# Kritik mot Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av ett inhibitionsyrkande

JO 2008-10-06 dnr 393-2008

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2008-10-06        393-2008               1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Västmanlands tingsrätt med anledning av handläggningen av
                        ett inhibitionsyrkande

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot bl.a. Västmanlands tingsrätt med
                        anledning av handläggningen av två ärenden. Han var bl.a. missnöjd med hur tings-
                        rätten hade behandlat hans yrkande om inhibition av verkställigheten av ett beslut
                        meddelat av kronofogdemyndigheten.

## Utredningen

Handlingar i Västmanlands tingsrätts ärenden Ä 5401-07 och Ä 183-08 infordrades
                        och granskades. Vidare inhämtades muntliga upplysningar från rådmannen BB och
                        tingsnotarien CC.

                        Följande framkom. Den 15 november 2007 biföll kronofogdemyndigheten en
                        ansökan om verkställighet av ett utslag mot AA. AA begärde i en skrivelse, som
                        kom in till tingsrätten den 22 november 2007 och som lades upp som ärende Ä
                        5401-07, inhibition av verkställighet av kronofogdemyndighetens beslut. AA
                        kontaktades påföljande dag av en notarie vid tingsrätten och gavs beskedet att
                        inhibition inte var möjlig. Han uppgav då att hans skrivelse skulle ses som ett
                        överklagande och att han inom fem dagar skulle komma in med en komplettering.

                        AA yrkade därefter åter, i början av januari, att tingsrätten skulle besluta om
                        inhibition. Han fick då på nytt beskedet av en notarie om att inhibition inte
                        kunde ske. Därefter inkom skrivelser från AA den 15 och 16 januari i vilka han
                        efterfrågade respektive begärde ett skriftligt beslut i inhibitionsfrågan. AA blev
                        ånyo kontaktad av tingsrätten och fick samma information som tidigare, dvs. att
                        inhibition med anledning av det överklagade beslutet i ärende Ä 5401-07 inte var
                        möjlig. Han upplystes vidare om att ett senare överklagande från hans sida av
                        kronofogdemyndighetens beslut den 21 december 2007 om utmätning av lön hade
                        lagts upp som ett eget ärende, Ä 183-08. AA begärde muntligen inhibition av
                        verkställigheten av kronofogdemyndighetens beslut i det senare ärendet. Tings-
                        rätten lämnade dagen därpå inhibitionsyrkandet i det ärendet utan bifall.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                           Dnr 393-2008     Sid 2 (4)



I en skrivelse som kom in till tingsrätten den 19 mars 2008 yrkade AA åter
inhibition i båda ärendena. Följande dag beslutade tingsrätten att avvisa hans
inhibitionsyrkande i ärende Ä 5401-07. Sedan AA överklagat beslutet undanröjde
Svea hovrätt den 15 april 2008 tingsrättens beslut och återförvisade inhibitions-
yrkandet till tingsrätten för erforderlig behandling. Dagen därpå prövades yrkandet
av tingsrätten.

Ärendet remitterades till Västmanlands tingsrätt för upplysningar och yttrande över
handläggningen av AA:s inhibitionsyrkanden i ärende Ä 5401-07.

Tingsrätten (lagmannen DD) inkom med ett yttrande till vilket var fogat
upplysningar från tingsnotarien CC och rådmannen BB.

Av CC:s upplysningar framgick att hon och en notariekollega vid de tillfällen som
redogjorts för ovan, på uppdrag av BB, ringt upp AA och meddelat att tingsrättens
uppfattning var att det inte var lagligen möjligt att förordna om inhibition med
anledning av kronofogdemyndighetens beslut.

BB uppgav bl.a. följande.
      Notarierna är inte behöriga att fatta inhibitionsbeslut i denna typ av ärenden utan
      hanterar enbart handläggningsåtgärder, oftast efter samråd med rådmannen.
      –––
      [Jag] har utgått från att AA under lång tid lät sig nöja med de besked han erhöll per
      telefon och därför inte påkallade något beslut angående inhibition i ärende Ä 5401-
      07. I sammanhanget vill jag framhålla att det inte är ovanligt att en domstol, om den
      anser att en part på grund av okunskap eller liknande framställer ett ur processuell
      synvinkel tveksamt yrkande, ringer upp parten och i såväl domstolens som partens
      intresse försöker reda ut eventuella missuppfattningar och, om möjligt, förenkla
      handläggningen. Om parten vid samtalet förklarar sig vidhålla sitt yrkande erhåller
      han naturligtvis tingsrättens skriftliga prövning av yrkandet. Min uppfattning –
      korrekt eller ej – har hela tiden varit att ett beslut varigenom kronofogdemyndig-
      heten ogillat en invändning om hinder mot verkställighet inte bör kunna bli föremål
      för inhibition. Efter att Svea hovrätt intagit motsatt ståndpunkt vid prövningen av
      AA:s överklagande av det beslut i vilket inhibitionsyrkandet i ärende Ä 5401-07
      avvisades har jag dock rättat mig efter hovrättens bedömning.
      Beslut varigenom ett inhibitionsyrkande bifalles eller lämnas utan bifall av domstol
      motiveras – såvitt jag har mig bekant – i princip aldrig. Jag har inte funnit skäl att
      motivera de avslagsbeslut jag meddelat. Däremot motiverade jag det beslut i vilket
      jag avvisade AA:s inhibitionsyrkande.
      –––
      Jag har svårt att se att några egentliga felaktigheter förekommit vid handläggningen
      av ärende Ä 5401-07.
DD
      Jag ansluter mig till den bedömning som redovisats av BB. I efter-hand går det att
      säga att ett omedelbart skriftligt beslut i ”inhibitionsärendet” skulle ha varit korrekt,
      men under de förhållanden som redovisats kan jag inte se att de
      handläggningsåtgärder som vidtagits, och som rör bedömningsfrågor, kan kritiseras.
AA yttrade sig.
                                                                      Dnr 393-2008    Sid 3 (4)



