# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Hinseberg, för att inte ha vidarebefordrat s.k. myndighetspost utan föregående granskning. Även klagomål angående anstaltens åtgärder i samband med att den intagnas spädbarn, som befunnit sig i anstalten, insjuknat

JO 2011-11-03 dnr 3910-2010

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2011-11-03             3910-2010              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Hinseberg, för att inte ha
                        vidarebefordrat s.k. myndighetspost utan föregående granskning. Även
                        klagomål angående anstaltens åtgärder i samband med att den intagnas
                        spädbarn, som befunnit sig i anstalten, insjuknat m.m.


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården, anstalten Hinseberg, har granskat en försändelse till
                          en intagen, trots att det tydligt framgick att avsändaren var en svensk myndighet. Vidare
                          har anstalten dröjt med att befordra försändelsen till den intagna. Anstaltens rutiner för
                          brevgranskning har uppenbarligen brustit och anstalten kritiseras för det inträffade.

## Anmälningar

I anmälningar, som kom in till JO den 2 juli 2010, framförde AA klagomål mot
                        Kriminalvården, anstalten Hinseberg. Av dessa framgick i huvudsak följande.

                        AA togs in i anstalten den 15 mars 2010 och hade då sin lille son med sig. Sedan
                        ankomsten till anstalten hade hon och sonen endast fått besöka
                        barnavårdscentralen, BVC, vid två tillfällen och sonen hade missat sin 8-
                        månaderskontroll. I normalfallet besöker man BVC en gång per månad. Natten till
                        torsdagen den 23 juni 2010 blev sonen akut sjuk med 39,5 graders feber och hosta.
                        När AA på torsdagsmorgonen bad att han skulle få hostmedicin, Alvedon och
                        näsdroppar fick hon svaret att kriminalvårdspersonalen först var tvungen att
                        kontakta BVC. Först på kvällen samma dag fick sonen viss medicin. Den 24 juni
                        2010 var han fortfarande sjuk och hon bad att få åka till sjukhus med honom. Utan
                        att ha träffat hennes son gjorde personalen bedömningen att det inte var
                        nödvändigt. Hon bad att få ringa sjukvårdsupplysningen, men fick inte tillstånd till
                        det. Skälet uppgavs vara att BVC hade bedömt att det inte var nödvändigt med
                        läkarbesök och att anstalten inte kunde gå emot BVC:s bedömning. Den 28 juni
                        2010 begärde hon återigen att sonen skulle få träffa läkare, och samma eftermiddag
                        fick de en tid på vårdcentralen. Läkaren, som konstaterade att sonen hade
                        förkylningsastma och att det var väldigt viktigt att han fick viss medicin, ansåg att
                        de borde ha kommit in till vårdcentralen tidigare.

                        AA framförde även klagomål angående att anstalten hade granskat s.k.
                        myndighetspost ställd till henne. AA hade varit i kontakt med sin socialsekreterare
                        som skulle faxa ett faderskapsintyg, skrivet på franska, avseende AA:s son. AA



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 3910-2010     Sid 2 (7)




påtalade för personalen att hon var tvungen att ha faxet före kl. 14.30 den 30 juni
2010, eftersom hon då skulle ringa till socialtjänsten och diskutera saken.
Socialsekreteraren faxade intyget omkring kl. 16.00 den 29 juni 2010. När AA
skulle ringa till socialtjänsten hade hon dock ännu inte fått del av faxet. När hon
frågade personalen var faxet hade tagit vägen fick hon beskedet att det först skulle
granskas av vakthavande befälet. Orsaken uppgavs vara att intyget inte var skrivet
på svenska och att anstalten behövde försäkra sig om att socialförvaltningen var
avsändare. När hon bad att få tala med vakthavande befälet fick hon beskedet att
han hade gått för dagen. Det inträffade ledde till att hon inte kunde ringa upp sin
socialsekreterare på överenskommen tid för att diskutera faderskapsfrågan, och det
fick henne att framstå som att hon inte höll sitt ord.

