# Kritik mot en förrättningslantmätare för hjälp åt en part att bemöta ett överklagande av lantmätarens beslut

JO 2006-11-20 dnr 4056-2005

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                     Sid
                                                                       2006-11-20           4056-2005              1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en förrättningslantmätare för hjälp åt en part att bemöta ett
                        överklagande av lantmätarens beslut

## Anmälan

I en anmälan med bilagor, som kom in till JO den 15 september 2005, klagade AA
                        på Lantmäterimyndigheten i Kalmar län och på en förrättningslantmätare där med
                        anledning av handläggningen av en fastighetsförrättning. I anmälan framfördes i
                        huvudsak följande.

                        Vid en förrättning av lantmäterimyndigheten den 1 juni 2004 i ett ärende om bl.a.
                        anläggande av en samfällighetsväg genom fastigheten H 15:1 tjänstgjorde BB som
                        förrättningslantmätare. Ansökan hade gjorts av ägarna till fastigheterna H 2:5 och
                        G 3:1. Redan före förrättningen fanns en uppgift om att sökandena med
                        myndighetens goda minne kunde sätta i gång anläggningsarbetet. CC, ägaren till H
                        15:1, meddelade hinder mot förrättningen, men det ledde inte till att den avbröts.
                        Vid förrättningen gav BB ingen redogörelse för ansökningen och presenterade inte
                        tillräcklig utredning. CC hade inte heller fått tillfälle före den 1 juni 2004 att yttra
                        sig och förebringa utredning i ärendet. Vid förrättningen medgav BB omgående
                        igångsättning av anläggningsarbetena men tog tillbaka medgivandet efter protester
                        från AA, som företrädde CC. Förrättningen registrerades innan den hade vunnit
                        laga kraft. CC överklagade förrättningen till fastighetsdomstolen i Kalmar. BB
                        anlitades av sökandena DD och EE för att svara på överklagandet av hans eget
                        beslut till fastighetsdomstolen. Förfarandet strider mot 4 kap. 13 §
                        fastighetsbildningslagen och mot 12 kap. rättegångsbalken. DD skrev ordagrant av
                        BB:s svar på dator. EE bifogade BB:s handtext till fastighetsdomstolen.

                        Till anmälan fogades bl.a. kopia av en odaterad skrivelse från FF och EE
                        rubricerad Fortsatt yttrande över CC:s överklagande. I skrivelsen uppger de bl.a. att
                        de har ”anlitat lantmätare BB till alla dessa kommentarer som svar på GG:s
                        besvärsskrivelse. Vi instämmer fullt och fast med de svaren han har skrivit på
                        samtliga papper”. Vidare bifogades bl.a. en skrivelse den 14 oktober 2004
                        undertecknad av DD, ställd till fastighetsdomstolen i Kalmar län, rubricerad
                        Kommentarer till överklagandet från CC samt en kopia av en handskriven text.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 4056-2005     Sid 2 (4)




Utredning
Lantmäterimyndigheten i Kalmar län anmodades att göra en utredning och yttra sig
över vad som hade sagts i anmälan om BB:s uppdrag åt DD och EE och FF. I sitt
remissyttrande den 27 december 2005, som var undertecknat av överlantmätaren
HH, hänvisade lantmäterimyndigheten till en bifogad redogörelse av BB.
Myndigheten yttrade bl.a. att det som AA hade angett, vad gällde BB:s hjälp till
sökanden med att skriva svar till fastighetsdomstolen, var riktigt.
Lantmäterimyndigheten yttrade vidare i denna del:

      Lantmäterimyndigheten finner [att] hjälpen till sökanden gått längre än vad
      förvaltningslagens regler om myndigheternas serviceskyldighet stadgar. I detta
      avseende har BB handlat om än med bästa välvilja så ändock olämpligt.
BB:s redogörelse, daterad den 13 december 2005, hade beträffande den av JO
remitterade frågan följande innehåll.

      Sedan förrättningen avslutats och besvär inkommit, sökte EE (som företräder
      dödsboet och 2:5) mig sedan han kommunicerats besvärsskrivelsen. Som han
      uttryckte det kunde han inget om de i besvären åberopade paragraferna och behövde
      hjälp att bemöta besvärsskrivelsen. Jag svarade honom att det inte var min uppgift
      som förrättningslantmätare, utan att han skulle kontakta någon jurist för detta. Då
      EE ändå ville ha vissa förklaringar av de åberopade paragraferna, för att ingen annan
      än jag kände till ärendet, ”föll jag till föga” och lovade skicka honom mina
      kommentarer till besvärsskrivelsen. Även om nu detta skedde två till tre månader
      efter förrättningsbeslutet, är jag klar över att jag lämpligen skulle ha avstått också
      från att skriva dessa ”kommentarer”.
Lantmäterimyndigheten gav också in kopia av förrättningsprotokollet i det aktuella
ärendet.

AA kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 20 november 2006 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
JO kan inte ändra eller upphäva myndigheters beslut. Granskningen är inte heller
avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i
ordinarie ordning. JO brukar således inte ta ställning till om ett beslut är riktigt i
sak. Jag har mot denna bakgrund inte närmare granskat innehållet i
lantmäterimyndighetens beslut i ärendet.

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje myndighet lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen innebär att hjälp skall lämnas i
lämplig utsträckning med hänsyn till bl.a. frågans art. I förarbetena till
bestämmelsen uttalas följande (prop. 1985/86:80 s. 20 f. och s. 60).

