# En tingsrätt har förbjudit all användning av elektronisk utrustning under en huvudförhandling i ett brottmål

JO 2023-03-13 dnr 4039-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2023-03-13              4039-2021              1 (13)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        En tingsrätt har förbjudit all användning av elektronisk utrustning
                        under en huvudförhandling i ett brottmål


                          Beslutet i korthet: Inför en huvudförhandling i ett brottmål beslutade Eksjö tingsrätt
                          att förbjuda all användning av elektronisk utrustning. I det aktuella målet var flera
                          minderåriga åtalade och en av dem misstänktes för mycket allvarlig brottslighet. Enligt
                          tingsrätten var förutsättningarna sådana att rätten i stället hade kunnat besluta om att
                          hålla hela huvudförhandlingen inom stängda dörrar. JO konstaterar att tingsrättens
                          tillvägagångssätt i och för sig varit väl förenligt med huvudregeln att en förhandling vid
                          domstol ska vara offentlig.
                          I beslutet uttalar JO att det endast i undantagsfall bör förekomma att tingsrätten med
                          stöd av den allmänna bestämmelsen i 5 kap. 9 § rättegångsbalken, enligt vilken en
                          ordförande ska bestämma de ordningsregler som behövs, går utöver vad som gäller
                          särskilt för ljudupptagning och ljudöverföring samt elektronisk utrustning enligt 9 c och
                          9 d §§ i samma kapitel. Särskild försiktighet bör iakttas när det gäller att förbjuda ljud-
                          upptagning för parter och ombud samt medier. JO uttalar vidare att särskilda ord-
                          ningsregler endast i undantagsfall bör meddelas i förväg, eftersom det oftast får anses
                          lämpligt att först ge parter och ombud samt eventuellt andra berörda tillfälle att yttra
                          sig. Med hänsyn till omständigheterna i målet har JO dock inte några synpunkter på
                          att tingsrätten tog beslutet i förväg.
                          JO konstaterar att förarbetsuttalandena till 5 kap. 9 d § RB inte är helt tydliga och
                          skulle kunna tolkas så att lagstiftaren avsett att viss elektronisk utrusning, t.ex. dikta-
                          foner, inte alls omfattas av regleringen. Enligt JO måste utgångspunkten vara det som
                          anges i lagtexten. Det innebär att om viss elektronisk utrustning kan störa ordningen
                          så omfattas den av bestämmelsen, oavsett vilket användningsområde utrustningen
                          har.
                          Den aktuella regleringen ändrades för några år sedan men JO delar tingsrättens
                          uppfattning att det finns vissa tillämpningssvårigheter. JO skickar därför en kopia av
                          beslutet för kännedom till regeringen.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Eksjö tingsrätt med anledning av att en
                        reporter hade hindrats från att ta upp ljud på en huvudförhandling i ett brottmål
                        och hur frågan hade hanterats. Hon anförde i huvudsak följande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 4039-2021        Sid 2 (13)




Hon arbetar för Sveriges Radio. Vid rättegången i ett av tingsrättens brottmål
stoppade rättens ordförande hennes kollega från att ta upp ljud från
förhandlingen. Det hände under den första huvudförhandlingsdagen och utan att
rätten dessförinnan hade meddelat något beslut om förbud mot ljudupptagning.
Ordföranden uppmanade även kollegan att radera inspelat material, efterfrågade
hans personuppgifter och hotade med polisanmälan. Därefter förbjöds ljudupp-
tagning, även för kommande förhandlingsdagar. Hon kontaktade ordföranden
per e-post för att få en förklaring till handläggningen. I e-postkorrespondensen
ställde hon frågor till ordföranden om vad det var för beslut som fattats och vad
det grundade sig på.

Av den bifogade korrespondensen framgick ordförandens svar huvudsakligen
enligt följande:

      Grunderna för mitt beslut finns i 5 kapitlet rättegångsbalken (RB), närmare
      bestämt främst 1 §, 9 §, 9 c § och 9 d § samt 27 § andra stycket lagen om unga
      lagöverträdare. I ett mål som detta talar mycket starka skäl för att hela rätte-
      gången hålls inom stängda dörrar, men jag bedömde att offentlighetsprincipen
      (i 5 kap. 1 § RB) vägde tyngre. Jag beslutade dock med stöd i ovan bestämmelser
      i RB om att all teknisk utrustning skulle vara avstängd och att mobiltelefoner
      även skulle vara undanstoppade. Detta är grunden för mitt (tingsrättens) beslut.
      Information om beslutet finns anslagen på tingsrättens ytterdörrar och åhörare
      fick vetskap om beslutet muntligen innan huvudförhandlingen påbörjades.
När hon ville ha ett förtydligande – bl.a. av att förbudet mot elektronisk
utrustning inte gällde sådan som bara kan ta upp ljud – och bad om att få del av
beslutet som anslagits på tingsrättens dörrar, svarade ordföranden:

      Hej! Det beslut som fattats har inte dokumenterats särskilt utan efter förfrågan
      meddelats muntligen. Beslutet kommer att dokumenteras i det protokoll som ska
      upprättas över huvudförhandlingen. Beslutets innehåll är inget annat än det jag
      informerade BB om. Anslaget på dörrarna informerar om beslutet endast genom
      att relatera till förbudet att använda elektronisk utrustning, om inte särskilt
      tillstånd erhållits. Jag ser ingen anledning att ytterligare klargöra mitt beslut.
      Beslutet gäller för hela huvudförhandlingen.
På ytterligare frågor från AA om beslutet bara avsåg förbud mot elektronisk
utrustning och om ljudupptagning var tillåtet, svarade ordföranden:

      För mig är det tydligt. Det är inte tillåtet att göra ljudupptagning under
      huvudförhandlingen i målet och all elektronisk utrustning ska vara avstängd och
      undanstoppad.

