# Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av en god mans begäran om försäljning av huvudmannens fastighetsandel m.m.

JO 2000-03-22 dnr 400-1999

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2000-03-22           400-1999               1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av en god mans
                        begäran om försäljning av huvudmannens fastighetsandel m.m.


                        I ett beslut den 22 mars 2000 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

Advokat AA har i en anmälan till JO riktat kritik mot Överförmyndaren i Gällivare
                        kommun för att denna godkänt försäljning av del av fastighet utan att höra
                        huvudmannens dotter enligt 16 kap. 9 § föräldrabalken. AA har även klagat på att
                        överförmyndaren inte besvarat hennes brev den 11 november 1998 och den 13
                        januari 1999.

## Utredning

Efter remiss har överförmyndaren BB inkommit med ett yttrande enligt följande.

                                  Jur kand AA, hos Advokaterna Kaiding & Ljungdal & Markusson har 99-02-01
                                  gjort anmälan till JO om att utreda överförmyndarens handläggning och beslut i
                                  ärende angående försäljning av fastighetsdel tillhörande CC avliden 1998-11-25.
                                  Skrivelser från AA kom till överförmyndaren 1998-11-16 och 1999-01-28.
                                  99-02-02 begärde jag fullmakt och erhöll denna 99-02-11.
                                  Jag har nu besvarat frågorna och svaren både till Advokaterna Kaiding & Ljungdal
                                  & Markusson och Länsstyrelsen i Norrbottens län översändes som yttrande.
                        I det bifogade svaret den 29 april 1999 till advokaten AA anförde överförmyndaren
                        följande.

                                  CC:s närmaste anhöriga, barnen DD, EE, FF och GG har kontaktats av gode mannen
                                  HH för information och godkännande före försäljningen. Han fick godkännande från
                                  tre av dem. DD ansåg att han skulle ta in anbud och sälja till högstbjudande.
                                  Jag godkände försäljningen eftersom den var till fördel för CC. Hon bedömdes av
                                  läkare vara i behov av vård i sjukhem. Med försäljning skulle hon inte behöva ha
                                  kostnader både för sjukhemsboendet och kostnader för fastigheten.
                                  Inkomsterna från fastighetsförsäljningen medförde ingen höjd avgift för CC:s bo-
                                  ende på sjukhem eftersom kommunen tar ut en fast hyra plus fast avgift om 2 500
                                  kr/mån (för mat, hemtjänst, tvätt samt sjuk- och hälsovård). Förbehållsbelopp är
                                  fastställda för boende inom särskilda boendeformer med 1 400 kr/mån för ensam-
                                  stående och 2 150 kr/mån för makar/sammanboende.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 400-1999     Sid 2 (3)



      Ansökan om jämkning prövas utan hänsyn till kapitaltillgångarnas storlek. För-
      säljningspriset på fastigheten utgick från åsatt taxeringsvärde plus 25 %. Jag ansåg
      liksom gode mannen att detta var ett skäligt pris eftersom CC:s sambo sedan 40 år
      JJ, var villig att köpa hennes andel. De hade gemensamt byggt huset och hade
      gemensam lagfart med hälften var. Det fanns inte anledning att försöka höja priset.
      Det gemensamma hemmet skulle vara kvar.
      Jag anser inte att CC:s och JJ:s samboförhållande hade upphört bara för att hon fått
      behov av vård i sjukhem. Han avsåg att behålla det gemensamma hemmet, även för
      hennes behov att komma hem.
I det bifogade svaret den 30 april 1999 till länsstyrelsen anförde överförmyndaren
följande.

