# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Hinseberg och region Mitt, för att vissa uppgifter om en enskilds personliga förhållanden redovisats i beslut om särskild permission och placering i avskildhet

JO 2015-02-04 dnr 392-2014

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                       Sid
                                                                          2015-02-04              392-2014                 1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Hinseberg och region Mitt, för att
                        vissa uppgifter om en enskilds personliga förhållanden redovisats i
                        beslut om särskild permission och placering i avskildhet


                          Beslutet i korthet: I flera beslut om placering i avskildhet och särskild permission har
                          anstalten Hinseberg och region Mitt redovisat uppgifter från en rättspsykiatrisk utredning.
                          Utlåtandet över den rättspsykiatriska undersökningen omfattas av den s.k. kriminalvårds-
                          sekretessen i 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. JO uttalar i
                          beslutet att eftersom Kriminalvårdens beslut i allmänhet är offentliga, är det viktigt att
                          beslutsfattare noga överväger vilka uppgifter om den enskilde som behöver redovisas i
                          ett beslut. Det måste göras en avvägning mellan kravet på motivering enligt 20 § förvalt-
                          ningslagen (1986:223) och den enskildes intresse av att uppgifter av känslig natur inte
                          röjs. Kriminalvården får kritik för att uppgifter från den rättspsykiatriska utredningen redo-
                          visades i besluten. Enligt JO:s uppfattning hade Kriminalvården kunnat avstå från att
                          redovisa vissa uppgifter som hämtats från den rättspsykiatriska utredningen i de aktuella
                          besluten, utan att sätta kravet på motivering av beslut åt sidan.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 21 januari 2014 klagade AA på utformningen
                        av vissa beslut som anstalten fattat. AA anförde i huvudsak följande:

                        I vissa beslut om placering i avskildhet och särskild permission har anstalten
                        Hinseberg och region Mitt redovisat uppgifter från en rättspsykiatrisk utredning.
                        Hon har inte samtyckt till att Kriminalvården ”utlämnar” dessa uppgifter. Eftersom
                        offentlighetsprincipen gäller för Kriminalvårdens beslut innebär myndighetens
                        agerande att allmänheten har fått möjlighet att ta del av den rättspsykiatriska utred-
                        ningen.

## Utredning

De aktuella besluten begärdes in och granskades.

                        Därefter begärde JO att Kriminalvården skulle yttra sig över det som AA framfört i
                        sin anmälan. I remissen angav JO att det skulle framgå av Kriminalvårdens ytt-
                        rande om uppgifterna från den rättspsykiatriska utredningen omfattas av sekretess
                        och om det fanns ett behov av att redovisa dem i de aktuella besluten.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 392-2014         Sid 2 (6)




I remissvaret anförde Kriminalvårdens huvudkontor, genom enhetschefen BB,
följande.

## Anmälan

AA har i en anmälan till JO framfört klagomål mot Kriminalvården avseende hur
     myndigheten har utformat vissa beslut, med anledning av att uppgifter som fram-
     kommit vid en rättspsykiatrisk undersökning har tagits med i dem. Kriminalvården
     har anmodats att yttra sig över vad som framförts i AA:s anmälan samt huruvida
     vissa uppgifter omfattas av sekretess och om det fanns behov av att redovisa dem i
     de aktuella besluten.
     AA menar att Kriminalvården brutit mot vad som benämns 16 § patientsäkerhets-
     lagen (1982:763). Enligt Kriminalvårdens uppfattning avses emellertid troligen
     6 kap. 16 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt. Information har
     vidare inhämtats från Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS). Genom
     utredningen har sammanfattningsvis följande kommit fram.
     AA verkställer ett livstidsstraff sedan den 29 mars 2006. Den 20 april 2006 ankom
     hon första gången till anstalten Hinseberg och placerades i riksmottagningen för
     utredning inför beslut om särskilda villkor. Inför utredningen rekvirerade anstalten
     bland annat utlåtandet över den rättspsykiatriska utredning som genomförts från
     Svea Hovrätt.
     Av beslut om avskildhet fattat av anstalten Hinseberg den 5 november 2013, liksom
     av fyra omprövningsbeslut fattade av anstalten den 15 november 2013, den 25
     november 2013, den 5 december 2013 och den 13 december 2013, framgår bl.a. föl-
     jande. ”Av riksmottagningens utredning framgår att risken för återfall i kriminalitet i
     den rättspsykiatriska utredningen bedömdes som hög då AA uppvisade en mycket
     starkt återhållen aggressivitet som tillsammans med bristande impulskontroll och
     hennes avsaknad av insikt i problematiken bedömdes öka risken.” Dessa uppgifter
     framgår även av region Mitts omprövning av avskildheten genom beslut fattat den
     13 november 2013 samt av två beslut om särskild permission, fattade av anstalten
     Hinseberg den 20 november 2013 respektive den 5 december 2013.

