# Anmälan mot Kriminalvården, häktet Kronoberg, angående utländsk intagens möjlighet att ringa till ambassad och anhöriga

JO 2011-05-12 dnr 4056-2009

BESLUT
                                                                            Datum                Dnr                    Sid
                                                                            2011-05-12           4056-2009             1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Kriminalvården, häktet Kronoberg, angående utländsk
                        intagens möjlighet att ringa till ambassad och anhöriga

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan, som kom in till JO den 8 juli 2009, framförde vitryske medborgaren
                        AA klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i Stockholms län, åklagare vid Åklagar-
                        myndigheten och Stockholms tingsrätt. Dessa klagomål har behandlats i JO:s
                        ärende med dnr 3831-2009. Beslut i det ärendet fattades den 25 november 2009 av
                        dåvarande chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, som efter viss utredning inte
                        fann anledning att vidta några ytterligare åtgärder.

                        I anmälan framförde AA även klagomål mot Kriminalvården, häktet Kronoberg,
                        och dessa behandlas inom ramen för nu aktuellt ärende. Av anmälan i denna del
                        framgick bl.a. följande.

                        Den 7 juni 2009 frihetsberövades AA som misstänkt för stöld. Han begärde vid
                        flera tillfällen att få kontakta Vitrysslands ambassad och att han skulle få ringa till
                        sin mamma, men fick inte den möjligheten.

## Utredning

Utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system avseende AA inhämtades
                        och granskades.

                        Anmälan remitterades därefter till Kriminalvården, som anmodades att yttra sig
                        över vad AA anfört om möjligheten få ringa till ambassaden och till sina anhöriga.
                        I sitt remissvar anförde myndigheten, region Stockholm, genom dåvarande region-
                        chefen BB, följande (bifogad bilaga har utelämnats här).
                                  –––
                                  Kriminalvårdens remissvar avser de delar som berör Kriminalvården. Kriminal-
                                  vården konstaterar att anmälan i huvudsak anför klagomål som direkt berör
                                  Polismyndigheten och Sveriges Domstolar.

                                  Sammanfattning anmälan i de delar det rör Kriminalvården.
                                  AA anför bl.a. att han ej fått kontakta Vitrysslands ambassad samt sin mor.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 4056-2009    Sid 2 (6)



VO Kronobergs yttrande
VO Kronobergs yttrande finns bifogas i sin helhet som bilaga.

Styrande dokument beträffande kontakt med ambassad
Av 1 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår om en utlänning berövas friheten efter beslut av en myndighet, skall
den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av utlänningen utan
dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet samt vidare-
befordra meddelanden från honom till konsulatet.
När en utlänning har berövats friheten skall han utan dröjsmål upplysas om sin rätt
att begära att konsulatet skall underrättas om frihetsberövandet och om sina möjlig-
heter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade.
Av 2 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår om den som är berövad friheten inte motsätter sig det, skall hans
hemlands konsul beredas tillfälle att besöka honom, samtala och brevväxla med
honom samt se till att han får hjälp att ta tillvara sin rätt.
Av 3 § lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade
friheten framgår vid tillämpningen av 1 och 2 § § skall iakttagas vad som i lag eller
annan författning annars är föreskrivet om rätt för den som är berövad friheten att ta
emot besök eller att skriftligen eller muntligen utväxla meddelanden.
Av 7 § 1 kap. kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behandling i häkte,
(KVFS 2007:1), framgår att häktet skall informera en utländsk häktad om hans eller
hennes rättighet att hemlandets konsulat underrättas enligt lagen (1989:152) om
underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten, om sådan in-
formation inte tidigare lämnats av annan myndighet. Att den häktade fått sådan in-
formation skall antecknas i den häktades journal. Om den häktade önskar att sådan
underrättelse lämnas till konsulat eller beskickning skall den lämnas utan dröjsmål
och senast inom 48 timmar.