Utredning
Inledningsvis hämtade JO in och granskade ett dagboksblad och ett utdrag ur
protokoll fört vid huvudförhandlingen i det aktuella målet.

Därefter uppmanade JO Eksjö tingsrätt att lämna upplysningar om handlägg-
ningen och yttra sig över det som anförts i anmälan. Av yttrandet skulle särskilt
framgå vad det var för beslut tingsrätten meddelat, de rättsliga grunderna för det
och hur åhörarna vid förhandlingen hade informerats om detta. Remissen
                                                                       Dnr 4039-2021         Sid 3 (13)




omfattade ett par ytterligare frågor, som efter genomförd utredning bedömts inte
längre vara av större intresse i ärendet och därför uteslutits.

Tingsrätten lämnade genom lagmannen CC i huvudsak följande remissvar
(bilagor här delvis utelämnade):

      Redogörelse för omständigheter med bäring på den ifrågasatta handläggningen
      Anmälan tar sikte på ordningsregler som har meddelats i samband med
      huvudförhandlingen i [det aktuella målet]. Huvudförhandlingen gällde åtal mot
      en 16-åring och två 17-åringar. Åtalet mot 16-åringen avsåg bl.a. mord och grov
      mordbrand. Under tretton dagar under förundersökningen hade 16-åringen varit
      häktad.
      Huvudförhandling hölls under två och en halv dagar […]. Ordförande vid
      huvudförhandlingen var rådmannen DD, som enligt tingsrättens arbetsordning är
      en av de domare som är särskilt utsedda att handlägga ungdomsmål (se 25 §
      lagen [1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).
      –––
      I syfte att skapa tydlighet för allmänhet och media sattes anslag upp vid
      tingsrättens entréer och lades information ut på externwebben (domstol.se)
      [Av informationen framgick bl.a. följande: ”Åhörare kommer inte att få använda
      elektronisk utrustning i salen för annat ändamål än för att föra egna
      anteckningar och efter särskilt tillstånd.” JO:s anm.]
      Det som där är angivet om ordningsregeln vid förhandlingen är bestämt av den
      ansvariga domaren DD. Informationen på externwebben lades ut den 7 maj 2021.
      Jag minns inte exakt vilken dag som anslaget vid entréerna anslogs, men de
      fanns i vart fall anslagna på morgonen den dag som huvudförhandlingen började.
      –––

      Meddelade ordningsregler i det aktuella fallet
      Av tingsrättens huvudförhandlingsprotokoll framgår att tingsrätten med stöd i
      5 kap. 1 §, 9 §, 9 c § och 9 d § rättegångsbalken samt 28 § [felskrivet, se DD:s
      yttrande] lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare har beslutat
      att all elektronisk utrustning ska vara avstängd och undanstoppad, men att
      tingsrätten på begäran av Smålandstidningen meddelat visst undantag för dess
      journalist. Av protokollet framgår också att åhörarna erinrades om detta vid
      inledningen av samtliga förhandlingsdagar. Av DD:s yttrande […] framgår att
      beslutet i detta fall var avsett att omfatta all elektronisk utrustning, alltså även
      utrustning för ljudupptagning eller ljudöverföring, och att således ljudupptagning
      eller ljudöverföring inte skulle vara tillåten under någon del av förhandlingen.
      Som tingsrätten redan har varit inne på i detta yttrande så är rättegångsbalkens
      utgångspunkt att ljudupptagning och ljudöverföring som huvudregel är tillåten,
      men kan förbjudas i samband med förhör om det kan antas att upptagningen eller
      överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att det påverkar ordningen
      negativt. Som också har framgått så gällde målet åtal mot 16- och 17-åringar och
      den huvudmisstänkte var åtalad för mycket allvarliga brottsmisstankar; en av
      brottsmisstankarna kan leda till lagens strängaste straff. En av de personer som
      hördes var endast 14 år gammal. Inför huvudförhandlingen stod det helt klart att
      rättegången var av stort allmänt intresse: tingsrätten hade mottagit ett stort antal
      förfrågningar gällande förundersökningen i målet och platsbokning inför
      rättegången och det hade rapporterats om den kommande förhandlingen även i
      riksmedia. Mot den bakgrunden har det redan med stöd av bestämmelsen i 5 kap.
      9 c § funnits fog för tingsrätten att förbjuda inspelning under förhören.
      När det gäller ljudupptagning och ljudöverföring under övriga delar av huvud-
      förhandlingen så har rättens ordningsregel, som framgår av DD:s yttrande,
                                                                 Dnr 4039-2021        Sid 4 (13)




