# Kritik mot en överförmyndarnämnd för brister i tillsynen över ett förvaltarskap

JO 2006-11-08 dnr 3989-2004

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                      Sid
                                                                       2006-11-08        3989-2004              1 (11)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot en överförmyndarnämnd för brister i tillsynen över ett
                        förvaltarskap

                        Anmälan m.m.
                        Förvaltarskap var anordnat för AA. Den 8 augusti 1991 förordnade Solna tingsrätt
                        BB som förvaltare för AA. Överförmyndarnämnden i Solna kommun entledigade
                        den 10 september 2003 BB från uppdraget som förvaltare för AA och förordnade
                        en annan person i hans ställe.

                        CC, som är bror till AA, klagade på överförmyndarnämndens tillsyn över
                        förvaltarskapet under perioden 1994 till 2003. CC anförde bl.a. att
                        överförmyndarnämnden utan anmärkning godkänt årsräkningar med orimligt höga
                        levnadsomkostnader, att nämnden godtagit att det bland tillgångarna redovisats
                        klientmedel uppgående till stora belopp och att nämnden inte reagerat när
                        årsräkningar inte gavs in i tid. CC anförde vidare att det vid en efterföljande
                        revision visat sig att det för åren 2000 till 2002 saknades underlag för ca 2 300 000
                        kr och att överförmyndarnämndens bristande tillsyn hade givit förvaltaren
                        möjlighet att förskingra stora summor för AA.

## Utredning

Överförmyndarnämndens akt avseende AA samt gällande delegation vid nämnden
                        begärdes in och granskades. Av nämndens akt framgick bl.a. följande.

                        En bank var BB behjälplig med upprättandet av årsräkningar. I samråd med banken
                        ansökte BB, i vart fall såvitt avser årsräkningarna för åren 1999 till 2002, om och
                        beviljades anstånd med ingivandet till den 15 maj.

                        För år 1993 redovisade BB levnadskostnader för AA om knappt 130 000 kr.
                        Levnadskostnaderna för åren 1994 till 1998 redovisades till mellan ca 290 000 och
                        390 000 kr.

                        Årsräkningen för år 1999 inkom till överförmyndarnämnden den 3 maj 2000. I
                        årsräkningen upptogs bl.a. utgiftsposten ”levnadskostnader” om 421 967 kr.
                        Redovisade tillgångar vid årets slut uppgick till närmare 9 000 000 kr. Nämnden
                        begärde från BB in verifikationer avseende pension och ränte-/saldobesked samt




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                  Dnr 3989-2004    Sid 2 (11)




kontoutdrag från bank. Årsräkningen godkändes utan anmärkning den 22
november 2000.

Den 25 augusti 2000 inkom BB till överförmyndarnämnden med en skrivelse i
vilken han redogjorde för vissa problem avseende AA:s boende. I skrivelsen
uppgav BB att han för att lösa problemen avsåg att köpa en bostadsrättslägenhet för
AA:s räkning och att frigöra erforderligt kapital genom att sälja en henne tillhörig
fastighet. I ett beslut den 28 augusti 2000 lämnade överförmyndarnämnden, genom
en tjänsteman vid nämndens kansli, ”Tillstånd att försälja tomt och inköpa
bostadsrätt”.

Den 14 maj 2001 anmodade överförmyndarnämnden BB att senast den 5 juni 2001
inkomma med årsräkning för år 2000. Den 7 juni 2001 meddelade BB
överförmyndarnämnden bl.a. att han först då från banken hade fått ”korr” till
årsräkningen och att han snarast skulle sända in räkningen. I en skrivelse till BB
den 16 maj 2002 påpekade överförmyndarnämnden att den aktuella årsräkningen
inte hade inkommit. Den 8 juli 2002 påminde överförmyndar–nämnden BB om
detta. Årsräkningen för år 2000 inkom den 22 juli 2002. I årsräkningen upptogs
bl.a. utgiftsposten ”levnadskostnader” om 867 439 kr. Redovisade tillgångar vid
årets slut uppgick till drygt 10 000 000 kr. Bland tillgångarna ingick posten E.
Consulting AB, klientmedel om 2 269 626 kr. Årsräkningen godkändes utan
anmärkning den 26 juli 2002.

