# Kritik mot en kommunal nämnd som på olika sätt förhaIat utlämnandet av en allmän handling i ett tillsynsärende

JO 2008-06-27 dnr 3948-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2008-06-27        3948-2007             1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot en kommunal nämnd som på olika sätt förhaIat utlämnandet
                        av en allmän handling i ett tillsynsärende

## Anmälan

I en anmälan framförde AA och BB klagomål mot Plan- och byggnämnden i
                        Strängnäs. De uppgav bl.a. följande.

                        Den 9 juli 2007 fick de ett brev från samhällsbyggnadskontoret i Strängnäs
                        kommun. Av brevet framgick att det kommit till samhällsbyggnadskontorets
                        kännedom att oro fanns för att inte tillräckliga säkerhetsanordningar användes för
                        poolen på deras fastighet. Boverkets regler för skydd mot drunkning bifogades
                        brevet. Eventuella frågor skulle besvaras av bygglovschefen CC. Samma dag
                        kontaktade AA CC för att få klarhet i vad oron berodde på och på vilket sätt det
                        skulle brista i säkerheten kring poolen. AA frågade också om underlaget för
                        anmälan och bad att få ta del av det med stöd av offentlighetsprincipen. Han fick
                        till svar att det kunde bli svårt att få fram detta med en gång eftersom det var
                        semestertider. CC trodde att det rörde sig om en tjänsteanteckning, men han skulle
                        höra av sig.

                        Då de inte hörde något från kommunen påminde de den 19 juli om sin begäran.
                        Den 25 juli kontaktades CC på telefon. Han uppgav att han fått deras meddelande,
                        men på grund av semestertider och arbetsbörda hade han inte kunnat kontakta dem.
                        CC uppgav att underlaget skulle komma att skickas till dem då
                        bygglovshandläggaren DD återkommit från sin semester.

                        Den 13 augusti kontaktade de DD per telefon och bad att få ut den begärda
                        handlingen. Hon uppgav att hon skulle prata med sin chef, CC. Den 20 augusti
                        ringde de återigen till kommunen, men fick inget besked. Efter ett flertal fruktlösa
                        försök att nå CC, ringde de den 22 augusti till DD som uppgav att underlaget
                        ”egentligen är en polisanmälan, där personen vill vara anonym, men ändå skriver
                        under med sitt namn”. De begärde att få ta del av handlingen. Hon hänvisade till
                        polisen. Den 24 augusti ringde de återigen till DD och begärde att få ta del av
                        handlingen. Den 27 augusti lämnades den slutligen ut.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 3948-2007      Sid 2 (6)



AA och BB är kritiska till den långa handläggningstiden och till kommunens
tjänstemäns ovilja att kontakta dem per telefon när de begärt detta vid ett flertal
tillfällen.

Utredning
Anmälan remitterades till Plan- och byggnämnden i Strängnäs kommun för
utredning och yttrande. I sitt remissvar beslutat vid sammanträde den 17 oktober
2007 uppgav nämnden bl.a. följande.