meddelats med stöd av 5 kap. 9 d § RB och 27 § andra stycket LUL.
Bestämmelsen i 27 § LUL handlar enligt sin avfattning inte om ljudupptagning
eller ljudöverföring, utan om en möjlighet för rätten att i mål mot den som inte
har fyllt 21 år besluta att målet ska handläggas inom stängda dörrar, om
offentlighet vid förhandlingen är till uppenbar olägenhet på grund av den
uppmärksamhet som den tilltalade kan antas bli föremål för. Mot bakgrund av
vad som nyss redovisats om situationen i målet, kan det inte råda någon tvekan
om att rätten enligt 27 § LUL hade fått besluta att målet skulle handläggas inom
stängda dörrar. Jag återkommer till vilken betydelse det fått för den meddelade
ordningsregeln, men ska först beröra bestämmelsen i 5 kap. 9 d § RB.
Av ordalydelsen i 5 kap. 9 d § RB framgår, som framgått ovan, att elektronisk
utrustning som åhörare har med sig in i rättssalen och som kan användas för att
störa ordningen eller användas för att ta upp bild ska vara avstängd och undan-
stoppad, men att det är möjligt för rättens ordförande att besluta om undantag.
Bestämmelsen omfattar enligt sin ordalydelse elektronisk utrustning av vilket
slag som helst, om den kan användas för att störa ordningen. Enligt sin orda-
lydelse skulle bestämmelsen alltså kunna träffa även elektronisk utrustning för
ljudupptagning eller ljudöverföring, om den kan användas för att störa ord-
ningen. Av förarbetena (prop. 2018/19:81 s. 49 m. och 52 m.) framgår emellertid
att bestämmelsen inte är avsedd att omfatta utrustning för ljudupptagning och
ljudöverföring över huvud taget, trots att en sådan avgränsning av tillämpnings-
området alltså strängt taget inte framgår av ordalydelsen. Det är olyckligt att en
för offentligheten så viktig avgränsning inte framgår direkt av lagtexten. Det är
tydligt att den valda lagstiftningstekniken lett till tillämpningsproblem i före-
varande fall och försvårat både avfattningen och förståelsen av den meddelade
ordningsregeln. Således har rättens ordförande av skäl som har med 27 § LUL att
göra (mer om det i nästa stycke) meddelat ett beslut som i det särskilda fallet var
avsett att uppfattas enligt sin ordalydelse (all elektronisk utrustning) medan AA
kan ha uppfattat beslutet som att utrustning för ljudupptagning eller
ljudöverföring fortfarande var tillåten.
Som jag redan konstaterat hade tingsrätten på goda grunder med stöd av 27 §
andra stycket LUL kunnat besluta att förhandlingen skulle äga rum inom stängda
dörrar. Rättens ordförande gjorde emellertid också de överväganden som fram-
går av hans yttrande, nämligen att det också fanns ett stort allmänt intresse av
rättegången, och stannade därför för att låta förhandlingen vara offentlig, men –
som jag förstår det – för att på alla sätt säkerställa ordningen besluta den för
transparensen av rättegången mindre ingripande ordningen att bedöma all
elektronisk utrustning som ordningsstörande, i den mån den inte hade tillåtits
särskilt.
Att låta den för offentligheten mer ingripande bestämmelsen i 27 § LUL utgöra
tolkningsram för tillämpningen av bestämmelsen i 5 kap. 9 d § ter sig begripligt
mot bakgrund av att dessa bestämmelser har liknande syften. Den vid förhand-
lingen meddelade ordningsregeln vilar alltså på en logik från 27 § LUL.
Genom att åhörarna – som framgår av protokollet – har underrättats om beslutet
vid inledningen av varje rättegångsdag, uppfattar jag att tingsrätten också har
vidtagit någon form av omprövning av ordningsregeln eller förhållit sig till dess
giltighet inför varje rättegångsdag. Den meddelade ordningsregeln att inte tillåta
elektronisk utrustning vid förhandlingen har således grundats på lag (se de
bestämmelser som framgår av protokollet).
–––

Övriga synpunkter
Som redan framgått är bestämmelserna i 5 kap. 9 b, 9 c och 9 d §§ lagtekniskt
utformade på olika sätt, vilket försvårar tillämpningen. Väl medveten om att de
aktuella bestämmelserna nyligen har varit föremål för noggranna överväganden i
samband med lagstiftningsarbete vill jag ändå peka på följande.
                                                                        Dnr 4039-2021        Sid 5 (13)




      Enligt 9 kap. 5 b § [rätteligen 5 kap. 9 b § RB, JO:s anm.] är det vid rättens
      sammanträden förbjudet att ta upp bild om inte annat följer av lag. Förbudet är
      absolut; rättens ordförande kan inte besluta om undantag.
      Utgångspunkten är som sagts tidigare att ljudupptagning och ljudöverföring är
      tillåten men rättens ordförande får under viss förutsättning enligt 5 kap. 9 c §
      förbjuda ljudupptagning eller ljudöverföring i samband med förhör.
      Enligt bestämmelsen i 9 d § ska elektronisk utrustning som en åhörare tar med
      sig in i salen som kan störa ordningen eller användas för att ta upp bild vara
      avstängd och undanstoppad, men rättens ordförande får besluta undantag om det
      finns skäl för det. Huruvida elektronisk utrustning har förmåga att ta upp bild
      kan tekniskt avgöras på förhand och innebär en förutsebarhet, även om det
      kanske inte är så lätt för ordföranden att avgöra det. Huruvida det är fråga om
      elektronisk utrustning som kan störa ordningen och därmed ska vara undan-
      stoppad och avstängd är en fråga som inte alltid kan avgöras i förväg och som
      därmed leder till sämre förutsebarhet vid tillämpning av bestämmelsen. Till
      exempel ska en laptop med inbyggd kamera alltid vara undanstoppad och
      avstängd, om man inte uttryckligen fått rättens tillstånd att använda den, medan
      en laptop utan inbyggd kamera endast ska vara avstängd och undanstoppad om
      den bedömas kunna störa ordningen, men i sådant fall också kan tillåtas efter
      tillstånd. Som framgått exkluderar ordalydelsen i 5 kap. 9 d § inte heller utrust-
      ning för ljudupptagning eller ljudöverföring, trots att det enligt förarbetena synes
      vara meningen.
      Den varierande lagtekniska utformningen innebär svårigheter vid tillämpningen
      och troligen också vissa svårigheter för åhörare som dels ska förstå utgångsläget,
      dels ska förstå utifrån vilka utgångspunkter som ordningsregler meddelas. Som
      jag redan har varit inne på är det olyckligt när för offentligheten centrala
      bestämmelser får en mindre ändamålsenlig utformning.
Till tingsrättens yttrande var fogat ett yttrande från rådmannen DD (bilaga och
fotnoter här utelämnade):

