# Kritik mot en verksamhetschef vid Skånes universitetssjukhus för hanteringen av en fråga om besöksinskränkningar för en anhörig till en patient som vårdades enligt hälso- och sjukvårdslagen

JO 2018-02-21 dnr 3999-2016

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-02-21              3999-2016              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot en verksamhetschef vid Skånes universitetssjukhus för
                        hanteringen av en fråga om besöksinskränkningar för en anhörig till
                        en patient som vårdades enligt hälso- och sjukvårdslagen


                          Beslutet i korthet: En verksamhetschef vid Skånes universitetssjukhus beslutade att
                          en anhörig till en patient som vårdades enligt hälso- och sjukvårdslagen bara fick
                          besöka patienten vid särskilt angivna tider. Dessa besökstider innebar en begräns-
                          ning i förhållande till hur den anhörige tidigare fått besöka patienten och till de
                          ordinarie besökstider som gällde på vårdavdelningen. Verksamhetschefen ansåg att
                          det rörde sig om åtgärder av rent verkställande art som han var behörig att vidta med
                          stöd av sjukhusets ordningsregler.
                          JO har tidigare uttalat att ett beslut att tills vidare förbjuda en anhörig att besöka en
                          patient som vårdas enligt hälso- och sjukvårdslagen inte kan ses som åtgärder av rent
                          verkställande art. När det gäller det nu aktuella fallet konstaterar JO att inte heller
                          beslut om besöksinskränkningar för en anhörig till en patient som vårdas inom den
                          frivilliga sjukvården kan betraktas som sådana åtgärder av rent verkställande art som
                          en verksamhetschef är behörig att vidta. Verksamhetschefen kritiseras därför för sin
                          bristande hantering.
                          Under ärendets handläggning har JO uppmärksammat oklarheter när det gäller de
                          rättsliga förutsättningarna för att meddela besöksinskränkningar i den frivilliga vården.
                          Att inskränka rätten att besöka en nära anhörig är mycket ingripande för enskilda,
                          såväl besökare som vårdtagare, och utgör ett intrång i deras familjeliv enligt artikel 8 i
                          Europakonventionen. Enligt JO är det därför viktigt att sådana inskränkningar grundas
                          på i lag bestämda förutsättningar och att beslut i ett särskilt fall kan överklagas till
                          domstol. När det gäller frivillig vård saknas sådan särskild reglering. JO uppmärk-
                          sammar regeringen på detta och väcker frågan om en översyn av lagstiftningen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 29 juni 2016 framförde AA klagomål mot
                        verksamhetschefen BB vid neurologiska kliniken i Malmö, Skånes
                        universitetssjukhus (SUS) inom Region Skåne. Han anförde att han som nära
                        anhörig till en svårt sjuk inneliggande neurologipatient (patienten) vid en viss
                        avdelning på kliniken i Malmö fått sina besökstider begränsade utan att
                        meddelas besvärshänvisning.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                           Dnr 3999-2016          Sid 2 (8)




AA bifogade två skrivelser från verksamhetschefen med innebörd att AA får
besöka patienten på visst angivet sätt.

Utredning
Beslutsordningen för Skånes universitetssjukvård hämtades in och granskades.
Ärendet remitterades därefter till Regionstyrelsen, Region Skåne, som i sitt
remissvar den 1 november 2016 anförde bl.a. följande:

