# Kritik mot en åklagare för dennes bemötande av en person vid ett telefonsamtal

JO 2008-05-14 dnr 3912-2007

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                      Sid
                                                                            2008-05-14               3912-2007               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare för dennes bemötande av en person vid ett
                        telefonsamtal

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO i september 2007, framförde AA klagomål mot
                        kammaråklagaren BB vid Åklagarmyndigheten, 1:a åklagarkammaren i Göteborg.
                        Hon uppgav att hon kände sig djupt kränkt av hans sätt att uttrycka sig vid ett
                        telefonsamtal de haft med anledning av en anmälan hon gjort avseende misstänkt
                        misshandel av hennes son, CC. Till anmälan fogade hon en inspelning av samtalet.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende AM-68377-07 infordrades varvid bl.a.
                        framgick att AA i augusti 2007 anmälde att hennes son, som var nio år, blivit
                        misshandlad av sin pappa. Den 8 augusti beslutade BB att förundersökning inte
                        skulle inledas.

                        Den inspelning av telefonsamtalet som AA hade gjort innehöll följande
                        meningsutbyte.
                                  BB: Rena bagateller det här. Hade det varit slag då kom.
                                  AA: Men han har ju tryckt armbågen emot.
                                  BB: Ja, men det är ju ingenting att hålla på med detta. Det är ju ingenting som
                                  motiverar varken.
                                  AA: Men han har ju misshandlat CC.
                                  BB: Nej, han har tillrättavisat CC, skulle man kunna säga, i objektiv bemärkelse. Du
                                  beskriver ju själv hur det var en upprörd situation mellan pappa och sonen här, där
                                  sonen var obstinat och inte ville följa anvisningar och då har alltså föräldrar en laga
                                  rätt att använda visst våld, inte mycket, men något våld har barnen. Föräldrar som
                                  har tillsyn över barn har rätt att använda visst våld för att. Ja, så är det.
                                  AA (gråter): Jag är så ledsen, jag tycker detta är för djäkligt.
                                  BB: Jag tycker att den anmälan var småttig, så att säga. Det handlar om alldeles för
                                  lite för att det skall utgöra något brott eller än mindre utgöra grund för besöksförbud.
                                  AA: Men du denna mannen.
                                  BB: Du får nog försöka tillhålla din son att han följer pappas anvisningar och inte är
                                  obstinat och så kanske det inte händer något mer sådant här.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 3912-2007     Sid 2 (6)



      AA: Du, han har misshandlat mig i så många år innan och är dömd två gånger för
      misshandel på mig. Han har kunnat kasta ut min son genom fönstret.
      BB: Det är möjligt, men nu har jag ju att bedöma det som är aktuellt för dagen
      eftersom det har varit ganska länge sedan det inträffade någonting här, så att.
      AA: Länge sedan? Det var i januari i år.
      BB: Ja, jo, jag har läst den anmälan också men den är ju nedlagd av åklagare sedan
      tidigare. Men den har skickats med för kännedom. Men det är ju ett halvår sedan
      dess och mer än så, så att… det renderade ingenting.
      AA: Vet du vad, BB, jag har ingenting mer att säga dig nu. Jag är bara fruktansvärt,
      väldigt ledsen. Min son vill inte träffa honom här.
      BB: Men det är någonting helt annat.
      AA: Men det är det inte. För mig är det absolut inte okey, jag skulle aldrig göra så
      mot min son.
      BB: Som åklagare så arbetar jag med brott och straff. Jag jobbar inte. Jag jobbar
      inte.
      AA: Men vet du vad, det är olagligt, Jag jobbar som lärare. Det är olagligt. Jag
      anmäler barn som far illa. Man får inte bete sig så här mot barn. Du får inte sätta en
      armbåge mot ett struphuvud. Så uppfostrar inte jag mitt barn. Nej, och det är. Rätta
      mig om jag har fel.
      BB: Ja, du har fel. För jag är expert på vad som är tillåtet våld när det gäller barnaga
      och sådan här grejer efter att ha arbetat med sådant på hög nivå inom
      åklagarmyndigheten, så att läs min motivering och den är.
      AA: Jag godtar inte din motivering. Jag godtar absolut inte din motivering.
      BB: Ja, tyvärr nu kommer vi inte vidare med detta. Det som har hänt är alldeles för
      lite att det skall finnas anledning att utreda detta vidare som en brottsutredning.
      AA: Tack så mycket.
      BB: Tack tack. Hej.
      AA: Hej.
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten som anmodades att yttra sig
över lämpligheten av att uttrycka sig på det sätt som framgick av telefonsamtalet.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren DD) inkom med ett remissvar till vilket
yttranden från chefsåklagaren EE och BB var fogade.