Styrande dokument beträffande kontakt med anhörig
Av 12 § lag (1976:371), behandlingen av häktade och anhållna m.fl., (HäL), framgår
bl.a. att telefonsamtal mellan den häktade och en person utanför förvaringslokalen
får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall vägras
telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Inte heller den som är
häktad på grund av misstanke om brott får ta emot eller ringa telefonsamtal som kan
medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras.
Av 16 § HäL framgår bl.a. att beträffande den som är häktad på grund av misstanke
om brott är det undersökningsledaren eller åklagaren som skall avgöra om eller i vad
mån det finns hinder mot medgivande enligt 11-12 § § på grund av att åtgärden kan
medför fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras.
Ett beslut enligt första stycket som innebär inskränkningar i den häktades kontakter
med omvärlden (restriktioner) får meddelas endast om den häktade får underkastas
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken (RB).
Av 24 kap. 5 a § RB framgår att om rätten beslutar att häkta någon, förordnar att
någon skall kvarbli i häkte eller medger förlängning av tiden för att väcka åtal, skall
den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om den häktades kontakter med om-
världen skall få inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast om
det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar
sakens utredning.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 10.1 att de europeiska fängelse-
reglerna är tillämpliga på var och en som häktats av rättslig myndighet eller frihets-
berövats till följd av dom.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 24.2 att kommunikation och besök
kan bli föremål för inskränkningar och kontroll om detta är nödvändigt på grund av
pågående brottsutredningar, för upprätthållandet av ordning och säkerhet, för att
                                                                   Dnr 4056-2009       Sid 3 (6)



förhindra brott eller skydda brottsoffer, men sådana inskränkningar, inklusive
särskilda restriktioner som beslutats av behörig rättslig myndighet, ska ändå medge
en godtagbar lägsta kontaktnivå.
Av de europeiska fängelsereglerna framgår av 24.8 att de intagna ska tillåtas att
omedelbart underrätta sina familjer om att de fängslats eller förflyttats till annat
fängelse samt om de drabbas av allvarlig sjukdom eller skada.

Kriminalvården gör följande bedömning:

Beträffande underrättelse till/kontakt med ambassaden
Av styrande dokument står klart att om en utlänning berövas friheten efter beslut av
en myndighet, skall den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av
utlänningen utan dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet.
Bestämmelserna är tillämpliga på alla former av frihetsberövanden som beslutas av
myndigheter. Underrättelse ska lämnas av den myndighet som verkställer beslutet
om frihetsberövandet, i allmänhet polisen eller Kriminalvården. Polismyndigheten
ombesörjer i första hand att underrättelse lämnats då en utlänning är gripen eller
anhållen och förvaras i polisarrest. Har en frihetsberövad person av polisen över-
lämnats till ett häkte innan underrättelse lämnats, är det häktet där den intagne vistas
som skall lämna underrättelsen. Det är således viktigt att häktet i samband med in-
skrivningen tar reda på om polisen lämnat underrättelse om frihetsberövandet. Har
underrättelse lämnat av polis behöver inte ny underrättelse lämnats. I detta aktuella
fall finner utredningen inget svar på om denna kontroll utförts.
Enligt lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövad
friheten ska underrättelse lämnas utan dröjsmål. Om den häktade önskar att sådan
underrättelse lämnas till konsulat eller beskickning skall den lämnas utan dröjsmål
och senast inom 48 timmar. I detta specifika ärende har häktet med hjälp av tolk haft
ett s.k. ankomstsamtal och upprättat ett verkställighetsplanunderlag. Av dokumen-
tationen kring detta framkommer dock inte om AA fått informationen om hans
rättighet att dennes ambassad skall underrättas om hans frihetsberövande. Dock
framkommer inga dokumenterade uppgifter om att ambassaden blivit underrättad.
Vidare framgår av utredningen att den tjänsteman som höll ankomstsamtalet ställer
sig frågande till att denne inte skulle ha undersökt denna omständighet eftersom
samtalet följer en väl strukturerad mall. En annan omständighet som talar för att AA
inte påtalat denna önskan för kriminalvårdspersonal är att på dennes avdelning fanns
rysktalande personal och varken denne eller annan personal kan erinra sig om att AA
faktiskt begärt detta. Av AA:s anmälan framgår dock av dennes uppgifter att han i
sammanhang som polisförhör samt inför domstol begärt detta. Av detta kan det inte
uteslutas att denna önskan i detta fall inte framgått till Kriminalvården. Vilket kan
visa på en kommunikationsbrist myndigheterna i mellan. Vilket naturligtvis inte
fråntar Kriminalvården dennes ansvar att utreda detta.
Beträffande möjligheten att kontakta eller att ta emot besök från ambassaden gäller
vad som i lag eller annan författning annars är föreskrivet om rätt för den som är
berövad friheten att ta emot besök eller ringa. Det innebär att frågan om direkt kon-
takt med ambassadpersonal skall prövas utifrån lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.
I detta specifika fall var AA belagd med restriktioner och således skulle frågan om
kontakt med ambassad avgöras i första hand av åklagare. Någon åklagarframställan
beträffande möjlighet till direkt kontakt med ambassaden har ej lämnats ut av AA.
Detta är Kriminalvårdens slutsats då häktet har en väl förankrad rutin kring detta.
Åklagarframställan dokumenteras av häktet rutinmässigt i Kriminalvårdens klient-
administrativa system KLAS.
Kriminalvården beklagar dock det inträffade och skall genom rättsvårdsmässig upp-
följning säkerställa denna hantering.