      Lagstiftning och ordningsregler vid SUS

      Rätten att vistas i myndigheters lokaler
      Patienten vårdades vid tidpunkten för Anmälarens anmälan enligt hälso- och sjuk-
      vårdslagen (1982:763), HSL. Det finns inga bestämmelser om besöksinskränk-
      ningar i HSL. JO har emellertid flera gånger uttalat sig om allmänhetens tillträde
      till en myndighets lokaler. Av JO:s uttalanden framgår att huvudregeln är att en
      myndighets dörrar ska stå öppna för medborgarna. Allmänheten kan inte, trots
      denna huvudregel, kräva att röra sig fritt överallt och närsomhelst i en myndig-
      hets lokaler (se bl.a. JO:s ämbetsberättelser 2006/07 s. 408 och 2011/12 s. 594).
      En myndighet får begränsa allmänhetens tillträde till att endast gälla vissa lokaler
      eller under vissa tider. Det är med andra ord tillåtet att utfärda s.k. tillträdesreg-
      ler. Det är också tillåtet att meddela ordningsregler. Tillträdes- och ordnings-
      regler måste iaktta de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet enligt
      l kap. 9 § regeringsformen och får således inte vara godtyckliga eller diskrimi-
      nerande. Vid bedömning av om en myndighets tillträdes- eller ordningsregler
      uppfyller kraven på saklighet och opartiskhet är det av betydelse vilken slags
      verksamhet som bedrivs. JO har tidigare uttalat att det är skillnad mellan att
      besöka ett kommunalt bibliotek och att uppehålla sig i ett landstings sjukhus-
      lokaler. Ett sjukhus är inte en allmän plats och endast den som har ett befogat
      intresse av tillträde till lokalerna har rätt att vistas där. När en nära anhörig till en
      svårt sjuk inneliggande patient vill besöka patienten ska utgångspunkten enligt
      tidigare JO-uttalanden vara att den anhörige ska ges mycket goda möjligheter till
      detta. I fall då den anhörige utgör en fara för patienten eller förorsakar stora
      arbetsmiljöproblem, kan det vara tillåtet att utfärda besöksförbud för den anhör-
      ige. Ett förbud om att besöka en inneliggande patient vid ett sjukhus som bedrivs
      i offentlig regi ses enligt JO som ett beslut i kommunallagens (1991:900) mening
      och det ankommer därför på regionstyrelsen eller den som styrelsen delegerat
      ansvaret till att fatta ett sådant beslut (se JO:s ämbetsberättelser 2013/14 s. 468 f.
      och 2011/12 s. 594).

      Ordningsregler vid SUS
      Av de ordningsregler som antagits av SUS (se bilaga 2) [bilagan har här utelämnats;
      JO:s anm.] framgår under punkt 13 rubriken Obehöriga följande:
         Reglerna är att SUS - utifrån patientsäkerhets-, smittskydds- och arbetsmiljö
         synpunkt - suveränt bestämmer vilka personer som får vistas här.
         SUS beslutar således vilka funktioner som ska finnas i olika lokaler, t.ex.
         väntrum, undersökningsrum, sammanträdesrum, etc. En person som inte
         respekterar detta, liksom en person som befinner sig "i rätt rum" men stör
         ordningen, kan avvisas.
         SUS ska i första hand själv vidta nödvändiga åtgärder för upprätthållande av
         ordning och säkerhet, vid behov med hjälp av väktare. Visar sig resurserna vara
         otillräckliga ska polis tillkallas.
         Den som obehörigen intränger eller kvarstannar i byggnad kan dömas för
         olaga intrång jämlikt 4 kap. 6 § brottsbalken.
                                                                  Dnr 3999-2016         Sid 3 (8)




Enligt ordningsreglerna är det alltså patientsäkerhetshänsyn, smittskydds- och
arbetsmiljöskäl som avgör vilka personer som får vistas på SUS. Vidare framgår i
bilaga 2 där ordningsreglerna återges i sin helhet att en verksamhetschef eller
motsvarande får vidta åtgärder som är förenliga med ordningsreglerna.

