# Försäkringskassan kritiseras för att ha dokumenterat kontrollutredningar om assistansersättning på ett sätt som försvårat utövandet av rätten till partsinsyn och som stått i strid med kraven på saklighet och objektivitet

JO 2024-01-03 dnr 4056-2022

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2024-01-03               4056-2022               1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                         Försäkringskassan kritiseras för att ha dokumenterat
                         kontrollutredningar om assistansersättning på ett sätt som försvårat
                         utövandet av rätten till partsinsyn och som stått i strid med kraven på
                         saklighet och objektivitet


                          Beslutet i korthet: Sedan Försäkringskassan tagit emot en anonym anmälan mot en
                          personlig assistent till AA inleddes bl.a. fem olika kontrollutredningar, en utredning för
                          varje assistent som intervjuades i utredningssyfte. Så småningom inleddes även en
                          utredning om AA:s behov av personlig assistans. Underlaget från en av intervjuerna
                          fördes över till AA:s ärende och kommunicerades med henne. AA:s ombud nekades
                          dock möjlighet att ta del av underlagen i de andra kontrollutredningarna.
                          Intervjuerna hade således dokumenterats men förts in i olika ärenden. I beslutet
                          konstaterar JO att syftet med dokumentationskravet i förvaltningslagen (2017:900) är
                          att beslutsunderlaget i ett ärende ska vara komplett, identifierbart och lättillgängligt.
                          För att inte dessa syften ska gå förlorade finns det starka skäl för att hålla samman en
                          utredning om en persons rätt till en viss förmån eller indragningen av en förmån. När
                          handlingar som rör samma utredning förs in i flera olika ärenden finns nämligen en
                          överhängande risk för att en part inte får kännedom om innehållet i dem, och det kan
                          framstå som om myndigheten undanhåller underlagen.
                          I det aktuella ärendet borde allt underlag som kunde ha betydelse för frågan om AA:s
                          behov av assistans ha förts in i hennes ärende. Eftersom Försäkringskassan inte
                          gjorde det omedelbart och inte heller när felet uppdagades i samband med att
                          underlaget begärdes ut uppfylldes inte förvaltningslagens dokumentationskrav, vilket
                          Försäkringskassan kritiseras för.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 17 maj 2022 klagade BB på Försäkringskassan och
                         framförde att myndigheten i ett ärende om minskad assistansersättning hade
                         brutit mot reglerna om dokumentation och partsinsyn. Hon angav bl.a. att
                         myndigheten i en utredning om indragning av AA:s assistansersättning hade
                         intervjuat flera assistenter utan att det hade dokumenterats i AA:s ärende. I
                         stället hade det lagts upp separata ärenden på respektive assistent. Endast
                         underlaget från en av intervjuerna hade dokumenterats i AA:s ärende. När BB
                         begärde att få ta del av underlagen förde myndigheten in dokumentation från

 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                    Dnr 4056-2022      Sid 2 (5)




ytterligare en av intervjuerna i AA:s ärende, men hon nekades att ta del av
dokumentationen från de övriga intervjuerna.

Utredning
JO begärde att Försäkringskassan skulle yttra sig över det som framfördes i
anmälan. Av yttrandet den 27 oktober 2022 framgick bl.a. följande.

Kontrollutredningar om assistansersättning kan omfatta flera aktörer: brukare,
assistenter och anordnare. Enligt den arbetsrutin som myndigheten tillämpade
t.o.m. januari 2022 startade Försäkringskassan separata kontrollutredningar om
olika aktörer när det fanns skäl att tro att andra än brukaren hade lämnat
felaktiga uppgifter till myndigheten. Sedan februari 2022 görs normalt hela
kontrollutredningen i brukarens ärende och utredningsåtgärder som avser andra
aktörer dokumenteras i brukarens ärende. Om utredningen leder till att rätten till
assistansersättning inte ska prövas men att andra aktörers felaktiga uppgifter ska
prövas startas separata kontrollutredningsärenden om dem.

I det nu aktuella ärendet anförde Försäkringskassan att det kommit in en
anonym anmälan enligt vilken assistenten CC hade redovisat orimligt många
timmar utförd assistans för sina döttrar AA och DD Anmälan ledde till att
Försäkringskassan inledde fem separata kontrollutredningar om fem assistenter
för att utreda hur assistansen utförts och hur tiden redovisats. Senare inleddes
även en kontrollutredning om AA och därefter en utredning om huruvida AA:s
hälsotillstånd hade förbättrats. Den 28 januari 2021 kommunicerades AA
underlaget som skulle ligga till grund för beslutet om hennes assistans-
ersättning, bl.a. anteckningarna från samtal med assistenten EE. Den 12 april
2021 beslutade Försäkringskassan att minska AA:s assistanstimmar.