## Författningsbestämmelser

Av 20 § förvaltningslagen (1986:223), FL, framgår att ett beslut varigenom en myn-
     dighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet
     avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller
     delvis
     1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är
     uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
     2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssätt-
     ning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart,
     3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas per-
     sonliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande,
     4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen, eller
     5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen
     och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande.
     Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt
     upplysa honom om dem i efterhand.
     Av 35 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, (motsv. 7 kap.
     22 § sekretesslagen [1980:100]) framgår följande. Sekretess gäller hos domstol i
                                                                    Dnr 392-2014         Sid 3 (6)




brottmål samt i annat mål eller ärende som bestämmelserna om förundersökning i
brottmål är tillämpliga på, för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk
undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att
den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Motsva-
rande sekretess gäller i en annan myndighets verksamhet för att bistå domstol med
sådan utredning.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Av 35 kap. 15 § OSL (motsv. 7 kap. 21 § sekretesslagen [1980:100]) framgår att
sekretess gäller inom Kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga förhål-
landen, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men
eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men
om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller inte beslut av Kriminalvården eller en övervakningsnämnd.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Av 1 kap. 7 § fängelselagen (2010:610), FäL, (motsv. 1 kap. 7 § 3 stycket lagen
[1974:230] om kriminalvård i anstalt, KvaL) framgår bl.a. att det för en intagen som
avtjänar fängelse i lägst fyra år ska, om det inte är uppenbart obehövligt, beslutas om
de särskilda villkor som av säkerhetsskäl är nödvändiga när det gäller (1) placering i
anstalt, (2) vistelse utanför anstalt enligt 10 kap. 1 och 2 §§, och (3) särskilda
utslussningsåtgärder enligt 11 kap. 1 §.
Av 6 kap. 7 § 1 stycket 2 p FäL framgår bl.a. att en intagen får hållas avskild från
andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den
intagnes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegö-
relse på egendom som tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården.
Av 10 kap. 2 § FäL framgår att en intagen får, om det finns särskilt ömmande skäl,
beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för viss kort tid (särskild permission) om
(1) hans eller hennes behov av vistelse utanför anstalt inte kan tillgodoses genom
permission enligt 1 §, och (2) vistelsen utanför anstalt kan beviljas med hänsyn till
den risk som finns för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets
fullgörande eller på annat sätt missköta sig.
Av 1 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, framgår bl.a. att lagen syftar
till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig
verksamhet.
Av 1 kap. 2 § PSL framgår att med hälso- och sjukvård avses i denna lag verksam-
het som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen
(1985:125), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar samt verksamhet inom
detaljhandel med läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
Av 6 kap. 16 § PSL framgår följande. Den som, utan att höra till hälso- och sjuk-
vårdspersonalen, till följd av anställning eller uppdrag eller på annan liknande grund
deltar eller har deltagit i enskilt bedriven hälso- och sjukvård får inte obehörigen röja
vad han eller hon därvid fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet
som följer av lag eller förordning.
För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Av 2 § förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
framgår bl.a. att om dom meddelas i ett mål där den tilltalade är häktad eller intagen
i kriminalvårdsanstalt, ska en kopia av domen samma dag sändas till häktet eller
kriminalvårdsanstalten.
Av 3 § ovan nämnda förordning framgår bl.a. att om den tilltalade döms till fäng-
else, ska det till kopian av domen eller till domsbeviset fogas ett exemplar av (1) ytt-
rande enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., (2)
                                                                         Dnr 392-2014     Sid 4 (6)




      läkarintyg som avgetts enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
      och (3) utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning.

