# Försäkringskassan får allvarlig kritik för att med anledning av bl.a. en kontrollutredning oanmält och utan samtycke ha besökt den enskilde i bostaden

JO 2024-11-26 dnr 4013-2023

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2024-11-26            4013-2023              1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan får allvarlig kritik för att med
                        anledning av bl.a. en kontrollutredning oanmält och utan
                        samtycke ha besökt den enskilde i bostaden


                          Beslutet i korthet: Inom ramen för bl.a. en kontrollutredning om assistansersättning
                          besökte Försäkringskassan en enskild i dennes bostad utan att ha aviserat det i
                          förväg. Det var en assistent som släppte in Försäkringskassans personal i den
                          enskildes bostad.
                          Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen skyddad mot bl.a. husrannsakan och
                          liknande intrång från det allmänna. JO konstaterar att det inte finns någon
                          bestämmelse som begränsar det skyddet i förhållande till Försäkringskassan. Skyddet
                          gäller dock bara påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså genom samtycke ge
                          Försäkringskassans personal tillträde till bostaden.
                          JO uttalar att huvudregeln bör vara att Försäkringskassan, när den avser att göra ett
                          hembesök, måste föranmäla detta så att den enskilde får möjlighet att på förhand ta
                          ställning till om han eller hon vill samtycka till åtgärden. När ett hembesök är oanmält,
                          och den enskilde kan känna sig tvungen att släppa in Försäkringskassans personal,
                          måste handläggarna noga förvissa sig om att den enskilde samtycker till att de faktiskt
                          går in i bostaden.
                          I det aktuella ärendet borde Försäkringskassan enligt JO ha kontaktat den enskilde
                          före hembesöket. JO konstaterar även att det inte finns någon dokumentation som
                          visar att Försäkringskassans personal säkerställde att den enskilde samtyckte till att
                          de gick in i hennes hem. Dokumentationen tyder i stället på att handläggarna
                          uppträdde på ett sätt som gav intrycket av att hon inte hade något annat val än att
                          acceptera att de gick in i bostaden. JO bedömer att Försäkringskassan inte
                          respekterade bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen i samband med hembesöket.
                          Myndigheten får allvarlig kritik för det som har framkommit vid granskningen.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och framförde bl.a.
                        följande. Två handläggare från Försäkringskassan kom hem till henne utan
                        förvarning, de kom kl. 9.30 och hon satt i sin säng under besöket. Handläggarna
                        berättade att hon och hennes man hade blivit anmälda anonymt angående sin
                        assistans. Hon frågade om handläggarna hade rätt att komma in i deras hem




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 4013-2023      Sid 2 (5)




oanmälda, vilket de hävdade att de hade. Hon och hennes man upplevde besöket
som ett obehagligt intrång men svarade ändå uppriktigt på frågorna.

Utredning
JO hämtade in handlingar från Försäkringskassan. Därefter begärde JO att
Försäkringskassan skulle yttra sig över anmälan och särskilt behandla frågan
om att hembesöket gjordes oanmält.

I sitt yttrande redogjorde Försäkringskassan för tillämpliga bestämmelser och
myndighetens handläggningsrutiner. Vidare beskrev Försäkringskassan ärendet
och gav sin syn på det oanmälda hembesöket. Försäkringskassan uppgav bl.a.
att det inte framkommit annat än att myndigheten hade sakliga skäl för att göra
ett oanmält hembesök hos AA.

AA fick möjlighet att kommentera yttrandet.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. husrannsakan och
liknande intrång. Det framgår av 2 kap. 6 § regeringsformen, RF. Med
husrannsakan förstås varje undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe
som görs av en myndighet, oavsett syftet med undersökningen. Begreppet
liknande intrång avser intrång i bostäder och andra lokaler eller utrymmen som
inte sker i undersökningssyfte, t.ex. att polisen ingriper för att avstyra ett
lägenhetsbråk (se prop. 1975/76:209 s. 147). Enligt 2 kap. 20 § RF får en
begränsning av skyddet mot husrannsakan och liknande intrång endast ske
genom lag.

I sammanhanget aktualiseras även artikel 8 i europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Europakonventionen, som garanterar var och en respekt för bl.a. sitt hem. Den
rättigheten får endast begränsas med stöd av lag.

Av 110 kap. 13 § första stycket socialförsäkringsbalken, SFB, framgår att
Försäkringskassan ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som
deras beskaffenhet kräver. Det innebär bl.a. att det är Försäkringskassan som
leder utredningen och som bestämmer vilket underlag som behövs för att kunna
göra en korrekt bedömning i det enskilda fallet. De befogenheter som
Försäkringskassan har för att kunna uppfylla denna utredningsskyldighet
regleras bl.a. i 110 kap. 14 § 2 SFB, där det framgår att myndigheten får besöka
den försäkrade när det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i
övrigt för tillämpningen av SFB.

