# Anmälan mot Ekobrottsmyndigheten för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2005-06-22 dnr 406-2005

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2005-06-22       406-2005               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Ekobrottsmyndigheten för långsam handläggning av en
                        förundersökning m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO, som kom in den 27 januari 2005, framförde AA kritik mot
                        Ekobrottsmyndigheten. Av anmälan framgick bl.a. följande. Den 22 februari 2002
                        gjorde AA en anmälan om ekonomisk brottslighet till Ekobrottsmyndigheten. I
                        mars månad 2004 kontaktade han myndigheten för att höra vad som hade hänt i
                        ärendet. Den åklagare han talade med bad honom att om möjligt komma in med
                        ytterligare uppgifter. Han gjorde då en sammanställning som han sände till Eko-
                        brottsmyndigheten den 29 mars 2004. Den 5 april 2004 fick han träffa BB på
                        Ekobrottsmyndigheten och de gick tillsammans igenom ärendet. BB meddelade
                        honom att en ny åklagare, CC, skulle överta handläggningen av detta. CC bad
                        honom att göra en mer koncentrerad sammanfattning vilket han gjorde. Den 18 maj
                        2004 lovade CC att ärendet skulle ”forceras”. AA har därefter vid några tillfällen
                        skickat förfrågningar om ärendet via e-post till CC men har inte fått något svar.
                        Den 24 november 2004 skickade AA ett brev till Ekobrottsmyndigheten med
                        förfrågan om hur ärendet gick. Han fick inget svar. Den 13 december 2004 skrev
                        han till avdelningschefen DD vid Östra avdelningen på Ekobrottsmyndigheten. Inte
                        heller från DD fick han något svar.

## Utredning

Från Ekobrottsmyndigheten infordrades diarieblad i ärende 920-279-02. Vidare har
                        upplysningar inkommit från kammaråklagaren CC.

                        Ärendet remitterades till Ekobrottsmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet.

                        Ekobrottsmyndigheten (generaldirektören) kom in med ett yttrande jämte yttranden
                        från avdelningschefen DD (här uteslutet, JO:s anmärkning), vice chefsåklagaren
                        EE och CC samt ett brev från Ekobrottsmyndigheten, Östra avdelningen. Brevet är
                        daterat den 17 februari 2005 och ställt till AA med anledning av hans skriftliga
                        förfrågan till DD den 13 december 2004.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 406-2005     Sid 2 (5)



CC
      Det är riktigt att jag övertagit handläggningen efter kammaråklagare BB. Den
      beskrivning av kontakterna mellan mig och AA som denne beskriver i sin anmälan
      till Riksdagens ombudsmän har jag inte anledning att ifrågasätta och de kan således
      vitsordas.
      Ärendet är omfattande och således kräver det omfattande inläsning. Under våren
      2004 har jag inlett förundersökning mot en av de i målet misstänkta men i övrigt
      varit engagerad med andra arbetsuppgifter och inte kommit i en situation där ärendet
      kunnat prioriteras på önskat sätt. I början av oktober 2004 fick jag träda in i en på-
      gående omfattande huvudförhandling i hovrätten som avslutades i början av decem-
      ber. Härefter åtnjöt jag en kortare semester och fick strax före jul ett större mål att
      läsa in för huvudförhandling i hovrätten. Denna avslutades i början av mars 2005.
      Dessa två mål har krävt insats på heltid under perioden oktober till mars. Härefter
      har jag engagerats i det sk Restaurangprojektet och nödgats prioritera detta tillsam-
      mans med andra arbetsuppgifter som på grund av dessa två större huvudförhandling-
      ar blivit eftersatta. I anledning härav har jag inte heller sedan början av mars kunnat
      prioritera ärendet. Jag har meddelat anmälaren att jag ska engagera mig i ärendet då
      den senast genomförda huvudförhandlingen så tillät men på grund av restaurang-
      projektet nödgats omprioritera.
EE anförde bl.a. följande.