      Innan jag går in på beslutet och mina skäl för det vill jag korrigera några
      felaktigheter i den beskrivning AA:s anmälan innehåller.
      Jag "hotade" inte att polisanmäla BB. Jag meddelade honom bara i vårt samtal,
      som pågick under en kort paus i huvudförhandlingen. Att jag då, direkt, på
      stående fot, inte kunde avgöra om det skulle komma att bli några konsekvenser
      för hans del av hans agerande, dvs. av att han uppsåtligen bröt mot tingsrättens
      beslut. Jag nämnde att jag inte kunde bedöma om tingsrätten behövde göra en
      polisanmälan. (Bakgrunden framgår nedan.)
      Den andra felaktigheten är att BB inte hade sina hörlurar i efter en paus. Han tog
      på hörlurarna under rättegången och hans mobiltelefon var inte avstängd
      eftersom han lämnade rättssalen under pågående rättegång till synes för att
      besvara ett samtal.
      En ytterligare felaktighet är att jag efter det att BB blev påkommen skulle ha
      beslutat att stoppa ljudupptagningar för alla kommande rättegångsdagar i målet.
      Det beslutet fattades innan huvudförhandlingen inleddes och BB, liksom övriga
      åhörare, underrättades om beslutet direkt på morgonen innan
      huvudförhandlingen inleddes.
      Den sista felaktigheten gäller kronologin i AA:s beskrivning och min uppmaning
      att radera inspelningen. Sedan jag i en paus uppmärksammat att det fanns
      elektronisk utrustning på och inkopplad i väggen, bad jag BB komma in i
      rättssalen. Jag frågade om han spelat in under förhandlingen trots förbudet, vilket
      han besvarade jakande.
      Jag sa då till honom att jag ville att han raderade inspelningen. Detta utgjorde
      inget formellt beslut av tingsrätten, även om han självfallet kan ha uppfattat det
                                                                   Dnr 4039-2021        Sid 6 (13)




så, utan var närmast en upprörd reaktion från min sida på hans avsiktliga brott
mot beslutet Jag utgick från att han skulle göra det frivilligt, eftersom han då,
trodde jag, måste ha förstått att han brutit mot beslutet. Såvitt jag vet hade jag
ingen rättslig möjlighet att tvinga honom. Han ändrade sig dock snabbt när det
gällde inspelningen och sa att han inte hade spelat in utan i stället endast överfört
ljudet till sin redaktion. Eftersom jag när jag upptäckte utrustningen under
pausen i förhandlingen (då BB alltså inte fanns i tingssalen) kunde se att
utrustningen var på och till synes aktiv, frågade jag BB om han sänt ljud även
när förhandlingen pågick inom stängda dörrar (när den offentlige försvararen för
den huvudåtalade höll sakframställan och berörde vissa sekretessbelagda
uppgifter). BB:s märkliga svar framgår av den redovisning som återfinns i
protokollet från huvudförhandlingen (att han först blev tyst och sedan sa att han
inte visste, […]). Det var därefter och i slutet av vårt korta samtal som jag sa att
jag inte kunde bedöma om hans agerande skulle komma att få konsekvenser. Min
tanke gällde då närmast att han verkade ha överfört ljud från tingssalen även när
det var beslutat om stängda dörrar, dvs. då han själv inte hade rätt att vistas i
tingssalen men hans utrustning stod kvar, och då sekretessbelagda uppgifter
berördes. Jag övervägde senare hans agerande men jag släppte snabbt dessa
funderingar eftersom jag behövde fokusera på huvudförhandlingen och då det
som var gjort (närmast att förhör lagts ut på internet) inte kunde göras ogjort.
Jag går härefter över till det aktuella beslutet och den rättsliga grunden för det.
Det aktuella målet/åtalet rörde en tilltalad som vid gärningen var 16 år och som
var åtalad för mord och mordbrand. Målet hade tidigt varit föremål för mycket
stor massmedial uppmärksamhet, såväl lokalt som nationellt.
Enligt 27 § andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver-
trädare (LUL) får rätten i mål mot den som inte har fyllt 21 år besluta att målet
ska handläggas inom stängda dörrar, om offentlighet vid förhandlingen är till
uppenbar olägenhet på grund av den uppmärksamhet som den tilltalade kan antas
bli föremål för. Bestämmelsen är att betrakta som en ordningsregel. Min bedöm-
ning var att det aktuella målet tydligt föll inom ramen för denna bestämmelse
och att det fanns mycket starka skäl för att hålla huvudförhandlingen inom
stängda dörrar. Jag beaktade då bl.a. också vissa aspekter hos den tilltalades
person som framkommit i yttrande från socialnämnden samt att han enligt
inhämtat läkarintyg inhämtat med stöd i 7 § lagen om särskild personutredning i
brottmål, m.m., kunde misstänkas, såväl vid gärningen som vid undersökningen,
lida av allvarlig psykisk störning. Dessa faktorer hade betydelse när det gällde att
bedöma om offentlighet var till uppenbar olägenhet för den tilltalade.
Eftersom det samtidigt fanns ett stort, och berättigat, intresse från allmänheten av
att kunna följa rättegången/huvudförhandlingen, övervägde jag om det var möj-
ligt att undvika ett beslut om stängda dörrar och i stället begränsa uppmärk-
samheten på den tilltalade på annat sätt.
I 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) finns en bestämmelse genom vilken rättens
ordförande ges möjlighet att besluta om ordningsregler som behövs. Vad som
ska anses vara ordningsstörande eller innebära ett olämpligt beteende i rättssalen
är ytterst beroende av bedömningar som ordföranden måste göra i varje enskilt
fall. En viktig aspekt gäller givetvis rättssäkerheten. Den är betjänt av att det
råder ett avspänt arbetsklimat i rättssalen och att det inte förekommer några ovid-
kommande eller störande moment som distraherar de personer som medverkar.
En annan viktig aspekt gäller den personliga integriteten för den som medverkar.
(Se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, kommentaren till aktuellt lagrum.)
I 9 c § samma kapitel i rättegångsbalken finns en särskild ordningsregel enligt
vilken rättens ordförande får förbjuda ljudupptagning eller ljudöverföring som
görs av någon annan än rätten under ett förhör, om det kan antas att upptag-
ningen besvärar den som hörs i sådan grad att det påverkar utredningen negativt.
Beslut med stöd i denna bestämmelse utgör tydligt en ordningsregel (något som,
om inte annat, framgår av regelns ursprungliga placering i 5 kap. 9 §).
                                                                 Dnr 4039-2021        Sid 7 (13)