Den 3 juni 2020 begärde CC att få ut handlingarna om AA och alla assistenter,
men med hänvisning till 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2019:400), OSL, nekades hon att ta del av dokumentationen om vissa
assistenter, däribland FF. Försäkringskassan tillstår att det var fel att inte lämna
ut den dokumentationen.

Försäkringskassan anser även att det var fel att inleda separata
kontrollutredningar som gällde assistenterna eftersom utredningen gällde
omfattningen av AA:s rätt till assistansersättning. Dokumentationen från
myndighetens möten med assistenterna borde ha kopierats över till AA:s
förmånsärende.

BB kommenterade Försäkringskassans yttrande och vidhöll att myndighetens
tidigare rutin inneburit en risk för att underlag som varit till enskildas fördel
gömts undan och därför inte beaktats.

JO begärde in handlingarna i ärendet om minskning av assistansersättning till
AA och de kontrollutredningar som genomförts om några av hennes assistenter
                                                                  Dnr 4056-2022      Sid 3 (5)




från 2019 och framåt, samt handlingarna i det omprövningsärende och det
processärende som lagts upp efter att AA överklagat beslutet.

Bedömning
Kontrollutredningar
En kontrollutredning inleds i regel när det finns misstankar om att någon
medvetet har lämnat felaktiga uppgifter, eller har låtit bli att anmäla ändrade
förhållanden, för att få ersättning från socialförsäkringen. Utredningen kan gälla
vilket ärendeslag som helst som Försäkringskassan handlägger och den behöver
inte nödvändigtvis handla om den som har rätt till ersättningen, utan den kan till
exempel avse en assistansanordnare, en assistent eller en tandläkare.
(Försäkringskassans vägledning 2004:1 Kontrollutredning version 15, s. 14 och
19).

Kontrollfunktionen hos Försäkringskassan hör organisatoriskt till avdelningen
för gemensamma försäkringsfrågor med särskilda kontrollutredare som kopplas
in och kan ta över ärenden vid misstanke om felaktiga utbetalningar. En
kontrollutredning kan leda till ett beslut om att den enskilde inte har rätt till
ersättning, att en ersättning ska minskas eller dras in eller att felaktiga
utbetalningar ska återkrävas. Inom vissa förmånsslag ska samtliga åtgärder och
bedömningar dokumenteras i förmånsärendet medan åtgärderna i andra
förmånsslag ska dokumenteras i kontrollärendet varefter samtliga relevanta
handlingar läggs över i t.ex. ett återkravsärende. (Se JO:s inspektionsprotokoll
den 5 april 2023, dnr 8029-2022.)

I det aktuella fallet har Försäkringskassan, utan att närmare redovisa varför,
inlett separata ärenden som gällde assistenterna. Det har inte framkommit annat
än att syftet med samtliga utredningar varit att klargöra omfattningen av AA:s
assistansbehov för att kunna besluta om en eventuell indragning av hennes
assistansersättning. Att utredningarna i de ärenden som inletts avseende
assistenterna avsåg omständigheter av betydelse för AA:s rätt till
assistansersättning påverkar också myndighetens dokumentationsskyldighet och
AA:s möjlighet till partsinsyn.

Dokumentation och partsinsyn
En fråga i det här ärendet är om Försäkringskassan brustit i sin skyldighet att
dokumentera relevanta underlag och därigenom försvårat för AA att utöva sin
rätt till partsinsyn. En utgångspunkt för bedömningen av den frågan är att
Försäkringskassan inte tillfört visst insamlat underlag från de
kontrollutredningar som avsett assistenterna, till utredningen om omfattningen
av AA:s assistansbehov.

Av 27 § förvaltningslagen (2017:900), FL, framgår att en myndighet som får
uppgifter på något annat sätt än genom en handling snarast ska dokumentera
dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet.
                                                                    Dnr 4056-2022      Sid 4 (5)




Dokumentationskravet i 27 § FL är en viktig förutsättning för bestämmelsen i
10 § FL som anger att den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt
material som har tillförts ärendet (partsinsyn). Rätten till partsinsyn gäller med
de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), OSL.

Syftet med dokumentationskravet är att beslutsunderlaget i ett ärende ska vara
komplett, identifierbart och lättillgängligt. En enskild ska genom att använda sin
rätt till partsinsyn kunna försäkra sig om att myndigheten tagit ställning till allt
material som har tillförts ett ärende och bevarat det. Utomstående som har
bidragit med material måste kunna vara säkra på att materialet tagits om hand
på ett korrekt sätt av myndigheten. (Se prop. 2016/17:180 s. 174 f.) Lagtexten
ställer i och för sig endast krav på att det som kan ha betydelse för ett beslut i
ärendet dokumenteras, men JO har i flera tidigare avgöranden framhållit att god
dokumentation även omfattar uppgifter som rör ärendets gång, såsom kontakter
med olika personer samt myndighetens ställningstaganden och skälen för dessa
(se t.ex. JO 2008/09 s. 264, dnr 1982-2006 och JO:s beslut den 14 januari 2021,
dnr 8068-2018 och 8104-2018). JO har även vid flera tillfällen uttalat att en akt
kontinuerligt ska tillföras alla de uppgifter som kan vara av betydelse så att det
är möjligt att vid varje tidpunkt utläsa vad som har kommit fram i ärendet (se
JO 2006/07 s. 284, dnr 3832-2004).