Utredning
Kriminalvården anmodades att yttra sig över delar av en av AA:s anmälningar. I
sitt svar anförde myndigheten (huvudkontoret), genom generaldirektörens
ställföreträdare BB, följande.
      ---

## Anmälan

AA har i anmälan till JO anfört bl.a. följande. Hon är intagen på anstalten Hinseberg
      och har sin nio månaders son (CC) hos sig. På nio månader har hon bara fått besöka
      barnavårdcentralen (BVC) två gånger. Normalt är att spädbarn besöker BVC en
      gång i månaden. CC har missat sin åttamånaderskontroll. Den 23 juni blev CC sjuk
      och fick bl.a. 39½ graders feber. AA bad om att få mediciner men fick beskedet att
      hon måste be BVC om detta. Klockan åtta på morgonen började hon be om
      näsdroppar, Alvedon och hostmedicin. Klockan sex på kvällen fick hon näsdroppar
      och Alvedon, men ingen hostmedicin. Hon fick inte själv prata med BVC. Den 24
      juni var CC ännu sjuk och hon bad då att få åka till sjukhus. Personalen bedömde
      emellertid inte CC som så sjuk att detta skulle vara nödvändigt. Hon fick heller inte
      ringa sjukvårdsupplysningen eftersom BVC hade sagt att CC inte behövde besöka
      läkare. Den 28 juni fick hon ta CC till BVC. Där konstaterade läkaren att CC hade
      förkylningsastma. Läkaren uttryckte också att CC borde ha kommit dit tidigare.
      Vidare har AA. I sin anmälan anfört följande. Hennes socialsekreterare faxade ett
      dokument till henne den 29 juni 2010. Dokumentet rörde ett faderskapsärende och
      var skrivet på franska. När hon frågade efter dokumentet fick hon beskedet att
      vakthavande befäl först skulle granska det för att förvissa sig om att det verkligen
      kom från socialen.

      Sakförhållanden m.m.
      Kriminalvården har inhämtat yttrande från Region Mitt av vilket framkommer bl.a.
      följande. Vid tidpunkten för anmälan hade AA besökt BVC den 12 april 2010 samt
      den 22 och 28 juni 2010. Kontroll hos läkare hade bokats till den 17 juni 2010 men
      fick ställas in eftersom CC under perioden mellan den 16 och 20 juni 2010 var på
      besök hos sin mormor. Kontrollen genomfördes istället den 2 september. BVC har
      samma rutiner för kontroller av barn som vistas hos en intagen i anstalt som för alla
      andra barn.
      Den 24 juni 2010 uppgav AA att CC hade feber. Personalen tog därvid kontakt med
      BVC och uppgav att CC hade feber men var vaken och pigg. Efter att ha samrått
      med en barnläkare gav en sjuksköterska beskedet att CC inte behövde komma till
      läkare, men att de kunde ge Alvedon och nässpray vid behov. Man kom överens om
      att anstalten skulle kontakta BVC efter helgen för uppföljning. Vakthavande befäl
                                                                    Dnr 3910-2010     Sid 3 (7)