Vidare enligt en bestämmelse i 9 d § samma kapitel ska elektronisk utrustning
som åhörare har med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas
för att ta upp bild vara avstängd och undanstoppad. Även detta utgör en ord-
ningsregel. Om det finns skäl för det får rättens ordförande besluta om undantag.
Mot bakgrund av dessa bestämmelser gjorde jag följande överväganden. Med
stöd i 5 kap. 1 § och 9 c § RB bedömde jag att jag kunde reducera den uppmärk-
samhet som följde med målet genom att inspelningar av förhör med inblandade
inte hamnade på internet. Bedömningen hängde samman med att upptagning
skulle besvära den tilltalade i sådan grad att det påverkade utredningen negativt.
Jag bedömde dock att för att ytterligare reducera uppmärksamheten och för att
kunna undvika att besluta om stängda dörrar, vore det lämpligt att med inte
tillåta ljudupptagning eller ljudöverföring under någon del av förhandlingen. Av
5 kap. 9 d § RB följer att bl.a. moderna mobiltelefoner (som har kamerafunktion)
och även s.k. laptops med kamerafunktion, ska vara avstängda i rättssalen. Också
annan elektronisk utrustning (än sådan som kan användas för att ta upp bild) som
kan störa ordningen, är förbjuden enligt denna bestämmelse. Eftersom bestäm-
melsen huvudsakligen tillämpas för att förhindra användning av mobiltelefoner
och liknande ("som kan användas för att ta upp bild") i rättssalen, bedömde jag
att beslutet uttryckligen behövde innefatta all elektronisk utrustning eftersom jag
bedömde att sådan kunde störa ordningen, där bl.a. den tilltalades personliga
integritet har betydelse.
Denna lösning bedömde jag skulle vara tillräcklig för att kunna undvika beslut
om stängda dörrar. Eftersom förhandlingen då kom att bli offentlig fanns det
goda möjligheter för journalister och andra från media att informera sig och hålla
sig uppdaterade om vad hände under huvudförhandlingen. Den valda lösningen
innebar också fördelar när det gällde rättssäkerheten som är betjänt av att det
råder ett avspänt arbetsklimat i rättssalen och att det inte förekommer några
ovidkommande eller störande moment som distraherar de personer som
medverkar. Om det i aktuell situation är möjligt att stänga dörrarna, bör det vara
möjligt att besluta om mindre ingripande åtgärder, enligt principen major includit
minor, där alltså 27 § andra stycket LUL ger det mest ingripande resultatet.
Jag går härefter över till handläggningen av beslutet.
Den aktuella typen av beslut som exempelvis beslut om stängda dörrar brukar
inte meddelas i förväg, om inte någon utomstående frågar om det. I sådant fall
underrättas frågeställaren om beslutet (eller om att beslut om stängda dörrar kan
bli aktuellt, då det i vissa fall finns anledning att höra parterna innan beslut
fattas). Ett beslut om stängda dörrar dokumenteras av mig normalt inte i förväg
utan beslutet återfinns som regel endast i protokollet (eller motsvarande) från
aktuell huvudförhandling. Förfrågningar från t.ex. journalist om att få ha laptop
påslagen för att kunna föra anteckningar (dvs. begäran om undantag från 5 kap.
9 d § RB) dokumenteras som regel inte alls av mig.
Jag fattade det aktuella beslutet en tid innan den första huvudförhandlingsdagen.
Beslutet framgår av tingsrättens protokoll från huvudförhandlingen i målet (se
bilagan) och innebar i princip att all elektronisk utrustning skulle vara avstängd
och undanstoppad under hela förhandlingen. Underrättelse om beslutet anslogs
innan huvudförhandlingen på dörrarna till tingsrättens lokaler och fanns även på
tingsrättens webbsida.
Enligt min erfarenhet är det relativt ovanligt med förfrågningar i förväg om
huruvida en förhandling kommer att vara offentlig, men det förekommer. Beslut
om stängda dörrar för en hel förhandling är för min del ovanliga och förekommer
vanligtvis endast i mål om brott enligt 6 kapitlet brottsbalken där underåriga
förekommer som tilltalad eller målsägande.
I det aktuella fallet gjordes såvitt jag känner till ingen förfrågan om huruvida
förhandlingen skulle vara offentlig. Hade så gjorts hade den som gjorde för-
frågan underrättats om beslutet. Det var en person som indirekt frågade om den
kommande huvudförhandlingen skulle vara offentlig, och det var en journalist
                                                                        Dnr 4039-2021        Sid 8 (13)




