# Kritik mot Polismyndigheten Dalarna för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2007-08-23 dnr 3927-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2007-08-23        3927-2006              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten Dalarna för långsam handläggning av en
                        förundersökning m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 16 augusti 2006, klagomål mot
                        Polismyndigheten Dalarna för långsam handläggning av en förundersökning. Av
                        anmälan framgick bl.a. följande.

                        I maj 2005 köpte AA en begagnad moped till sin son. Efter en tid kom en pojke i
                        skolan fram till sonen och sade att han kände igen mopeden. Pojken ringde därefter
                        till polisen som kom och tog mopeden i beslag. Vid tidpunkten för anmälan till JO
                        var polisens ärende ännu inte avgjort.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet K16963-04 infordrades och granskades.
                        Muntliga upplysningar inhämtades från polisassistenten BB. Av utredningen
                        framgick i huvudsak följande.

                        Den 10 juli 2004 gjorde CC en polisanmälan om tillgrepp av fortskaffningsmedel;
                        någon hade stulit sonens moped. Redan påföljande dag beslutade polismyndigheten
                        att förundersökning inte skulle inledas eftersom brottet uppenbart inte gick att
                        utreda och det saknades spaningsuppslag. I slutet av maj 2005 inleddes dock
                        förundersökning eftersom mopeden hade påträffats. Mopeden togs i beslag och
                        vissa förhör hölls i maj 2005.

                        BB tilldelades ärendet den 10 juni 2005 och var därefter i kontakt med Larmtjänst
                        för att få hjälp med att identifiera mopeden. Handläggningen vid Larmtjänst drog
                        emellertid ut på tiden. Den 20 juli 2006 beslutade utredningschefen, inspektören
                        DD, att beslaget av mopeden skulle hävas och att den skulle lämnas ut till
                        målsäganden, dvs. CC:s son. Beslutet verkställdes samma dag. BB underrättade
                        inte AA:s son om att beslaget var hävt och utlämnat till CC:s son. Inte heller synes
                        handläggarna vid polisens beslagsliggare ha underrättats om detta beslut. BB kände
                        inte till varför så var fallet. I augusti 2006 hölls vissa förhör.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av det aktuella ärendet.


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                  Dnr 3927-2006    Sid 2 (3)



Polismyndigheten (länspolismästaren EE) kom in med ett remissvar till vilket hade
fogats upplysningar från DD.

DD anförde i huvudsak följande. Att handläggningen av ärendet drog ut på tiden
berodde dels på att BBs kontakter med tekniska roteln och Larmtjänst inte fick
önskad effekt, dels på att BB arbetar skift. Handläggningstiden, drygt ett år från
beslagsdatum till hävande av beslaget, kan dock anses något lång. – Inför beslutet
att häva beslaget tog DD kontakt med BB, som var av den bestämda uppfattningen
att mopeden tillhörde CC:s son varför mopeden hävdes till denne. Att mopeden
hävdes utan att AA:s son underrättades var en brist från DD:s sida. Rutinerna skall
förbättras. Den aktuella förundersökningen lades ned i oktober 2006.

Polismyndigheten anförde att den långa handläggningstiden var otillfredsställande
och att det var beklagligt att polisen inte hade underrättat AA om att mopeden
skulle återlämnas till CC:s son. Vidare uppgavs att en översyn av
beslagshanteringen inom polismyndigheten skulle utföras.

AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB).

I 27 kap. RB finns regler om beslag. Enligt 1 § första stycket får ett föremål som
skäligen kan antas ha betydelse för en brottsutredning (bevisbeslag) eller vara
någon avhänt genom brott (återställandebeslag) eller på grund av brott förverkat
(förverkandebeslag) tas i beslag. Om det inte längre finns skäl för beslaget skall det
omedelbart hävas (8 § första stycket). Sedan ett beslag hävts skall det beslagtagna
föremålet lämnas tillbaka. Enligt huvudregeln skall det lämnas till den från vilken
det har tagits i beslag, utom i de fall där det finns ett verkställbart beslut om att
egendomen skall lämnas till någon annan (Lindberg, Straffprocessuella tvångs-
medel, s. 429).

Ett exempel på fall i vilka godset kan lämnas till någon annan är s.k. förtida
utlämnande enligt 27 kap. 4 a § RB. Enligt bestämmelsens första stycke kan
åklagaren eller undersökningsledaren innan åtal väckts besluta att egendomen
skall lämnas till någon som uppenbart har bättre rätt till det beslagtagna och som
framställt anspråk på det. För att den som egendomen har tagits ifrån skall ha
möjlighet att ta tillvara sin rätt är det nödvändigt att denne underrättas om ett
sådant beslut. I andra stycket finns bestämmelser om en sådan underrättelse-
skyldighet. Den som drabbats av beslaget har därefter möjlighet att begära rättens
prövning av beslutet (27 kap. 6 § andra stycket RB). Beslaget får vidare hävas först
tre veckor efter det att underrättelsen om beslutet har sänts till den hos vilken
beslaget har gjorts (27 kap. 8 § andra stycket RB).

Som framgår av utredningen inleddes förundersökning i ärendet i maj 2005, varvid
även mopeden togs i beslag. Först ett drygt år senare hävdes beslaget utan att
                                                                  Dnr 3927-2006   Sid 3 (3)



någon underrättelse skickades till den hos vilken beslaget hade gjorts, dvs. AA:s
son, och inte förrän i slutet av oktober 2006 lades förundersökningen ned. Som
förklaring till den utdragna handläggningstiden har hänvisats till problem med att
få mopeden ”identifierad” och till att handläggaren arbetar skift.

Den aktuella förundersökningen var tämligen okomplicerad och borde bl.a. därför
ha slutförts långt tidigare än vad som nu blev fallet – inte minst med tanke på att
det fanns ett öppet beslag i utredningen. Vidare kan framhållas att det åligger en
förundersökningsledare att under en utredning fortlöpande pröva om ett beslag
skall bestå. Det kan sammantaget konstateras att ärendet inte har handlagts i
enlighet med det skyndsamhetskrav som läggs fast i 23 kap. 4 § andra stycket RB.

Beslutet att lämna ut mopeden till CC:s son föranleder inte något uttalande från
min sida. Polismyndigheten har dock inte hanterat beslagsfrågan enligt gällande
regelverk eftersom en underrättelse inte skickades till AA:s son på föreskrivet sätt.
Denne betogs därför möjlighet att hävda sin eventuella rätt till egendomen och att
få saken rättsligt prövad. Vidare borde även beslagsliggaren ha underrättats om
DDs beslut i saken.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