I det här sammanhanget är det också värt att notera att betydelsen av en viss
uppgift inte alltid är självklar redan när den kommer in. Jag vill också betona
Försäkringskassans skyldighet att i enlighet med regeringsformen 1 kap. 9 §
vara saklig och objektiv, vilket bl.a. innebär att både det som är till fördel och
det som är till nackdel för den enskilde ska bevaras i ärendet.

Eftersom dokumentationskravet gäller redan när en uppgift kan ha betydelse för
bedömningen, vilket är ett lågt ställt krav, och då hela handläggningen ska
genomsyras av saklighet bör enligt min mening i princip allt underlag som
samlas in med anledning av en utredning också tillföras det ärende som
uppgifterna är relevanta för under tiden som handläggningen pågår. Uppgifter
som hämtas in från en assistent kan t.ex. typiskt sett anses ha betydelse oavsett
om de ger stöd för att den enskilde har ett assistansbehov som motsvarar vad
som beviljats eller inte.

För att inte riskera att syftena med dokumentationskravet ska gå förlorade, finns
det starka skäl för att hålla samman en utredning om en persons rätt till en viss
förmån eller indragningen av en förmån. När uppgifter som rör ett ärende inte
förs in i ärendet finns en uppenbar risk för att en part inte får kännedom om dem
och att det framstår som att myndigheten undanhåller underlag och verkar i det
fördolda.

Samtliga kontrollutredningar som rör assistenterna har i det aktuella ärendet
huvudsakligen handlat om hur assistansen utförts och om AA:s assistansbehov.
Utredningarna har därmed rört omfattningen av AA:s rätt till
                                                                      Dnr 4056-2022       Sid 5 (5)




assistansersättning. Av Försäkringskassans remissvar framgår endast att
utredningarna handlade om AA och inte till någon del om huruvida
assistenterna hade lämnat oriktiga uppgifter om eventuella utbetalningar till
dem.

Så snart det stod klart för Försäkringskassan att det var omfattningen av AA:s
assistansbehov som skulle utredas borde därför ett ärende om AA ha inletts och
allt underlag som kunde ha betydelse för den frågan omedelbart ha förts in i det
ärendet. Eftersom Försäkringskassan inte förde över allt underlag uppfylldes
inte dokumentationskravet i 27 § FL. Inte heller när felet uppmärksammades i
anledning av att BB begärde att få del av intervjuerna tillfördes underlaget AA:s
ärende om omfattningen av assistansbehovet, vilket medförde att hon gick miste
om sin rätt till partsinsyn. Försäkringskassan förtjänar kritik för att
dokumentationen i AA:s ärende inte var komplett eftersom relevanta handlingar
inte hade tillförts ärendet och för att hon nekades insyn i sitt ärende enligt
reglerna om partsinsyn i 10 § FL.

Kommunicering
Enligt bestämmelsen om kommunicering i 25 § FL ska en part underrättas om
allt material som är av betydelse för beslutet och få tillfälle att yttra sig över det.
Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2016/17:180 s. 159) framgår bl.a. att
med material av betydelse avses sådana omständigheter eller uppgifter som
påverkar myndighetens ställningstagande i den fråga som beslutet gäller, t.ex.
uppgifter i utredningar eller remissyttranden som talar till fördel eller nackdel
för parten i ärendet.

Av Försäkringskassans vägledning Kontrollutredning (vägledning 2004:1,
version 15, s. 76) framgår vidare att om uppgifter som berör någon annan än
den enskilde ligger till grund för beslutet ska uppgifterna kommuniceras med
den enskilde.

Oavsett om handläggaren i det aktuella ärendet bedömde att det framför allt var
underlaget från intervjun med EE som var relevant kan det inte uteslutas att
övriga intervjuer, i vart fall den med FF, kunde vara av betydelse för beslutet i
ärendet. Åtminstone underlaget från den intervjun borde därför ha
kommunicerats med AA, och Försäkringskassan förtjänar kritik för att det inte
skedde.

Ärendet avslutas.



Thomas Norling


Ärendet har föredragits av områdesansvariga rättssakkunniga Sofia Lönnberg.

Byråchefen Anneli Svensson har deltagit i beredningen.