      Från kammarledningen kan bekräftas att CC, på grund av kollegas sjukskrivning,
      med kort varsel fick träda in som ersättare i en pågående större huvudförhandling i
      hovrätten. För att målet skulle kunna genomföras fick CC lägga alla andra arbets-
      uppgifter åt sidan. Vidare fick CC ytterligare ett omfattande och prioriterat hovrätts-
      uppdrag i slutet av 2004 på sätt som framgår av hans yttrande.
      Kammarchefen har, efter samråd med kammarens åklagare och genomgång av samt-
      liga åklagares arbetssituation, prioriterat pågående mål i domstol framför annan
      ärendehandläggning. Orsaken till de dröjsmål som uppkommit i föreliggande ärende
      är således bristen på åklagarresurser i kombination med en nödvändig prioritering av
      arbetsuppgifterna.
Generaldirektören

      Ärendet hos EBM (C36-279-02 och C55-1479-02)
      AA inkom den 26 februari 2002 med en anmälan om påstådd brottslighet till
      Ekobrottsmyndigheten. På grundval av uppgifterna i anmälan inleddes förundersök-
      ning den 4 oktober 2002 avseende misstankar om grovt skattebrott och medhjälp till
      grovt skattebrott (C36-279-02). I samband därmed beslutade åklagaren om direktiv
      för brottsutredningen och begärde biträde från Skattebrottsenheten i Stockholm med
      förundersökningsåtgärderna.
      Den 8 november 2002 inkom en annan person med en anmälan om påstådd brottslig-
      het. I det ärendet inleddes förundersökning den 18 november 2002 avseende miss-
      tankar om bokföringsbrott, grovt brott, och försvårande av skattekontroll, grovt brott
      (C 55-1479-02).
      Den 6 oktober 2003 beslutades att de båda förundersökningarna skulle handläggas
      gemensamt eftersom brottsmisstankarna delvis riktar sig mot samma person.
      Den 5 april 2004 inleddes ytterligare en förundersökning i ärendet C 36-279-02
      avseende misstankar om bokföringsbrott.
      Under förundersökningen har en rad åtgärder vidtagits. Analyser av utrednings-
      materialet har gjorts och handlingar har begärts in från olika myndigheter. Ingen
      person har ännu delgivits misstanke om brott i ärendet. Förhör med målsäganden
      och vittnen återstår att hålla.
                                                                      Dnr 406-2005     Sid 3 (5)



