# Polismyndighetens tillfälliga beslut om avstängning av en ordningsvakt har ansetts upphöra omedelbart sedan det upphävts av
en domstol efter ett överklagande

JO 2020-04-16 dnr 3981-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2020-04-16               3981-2018              1 (4)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polismyndighetens tillfälliga beslut om avstängning av en
                        ordningsvakt har ansetts upphöra omedelbart sedan det upphävts av
                        en domstol efter ett överklagande


                          Beslutet i korthet: Polismyndigheten stängde av AA från tjänstgöring som
                          ordningsvakt och omhändertog i samband med det hans bevis om förordnande som
                          ordningsvakt. AA överklagade beslutet om avstängning. Efter att kammarrätten
                          upphävt beslutet begärde AA att få tillbaka sitt bevis. Polismyndigheten lämnade dock
                          inte tillbaka det förrän kammarrättens dom vunnit laga kraft.
                          I beslutet uttalar JO att utgångspunkten bör vara att ett interimistiskt beslut upphör att
                          gälla omedelbart om det har upphävts, t.ex. efter ett överklagande. En annan
                          ståndpunkt kan dock i det enskilda ärendet vara motiverad, exempelvis av de syften
                          som ligger bakom den bestämmelse som gjort det möjligt att besluta interimistiskt.
                          I linje med detta synsätt anser JO att Polismyndigheten skulle ha återlämnat beviset
                          om förordnandet till AA direkt när kammarrätten upphävde myndighetens beslut. Det
                          har dock inte uttryckligen av reglering i författning eller på annat sätt framgått hur
                          myndigheten skulle hantera situationen. JO anser sig därför inte ha tillräckliga skäl att
                          kritisera Polismyndigheten.

## Bakgrund och anmälan

Polismyndigheten inledde ett ärende om återkallelse av AA:s förordnande som
                        ordningsvakt i december 2017. Den 19 december 2017 beslutade
                        Polismyndigheten att stänga av AA från tjänstgöring som ordningsvakt. Enligt
                        myndigheten kunde det antas att AA:s förordnande som ordningsvakt skulle
                        återkallas. AA:s bevis om förordnande som ordningsvakt omhändertogs dagen
                        därpå. AA överklagade beslutet om avstängning till förvaltningsrätten och
                        begärde inhibition. Förvaltningsrätten avslog begäran om inhibition och även
                        överklagandet. AA överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten.
                        Kammarrätten biföll överklagandet och upphävde underinstansernas
                        avgöranden den 29 maj 2018.

                        Med anledning av kammarrättens avgörande kontaktade AA Polismyndigheten
                        den 31 maj 2018 och bad muntligen att få tillbaka sitt bevis om förordnande
                        som ordningsvakt. Han fick till svar att Polismyndigheten övervägde att
                        överklaga kammarrättens dom och att han därför inte kunde få tillbaka beviset.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 3981-2018        Sid 2 (4)




Den 4 juni 2018 begärde AA ett skriftligt besked i frågan. Polismyndigheten
svarade den 7 juni 2018 att AA inte kunde få tillbaka beviset om förordnande
eftersom kammarrättens dom inte hade vunnit laga kraft och kammarrätten inte
heller hade förordnat att domen skulle gälla omedelbart.

I en anmälan som kom in till JO den 7 juni 2018 förde AA fram klagomål mot
Polismyndigheten. Han anförde i huvudsak följande. Kammarrätten har upphävt
Polismyndighetens beslut att stänga av honom från tjänstgöring som
ordningsvakt. Polismyndigheten har uppgett att myndigheten inte har för avsikt
att lämna tillbaka hans bevis om förordnande innan kammarrättens dom vunnit
laga kraft. En domstols dom gäller generellt sett omedelbart. Polismyndigheten
saknar därför laglig grund för att hålla honom fortsatt avstängd. Beslutet om
avstängning har påtagliga rättsverkningar för honom eftersom det hindrar
honom från att arbeta.

