# Kritik mot Polismyndigheten i Gävleborgs län med anledning av att polisaspiranter hållit förhör i en förundersökning om sexualbrott m.m.

JO 2009-10-27 dnr 4029-2007

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2009-10-27        4029-2007             1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Gävleborgs län med anledning av att
                        polisaspiranter hållit förhör i en förundersökning om sexualbrott m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Gävleborgs län med
                        anledning av att två polisaspiranter hade hållit förhör med honom och med två
                        minderåriga målsägande i en förundersökning där han var misstänkt för grovt
                        sexuellt utnyttjande av underårig.

                        Han uppgav vidare i anmälan bl.a. följande. Den 13 juni 2007 hämtades han av
                        polisen i sin lägenhet. Senare under kvällen förhördes han av polisaspiranterna BB
                        och CC. Han blev inte tillfrågad om han ville ha en försvarare. Först efter att
                        förhöret pågått en lång stund fick han veta vad han anklagades för. Förhöret
                        nedtecknades inte i dess helhet under kvällen. Han fick vidare inte läsa igenom och
                        godkänna det färdigutskrivna förhörsprotokollet som innehåller felaktigheter. Han
                        erkände inte något brott under förhöret och aspiranterna har blandat ihop
                        uttalanden som han gjort med uttalanden som målsägandena gjort i de förhör som
                        hade hållits med dem. Polisaspiranterna vittnade därefter falskt i tingsrätten.

                        AA:s mamma, DD, kom därefter in med kompletterande synpunkter på
                        handläggningen av ärendet.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende (K12670-07 m.fl.) infordrades jämte
                        domarna i det aktuella brottmålet (Gävle tingsrätts mål B 1575-07 och Hovrättens
                        för Nedre Norrland mål B 848-07). Därutöver inhämtades muntliga upplysningar
                        från polismyndigheten. Följande kom fram.

                        Efter anmälningar från socialtjänsten upprättades i juni 2007 två polisanmälningar
                        om bl.a. försök till våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. AA
                        antecknades som skäligen misstänkt. Målsägande var två flickor, 14 respektive 16
                        år gamla. BB och CC, som påbörjade sina aspirant-utbildningar vid
                        polismyndigheten den 4 juni 2007, höll samma månad ett antal förhör i det aktuella
                        ärendet bl.a. med den misstänkte AA och med målsägandena.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                         Dnr 4029-2007     Sid 2 (9)



Det första förhöret med AA hölls den 13 juni 2007 med CC som förhörsledare och
BB som förhörsvittne. Vid förhöret delgavs AA misstanke om våldtäkt. Enligt
förhörsprotokollet underrättades han om rätten till försvarare och han godtog den
försvarare som rätten förordnar. Förhöret är nedtecknat i referatform och försett
med olika underrubriker. Enligt utskriften förnekade AA inledningsvis brott men
erkände senare vad han själv betecknade som ”övergrepp på barn”.
Förhörsprotokollet avslutades med en anteckning om att förhöret var ”uppläst och
godkänt under förhöret”.

AA åtalades senare vid Gävle tingsrätt för bl.a. grovt sexuellt utnyttjande av
underårig. Han förnekade brott. Som bevisning åberopade åklagaren bl.a. vad AA
sagt vid det första förhöret som hade hållits med honom under förundersökningen
och även vittnesförhör med BB och CC om omständigheterna vid detta förhör.

I tingsrättens domskäl antecknades särskilt under rubriken ”Värdet av förhör hållet
med AA under förundersökningen” följande.

