# Anmälningar mot Malmö kommun angående handläggningen av ärenden som rör ensamkommande barn som är gifta

JO 2016-06-15 dnr 394-2016

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                 Sid 1 (14)
                                                                          2016-06-15               394-2016
Justitieombudsmannen                                                                               476-2016
Stefan Holgersson                                                                                  692-2016




                        Anmälningar mot Malmö kommun angående handläggningen av
                        ärenden som rör ensamkommande barn som är gifta


                        Beslutet i korthet: I november och december 2015 kom 25 ensamkommande barn till
                        Malmö kommun som var i åldern 15-18 år och som uppgav att de var gifta med en
                        vuxen person. Efter en skyddsbedömning placerades ett av barnen i ett hem för vård
                        eller boende. Resterande barn följde med sina makar. Frågan är om socialtjänsten i
                        Malmö kommun har brustit i sitt ansvar att utreda de gifta barnens behov av skydd eller
                        stöd.
                        När det gäller barn som kan vara i behov av skydd eller stöd har socialnämnden ett
                        långtgående utredningsansvar. När ett ensamkommande barn anländer till Sverige och
                        det kommer fram uppgifter om att barnet har ingått äktenskap med en vuxen person
                        bör socialnämnden enligt JO därför som regel inleda en utredning enligt
                        11 kap. 1 § socialtjänstlagen. I utredningen behöver bl.a. barnets inställning och
                        möjlighet att göra ett eget val så långt som möjligt klarläggas. För att säkerställa att ett
                        barns rättigheter inte kränks måste det ställas krav på att socialnämndens utredningar
                        är omsorgsfulla. Ett eller två samtal vid ankomsten till Sverige kan enligt JO:s mening i
                        de flesta fall inte anses tillräckligt. Barnet måste få anpassad och relevant information
                        om sina rättigheter och möjligheter till skydd i Sverige. Först efter en noggrann och
                        omsorgsfull utredning kan socialnämnden enligt JO ha ett tillräckligt gott
                        beslutsunderlag för att avgöra om barnet har en reell möjlighet att ge uttryck för en
                        önskan om att få bo med sin make eller maka och om barnet är i behov av skydd eller
                        stöd.
                        Sociala resursförvaltningen har uppgett att en individuell skyddsbedömning har gjorts i
                        fråga om samtliga aktuella barn men att en utredning inte alltid har inletts.
                        Förvaltningen är medveten om att det har funnits brister i handläggningen av ärendena
                        i form av att man inte har inlett utredningar. Mot den bakgrunden och med hänsyn till
                        de åtgärder som förvaltningen redan har vidtagit genom bl.a. orosanmälningar till
                        barnens anvisningskommuner finner JO inte skäl att rikta någon kritik mot
                        socialnämnden för handläggningen av de aktuella ärendena.
                        Enligt JO:s mening är det angeläget att frågan om ensamkommande gifta barn följs
                        upp av närmast ansvariga myndigheter. En kopia av beslutet skickas därför till
                        Socialdepartementet.

## Anmälan

I anmälningar till JO klagade AA, BB och CC på Malmö kommun när det
                        gällde handläggningen av ärenden om ensamkommande barn som vid
                        ankomsten till Sverige uppgav att de var gifta.

 Riksdagens ombudsmän
 Box 16327                                     E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 103 26 Stockholm                              Telefon:       08-786 40 00
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Texttelefon:   08-786 61 15
                                               Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                      Dnr 394-2016 m.fl.        Sid 2 (14)




Klagomålen gällde att Malmö kommun, i strid med gällande lagstiftning, tillät
att ensamkommande barn som uppgav att de var gifta fick följa med sina
respektive makar till Migrationsverkets anläggningsboenden.

Utredning
JO begärde att förvaltningsdirektören DD vid sociala resursförvaltningen i
Malmö kommun skulle lämna skriftliga upplysningar över det som AA (dnr
394-2016) hade uppgett i sin anmälan.

I ett yttrande som hade upprättats av stadsjuristen EE anförde
resursförvaltningen bl.a. följande (omnämnda bilagor har utelämnats):