Redogörelse för anmäld händelse
Som ett förtydligande av anmälan vill Region Skåne framföra att Patienten under
sin vistelsetid vid neurologiska kliniken varit inneliggande vid två olika avdel-
ningar. Till en början vårdades Patienten på neuro-Obs avdelning 2 på SUS i Malmö.
Patienten blev senare flyttad till en annan neurologisk avdelning och vistas där
än idag. Utskrivning till hemmet är planerad och kommer genomföras inom kort.
Av betydelse i det aktuella fallet är att Neuro-Obs (neurologiavdelning observa-
tion) är en avdelning med sex vårdplatser där mycket svårt sjuka neurologi-
patienter vårdas. Det är nödvändigt för samtliga inneliggande att vården vid
avdelningen kan bedrivas i en lugn och trygg miljö. Avdelningen har inte enkel-
rum och besökstiderna anpassas efter patienternas tillstånd. Även vid den
avdelning där Patienten vårdas idag vistas mycket sjuka patienter. Vid denna
avdelning förekommer emellertid ordinarie besökstider, vilka infaller 15-19 dagligen.
Verksamhetschefen för neurologiska kliniken i Malmö, BB, gjorde mot
bakgrund av incidenter som han bedömde hotade arbetsmiljön och patient-
säkerheten, ställningstagandet att Anmälarens besök på neuro-Obs avdelning 2
på SUS i Malmö behövde begränsas. Anmälaren meddelades därför att han var
välkommen att besöka Patienten tre gånger per vecka, två timmar i taget.
Anledningen var att Anmälaren vid ett flertal tillfällen betett sig aggressivt och
hotfullt gentemot personal i verksamheten. Det aggressiva beteendet kan exempli-
fieras med att Anmälaren störde pågående vårdåtgärder genom att gå fram till
personal och skrika att de var värdelösa, inkompetenta och att de inte kunde sitt
jobb. Anmälaren hotade också personalen. Som exempel på hur personal upplev-
de att Anmälaren hotade dem, kan nämnas att Anmälaren vid ett tillfälle väntade
på personal utanför sjukhuset när personal var på väg hem och då meddelade att
han känner medlemmar av Hells Angels. Vidare ska han på avdelningen ha
uttalat sig om att han avser att placera en bomb i sjukhuset när han och Patienten
lämnar dess lokaler.
Trots att chefer inom verksamheten flera gånger försökt få till stånd en
fungerande dialog med Anmälaren, har hans aggressiva och hotfulla sätt
kvarstått. Anmälaren har bland annat anvisats en särskild kontaktsjuksköterska.
Enhetschefer och verksamhetschef har även haft möten med Anmälaren och
försökt förklara för honom att personal känner sig hotade av hans beteende och att
detta påverkar patientsäkerheten. Anmälaren har hela tiden tillbakavisat påstå-
endena om aggressivt och hotfullt beteende och svarat med att kommentera brister i
vårdens kvalitet.
Verksamhetschefen bedömer av det skälet fortfarande att Anmälaren endast kan
besöka Patienten under särskilt angivna tider. Som nämndes ovan, infaller de
ordinarie besökstiderna vid den avdelning där Patienten nu befinner sig klockan
15-19 dagligen. Anmälaren är välkommen att besöka Patienten kl. 15-17
dagligen. Vid behov närvarar väktare på avdelningen för att säkra att Anmälarens
besök sker under lugna former. Anmälaren är informerad om att det inte är fråga
om ett besöksförbud utan om ett sätt att möjliggöra för Anmälaren att besöka
Patienten och samtidigt upprätthålla patientsäkerhet och en god arbetsmiljö vid
avdelningen. Största möjliga hänsyn tas till Patientens och Anmälarens rätt att
träffas. Anmälaren har inte blivit meddelad någon besvärshänvisning, eftersom
verksamhetschefen inte bedömt att han har fattat ett beslut i kommunallagens mening.
Anmälaren har fått upplysning om att eventuella klagomål kan framföras till
patientnämnden eller direkt till verksamhetschefen.
I sammanhanget kan nämnas att Anmälarens beteende föranlett chefer inom verk-
samheten att föreslå de anställda som varit drabbade av hot och trakasserier att
göra polisanmälan. Av rädsla för att avge vittnesmål har dock ingen polisanmälan
                                                                            Dnr 3999-2016          Sid 4 (8)




      gjorts. Chefer inom verksamheten har trots detta inlett en dialog med polisen och bett
      om råd kring hur hot och trakasserier kan bemötas. Vidare kommer personal i
      verksamheten genomgå en utbildning om hot och våld. Psykolog ska dessutom
      genomföra en debriefing med berörd personal.