Årsräkningen för år 2001 inkom till överförmyndarnämnden den 17 maj 2002. För
detta år redovisades levnadskostnader om 642 559 kr. Kostnaderna uppgavs avse
”bl.a. nya möbler, tvättmaskin, duschkabin, husgeråd, vårdkostnader,
daginackordering, resor, utflykter”. Redovisade tillgångar vid årets slut uppgick till
knappt 9 000 000 kr. Av tillgångarna avsåg 543 550 kr posten E. Consulting AB,
klientmedel. Årsräkningen godkändes utan anmärkning den 26 juli 2002.

Överförmyndarnämndens granskningsbeslut beträffande årsräkningarna för åren
1999, 2000 och 2001 fattades av en tjänsteman vid nämndens kansli.

Årsräkningen för år 2002 inkom till överförmyndarnämnden den 22 juli 2003.
Redovisade levnadskostnader uppgick till 539 711 kr och tillgångarna vid årets slut
uppgick till drygt 6 000 000 kr.

Granskningen av årsräkningen för år 2002 behandlades vid överförmyndar–
nämndens sammanträde den 20 januari 2004. I nämndens protokoll antecknades
bl.a. att BB, trots upprepade förelägganden, inte styrkt uppgifterna i årsräkningen
med underlag som visade att AA haft de kostnader som uppgetts, att en utredning
som företagits med ledning av kontoutdrag visat betydande avvikelser i förhållande
till uppgifterna i redovisningen, att AA:s tillgångar vid utgången av år 2002 borde
ha uppgått till betydligt högre belopp än vad BB uppgett, att BB entledigats från
uppdraget som förvaltare, att polisanmälan gjorts med anledning av de
oegentligheter som syntes ha förelegat i de senare årens förvaltning och att en
särskild genomgång av årsräkningarna för åren 2000 och 2001 företagits som gett
                                                                 Dnr 3989-2004   Sid 3 (11)




vid handen betydande avvikelser i förhållande till de uppgifter BB lämnat. Vid
sammanträdet beslutade överförmyndarnämnden att granska årsräkningen för 2002
med anmärkning och att överlämna räkningen, jämte räkningarna för åren 2000 och
2001, till åklagaren som komplettering till polisanmälan.

–––

Efter en granskning av överförmyndarnämndens akt och delegationsordning
anmodades nämnden att yttra sig över anmälan. Av yttrandet skulle även framgå
överförmyndarnämndens synpunkter på om gällande delegationsordning hade
iakttagits i det aktuella tillsynsärendet och vad överförmyndarnämnden i allmänhet
vidtar för åtgärder för att följa upp att denna efterlevs.

Överförmyndarnämnden överlämnade som sitt remissvar en tjänsteskrivelse
upprättad den 17 juni 2005 av kanslichefen DD, Stadsledningsförvaltningen i
Solna.

Av överförmyndarnämndens yttrande framgick bl.a. följande.

Sedan en anhörig till AA slagit larm om att förvaltningen inte skett helt korrekt,
inleddes år 2003 en särskild granskning av förvaltarskapsärendet. Granskningen
ledde bl.a. fram till en polisanmälan mot förvaltaren BB och att denne byttes ut.
Överförmyndarnämnden begärde också in underlag från BB för att kunna granska
de aktuella årsräkningarna fullt ut. Då efterfrågat underlag och sluträkning från BB
inte inkom, utfärdades ett vitesföreläggande.

Med anledning av JO:s remiss och vad som framkom vid den särskilda
granskningen föranstaltade överförmyndarnämndens ordförande, i samråd med
stadsledningsförvaltningen, även om en oberoende granskning av handläggningen
under år 1999 och framåt. Den senare granskningen utfördes av Komrev inom
Öhrlings Pricewaterhouse Coopers (i fortsättningen Komrev) som redovisade
arbetet i en rapport.

I Komrevs granskningsrapport konstaterades att överförmyndarnämndens
registrering av allmänna handlingar inte uppfyllde sekretesslagens bestämmelser.
Beträffande delegationsordningen konstaterades i rapporten bl.a. att den var
allmänt hållen och mycket långtgående, även med beaktande av vissa
begränsningar som genomfördes den 1 januari 2004. Vad gällde iakttagelser
rörande överförmyndarnämndens granskning av den aktuella förvaltningen
hänvisades till en bilaga som fogades till rapporten.