      AA hämtades till förhör och förhördes den 13 juni 2007. Förhörsledare var
      polisaspiranten CC och förhörsvittne var polisaspiranten BB. Av förhöret intaget i
      förundersökningsprotokollet framgår att brotts-misstanken avser våldtäkt 2002 och
      att AA underrättats om försvarare och att han godtar den rätten förordnar. Förhöret
      är redovisat i redigerad form under vissa angivna rubriker och avslutas med
      noteringen ”Förhöret uppläst och godkänt under förhöret”. Av ett senare förhör en
      vecka senare den 20 juni 2007 där offentlige försvararen advokaten EE var
      närvarande framgår att AA framfört många synpunkter på hur han behandlats och
      vilka uppgifter han fått under det första förhöret. Han har också framfört att det
      första förhöret är en blandning av verklighet och fiktion och att han aldrig sagt vissa
      av de saker som noterats där. Han har heller aldrig fått läsa igenom förhöret. AA:s
      invändningar mot förhöret har föranlett åklagaren att åberopa vittnesförhör med
      polisaspiranterna angående förhöret. Av polisaspiranternas vittnesmål framgår att
      AA inte påkallade att ha en offentlig försvarare närvarande vid förhöret. Någon
      förklaring till att detta inte antecknades i förhöret har inte lämnats. Det framgår
      vidare att de båda fortlöpande gjort anteckningar i konceptform och att AA under
      förhöret tillfrågats om de uppfattat honom rätt. Han har dock aldrig fått läsa igenom
      det utskrivna förhöret. Hur en förhörsutsaga redovisas har naturligtvis betydelse för
      läsarens intryck av förhöret. I det aktuella första förhöret har som redan nämnts
      innehållet redigerats under olika rubriker. Det är således helt omöjligt att själv bilda
      sig en uppfattning om gången i förhöret och hur frågorna ställts. Förhöret är
      nedtecknat på så sätt att det i stället för att neutralt redovisa förhörsutsagan ger en
      bild av hur förhörsledaren uppfattat förhörsutsagan och förhörspersonen.
      Bevisvärdet av ett på det sättet redovisat förhör som inte i efterhand lästs igenom
      och godkänts är mycket litet.
I domskälen uttalades vidare av intresse i denna del följande.

      AA har helt förnekat brott. Bevisvärdet av det första polisförhöret som hölls med
      honom har, som tingsrätten redovisat ovan, mycket begränsat bevisvärde. Emellertid
      har polisaspiranterna under ed berättat att AA vidgått att han utfört sexuella
      handlingar mot FF. och detta ger också visst stöd åt FF:s uppgifter.
Tingsrätten dömde sedan, genom dom den 20 juli 2007, AA för bl.a. grovt sexuellt
utnyttjande av underårig till fängelse tre år. Hovrätten fastställde i en dom den 7
september 2007 tingsrättens dom.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
dels handläggningen av förhöret med AA den 13 juni 2007, dels vilka
                                                                       Dnr 4029-2007    Sid 3 (9)



överväganden som, med beaktande av ärendets karaktär och – när det gäller måls-
ägandeförhören – målsägandenas ålder (se 18 § förundersökningskungörelsen,
1947:948, förkortad FUK), låg bakom att förhör med bl.a. målsägandena och den
misstänkte hölls av polisaspiranter.

Polismyndigheten (tf. länspolismästaren GG) kom in med ett remis-svar jämte
komplettering. Upplysningar från avdelningschefen, kommissarien HH, samt från
BB och CC bifogades.

HH, som upprättat sitt yttrande i samråd med kommissarien JJ, upplyste följande.