Min bedömning
Förundersökning skall enligt 23 kap 1 § först stycket rättegångsbalken inledas så
snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning anta att ett brott
som hör under allmänt åtal har förövats.
I 23 kap 4 § andra stycket rättegångsbalken anges att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva. Som motiv för bestämmelsen
angav beredningen undersökningens effektivitet och angelägenheten av att straffet
följer snarast efter brottet (se Fitger, Rättegångsbalken, Elektroniska versionen, 23
kap 4 §, utskrift s. 7). Förundersökningsledaren har enligt 1 a § andra stycket för-
undersökningskungörelsen (1947:948) ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhets-
intressen tas till vara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom
behövliga direktiv för arbetet. Några särskilda frister som anger hur lång tid en för-
undersökning får ta föreligger således generellt inte.
Ekobrottsmyndighetens förundersökningar är ofta omfattande och komplexa i så
motto att de innehåller betydande mängder skriftligt material, kräver förhör med ett
stort antal personer och har många brottsmisstänkta. Därmed är det naturligt att
tidslängden på förundersökningarna i ekomål ofta blir förhållandevis långa vid en
jämförelse med andra brottsutredningar.
Sedan AA ingav brottsanmälan har drygt tre år förflutit. I det sammanförda ärendet
avser brottsmisstankarna grovt skattebrott, medhjälp till grovt skattebrott, bok-
föringsbrott, grovt brott, försvårande av skattekontroll, grovt brott, samt bokförings-
brott i två fall. Det är således frågan om en utredning som har vuxit i omfång och
som nu måste anses vara tämligen omfattande.
Jag kan till att börja med konstatera att det dröjde drygt ett halvår innan åklagare
fattade beslut i frågan om förundersökning skulle inledas eller inte. Mot bakgrund av
de intressen som ligger bakom regleringen i 23 kap. 1 § rättegångsbalken måste det
anses vara en lång tid. Jag kan nämna att i årets verksamhetsplanering för EBM an-
ges att tiden för beslut i frågan om förundersökning inte får dröja mer än en månad
för komplicerade ärenden. För övriga ärenden anges motsvarande tid till en vecka.
Även om förundersökningsåtgärder därefter har utförts har tidsutdräkten mellan
olika åtgärder varit lång. Det har lett till att utredningstiden nu är så lång som tre år.
Jag kan inte se annat än att en mer aktiv förundersökningsledning hade kunnat
förkorta utredningstiden avsevärt.
Att förundersökningsledningen inte har varit mer aktiv i detta fall beror inte på att
handläggare åklagare brustit i sin kompetens utan på bristande resurser, vilket lett
till att man inom kammaren och avdelningen har ansett sig tvungna att prioritera
andra ärenden. Arbetssituationen på den kammare där ärendet handlagts har enligt
avdelningschefen varit ytterst ansträngd på grund av en oförutsedd långtidssjuk-
skrivning av en åklagare i chefsställning och på grund av ett pågående och om-
fattande brottsutredningsprojekt inriktat på restaurangbranschen. Det projektet har
bundit upp betydande åklagarresurser under en längre tid.
Arbetssituationen har under lång tid varit ansträngd vid Ekobrottsmyndighetens
samtliga kammare. Under år 2003 ökade antalet inkomna ärenden med 10 procent
och under år 2004 med 17 procent jämfört med föregående år. Ekobrottsmyndighet-
en har därför i första hand prioriterat ärenden med pågående brottslighet och ärenden
med frihetsberövade.
Inom EBM pågår nu ett omfattande förändringsarbete som syftar till stärkt ledning
och kontroll över verksamheten. I syfte att frigöra resurser och förstärka den opera-
tiva åklagarverksamheten samt att öka ledningens insyn i och kontroll av hur på-
gående förundersökningar hanteras kommer från och med den 1 oktober 2005 att
införas en ny ledningsorganisation i myndigheten. Förändringen innebär bl.a. att
varje åklagarkammare kommer att vara direkt resultatansvarig inför generaldirektör-
en och att de högre åklagare som nu är avdelningschefer fortsättningsvis kommer att
lägga större kraft på systematisk tillsyn och kontroll.
                                                                           Dnr 406-2005     Sid 4 (5)



      Som ett led i omorganisationen ingår förbättrade handläggningsrutiner och upp-
      följning av ärendena. Det innebär att enklare s.k. mängdbrottsärenden kommer
      att handläggas med sikte på en genomströmningstid på 90-dagar och att mer
      komplicerade ärenden skall handläggas utifrån en från början fastställd projektplan
      där tidsåtgången för utredningen beräknas och följs upp av kammarchefen.
      Dessa åtgärder kommer enligt min bedömning att leda till att dröjsmål i hanteringen
      av enskilda ärenden på ett tidigt stadium kommer att uppmärksammas av kammar-
      chefer och högre åklagare. Därmed skall sådana förseningar i handläggningen som
      det varit fråga om i detta ärende inte längre kunna uppstå.
      För att förbereda en övergång till det nya systemet har jag beslutat att samtliga äldre
      pågående ärenden skall förses med en projektplan som bl.a. klargör vilka utrednings-
      åtgärder som återstår, resursåtgång och vilken inom vilken tid förundersökningen
      kan avslutas. Projektplanerna skall redovisas senast den 1 juni 2005. Vidare skall vid
      samma tidpunkt redovisas samtliga ärenden vilka inkommit före den 1 mars 2005
      och där beslut i frågan om förundersökning skall inledas inte fattats.
      Beträffande AA:s anmälan har jag uppdragit åt avdelningschefen DD att per den 30
      juni 2005 lämna besked om hur handläggningen fortskrider. Därefter kommer jag att
      ta ställning till om några ytterligare åtgärder erfordras från min sida för att tillse att
      förundersökningen bedrivs på ett effektivt och rättssäkert sätt.
AA yttrade sig över remissvaret och anförde att han önskade ta del av DD:s
kommande besked till generaldirektören samt hennes ställningstagande till
eventuella ytterligare åtgärder.