Bedömning
Av utredningen framgår till att börja med att en borgenär hos kronofogdemyndig-
heten ansökte om verkställighet av ett utslag, att AA invände att det förelåg hinder
mot verkställigheten och att kronofogdemyndigheten den 15 november 2007
beslutade att lämna invändningen utan avseende och att utslaget således skulle
verkställas.

Såvitt gäller handläggningen vid tingsrätten framgår att AA första gången fram-
ställde ett yrkande om inhibition av verkställigheten av det ovan nämnda beslutet
(tingsrättens ärende Ä 5401-07) den 22 november 2007, att han vid ytterligare tre
tillfällen antingen på nytt begärde inhibition eller begärde ett skriftligt beslut
angående att inhibition inte var möjlig samt att tingsrätten den 20 mars 2008
beslutade att avvisa hans yrkande om inhibition sedan han dagen innan ännu en
gång hade framställt ett inhibitionsyrkande. Vidare har framgått att anledningen
till att ett beslut inte kom att meddelas tidigare var att tingsrätten var av den upp-
fattningen att det inte var lagligen möjligt att ta upp AA:s yrkande till prövning, att
AA i anslutning till varje framställning kontaktades av tingsrätten och fick besked
om detta samt slutligen att tingsrätten fick uppfattningen att AA lät nöja sig med
beskedet.

Jag har naturligtvis i princip ingen invändning mot att en domstol kontaktar en part
t.ex. i syfte att bereda parten tillfälle att förtydliga vad som angetts skriftligen eller
för att reda ut eventuella missuppfattningar. En sådan åtgärd kan i vissa fall spara
tid och förenkla handläggningen av ett mål eller ärende och därmed – för alla parter
– vara att föredra framför ett skriftligt föreläggande från domstolen.

I förevarande fall hade AA emellertid framställt vad som måste anses vara ett klart
och tydligt yrkande om att verkställigheten av ett beslut meddelat av kronofogde-
myndigheten skulle inhiberas. Den första kontakt som tingsrätten tog med AA
synes delvis ha skett för att få besked om hans skrivelse även skulle uppfattas som
ett överklagande. Syftet med tingsrättens följande kontakter med honom kan
emellertid inte till någon del sägas ha varit att få ett förtydligande eller att reda ut
en missuppfattning, utan i stället att informera honom om att hans yrkande inte,
enligt tingsrättens uppfattning, lagligen kunde prövas i sak.

Enligt 3 kap. 1 § utsökningsbalken (UB) får verkställighet under vissa förut-
sättningar ske på grund av bl.a. kronofogdemyndighetens utslag. Om en gäldenärs
invändning om hinder mot verkställighet lämnas utan bifall av kronofogdemyndig-
heten och denne överklagar beslutet gäller, enligt 2 kap. 19 § andra stycket UB, att
verkställigheten fortgår om inte något annat förordnas av domstol. Av 18 kap. 12 §
UB följer att tingsrätten, i samband med att talan förs mot kronofogdemyndig-
hetens beslut, får förordna att någon åtgärd för verkställighet tills vidare inte ska
vidtas, s.k. inhibition. Det ligger i sakens natur att ett yrkande om inhibition ska
prövas skyndsamt.

Det kan således först konstateras att AA fick felaktig information i frågan om hans
yrkande kunde prövas i sak eller inte. En part som blir kontaktad av en domstol
måste självfallet kunna förlita sig på att domstolen lämnar korrekt information. I
                                                                    Dnr 393-2008   Sid 4 (4)



förevarande fall har den felaktiga informationen dessutom, när AA återkommit
med sitt yrkande, upprepats vid ett flertal tillfällen.

Jag vill därefter betona att det inte bör förekomma att en tingsrätt endast genom ett
muntligt besked tar ställning till ett av part framställt yrkande. Detta gäller oavsett
om ställningstagandet avser en prövbarhetsfråga eller en prövning i sak och oavsett
om det lämnade beskedet är riktigt eller inte. En sådan informell handläggning som
här har förekommit medför bl.a. att part saknar möjlighet att, när så kan ske, föra
särskild talan mot domstolens avgörande och eventuellt få saken prövad i högre
instans. I förevarande fall kom det ju också – på grund av att tingsrätten med an-
ledning av AA:s vid fyra tillfällen framställda yrkande endast muntligen
kontaktade honom i stället för att meddela ett beslut – att dröja nästan fyra månader
innan domstolen meddelade beslut i inhibitionsfrågan. Detta är naturligt-vis helt
oacceptabelt. BB förtjänar därför, i egenskap av ansvarig domare för ärendet och
den som gett instruktioner till notarierna, kritik för det sätt på vilket ärendet
handlagts.

AA:s övriga klagomål och vad som i övrigt framkommit föranleder inte någon
ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