      Sociala resursförvaltningens i Malmö stad upplysningar

      3. Det socialrättsliga spåret: far ett barn illa?
      Socialnämndernas uppgift enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, är bland
      annat att garantera barn skydd och att se till att inte något barn far illa samt verka
      för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden
      (5 kap. 1 § SoL med flera bestämmelser). När socialtjänsten gör en bedömning
      av ett ensamkommande barn (ett barn, det vill säga en människa under 18 år,
      som har anlänt i Sverige utan en vårdnadshavare) och var det ska placeras, görs i
      ett allra första steg en skyddsbedömning (11 kap. 1 a § första stycket SoL).
      Kommer handläggaren i det enskilda fallet fram till att barnet behöver skydd
      vidtas akuta åtgärder: till exempel att barnet placeras på ett säkert sätt, självfallet
      inte tillsammans med en person som utgör själva risken för barnets välmående.
      Denna situation föreligger per automatik när det handlar om barn under femton
      år som är "gifta" eftersom dessa barn är utsatta för brott såvida äktenskapet
      "fullbordats". Denna situation föreligger inte per automatik vad gäller barn från
      och med femton till och med sjutton år eftersom frivilliga sexuella handlingar då
      är tillåtna. Här ligger fokus på att röna ut om barnen far illa.
      Detta får utredas noggrant med stor omsorg och en god observans. Det görs en
      barnavårdsutredning enligt 11 kap. l § socialtjänstlagen med stöd i
      11 kap. 2 § SoL. Barnen har en rätt att komma till tals och deras vilja ska beaktas
      med hänsyn till ålder och mognad, precis som när det gäller barnavårdsärenden
      som gäller svenska barn eller sedan länge i Sverige bosatta barn
      (11 kap. 10 § SoL). Framkommer det att det förelegat ett äktenskapstvång, att
      ungdomen inte vill vara med "maken" - eller "makan" för den delen (det får inte
      glömmas bort att även pojkar kan tvingas gifta sig mot sin vilja, vilket även
      framhålls i förarbetena till lagstiftningen om kriminalisering av tvångsäktenskap,
      prop. 2013/14:208 s. 21) -, att ungdomen på olika sätt far illa, ska ungdomen
      placeras på ett tryggt och säkert sätt. Vill inte ungdomen skiljas från sin "make"
      eller "maka" och framkommer en fara för ungdomen som härrör från ett beteende
      som måste kunna definieras som ett socialt nedbrytande beteende enligt lagen
      (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan ett
      tvångsomhändertagande bli aktuellt. Denna fråga bedömer i slutändan alltid en
      förvaltningsdomstol. Bara förhållandet att en t.ex. sjuttonåring önskar få vara
      tillsammans med en person som den är gift med i ett äktenskap som inte erkänns
      i Sverige eller som inte skulle ha kunnat ingås i Sverige räcker förstås inte för ett
      tvångsomhändertagande, utan det måste finnas grava omständigheter i
      ungdomens beteende - som avviker från samhällets grundläggande normer - i det
      enskilda fallet som grund (3 § LVU).
                                                                 Dnr 394-2016 m.fl.       Sid 3 (14)




Särskilt knepigt blir situationen då en ungdom, till exempel en sjuttonåring, har
ett gemensamt barn med sin "make" eller "maka". Det lilla barnet har enligt
svensk rätt en rätt till båda sina föräldrar. Se 6 kap. 2 a § föräldrabalken:
"Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och
umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas
avseende särskilt vid (...)- barnets behov av en nära och god kontakt med båda
föräldrarna."
Att - när ett gemensamt barn är med i bilden vad gäller ett barnäktenskap -
placera det lilla barnet per automatik med mamman, vilket Barnombudsmannen
uttalat i Sveriges television, det vill säga att frånta barnet sin ena vårdnadshavare
eller förälder, fadern, skulle i vart fall, när båda föräldrarna är vårdnadshavare till
barnet, vara ett direkt lagstridigt förfarande, såvida det inte föregåtts av ett
tvångsomhändertagande enligt LVU. Då måste det göras sannolikt att fadern
brustit i omsorgen om barnet på ett sådant sätt att barnets hälsa och utveckling
riskeras att skadas påtagligt (2 § LVU).
Kontentan blir: Socialtjänsten måste göra skyddsbedömningar och utredningar i
varje enskilt fall och se till varje enskilt barns bästa.
När inga påtagliga risker för ungdomens (över femton år) hälsa eller utveckling
framkommer och ungdomens trygghet finns hos den person som ungdomen i
Sverige på ett civilrättsligt giltigt eller ogiltigt sätt är gift med, samt ungdomen
inte önskar något annat än att vara kvar med den ifrågavarande personen kan det
i fråga om dessa ungdomar som är över femton år innebära att de, utifrån
principen om barnets bästa, bör placeras tillsammans med den person som de i
Sverige är gifta eller sambor (civilrättsligt giltigt eller ogiltigt gifta) med. Som
vanligt måste alla beslut vara välmotiverade och underbyggas av en gedigen
utredning.

Hur arbetar Sociala resursförvaltningen i Malmö stad?

Socialtjänsten i Malmö stad har gjort skyddsbedömningar
Inledningsvis några siffror kring mottagandet av ensamkommande barn som en
bakgrund i ärendet:

Hur många ensam kommande barn tog Malmö kommun emot i Malmö under november
och december 2015?
6508 ensamkommande barn togs emot under november och december månad.
5000 barn mottogs i november månad, 1508 barn mottogs i december månad.

Hur många placerades på ankomst/transit- HVB, hur många placerades på Migrationsverkets
anläggnings- och asylboenden (ÅBO), hur många placerades i egna boenden (EBO,
som innebär att en asylsökande under väntetiden kan välja an ordna boendet på egen
hand, till exempel hos släkt eller vänner)?
a)                Under november månad:
       i.         HVB: 4830
      ii.         ÅBO skyddsbedömningar: 145
     iii.         EBO skyddsbedömningar: 25
b)                Under december månad:
            i.    HVB: 1421
            ii.   ÅBO skyddsbedömningar: 71
            iii. EBO skyddsbedömningar: 16
c)                Totalt:
                                                                 Dnr 394-2016 m.fl.         Sid 4 (14)




   i.     HVB: 6251
  ii.     ÅBO skyddsbedömningar: 216
 iii.     EBO skyddsbedömningar: 41

Hur många av de barn enligt ovan (c) var barn som angav att de var "gifta"?
25 barn sammanlagt i november och december.

Hur många av dem placerades på HVB, hur många följde med partnern?
1 barn placerades på HVB, 24 barn följde med sin vuxna partner.

Hur gamla var de barn som följde med partnern?