      från en lokaltidning som undrade om hon kunde få ha sin laptop på för att kunna
      göra anteckningar. Jag gav tillstånd till det, vilket innebar att hon måste ha för-
      stått att förhandlingen inte skulle hållas inom stängda dörrar. Jag ansåg alltså att
      det fanns skäl att göra undantag i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 9 d § RB.
      Någon motsvarande eller liknande förfrågan gjordes inte från BB eller Sveriges
      Radio.
      Jag underrättade samtliga åhörare om beslutet direkt på morgonen innan själva
      huvudförhandlingen inleddes och jag erinrade åhörarna om beslutet på morgonen
      de andra två förhandlingsdagarna. Det bör här noteras att BB som var närvarande
      den första förhandlingsdagen när jag underrättade åhörarna om beslutet, inte
      frågade något med anledning av underrättelsen. Om han trodde sig ha fått till-
      stånd till ljudöverföring genom tingsrättens receptionspersonal, är det mycket
      märkligt att han inte reagerade och ställde en fråga när jag underrättade honom
      om beslutet. Beslutet avsåg tydligt all elektronisk utrustning. Den omständig-
      heten att han inte gjorde det tyder på att han medvetet valde att bryta mot det.
      –––
      Om JO menar att det inte är möjligt att fatta det beslut jag gjorde, underlättar det
      för mitt beslut nästa gång en motsvarande situation blir aktuell; jag fattar då i
      stället beslut i enlighet med 27 § andra stycket LUL om stängda dörrar för
      förhandlingen i dess helhet.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
En förhandling ska som regel vara offentlig
En förhandling vid domstol ska enligt huvudregeln vara offentlig (2 kap. 11 §
andra stycket regeringsformen, RF, och 5 kap. 1 § rättegångsbalken, RB).
Begränsningar i det avseendet får göras genom lag (2 kap. 20 § första stycket 4
RF). Det finns i 27 § andra stycket lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL, vissa bestämmelser om rätte-
gången i ungdomsmål. Sålunda får rätten i ett mål mot den som inte har fyllt
21 år besluta att handläggningen ska äga rum inom stängda dörrar, om
offentlighet vid förhandlingen är till uppenbar olägenhet på grund av den
uppmärksamhet den tilltalade kan antas bli föremål för.

Fler bestämmelser om offentligheten – inskränkningar i denna – och ordningen
vid domstolens sammanträden finns i 5 kap. RB. Rätten har enligt dessa regler
bl.a. möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om stängda dörrar och
ordföranden kan utvisa den som stör ett sammanträde eller på något annat sätt
uppträder olämpligt. Det finns en allmän regel om förbud mot bildupptagning
vid sammanträden (5 kap. 9 b § RB). Någon motsvarande bestämmelse
beträffande ljudupptagning eller ljudöverföring finns inte. Ljudupptagning och
ljudöverföring vid sammanträden är alltså som utgångspunkt tillåtet.

Särskilda bestämmelser om ordning och säkerhet i allmän domstol
Den 1 juli 2019 gjordes vissa ändringar i 5 kap. RB i syfte att stärka ordningen
och säkerheten i domstolarna. Förbudet mot fotografering i samband med
rättens sammanträden utvidgades, viss elektronisk utrustning som åhörare har
med sig ska nu enligt den nya huvudregeln vara avstängd och undanstoppad och
ordföranden gavs en starkare roll med bättre förutsättningar att agera mot
                                                                   Dnr 4039-2021       Sid 9 (13)




störningar. Bakgrunden till ändringarna var att många domstolar och de olika
aktörer som verkar i domstolarna hade upplevt ökade problem med ordnings-
störningar. Den ökade användningen av mobiltelefoner och annan elektronisk
utrustning i rättssalarna ansågs vara problematisk ur integritetsskydds- och
rättssäkerhetssynpunkt och det bedömdes finnas ett behov av att begränsa
användandet samt att införa tydligare regler i det avseendet. (Se SOU 2017:46
och prop. 2018/19:81 s. 24 f. och s. 40 f.)

Viss elektronisk utrustning ska vara avstängd och undanstoppad
Reformbehovet ledde till att en ny bestämmelse om elektronisk utrustning
infördes i 5 kap. 9 d § RB. Enligt denna ska sådan utrustning, som åhörare har
med sig i rättssalen och som kan störa ordningen eller användas för att ta upp
bild, vara avstängd och undanstoppad. Bestämmelsen gäller alltså utan beslut
från ordföranden eller rätten. Om det finns skäl för det får rättens ordförande
emellertid medge undantag. Av förarbetena framgår att all elektronisk utrust-
ning omfattas om den kan störa ordningen vid sammanträdet eller användas för
att ta upp bild, även om utrustningen kan användas för andra ändamål. De allra
flesta mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer liksom s.k. smarta klockor,
glasögon, pennor och andra liknande smarta föremål omfattas. Avsikten med
regleringen är att rättens ordförande inte ska behöva ge sig in i några detaljerade
diskussioner om tekniska specifikationer. Dock omfattas inte sådan elektronisk
utrustning som enbart kan användas för ändamål som är tillåtna i rättssalen.
(Se a. prop. s. 87.)

Regleringen i denna del gäller endast åhörare. Att parter och ombud samt andra
i målet professionella aktörer är undantagna motiveras med att de kan ha ett
befogat och legitimt intresse av att använda elektronisk utrustning i salen, bl.a.
för att kunna ta del av dokument i målet. I lagstiftningsärendet behandlas även
frågan om att undanta representanter för grundlagsskyddade medier. Det
konstaterades att mediernas rapporteringsmöjlighet är av avgörande betydelse
för att allmänheten ska få en reell möjlighet till insyn i domstolsprocessen och
att det därför är angeläget att detta inte försvåras. Trots det föreslogs inte något
undantag för journalister och andra inom medierna, eftersom det bedömdes
finnas en stor risk för gränsdragningsproblem. I stället lämnades det till
ordföranden att besluta om undantag i varje enskilt fall. Alla undantag från
påbudet i 5 kap. 9 d § RB ska bygga på objektiva och sakliga kriterier. Vid
bedömningen av om det finns skäl för ett undantag bör särskild betydelse ges
till sådana omständigheter som att elektronisk utrustning behövs för
rapportering som görs som ett led i nyhetsförmedling, t.ex. för publicering i ett
grundlagsskyddat medium, eller i något annat sammanhang av samhälleligt
intresse. (Se a. prop. s. 51 f.)