      På min begäran erhöll jag fullmakt från jur kand AA 99-02-11 och jag har nu svarat
      på deras frågor.
      Frågan om godmanskap för CC aktualiserades av sambon JJ vid besök på över-
      förmyndarens expedition 97-08-15. L:s barn DD och EE begärde också god man för
      modern vid besök 97-09-08 då deras tvister och osämja med JJ framkom.
      CC var inne på Blåhaken för demensutredning. Jag begärde och fick läkarintyg för
      godmanskap 97-09-18. Den 24 september gjorde jag första besök hos CC och ytter-
      ligare ett besök 97-09-30. Hon ansåg egentligen inte att hon behövde någon annan
      att sköta hennes angelägenheter, men hon samtyckte till god man och godkände att
      JJ skulle förordnas, då hon inte ville att någon utanför familjen skulle blandas in (se
      begäran om förordnande 97-10-01).
      Efter inkomna yttranden kallade tingsrätten till förhandlingar 97-12-10 där CC ej var
      närvarande. Beslut fattades efter tingsrättens kontakt med CC 97-12-16 att utse två
      gode män, JJ och HH.
      Båda skötte godmansuppdraget t.o.m. 98-10-19 då tingsrätten efter JJ:s ansökan
      beslutade om hans entledigande.
      CC var då sedan sommaren -98 på Wassarahem i väntan på sjukhemsboende. HH
      ansåg att det nu inte fanns anledning att hon skulle ha kostnader både för sjukhems-
      boendet och för sin del i fastigheten. Han begärde och fick läkarintyg som visade att
      CC:s sjukdom framskridit så långt att hon inte förväntades kunna återvända till sitt
      tidigare boende och att hon inte bedömdes kunna göra ett adekvat beslut beträffande
      fastighetsförsäljning.
      JJ, sambo sedan 40 år, uppgav sig vara villig att köpa hennes del. De hade gemen-
      samt byggt huset och hade gemensam lagfart med hälften var. Han avsåg att behålla
      det gemensamma hemmet, då deras samboförhållande inte skulle upphöra för att hon
      fått behov av vård i sjukhem. Hon skulle kunna komma hem.
      Gode mannens bedömning av försäljningspriset: taxeringsvärdet plus 25 % ansåg
      även jag vara skäligt. Fastigheters taxeringsvärde skall normalt spegla 75 % av
      marknadsvärdet och i detta speciella fall var det inte befogat med värdering för att
      försöka få högre pris.
      Beträffande frågan om medgivande enl. 16 kap 9 § FB: Som överförmyndare be-
      gärde jag inte yttrande av de närmaste anhöriga eftersom gode mannen HH gjort
      detta. Han hade informerat samtliga fyra barn och fått godkännande till försäljning
      av EE, FF och GG. Dottern DD godkände inte, då hon tyckte att han skulle ta in
      anbud och sälja till högstbjudande. Försäljningen genomfördes med att jag som
      överförmyndare godkände köpebrevet, köpeskillingen betalats och sambon sökte
      och fick lagfart på hela fastigheten.
      CC avled 98-11-25.
AA har kommenterat remissvaret.

Jag har tagit del av Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut i det aktuella tillsyns-
ärendet (67-968-99).
                                                                    Dnr 400-1999    Sid 3 (3)



Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att jag inte uttalar mig i frågan om överförmyndar-
ens beslut att lämna samtycke till försäljningen av fastighetsandelen är riktigt i sak.
JO brukar nämligen inte uttala sig om myndigheternas ställningstaganden i de sak-
frågor som det ankommer på dem att avgöra.

Vad gäller överförmyndarens handläggning av ansökan om tillstånd att sälja CC:s
fastighetsandel vill jag anföra följande.

Av 14 kap. 11 § första stycket 3 föräldrabalken (FB) framgår att en god man får
överlåta huvudmannens fasta egendom endast med överförmyndarens samtycke.
I 16 kap. 9 § FB anges att innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke
skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall huvudmannen samt den-
nes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om det
kan ske utan avsevärd tidsförlust. Till förvaltningsåtgärd av större vikt hör bl.a.
överlåtelse av fast egendom (jfr prop. 1993/94:251 s. 283).

Utredningen ger visserligen vid handen att CC:s barn var införstådda med att den
gode mannen skulle komma att sälja fastighetsandelen. Trots det har det ålegat
överförmyndaren att höra vart och ett av barnen om deras inställning till den ak-
tuella försäljningen innan överförmyndaren behandlade frågan om tillstånd. Det
är således inte tillräckligt att den gode mannen varit i kontakt med de nämnda
personerna. Jag är därför kritisk till att överförmyndaren inte beredde barnen
tillfälle att yttra sig innan beslut meddelades.

Med anledning av vad AA anfört om överförmyndarens underlåtenhet att besvara
brev vill jag anföra följande.

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall frågor från enskilda besvaras så snart
som möjligt. Bestämmelsen innebär att den myndighet som fått en förfrågan från
en enskild måste lämna någon form av svar och att svaret inte får dröja längre än
nödvändigt.

I brevet den 11 november 1998 ställde AA ett antal frågor till överförmyndaren
rörande fastighetsförsäljningen. Då överförmyndaren inte besvarat brevet tillskrev
AA överförmyndaren ännu en gång den 13 januari 1999. Den 2 februari 1999
anmodade överförmyndaren AA att inkomma med fullmakt. Fullmakten inkom till
överförmyndaren den 11 februari 1999. Först den 29 april 1999 besvarade
överförmyndaren breven. En så lång handläggningstid är givetvis inte acceptabel.
Jag är således kritisk till att överförmyndaren dröjt för länge med att besvara de
aktuella breven.