  Ålder              November                 December               Totalt
 er
 15                  1                        1                      2
 16                  3                        3                      6
 17                  6                        10                     16

Den administrativa gången
De ensamkommande barn som kommer själva och inte i konstellation med en
vuxen möter i normalfallet Migrationsverket som första myndighetskontakt.
Under perioden som avses var dock Migrationsverket så belastat att den första
myndighetskontakten oftast var socialtjänsten. De ensamkommande barn som
kommer i konstellation med en vuxen träffar i regel som första myndighet
Migrationsverket då de söker asyl.
När det gäller de flickor som anmälaren i det här aktuella ärendet är bekymrad
över uppstår således den första kännedom som kommunens socialtjänst får om
dem genom att Migrationsverket sänder över en orosanmälan enligt
14 kap. 1 § Socialtjänstlagen, SoL. Dessa orosanmälningar faxas till Sociala
jouren i Malmö kommun som lyder under Sociala resursförvaltningen.
Omedelbart efter inkommen orosanmälan åker socialsekreterare från Sociala
jouren till Migrationsverket för att göra en skyddsbedömning enligt
11 kap. 1 a § SoL. Under perioden som avses har dock belastningen varit så hög
på socialtjänsten att det kan ha dröjt innan socialtjänsten haft möjlighet att komma
till Migrationsverket. Bedömningen bör göras samma dag som anmälan kommer
in men kan ha dröjt 2-3 dygn under den granskade perioden. Socialsekreterarna
träffar både barnet och den vuxne som barnet har följt med. Båda intervjuas var
för sig.
Det finns en lista med frågor som ställs vid dessa samtal, se bilaga 1.
Frågemallen är en utgångspunkt avseende alla barn som anländer tillsammans
med en vuxen som inte är förälder eller vårdnadshavare, det vill säga även en
släkting som inte anges vara make eller maka till barnet, exempelvis
syskonskaror där några syskon är vuxna och några minderåriga.
Bland annat informeras de berörda om sekretesslagstiftningen, socialtjänstens
ansvar i förhållande till Migrationsverkets ansvar, om socialtjänstens ansvar att
se till ett barns bästa, att ett barn har rätt att bo på ett HVB-hem, rätt till att få en
god man, rätt till flykting hälsa samt om svensk rätt i fråga om äktenskaps
giltighet samt att sexuellt umgänge med barn under femton år är olagligt. Barnet
intervjuas om skolgång och läskunnighet, föräldrar och syskon, om flykten, svåra
minnen, måendet och hälsan. Det ställs tämligen ingående frågor kring den
vuxne som följt med barnet, även t.ex. om barnet har förtroende för den vuxne,
om det finns respekt och öppenhet mellan dem med flera frågor. Utifrån dessa
grundläggande frågor och de svar som ges utvecklas självfallet följdfrågor. Efter
intervjun gör socialsekreterarna sin bedömning om barnet har ett skyddsbehov
och var barnet bör placeras.
                                                               Dnr 394-2016 m.fl.        Sid 5 (14)




Se även Sociala jourens i Malmö stad processbeskrivning i fråga om
skyddsbedömningarna, bilaga 2.
Alla barn under femton som anger att de är gifta med den vuxne som de anlänt
tillsammans med placeras på ett HVB-hem. Mannen och flickan informeras om
att det är förbjudet att ha en sexuell relation med barn under femton år i Sverige,
och att det inte är aktuellt att låta dem bo tillsammans. Barnet placeras som ett
ensamkommande barn. Mannen har ingen juridisk koppling till barnet. De beslut
som därefter fattas har mannen ingen möjlighet att påverka.
Vad gäller barn över femton år som anger att de är gifta med vuxna som de anlänt
tillsammans med görs en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall
och utifrån barnets bästa, i enskilt samtal som hålls med den minderåriga
informeras hen om sina rättigheter och möjligheter till alternativt boende.
Ungdomen erbjuds alltid att följa med till ett HVB-hem. Socialsekreterarna är
utifrån sin profession lyhörda för barnets mående. Barnets vilja ska beaktas med
hänsyn till ålder och mognad. Det blir en helhetsbedömning av alla relevanta
omständigheter utifrån den information som fås under samtalen. De bedömningar
som görs under ett kort möte ställer höga krav på handläggarna. För att kunna
hantera de beslut som ska tas kring att separera en minderårig från någon som den
har en relation med och inte vill separeras från, har diskussioner förts med Malmö
kommuns juridiska enhet vid ett flertal tillfällen.
Frågan som socialsekreteraren ska kunna ge svar på efter samtalet är om det
aktuella barnet är i behov av omedelbart skydd.
Det kommer även minderåriga som anger att de är gifta med medföljande som
har gemensamma barn. Ibland är även till exempel barnets far minderårig, dvs.
under 18 år. Är alla minderåriga placeras alla på ett HVB-hem i form av
ankomst/transitboende. I de fall mannen är över 18 år och den minderåriga flickan
över femton år görs en bedömning om ifall det är till ungdomens och det lilla
barnets bästa att familjen inte splittras.
Vid alla beslut där en minderårig kommer att bo tillsammans med en vuxen
informeras alltid och omedelbart den socialnämnd i den kommun där barnet
kommer att bo (EBO). I de fall där boendet är på Migrationsverkets anläggningar
(ÅBO) så informerar Migrationsverket den kommun dit anvisning sker. Det är
anvisningskommunen som har ansvaret att utreda den minderåriga flickans
behov vidare.
Skyddsbedömningen dokumenteras i enlighet med socialtjänstlagens och
Socialstyrelsens krav på dokumentation (5 kap. 4 § SOSFS 2015:5).
Om barnet behöver omedelbart skydd inleds omedelbart utredning enligt
11 kap. 1 § med stöd i 11 kap. 2 § SoL, akuta åtgärder vidtas för att skydda
barnet
    a)   antingen på frivillig väg med den unges samtycke när den unge har fyllt
         15 år,
    b) eller genom ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU när
       frivillighet inte är möjlig och de juridiska förutsättningarna i övrigt
       föreligger.
Om barnet inte behöver omedelbart skydd, till exempel för att barnet uttrycker en
genuin vilja att få vara med den vuxna som barnet har en ömsesidig relation med,
och det inte framkommer att barnet på något sätt far illa med anledning av den
ifrågavarande personen eller på annat sätt, kan socialsekreteraren komma fram till
att det är till barnets bästa att placeras tillsammans med den person som barnet
uppger är hens trygghet.
Paret har kanske flytt tillsammans, paret kan vara 17 och 18 år gamla. Det finns
alla möjliga varianter, och varje fall får bedömas var för sig. Det måste även iakttas
att en separation innebär påfrestningar och bör göras först då stödmöjligheter
finns för krisbearbetning. På ett ankomst/transitboende är tanken att barnen endast
                                                                   Dnr 394-2016 m.fl.          Sid 6 (14)




