# Anmälan mot Kriminalvården, anstalterna Håga och Hall, om underlåtenhet att informera en intagens anhöriga om att deras besök i anstalten Hall ställts in m.m.

JO 2011-02-11 dnr 405-2010

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                        Sid
                                                                            2011-02-11             405-2010                  1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Kriminalvården, anstalterna Håga och Hall, om under-
                        låtenhet att informera en intagens anhöriga om att deras besök i
                        anstalten Hall ställts in m.m.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 25 januari 2010, klagade AA – vars bror BB
                        var intagen i anstalten Hall – på brister i anstalterna Hågas och Halls information
                        till henne och BB:s andra anhöriga. AA anförde därvid i huvudsak följande. BB:s
                        anhöriga fick ingen förklaring till varför BB förflyttades från anstalten Håga till
                        anstalten Hall. De informerades inte heller om att BB började må allt sämre. Den 7
                        januari 2010 reste hon, hennes man, hennes tvååriga son och hennes mor från
                        Kristianstad till anstalten Hall för ett inplanerat besök hos BB. På grund av
                        vintervädret tog resan från Kristianstad till anstalten över sex timmar. De kom till
                        anstalten två timmar innan besöket skulle börja. När de kom till besöksrummet fick
                        de beskedet att BB inte fanns i anstalten. Personalen uppgav att de inte visste något
                        om BB men att han troligen skulle komma tillbaka till anstalten. När BB till slut
                        ringde upp henne visade det sig att han hade drabbats av en svår psykos och
                        vistades på Huddinge sjukhus. AA yrkade vidare ersättning för den onödiga resan
                        till anstalten. Hon ifrågasatte även att BB placerats i en anstalt så långt bort från sin
                        familj.

## Utredning

BB:s behandlingsjournal begärdes in och granskades.

                        Därefter anmodades Kriminalvården att yttra sig över vad AA anfört om bristen på
                        information till den intagnes anhöriga om att besök inte kunde genomföras. I sitt
                        remissvar anförde Kriminalvården, region Stockholm, genom dåvarande region-
                        chefen CC, följande.
                                  –––

## Sakförhållanden

Intagne BB:s syster AA har till Justitieombudsmannen inkommit med klagomål mot
                                  anstalten Hall då hon upplevt att anstalten underlåtit att ge dem information om
                                  varför hennes bror blev förflyttad från Håga till Hall, att han mått psykiskt dåligt och




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 405-2010     Sid 2 (4)



att anstalten inte meddelat dem att brodern inte var kvar i anstalten när de kom för
att besöka honom.
Underlag till remissvar har inhämtats från anstalten Hall vari kriminalvårdschefen
DD, efter föredragning av kriminalvårdsinspektören EE, framfört bl.a. följande.
Vad gäller rutiner för besöksbokning så bokas besök av de anhöriga senast tre dagar
innan besökets genomförande. När besöksvakterna skall föra in besöket ser de vil-
ken form av besök som är beslutat, obevakat eller bevakat, samt vilken avdelning
den intagne befinner sig på. De intagna som är tillfälligt placerade på någon annan
anstalt, häkte eller sjukhus står kvar som belagda på rum för annars försvinner deras
plats och bli bokningsbar igen. En tillfällig placering på ett sjukhus är även svår att
förutse längden på varför de intagna står kvar som belagda på ett rum.
Alla intagna som ankommer anstalten Hall får fylla i en blankett där de uppger deras
närmast anhörig. Uppgifterna skrivs in i det klientadministrativa systemet KLAS
och originalblanketten sparas i klientens journal. I BB:s fall har han skrivit att hans
närmaste anhörig är hans syster BB, boende i Kristianstad. Hennes telefonnummer
finns även ifört.
Den 3 januari 2010 förflyttades BB till avd. 113, RPA Huddinge sjukhus (rätts-
psykiatriska avdelningen, JO:s anm.). Han kvarstannade där tills den 15 januari
2010. Han återplacerades då på avdelning B3 och han var placerad där fram till i
början av april då han förflyttades till annan anstalt.
AA anför att de bokade besöket på tisdag den 5 januari 2010 och besöket skulle
genomföras den 7 januari 2010. Efter kontroll med besöksvakt FF framkommer att
besöket bokades in av GG den 29 december 2010 (rätteligen 2009, JO:s anm.). Den
dag AA anför att besöket bokades in arbetade inte GG.
FF berättar vidare att när BB:s besökare ankom anstalten befann sig flera andra
besökare i vänterummet och då de hade ett barn med sig blev de hänvisade till
besöksrummet där besöket skulle ske för att få lite mer utrymme. FF ringde till
avdelning B och bad dem komma med samtliga intagna som ska ha besök vilket per-
sonalen gör. När FF frågar avdelningspersonalen vart BB är uppger de att han inte
finns på avdelningen utan är tillfälligt placerad på avdelning 113. FF och HH som
var besöksvakter den dagen går för att berätta för BB:s familj att det tyvärr har blivit
ett misstag och att BB inte finns på anstalten och mot bakgrund av vår sekretess kan
de inte uppge vart han befinner sig. Familjen, speciellt modern blir upprörd men
accepterar att besöket inte kan genomföras. Familjen får kvarstanna i besöksrummet
ett tag där de erbjuds kaffe och lite te innan deras resa hem. FF anför att bemötande
till familjen sköttes väldigt bra trots att besöket inte kunde genomföras.
Besöksvakt JJ anför att hon mottog ett samtal från AA den 7 januari 2010 där AA
var upprörd och ville veta vart hennes bror fanns. JJ uppgav att med anledning av
vår sekretess så kan hon inte uppge någon information. Hon ringde dock genast upp
avdelning 113 och pratade med samordnaren KK och bad henne framföra till BB att
han skulle ringa upp sin syster.
När en intagen förflyttas underrättas inte närstående om detta utan det är själv upp
till den intagne att kontakta sina anhöriga. Vid varje ny anstalt eller häkte som den
intagna ankommer erbjuds han ett ankomstsamtal för att underrätta sina anhöriga om
vart han nu befinner sig och att han mår bra.
Ibland är tillfälliga placeringar på antingen en annan anstalt, häkte eller på sjukhus
nödvändiga. En placering på avd. 113, Huddinge sjukhus, antyder att en intagen inte
mår psykiskt bra utan måste befinna sig där adekvat vård finns och att ringa upp en
intagens familj och upplysa om detta kan vara särskilt känsligt. Detta skulle innebära
att vi bröt mot vår sekretess.
Vad anstalten däremot kan bli bättre på är informera besöksvakterna när en intagen
lämnar anstalten för tillfällig placering på sjukhus så att de omgående kan se om det
finns ett besök bokat inom närstående tid som behöver avbokas och i så fall ringa
upp anhöriga och meddela detta. Dock gäller även här sekretessen och att kontakta
en anhörig för att meddela att ett besök blir inställt och inte uppge varför kan röra
upp många känslor.
                                                                        Dnr 405-2010     Sid 3 (4)