      Enligt JJ inkom den 7 juni 2007 två anmälningar till polismyndigheten. Båda
      anmälningarna inkom via Mottagningsgruppen inom Socialtjänsten. (– – –) JJ utsåg
      kriminalinspektör KK, som handläggare av båda ärendena då KK är erfaren utredare
      och hade då aspirantansvar för två aspiranter vid namn BB och CC.
      Åklagare i ärendet var LL, vilken beslutade om hämtning till förhör på den
      misstänkte – – – i hans bostadsadress i Sandviken.
      I Sandviken arbetade denna kväll, då den misstänkte skulle hämtas, inspektör MM
      och inspektör NN. NN ringdes då upp av JJ och de kom överens om att han och MM
      skulle sammanträffa med BB och CC på polisstationen i Sandviken. Därifrån utgick
      de gemensamt hem till den misstänkte. När de ringde på dörren hos den misstänkte
      stod NN och MM först vid ytterdörren. MM visade då sin polislegitimation för den
      misstänkte och förklarade sitt ärende. Den misstänkte nickade då och släppte in dem
      i lägenheten.
      Den misstänkte följde med till polisstationen i Sandviken där de höll ett förhör med
      honom. CC var förhörsledare och BB förhörsvittne. Den misstänkte delgavs
      misstanke och avböjde möjligheten att ha försvarare närvarande under förhöret.
      Däremot godkände den misstänkte att ta den försvarare som rätten förordnade.
      Vad gäller BB:s och CC:s lämplighet som förhörsledare så stämmer det att de var
      oerfarna som poliser, men att de från tidigare yrkeserfarenhet var ytterst lämpliga
      som förhörsledare. BB har dokumenterad erfarenhet av att arbeta med barn som har
      speciella behov. CC har gedigen utbildning vad gäller pedagogik och har tidigare
      under sin polisutbildning, under sommaruppehållet 2006, arbetat med utredningar
      och då hållit förhör under ledning av JJ och MM. Vilket föranlett JJ:s bedömning av
      CC:s lämplighet som förhörsledare.
      Under ärendets gång hade BB och CC kontinuerlig kontakt med sin handledare KK,
      åklagare LL samt rotelchef JJ. De fick handledning av både KK och JJ.
      JJ är även verksam som kursledare på Polishögskolan där hon undervisar i ämnet
      förhör med barn. Genom sitt arbete som kursledare i ”Brott mot Barn” samt
      ”Förhörs och intervjuteknik med barn” har JJ haft möjligheten att träffa majoriteten
      av landets förhörsledare inom området barn. Inom dessa kurser ingår examinationer
      där JJ är en av de som bedömer kvalitén.
      Den erfarenhet hon har genom detta gör att det inte finns tvivel om hennes
      bedömningar om vilka som är lämpliga i att hålla förhör med ”barn”.
      Under tiden som BB, CC, MM och NN befann sig tillsammans med den misstänkte
      återgav de per telefon om vad som inträffade. De berättade då att de upplevde att
      den misstänkte befann sig i chock och att detta kan var anledning till att han inte
      uppfattat den information som delgavs honom vad gäller misstanke och rätt till
      försvarare.
      Han upplevdes även som ångerfull och han grät stundtals under förhörets gång,
      vilket även gjorde att förhörsledare CC senare har berättat att han kände empati för
      den misstänkte.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att den utredning som bedrevs hela tiden leddes
      av åklagare och med kompetent stöd och handledning av två mycket erfarna utredare
                                                                        Dnr 4029-2007      Sid 4 (9)



      med specialistkompetens varav en är en av landets mest erfarna utbildare när det
      gäller barnförhör.
      JJ:s bedömning av att de två förhörsledarna var kapabla att klara uppgiften måste
      väga tungt med tanke på hennes bakgrund. Det ligger också i sakens natur att JJ i sin
      roll inte skulle gjort avvägningen om hon ansett att det förelåg risk att ärendet som
      sådant eller målsägande, misstänkt eller annan inblandad skulle ha en nackdel av att
      ärendet utreddes av de två personer hon utsåg. Det föreligger mer anledning att anta
      att ärendet och förhören fick en ytterligare kvalitetsgranskning genom detta
      förfarande.
      Enligt förundersökningskungörelsens 18 § bör förhör med någon under 18 år hållas
      av en person med särskild kompetens. Pmd Gävleborg har en Familjevåldsrotel med
      personal som har utbildning och specialistkompetens för denna typ av förhör,
      samtidigt måste man utbilda nya poliser för att vidmakthålla kompetensen. Detta
      skall göras med kompetenta handledare och jag anser detta har gjorts på ett
      betryggande sätt.
BB och CC upplyste följande.