ska stanna en mycket begränsad tid. Att påbörja krisbearbetning kan då vara svårt
men självfallet inget hinder för att separera paret när det är för barnets bästa. De
juridiska förutsättningarna enligt tvångslagstiftningen måste självfallet vara
uppfyllda för att kunna separera ett par som inte vill separeras eller - när paret har
ett gemensamt barn - för att omhänderta det lilla barnet från en av sina
vårdnadshavare.
Här följer ett exempel där socialtjänsten gjorde bedömningen att det var bäst för
barnet (en sjuttonårig flicka) att följa med sin "make" till Migrationsverkets
anläggningsboende:
Konstellation: Flicka, 17 år, och hennes lillebror, tolv år, har tillsammans med
flickans make, 22 år, kommit till Sverige från Syrien. Barnen uppger att de mår
bra efter omständigheterna. Deras familj finns kvar i Syrien men planerar att åka
till Sverige i ett senare skede. Barnen berättar att resan har varit lång och
ansträngande men att de är glada över att ha varandra. Flickan berättar i enskilt
samtal med socialsekreterare att hon är gift med mannen sedan sju månader
tillbaka. De har känt varandra under lång tid och har en god relation. Flickan
uppger att hon upplever mannen som en trygghet och att han även är snäll mot
hennes lillebror. Lillebrodern berättar i enskilt samtal att han gärna vill bo
tillsammans med sin syster och hennes man. Pojken uppger att han inte känner
någon annan i Sverige och att syskonen inte heller har någon släkt här.
Den akuta bedömningen är att den vuxne mannen i konstellationen kan
tillgodose barnens behov av trygghet, säkerhet och omvårdnad under tiden som
de befinner sig i Malmö stad. En ny bedömning kommer att göras när
konstellationen placeras i annan kommun. Båda barnen har uppgivit i enskilt
samtal med socialsekreterare att de vill bo med mannen. Konstellationen
godkänns. Barnen bedöms inte vara i behov av omedelbart skydd.
Det är viktigt att framhålla att en placering av en ungdom över femton år med sin
partner i dessa fall inte sker för att paret, enligt sitt hemlands lagar är gifta, utan för
att den vuxne ofta är den minderårigas enda anhörig i Sverige. Den vuxne brukar
även vara den person ungdomen känner sig tryggast med. Känns deras samspel på
något sätt otryggt eller om socialtjänsten ser tecken på att något är oroväckande i
deras relation godkänns inte ett ABO/EBO-placering och skyddsbedömningen ger
upphov till akuta åtgärder.

Socialtjänsten i Malmö stad har öppnat barnavårdsutredningar enligt 11 kap. 1 § med stöd
i 11 kap. 2 § socialtjänstlagen i de fall en skyddsbedömning lett till ett konstaterande att
barnet är i behov av omedelbart skydd.
När en kommun får kännedom om att ett ensamkommande barn vistas i
kommunen är socialnämnden skyldig att inleda en utredning enligt 11 kap. l §
med stöd i 11 kap. 2 § SoL.
De ensamkommande barnens inledande vistelsekommun (ankomstkommunen)
ska således ordna "tak över huvud" - ett boende - till barnen och tillgodose
oundgängliga behov som barnen har fram till dess att Migrationsverket
registrerar en ansökan och sedan anvisar barnet till en kommun. Den kommunen
är därefter att anse som barnets vistelsekommun, oavsett om barnet faktiskt vistas
där eller inte (se 3 § andra stycket lagen [1994:137] om mottagande av
asylsökande m.fl., LMA).
Socialnämnden är enligt 11 kap. 4 § SoL egentligen skyldig att slutföra sin
utredning fastän barnet har flyttat vidare till sin anvisningskommun och därmed
fått en ny vistelsekommun, i praktiken avslutar emellertid ankomstkommunens
socialnämnd sin utredning, och anvisningskommunen inleder en ny utredning
enligt 11 kap. 1 § SoL (Se Socialstyrelsens vägledning "Socialtjänstens arbete med
ensamkommande barn och ungdomar, s. 40). Det bör påpekas att det finns en
inbyggd problematik i kravet att efter skyddsbedömning inleda utredning, t.ex. i
de fall då barnen bara stannar ett fåtal timmar för att resa vidare till sin
anvisningskommun. Barnavårdsutredningar har i Malmö kommun alltid inletts
                                                                     Dnr 394-2016 m.fl.       Sid 7 (14)