träffade AA strax innan kl. 18 den 24 juni 2010. AA uppgav då att hon väntat på att
få Alvedon och näsdroppar sedan morgonen. Vakthavande befäl gick då omedelbart
och hämtade detta.
Den 25 juni 2010 sammanträffade vakthavande befäl med AA och de samtalade i ca
tio minuter om CC:s hälsa. Under samtalet uppgav AA bl.a. att de varit i kontakt
med BVC som uppgett att CC inte ska medicineras med annat än Alvedon och
näsdroppar eftersom hans tillstånd är normalt för spädbarn. AA uppgav också att CC
inte blivit sämre, men att hon var mycket orolig för honom. Vakthavande befäl
försökte lugna AA genom att påpeka att BVC för närvarande inte funnit anledning
att ringa sjukvårdsrådgivningen. Vakthavande befäl och AA kom överens om att
under nästkommande dag göra en ny bedömning av om det finns behov av att ringa
sjukvårdsrådgivningen. Den 26 juni träffade samma vakthavande befäl AA som då
inte tog upp frågan om att ringa till sjukvårdsrådgivningen.
Den 28 juni 2010 undersöktes CC av en läkare vid BVC. CC:s andningsljud var då
rena; det vill säga att de inte påvisade någon förkylningsastma. Läkaren skrev ut
luftrörsvidgande medicin att användas vid behov. Hostmedicin skrivs aldrig ut till
spädbarn. Kriminalvården har varken kunnat vederlägga eller avfärda AA:s
påstående om att läkaren sagt att CC borde ha kommit in tidigare.
AA förvarnade den 29 juni 2010 om att hon inväntade ett brådskande fax från en
myndighet. Nästkommande dag gick flera ur anstaltens personal och aktivt letade
efter faxet, men utan att hitta det.
I själva verket hade faxet anlänt någon gång efter kontorstid den 29 juni 2010. Faxet
saknade försättsblad och var författat på franska. Det framgick inte på något tydligt
sätt vem som var avsändare eller vem som var avsedd som mottagare. På grund av
denna oklarhet lades det i en fransktalande anställds postfack på morgonen den 30
juni 2010. Den fransktalande anställde hade dock redan tömt sitt postfack och
hittade faxet först på morgonen den 1 juli 2010. Han läste tillräckligt för att förstå att
AA var avsedd som mottagare. Utan att granska faxet vidare än så gick han
omedelbart och lämnade det till AA.

Författningsbestämmelser m.m.
Av 2 kap 9 § lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår bl.a. att en
intagen skall behandlas med aktning för hans människovärde. Han skall bemötas
med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt.
Av 2 kap 37 § KvaL framgår bl.a. att om en intagen behöver hälso- och sjukvård,
ska han eller hon vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Kan erforderlig
undersökning och behandling inte lämpligen genomföras inom anstalten bör den
allmänna sjukvården anlitas.
Av 2 kap 41 § KvaL framgår att om kvinna medför spädbarn vid intagningen eller
föder hon därefter barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.
Av 2 kap 25 § KvaL framgår att brev mellan en intagen och en advokat, en svensk
myndighet eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta
emot klagomål från enskilda ska vidarebefordras utan granskning. Om det finns
anledning att anta att uppgiften om avsändare i ett sådant brev till en intagen är
oriktig, får brevet granskas i syfte att utreda vem avsändaren är.
Av 2 kap 26 § KvaL framgår bl.a. att brev till eller från en intagen i anstalt får
granskas, om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten.
Av 2 kap 27 § KvaL framgår bl.a. att granskningen inte får vara mer ingående än
som är nödvändigt med hänsyn till granskningens syfte.
Av 4 kap 1 § Kriminalvårdens föreskrifter 2008:3 framgår att befordran och
granskning av intagnas post ska ske skyndsamt (nämnda föreskrifter upphörde att
gälla den 1 augusti 2009. Motsvarande bestämmelse återfanns vid tiden för den
aktuella händelsen i 4 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för
verkställighet i anstalt, KVFS 2009:4, JO:s anmärkning).
                                                                          Dnr 3910-2010      Sid 4 (7)