BB uppgav följande.

      A. Redogörelse för ärende ÅM 68377–07
      Den 7 augusti 2007 tillottades jag polisanmälan 1400-K132904-07 (med tillägg och
      rättelser) för beslut om förundersökning skulle inledas. Med anmälan följde förhör
      från den 6 augusti 2007 med anmälaren AA. Saken gällde misshandel förövad av FF
      mot (gemensamma) sonen CC, 9 år, genom att vid ett tillfälle ha dragit CC i håret.
      Samtidigt inlottades begäran om besöksförbud för FF till skydd för AA och för CC.
      Den 8 augusti 2007 beslutade jag att inte inleda förundersökning rörande anmälan
      1400-K132904-07 samt att inte meddela begärda besöksförbud. Beslutet som rörde
      det anmälda brottet motiverades särskilt och ingående.
      Någon gång mellan den 9 augusti 2007 och den 6 september 2007 ringde AA mig
      för att diskutera – som jag uppfattade samtalet – mitt beslut att inte inleda
      förundersökning (det anmälda samtalet).
      Den 12 september 2007inkom AA till mig med en begäran om omprövning av mitt
      beslut att inte inleda förundersökning. Hon talade då om ännu ett påstått
      misshandelstillfälle och behovet av att förhöra sonen CC.
                                                                           Dnr 3912-2007      Sid 3 (6)



      Den 14 september 2007 beslutade jag – med ändring av mitt tidigare beslut och med
      beaktande av vad AA antytt om våld med armbåge mot hals att inleda
      förundersökning, underrättade genast AA därom och gav samma dag
      utredningsdirektiv till polisen. Förundersökning pågår alltjämt under ledning av mig.
      Jag har därefter åtminstone en gång blivit telefonkontaktad av AA som förhört sig
      om utredningens gång. Samtalen har präglats av god ton. Jag har även erfarit att
      förhörsledaren vid polisen flera gånger kontaktats av AA som därvid visat ett stort
      engagemang i saken.
      Ärendets vidare handläggning framgår av diarieutskrift.

      B. Rättsliga överväganden
      Av det inlottade beslutsmaterialet fick jag klart intrycket att det anmälda våldet
      avsåg ett handgripligt ingripande av fadern FF mot sonen CC då denne lekte på ett
      för sig själv farligt sätt i en trappa och inte slutade efter muntlig tillrättavisning. Det
      anmälda våldet (dragning i håret) framstod för mig som proportionerligt för att
      förhindra kroppsskada i följd av leken och utgjorde därmed inte straffbart
      misshandelsvåld. Jag vidhåller denna rättsliga bedömning grundad på det då
      tillgängliga materialet. Jag var således övertygad om att ha fattat ett korrekt beslut
      och försökte att få även AA att förstå detta.

      Lämpligheten av gjorda uttalanden
      AA har inte bandat den inledande delen av samtalet då jag första gången förklarar
      beslutet. Jag försökte som brukligt att förklara beslutet närmare. Det som bandats är
      när AA fortsatte att argumentera mot mitt beslut. Ändå förhöll jag mig saklig och
      tappade inte tålamodet trots AA:s känsloyttring. Mot bakgrund av min erfarenhet
      som föredragande kammaråklagare vid Utvecklingscentrum Göteborg fann jag
      anledning att vid samtalet hänvisa till mina fördjupade erfarenheter av rättsliga
      överväganden rörande barnmisshandel, allt för att ge större auktoritet åt mitt beslut
      och försöka förmå AA att förstå och acceptera beslutet.
      Jag minns inte om AA under den obandade delen av samtalet efterfrågade om mitt
      beslut kunde ändras, överklagas eller liknande. Dock måste jag ha upplyst – som jag
      även brukar göra vid samtal som dessa – att nya omständigheter kan få mig att ändra
      mitt beslut. När det gäller att lämna upplysning om möjligheten till överprövning av
      högre åklagare brukar jag hålla mig till vad jag uppfattar som vedertagen
      åklagarpraxis nämligen att sådan information lämnas först när ändringsmöjligheten
      efterfrågas. I första hand försöker jag att förklara och vinna acceptans för mitt beslut.
      I styrdokument för Åklagarmyndighetens verksamhet, t ex i regeringens reglerings-
      brev, framhålls att verksamheten skall präglas av ett medborgarperspektiv. Detta
      tolkar jag som att åklagare förväntas tala i klartext vid kontakt med rättssökande
      allmänheten. Åklagarbeslut sålunda framlagda kan ibland upplevas som obehagliga
      för den som de går emot.
      Avslutningsvis kan jag inte se något felaktigt eller klandervärt i det jag sade vid det
      anmälda telefonsamtalet.