      när skyddsbedömningarna utmynnat i konstaterandet av ett skyddsbehov.
      Barnavårdsutredningar har inte alltid hunnit inledas i de fallen då inget
      skyddsbehov uppdagats. Anledning till det har varit den extraordinära situationen
      under, framför allt, den gångna hösten, med ett mycket stort antal ensamt
      ankommande barn som behövde tas om hand, och som snabbt flyttade vidare.
      Fokus har legat på skyddsbedömningarna. Anvisningskommunernas socialtjänst
      har i sin tur tagit ett förnyat ansvar för dessa barn när de anlänt till anvisnings-
      kommunen. Anvisningskommunen utser god man till alla barn under 18 år.
      Sociala resursförvaltningen är medveten om denna brist i form av inte inledda
      barnavårdsutredningar och har nu återigen aktualiserat alla barn i den aktuella
      målgruppen under år 2015, se nedan. Malmö kommun har även lex-Sara anmält sig själv
      på grund av att inte alla handläggningsrutiner kunde följas exakt enligt
      föreskrifterna under de extraordinära förhållanden som rådde under den gångna
      hösten.

      Vad gör Malmö kommun för att höja kvaliteten på handläggningen av dessa ärenden?
      Malmö kommun har i dagsläget aktualiserat alla de ifrågavarande barnen (då
      skyddsbedömning gjordes november och december månad 2015) igen och även
      andra barn som angivit att de var gifta (avseende hela det förra året). Ärendena
      ska gås genom igen. Om det vid genomgången uppmärksammas att ett orostecken inte
      skulle ha följts upp kommer en orosanmälan att göras till den kommun som i dagsläget
      är barnets anvisningskommun.
      Malmö kommun kommer att se över sina rutiner i syfte att garantera att en
      barnavårdsutredning alltid inleds efter en skyddsbedömning. Detta kan dock inte
      ske på Sociala jouren under Sociala resursförvaltningen utan får ske i
      socialnämnderna (fem stadsområdesnämnder) alternativt inom
      ensamkommandebarn myndigheten på Sociala Resursförvaltningen. Den
      utredningen är tänkt att hållas öppen fram till dess att ärendet på ett formellt
      korrekt sätt enligt 2 a kap. 10 och 11 §§ SoL överflyttas till anvisningskommunen.
      Rutinerna ska även kunna hålla i så extraordinära situationer som har förelegat under
      hösten 2015. I rutinen ska även framgå att dessa ärenden har högsta prioritet och en
      skyddsbedömning ska göras omgående av socialjour.
      Malmö kommun avser även att kompetensutveckla sin personal i syfte att kunna
      upptäcka tecken hos den aktuella målgruppen av att de far illa i en relation.
      Det långsiktiga arbetet med barn som befinner sig i arrangerade relationer enligt
      sed i det land som de flytt ifrån får ske i anvisningskommunen och i samverkan
      mellan socialtjänst, god man, skola, hälso- och sjukvård med flera
      samhällsorgan. Det är komplexa frågor som kräver hög kompetens. En
      attitydförändring i ett barns synsätt på sin relation är svår att genomföra med
      tvång under de första omtumlande dagarna efter en ungdoms ankomst i Sverige
      efter en ofta traumatisk flykt från ett hemland i krig.
JO hämtade därefter in vissa journalhandlingar från sociala resursförvaltningen
som gällde de ensamkommande barn som vid tidpunkten för ankomsten till
Sverige var 15 respektive 16 år gamla och uppgav att de var gifta.

AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering
Allmänna utgångspunkter
När ett ensamkommande barn anländer till Sverige har den myndighet som
barnet ger sig till känna hos en skyldighet att anmäla till socialnämnden att det i
kommunen (ankomstkommunen) befinner sig ett barn som saknar vårdnads-
havare. Ofta är det Migrationsverket som först får kännedom om att ett
                                                              Dnr 394-2016 m.fl.    Sid 8 (14)




ensamkommande barn har anlänt till Sverige och som därmed gör en anmälan
till socialnämnden i ankomstkommunen. Migrationsverket ansvarar för att
registrera barnets ansökan om asyl och att anvisa en kommun
(anvisningskommun) som ska ansvara för omhändertagandet av barnet.

När Migrationsverket har anvisat en kommun anser man att barnet vistas i den
kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
SoL, (3 § lagen [1994:137] om mottagande av asylsökande m.fl., LMA). Av
detta följer att socialtjänsten i den kommunen ansvarar för utredning och
åtgärder som rör barnet. Vid handläggningen av ärenden hos socialtjänsten som
rör ensamkommande barn är socialtjänstlagen tillämplig. I förarbetena anfördes
som skäl för detta den s.k. normaliseringsprincipen som innebär att samma
regler och sociala omvårdnadssystem bör gälla för alla barn som vistas i Sverige
(prop. 2005/06:46 s. 41). Enligt uttalanden i förarbetena till LMA kräver
principen om barnets bästa att barnet blir anvisad till en kommun i omedelbar
anslutning till barnets asylansökan (prop. 2012/13:162 s. 19).

Ett barn, dvs. den som är under 18 år, företräds som regel av en vårdnadshavare
som i de flesta fall också är barnets förälder. För ensamkommande barn ska det
som regel utses en god man (2 § lagen [2005:429] om god man för
ensamkommande barn). Det ska ske så snart som möjligt. Den gode mannen
likställs med en vårdnadshavare och har samma befogenheter som en sådan
(prop. 2004/05:136 s. 29 f.). Därmed är det den gode mannen som har det
avgörande inflytandet över frågan om bl.a. barnets boende.

Socialnämndens ansvar för ensamkommande barn
Socialnämnden ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och
goda förhållanden (5 kap. 1 § SoL). Socialtjänstens verksamhet ska bygga på
respekt för människors självbestämmande och integritet (1 kap. 1 § SoL).