      AA och BB:s fråga om vad som föranlett byggsektionen att skicka skrivelsen med
      formuleringen att ”det har kommit till vår kännedom” blev aktuell när bygglovchef
      CC träffade AA för att denne önskade redovisa vilka säkerhetsåtgärder som uppgavs
      finnas på tomten. Detta möte ägde rum den 9 juli 2007. AA frågade då om
      kommunen fått in en anmälan, och önskade i så fall ta del av denna. CC svarade att
      det troligen varit fråga om ett anonymt telefonsamtal, och den dokumentation som i
      så fall fanns var då troligen endast en tjänsteanteckning angående en anonym
      anmälan om misstänkt bristande poolsäkerhet. AA insisterade på att få ta del av all
      dokumentation i ärendet. Då det var semestertider fanns det ingen möjlighet att
      kontakta CC:s medarbetare DD, som skrivit kommunens förfrågan. Vidare hade CC
      själv semester v. 31 och 32.
      Så snart både CC och DD var tillbaka från ledigheten undersökte CC vad som
      föranlett kommunens skrivelse. Det stod omedelbart klart för CC att det som
      föranlett skrivelsen till AA var ett dokument som felaktigt blivit skickat till
      Strängnäs kommun från polismyndigheten i Södermanland. – – –
      Det aktuella dokumentet är ett utskrivet e-postmeddelande som brevledes kommit
      till Strängnäs kommun från polismyndigheten. I detta e-postmeddelande framgår
      tydligt att meddelandet är direkt ställt till polisen, samt att frågeställaren inte önskar
      att dennes namn ska nämnas i de fall polisen tar kontakt med poolägaren. I kontakter
      med polisen är det fullt möjligt att få vara anonym i en anmälan, trots att man uppger
      sitt namn i kontakt med polisen. I det aktuella fallet var det dessutom inte frågan om
      en regelrätt polisanmälan, utan om en allmän förfrågan om huruvida poolsäkerhet
      kan vara ett polisärende. – – –
      Enligt kontorets odelade uppfattning var det inte på något sätt självklart att
      handlingen omedelbart kunde lämnas ut, en prövning av om handlingen omfattades
      av sekretessen med anledning av att det fanns fog för antagandet att handlingen
      felaktigt skickats till kommunen, var för handen. CC ringde dock upp personen som
      skrivit förfrågan till polisen och förklarade att det tyvärr fanns stor sannolikhet att
      kommunen skulle komma att bli skyldig att lämna ut den skrivelse som aldrig var
      avsedd att komma till kommunen. Detta skulle innebära att dennes önskan att få vara
      anonym inte skulle kunna uppfyllas. CC beklagade uppriktigt detta, och förklarade
      att detta var följden av ett förbiseende från polismyndighetens sida. Frågeställaren
      blev upprörd och ledsen över detta. CC lovade att vidare kontrollera saken med
      polisen för att se om det fanns någon lösning.
      En första telefonkontakt med polismyndigheten togs under v. 33. Då var närpolis-
      chefen i Strängnäs på semester och dennes vikarie kunde bara bekräfta att det
      föreföll som om meddelandet felaktigt var skickat till Strängnäs kommun, men
      denna kunde inte tala om hur man skulle kunna lösa problemet på ett korrekt sätt.
      CC ombads återkomma när ordinarie närpolischef var tillbaka från sin semester.
      Under vecka 34 nådde CC närpolischef EE och redogjorde för problemet.
      Närpolischefen konstaterade direkt att polismyndigheten gjort fel som skickat vidare
      utskriften av e-postmeddelandet utan att ha insett att handlingen i och med detta
      skulle komma att bli offentlig, och frågeställarens önskan att vara anonym i
      kontakten med poolägaren inte skulle kunna uppfyllas. CC hävdade att polisen enligt
      Plan- och byggnämnden i Strängnäs kommun skulle raderat frågeställarens namn
      och telefonnummer innan utskriften av e-postmeddelandet skickades till Strängnäs
      kommun. Alternativt skulle polismyndigheten själv tagit de erforderliga direkta
                                                                         Dnr 3948-2007     Sid 3 (6)