      Av det klientadministrativa systemet framgår att BB efter att han anlänt till anstalten
      Hall från anstalten Håga genom anstaltens försorg ringt sin far. Vidare framgår att
      dagen innan BB förflyttades till RPA Huddinge var personalen oroliga för hans
      beteende och förmådde honom att ringa sin flickvän och där även personalen pratade
      med henne efter det samtalet.

      Aktuella författningsbestämmelser
      Av 2 kap. 6 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
      anstalt (KVFS 2009:4) framgår att vid akut fara ska den intagne omedelbart komma
      under läkarvård. Om sjukdomen eller olycksfallet är av allvarligt slag, ska anstalten
      omgående underrätta den som uppgivits vara närmast anhörig till den intagne.

      Kriminalvårdens, region Stockholm, bedömning
      Kriminalvården har förståelse för att familjemedlemmar är oroliga för sina anhöriga
      som är placerade i anstalt men är ändock styrda av de sekretessregler som gäller för
      Kriminalvården. Om det inte är en situation som avses i 2 kap. 6 § KVFS 2009:4 så
      faller det på de intagna att förmedla sig med sina anhöriga.
      Vad gäller förflyttningen mellan anstalterna Håga och Hall anser inte Kriminal-
      vården att något ansvar åvilat någon annan än BB att kontakta sina anhöriga, vilket
      även synes ha skett då han ringt sin far. När anstalten upplevt att BB mått sämre har
      denne haft en kontakt med sin flickvän som även anstalten pratade med. BB har
      under en kortare tid behövt vård som inte anstalten kunde erbjuda varför BB för-
      flyttades till RPA Huddinge. Anstalten bedömde dock inte hans tillstånd som så
      allvarligt att närmast anhörig omgående skulle underrättas och Kriminalvården är
      inte heller av någon annan uppfattning.
      Till sist vad gäller besöket så kan Kriminalvården bara beklaga att AA och övriga
      fått åka förgäves. Kriminalvården ser det som önskvärt om anstalten kunde upp-
      arbeta en rutin där eventuellt inbokade besök kan avbokas i en situation som denna.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för den skyldighet som gäller för
anstalter att underrätta den intagnes närmaste anhörige om den intagne drabbas av
sjukdom eller olycksfall av allvarligt slag.

Av 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår bland annat
följande. Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om en enskilds person-
liga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till
denne lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider
annat allvarligt men om uppgiften röjs.

En uppgift om att en intagen har tagits in för vård på en psykiatrisk avdelning är
typiskt sett sådan att det kan antas att den intagne lider men om uppgiften röjs. Det
kan även antas att den intagne kan ha obehag av att information av sådant slag
lämnas ut till hans eller hennes anhöriga.

Jag har inget att erinra mot att anstalten Hall inte självmant underrättade den per-
son som BB uppgett som sin närmaste anhörige om hans psykiska tillstånd. Mot
bakgrund av den sekretessregel som jag redogjort för ovan var det, enligt min
mening, inte heller möjligt för anstalten att underrätta BB:s besökande anhöriga om
orsaken till att det planerade besöket inte kunde genomföras. Däremot framstår det
som en självklarhet att anstalten i en situation som den aktuella i god tid bör
                                                                   Dnr 405-2010   Sid 4 (4)



underrätta besökarna om att det planerade besöket inte kommer att kunna genom-
föras. Detta gäller i synnerhet när besökarna, som var fallet här, har lång resväg.
Anstalten förtjänar kritik för sin underlåtenhet att i tid underrätta BB:s besökare.
Jag förutsätter att anstalten – om det inte redan har gjorts – inför rutiner för att i
situationer som denna i god tid underrätta besökare om att ett planerat besök inte
kan genomföras. Jag har förståelse för att det kan upplevas som besvärligt och otill-
fredsställande att informera anhöriga om ett inställt besök utan att kunna redogöra
för orsaken till att besöket ställts in. En lösning på detta problem är att kriminal-
vårdspersonalen – när det finns förutsättningar för det – tillfrågar den intagne om
han medger att den sekretessbelagda uppgiften om honom lämnas till hans an-
höriga.

Det ankommer inte på JO att pröva frågor om skadestånd.

Det som AA anfört i övrigt föranleder inte någon kommentar.

Ärendet avslutas.