## Kriminalvårdens bedömning

CC:s hälsotillstånd
      Inledningsvis ska konstateras att CC varit på regelbundna kontroller på BVC. Det
      finns inget som talar för att CC skulle ha kallats till, eller gått på, fler kontroller om
      han inte vistats med sin mor på anstalt. Det saknas således anledning att vara kritisk
      i denna del.
      AA påstår att CC diagnostiserats med förkylningsastma. Även om det råder viss
      osäkerhet om detta finns det inget i AA:s anmälan eller Kriminalvårdens utredning
      som tyder på att CC har fått förkylningsastma på grund av något fel eller
      försumlighet från Kriminalvårdens sida.
      AA påstår att läkaren skulle ha uttryckt att CC borde ha kommit in tidigare. Detta
      påstående har varken kunnat vederläggas eller avfärdas. Oavsett hur det förhåller sig
      bör framhållas att det inte är Kriminalvården som bestämmer om CC ska få besöka
      läkare. Kriminalvårdens uppgift är härvid att kontakta vårdgivande myndigheter och
      förmedla CC:s tillstånd. Det är den vårdgivande myndigheten som bestämmer om
      CC ska beredas tid hos läkare. Kriminalvården har i detta fall fullgjort denna
      skyldighet genom att anstalten Hinseberg haft kontinuerlig kontakt med vårdgivande
      myndigheter angående CC:s hälsotillstånd.

      Påstådd granskning av fax från socialen till AA.
      Faxet saknade såväl försättsblad som uppgift om vem som var avsändare respektive
      mottagare. Under dessa förutsättningar har anstalten Hinseberg måst undersöka faxet
      för att utröna vem som var avsedd som mottagare. Av utredningen framgår att faxet
      inte undersökts mer ingående än så.
      AA hade på förhand påpekat för personalen att hon väntade ett brådskande fax.
      Faxet har anlände på kvällen den 29 juni och på morgonen den 1 juli levererades det
      till AA. Att det dröjde så länge är olyckligt men det bör framhållas att tidsutdräkten
      till avgörande del torde bero på att faxet saknade såväl försättsblad som tydlig
      uppgift om avsändare och mottagare.
      Med hänsyn till det ovan anförda saknas det anledning att, i något avseende vara
      kritisk mot Kriminalvården på grund av något som AA anför i sin anmälan.
AA yttrade sig över Kriminalvårdens remissvar. Hon anförde därvid bl.a. att
Kriminalvårdens uppgifter angående dels tidpunkten då faxet hade inkommit till
anstalten, dels att faxet skulle ha saknat försättsblad var felaktiga.

AA bifogade det aktuella faxet inklusive försättsbladet, av vilket framgick att faxet
inkom till anstalten kl. 16.10 den 29 juni 2010 och att avsändare var
Familjeenheten vid Norrmalm stadsdel, Stockholms Stad.

Med anledning av de uppgifter AA hade lämnat i sitt yttrande anmodades
Kriminalvården att inkomma med skriftlig komplettering i ärendet.

I det kompletterande yttrandet anförde Kriminalvården (huvudkontoret), genom
BB, följande.
      ---

## Bakgrund

I ett yttrande till JO den 5 oktober 2010 med anledning av en anmälan uppgav
      Kriminalvården bl.a. följande.
          I själva verket hade faxet anlänt någon gång efter kontorstid den 29 juni 2010.
          Faxet saknade försättsblad och var författat på franska. Det framgick inte på
                                                                     Dnr 3910-2010      Sid 5 (7)




   något tydligt sätt vem som var avsändare eller vem som var avsedd som
   mottagare. På grund av denna oklarhet lades det i en fransktalande anställds
   postfack på morgonen den 30 juni 2010. Den fransktalande anställde hade dock
   redan tömt sitt postfack och hittade faxet först på morgonen den 1 juli 2010. Han
   läste tillräckligt för att förstå att AA var avsedd som mottagare. Utan att granska
   faxet vidare än så gick han omedelbart och lämnade det till AA.
AA har därefter till justitieombudsmannen ingivit ett försättsblad, som enligt
sidhuvudet anlänt den 29 juni kl. 16:10. Av försättsbladet framgår tydligt att
avsändare är DD vid Familjeenheten, Norrmalm stadsdel, Stockholms stad.
Mot bakgrund därav har Justitieombudsmannen kontaktat Kriminalvården och bett
Kriminalvården yttra sig om varför man lämnat uppgift om att faxet saknade
försättsblad.

