# Kritik mot en rådman för underlåten handläggning av fyra tvistemål; även fråga om hans straffrättsliga ansvar

JO 2007-02-23 dnr 3981-2005

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2007-02-23          3981-2005              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en rådman för underlåten handläggning av fyra tvistemål;
                        även fråga om hans straffrättsliga ansvar

                        Anmälan och initiativ
                        I en anmälan, som kom in till JO den 12 september 2005, framförde AA klagomål
                        mot Växjö tingsrätt med anledning av handläggningstiden i ett tvistemål (T 409-
                        00). Han uppgav att han år 2000 givit in en stämningsansökan till Växjö tingsrätt
                        och att tingsrätten ännu inte tagit upp målet till handläggning.

                        Under utredningen framkom att mål T 409-00 hade samband med ytterligare tre
                        tvistemål: T 1202-96, T 151-97 och T 1108-97. Jag beslutade den 4 november
                        2005 att även ta upp handläggningen av dessa tre mål till granskning i detta ärende.

## Utredning

Dagboksbladet och akten i mål T 409-00 infordrades och granskades. Vidare
                        infordrades och granskades dagboksbladen i mål T 1202-96, T 151-97 och T 1108-
                        97. Följande framkom.

                        T 1202-96
                        I en ansökan om stämning, som kom in till tingsrätten den 22 augusti 1996, yrkade
                        BB bättre rätt till en fastighet. Svarande i målet var CC, som var f.d. hustru till BB.
                        Handläggningen av målet påbörjades och handläggningsåtgärder vidtogs fram till
                        februari 2001. Därefter vidtogs inte någon på dagboksbladet dokumenterad åtgärd
                        som förde målets handläggning framåt. Enligt en tjänsteanteckning på
                        dagboksbladet hade tingsrätten den 29 oktober 2004 en kontakt med
                        kärandeombudet angående det aktuella målet och de mål som hade samband med
                        detta, varvid överenskommelse träffades om en gemensam förberedelse med
                        huvudmännen på plats i början av år 2005. Något sådant sammanträde kom
                        emellertid inte till stånd. Den 30 september 2005 hade tingsrätten ytterligare en
                        kontakt med kärandeombudet i anledning av att käranden avlidit.

                        T 151-97
                        Ansökan om stämning inkom till tingsrätten den 30 januari 1997. Kärande i målet
                        var BB och svarande var CC. Målet avsåg ogiltigförklaring av äktenskapsförord.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 3981-2005     Sid 2 (6)




Målet handlades fram till april 2001. Därefter hade någon på dagboksbladet
dokumenterad åtgärd som fört målets handläggning framåt inte vidtagits.

T 1108-97
Den 23 juli 1997 överlämnades från kronofogdemyndigheten ett mål om
betalningsföreläggande avseende en fordran. Kärande i målet var DD, hustru till
BB, och svarande i målet var CC. Sedan april 2001 hade det enligt vad som
framgick av dagboksbladet inte vidtagits någon åtgärd som drev målets
handläggning framåt.

T 409-00
Ansökan om stämning i ett mål som gällde bättre rätt till fast egendom inkom till
tingsrätten den 7 mars 2000. Kärande i målet var CC och svarande var AA. Såvitt
framgick av dagboksbladet hade tingsrätten sedan juni 2001 inte vidtagit någon
åtgärd som fört målets handläggning framåt.

Muntliga upplysningar inhämtades från administratören EE vid tingsrätten, som
uppgav att de aktuella målen handlades på tingsrättens rotel 3 och att roteln
övertogs av rådmannen FF den 1 oktober 2002.

På grund av vad som kommit fram fann jag anledning anta att tjänstefel enligt 20
kap. 1 § brottsbalken hade begåtts. Jag beslutade därför den 4 november 2005 att
inleda förundersökning angående sådant brott.