Ljudupptagning och ljudöverföring kan förbjudas
Utöver vad som nyss beskrivits kan ordföranden begränsa möjligheten att spela
in eller överföra ljud från ett sammanträde genom att förbjuda detta. Således ska
ordföranden enligt den grundläggande regeln i 5 kap. 9 § RB upprätthålla
                                                                      Dnr 4039-2021        Sid 10 (13)




ordningen vid rättens sammanträden och besluta de ordningsregler som behövs.
Han eller hon kan följaktligen besluta om t.ex. förbud att ta upp eller överföra
ljud från en huvudförhandling eller något annat sammanträde om själva
upptagningstekniken i sig stör ordningen (se prop. 1979/80:87 s. 5 f. och JO
2007/08 s. 33). Ordföranden får också förbjuda ljudupptagning eller
ljudöverföring som görs av någon annan än rätten under ett förhör, om det kan
antas att upptagningen eller överföringen besvärar den som hörs i sådan grad att
det påverkar utredningen negativt. Detta framgår av 5 kap. 9 c § RB.

Dokumentation av beslut
Vid en allmän domstol ska det föras register över alla mål som ska utvisa bl.a.
de åtgärder som vidtagits med målet och vad som i övrigt förekommer i detta.
Registreringen av utförda åtgärder ska göras löpande. Vidare ska de beslut som
fattas i målet framgå av målregistret eller akten. För beslut som inte är slutliga
och som inte heller ska tas upp i dom eller slutligt beslut finns inga särskilda
formföreskrifter. Ett sådant beslut kan tas in i målregistret, antecknas på en
handling i akten eller tas upp i ett protokoll. (Se 6 kap. 1 § och 2 § första stycket
RB samt 5 och 25 §§ förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän
domstol.)

Bedömning
Från rättssäkerhetssynpunkt är det av väsentlig betydelse att parter och vittnen
får lämna sina berättelser i domstol utan att bli störda eller avbrutna i onödan.
Det är rättens ordförande som ska se till detta. Han eller hon ska alltså upprätt-
hålla ordningen i rättssalen och har även ett ansvar att värna den personliga
integriteten för dem som medverkar i en rättegång. Samtidigt ska ordföranden
slå vakt om intresset av offentlighet och insyn.

I det aktuella målet var flera minderåriga åtalade och en av dem misstänktes för
mycket allvarlig brottslighet. Tingsrätten beslutade genom rådmannen DD inför
huvudförhandlingen, där han också skulle vara ordförande, att all elektronisk
utrustning skulle vara avstängd och undanstoppad vid sammanträdet. En
underrättelse om beslutet anslogs på dörrarna till tingsrättens lokaler och det
fanns även information på myndighetens webbplats. I protokollet från
sammanträdet antecknades följande:

      Åhörarna underrättas om att tingsrätten med stöd i 5 kap. 1 §, 9 § 9 c § och 9 d §
      rättegångsbalken samt 28 § [ska vara 27 §, JO:s anm.] lagen med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare, har beslutat att all elektronisk utrustning
      ska vara avstängd och undanstoppad. Tingsrätten har dock på begäran av
      Smålandstidningen meddelat visst undantag för dess journalist. Det antecknas att
      åhörarna erinras om detta vid inledningen av samtliga tre förhandlingsdagar.
DD har i sitt yttrande lyft fram att det i enlighet med 27 § LUL egentligen fanns
förutsättningar att hålla hela förhandlingen inom stängda dörrar samt att han
beslutade som han gjorde för att tillgodose intresset av insyn och samtidigt
begränsa uppmärksamheten på de unga tilltalade. Jag kan konstatera att hans
ställningstagande har varit väl förenligt med att en förhandling vid domstol som
                                                                    Dnr 4039-2021       Sid 11 (13)




huvudregel ska vara offentlig och att det inneburit att såväl medier som andra
åhörare då i stor utsträckning kunnat besöka och ta del av vad som lades fram
vid rättegången. Dessutom har det framkommit att DD varje dag informerade
om beslutet. Det är naturligtvis positivt.

Det förhållandet att tingsrätten utan närmare motivering i protokollet radat upp
ett flertal paragrafer med olika tillämpningsområden gör det däremot inte helt
enkelt att tillgodogöra sig beslutet. Dess innebörd var uppenbarligen att all
användning av elektronisk utrustning var förbjuden under hela huvudförhand-
lingen och därmed även all ljudupptagning och ljudöverföring. Som framgått av
redogörelsen för den rättsliga regleringen avser 5 kap. 9 c § RB emellertid bara
ljudupptagning och ljudöverföring vid förhör och 9 d § i samma kapitel omfat-
tar endast åhörare och viss typ av elektronisk utrustning. Tingsrättens beslut kan
också uppfattas som att det till stor del faller tillbaka på den allmänna
bestämmelsen i 5 kap. 9 § RB, enligt vilken ordföranden ska besluta de
ordningsregler som behövs för att upprätthålla ordningen vid rättens samman-
träden. Jag återkommer till detta lagrum, men vill här framhålla vikten av att
beslut utformas på ett sådant sätt att det framgår hur rätten har tillämpat de
bestämmelser som ett beslut hänvisar till samt i vad mån det enbart är frågan
om en upplysning om något som redan gäller enligt lag.

Av utredningen framgår att DD fattade beslutet om särskilda ordningsregler en
tid före den första förhandlingsdagen. Ett sådant tillvägagångssätt bör endast
tillämpas i undantagsfall eftersom det oftast får anses lämpligt att först ge parter
och ombud samt eventuellt andra berörda tillfälle att yttra sig. Ett beslut som
fattas enbart med stöd av 5 kap. 9 c § RB förutsätter dessutom alltid att rätten
inför varje enskilt förhör gör en prövning av frågan (jfr JO 1992/93 s. 26 och JO
2007/08 s 33). Med hänsyn till omständigheterna i det aktuella målet har jag
emellertid inte några synpunkter på att tingsrätten i det här fallet tog ett beslut i
förväg.