      I samband med att ett beslut inhämtades ifrån åklagare att AA skulle hämtas för
      förhör, frågade vi vår instruktör KK om det fanns möjlighet för oss att följa med vid
      hämtningen samt hålla förhöret därefter. KK såg inga problem i detta och det
      bestämdes att vi skulle åka till AA:s adress tillsammans med NN och MM.
      Vad gäller förhörsdokumentationen rörande ärendenr: 2102-K12670-07, förde vi
      båda två anteckningar under förhörets gång. Under förhöret delgav vi AA vad vi
      skrivit ner i våra anteckningar. Varje avsnitt i förhöret delgavs AA efter hand under
      förhöret som de nedtecknades. AA godkände på detta vis förhöret utifrån våra
      anteckningar.
      När förhöret var över började vi skriva in förhöret i Dur Två. I samband med detta
      hade vi telefonkontakt med KK som bestämde att vi skulle skriva färdigt förhöret
      nästkommande dag eftersom vi under förhöret arbetat på övertid. Följande dag
      fortsatte vi att skriva in förhöret i Dur Två. BB skrev in det och CC läste sedan
      igenom och godkände det. I samråd med KK skrevs förhöret in i Dur Två i avsnitt
      med rubriker. Detta för att klargöra när övergreppen skett i tid samt för att klargöra
      vilka händelser och platser som hörde till vilket övergrepp.
      AA fick möjlighet att ta del av förhöret i dess färdigskrivna form då
      förundersökningsprotokollet överlämnades till honom på häktet i Gävle av BB.
      I övrigt kände vi en trygghet i förhörssituationen eftersom vi båda två hade förberett
      förhöret noggrant innan det hölls, samt att vi hade rutinerade kollegor i samma
      korridor och på telefon att rådfråga om så skulle behövas under förhörets gång. Vi
      upplevde AA som positiv och tillmötesgående under förhörets gång. Han uttryckte
      sorg över det inträffade och vi kände med honom under och efter förhöret.
      Efter anhållningsbeslutet uppvisade dock AA en aggressivitet och illvilja mot oss
      som förhörsledare. Detta visade sig vid flera tillfällen då kontakt togs med AA på
      häktet under utredningens gång.
Polismyndigheten anförde i remissvaret följande.

      Av förundersökningskungörelsen (1947:948) § 18 framgår att förhör med någon
      som är under 18 år bör hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften.
      Polismyndighetens bedömning är att poliskommissarien JJ:s handlande inte utan
      vidare kan kritiseras. Poliskommissarien har själv en särskilt hög kompetens och
      erfarenhet inom området. Hon har beaktat dels den kompetens som de båda
      polisaspiranterna besitter och dels målsägandenas åldrar (födda 1991 och 1993) och
      hon har tillsett att handledning i form av erfarna utredare och för-
      undersökningsledare/åklagare har funnits till hands vid samtliga förhör. Polis-
      aspiranterna är självfallet oerfarna poliser men har vad gäller dessa förhörsuppdrag
      var för sig bakgrunder som torde betraktas som särskild kompetens.
                                                                     Dnr 4029-2007       Sid 5 (9)



      Enligt Polismyndighetens bedömning har de ifrågasatta utredningsåtgärderna
      genomförts på ett betryggande sätt och under direkt handledning av kvalificerade
      utredare. De åtgärder som beslutats och genomförts förtjänar således inte någon
      kritik.
AA och DD bereddes tillfälle att yttra sig över polismyndighetens remissvar,
varvid de anförde bl.a. följande. Det är inte riktigt att AA tillfrågades under
förhöret om han ville ha en försvarare och han visste inte heller att han hade rätt till
det. Först när förhöret var slut tillfrågades han om han kunde godta den försvarare
rätten utsåg. Vidare fick han inte ta del av och godkänna några anteckningar från
förhöret utan såg förhörsprotokollet först som hastigast, i rättssalen, innan
häktningsförhandlingen. De hade också synpunkter på rättegången i såväl
tingsrätten som hovrätten.

Rättslig reglering
Förhör
Enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) får under förundersökningen förhör hållas
med envar, som antas kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen. Vem
som ska hålla ett förhör, dvs. vem som ska vara förhörsledare, är inte reglerat i
balken annat än när det gäller anhållningsförhör (Fitger, Rättegångsbalken, del 2, s.
23:34b). Anhållningsförhör ska enligt 24 kap. 8 § andra stycket RB hållas av
polisman eller åklagare. Med polisman avses t.ex. även en polisaspirant som
fullgör aspirantutbildning vid en polismyndighet (se 1 kap. 4 § polisförordningen,
1998:1558).

Av 17 § FUK framgår att förhör med någon som är under 18 år och som är
misstänkt för brott, målsägande eller vittne, ska planeras och verkställas så att det
inte uppkommer fara för att den som förhörs tar skada. Särskild varsamhet bör
iakttas om förhöret rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks
kring förhöret. Förhöret får inte göras mer ingående än omständigheterna kräver
och får inte äga rum fler gånger än som är nödvändigt med hänsyn till utredningens
art och barnets bästa.

Enligt 18 § FUK bör förhör med någon som är under 18 år hållas av en person med
särskild kompetens för uppgiften.