      kontakterna med Strängnäs kommun, exempelvis genom ett telefonsamtal
      eller ett e-postmeddelande där det framgår att någon är bekymrad för säkerheten
      vid nämnda pool utan att nämna något namn. Närpolischef EE var helt enig med CC
      om att ärendet skulle ha hanterats på detta sätt samt att skickandet av det
      ursprungliga e-postmeddelandet till Strängnäs kommun var fel.
      I diskussionen med närpolischef EE förklarade CC vidare att man måste hitta en
      lösning som är i enlighet med gällande lagstiftning. Även om ”sunt förnuft” säger en
      sak är det av yttersta vikt att man har lagstöd för en eventuell lösning på en delikat
      fråga. Offentliga handlingar ska lämnas ut. CC nämnde att en tänkbar lösning på den
      uppkomna situationen vore ett officiellt återtagande av brevet från polisen. En annan
      lösning skulle vara att utreda frågan om det vore möjligt att med stöd av sekretess
      enbart radera frågeställarens namn och telefonnummer från brevet. Brevet skulle då
      omedelbart ha kunnat lämnas ut till AA. Det väsentliga för AA borde inte vara att
      prompt få reda på namnet på den som gjort ”anmälan”, utan det viktiga vore i stället
      att få ta del av den oro och de frågor som frågeställaren hade om den aktuella
      poolen. Vem frågeställaren är borde vara oviktigt.
      EE ställde sig inte avvisande till att formellt återta skrivelsen, men förklarade att hon
      först avsåg kontakta de inblandade parterna för att personligen redogöra för
      omständigheterna. – – –
      I och med att AA fått information om vem som föranlett kommunens skrivelse lät
      CC saken därefter bero i tron att ärendet är utagerat. I synnerhet eftersom den person
      som skrev brevet förklarat att polisen nu ringt och pratat med båda parter, grannen
      hade fått reda på att det var de som skrivit ett brev till polisen samt att frågan nu var
      avklarad. I efterhand är det enkelt att konstatera att detta var fel bedömning.
      Handlingen skulle lämnats ut.
I remissvaret bemötte nämnden även ett antal frågor som ställts av anmälaren.
Nämnden framförde bl.a. att kommunens tjänstemän har en mycket god kunskap
om offentlighetsprincipen och att de alltid försöker att så fort som möjligt ta
kontakt med någon som önskar detta. Det aktuella ärendet hade dock handlagts
under semestertider, då bemanningen inte är lika hög som under resten av året.

AA och BB kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 27 juni 2008 anförde JO Axberger följande.

Rättslig reglering
Regler om säkerhet kring simbassänger finns såväl i ordningslagen som i bygglag-
stiftningen. Polismyndigheten utövar tillsynen enligt 3 kap. 5 § ordningslagen.
Kommunens byggnadsnämnd eller motsvarande nämnd utövar tillsyn enligt 3 kap.
15–17 §§ och 10 kap. plan- och bygglagen. Sådan tillsyn utgör myndighets-
utövning. Den som är föremål för tillsyn har i egenskap av part rätt till insyn i
ärendet, 16 § förvaltningslagen och 14 kap. 5 § sekretesslagen. Parters rätt till insyn
är en elementär princip i förvaltningsförfarandet, se vidare Hellners och
Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2007, s. 172. Parts insynsrätt kan
gälla även uppgifter och handlingar som annars omfattas av sekretess.

Part äger självfallet även samma rätt som envar enligt reglerna om allmänna
handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen, TF, och sekretesslagen. En
handling är enligt 2 kap. 3 § TF allmän om den förvaras hos en myndighet och
enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.
En handling anses enligt 6 § inkommen till en myndighet, när den har anlänt till
myndigheten eller kommit behörig befattningshavare tillhanda.
                                                                   Dnr 3948-2007    Sid 4 (6)



Enligt 2 kap. 12 § TF ska en allmän handling som får lämnas ut – som alltså inte
omfattas av någon sekretessbestämmelse – på begäran ”genast eller så snart som
möjligt” på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen.
Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en allmän handling också
har rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller en kopia av handlingen till den
del denna får lämnas ut. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt. Besked i
utlämnandefrågan bör normalt lämnas redan samma dag som en begäran har gjorts.
Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är
nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade
handlingen är allmän och offentlig.

En begäran att få ta del av allmän handling ska göras hos den myndighet som
förvarar handlingen, 2 kap. 14 § TF. Av 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen
framgår att om en viss befattningshavare vid en myndighet enligt arbetsordningen
eller ett särskilt beslut svarar för vården av en handling, är det den befattnings-
havaren som i första hand ska pröva frågan om handlingens utlämnande. Av det
övergripande skyndsamhetskravet följer, att om den som på det sättet svarar inte är
på plats, t.ex. på grund av sjukdom eller semester, åligger det myndigheten att se
till att någon annan tjänsteman finns tillgänglig för att pröva framställningar från
allmänheten (jfr Bohlin, Offentlighetsprincipen, sjunde upplagan 2007, s. 159). I
tveksamma fall ska den som svarar för handlingen hänskjuta frågan till
myndigheten, om det kan ske utan att det tar för lång tid. Vägrar handläggaren att
lämna ut en handling eller lämnas handlingen ut med förbehåll, som inskränker
sökandens rätt att berätta om dess innehåll eller annars förfoga över den, ska
handläggaren, om sökanden begär det, hänskjuta frågan till myndigheten. En
myndighets beslut att inte lämna ut en handling får i princip grundas endast på att
handlingen inte är allmän eller, om handlingen är allmän, att den innehåller
uppgifter som omfattas av sekretess enligt någon bestämmelse i sekretesslagen.