Försäkringskassan har i sitt yttrande framfört att 110 kap. 14 § 2 SFB inte utgör
någon begränsning av det skydd som tillkommer den enskilde enligt 2 kap. 6 §
RF. Jag instämmer i den bedömningen och vill i denna del hänvisa till
förarbetena till bestämmelsen i SFB där det anges att Försäkringskassan får
                                                                   Dnr 4013-2023      Sid 3 (5)




besöka den försäkrade, vilket kan ske i hemmet. Den lagreglerade åtgärden i
SFB gäller dock bara själva sammanträffandet med den försäkrade, inte tillträde
till bostaden eller rätt att undersöka denna. Av förarbetena framgår även att det
inte är fråga om en tvångsåtgärd, även om det kan sägas ligga ett visst indirekt
tvång i att en vägran att ta emot besöket kan leda till indragning av en
ersättning, om omständigheterna i övrigt motiverar det. Det är alltid den
försäkrade som avgör om han eller hon också vill låta besökaren komma in i
bostaden. Om den försäkrade inte vill släppa in tjänstemannen har denne ingen
rätt att komma in (se prop. 1996/97:121 s. 31 och 33).

Jag konstaterar sammantaget att 110 kap. 14 § 2 SFB inte ger Försäkringskassan
rätt att gå in i en enskilds bostad. Det finns inte heller någon annan tillämplig
bestämmelse som begränsar skyddet mot att utsättas för husrannsakan och
liknande intrång i förhållande till Försäkringskassan. Skyddet gäller dock bara
påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså genom samtycke ge
Försäkringskassans personal tillträde till hans eller hennes bostad.

JO har i flera beslut behandlat frågor om den enskildes samtycke till hembesök
från socialtjänsten, bl.a. i ärenden om rätt till bistånd (se t.ex. JO 2011/12
s. 377, dnr 6514-2009 m.fl., JO 2011/12 s. 392, dnr 2542-2009 och JO 2019/20
s. 473, dnr 3655-2016). Av JO:s uttalanden i dessa beslut framgår bl.a. följande.

För att socialnämnden ska få genomföra ett hembesök hos den enskilde krävs
att han eller hon samtycker till det. Samtycket måste vara reellt och det får inte
vara fråga om ett samtycke som den enskilde av olika skäl känner sig tvungen
att lämna. Som huvudregel ska nämnden därmed diskutera frågan om hembesök
med den enskilde före hembesöket så att denne får en möjlighet att ta ställning
till om han eller hon vill acceptera det intrång i hans eller hennes integritet som
ett hembesök otvivelaktigt utgör. I det ligger också att den enskilde ska
underrättas om vad konsekvenserna är av att ett samtycke inte lämnas till
åtgärden.

Hade Försäkringskassan skäl att göra ett hembesök hos AA utan att
avisera det i förväg?
Av utredningen framgår att Försäkringskassan mottog en anonym anmälan med
påståenden om att AA inte skulle ha behov av den assistansersättning hon var
beviljad. Därefter inledde Försäkringskassan både en kontrollutredning och en
utredning om I.V:s framtida rätt till assistansersättning. Det oanmälda
hembesöket genomfördes inom ramen för dessa utredningar.

I likhet med vad JO har uttalat om hembesök från socialtjänstens sida måste den
enskildes samtycke till att Försäkringskassan genomför ett hembesök vara
reellt. Vid oanmälda hembesök finns en risk att det skydd som tillkommer den
enskilde enligt bl.a. 2 kap. 6 § RF åsidosätts, eftersom han eller hon kan känna
sig tvungen att samtycka till hembesöket. Huvudregeln bör därför vara att
Försäkringskassan, när den avser att göra ett hembesök, måste föranmäla detta
så att den enskilde får möjlighet att på förhand ta ställning till om han eller hon
                                                                  Dnr 4013-2023      Sid 4 (5)




vill samtycka till åtgärden. Om det är möjligt bör den enskilde också underrättas
om vad konsekvenserna är av att ett samtycke inte lämnas till åtgärden.

Även förarbetena till bestämmelserna om Försäkringskassans
utredningsbefogenheter ger stöd för denna bedömning. Av förarbetena framgår
bl.a. att hembesök normalt bör vara aviserade i förväg samt att
Försäkringskassan ska göra en bedömning av om mindre ingripande utrednings-
metoder är möjliga eller tillräckliga (se prop. 1996/97:121 s. 30 f.).

