ha uppställt
något fotograferings- eller ljudupptagningsförbud av det slag som beskrivs i tv-
inslaget. Den ger inte heller något entydigt underlag för att bedöma om ingripandet
mot Sveriges Televisions reporter hade sin grund i att denne sökte genomföra en
intervju.

Nämnden har emellertid vidgått att åtgärder som vidtagits från dess sida lett till
oklarheter. Jag noterar att vad som därvid anförts inte direkt motsäger den
beskrivning som i programmet gavs om fotoförbud m.m. och inte heller reporterns
beskrivning av att han av vakter förbjöds genomföra intervjun. Utredningen ger
sammanfattningsvis grund för slutsatsen att från nämnden emanerande åtgärder
gett upphov till missförstånd, som i sin tur synes ha lett till att förbud mot
intervjuer, fotografering m.m. felaktigt meddelats allmänhet och journalister.
                                                                   Dnr 3909-2010    Sid 7 (7)




Nämnden måste således hållas ansvarig för att ordningen kring sammanträdet den
24 mars 2010 var så otillfredsställande, att den föranledde misstankar om att
allmänhetens, inklusive journalisters, rätt till insyn otillbörligt begränsades. Detta
hade enkelt kunnat undvikas genom tydligare regler, utformade och tillämpade i
enlighet med de principer som ovan redovisats. Jag noterar att nämnden dragit
slutsatser av det slaget och vidtagit åtgärder för att något liknande inte ska hända
igen. Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborgs stad ska likväl kritiseras för det
inträffade.