Om en framställning att få ta del av en handling inte kan tillmötesgås fullt ut ska,
enligt 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen, den som begär handlingen
underrättas om detta. Han eller hon ska också underrättas om möjligheten att
begära att frågan hänskjuts till myndigheten och att ett formligt beslut av
myndigheten krävs för att ett avgörande ska kunna överklagas. Myndighetens
avslagsbeslut kan överklagas enligt 15 kap. 7 § sekretesslagen.

Bedömning
Kommunens skrivelse till AA och BB utgjorde ett led i myndighetsutövning.
Åtgärden var som framgått motiverad av de uppgifter som hade inkommit
angående eventuellt bristfälliga säkerhetsanordningar kring den simbassäng som
finns på makarna AA och BB:s fastighet. Dessa uppgifter fanns dokumenterade i
en skrivelse som enligt vad som beskrivs i nämndens yttrande till JO tillställts
kommunen. Skrivelsen var således en allmän – inkommen – handling som hörde
till det ärende som påbörjats. När AA den 9 juli begärde att få ta del av
handlingarna i ärendet ålåg det kommunen att skyndsamt ta ställning till om
handlingen skulle lämnas ut. Det enda hinder som skulle ha kunnat föreligga mot
                                                                        Dnr 3948-2007     Sid 5 (6)



ett utlämnande vore att någon del av handlingen skulle ha omfattats av sekretess.
Sekretessen skulle vidare ha varit av sådant slag att den gällde även gentemot part.

En uppgiftslämnares identitet kan i vissa fall vara skyddad av sekretess. Det kan
vara fallet exempelvis i brottsutredande sammanhang (9 kap. 17 § sekretesslagen)
och även i delar av den kommunala verksamheten (7 kap. 6 § sekretesslagen).
Huvudregeln är dock, här som i övrigt beträffande allmänna handlingar, att
sekretess inte gäller. Frågor om hanteringen av anonyma anmälningar i kommunala
sammanhang är belyst i JO 2006/07 s. 366:

      Den muntliga information som inhämtas och de kontakter och övriga åtgärder som
      förekommer under ett ärendes handläggning måste dokumenteras. Dokumentationen
      skall vara permanent utförd samt daterad och signerad. För vissa fall framgår denna
      dokumentationsskyldighet direkt i lag. I 15 § förvaltningslagen (1986:223) före-
      skrivs att uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och
      som kan ha betydelse för utgången i ett ärende skall antecknas av myndigheten, om
      ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Denna lagstadgade dokumen-
      tationsskyldighet skall trygga parters rätt enligt 16 och 17 §§ förvaltningslagen att få
      del av uppgifter i ett ärende.
      Det är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning
      behövliga uppgifter redovisas i akten. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i
      den ordinarie handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande
      organet inom myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för
      att en granskning av ärendet i efterhand skall kunna ske.
      Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller är hans eller hennes identitet bekräftad
      på annat sätt är namnet enligt min mening en uppgift som omfattas av den här
      redovisade dokumentationsskyldigheten. Jag vill understryka att detta gäller oavsett
      vad anmälan rör.
      Om namnet finns intaget i en allmän handling (se 2 kap. 3, 6 och 7 §§ tryckfrihets-
      förordningen, TF) kan namnet inte hemlighållas utan stöd i sekretesslagen
      (1980:100). Antecknas uppgifterna direkt i diariet innebär detta att de redan genom
      anteckningen blir del av en allmän handling (se 2 kap. 7 § andra stycket 1 TF). Om
      dokumentationen sker i en separat handling blir denna i och för sig normalt inte
      allmän förrän handlingen har expedierats eller ärendet har slutbehandlats (se 2 kap. 7
      § första stycket TF). I den sist nämnda situationen medför dock rätten till partsinsyn
      att det krävs stöd i sekretesslagen för att hindra att den som anmälan riktar sig emot
      får reda på anmälarens namn.
      När uppgiften om en anmälares namn är känd för myndigheten kan anmälaren alltså
      inte själv bestämma om uppgiften skall lämnas ut eller inte. Eftersom frågan om
      sekretess för en uppgift skall prövas vid varje enskilt tillfälle som ett utlämnande av
      uppgiften aktualiseras, kan en handläggare inte heller lova att uppgiften inte kommer
      att lämnas ut.
I det nu aktuella ärendet hade det relativt enkelt kunnat konstateras, att någon hos
plan- och byggnämnden i ärendet tillämplig sekretessregel inte finns. Handlingen
skulle således omgående ha lämnats ut.