I en sammanvägd bedömning konstaterades därefter i rapporten följande.

”Handläggningen inom ÖFN (överförmyndarnämnden; JO:s anmärkning) uppvisar
stora brister. Det är vår bedömning att bristerna huvudsakligen består av bristande
rutiner och planering av verksamheten. Dessa frågor måste anses utgöra en
grundläggande uppgift för nämnden i utövandet av tillsyn över förmyndare, gode
män och förvaltares förvaltning av enskildas egendom. Nämndens bristande
                                                                 Dnr 3989-2004   Sid 4 (11)




planering och anpassning till de krav som ställs på verksamheten och berörda
tjänstemän ger utrymme för misstag samt ifrågasättande av nämnden och enskilda
tjänstemän i myndighetsutövandet. I den mån åtgärder vidtagits har dessa varit som
följd av inträffade händelser snarare än en på riskanalys baserad åtgärd. Det
föreligger risk att nämnden, vid en prövning, inte med stöd av dokumentation kan
verifiera att ärenden handlagts på korrekt sätt.”

Överförmyndarnämnden konstaterade, mot bakgrund av innehållet i rapporten, att
det fanns stora brister i handläggningen hos nämnden. Genom att
delegationsordningen var alltför generell och långtgående hade för stort ansvar
lagts på enskilda tjänstemän att hantera och bedöma komplexa enskilda
ekonomiska förhållanden. I de fall brister funnits vid handläggningen eller vid
delegationsbeslut, hade nämnden inte haft tillräcklig kontroll och uppsikt.

Som en kommentar till CC:s anmälan i övrigt hänvisade överförmyndarnämnden
till två bilagor till Komrevs rapport. Bilagorna angavs utgöra dels en ”kronologisk
sammanfattning över samtliga aktiviteter i ärendet mellan 1999-02-18 och 2005-
04-01”, dels ”Noteringar … avseende åren 1999–2005 skildrar när nämnden
vidtagit vilka handlingar etc.”. Vidare hänvisade nämnden till ett underlag upprättat
den 10 september 2003 inför nämndens beslut att entlediga BB från uppdraget som
förvaltare för AA. I detta underlag konstaterades bl.a. att den genomgång av de
gångna årens årsräkningar som inleddes i juni 2003, sedan anhörig till AA framfört
klagomål mot förvaltningen, visat att anmärkningsvärt höga levnadskostnader
redovisats för AA och att underlag för kostnaderna tydligen aldrig kontrollerats då
de inte avprickats i årsräkningarna.

Trots redovisade brister konstaterade överförmyndarnämnden att det genom byte
av förvaltare, årsräkning med anmärkning, anmodan att inkomma med handlingar
etc. vidtagits en rad åtgärder i det enskilda ärendet.

Under rubriken Förslag till åtgärder anförde överförmyndarnämnden slutligen bl.a.
följande. De föreliggande bristerna är allvarliga och föranleder en rad omedelbara
åtgärder för att stärka överförmyndarnämndens kontroll och tillsynsmöjligheter.
Överförmyndarnämnden kommer därför att besluta om en ny delegationsordning. I
avvaktan på det beslutet dras gällande tjänstemannadelegation in med omedelbar
verkan. En särskild granskning av övriga förvaltarskapsärenden bör genomföras.
Överförmyndarnämnden avser vidare initiera en fullständig riskanalys av
verksamheten och utarbeta riktlinjer för vissa delar av verksamheten. Den juridiska
kompetensen hos överförmyndarnämnden bör förstärkas ytterligare. Under
förutsättning att erforderliga beslut fattas har överförmyndarnämnden för avsikt att
inleda arbetet med att rekrytera en person med juridisk kompetens, vilket kommer
att innebära en förstärkning av överförmyndarnämndens verksamhet.