      Utredning och Region Skånes bedömning
      Utredningen har visat att Anmälaren i det aktuella ärendet har meddelats att han
      endast är välkommen att besöka Patienten vid särskilt angivna tider. Den första
      begränsningen av Anmälarens besök skedde när Patienten vistades vid avdelning
      neuro-Obs där de mest vårdkrävande neurologipatienterna vårdas. Vid denna
      avdelning anpassas besökstiderna kontinuerligt för att medicinskt avancerad vård
      ska kunna bedrivas under patientsäkra och trygga former i en god arbetsmiljö. När
      Patienten flyttades till en neurologiavdelning där de ordinarie besökstiderna infaller
      klockan 15 - 19 dagligen fortsatte begränsningen av Anmälarens besök. Detta
      gjordes eftersom Anmälaren uppvisat ett aggressivt och hotfullt beteende gentemot
      personal i verksamheten.
      Region Skånes bedömning är att verksamhetschefen vidtagit åtgärder som denne
      ansett haft stöd i de lokala ordningsreglerna för SUS. Enligt Region Skåne är de
      åtgärder verksamhetschefen vidtagit exempel på just sådana åtgärder som ryms
      inom punkten 3 (rätteligen punkten 13, JO:s anm.) i ordningsreglerna (se bilaga
      2). Denna regel anger bland annat att en verksamhetschef får vidta nödvändiga
      åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom sin verksamhet, vid
      behov med hjälp av väktare. Eftersom de åtgärder verksamhetschefen vidtagit
      har varit åtgärder av rent verkställande art, har Anmälaren inte meddelats någon
      besvärshänvisning.
      Utredningen har visat att det är patientsäkerhetshänsyn och arbetsmiljöskäl som
      föranlett att Anmälaren hänvisats begränsade besökstider. Region Skånes bedömning
      är att verksamhetschefens begränsning av Anmälarens besökstider i högsta grad
      varit och är befogad. Region Skånes menar också att verksamhetschefen i det nu
      aktuella fallet har gjort sitt yttersta för att både tillgodose Anmälarens rätt att träffa
      Patienten och samtidigt upprätthålla en hög patientsäkerhet och en god arbetsmiljö.

## Slutsatser

Ett offentlighetsfinansierat sjukhus får lov att besluta om ordningsregler så länge
      dessa regler iakttar de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet enligt
      l kap. 9 § regeringsformen. Region Skåne bedömer att de ordningsregler som
      SUS beslutat vare sig är godtyckliga eller diskriminerande i något avseende.
      Vidare uppfattar Region Skåne att de åtgärder som vidtagits av verksamhetschef-
      en vid verksamhetsområde neurologi och rehabiliteringsmedicin vid SUS och
      som föranlett Anmälarens anmälan, har varit nödvändiga av patientsäkerhets-
      och arbetsmiljöskäl. Region Skånes bedömning är därför att åtgärderna har
      genomförts med stöd i ordningsreglerna. Åtgärderna ses enligt Region Skåne
      således inte som beslut i kommunallagens mening utan som åtgärder av verkställande
      art.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande: Besöksinskränk-
ningarna är repressalier för att han har påtalat brister i vården av hans närstå-
ende. Han har aldrig varit verbalt eller fysiskt hotfull mot personal.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Jag har valt att inrikta prövningen av det här ärendet på frågan om klinikens
formella hantering av AA:s möjligheter att besöka patienten. Vad AA i övrigt
                                                                     Dnr 3999-2016       Sid 5 (8)




har anfört i sin anmälan föranleder därför inte några uttalanden eller åtgärder
från min sida.