Att den person som förvarade handlingen inte var på plats saknar som framgått av
redogörelsen för den rättsliga regleringen betydelse. Jag noterar för övrigt att i
skrivelsen till makarna AA och BB var bygglovschefen CC angiven som den
person till vilken frågor skulle riktas, vilket får tolkas som att det var han som var
ansvarig handläggare, ett antagande som vinner stöd av vad som i övrigt fram-
kommit. I den egenskapen borde han ha varit bekant med ärendet. Den fråga han
fick om vad som föranlett nämndens skrivelse var förutsebar och han borde
                                                                      Dnr 3948-2007    Sid 6 (6)



omgående ha kunnat besvara den korrekt. I alla händelser har det ålegat honom att
skyndsamt undersöka vilket underlag som fanns och ge ett besked i utlämnande-
frågan. Detta dröjde nu i stället till slutet av augusti, vilket är långtifrån godtagbart.
Detsamma gäller underlåtenheten att besvara makarna AA och BB:s försök att nå
kontakt per telefon, oavsett om kommunens tjänstemän ansett sig ha något att
tillföra eller inte (jfr 4 och 5 §§ förvaltningslagen).

Nämndens utgångspunkt för handläggningen synes ha varit att polismyndigheten
gjort fel som skickat över skrivelsen till kommunen. Jag har svårt att förstå detta.
Som framgått har kommunen ett tillsynsansvar. Om polismyndighetens bedömning
var att ärendet i första hand borde handläggas av kommunen var åtgärden att
översända skrivelsen adekvat. Eftersom nämnden inledde ett ärende i anledning av
skrivelsen kan den inte heller ha betraktat denna som något nämnden inte hade med
att göra. Möjligen menar nämnden att polisen borde ha nöjt sig med att muntligen
upplysa om skrivelsens innehåll. Bortsett från att detta hade varit ett mindre
ändamålsenligt sätt att hos kommunen anhängiggöra saken, skulle det i så fall
likväl ha ålegat nämnden att i en tjänsteanteckning dokumentera informationen,
inklusive uppgiften att det fanns en skrivelse om saken hos polisen. Eftersom
skrivelsen var av sådant slag att den torde ha varit tillgänglig för AA och BB redan
hos polisen skulle en muntlig underrättelse inte heller ha gjort någon skillnad från
offentlighetssynpunkt.

I detta ärende är det tydligt att kommunens företrädare inte ansåg det lämpligt att
lämna ut den aktuella handlingen. Rätten att utfå allmänna handlingar ger
emellertid inget utrymme för överväganden av det slag som förekom. Det som
redovisas i den vägen i nämndens yttrande till JO är från offentlighetssynpunkt
tvivelaktigt; planerna på att den aktuella skrivelsen på ett eller annat sätt borde
återsändas till polisen förefaller direkt lagstridiga. Nämnden har i sitt yttrande till
JO uppgivit att kommunens tjänstemän har en mycket god kunskap om
offentlighetsprincipen. Det som framkommit i detta fall ger inte stöd för den
bedömningen. Nämnden förtjänar tvärtom kritik för den okunnighet om gällande
regler som handläggningen av ärendet uppvisar.