I enlighet med de regler som gäller i domstol för dokumentation av olika
avgöranden borde beslutet i samband med att det fattades ha förts in i
målregistret eller i målets akt. Som framgår av redogörelsen för den rättsliga
regleringen gäller påbudet i 5 kap. 9 d § RB om hur åhörare ska förfara med
viss elektronisk utrustning vid sammanträden i domstol utan särskilt beslut och
ska således inte antecknas på det sättet. Ett beslut om undantag bör dock
dokumenteras enligt min mening. Dokumentation bör även göras av ett förbud
mot ljudupptagning eller ljudöverföring enligt 5 kap. 9 c § RB liksom av vissa
andra beslut som inskränker offentligheten och som fattas med stöd av 9 § i
samma kapitel.

I beslutet hänvisade tingsrätten bl.a. till 5 kap. 9 d § RB. Bestämmelsen anger
alltså att all elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som
kan vara ordningsstörande eller som kan ta upp bild ska vara avstängd och
undanstoppad. I praktiken innebär det ett förbud mot användning av utrust-
                                                                    Dnr 4039-2021     Sid 12 (13)




ningen. Om det finns skäl för det får ordföranden besluta om undantag från
huvudregeln. Som tingsrätten pekat på i sitt remissvar är förarbetsuttalandena
till bestämmelsen inte helt tydliga. De skulle kunna tolkas så att lagstiftaren
avsett att viss elektronisk utrustning, t.ex. diktafoner, inte alls ska omfattas av
regleringen. Undantaget skulle då motiveras med att den typen av utrustning
inte kan användas för ändamål som är otillåtna i rättssalen. (Se prop.
2018/19:81 s. 51 f. och s. 87.) Det förhållandet att avgränsningen inte framgår
direkt av lagtexten har enligt tingsrätten lett till tillämpningsproblem i det
aktuella fallet.

Enligt min mening måste utgångspunkten vara det som anges i lagtexten. Det
innebär att om viss elektronisk utrustning kan störa ordningen så omfattas den
av bestämmelsen, oavsett vilket användningsområde utrustningen har. Det
skulle kunna handla om t.ex. en diktafon eller utrustning som används för
ljudöverföring. Som tingsrätten har anfört i sitt remissvar kan det vara svårt för
rättens ordförande att i ett enskilt fall avgöra om viss elektronisk utrustning
omfattas av bestämmelsen. Det kan i förlängningen även innebära en bristande
förutsebarhet för åhörarna. Klagomålet och förhållandena i detta ärende tyder på
det.

Som redovisats tidigare syftade införandet av specialbestämmelserna i 5 kap.
9 c och 9 d §§ RB till att förbättra möjligheterna för rättens ordförande att
besluta i frågor som rör ljudupptagning, ljudöverföring eller viss elektronisk
utrustning. Paragraferna innebär inte någon begränsning av den allmänna
skyldighet som han eller hon har att upprätthålla ordningen och besluta om de
ordningsregler som behövs vid ett sammanträde, se 5 kap. 9 § RB. Det är
således inte något som hindrar att ordföranden, som i det aktuella fallet, med
stöd av den bestämmelsen beslutar om ordningsregler som rör elektronisk
utrustning. Jag vill dock i detta sammanhang understryka att inskränkningar i
offentligheten alltid ska göras med noggrannhet och försiktighet. Av den
anledningen bör det endast i undantagsfall förekomma att med stöd av den
allmänna bestämmelsen i 5 kap. 9 § RB gå utöver vad som gäller enligt 9 c och
9 d §§. Alldeles särskild försiktighet bör iakttas när det gäller att förbjuda
ljudupptagning för parter och ombud (se prop. 1979/80:87 s. 10). Enligt min
mening bör samma förhållningssätt iakttas i förhållande till medier.

DD gjorde under förhandlingen ställningstagandet att en elektronisk utrustning
som Sveriges Radios reporter använde omfattades av 5 kap. 9 d § RB. JO
brukar som regel inte uttala sig i bedömningsfrågor och jag ser inte skäl att
frångå denna princip. Däremot vill jag understryka att åhöraren i en sådan
situation bör upplysas om vad som gäller enligt 9 d §. Om åhöraren då inte
stoppar undan utrustningen kan ordföranden t.ex. utvisa honom eller henne från
rättssalen (5 kap. 9 a § RB) eller besluta om andra ordningsregler (5 kap. 9 §
RB).
                                                                 Dnr 4039-2021       Sid 13 (13)




Det är inte helt klarlagt vad som sades när DD konfronterade reportern i en
kortare paus under huvudförhandlingen eller vad som hade hänt dessförinnan.
Men det är utrett att ordföranden bad reportern att radera vad han då först trodde
var ljudmaterial som spelats in i strid med vad som enligt honom gällde. Jag har
förståelse för att en domare kan känna viss frustration i en sådan situation.
Likväl ankommer det på honom eller henne att agera korrekt och ha ett sakligt
bemötande. Det finns inte heller något rättsligt utrymme för en domare att ge en
åhörare en sådan uppmaning. Jag stannar vid dessa kommentarer och finner inte
skäl att göra ytterligare uttalanden om detta.

Som framgått av det här beslutet kan den nya regleringen leda till vissa
tillämpningssvårigheter och systematiken är inte helt självklar. En förklaring
kan vara den som tingsrätten har pekat på, att de nu behandlade bestämmelserna
lagtekniskt utformats på olika sätt. En annan kan vara vissa till synes oklara
uttalanden i förarbetena. Det är naturligtvis inte tillfredsställande om det som
gäller för ordningen vid en förhandling i domstol är otydligt, varken för rätten,
andra professionella aktörer eller åhörare och medier. Jag finner mot denna
bakgrund skäl att skicka en kopia av mitt beslut för kännedom till regeringen.

Avslutningsvis kan nämnas att jag i dag har beslutat i ett ärende som rör parts
ljudupptagning vid en muntlig förberedelse i tvistemål och ordförandens ansvar
för ordningen vid sådana sammanträden (se JO:s dnr 8765-2020).

Ärendet avslutas.