–––
                                                                        Dnr 3989-2004      Sid 5 (11)




Sedan jag mottagit remissvaret fann jag anledning att begära ett förnyat yttrande
från överförmyndarnämnden. I remissen anmodades överförmyndarnämnden åter
att yttra sig över de påståenden CC gjort i sin anmälan. I remissen angavs vidare att
yttrandet skulle innehålla en redogörelse för vilka konkreta åtgärder
överförmyndarnämnden vidtagit vid granskningen av den dåvarande förvaltarens
redovisning av förvaltningen samt för överförmyndarnämndens syn på hur
nämndens granskning förhöll sig till de bestämmelser som gäller för
överförmyndares tillsynsverksamhet. Slutligen påpekades att det av yttrandet
också, som redan tidigare begärts, skulle framgå överförmyndarnämndens
synpunkter på om gällande delegationsordning hade iakttagits i det aktuella
tillsynsärendet och vad överförmyndarnämnden i allmänhet vidtar för åtgärder för
att följa upp att delegationsordningen efterlevs.

Överförmyndarnämnden överlämnade som sitt remissvar ett kompletterande
yttrande upprättat den 24 oktober 2005 av kanslichefen DD, med bl.a. följande
innehåll.
      1. JO ber nämnden kommentera AA:s levnadskostnader för åren 1999–2001, som
      enligt förvaltarens redovisning uppgått till 2 171 023 kr eller 60 306 kr per månad
      utan att överförmyndaren reagerade.
      Årsräkningarna för de gällande åren var kraftigt försenade i tiden. Årsräkningen för
      1999 godkändes först i november 2000 och de för 2000 respektive 2001 godkändes
      först i juli 2002. Då dessa årsräkningar var så kraftigt förskjutna i tiden har även
      nämndens bedömningar och åtgärder blivit på motsvarande sätt försenade. De
      konkreta åtgärder som överförmyndarnämnden vidtog i samband med den särskilda
      granskningen (se tidigare yttrande) blev därmed också förskjutna i tiden. I bilaga till
      tidigare yttrande finns redovisat vilka kompletterande uppgifter nämnden infordrade
      samt när påminnelser om dessa gått ut.
      Granskning av de aktuella årsräkningarna har skett på delegation och sedan anmälts
      till överförmyndarnämnden. Trots ovan redovisade åtgärder kan ändå konstateras att
      nämnden i sin tillsyn/granskning inte utrett de påtalade bristerna avseende de höga
      levnadskostnaderna.
      2. JO ber nämnden kommentera att överförmyndarnämnden utan anmärkning
      accepterade att förvaltaren på årsredovisningar som tillgång angivit ”klientmedel”
      som per den 31 december 2000 uppgick till 2 269 626 kr.
      Förvaltarens ”klientmedelskonto” är självfallet en kontantkassa som denne haft
      tillgång till. ”Klientmedelskonton” förekommer inte i ställföreträdarskapen. Medlen
      härrör huvudsakligen från likvid för huvudmannens fastighet som försåldes år 2000.
      Avsikten var naturligtvis att dessa pengar skulle sättas in på huvudmannen tillhörigt
      spärrat konto.
      –––
      4. JO ber överförmyndarnämnden yttra sig över om gällande delegationsordning har
      iakttagits i det aktuella tillsynsärendet.
      Som komplement till vad överförmyndarnämnden redan anfört beträffande
      delegation får nämnden lämna följande synpunkter.
      Dåvarande handläggaren/sekreteraren vid överförmyndarkansliet hade, enligt
      nämndens delegationsordning, rätt att granska årsräkningar. Den av nämnden
      utgivna delegationen var vid den aktuella tiden inte begränsad till storlek på
      tillgångar eller svårighetsgrad i övrigt. Således hade nämnda handläggare rätt att
      granska de ifrågavarande årsräkningarna, vilket betyder att gällande
      delegationsordning har iakttagits i detta hänseende. I dag skall årsräkningar med
                                                                       Dnr 3989-2004    Sid 6 (11)