Enligt min mening ska Försäkringskassan noggrant dokumentera de
överväganden som leder fram till ett beslut om att göra ett hembesök utan att
avisera det i förväg. Det är viktigt bl.a. för att den enskilde ska förstå hur
Försäkringskassan har resonerat och för att det ska vara möjligt att i efterhand
granska handläggningen.

Under handläggningen av ärendena om I.V:s assistansersättning antecknade en
handläggare att ett oanmält hembesök var aktuellt för att stämma av uppgifterna
i den anonyma anmälan. I sitt yttrande till JO har Försäkringskassan hänvisat till
karaktären på uppgifterna i den anonyma anmälan, myndighetens
dokumentation och de uppgifter som hämtats in för analys. Varken
dokumentationen eller yttrandet tydliggör dock varför Försäkringskassan ansåg
att mindre ingripande utredningsmetoder inte skulle vara möjliga eller
tillräckliga. Jag har även tagit del av den anonyma anmälan och kan konstatera
att uppgifterna i sig knappast motiverar ett avsteg från huvudregeln att ett
hembesök ska föranmälas. Försäkringskassan borde därmed ha kontaktat AA
före hembesöket.

Respekterade Försäkringskassan skyddet i bl.a. 2 kap. 6 § RF i
samband med hembesöket?
Av dokumentationen framgår att det var en av I.V:s assistenter som släppte in
handläggarna i bostaden. Det finns inte någon dokumentation som visar att
Försäkringskassans personal säkerställde att AA samtyckte till att de gick in i
hennes hem. Dokumentationen visar däremot att AA uttryckte missnöje genom
att flera gånger uppge att hon kände sig kränkt av att handläggarna kommit
oanmälda. Handläggarna besvarade detta med att Försäkringskassan kan göra
hembesök som en del i utredningen. Jag kan inte dra någon annan slutsats av det
påståendet än att de inte hade klart för sig under vilka rättsliga förutsättningar
som ett hembesök kan göras, vilket jag ser allvarligt på.

Försäkringskassan har framfört att det saknas underlag för slutsatsen att
myndigheten vid det oanmälda hembesöket åsidosatte de rättigheter som
stadgas i RF. I sitt yttrande har myndigheten även framfört att AA inte
uttryckligen bad handläggarna att lämna hemmet.

Jag ställer mig mycket frågande till Försäkringskassans slutsatser. När ett
hembesök är oanmält, och den enskilde kan känna sig tvungen att släppa in
Försäkringskassans personal, måste handläggarna noga förvissa sig om att den
                                                                    Dnr 4013-2023      Sid 5 (5)




enskilde samtycker till att de faktiskt går in i bostaden. Av förarbetena framgår
även att de inte får uppträda på ett sätt som skulle kunna skapa intrycket att
besöket är en tvångsåtgärd (se prop. 1996/97:121 s. 31).

Enligt min mening tyder dokumentationen på att handläggarna uppträdde på ett
sätt som gav AA intrycket att hon inte hade något annat val än att acceptera
hembesöket. Jag vill även understryka att det inte åligger den enskilde att
uttryckligen be företrädare från en myndighet att ge sig av, efter att de olovligen
har gått in i den enskildes bostad. Jag bedömer sammantaget att
Försäkringskassan inte respekterade 2 kap. 6 § RF och artikel 8 i
Europakonventionen i samband med hembesöket. Det är givetvis oacceptabelt
och jag ser allvarligt på det inträffade.

Avslutande synpunkter
Försäkringskassan ska säkerställa att det inte görs felaktiga utbetalningar inom
socialförsäkringen. I denna uppgift ingår att kontrollera och utreda ärenden där
myndigheten av olika skäl misstänker att någon har fått eller försökt få
ersättning utan att ha rätt till den. En av de utredningsåtgärder som
Försäkringskassan enligt 110 kap. 14 § SFB har till sitt förfogande är att besöka
den enskilde. Strävan att få till stånd ett fullgott beslutsunderlag får dock aldrig
medföra att Försäkringskassan utan att ha fog för det gör ett hembesök utan att
ha anmält det i förväg. Givetvis får myndigheten inte heller överträda den
enskildes grundlagsskyddade rättigheter genom att skaffa sig tillträde till en
bostad utan samtycke. Försäkringskassan förtjänar allvarlig kritik för det som
har framkommit vid min granskning.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Clara Ljunggren har föredragit ärendet och byråchefen Anneli
Svensson har deltagit i beredningen.