## Kriminalvårdens bedömning

Enligt Kriminalvårdens uppfattning är patientsäkerhetslagen, PSL, tillämplig på den
      sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom Kriminalvården, dock inte på hela Krimi-
      nalvårdens verksamhet. 6 kap. 16 § PSL är alltså enligt myndighetens uppfattning
      inte tillämplig i den nu aktuella situationen.
      Såvitt avser frågan om de aktuella uppgifterna omfattas av sekretess är Kriminalvår-
      den av uppfattningen att utlåtandet över den rättspsykiatriska undersökningen, och
      därmed uppgifterna i den, omfattas av den s.k. kriminalvårdssekretessen i 35 kap.
      15 § OSL, vilken dock inte gäller för beslut fattade av Kriminalvården.
      Om det fanns behov av att redovisa uppgifterna från riksmottagningens utredning i
      de aktuella besluten måste bedömas mot bakgrund av kravet på motivering av beslut
      som ställs upp i 20 § förvaltningslagen. Beslutet måste göra det begripligt för parten
      vilka faktiska förhållanden som är avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga
      och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär
      (Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl. s. 237). Att vissa
      uppgifter som framkom vid den rättspsykiatriska utredningen legat till grund för den
      riskbedömning som gjordes i riksmottagningens utredning, är inte något anmärk-
      ningsvärt i sig (jfr 1 kap. 32 och 33 §§ Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
      råd [KVFS 2011:1] om fängelse, FARK Fängelse). Uppgifterna från riksmottag-
      ningens utredning har sedan, tillsammans med övriga omständigheter, legat till
      grund för de beslut som redogjorts för enligt ovan. I de nu aktuella besluten har risk-
      bedömningar rörande AA varit av stor betydelse, då risken för återfall i kriminalitet
      och/eller risken för våldshandlingar har varit avgörande för bedömningen i ärendena.
      Motiveringskravet är viktigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv och av ett besluts moti-
      vering bör det, utöver skälen som legat till grund för beslutet, gå att utläsa var dessa
      uppgifter hämtats ifrån. Skälen för ett beslut får utelämnas helt eller delvis bland
      annat om det är nödvändigt med hänsyn till enskildas personliga förhållanden. Detta
      är dock ett undantag från huvudregeln om motiveringskrav och bör användas restrik-
      tivt.
      Enligt Kriminalvårdens uppfattning kan de aktuella uppgifterna inte anses vara av så
      känslig natur att det var nödvändigt att utelämna dem av hänsyn till AA:s personliga
      förhållanden.
      Kriminalvården anser sammanfattningsvis inte att vad som har framkommit av
      utredningen ger stöd för att myndighetens hantering av uppgifterna gällande AA har
      varit felaktig.
      Avslutningsvis kan nämnas att Kriminalvården i en framställan till Justitiedeparte-
      mentet 2009 om översyn av vissa sekretessbestämmelser rörande myndighetens
      verksamhet pekat bl.a. på problemen med att den s.k. kriminalvårdssekretessen i
      35 kap. 15 § OSL för enskildas förhållanden inte gäller för beslut.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Kriminalvården har i sitt remissvar redogjort för de bestämmelser som har
betydelse i ärendet.

Kriminalvården har även gett uttryck för uppfattningen att utlåtandet över den
rättspsykiatriska undersökningen, och därmed uppgifterna i den, omfattas av den
s.k. kriminalvårdssekretessen i 35 kap. 15 § OSL. Jag har inte någon annan upp-
fattning i denna fråga. Som Kriminalvården anfört gäller den s.k. kriminal-
                                                                      Dnr 392-2014    Sid 5 (6)




vårdssekretessen inte för beslut fattade av Kriminalvården. Som Kriminalvården
anfört måste behovet av att redovisa uppgifterna från riksmottagningens utredning i
de aktuella besluten bedömas mot bakgrund av det krav på motivering av beslut
som följer av 20 § förvaltningslagen. Eftersom Kriminalvårdens beslut i allmänhet
är offentliga är det också viktigt att beslutsfattaren noga överväger vilka uppgifter
om den enskilde som behöver redovisas i ett beslut. Det måste göras en avvägning
mellan kravet på motivering enligt 20 § förvaltningslagen och den enskildes
intresse av att uppgifter av känslig natur inte röjs. Jag är medveten om att denna
avvägning kan vara svår att göra.