Beträffande kontakt med familjen
Av utredningen framgår att AA var belagd med restriktioner. Vidare finns ingenting
i utredningen som styrker att AA lämnat ut en åklagarframställan för prövning.
                                                                         Dnr 4056-2009     Sid 4 (6)



      Kriminalvården finner därmed inget skäl att ifrågasätta AA:s uppgifter att han ej
      personligen ringt modern eftersom någon sådan begäran ej hanterats av åklagaren.
      Och således ej heller kunnat beviljas av häktet. Frågan huruvida det då finns skäl att
      kritisera häktet kvarstår.
      Dock, av de europeiska fängelsereglerna som även är tillämpliga för häktade fram-
      går tydligt att kommunikation och besök kan bli föremål för inskränkningar och
      kontroll om detta är nödvändigt på grund av pågående brottsutredningar, för upp-
      rätthållandet av ordning och säkerhet, för att förhindra brott eller skydda brottsoffer,
      men sådana inskränkningar, inklusive särskilda restriktioner som beslutats av be-
      hörig rättslig myndighet, ska ändå medge en godtagbar lägsta kontaktnivå.
      Vidare framgår att de intagna ska tillåtas att omedelbart underrätta sina familjer om
      att de fängslats. I detta specifika fall kan anses rimligt att AA:s mor, genom häktets
      försorg underrättats.

Bedömning
Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har i remissyttrandet redogjort för innehållet i den rättsliga reg-
lering som har aktualiserats med anledning av AA:s anmälan. Lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. har den 1 april 2011 ersatts av
häkteslagen (2010:611). Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för behand-
ling i häkte, KVFS 2007:1, har samma dag ersatts av Kriminalvårdens föreskrifter
och allmänna råd för häkte, KVFS 2011:2 (FARK Häkte). I det följande hänvisas
dock till de bestämmelser som var gällande vid tidpunkten för de i ärendet aktuella
klagomålen. Utöver vad Kriminalvården därvid anfört beträffande den rättsliga
regleringen vill jag göra följande tillägg och framföra vissa synpunkter.

Av förarbetena till 1 § första stycket lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet
m.m. när utlänningar är berövade friheten framgår att underrättelsen ska lämnas av
den myndighet som verkställer beslutet om frihetsberövande, i allmänhet polisen
eller Kriminalvården. Har den frihetsberövade av polisen överlämnats till en annan
myndighet (JO:s kursivering), exempelvis ett häkte, innan underrättelsen lämnats,
blir det den myndigheten som ska lämna underrättelsen (jfr prop. 1988/89:74
s. 20 f.) Även om det inte uttryckligen framgår av förarbetena torde detsamma
också gälla ansvaret för att den frihetsberövade informeras om sina rättigheter
enligt nyss nämnda bestämmelse.

Enligt bestämmelsen i 1 kap. 7 § KVFS 2007:1 är Kriminalvården skyldig att in-
formera en utländsk frihetsberövad om hans rätt att begära att medborgarlandets
ambassad underrättas om frihetsberövandet. Kriminalvården ska också dokumen-
tera att den frihetsberövade har informerats om sina rättigheter i detta avseende.
Om den frihetsberövade begär att sådan underrättelse lämnas följer det av de all-
männa råden till bestämmelsen att Kriminalvården ska anteckna i den intagnes
journal när och till vem underrättelsen lämnats. Bestämmelsen anger dock inte
någon skyldighet för Kriminalvården att dokumentera att myndigheten har kont-
rollerat om polismyndigheten dels redan har lämnat nämnda information till den
frihetsberövade, dels på begäran av den frihetsberövade redan har underrättat
ambassaden. Inte heller anger den att Kriminalvården ska dokumentera att en
frihetsberövad utlänning som är häktad eller av andra skäl har intagits i häkte har
upplysts om sina möjligheter att få meddelanden vidarebefordrade till ambassaden
                                                                   Dnr 4056-2009   Sid 5 (6)



(jfr 1 § andra stycket andra ledet lagen [1989:152] om underrättelseskyldighet
m.m. när utlänningar är berövade friheten). Denna skyldighet följer dock av
Kriminalvårdens föreskrifter om journal.