Vid förundersökningen ska enligt 23 kap. 21 § första stycket RB protokoll föras
över vad som därvid förekommit av betydelse för utredningen. Sedan en utsaga av
en misstänkt eller någon annan har upptecknats ska utsagan, enligt andra stycket i
samma bestämmelse, läsas upp eller tillfälle på annat sätt ges den som har hörts att
granska uppteckningen. Han ska också tillfrågas om han har något att invända mot
innehållet. Uppteckning och granskning ska ske innan förhöret avslutas eller, om
förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden, så
snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför någon ändring ska
antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras. Har utsagan först
efter granskningen antecknats i protokollet ska uppteckningen biläggas
handlingarna.
                                                                    Dnr 4029-2007    Sid 6 (9)



I 22 § FUK anges att protokoll ska avfattas så, att det ger en trogen bild av vad som
förekommit vid förundersökningen av betydelse för målet. Utsaga ska, i de delar
den anses böra intas i protokollet, återges i så nära överensstämmelse som möjligt
med det talade ordet. Ordagrann återgivning behöver dock inte ske annat än då det
ligger vikt på att de exakta ordalagen inflyter i protokollet. Vid protokollföring
använda memorialanteckningar bör enligt 23 § FUK erhålla slutlig avfattning efter
hand som förundersökningen fortskrider; dock att uppteckning av utsaga som ska
granskas enligt 23 kap. 21 § RB ska erhålla slutlig avfattning i samband med sådan
granskning.

Polisaspirant
En polisaspirant är en polisstuderande som med godkänt resultat har avslutat
polisutbildningens fyra terminer och sedan, efter rekryteringsförfarande, under sex
månader innehar en tidsbegränsad anställning som polisaspirant (se 1-2 §§ i
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om polismyndigheternas
medverkan vid utbildning av polisaspiranter och nationell kursplan för aspirant-
utbildning, FAP 761-1). Rikspolisstyrelsens föreskrifter och råd trädde i kraft den 9
februari 2009. Samma definition av en polisaspirant gällde emellertid vid den i
ärendet aktuella tiden (jfr polisutbildningsförordningen 1999:740).

Polismyndigheten ansvarar för genomförandet av aspirantutbildningen. Polis-
aspiranten ska under aspirantutbildningen utveckla sin yrkeskompetens genom att
under handledning omsätta teoretiska kunskaper i praktiskt handlande samt
utveckla sina praktiska färdigheter m.m. Utbildningen ska vara individuellt
anpassad efter polisaspirantens behov i den utsträckning som behövs för att
säkerställa att han eller hon efter fullgjord utbildning kan delta i det reguljära
polisarbetet. Polisaspiranten är inte en ordinarie resurs under utbildningstiden och
får inte ingå i minimibemanning eller arbeta planerad övertid. Att aspiranten inte är
en ordinarie resurs innebär att han eller hon inte får ges arbetsuppgifter som
innebär att aspiranten ersätter en utbildad polis (2-4 §§ FAP 761-1).

Bedömning
Inledning
AA har i sina klagomål i huvudsak ifrågasatt lämpligheten av att två polisaspiranter
tilläts hålla förhör i det aktuella ärendet samt varit starkt kritisk till förhöret med
honom den 13 juni 2007.

Jag vill inledningsvis framhålla att flera av de synpunkter som AA har framfört till
JO har han också gjort gällande under rättsprocessen mot honom. Som framgått har
domstolarna även beaktat dessa synpunkter vid sin bedömning av åtalet mot honom
och tingsrätten har också klart markerat att förhöret den 13 juni var behäftat med
brister. Med beaktande av att AA förnekade brott har naturligtvis en väsentlig
punkt i hans kritik varit att det är felaktigt antecknat i förhöret att han erkände vissa
övergrepp. Riktigheten av bl.a. den saken har dock – t.ex. genom vittnesmålen med
BB och CC – varit föremål för domstolarnas prövning och föranleder därför inte
något uttalande från min sida. Det finns här anledning att framhålla att JO i princip
                                                                    Dnr 4029-2007    Sid 7 (9)



inte uttalar sig om bedömningar som en domstol har gjort i sak, t.ex. när det gäller
bevisvärdering.