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem
än det egna tas emot i ett familjehem, ett hem för vård eller boende (HVB) eller
stödboende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg
har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård (6 kap. 1 § SoL).

Vid alla beslut och andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för
barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § andra stycket
SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som har kommit
till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden
(11 kap. 1 § SoL). Efter en utredning kan ett barn erbjudas insatser
(4 kap. 1 § SoL).

Socialnämndens insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den
enskilde (3 kap. 5 § SoL). Det är alltså inte möjligt att med stöd av SoL besluta
om insatser mot den enskildes vilja.
                                                              Dnr 394-2016 m.fl.    Sid 9 (14)




Under vissa förutsättningar kan ett barn beredas vård utan samtycke.
Bestämmelser om sådan vård finns i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU.

Ankomstkommunens ansvar för ensamkommande barn
I avvaktan på att Migrationsverket ska anvisa ett barn till en kommun ansvarar
socialtjänsten i ankomstkommunen för att bl.a. ordna med ett tillfälligt boende
för barnet och utreda barnets behov av skydd eller stöd.

Ankomstkommunens ansvar för att utreda och bedöma barnets behov påverkas
inte av vistelsens längd. Omfattningen av det bistånd en ankomstkommun kan
ha skyldighet att ge kan däremot påverkas av vistelsens längd och under vilka
förhållanden som barnet vistas där (Socialstyrelsens vägledning Socialtjänstens
arbete med ensamkommande barn och ungdomar s. 40).

När en anmälan rör barn eller unga ska socialnämnden genast göra en
bedömning av om barnet är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning
ska dokumenteras (11 kap. 1 a § SoL). Socialnämnden måste i varje enskilt fall
bedöma vilket stöd eller skydd enligt SoL ett barn behöver.
Skyddsbedömningen ska göras samma dag som anmälan kommer in till
nämnden, eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent på dagen
(prop. 2012/13:10 s. 60).

Om det inte finns behov av omedelbart skydd ska en s.k. förhandsbedömning
göras för att klargöra om det behövs en utredning för att tillgodose barnets
behov. När det rör sig om en anmälan ska förhandsbedömningen göras inom 14
dagar efter det att anmälan kom in (11 kap. 1 a § andra stycket SoL). Beslut om
att inleda en utredning eller inte ska innehålla en motivering till beslutet. Av
motiveringen ska det tydligt framgå hur nämnden har kommit fram till sitt
beslut (5 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Dokumentation
i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS
[SOSFS 2014:5]).

Om kommunen påbörjar en utredning är den skyldig att slutföra den
(11 kap. 4 § SoL). När det gäller utredningar som avser ensamkommande barn
avslutar ankomstkommunen dock som regel sin utredning i och med att barnet
anvisas till en kommun, som i sin tur blir ansvarig kommun för barnet och
inleder en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL (Socialstyrelsens vägledning
Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar s. 40).

Barnkonventionen och barnets rätt till delaktighet vid planering av
insatser enligt socialtjänstlagen
Sverige som stat är bunden av FN:s konvention om barnets rättigheter,
barnkonventionen, och två protokoll till konventionen som Sverige har tillträtt.
Även om konventionen inte är direkt tillämplig för domstolar och myndigheter
finns det en skyldighet att tolka svenska regler fördragskonformt. Enligt artikel
3.1 i barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla
                                                                Dnr 394-2016 m.fl.     Sid 10 (14)




åtgärder som rör barn, och artikel 12.1 ger barnet rätt att uttrycka sina åsikter i
alla frågor som rör barnet. Rättigheten är absolut och gäller alla barn utan
åtskillnad. Barnet ses som bärare av rättigheter och ska ha inflytande över sitt
liv. Artikel 12.2 ger barnet rätt att höras i alla administrativa förfaranden som
rör barnet. Staten ska skapa förutsättningar för barnet att göra sin röst hörd.

Att få fram vad som är barnets åsikt kan i många sammanhang vara en
grannlaga uppgift.

FN:s kommitté för barnets rättigheter, Barnrättskommittén, har i sin allmänna
kommentar till artikel 12 ställt upp fem steg för genomförandet av artikeln. Det
handlar om att förbereda barnet på rätt sätt, om att höra barnet, om att bedöma
barnets förmågor och om information samt om rätt till överklagande av beslut.
En närmare redogörelse för detta lämnas i Barnrättsutredningens betänkande
Barnkonventionen blir svensk lag (SOU 2016:19).

Svensk lag går i vissa avseenden längre än barnkonventionen eftersom
utgångspunkten i socialtjänstlagen inte bara är att barnets bästa ska komma i
främsta rummet utan även ska vara avgörande vid alla beslut eller andra
åtgärder som rör barnet. Vad som är barnets bästa definieras inte närmare i
socialtjänstlagen. Inte heller i barnkonventionen finns någon sådan definition.
Principen om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals ska tolkas i
förhållande till varandra, vilket innebär att informationen från barnet kan
påverka både bedömningen av barnets bästa och hur barnet ska ges möjlighet att
uttrycka sina åsikter (prop. 2012/13:10 s. 37).

När det gäller åtgärder för barn enligt socialtjänstlagen följer av
11 kap. 10 § SoL att barnet ska få relevant information. I andra meningen i
bestämmelsen anges att barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i
frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes
inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och
inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och
mognad.

Andra meningen i bestämmelsen har tillkommit för att tydliggöra barnets rätt att
komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen (prop. 2012/13:10 s. 135).