      tillgångar eller inkomster överstigande 1 mnkr behandlas av nämnden liksom
      årsräkningar och sluträkningar av mer komplicerad natur. Som nämnts i tidigare
      yttrande har överförmyndarnämnden tidigare beslutat om revidering av sin
      delegationsordning. Denna reviderade delegationsordning har fastställts i
      sammanträde den 24 oktober 2005, § 61. Syftet med detta är att stärka nämndens
      tillsyn av den verksamhet för vilken nämnden ansvarar.
      5. Avslutningsvis frågar JO vad överförmyndarnämnden i allmänhet vidtar för
      åtgärder för att följa upp att delegationsordningen efterlevs.
      Till skillnad från delegationsbeslut i andra kommunala nämnder anger
      föräldrabalken att beslut tagna på delegation inte behöver anmälas till
      överförmyndarnämnden. Eftersom denna regel dock rimmar dåligt med kravet på
      överförmyndarnämndens tillsyn och uppföljning, har sedan lång tid delegerade
      beslut, såsom verkställda granskningar av årsräkningar, anmälts till nämnden. Också
      ifrågavarande beslut har anmälts till överförmyndarnämnden.
      Nämnas kan att vid de inspektioner som länsstyrelsen med jämna mellanrum utför
      av överförmyndarverksamheten, har länsstyrelsen tagit del av nämndens
      delegationsordning men inte haft några synpunkter på densamma. Verkligheten
      tycks dock visa på behovet av ovan nämnda revidering.
      En gång om året fastställer överförmyndarnämnden sin verksamhetsberättelse. Detta
      ärende ger nämnden tillfälle att få insyn i omfattningen och omsättningen på alla
      ärenden som pågår i verksamheten. Där framkommer antal ärenden av olika slag,
      antal påbörjade och avslutade ärenden etc., något som gett nämnden en insikt i
      vilken verksamhet som handlagts under året och därmed vilka viktiga
      delegationsbeslut som fattats.
      Därutöver vill nämnden återigen peka på det åtgärdspaket som finns redovisat i
      nämndens första yttrande. Dessa åtgärder genomförs nu enligt fastställd planering.

      Sammanfattande bedömning
      Överförmyndarnämnden har i sina båda yttranden redovisat de aktiviteter och
      bedömningar som förevarit i det aktuella ärendet vid tiden för de aktuella
      granskningarna. Överförmyndarnämnden kan konstatera att nämndens dåvarande
      rutiner för granskning av årsräkningar och uppföljning av utgiven delegation inte
      varit helt tillfredsställande. Den tillsyn överförmyndarnämnden utövat i det aktuella
      ärendet kan därmed inte anses förenlig med de bestämmelser som gäller för
      överförmyndarnämndens tillsynsplikt.
CC kommenterade remissvaren.

I beslut den 8 november 2006 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Inledningsvis vill jag klargöra att förvaltare inte står under JO:s tillsyn. Min
granskning omfattar därför endast överförmyndarnämndens handläggning och jag
kan inte uttala mig om förvaltarens åtgärder. Jag vill även anmärka att jag inte har
granskat handläggningen av tillsynsärendet ur alla aspekter och att jag valt att
begränsa min granskning till nämndens handläggning fr.o.m. år 2000.

Ingivandet av årsräkningen för år 2000
Enligt 14 kap. 15 § föräldrabalken (FB) skall en ställföreträdare före den 1 mars
varje år till överförmyndaren ge in en årsräkning innehållande en redogörelse för
förvaltningen under föregående år. Enligt 16 kap. 13 § FB får överförmyndaren,
om en ställföreträdare försummar att avge årsräkning i rätt tid, vid vite förelägga
                                                                 Dnr 3989-2004      Sid 7 (11)




denne att fullgöra sin skyldighet. Innan vitesföreläggande beslutas skall
överförmyndaren skriftligen påminna ställföreträdaren om dennes skyldigheter.

I förevarande fall dröjde det drygt 14 månader från det att BB enligt meddelat
anståndsbeslut skulle ha givit in årsräkningen för år 2000 till
överförmyndarnämnden, till dess att den kom in dit. I direkt anslutning till att
anståndstiden löpte ut anmodades BB att inom en kortare tid komma in med
räkningen. Sedan BB den 7 juni 2001 meddelat att han snarast skulle fullgöra sin
skyldighet vidtog överförmyndarnämnden, såvitt framgår av utredningen, inte
några åtgärder i detta avseende på nästan ett helt år. De åtgärder nämnden därefter
vidtog var att vid två tillfällen påminna BB om årsräkningen. Enligt min mening
borde överförmyndarnämnden redan i juni 2001, när varken utlovad årsräkning
eller ny anståndsbegäran kom in, ha agerat genom att vid vite förelägga BB att
avge räkningen. Jag är synnerligen kritisk till överförmyndarnämndens sätt att
hantera BB:s underlåtenhet att i detta avseende fullgöra sin skyldighet.