Polismyndigheten överklagade därefter kammarrättens dom till Högsta
förvaltningsdomstolen som den 6 september 2018 beslutade att inte meddela
prövningstillstånd. Efter att Polismyndigheten den 10 september 2018 fått del
av Högsta förvaltningsdomstolens beslut lämnade myndigheten tillbaka beviset
om förordnande som ordningsvakt till AA. Polismyndigheten avslutade sitt
ärende om återkallelse av AA:s förordnande som ordningsvakt den 1 oktober
2018 utan att förordnandet återkallades.

Utredning
Polismyndigheten uppmanades att yttra sig över AA:s anmälan och vilket
rättsligt stöd Polismyndigheten hade för att inte återlämna beviset om
förordnandet efter att kammarrätten upphävt underinstansernas avgöranden.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig efter att upplysningar hämtats in från
berörda befattningshavare.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Av dokumentationen i ärendet framgår att berörda befattningshavare ingående
      diskuterade frågan om Polismyndighetens beslut om avstängning skulle fortsätta
      att gälla, till dess att det förelåg en lagakraftvunnen dom. Med stöd av flera
      jurister gjordes bedömningen att den förvaltningsrättsliga huvudprincipen gällde,
      dvs. att kammarrättens avgörande var verkställbart först efter att det vunnit laga
      kraft. Så fort Polismyndigheten fick vetskap om att kammarrättens avgörande
      vunnit laga kraft återlämnades också beviset om ordningsvaktsförordnandet till
      AA.
      Det kan diskuteras om Polismyndigheten gjort en korrekt bedömning av
      rättsläget. Beslutet att stänga av AA från tjänstgöring var av tillfällig karaktär
      och gällde till dess att frågan om återkallelse av förordnandet prövats slutligt. I
      den nya förvaltningslagen är det tydligt att ett sådant tillfälligt beslut får
      verkställas omedelbart, vilket i någon mån talar för att en domstols upphävande
      av ett sådant beslut också bör gälla omedelbart. Enligt Polismyndighetens
      uppfattning saknas dock ett entydigt svar på den frågan i författning, praxis eller
      doktrin.
                                                                        Dnr 3981-2018        Sid 3 (4)




      I enlighet med regleringen i den nya förvaltningslagen får ett tillfälligt beslut
      alltid verkställas omedelbart. Beslut som innebär att Polismyndigheten stänger
      av en ordningsvakt från tjänstgöring, för tiden till dess att frågan om återkallelse
      har prövats slutligt, kan visserligen anses vara ett sådant beslut. Det saknas
      emellertid särskilda bestämmelser i förvaltningsprocesslagen eller lagen om
      ordningsvakter som tar sikte på en förvaltningsdomstols prövning av ett sådant
      beslut. Kammarrätten har inte heller förordnat att domen ska gälla omedelbart. I
      en sådan situation förefaller det därför rimligt att tillämpa huvudregeln om att
      domstolens avgörande är verkställbart först när det vunnit laga kraft.
      Det är av grundläggande betydelse att ordningsvakter har allmänhetens och
      Polismyndighetens förtroende. Därför måste det ställas höga krav på gott
      uppförande, omdöme och laglydnad hos en person som innehar ett förordnande
      som ordningsvakt. Enligt Polismyndighetens bedömning är det inte klarlagt att
      berörda befattningshavare har agerat felaktigt när de beslutade att avvakta med
      att lämna tillbaka AA:s ordningsvaktsförordnande, till dess att kammarrättens
      dom vunnit laga kraft.

Bedömning
Polismyndigheten har, i avvaktan på att frågan om återkallelse av AA:s
förordnande som ordningsvakt skulle prövas slutligt, fattat ett s.k. interimistiskt
beslut om att stänga av AA från sin tjänstgöring som ordningsvakt (se 9 § lagen
om ordningsvakter).

Möjligheten att stänga av en ordningsvakt har tillkommit för att kunna vägra en
ordningsvakt att tjänstgöra när det kan antas att förordnandet kommer att
återkallas. Avstängningen ska i sådant fall gälla till dess frågan om återkallelse
har prövats slutligt. (Se prop. 1979/80:122 s. 71.) När ett beslut om avstängning
har fattats ska ordningsvakten omedelbart överlämna beviset om förordnandet
till Polismyndigheten eller till en polis (se 3 § förordningen om ordningsvakter).
Polismyndighetens beslut att stänga av AA gällde alltså omedelbart.