Ett barn kan framföra sina åsikter muntligt, skriftligt eller på annat sätt.
Socialtjänsten har ett stort ansvar när det gäller att ge barn möjligheter att
komma till tals. Det är viktigt att barnet får möjlighet att framföra sina åsikter i
en miljö som känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är väl
anpassade till barnets förutsättningar. Barnets förmåga att förstå det som han
eller hon ska uttrycka sin åsikt om måste bedömas i varje enskilt ärende och
situationen och informationen anpassas utifrån det. Behovet av att klarlägga
barnets inställning är särskilt stort i de fall då barnet är i behov av skydd
(prop. 2012/13:10 s. 38 f. och s. 135).
                                                              Dnr 394-2016 m.fl.     Sid 11 (14)




I mål och ärenden som handläggs enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen har
ett barn som har fyllt 15 år dessutom rätt att föra sin egen talan (11 kap. 10 §
andra stycket SoL). Av detta följer att både den gode mannen och barnet är part
i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. I många fall kommer därför
barnets inställning i en fråga att vara avgörande för om en erbjuden insats kan
genomföras.

Ett barn som har fyllt 15 år kan alltså inte med stöd av 4 kap. 1 § SoL placeras i
ett familjehem, HVB eller stödboende utan samtycke från barnet och i
förekommande fall den som är god man för barnet.

Att placera ett barn som har fyllt 15 år i ett familjehem, HVB eller stödboende
mot sin egen vilja eller mot den gode mannens vilja skulle stå i strid med kravet
i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av socialtjänstlagen bygger på frivillighet
och samtycke från den enskilde.

Barnäktenskap
När ett barn uppger att han eller hon har ingått äktenskap med en vuxen uppstår
frågor om bl.a. äktenskapets giltighet eftersom den som är under 18 år inte får
ingå äktenskap i Sverige (2 kap. 1 § äktenskapsbalken). Ett äktenskap som har
ingåtts utomlands av ett barn som har fyllt 15 år kan emellertid vara giltigt i
Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks (1 kap. 7 § lagen
[1904:26 s. 1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap, IÄL). Ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag ska
enligt 1 kap. 8 a § IÄL dock inte erkännas i Sverige om det vid tidpunkten för
äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och
minst en av parterna då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, om
det är sannolikt att det har ingåtts under tvång eller om parterna inte var
närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och minst en av dem då var
svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Av andra stycket följer att
detta inte gäller om det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet. En
bestämmelse i främmande lag eller beslut som meddelats av en myndighet i en
främmande stat får inte tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med
grunderna för rättsordningen i Sverige (7 kap. 4 § IÄL).

Bedömning
Under perioden november och december 2015 kom ett stort antal
ensamkommande barn till Malmö kommun. Av förvaltningens yttrande framgår
att 25 barn i åldern 15-18 år uppgav att de var gifta och hade kommit till
Sverige med sin make. I några fall fanns det gemensamma barn, och i några fall
var det ensamkommande barnet gravid. Ett av barnen placerades på ett hem för
vård eller boende, och resterande barn valde att följa med sina makar.

Frågan gäller om socialtjänsten i Malmö kommun, som var barnens
ankomstkommun, har brustit i sitt ansvar att utreda de gifta barnens behov av
skydd eller stöd.
                                                                  Dnr 394-2016 m.fl.       Sid 12 (14)




Sociala resursförvaltningen har uppgett att individuella skyddsbedömningar har
gjorts avseende samtliga aktuella barn, att skyddsbedömningen har
dokumenterats och att ett beslut, som är motiverat, har fattats. I de fall där
barnet har bedömts ha ett behov av ett omedelbart skydd har förvaltningen
angett att en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL har inletts och att en sådan
utredning inte alltid har hunnit inledas i de fall då inget skyddsbehov har
kommit fram.

JO brukar normalt vara försiktig med att uttala sig om rena bedömningar i
sakfrågor. Jag har tagit del av ett urval av de skyddsbedömningar som
socialnämnden har gjort i aktuella ärenden. Jag har efter min genomgång av
ärendena inte funnit skäl att frångå denna hållning. Det som har kommit fram
genom skyddsbedömningarna ger därför inte anledning till någon ytterligare
kommentar eller åtgärd från min sida.

Innan jag går vidare vill jag anmärka att Sverige, som redovisats tidigare,
genom regleringen i IÄL civilrättsligt erkänner vissa äktenskap som har ingåtts
utomlands av barn som fyllt 15 år. Den civilrättsliga statusen av ett äktenskap
påverkar dock inte socialnämndens ansvar för ett barn. Även om barnäktenskap
generellt inte är tillåtna i Sverige hindrar detta i sig inte att ett barn som har fyllt
15 år har en relation eller t.o.m. ett samboförhållande med en vuxen. Det finns
därför inte något rättsligt stöd för att generellt förbjuda ett barn som fyllt 15 år
att bo tillsammans med en vuxen person som barnet uppger sig vara gift med.

Vid en placering enligt SoL är barnets uppfattning styrande för socialtjänstens
möjlighet att genomföra en insats. Som en konsekvens av detta följer, som
redovisats tidigare, att ett barn som fyllt 15 år inte kan placeras i ett familjehem,
HVB eller stödboende utan att samtycke har lämnats av barnet och den som är
god man för barnet. För att tvångsvård av ett barn ska aktualiseras enligt LVU
krävs att det finns en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling eller för
socialt nedbrytande beteenden.