Granskningen av årsräkningar i övrigt
Ett viktigt inslag i den tillsyn över ställföreträdares verksamhet som
överförmyndaren enligt 16 kap. 1 § FB har, är att genom granskning av
årsräkningar kontrollera att den enskildes medel använts och placerats i enlighet
med gällande regler.

Bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns bl.a. i 12 kap 4 § och 14 kap.
7 och 8 §§ FB. Enligt bestämmelserna skall den enskildes medel i skälig
omfattning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt.
De medel som inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Pengar som
inte placeras på visst närmare angivet sätt och inte heller omedelbart behöver
användas, skall göras räntebärande genom att sättas in hos bank eller
kreditmarknadsföretag. Pengarna får sedan, med vissa undantag, endast tas ut med
överförmyndarens samtycke.

Vid sin redovisning av den förvaltade egendomen skall ställföreträdaren i
årsräkningen enligt 14 kap. 15 § FB ange den enskildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som räkningen avser. Årsräkningen skall också
innehålla en sammanställning av inkomster och utgifter under samma tid. Av
årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes
uppehälle eller nytta i övrigt.

I ett tidigare ärende hos JO (dnr 3874-2005) uttalade jag, vad gäller innehållet i
överförmyndarens granskning av årsräkningar, i ett inspektionsprotokoll den 3–5
oktober 2005 bl.a. följande. Vid granskningen skall en bedömning göras av om
redovisade poster är rimliga och om upptagna utgifter verkligen avser den enskilde.
För att möjliggöra en sådan bedömning måste utredas vad ospecificerade poster
innehåller. Redovisade utgifter skall granskas mot de verifikationer som bifogats
och mot de eventuella uttagstillstånd som lämnats. Saknas underlag beträffande en
                                                                  Dnr 3989-2004   Sid 8 (11)




post av större omfattning eller som av annan anledning är tveksam, måste
övervägas om underlag eller förklaring skall begäras in. Vidare skall
överförmyndaren vid granskningen förvissa sig om att de bankmedel som skall
vara spärrade också är det.

Av utredningen framgår att överförmyndarnämnden utan anmärkning godkände
årsräkningar för åren 1999 och 2000 i vilka redovisades ospecificerade
”levnadskostnader” för AA om 421 967 respektive 867 439 kr och årsräkning för
år 2001 med redovisade ”levnadskostnader” om 642 559 kr. I den senare räkningen
angavs att posten avsåg ”bl.a. nya möbler, tvättmaskin, duschkabin, husgeråd,
vårdkostnader, daginackordering, resor, utflykter”. Överförmyndarnämndens
remissvar kan inte uppfattas på något annat sätt än att dessa poster varken
kontrollerades mot verifikationer eller föranledde någon som helst förfrågan från
nämndens sida i samband med den ordinarie granskningen. Remissvaren ger inte
något besked om de redovisade posterna över huvud taget var föremål för några
överväganden innan de godkändes. De redovisade utgifterna för levnadskostnader
är ospecificerade och uppseendeväckande stora. Det är enligt min mening
uppenbart att överförmyndarnämnden, vid belopp av denna storleksordning, borde
ha begärt att utgifterna specificerades och infordrat verifikationer för dessa, innan
nämnden tog ställning till om årsräkningarna kunde godkännas eller inte.

Av utredningen framgår vidare att det i årsräkningarna för åren 2000 och 2001
bland tillgångarna per den 31 december upptogs posten E. Consulting AB,
klientmedel om 2 269 626 kr respektive 543 550 kr. Av årsräkningarna framgick
alltså att BB utan överförmyndarnämndens kontroll kunde disponera över
avsevärda belopp. Som framgår av ovan redovisade bestämmelser borde pengarna
ha satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag och därigenom försetts med
överförmyndarspärr. Vid den ordinarie granskningen av årsräkningarna borde
överförmyndarnämnden därför ha reagerat genom att omgående påfordra att
medlen sattes in hos bank eller kreditmarknadsbolag.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det förekommit mycket allvarliga brister i
överförmyndarnämndens granskning av årsräkningarna för de aktuella åren.
Överförmyndarnämnden förtjänar synnerligen allvarlig kritik för sin bristande
tillsyn över förvaltarskapet i de nu aktuella delarna.