Den frågeställning som aktualiseras i ärendet är om även beslutet att upphäva
det interimistiska beslutet gällde (i meningen att avstängningen upphörde)
omedelbart, eller om Polismyndigheten var tvungen att invänta den tidpunkt då
beslutet inte längre kunde överklagas innan beviset om förordnande
återlämnades. Polismyndigheten har lagt det sistnämnda synsättet till grund för
sitt agerande.

Huvudregeln inom förvaltningsrätten är att ett beslut får verkställas först när
tiden för överklagande har gått ut, dvs. när beslutet har fått laga kraft (se 35 §
första stycket förvaltningslagen, som trädde i kraft den 1 juli 2018). Skälet till
det är att rätten att överklaga beslutet annars kan bli illusorisk och att
rättssäkerhetsaspekter därför förutsätter att laga kraft inväntas innan beslutet
verkställs. Beslut som gäller endast tillfälligt får dock alltid verkställas
omedelbart (se 35 § andra stycket 2 förvaltningslagen). Ett typiskt exempel på
sådana beslut är interimistiska beslut.

Det finns inte någon generell reglering i författning om vad som ska gälla när en
myndighets interimistiska beslut upphävs av en högre instans. Frågeställningen
synes inte vara närmare kommenterad i den juridiska litteraturen och rättspraxis
                                                                   Dnr 3981-2018        Sid 4 (4)




är sparsam på området. Rättsfallet RÅ 1997 not. 242 kan dock nämnas, av
vilket framgår att ett beslut om att återkalla en registrering som
fastighetsmäklare, som enligt lag gällde omedelbart, också upphörde
omedelbart sedan det efter ett överklagande upphävts av en domstol.

Ett interimistiskt beslut syftar till att få rättsverkningar mot den enskilde endast
tillfälligt och att omedelbart, men inte slutligt, reglera ett visst förhållande. Det
fattas som regel tidigt under handläggningen och på ett underlag som inte är lika
fullständigt som vid den slutliga prövningen. Ett interimistiskt beslut förutsätter
också ofta att den slutliga prövningen med en viss grad av säkerhet kan antas
resultera i ett avgörande som reglerar det aktuella förhållandet på samma sätt
som det interimistiska beslutet gör.

När en överinstans upphäver ett interimistiskt beslut har den som regel gjort en
annan bedömning av sannolikheten att saken vid den slutliga prövningen får den
utgång som underinstansen antagit. Med hänsyn till det interimistiska beslutets
karaktär finns det då sällan anledning att låta åtgärden bestå i avvaktan på laga
kraft. Tvärtom finns det i stället ofta starka skäl för att den tillfälliga åtgärden
bör upphöra omedelbart, särskilt om den inneburit ingripande verkningar för
någon enskild.

Utgångspunkten bör därför vara att ett interimistiskt beslut upphör att gälla
omedelbart om det har upphävts, t.ex. efter ett överklagande. En annan
ståndpunkt kan dock i det enskilda ärendet vara motiverad, exempelvis av de
syften som ligger bakom den bestämmelse som gjort det möjligt att besluta
interimistiskt.

I AA:s fall ansåg kammarrätten att det inte kunde antas att hans förordnande
som ordningsvakt kunde komma att återkallas. Det har inte kommit fram några
skäl som talar för att beslutet om avstängning ändå borde ha fortsatt att gälla. I
linje med det synsätt som jag redovisat ovan anser jag att Polismyndigheten
därför skulle ha återlämnat beviset om förordnandet till AA direkt när
kammarrätten upphävde myndighetens beslut. Det har dock inte uttryckligen av
reglering i författning eller på annat sätt framgått hur myndigheten skulle
hantera situationen. Jag anser mig därför inte ha tillräckliga skäl att kritisera
Polismyndigheten.

Ärendet avslutas.