Av utredningen framgår att verksamhetschefen på sjukhuset skriftligen
meddelat AA att han endast var välkommen att besöka patienten vid särskilt
angivna tider. Dessa besökstider innebar en begränsning i förhållande till hur
AA tidigare fått besöka patienten, och vid neurologiavdelningen även i
förhållande till de ordinarie besökstider som gällde på vårdavdelningen.
Regionstyrelsen har i remissvaret anfört att åtgärderna har genomförts med stöd
i de ordningsregler som gäller vid sjukhuset och att de inte ses som beslut i
kommunallagens mening utan som åtgärder av rent verkställande art.

JO har flera gånger uttalat sig i frågan om allmänhetens tillträde till myndig-
heters lokaler (se bl.a. JO 2006/07 s. 408 och 2011/12 s. 594). På ett sjukhus,
som inte utgör någon allmän plats, är tillträde till lokalerna beroende av de
regler som har utfärdats av den som driver verksamheten. Det innebär i prak-
tiken att endast den som har ett befogat intresse av tillträde till lokalerna har rätt
att vistas där. Mot den bakgrunden finns inte anledning för mig att ha några
invändningar mot att en person som befinner sig på sjukhuset och stör
ordningen där enligt sjukhusets ordningsregler kan avvisas. AA har dock inte
avvisats från sjukhuset utan han har meddelats restriktioner i sina möjligheter
att besöka patienten.

Patienten vårdades enligt den då gällande hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Till skillnad från när det gäller besök till personer som är föremål för viss
tvångsvård innehåller lagregleringen för den frivilliga hälso- och sjukvården
inte några bestämmelser om möjlighet att besluta om besöksrestriktioner (jfr
lagen [1996:981] om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård).

Rättslig reglering m.m.
Rätten att överklaga beslut inom hälso- och sjukvården
Som huvudregel gäller att förvaltningsbeslut överklagas till allmän förvaltnings-
domstol (22 a § förvaltningslagen [1986:223]). Bestämmelsen omfattar inte
specialreglerad förvaltning (3 §), eller sådana beslut av myndigheter i
kommuner och landsting som får överklagas enligt kommunallagens
bestämmelser om laglighetsprövning (31 §). För ärenden i första instans som
avser hälso- och sjukvård gäller förvaltningslagens bestämmelser om bl.a.
överklagande bara om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än
enligt bestämmelserna om laglighetsprövning enligt kommunallagen (33 §).

Enligt kommunallagen (2017:725) har medlemmar av en kommun eller ett
landsting rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad
genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten, s.k. laglighetsprövning (se
13 kap. 1 §). Rätten till laglighetsprövning gäller inte om beslutet är av rent
verkställande art (13 kap. 2 § 2). Bestämmelserna överensstämmer med
regleringen i den tidigare gällande kommunallagen (1991:900).
                                                                      Dnr 3999-2016        Sid 6 (8)




I förarbetena till den tidigare kommunallagen uttalas att många förvaltnings-
åtgärder kan hänföras till ren verkställighet även om de innefattar ett visst mått
av självständigt ställningstagande i sådana frågor där intresset att överklaga
genom kommunalbesvär normalt inte kan vara särskilt stort, t.ex. interna frågor
om inköp, fastighetsförvaltning och personaladministration (prop. 1990/91:117
s. 204).

JO har haft ett tidigare ärende som gällde klagomål mot samma vårdinrättning
och verksamhetschef som är aktuella i det här ärendet, över ett förbud för en
anhörig att besöka en patient som vårdades på avdelningen (se JO 2013/14
s. 466). I beslutet uttalade JO bl.a. följande:

      Den självklara utgångspunkten måste givetvis vara att en nära anhörig till en
      svårt sjuk person som vårdas på sjukhus ska ges mycket goda möjligheter att
      träffa patienten. Under vissa förhållanden kan det dock vara nödvändigt att
      förbjuda en person att besöka en patient. Det torde röra sig främst om situationer
      när en person utgör en direkt fara för patienten eller skapar mycket svåra arbets-
      miljöproblem (jfr Högsta förvaltningsdomstolens dom den 7 november 2012 i
      mål nr 2486-11).
      Ett beslut om att förbjuda någon att tills vidare besöka en anhörig som vårdas på
      ett sjukhus måste enligt min mening vara att betrakta som ett beslut i kommunal-
      lagens mening och inte som en åtgärd av rent verkställande art. Det har därför
      ankommit på regionstyrelsen eller den som styrelsen delegerat ansvaret till att
      fatta beslut i frågan.
Europakonventionens bestämmelser om rätt till skydd för privat- och familjeliv
samt rätt till domstolsprövning
Rätten till skydd för privat- och familjeliv framgår av artikel 8 i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, Europakonventionen. I artikeln anges att 1) var och en har rätt till
respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens och att 2)
offentlig myndighet inte får inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än
med stöd i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med
hänsyn till vissa särskilt angivna intressen, däribland förebyggande av oordning
eller brott eller till skydd för hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter.

Rätten till domstolsprövning är en del av rätten till en rättvis rättegång i
artikel 6 i Europakonventionen. I artikel 6.1 anges bl.a. att var och en ska, vid
prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till en
rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och
opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

Bedömningen i det aktuella fallet
Regionstyrelsen har anfört att besöksinskränkningarna ska ses som åtgärder av
rent verkställande art som verksamhetschefen har varit behörig att vidta med
stöd av sjukhusets ordningsregler.

Patienten var under den aktuella perioden inneliggande vid två olika vårdavdel-
ningar på sjukhuset. AA är nära anhörig till patienten och inskränkningar av
hans möjligheter att besöka denne utgör därmed ett intrång i hans familjeliv.
                                                                    Dnr 3999-2016        Sid 7 (8)




Beslut om sådana intrång ska vara förenade med en möjlighet till domstols-
prövning.

Som framgått ovan har JO tidigare ansett att ett beslut om att förbjuda någon att
tills vidare besöka en anhörig som vårdas enligt hälso- och sjukvårdslagen inte
kan anses utgöra en åtgärd av rent verkställande art (JO 2013/14 s. 466). I det
ärendet, som i likhet med det nu aktuella rörde ett beslut fattat av verksamhets-
chefen BB, fick neurologiska kliniken i Malmö kritik för sin hantering.

I det fall jag nu har att ta ställning till har AA inte förbjudits att besöka
patienten utan meddelats besöksrestriktioner. Besluten är ingripande för den
enskilde och har förutsatt ett betydande utrymme för verksamhetschefen att
göra självständiga bedömningar. Enligt min mening kan inte heller sådana
beslut betraktas som sådana åtgärder av rent verkställande art som verksamhets-
chefen varit behörig att besluta om. BB ska därför kritiseras för att ha
överskridit sina befogenheter.

Regleringen av besöksrestriktioner inom vårdområdet
Det här ärendet har även gett upphov till mer grundläggande frågor om
regleringen av besöksrestriktioner inom vårdområdet. Av förarbetena till lagen
om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård framgår att lagen kom till efter att
Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna (nedan kommissionen)
i en rapport den 14 april 1994 uttalat att Sverige, i ett mål som rörde besöks-
inskränkningar för en förälder på ett vårdhem, hade kränkt artikel 6 och artikel
8 i Europakonventionen (se prop. 1995/96:196 s. 8). Kommissionen ansåg att
besöksinskränkningarna hade utgjort ett intrång i förälderns familjeliv som
saknat stöd i lag samt att föräldern i egenskap av god man för sin vuxne son
hade haft en självständig rättighet att besöka sonen i vårdhemmet och därmed
måste kunna få besöksrestriktioner prövade av domstol (a.prop. s. 9 f.).