Överlåtelse av fast egendom och förvärv av bostadsrätt
Av 14 kap. 11 § FB framgår att en ställföreträdare får överlåta huvudmannens fasta
egendom endast med överförmyndarens samtycke. Samtycke får lämnas endast om
överlåtelsen är lämplig med hänsyn till egendomens natur samt den enskildes
behov och samlade tillgångar. Enligt samma paragraf krävs också
överförmyndarens samtycke för förvärv av en bostadsrättslägenhet. Sådant
samtycke skall lämnas om inte förvärvet kan anses olämpligt med hänsyn till
egendomens natur eller andra omständigheter.
                                                                 Dnr 3989-2004   Sid 9 (11)




JO har i ett antal tidigare ärenden uttalat följande rörande underlaget för
överförmyndarens beslut i en fråga om tillstånd till överlåtelse av fast egendom. I
allmänhet bör finnas bl.a. utredning om fastighetens värde i form av ett
värderingsutlåtande utfärdat av en sakkunnig och opartisk person. Villkoren för
försäljningen bör anges så fullständigt som möjligt, helst genom att färdigt
köpekontrakt eller förslag till sådant inges till överförmyndaren. Överförmyndaren
skall ha ett sådant beslutsunderlag att han eller hon kan se till att priset inte
understiger fastighetens värde och att villkoren för betalning och i övrigt för
försäljningen är till huvudmannens fördel (se bl.a. JO 2002/03 s. 403). Enligt min
mening bör i huvudsak motsvarande principer tillämpas i fråga om tillstånd till
förvärv av bostadsrätt.

I 16 kap. 9 § FB anges att överförmyndaren, före ett ställningstagande till om
samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall bereda
huvudmannen och dennes närmaste släktingar tillfälle att yttra sig om det kan ske
utan avsevärd tidsförlust. Till ”förvaltningsåtgärd av större vikt” hör bl.a.
överlåtelse av fast egendom och förvärv av bostadsrätt.

I förevarande fall beslutade en sekreterare vid överförmyndarnämndens kansli om
tillstånd till överlåtelse av fast egendom och förvärv av bostadsrätt. Enligt den
delegationsordning som gällde vid den aktuella tidpunkten överläts emellertid inte
beslutanderätt enligt 14 kap. 11 § FB till tjänsteman. Sekreteraren var således inte
behörig att besluta i tillståndsfrågan. Det meddelade tillståndsbeslutet innehåller
inte några som helst villkor för den tilltänkta överlåtelsen respektive förvärvet.
Vidare saknade överförmyndarnämnden, såvitt framgår av utredningen, nödvändigt
beslutsunderlag i fråga om priser och övriga villkor för att vid sin bedömning
kunna ta hänsyn till huvudmannens intressen. Av utredningen framgår inte heller
om överförmyndarnämnden hört huvudmannen eller hennes närmaste släktingar
inför tillståndsfrågans prövning eller på vilka grunder nämnden avstått från att göra
det.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det förekommit flera allvarliga brister i
överförmyndarnämndens handläggning såvitt avser tillståndsfrågan. Jag är
synnerligen kritisk till nämndens handläggning också i denna del. Eftersom JO inte
brukar uttala sig om myndigheternas ställningstaganden i de sakfrågor som
ankommer på dem att avgöra, uttalar jag mig däremot inte i frågan om beslutet att
lämna samtycke i tillståndsfrågan är riktigt i sak.

Delegationen i övrigt
Med vissa närmare angivna undantag kan en överförmyndarnämnd med stöd av 19
kap. 14 § FB uppdra åt bl.a. en kommunal tjänsteman, med den kompetens som
behövs, att på nämndens vägnar avgöra ärenden.