Mot denna bakgrund har jag valt att begränsa utredningen i ärendet till vissa
formaliafrågor beträffande förhöret den 13 juni men framför allt till att avse den
principiella frågan om det är lämpligt att låta polisaspiranter hålla förhör i ett
sexualbrottsärende med underåriga målsägande.

Förhöret med AA den 13 juni 2007
Under en förundersökning hålls ofta förhör med en rad olika personer: måls-
äganden, vittnen och misstänkta. Vad som kommer fram vid dessa förhör spelar
sedan en central och ofta helt avgörande roll för t.ex. frågan om åtal ska väckas
eller inte. Det är därför av bl.a. rättssäkerhetsskäl av utomordentligt stor vikt att
förhören genomförs och nedtecknas på ett professionellt och formellt riktigt sätt.

I det nu aktuella fallet har tingsrätten, som nyss sagts, i sin dom anmärkt att
polisförhöret den 13 juni 2007 med AA var behäftat med formella brister, t.ex. att
det inte framgick av protokollet att AA inte påkallade att ha en försvarare
närvarande vid förhöret. Tingsrätten har också varit starkt kritisk till
protokolleringen av förhörsutsagan och bl.a. uppgett att det är helt omöjligt att
bilda sig en uppfattning om gången i förhöret och hur frågorna ställdes. Vidare har
rätten framhållit att AA aldrig fick läsa igenom det utskrivna förhöret och att
bevisvärdet av ett på detta sätt redovisat förhör, som inte i efterhand lästs igenom
och godkänts, är mycket litet.

Jag kan bara instämma i tingsrättens bedömning och vill för egen del framhålla
vikten av att de förhållandevis enkla åtgärder som föreskrivs i 23 kap. 21 § andra
stycket RB – dvs. att en granskning av förhörsutsagan, enligt huvudregeln, ska ske
innan förhöret avslutas – genomförs på ett korrekt sätt. Dessa åtgärder har stor
betydelse för den hördes rättssäkerhet, för åklagaren som ska fatta beslut i ärendet
och för rätten, om en domstolsprövning blir aktuell (se t.ex. JO 1999/2000 s. 143).
Tingsrättens bedömning av bevisvärdet av det aktuella förhöret visar ju också
tydligt på betydelsen av förhör genomförs på ett i alla avseenden korrekt sätt.

En förklaring till de redovisade bristerna kan självfallet vara BB:s och CC:s
oerfarenhet av att både hålla och dokumentera förhör. Detta för mig in på
huvudfrågan i ärendet, vilken behandlas i nästa avsnitt.

Lämpligheten av att låta polisaspiranter hålla förhör i ett ärende om
sexualbrott
Som jag redan konstaterat är en polisaspirant en polisstuderande som med godkänt
resultat har avslutat polisutbildningens fyra terminer och sedan, efter ett
rekryteringsförfarande, under sex månader innehar en tidsbegränsad anställning
som polisaspirant (1 § i FAP 761-1). Efter genomgången aspirantutbildning är
aspiranten behörig att söka anställning som polis. Aspirantutbildningen brukar,
enligt vad som framgår av information på Polishögskolans hemsida, inriktas på
sådana uppgifter som en ny polis oftast arbetar med, t.ex. ordningsfrågor och trafik
(se www.polishogskolan.se).
                                                                    Dnr 4029-2007   Sid 8 (9)



BB och CC påbörjade sina aspirantanställningar vid polismyndigheten den 4 juni
2007. De hade således endast tjänstgjort en dryg vecka innan de fick medverka i
den aktuella utredningen och på egen hand hålla förhör med såväl de underåriga
målsägandena som den misstänkte, AA. Förundersökningen avsåg, som framgått,
påstådda mycket allvarliga sexualbrott: våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av
underårig, dvs. det slag av ärenden som hör till de allra mest känsliga och
svårutredda. En särskild svårighet i sådana fall är givetvis att genomföra förhör
med barn. Som framgått har lagstiftaren därför särskilt markerat att dessa förhör är
speciella och att de ska hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften
(se 18 § FUK). Vidare ska t.ex. ett förhör med en målsägande som är under 18 år
planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som förhörs tar
skada och särskild varsamhet bör iakttas om förhöret gäller sexuallivet (se 17 §
FUK).