Förundersökningen och vidare utredning
Under förundersökningen hölls förhör med FF som delgavs misstanke om tjänstefel
enligt följande gärningsbeskrivning.
      Fyra tvistemål vid Växjö tingsrätt, T 1202-96, T 151-97, T 1108-97 och T 409-00,
      anhängiggjordes under perioden augusti 1996–mars 2000. Målen har visst samband
      med varandra. Handläggningen påbörjades i vart och ett av målen i anslutning till att
      de anhängiggjordes. Under tiden juli 2001–september 2005 har emellertid inte några
      förberedelseåtgärder som fört målen mot avgörande vidtagits. De handläggs på rotel
      3 som sedan den 1 oktober 2002 innehas av rådmannen FF.
      Under en tid av cirka fyra år och två månader har således inte några åtgärder
      vidtagits i målen i syfte att driva förberedelserna framåt. Föreskriften i 42 kap. 6 §
      tredje stycket rättegångsbalken om att förberedelsen skall bedrivas med inriktning
      mot ett snabbt avgörande har härigenom åsidosatts. Ansvaret för denna
      underlåtenhet åvilar, sedan den 1 oktober 2002, FF i egenskap av innehavare av den
      rotel på vilken målen handläggs. Genom sin underlåtenhet har FF uppsåtligen eller
      av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften som
      domare.
Vid förhöret bestred FF ansvar. Han gjorde i första hand gällande att han inte hade
åsidosatt vad som gäller för uppgiften och i andra hand att gärningen skulle
bedömas som ringa. Han förnekade därvid att några förberedelseåtgärder inte
skulle ha vidtagits under den tid som påstods. Vidare menade han att det ålåg
honom som rotelansvarig att verka för en uppgörelse i målet och att denna
skyldighet inte var underordnad skyldigheten i 42 kap. 6 § rättegångsbalken (RB).
                                                                        Dnr 3981-2005     Sid 3 (6)




För det fall han likväl skulle anses ha brustit i vad som ålegat honom så menade
han att gärningen med hänsyn till de samlade omständigheterna var ringa.

Därutöver uppgav han bl.a. att han årligen haft fyra fem kontakter med
kärandeombudet i två av målen, vilka emellertid inte dokumenterats. Han har,
sedan han övertog ansvaret för målen, arbetat med inriktningen att de skulle
avgöras genom en uppgörelse mellan parterna.

Sedan förhöret hållits fann jag inte längre anledning att fullfölja
förundersökningen, varför jag den 19 januari 2006 beslutade att lägga ned
densamma.

FF bereddes därefter tillfälle att komplettera de upplysningar han lämnade vid
förhöret som hölls med honom rörande målens handläggning. Ärendet remitterades
också till tingsrätten, som anmodades att lämna upplysningar och yttrande
angående lagmannens kännedom om handläggningen av de aktuella målen samt
vilka överväganden som gjordes och åtgärder som vidtogs med anledning därav.

Tingsrätten (lagmannen GG) anförde i ett remissvar att det förekommit vakanser
bland domare och notarier – bl.a. hade en domartjänst varit obesatt under närmare
ett års tid – samt att under åren 2003–2004 ökade antalet inkomna brottmål med 25
%. Han yttrade beträffande handläggningen av de aktuella målen följande.
      Det är naturligtvis i alla avseenden olyckligt att mål blir så gamla som de nu
      aktuella. Jag har följt målen under i vart fall sex år och man kan fråga sig om det sätt
      som valdes för att driva målen var det rätta. Från tingsrättens sida gjordes såsom
      återgivits intensiva insatser för att kunna avsluta målen. Jag har även intrycket av att
      ombuden i de äldsta målen gjort vad som står i deras makt för att få till stånd en
      lösning men utan framgång. Med hänsyn till de särskilda förhållandena i målen är
      jag – trots den långa tidsutdräkten – ändå av den uppfattningen att det varit det bästa
      sättet att driva målen. De närmast ansvariga för målen har varit erfarna vad gäller
      handläggning av tvistemål. Tingsrättens personalsituation och måltillströmningen till
      tingsrätten under de senaste åren har ofrånkomligt dessutom medfört att tiden för att
      ägna sig åt tvistemål minskat. Det har även påverkat möjligheterna till en ännu
      kraftfullare styrning av de aktuella målen än vad som nu blivit fallet. Av vad som
      framgår av FF:s bifogade yttrande pågår för närvarande allvarliga försök att lösa
      tvisterna. På vilket sätt det kommer att ske är nu omöjligt att uttala sig om. Målen
      måste dock med de förutsättningar som nu gäller kunna avslutas inom en inte alltför
      avlägsen framtid och senast före detta års utgång. Avslutningsvis vill jag framföra
      att underlåtenheten att anteckna händelser i dagboken inte på något sätt är godtagbar
      och jag är övertygad om att sådana anteckningar kommer att ske fortsättningsvis.
Inför JO:s beslut i ärendet inhämtades aktuella dagboksblad i målen. Av dessa
framgick att målen ännu inte var avgjorda, att förlikningsdiskussioner alltjämt
pågick samt att det förevarit ett flertal kontakter mellan bl.a. tingsrätten och den
advokat som förordnats som boutredningsman i dödsboet efter BB.