Bedömning
Enligt 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (RB) skall förundersökning in-
ledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta
att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. En förundersökning kan så-
ledes inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara
ett brott. Det ankommer alltid på förundersökningsledaren att omgående ta ställ-
ning till om uppgifterna i en brottsanmälan utgör tillräcklig grund för ett beslut i
förundersökningsfrågan samt att – om detta inte skulle vara fallet – föranstalta om
de förutredningsåtgärder som krävs för att man så snabbt som möjligt skall få fram
det erforderliga beslutsunderlaget. Det är viktigt – inte minst för möjligheten att
säkra bevisning – att åklagaren skyndsamt tar ställning till om förundersökning
skall inledas så att behövliga utredningsåtgärder kan vidtas utan dröjsmål.

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket RB). Enligt 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
är det undersökningsledaren som har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rätts-
säkerhetsintressen tas till vara.

Av utredningen framgår att AA:s anmälan kom in till Ekobrottsmyndigheten den
26 februari 2002 och att förundersökning inleddes av åklagare först den 4 oktober
2002. Som sagts ovan är det viktigt att beslut i förundersökningsfrågan meddelas
skyndsamt. En fördröjning på drygt ett halvår är oacceptabel.

Förundersökningen har, efter beslutet att inleda densamma i oktober 2002, pågått i
drygt två och ett halvt år vilket redan i sig är en lång tid, även om jag har förståelse
                                                                   Dnr 406-2005   Sid 5 (5)



för att förundersökningar beträffande ekobrott kan vara tidskrävande. Ekobrotts-
myndigheten har i yttrandet anfört att en rad åtgärder har vidtagits men att vissa
förhör återstår att hålla samt att någon misstänkt ännu inte delgetts brottsmisstanke.
Såväl CC som EE har som orsak till tidsutdräkten uppgett att arbetssituationen varit
mycket ansträngd på kammaren. Myndigheten har dock medgett att tidsutdräkten
mellan de olika åtgärderna har varit för lång. CC har i egenskap av för-
undersökningsledare haft det övergripande ansvaret för förundersökningens be-
drivande. Om hans arbetssituation varit sådan att han inte haft någon möjlighet att
driva förundersökningen framåt hade han bort påtala detta för sin chef.

Jag noterar att myndigheten vidtagit kraftfulla åtgärder för att förbättra hand-
läggningsrutinerna och uppföljningen av ärenden och att myndigheten också i sin
verksamhetsplanering satt upp tidsramar inom vilka beslut i förundersöknings-
frågan skall vara fattat.

AA har även framfört att han vid några tillfällen efter den 18 maj 2004 via e-post
frågat CC om handläggningen av ärendet men inte fått något svar. Därutöver har
han i november och december 2004 per brev skickat förfrågningar i ärendet, den
första ställd till Ekobrottsmyndigheten och den andra till DD På det sista brevet
skickades ett svar till honom den 17 februari 2005.

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje myndighet lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

CC borde självfallet ha besvarat de förfrågningar som AA gjorde. I så fall hade
möjligen inte breven till myndigheten i november och december skickats. När nu
detta skedde borde dessa ha besvarats tidigare än som blev fallet.

Jag noterar att generaldirektören avser att följa upp handläggningen av den nu
anmälda förundersökningen. Jag utgår från att hon i den utsträckning det är lämp-
ligt informerar AA på det sätt han begärt.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