Av 1 § första stycket 2. förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. framgår att förordningen gäller i fråga om den som har anhållits eller
gripits på grund av misstanke om brott. Av 1 a § samma förordning följer att det
för varje person, som enligt 1 § är intagen i häkte, ska föras journal enligt före-
skrifter som Kriminalvården meddelar.

Enligt 20 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om journal, KVFS
2008:11, ska anteckningar föras löpande. I journalen ska införas alla beslut som har
fattats, viktiga händelser samt väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åt-
gärder om klienten. Även omständigheter i övrigt som är av betydelse för vistelsen
i häkte ska antecknas. Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår bl.a. att det
i daganteckningarna förs kortfattade övriga löpande anteckningar om t.ex. kontakt-
er med andra myndigheter.

Underrättelse till vitryska ambassaden om frihetsberövandet
Kriminalvården har i sitt yttrande anfört att det är polismyndigheten som i första
hand ska se till att underrättelse lämnas till ambassad då en utlänning är gripen eller
anhållen och förvaras i arrest. Jag delar den uppfattningen såvitt avser de fall då det
är polismyndigheten som ansvarar för arresten där den frihetsberövade förvaras. På
vissa platser i landet, bl.a. i häktet Kronoberg, är det emellertid i stället Kriminal-
vården som ansvarar för arrestverksamheten. I de situationerna kan den rättsliga
regleringen och uttalandena i förarbetena knappast uppfattas på annat sätt än att an-
svaret för att lämna information och underrättelse, om sådan då inte redan har läm-
nats av polismyndigheten, åvilar Kriminalvården från det att den frihetsberövade
tas in i arresten. Det styrande är således vilken myndighet som ansvarar för ”för-
varingen” av den frihetsberövade.

Av utredningen framgår att AA frihetsberövades den 7 juni 2009 och att han
samma dag togs in i häktet Kronobergs arrestlokaler. I samband med att AA togs in
i arresten borde häktet Kronoberg ha kontrollerat om polismyndigheten redan hade
lämnat den föreskrivna informationen och/eller om polismyndigheten, på begäran
av AA, hade underrättat den vitryska ambassaden om frihetsberövandet. Huruvida
en sådan kontroll gjordes framgår inte av den intagnes behandlingsjournal eller av
utredningen i övrigt. Det framgår inte heller om häktet för egen del vidtog några
åtgärder i dessa avseenden. Kriminalvården kan inte undgå kritik för den
bristfälliga dokumentationen.

Jag kan notera att det hölls ett ankomstsamtal med AA den 11 juni 2009, dvs.
först fyra dagar efter det att han tagits in i arresten. Även för det fall AA vid det
tillfället skulle ha informerats om möjligheten att begära att ambassaden skulle
underrättas har informationen, enligt bestämmelsen i 1 § lag (1989:152) om under-
rättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten, lämnats för sent.
                                                                 Dnr 4056-2009      Sid 6 (6)



Upplysningar till den frihetsberövade utlänningen om dennes rättigheter
Som Kriminalvården redogjort för i sitt remissyttrande följer det av 1 § andra
stycket andra ledet lagen (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när ut-
länningar är berövade friheten att den frihetsberövade ska underrättas om sina
möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade. Det framgår inte
av dokumentationen i ärendet om häktet vidtog några åtgärder i det avseendet,
dvs. om de själva lämnade den informationen eller om de kontrollerade om polis-
myndigheten redan hade gjort det. Kriminalvården inte kan undgå kritik för den
bristande dokumentationen även i dessa avseenden.

Övrigt
Jag delar Kriminalvårdens uppfattning att det hade varit lämpligt att häktet hade
underrättat AA:s anhöriga om frihetsberövandet.

Vid min granskning har det i övrigt inte framkommit något som ger anledning till
kritik eller något ytterligare uttalande.

Ärendet avslutas.