I ett beslut den 23 februari 2007 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
Enligt 42 kap. 6 § tredje stycket RB skall rätten driva förberedelsen med inriktning
på ett snabbt avgörande. Denna regel innebär en kodifiering av en redan tidigare
                                                                   Dnr 3981-2005    Sid 4 (6)




gällande princip att ansvaret för att målets handläggning fortskrider ligger på rätten
(prop. 1986/87:89 s. 193).

AA uppgav i sin anmälan i september 2005 att han år 2000 gett in en
stämningsansökan till tingsrätten som ännu inte tagit upp målet till handläggning.
Vid den inledande granskningen av de aktuella målen framstod det som att
handläggningen avstannat från i vart fall juni 2001. Detta innebar att ingen åtgärd
som drivit målen framåt vidtagits från tingsrättens sida under en tid av drygt fyra
år. Under den tiden hade FF haft ansvar för målen under tre år.

Underlåten handläggning i ett mål vid en tingsrätt under så lång tid gör, enligt min
uppfattning, att det finns anledning att anta att den domare som varit ansvarig för
målet har åsidosatt vad som enligt den nyss nämnda bestämmelsen gäller för
domarens uppgift och därigenom gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel. Jag
beslutade därför att inleda förundersökning i ärendet.

När FF hördes uppgav han emellertid att han hade haft en kontinuerlig kontakt
med, som jag uppfattar honom, i vart fall ett av ombuden och en något mer
sporadisk kontakt med två av de andra ombuden och att alla varit inställda på att
målen skulle avgöras genom en förlikning. Han har uppgett att han vid samtalen
förvissade sig om att ombuden gentemot både sina huvudmän och i vissa kontakter
med varandra verkade i den riktningen.

Jag beslutade efter förhöret att lägga ned förundersökningen eftersom jag inte
längre ansåg mig kunna påstå att FF underlåtit att handlägga de aktuella
tvistemålen på ett sätt som medför straffansvar.

I förarbetena till 42 kap. 6 § tredje stycket RB understryks vikten av att domstolen
inte avhänder sig uppgiften att driva handläggningen av mål framåt. Där anges att
av det förhållandet att ansvaret för målets handläggning ligger på rätten följer bl.a.
att en part i princip inte har rätt att påkalla mer långvariga uppehåll i
handläggningen utöver vad som följer av reglerna om vilandeförklaring i 32 kap. 5
§ RB. Vidare framgår av bestämmelsen att ett snabbt avgörande av målet skall
prioriteras. Det är exempelvis inte tillåtet för en domare att låta ett mål ”ligga till
sig” i hopp om att en förlikning kan uppnås inom en oviss framtid (a. prop.). Det är
således av stor vikt att en domare agerar med fasthet vid utövandet av såväl den
formella som den materiella processledningen och att han är aktiv under
förberedelsen.

Det förhållandet att det av 42 kap. 17 § RB bl.a. framgår att rätten i de dispositiva
målen, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga
omständigheter, skall verka för att parterna förliks utgör inte i sig skäl att godta
långvariga uppehåll i handläggningen.