Uppgifter om den enskildes personliga förhållanden kan naturligtvis behöva redo-
visas i ett beslut för att det ska vara möjligt att förstå vilka faktiska förhållanden
som varit avgörande för myndighetens beslut. Samtidigt får det inte förekomma att
myndigheten slentrianmässigt redovisar uppgifter om den enskilde som saknar
betydelse i det aktuella fallet. När det gäller uppgifter om vilka brott som den
intagne är dömd för eller andra känsliga uppgifter om t.ex. sjukdomar och missbruk
eller förhållanden som rör anhöriga osv. måste beslutsfattaren vara särskilt försik-
tig. Som Kriminalvården anfört bör det framgå av beslutet varifrån uppgifter som
varit avgörande för beslutet har hämtats. Beslutsfattaren bör dock överväga hur
detaljerade de redovisade uppgifterna behöver vara.

När det gäller de två besluten om särskild permission kan jag konstatera att det
framgår av anstaltens beslut att den funnit att de skäl som AA anfört för att beviljas
permission inte utgör särskilt ömmande skäl. Det står i beslutsmotiveringen.
Anstalten kunde därför, enligt min mening, ha avslagit ansökan om permission
enbart med hänvisning till att det inte fanns särskilt ömmande skäl. Om anstalten
hade utformat beslutet på det sättet hade det, enligt min mening, inte varit nödvän-
digt att göra en riskbedömning. Rimligtvis hade det då heller inte varit nödvändigt
att redovisa de omständigheter som var av betydelse vid riskbedömningen. Slutsat-
sen blir alltså att anstalten hade kunnat avstå från att redovisa uppgifter som häm-
tats från den rättspsykiatriska utredningen i de aktuella besluten om permission,
utan att sätta kravet på motivering av beslut åt sidan. Jag är kritisk till att uppgifter-
na från den rättspsykiatriska utredningen redovisades i beslutet.

När det gäller besluten om placering i avskildhet delar jag Kriminalvårdens upp-
fattning att risken för våldshandlingar har varit avgörande för bedömningen i ären-
dena. I besluten finns dock en omfattande redovisning inte bara av tidigare vålds-
händelser under verkställigheten utan även nytillkomna uppgifter som – som det
får förstås – varit anledningen till att frågan om placering i avskildhet blev aktuell
just i november 2013. Av Kriminalvårdens yttrande framgår att riksmottagningens
utredning gjordes 2006, alltså sju år innan de aktuella besluten fattades. Eftersom
utredningen låg så långt tillbaka i tiden och det fanns omständigheter från senare
tid som redovisades i besluten, är det rimligt att anta att uppgifterna från riksmot-
tagningens utredning inte varit av avgörande betydelse för myndighetens beslut.
Jag anser därför att det hade varit tillräckligt att redovisa att det framgår av riks-
mottagningens utredning att risken för återfall i kriminalitet bedömts som hög. Min
                                                                     Dnr 392-2014    Sid 6 (6)




slutsats blir alltså att Kriminalvården hade kunnat avstå från att redovisa de övriga
uppgifterna från den rättspsykiatriska utredningen i de aktuella besluten om place-
ring i avskildhet, utan att sätta kravet på motivering av beslut åt sidan. Jag är kritisk
till att vissa av uppgifterna från den rättspsykiatriska utredningen redovisades i
beslutet.

Detta beslut rör konsekvenserna av vissa sekretessbestämmelser i Kriminalvårdens
verksamhet som denna myndighet önskat en översyn av. Därför översänds beslutet
till Justitiedepartementet och riksdagens justitieutskott för kännedom.

Ärendet avslutas.