      C. Reflektion med anledning av anmälan
      Det är en dagligen återkommande uppgift för en åklagare att förklara för
      allmänheten beslut som uppfattas som misshagliga. Åklagare möts därvid inte sällan
      med aggressivitet redan från början och det är då en svår uppgift att söka vända en
      sådan attityd till förståelse för myndighetsbeslutet. Medborgarperspektivet kräver
      dock att vi arbetar vidare med bemötandefrågan men orimligt höga krav får inte
      ställas på den enskilde åklagaren.
      Det inträffade har vidare föranlett mig att reflektera kring det lämpliga i att vid
      kontakt med allmänheten på eget initiativ tidigt avbryta ett samtal där positionerna
      synes fastlåsta och samtalet inte kan antas leda någonvart.
EE uppgav bl.a. följande.
                                                                          Dnr 3912-2007     Sid 4 (6)



      Jag konstaterar vid genomläsning av BB yttrande att han bl.a. gör gällande att
      inspelningen bara är en del av det samtal som han förde med AA vid aktuellt
      tillfälle. Han gör gällande att det finns en inledande del av samtalet som inte finns
      med på inspelningen, och som jag uppfattar det, skulle sätta hans uttalanden i ett
      annat ljus.
      Om det förhåller sig på det viset som BB anger så blir det väldigt svårt att dra någon
      säker slutsats om huruvida de uttalanden som BB gjort kan anses vara lämpliga eller
      inte mot bakgrund av att inte hela samtalet finns tillgängligt. När man lyssnar på
      bandet så förefaller det/kan vara så att inspelningen startat först en bit in i samtalet.
      Oavsett hur inspelningen av samtalet gått till så anser jag att åklagare generellt sett
      har ett mycket stort ansvar för hur man bemöter brottsoffer, rättssökande allmänhet
      m.m. Verksamheten skall alltid präglas av att ha medborgarperspektivet i fokus. På
      1:a kammaren har vi bl.a. vid flera arbetsplatsträffar aktualiserat liknande
      frågeställningar och diskuterat vikten av ett professionellt bemötande vid alla
      kontakter med allmänheten. Detta trots att vi många gånger för brottsoffer m.fl.
      måste meddela och förklara beslut som för dem många gånger upplevs som
      misshagliga.
      Jag anser att det är oerhört viktigt att brottsoffer och rättssökande allmänhet m.fl.
      naturligtvis alltid skall bemötas på ett korrekt, vänligt och professionellt sätt och inte
      på ett sätt som kan framstå som ett bagatelliserande av det som för den drabbade kan
      vara nog så besvärande.
      När det gäller att bedöma lämpligheten av gjorda uttalanden eller bemötandet som
      sådant så anser jag såsom jag antytt ovan att det i detta fall blir svårt att korrekt
      värdera hans uttalanden mot bakgrund av att inte hela samtalet finns tillgängligt.
      Detta är självklart beklagligt.
      Ärendet som sådant aktualiserar däremot med all önskvärd tydlighet nödvändigheten
      av att jag på kammaren på nytt påminner åklagarna men även övriga anställda om
      vikten av ett korrekt bemötande vid alla kontakter med den rättssökande allmänheten
      för att inte förtroendet för åklagarmyndigheten skall minska.
DD anförde i huvudsak följande.

## Rättslig reglering

Av 4 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att varje myndighet ska lämna upp-
      lysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör
      myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den uträckning som är
      lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
      verksamhet. Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt. I 5 § stadgas
      bl.a. att myndigheterna ska ta emot besök och telefonsamtal från enskilda.

## Bedömning

AA har i sin anmälan till JO haft synpunkter på vad en åklagare uttalat under ett
      telefonsamtal med henne samt uttryckt missnöje med åklagarens beslut att lägga ned
      en förundersökning där hennes nioåriga son var målsäganden. Samtalet finns
      inspelat på band. Det ska dock särskilt noteras att inledningen av telefonsamtalet inte
      är inspelat.
      Det är inte ovanligt att åklagare kontaktas av enskilda med anledning av de beslut
      åklagare fattar. Många gånger är den enskilde upprörd och arg. Upprördhet bottnar
      naturligtvis ofta i att den berörda personen inte förstår åklagarens beslut och/eller
      känner sig misstrodd. Det är inte en alldeles enkel uppgift för åklagare att på ett
      pedagogiskt sätt förklara sina beslut för brottsoffer och andra som är missnöjda med
      åklagares beslut. Det är mänskligt att även åklagare någon gång kan tappa tålamodet
      och uttala sig på ett mindre lämpligt sätt. Det är dock en självklarhet att åklagare ska
      bemöta allmänheten på ett korrekt, vänligt och professionellt sätt. Uttalanden som
      kan uppfattas som att åklagaren bagatelliserar ärendet ska givetvis undvikas.
      Vad gäller det aktuella telefonsamtalet framgår av åklagarens yttrande att han
      inledningsvis har försökt att förklara sitt beslut att lägga ned förundersökningen för
                                                                      Dnr 3912-2007     Sid 5 (6)