Om parterna uppger att de önskar komma överens men inte efter viss kortare tid
förmår att göra detta måste rätten, även om parterna inte själva begär det, mot
bakgrund av bestämmelsen i 42 kap. 6 § RB vidta åtgärder för att driva målet
                                                                   Dnr 3981-2005    Sid 5 (6)




framåt. Vilken åtgärd som i en sådan situation kan bli aktuell är beroende av bl.a.
vad saken gäller och hur långt förberedelsen avancerat. I många fall synes det vara
lämpligt att kalla till ett sammanträde för muntlig förberedelse (jfr 42 kap. 9 § RB).
Vid ett sådant kan under rättens ledning parternas ståndpunkter och förutsätt-
ningarna för en samförståndslösning utredas. I vissa fall kan det finnas skäl för
rätten att överväga möjligheten att förordna om särskild medling enligt 42 kap. 17
§ andra stycket RB.

Om någon överenskommelse inte kommer till stånd måste förberedelsen i målet
fortsätta. Detta gäller även om det synes stå mycket att vinna på en förlikning med
hänsyn till exempelvis målets komplexitet, processekonomiska faktorer eller andra
orsaker. Som sagts ovan kan inte rätten låta målet ”ligga till sig” i hopp om att en
förlikning skall träffas. Att förberedelsen drivs framåt innebär givetvis inte att
möjligheterna för parterna att senare träffa en överenskommelse har försuttits.

När FF övertog ansvaret för målen hade HH, enligt uppgift, under cirka ett års tid
försökt att få parterna att komma överens. Därefter hade en annan rådman ansvarat
för målen under cirka ett års tid utan att förberedelserna drivits framåt. FF borde
därför ha varit avsevärt mera aktiv redan när han övertog ansvaret för målen. Han
har i stället enligt min mening i realiteten helt avhänt sig ledningen av processen.
Det är helt oacceptabelt att han under en så lång tid som tre år endast nöjt sig med
återkommande besked från några av de inblandade ombuden som gav vid handen
att de verkade för en uppgörelse. Det är vidare anmärkningsvärt att han, såvitt
dagboksbladen utvisar, alltjämt inte har vidtagit någon annan handläggningsåtgärd
i målen än att han haft kontakter med vissa av ombuden och boutredningsmannen i
förlikningsfrågan. Jag konstaterar dessutom att om FF, på grund av målens
komplexitet, behövde särskild tid för att förbereda ett sammanträde hade han
behövt ordna med detta, eventuellt i samråd med GG.

Sammanfattningsvis förtjänar FF allvarlig kritik för att han under en mycket lång
tid underlåtit att vidta åtgärder som drivit förberedelsen av målen framåt.

Som FF och GG påpekat borde de kontakter som förevarit med ombuden ha
dokumenterats (jfr 5 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän
domstol). I första hand är det givetvis av vikt för parter och andra som vill ta del av
vad som förevarit i målet att det av handlingarna går att utläsa vad som
förekommit. Dokumentationen är också av betydelse om en annan domare behöver
sätta sig in i målets handläggning. Slutligen kan jag konstatera att om dagboken
och handlingarna på ett korrekt sätt hade återspeglat vad som förevarit i målen
hade frågan om det fanns anledning att anta att FF gjort sig skyldig till tjänstefel
bedömts på annat sätt. FF förtjänar således också kritik för att dokumentationen
varit bristfällig.

Lagmannen har det övergripande ansvaret för verksamheten vid tingsrätten. Om ett
mål blir liggande under en längre period utan att åtgärder som driver
handläggningen framåt vidtas måste lagmannen uppmärksamma och påpeka detta.
                                                                  Dnr 3981-2005   Sid 6 (6)




GG har visserligen löpande hållit sig underrättad om de aktuella målens förekomst
och deras status. Som jag uppfattar det har han emellertid under en lång tid låtit sig
nöja med beskeden att förlikningsförhandlingar pågår. Han har i sitt yttrande gett
uttryck för uppfattningen att det sätt på vilket målen handlagts, trots tidsutdräkten,
har varit det bästa med hänsyn till de särskilda förhållandena i målen. Enligt min
mening borde GG för FF ha påpekat vikten av att förberedelsen drevs framåt – och,
om så fordrats, ha vidtagit organisatoriska åtgärder för att bereda FF tid att vidta
nödvändiga åtgärder. För sin underlåtenhet i detta avseende kan GG inte undgå
kritik.