Barnets egen inställning kommer därför i praktiken i många fall att vara
avgörande för om en placering kan ske eller inte. Om det inom ramen för en
utredning enligt SoL görs bedömningen att ett barn har ett särskilt behov av
nämndens stöd eller skydd, men nödvändigt samtycke till sådan åtgärd saknas,
utan att utredningen för den sakens skull indikerar sådana konkreta och
påtagliga risker som motiverar tvångsvård, kan det leda till att ett barn inte får
det stöd och den hjälp som barnet annars skulle ha rätt till.

Som redovisats under avsnittet om barnkonventionen och barnets rätt till
delaktighet vid planering av insatser enligt socialtjänstlagen är det i många
sammanhang en grannlaga uppgift att få fram vad som är ett barns uppfattning.

Barn befinner sig ofta i beroendeställning till anhöriga eller andra vuxna. För ett
barn som kommer från ett land där tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap
förekommer finns det en risk för att barnet inte ser någon möjlighet att uttrycka
                                                              Dnr 394-2016 m.fl.     Sid 13 (14)




någon annan vilja än att fortsätta vara tillsammans med den vuxne som barnet är
gift med och som han eller hon har sökt skydd tillsammans med. Förhållandet
kan kompliceras ytterligare av om det ensamkommande barnet har ett barn eller
är gravid. När ett barn uppger att det har ingått äktenskap väcks därför bl.a.
frågor om barnet har ingått äktenskapet av fri vilja, dvs. om barnet har haft ett
verkligt alternativ att själv bestämma över sin situation och om det har sådan
mognad och förmåga att det förstår vad ett äktenskap innebär.

När det gäller barn som kan vara i behov av skydd eller stöd har socialnämnden
ett långtgående utredningsansvar. Uppgifter om att ett ensamkommande barn är
gift med en vuxen person bör enligt min mening därför som regel leda till att en
utredning enligt 11 kap. 1 § SoL inleds.

I utredningen behöver bl.a. noga undersökas om den inställning som barnet
förmedlar i sina kontakter med socialtjänsten är ett uttryck för barnets verkliga
vilja. Därmed bör förutsättningarna för äktenskapet och barnets möjlighet att
göra ett eget val så långt som möjligt klarläggas.

Det är särskilt i fall där ensamkommande barn utsätts för tvång eller
tvångsliknande situationer och där barnet kanske själv är omogen givetvis
mycket svårt att argumentera för att ett formellt samtycke till en placering med
maken eller makan skulle vara förenligt med barnets bästa. För att säkerställa att
de ensamkommande barnens rättigheter inte kränks måste det därför ställas krav
på att socialtjänstens utredningar är omsorgsfulla. Ett eller två samtal vid
ankomsten till Sverige kan enligt min bedömning i de flesta fall inte anses vara
tillräckligt.

För att barnet på ett fritt och otvunget sätt ska förväntas redogöra för sin
egentliga vilja anser jag också att barnet måste få anpassad och relevant
information om sina rättigheter och möjligheter till skydd i Sverige. Först efter
en noggrann och omsorgsfull utredning kan socialnämnden ha ett tillräckligt
gott beslutsunderlag för att avgöra om barnet har en reell möjlighet att själv ge
uttryck för en önskan om att få bo med sin make eller maka och om barnet är i
behov av skydd eller stöd.

Det framstår även som rimligt och angeläget att socialnämnden, i de fall där ett
behov av insatser har konstaterats men barnet inte samtycker till insatsen och
förhållandena inte är sådana att LVU kan tillämpas, inte utan vidare släpper
kontakten med barnet utan att man gör en uppföljning av barnets situation.

I avvaktan på att Migrationsverket skulle anvisa en kommun var det Malmö
kommuns ansvar att utreda de ensamkommande barnens behov av skydd eller
stöd. Ankomstkommunens ansvar för att utreda barnets behov av skydd eller
stöd är som angetts ovan inte beroende av vistelsens längd.

Jag har förståelse för att en ankomstkommun, om vistelsetiden för barnet där
blir kort, inte alltid hinner inleda en utredning. Därmed ansvarar
                                                               Dnr 394-2016 m.fl.     Sid 14 (14)




anvisningskommunen för att inleda en sådan utredning och utreda barnets
behov av skydd eller stöd.

Sociala resursförvaltningen har i yttrandet angett att en individuell
skyddsbedömning har gjorts i fråga om samtliga aktuella barn men att man inte
alltid har inlett en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Förvaltningen är medveten
om att det har funnits brister i handläggningen av ärendena i form av att man
inte har inlett utredningar. Av remissvaret framgår att åtgärder ska vidtas för att
garantera att en barnavårdsutredning alltid inleds efter en skyddsbedömning.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till de åtgärder som förvaltningen redan
har vidtagit i form av orosanmälningar till ankomstkommunerna finner jag inte
anledning att rikta någon kritik mot nämnden.

Jag känner en viss oro för att det, oavsett socialnämndernas
utredningsambitioner, finns en risk för att samtyckesbaserade
utredningsåtgärder och systemet med gode män inte alltid är tillräckliga för att
garantera att de gifta ensamkommande barnens rättigheter fullt ut beaktas.
Enligt min mening är det angeläget att frågan om ensamkommande gifta barn
följs upp av närmast ansvariga myndigheter. Som påpekats i beslutet kan det
uppstå situationer där det finns omständigheter som inger oro, men där
samtycke till frivilliga åtgärder saknas, samtidigt som situationen inte är så
alarmerande att vård enligt LVU kan övervägas. I den nämnda situationen
riskerar barnens rättigheter att inte tillvaratas. Jag skickar därför en kopia av
detta beslut till Socialdepartementet för kännedom.

Med de uttalanden som jag har gjort avslutas ärendena.