      AA. Den delen är inte inspelad på band. Vad som har spelats in är den efterföljande
      diskussionen mellan AA och åklagaren. Jag kan dock konstatera att åklagaren i sina
      försök att förklara sitt beslut har uttalat sig på ett sätt som för den enskilde kan
      uppfattas som att åklagaren bagatelliserade den anmälda händelsen. Detta borde
      åklagaren ha undvikit.
      Kammarchefen har uppgett att personalen tidigare har diskuterat bemötandefrågor
      på arbetsplatsträffar. Jag noterar med tillfredsställelse att förnyade diskussioner
      kring detta ska hållas vid kammaren.
      Avslutningsvis vill jag peka på att Åklagarmyndigheten bedriver en omfattande
      utbildningsverksamhet. Under år 2006 genomförde myndigheten ett pilotprojekt för
      förbättrat bemötande av brottsoffer. Bemötandefrågor och åklagaretik ingår även
      som särskilda utbildningsavsnitt vid åklagarmyndighetens grundutbildning.
      Bemötandefrågor uppmärksammades också vid myndighetens Åklagarstämma våren
      2007. Utbildningsinsatserna ska utgöra en ledning för dessa frågors behandling i den
      dagliga verksamheten. Regeringen har vidare gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag
      att i samråd med bl.a. Åklagarmyndigheten genomföra ett utbildningsprogram för
      myndigheternas personal beträffande bemötande av sexualbrottsoffer.
      Utbildningarna är planerade att starta hösten 2008 och ska pågå till hösten 2009.
      Således arbetar Åklagarmyndigheten aktivt och på bred front för att utveckla
      bemötandefrågorna.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Det är naturligtvis viktigt att befattningshavare vid åklagarväsendet bemöter
allmänheten på ett korrekt och professionellt sätt och därmed vinnlägger sig om att
upprätthålla förtroendet för rättsväsendet. Det innebär t.ex. att en åklagare ska avstå
från att uttala sig på ett sätt som innebär att denne bagatelliserar det saken gäller.
Inte minst vid samtal med personer som uppger att de själva eller nära anhöriga
blivit utsatta för brott är det givet att sådana uttalanden med fog kan uppfattas som
kränkande. Till ett korrekt och professionellt bemötande hör givetvis också att en
åklagare, när denne redogör för innehållet i gällande rätt, lämnar korrekta
upplysningar.

Med anledning av vad BB anfört om att det inte är ovanligt att en åklagare möts av
aggressivitet vill jag klargöra att jag i och för sig förstår att en åklagare kan mötas
av personer som är mycket upprörda. Om en befattningshavare avslutar ett samtal
med en person som är oförskämd eller arg eller som för en diskussion som inte
leder vidare behöver detta givetvis inte innebära att denne inte uppträder korrekt.
En bedömning får göras i det enskilda fallet.

När det sedan gäller det aktuella telefonsamtalet har BB påpekat att inspelningen
inte avser hela samtalet. Jag har dock inte funnit att detta medför att jag inte kan
uttala mig om den del som har spelats in. Enligt min uppfattning har BB genom att
bl.a. bagatellisera de uppgifter som AA lämnat (t.ex. genom att säga att anmälan
var ”småttig”) och genom att uttala att AA borde tillhålla sonen att följa pappas
anvisningar och inte vara obstinat uttryckt sig på ett sätt som inte är lämpligt.

BB har också under samtalet rättat AA och påpekat för henne att hon hade fel när
hon sa att det inte var tillåtet att sätta armbågen mot struphuvudet på ett barn. Han
har i sitt yttrande hit angett att han inte anser att han uttryckt sig felaktigt under
samtalet. Enligt min uppfattning står emellertid ett sådant uttalande inte i
                                                                  Dnr 3912-2007   Sid 6 (6)



överensstämmelse med innehållet i gällande rätt. Jag konstaterar också att BB
senare beslutade att återuppta förundersökningen på grund av bl.a. dessa uppgifter.

Avslutningsvis vill jag endast framhålla att det är min uppfattning att en åklagare,
om dennes beslut blir ifrågasatt, kan upplysa om möjligheten att få beslutet
överprövat. En sådan upplysning kan lämnas även utan att personen i fråga
uttryckligen efterfrågat vilka möjligheter till ändring av beslutet som finns.

Vad som i övrigt förekommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutas ärendet.