HH har i sina upplysningar bekräftat att BB och CC var oerfarna men ansett att de
hade sådan tidigare yrkeserfarenhet som gjorde dem ytterst lämpliga som
förhörsledare. Denna erfarenhet bestod i att BB arbetat med barn som har speciella
behov samt att CC hade en gedigen utbildning i pedagogik och under ett tidigare
sommarlov arbetat med utredningar under ledning av erfarna poliser.
Polismyndigheten har ansett att förhören genomförts på ett betryggande sätt och
under direkt handledning av kvalificerade utredare.

Jag har inte någon anledning att ifrågasätta att de två polisaspiranterna hade en
bakgrund som innebar att de i och för sig var lämpade att möta barn och ungdomar.
Från detta är det emellertid, enligt min uppfattning, ett mycket stort steg till att bli
en skicklig förhörsledare i allmänhet och en polisman med särskild kompetens att
t.ex. hålla barnförhör i en sexualbrottsutredning i synnerhet. Det senare kräver både
beteendevetenskapliga kunskaper om barn och hög kompetens att hålla förhör i
brottsutredande syfte. Jag kan här också peka på att Rikspolisstyrelsen (RPS), när
det gäller utredningsverksamhet beträffande våld mot barn, fastställt som ett
minimikrav att styrelsen tillsammans med polismyndigheterna ska säkerställa att
utredande personal ska ha fördjupad, enhetlig utbildning och kontinuerligt
genomgå fortbildning (se promemorian om RPS:s minimikrav och
rekommendationer, POA-428-1031/07, jfr även RPS:s nyligen gjorda granskning
av Polismyndigheternas handläggning av ärenden om våld mot barn, inspektions-
rapport 2009:4). Motsvarande bör självfallet gälla även den som har att utreda
sexualbrott mot barn. På polisens egen hemsida uttrycks också beträffande polisens
arbete med brottsutredningar om sexualbrott att endast specialutbildade utredare
håller förhör med barn (www.polisen.se). Det kan slutligen i denna del nämnas att
RPS, i en nyligen gjord redovisning till regeringen om gemensamma nationella
riktlinjer kring barn som misstänks vara utsatta för brott, uttalat bl.a. att personer
som handlägger sådana ärenden ska ha hög kompetens och god erfarenhet på
området (se POA-428-6530/08, delredovisning den 22 september 2009).

Jag vill betona att en polisaspirant fortfarande är under utbildning och att tanken är
att denne under utbildningstiden under ett halvår ska få utveckla sin yrkes-
kompetens genom att under handledning omsätta teoretiska kunskaper i praktiskt
                                                                   Dnr 4029-2007    Sid 9 (9)



handlande. Även om en polisaspirant skulle ha en naturlig fallenhet för att hålla
förhör ligger det i sakens natur att denne saknar en erfaren förhörsledares yrkes-
skicklighet. Jag ställer mig således oförstående till HH:s uttalande om att
aspiranterna skulle ha varit ”ytterst lämpliga” som förhörsledare. Enligt min
mening är det tvärtom uppenbart att CC och BB inte hade den särskilda kompetens
som en förhörsledare enligt 18 § FUK bör ha.

Mot denna bakgrund anser jag att det var omdömeslöst att tillåta CC och BB att
helt på egen hand hålla det inledande förhöret med den misstänkte och flera förhör
med de underåriga målsägandena i en utredning om så allvarliga brott som det var
frågan om. Det förhållandet att aspiranterna under ärendets gång fick handledning
av två kvalificerade och erfarna utredare förändrar inte denna bedömning. Min
uppfattning är att förhör i en sexualbrottsutredning av detta slag över huvud taget
inte ska hållas av polisaspiranter. Jag finner det anmärkningsvärt, för att inte säga
obegripligt, att polismyndigheten inte ens i efterhand insett det olämpliga i
förfarandet.

Vad som i övrigt har kommit fram när det gäller genomförandet av förhören ger
mig, bland annat mot bakgrund av att händelserna – de sexuella övergreppen – har
varit föremål för prövning i domstol, inte tillräcklig anledning till någon ytterligare
åtgärd eller något annat uttalande i saken. Inte heller motiverar vad AA och DD i
övrigt har anfört någon åtgärd från min sida.

Sammanfattningsvis anser jag att polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik för att
två polisaspiranter höll förhör i den aktuella utredningen.

Ärendet avslutas.