Av utredningen framgår att överförmyndarnämndens arbete är organiserat så att
nämnden har ett eget kansli där tjänstemän med stöd av delegation sköter det
löpande arbetet. Den beslutanderätt som nämnden överlåtit till tjänsteman vid
                                                                    Dnr 3989-2004     Sid 10 (11)




nämnden avser enligt den i ärendet inhämtade delegationsordningen i och för sig
endast sådana grupper av ärenden som enligt den redovisade bestämmelsen får
delegeras.

Av den angivna bestämmelsen följer emellertid också att delegationen skall vara
anpassad till den enskilde tjänstemannens kompetens. I förarbetena till
bestämmelsen anförs i denna del att man bör kunna utgå från att bl.a.
överförmyndarnämnderna noga prövar vilka beslut som skall delegeras, att de
bedömer vilka kunskaper och vilken erfarenhet som krävs och att de tar ansvar för
att den person till vilken beslutsrätt överlämnas uppfyller de krav som måste ställas
(prop. 1995/96:47 s. 10). Med detta följer naturligtvis också en skyldighet för
överförmyndarnämnden att följa upp att delegationen vid varje tidpunkt också är
anpassad till kompetensen hos den tjänsteman som beslutanderätten har
överlämnats till. Omständigheterna i detta ärende talar med eftertryck för att
överförmyndarnämnden inte insett sitt ansvar härvidlag. Nämnden förtjänar
allvarlig kritik även i denna del.

Avslutande kommentarer
Överförmyndarnämnden har i sitt remissvar den 24 oktober 2005 uppgett att beslut
fattade med stöd av delegation sedan lång tid tillbaka anmäls till nämnden, trots att
lagstiftningen inte uppställer något sådant krav, för att säkerställa att nämnden
fullgör sitt tillsynsansvar och för att följa upp överförmyndarkansliets arbete.
Överförmyndarnämnden uppger vidare att den verksamhetsberättelse som årligen
fastställs ger nämnden tillfälle till insyn i omfattningen och omsättningen på de
ärenden som pågår i verksamheten.

Jag kan trots detta konstatera att det förekommit mycket allvarliga brister i den
tillsyn som för överförmyndarnämndens räkning utövats av kansliet över BB:s
förvaltning från år 1999 fram till dess att nämnden inledde den särskilda
granskningen. Det är uppenbart att den årliga verksamhetsberättelsen och
anmälandet av delegationsbesluten till nämnden inte har varit tillräckligt för att
följa upp arbetet inom kansliet. Det inger mycket starka betänkligheter att det inte
funnits en sådan intern kontroll att bristerna i tillsynen uppmärksammades tidigare.
Jag beaktar då särskilt att det aktuella förvaltarskapet omfattat så stora tillgångar att
ärendet definitivt inte kan ha ansetts vara ett rutinärende.

Av remissvaren framgår dock att överförmyndarnämnden har inlett ett arbete med
att stärka nämndens kontroll och tillsynsmöjligheter. Bland planerade åtgärder
nämns en revidering av delegationen, en särskild granskning av övriga
förvaltarskapsärenden, utarbetandet av riktlinjer för vissa delar av verksamheten
och en förstärkning av den juridiska kompetensen hos överförmyndarnämnden. Jag
har för avsikt att följa upp resultatet av detta arbete och kommer vid planeringen av
min inspektionsverksamhet att beakta det som har framkommit i ärendet.

Med anledning av Komrevs påpekanden om brister i överförmyndarnämndens
registrering av allmänna handlingar, vill jag anmärka att jag förutsätter att dessa
                                                                  Dnr 3989-2004   Sid 11 (11)




påpekanden lett till att nämnden numera har rutiner i dessa avseenden som
överensstämmer med sekretesslagens bestämmelser.

Jag har i detta ärende övervägt att inleda förundersökning avseende tjänstefel. Det
stod emellertid redan tidigt klart att det funnits långtgående och övergripande
brister i överförmyndarnämndens sätt att bedriva sin verksamhet. Framför allt mot
den bakgrunden kunde jag inte finna att det förelåg tillräcklig grund för ett beslut
om förundersökning. Jag nöjer mig därför med den synnerligen allvarliga kritik
som jag riktat mot överförmyndarnämnden i det föregående.