      I ärenden där det finns flera enskilda parter med motstridiga intressen kan det vidare
      skada tilltron till myndighetens opartiskhet, om myndigheten lämnar ena parten
                                                                          Dnr 4056-2005     Sid 3 (4)




      hjälp och detta är till nackdel för motparten. Också med tanke på dessa fall behöver
      serviceskyldigheten vara begränsad.
      Mot en sådan ordning som jag nu har skisserat kan givetvis invändas att den
      enskilde blir i viss mån beroende av myndigheternas uppfattning om vad som är
      lämpligt. Man bör emellertid observera att de regler i ämnet som jag föreslår inte
      kommer att kunna tillämpas godtyckligt. Här som annars gäller grundlagens krav att
      myndigheterna måste iaktta saklighet och opartiskhet och beakta allas likhet inför
      lagen (1 kap. 9 § regeringsformen).
I förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet föreskrivs i
18 § 3 att lantmäterimyndigheten i länet är skyldig att ge råd och stöd inom
verksamhetsområdet. Det får antas att bestämmelsen, som har tillkommit efter
förvaltningslagen, avsetts tillföra regleringen något utöver vad som följer av denna
(jfr Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2003, s. 62),
vilket skulle kunna innebära att avsikten är att service skall lämnas i större
utsträckning än vad en lantmätare är skyldig att göra enligt förvaltningslagen. De
slutsatser som har kommit till uttryck i det nyss återgivna förarbetsuttalandet bör
dock enligt min mening beaktas också i ett sådant fall.

Tilltron till myndighetens opartiskhet kan således kräva att hjälp inte lämnas till
den enskilde. Detta är särskilt viktigt att beakta när någon vänder sig till en
myndighet i frågor som kan antas vara omstridda och eventuellt komma att prövas i
rättegång (jfr JO 1996/97 s. 402 och JO 2000/01 s. 490 samt JO:s beslut den 4
augusti 2004, dnr 1290-2001).

I detta fall har BB bekräftat att han hjälpte en av parterna i det överklagade
förrättningsärendet att bemöta besvärsskrivelsen i målet vid fastighetsdomstolen
genom att skicka honom sina kommentarer till besvärsskrivelsen. Hjälpen
lämnades efter det att myndigheten hade meddelat beslut i ärendet. Såvitt
framkommit har BB inte uppträtt som ombud eller rättegångsbiträde i målet i
fastighetsdomstolen. Hans handlande får i stället bedömas mot bakgrund av
serviceskyldigheten och kravet på opartiskhet.

I fråga om tillämpningen av serviceskyldigheten enligt 4 § FL efter det att ett
ärende har avslutats för myndighetens del anförde ställföreträdande JO Leif Ekberg
i det nyssnämnda beslutet JO 2000/01 s. 490 bl.a. följande.
      Ett annat exempel kan vara att myndigheten till massmedier, en part eller annan
      kommenterar sitt beslut. Något rättsligt hinder för detta föreligger inte låt vara att det
      i vissa fall – varom här inte är fråga – finns inskränkningar i detta avseende i
      sekretesslagen (1980:100). Ett sådant uttalande kan ta sikte på att förklara de
      ställningstaganden som gjorts i beslutet och vad som har varit avgörande vid
      bestämmande av utgången. Det kan också röra sig om frågor som har med
      verkställighet av beslutet att göra. Det är inte uteslutet att myndigheten också i
      situationer där fråga uppkommit om innebörden av myndighetens beslut kan bidra
      med någon form av förklaring av beslutet som kan förhindra en feltolkning av
      detsamma eller ett överklagande i onödan till nästa instans. Här måste dock
      myndigheten iaktta stor försiktighet så att den inte i efterhand gör en saklig
      omprövning av sitt eget beslut eller skadar tilltron till sin egen opartiskhet.
Jag har ingen annan uppfattning än den som Leif Ekberg har gett uttryck för.
                                                                  Dnr 4056-2005    Sid 4 (4)




De av BB handskrivna kommentarerna kan inte uppfattas som en förklaring av det
egna beslutet. Det framgår över huvud taget inte att det är BB som står för
kommentarerna. Kommentarerna har skrivits i ”vi-form”, som om de hade varit
författade av parten själv, och utgörs i stora delar av en argumentation till
bestridande av det överklagande som AA:s huvudman har gjort. Kommentarerna
har av sökandena i princip i oförändrat skick lämnats in till fastighetsdomstolen
som ett svar på överklagandet.

Tillämpningen av serviceskyldigheten är som framgått en avvägningsfråga. I
princip uttalar sig JO inte i bedömningsfrågor. Enligt min mening har emellertid
BB:s hjälp lämnats i en utsträckning som klart går utöver vad som kan anses
lämpligt. Att en förrättningslantmätare bistår en part i dennes talan i målet vid
överinstansen kan också vara olämpligt med hänsyn till att lantmätarens befattning
med saken ännu inte har avslutats; förrättningen kan komma att återförvisas till den
egna myndigheten (16 kap. 12 § fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL),
fastighetsdomstolen kan komma att kalla lantmätaren till huvudförhandlingen för
att lämna upplysningar (16 kap. 5 § FBL). Vidare gäller bl.a. att
lantmäterimyndigheten efter att fastighetsdomstolens beslut eller utslag har vunnit
laga kraft enligt 16 kap. 15 § FBL har att ombesörja registrering. I dessa fall är det
naturligtvis av betydelse att lantmätarens opartiskhet inte kan ifrågasättas. Med det
nu sagda instämmer jag i den kritik som överlantmätaren har gett uttryck för.

Vad AA i övrigt har framfört föranleder ingen åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