Hur det ursprungliga yttrandet till JO upprättades
Huvudkontoret lät inhämta yttrande från region Mitt. Region Mitt inkom med
yttrande, vari man i korthet redogjorde för det aktuella faxet. Huvudkontoret
bedömde att dessa uppgifter inte var tillräckliga som underlag för yttrande till JO.
Ansvarig handläggare vid huvudkontoret tog därför kontakt med ansvarig
regionjurist vid region Mitt. Regionjuristen tog förnyad kontakt med anstalten och
lämnade därefter, via telefon, kompletterande uppgifter till huvudkontoret. Dessa
uppgifter nedtecknades i en tjänsteanteckning den 28 september 2010. Av
tjänsteanteckningen framgår bl.a. följande.
   Faxet inkom efter kontorstid och togs om hand nästkommande dag. Det saknade
   försättsblad och vem som var avsändare och adressat framgick inte. Då faxet var
   på franska lades det i EE:s fack eftersom denne talar franska. EE hade redan tömt
   sitt postfack den dagen och fann därför faxet nästkommande dag. När han fann
   det började han genomläsa det för att utröna vad det var frågan om. När han fann
   AA:s namn på faxet gick han omedelbart till henne med det.
Därefter upprättade huvudkontoret det yttrande som sedermera gavs in till JO.

Förnyad utredning
Kriminalvården har inhämtat förnyat yttrande av region Mitt. Region Mitt har
inhämtat upplysningar av kriminalvårdsinspektören EE (som i det ursprungliga
yttrandet omnämns som den franskspråkiga anställde) som företagit viss utredning
vid anstalten Hinseberg. Bl.a. har inhämtats uppgifter från en vikarierande vårdare
som tidigare inte lämnat uppgifter i ärendet. Av yttrandet framgår huvudsakligen
följande.
AA ringde ett tjänstesamtal och uppgav därefter till en vårdare att det skulle komma
ett fax, på franska, till henne efter kl. 16:00. AA uppgav inte till den vårdaren vem
som var avsändare. Vårdaren ringde, innan han hämtade faxet, till vakthavande befäl
och frågade om han kunde lämna ut faxet till AA. Vårdaren fick som besked att
faxet först skulle granskas och att han därför skulle lägga faxet till det vakthavande
befäl som var i tjänst nästkommande dag.
Exakt vad som hände med faxet därefter har inte gått att utreda. Det vakthavande
befäl som var i tjänst nästkommande dag minns inte det aktuella faxet men uppger
att om det var ett fax från socialtjänsten så borde hon ha lagt det i till avdelningens
postfack. Om hon skulle ha gett det till EE så hade hon förmodligen kommit ihåg
det.
EE minns att han sett faxet i postrummet. Han har därför tidigare utgått från att det
låg i hans postfack. Han har inte tidigare sett försättsbladet. Han har därför tidigare
lämnat uppgett till regionjuristen att faxet låg i hans postfack och att han inte sett
något försättsblad. Efter att ha fått del av de nya uppgifterna i ärendet antar han att
det istället gått till så att han stått vid sitt postfack när någon annan anställd visat upp
                                                                         Dnr 3910-2010     Sid 6 (7)




      faxet, utan försättsbladet, för honom. Han har då förmodligen identifierat att det är
      AA som är avsedd som mottagare och därvid sett till att hon fått faxet.