I den utredning som föregick propositionen föreslogs en lag om besöks-
inskränkningar som omfattade hela vårdområdet, såväl tvångsvård som frivillig
vård (se Socialdepartementets promemoria Besöksinskränkningar på institu-
tioner inom vårdområdet, S95/3163/RS). Regeringen konstaterade att besöks-
inskränkningar alltid är ett ingrepp i den enskildes integritet som bör användas
sparsamt, och endast i syfte att främja vård och behandling. När det gällde
besöksinskränkningar inom den frivilliga vården uttalade regeringen följande
(prop. 1995/96:196 s. 10 f.):

      Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska en god hälso- och sjukvård bygga på
      respekt för patientens självbestämmande och integritet. Vården och behandlingen
      ska så långt möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Ett
      centralt inslag i reformsträvandena inom hälso- och sjukvården under senare år
      har också varit att stärka den enskilda patientens ställning, bl.a. genom att ge
      individen ökade möjligheter att välja vårdgivare såväl inom öppen som sluten
      vård.
      ---
                                                                      Dnr 3999-2016       Sid 8 (8)




      Bestämmelser om besökstider vid sjukhuskliniker är oftast ett stöd för patienter,
      besökande och personal. Besökstiderna är att betrakta som rekommendationer
      när besök lämpligast bör ske. Något förbud mot besök på andra tider är det i
      egentlig mening inte fråga om. Men då det i regel finns ett ömsesidigt intresse
      från alla inblandade parter att underlätta vård- och behandlingsarbetet respek-
      teras i stor utsträckning de rekommenderade besökstiderna. Vid kliniker där
      patienter tvångsvårdas är dock synen på besöksrestriktioner något annorlunda.
      Kraven på skydd för såväl den enskilde vårdtagaren som de besökande kan vara
      mer uttalade och möjligheten att planera och i viss mån styra besöken ett viktigt
      inslag i behandlingsarbetet.
      Enligt regeringens mening bör mot denna bakgrund en ny lagstiftning om
      besöksrestriktioner inte gälla frivilliga vårdformer inom hälso- och sjukvården
      […].
Regeringen var alltså av uppfattningen att besöksinskränkningar över huvud
taget inte bör förekomma inom den frivilliga hälso- och sjukvården (se även
a.prop., s. 13). Den nya lagen kom således enbart att omfatta besöksinskränk-
ningar vid viss tvångsvård. Möjligheten att besluta om besöksinskränkningar
vid frivillig vård har inte heller därefter lagreglerats.

Behovet av en översyn av lagstiftningen
Mot bakgrund av det ovanstående får jag konstatera att det åtminstone i den
praktiska verksamheten tycks råda viss osäkerhet om de rättsliga förutsätt-
ningarna för olika typer av besöksinskränkningar i den frivilliga vården. Det
står enligt min mening klart att det kan behövas besökstider även inom den
frivilliga hälso- och sjukvården för att verksamheten ska fungera på ett patient-
säkert sätt och kunna garantera en god vård. Rättighetsskyddet enligt artikel 8 i
Europakonventionen talar för att besökstider för närstående bör vara generösa. I
den mån generella inskränkningar av besöksrätten är avsedda att vara tvingande
bör de också – åtminstone såvitt gäller närstående – ha stöd i lag.

När det gäller särskilda besöksrestriktioner i enskilda fall har regeringen vid
tillkomsten av lagen om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård gjort
bedömningen att motsvarande inskränkningar inte ska förekomma inom den
frivilliga hälso- och sjukvården. Enligt vad som framkommit i bl.a. ärenden hos
JO anser dock hälso- och sjukvårdspersonal att det även inom den frivilliga
vården kan finnas behov av att i viss mån styra besöken, för att kunna garantera
en god och säker vård. Jag har stor förståelse för de svårigheter som vård-
personalen kan ställas inför när de i ett enskilt fall ska väga olika intressen mot
varandra. Inskränkningar i rätten att besöka en nära anhörig är dock mycket
ingripande för enskilda, såväl besökare som vårdtagare. Det är därför viktigt att
sådana inskränkningar grundas på i lag bestämda förutsättningar och att beslut i
ett enskilt fall kan överklagas till domstol.

Mot denna bakgrund får jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765) med instruk-
tion för Riksdagens ombudsmän, väcka fråga om en översyn av lagstiftningen i
det hänseende som berörts. Jag överlämnar därför en kopia av detta beslut till
Regeringskansliet (Socialdepartementet).