## Bedömning

Det framstår som uppenbart att uppgiften om att faxet anlänt utan försättsblad var
      fel. Det inträffade synes bero på att EE dragit en förhastad slutsats av att han sett
      faxet i postrummet samt att han därvid inte sett något försättsblad. Han har till
      regionjuristen uppgivit att han fann faxet i sitt postfack utan försättsblad och att han
      då såg till att AA fick faxet. Regionjuristen har därvid dragit slutsatsen att faxet
      anlänt utan försättsblad och att EE själv levererat det till AA. Uppgiften har i
      sammanhanget framstått som logisk och motsades inte av vad som uppgivits i
      anmälan. Kriminalvården fann därför inte anledning att ytterligare kontrollera
      uppgiften.
      Kriminalvården är väl medveten om vikten av att JO kan förlita sig på att de
      uppgifter som myndigheterna lämnar är riktiga och lägger stor vikt vid att den
      utredning som presenteras i dess yttranden till JO ska överensstämma med
      verkligheten. Uppgifterna har i det aktuella fallet, på grund av den mänskliga
      faktorn, blivit felaktiga. Kriminalvården beklagar detta.
      Vad som nu framkommit föranleder Kriminalvården att göra en ny bedömning av
      den aktuella händelsen. Innan vårdaren tog emot faxet saknade denne kännedom att
      det härrörde från en myndighet. Han frågade därför vakthavande befäl vad han
      skulle göra med det, och fick beskedet att han skulle kvarhålla det för granskning.
      När han sedermera tog emot faxet hade han, genom försättsbladet, möjlighet att
      observera att det var en myndighet som var avsändare. Han hade därvid snarast bort
      utlämna det till AA. Att han inte gjorde det synes bero på att han var ny på
      arbetsplatsen och saknade kännedom om de regler som gäller för granskning av
      inkommande fax. Kriminalvården är givetvis ansvarig för att inkommande fax
      hanteras på ett korrekt sätt även om den som tar emot faxet är nyanställd.
      Kriminalvården har därför brustit i sina rutiner när man dröjt med att lämna ut det
      aktuella faxet. Däremot bör framhållas att det inte framkommit att det aktuella faxet
      skulle ha granskats utöver att EE tittat på det för att konstatera att AA var avsedd
      som mottagare.
AA fick tillfälle att kommentera Kriminalvårdens kompletterande yttrande.

Bedömning
Rättslig reglering
Kriminalvården har i remissyttrandet redogjort för innehållet i den rättsliga
reglering som, med av mig gjord anmärkning, har aktualiserats med anledning av
AA:s anmälan. Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, kriminalvårdslagen,
har den 1 april 2011 ersatts av fängelselagen (2010:610). Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt, KVFS 2009:4, har samma
dag ersatts av Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för fängelse, KVFS
2011:1 (FARK Fängelse). I detta ärende är de äldre bestämmelserna tillämpliga.
Jag vill till Kriminalvårdens redogörelse göra följande tillägg.

Enligt 28 § kriminalvårdslagen gäller det som i 25–27 §§ samma lag är föreskrivet
om brev även annan försändelse och annat skriftligt meddelande än brev.

Faxet till AA
I ärendet är utrett att det aktuella faxet var försett med ett försättsblad. Av
försättsbladet framgick tydligt att Familjeenheten vid Norrmalm stadsdel,
                                                                   Dnr 3910-2010   Sid 7 (7)




Stockholms Stad, var avsändare och att försändelsen var ställd till AA. Det har i
ärendet inte gjorts gällande att det funnits anledning att anta att uppgiften om
avsändaren var oriktig och att det därför funnits skäl att granska försändelsen i
syfte att utreda vem avsändaren var. Utredningen har även visat att faxet inkom till
anstalten kl. 16.10 den 29 juni 2010, men att det dröjde till morgonen den 1 juli
2010 innan försändelsen befordrades till AA. Som Kriminalvården anfört borde
försändelsen utan föregående granskning skyndsamt ha vidarebefordrats till AA.
Av orsaker som inte helt gått att klarlägga har så dock inte skett. Anstaltens rutiner
har uppenbarligen brustit och anstalten förtjänar kritik för det inträffade.

Sonens sjukdom
Vad som framkommit vid min granskning rörande hanteringen i samband med att
AA:s son blev sjuk ger inte anledning till någon kritik.

Övrigt
AA:s anmälan i övriga delar ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande.

Ärendet avslutas.
