# Initiativärende mot Överförmyndaren i Nordanstigs kommun angående handläggningen av ett ärende om godmanskap

JO 2002-09-11 dnr 4063-2001

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2002-09-11              4063-2001                1 (5)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Initiativärende mot Överförmyndaren i Nordanstigs kommun angående
                        handläggningen av ett ärende om godmanskap

## Initiativet

Vid min inspektion av Överförmyndaren i Nordanstigs kommun den 16 oktober
                        2001 noterades bl.a. följande vid granskningen av handlingarna i ärendet god-
                        manskap för AA.

                        För AA, som 1993 år hade drabbats av en stroke, anordnades samma år god-
                        manskap. Godmanskapet omfattar skyldighet att bevaka huvudmannens rätt och
                        förvalta hans egendom. Till god man förordnades AA:s syster.

                        Av en minnesanteckning i akten framgår bl.a. att AA:s gode man den 27 mars 2000
                        kontaktade överförmyndaren och ”ville ge bort” ett litet skogsskifte, som tillhörde
                        AA, till sin egen son som ”behövde” marken. Enligt anteckningen hade den gode
                        mannen uppgivit att skiftet var värderat till 14 500 kr och att hon kunde tänka sig
                        att betala en symbolisk summa för det och sedan skänka det till sin son. Av akten
                        framgår vidare att skiftet såldes den 1 april 2000 till den gode mannens son för 1
                        500 kr. Huruvida AA samtyckt till försäljningen eller inte framgår inte.

                        Med anledning av vad som noterats beslutade JO att ta upp ett initiativärende.

                        I ärendet har överförmyndarens akt avseende godmanskap för AA lånats in och
                        granskats. Därvid har – utöver vad som redogjorts för ovan – följande noterats.

                                  a) I årsräkningen för 1999 har överförmyndaren gjort vissa justeringar och antecknat
                                  att det finns en ”diff” på 6 700 kr. Trots detta har – såvitt framgår av akten – inga
                                  kontakter tagits med den gode mannen och har årsräkningen godkänts utan an-
                                  märkning.
                                  b) Av en lapp som uppenbarligen inkom tillsammans med nämnda årsräkning
                                  framgår att den gode mannen ville att överförmyndaren skulle vara behjälplig med
                                  att fylla i vissa siffror i den redan undertecknade årsräkningen. Såvitt kan utläsas
                                  skedde också så.
                                  c) I juli 2001 godkände överförmyndaren en försäljning av en åkerfastighet tillhörig
                                  AA för 10 000 kr. Av en minnesanteckning framgår bl.a. att den gode mannen
                                  uppgivit att ”ev. försäljningspris” enligt en mäklare var 10.000 kr. Huruvida AA
                                  samtyckt till försäljningen eller inte framgår inte. Däremot har angivits att skälet för
                                  försäljningen var att AA inte hade behov av åkermarken.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 4063-2001     Sid 2 (5)



Utredningen
Överförmyndaren i Nordanstigs kommun har anmodats att yttra sig över de
omständigheter som redovisats ovan, samt att redogöra för vilka krav över-
förmyndaren ställer på en god mans begäran om tillstånd till försäljning av fast
egendom tillhörig huvudmannen när det gäller dels värdering av fastigheten, dels
uppgift om huvudmannens inställning till försäljningen.

Av överförmyndarens remissvar framgår följande.

      Punkterna a och b
      Vid överförmyndarens granskning av gode mannens redovisning avseende år 1999
      har överförmyndaren gjort följande överväganden och noteringar på redovisnings-
      blanketten:
      Bland huvudmannens tillgångar fanns redan 1995 ett skuldebrev noterat,
      ursprungligen uppgående till 200.000 kronor. Genom årliga amorteringar som
      framgår av årsräkningarna för 1997-98 har värdet på skuldebrevet reducerats till
      174.000 kronor. Av årsräkningen för 1998 framgår att gode mannen haft svårig-
      heter att på ett korrekt sätt redovisa skuldebrevet samt se sambandet mellan en
      delbetalning av en fordran och värdet på fordran. Den av gode mannen till års-
      redovisningen för 1999 bifogade lösa lappen får ses som bland annat ett uttryck för
      gode mannens tveksamhet inför redovisningen i den här aktuella delen. I sak har det
      inte funnits eller framkommit några delade meningar mellan gode mannen och
      överförmyndaren om vad som gäller beträffande skuldebrevet och hur det
      amorterats.
      Två andra noteringar på årsredovisningen finns – en räntejustering på 7.770 kronor
      och en innehållen preliminärskatt på ränta hos Nordbanken på 35 kronor. Upp-
      gifterna i denna del är av överförmyndaren hämtade från ett av gode mannen ingivet
      saldobesked från bank.
      Posterna Arvode till gode mannen och Ersättning för utgifter (6.552 kronor + 1.728
      kronor) är belopp som överförmyndaren redan i juli 1998 fastställt och beslutat skall
      utgå av huvudmannens medel och är således också kända av både överförmyndaren
      och gode mannen.
      Anteckningen på årsredovisningen ”diff. 6.700:-” är en framräknad differens mellan
      balansvärdena på redovisningsblanketten – enbart ett tekniskt balansvärde. I sak är
      enbart 4.500 kronor oredovisade (troligtvis oredovisade utgifter) efter att ned-
      skrivning av reversen, räntor och preliminärskatt samt arvode och kostnadsersättning
      beaktats.
      Mot bakgrund av att gode mannen gentemot överförmyndaren inte haft att avge en
      fullständig redovisning av sin förvaltning samt att drygt 75.000 kronor redovisats
      som levnadsomkostnader (hyra, hemtjänst, mat, kläder, räkningar) utan krav på
      fullständiga verifikat, har överförmyndaren inte funnit skäl att ifrågasätta de
      oredovisade ca 4.500 kronorna.
      Överförmyndaren är väl medveten om betydelsen av att det inte får råda någon
      tvekan om vilka uppgifter en god man har lämnat i sin redovisning och över-
      förmyndarens anteckningar på redovisningshandlingen. Detta i synnerhet mot
      bakgrund av det straffrättsliga ansvar som följer med gode mannens undertecknade
      av årsräkningen. I de fall överförmyndaren gör sakliga ändringar i en god mans
      redovisning innan redovisningen godkänts av överförmyndaren, skall det naturligt-
      vis framgå av anteckningarna att ändringarna gjorts med gode mannens medgivande
      och samtycke. Det kan också finnas skäl för överförmyndaren att härutöver göra
      vissa interna minnesanteckningar om förhållanden som eventuellt skall följas upp
      vid kontroll av senare redovisningar. För att justeringarna/anteckningarna av olika
      art och karaktär skall bli tydliga har Överförmyndaren i Nordanstig för avsikt att
      utarbeta nya redovisningsblanketter där överförmyndarens olika beslut och
      anteckningar tydligt hålls åtskilda.
                                                                          Dnr 4063-2001      Sid 3 (5)



      Beträffande den här aktuella årsräkningen anser överförmyndaren att redovisningen
      kunnat godkännas trots det oredovisade beloppet, drygt 4.500 kronor. De noteringar
      som gjorts på redovisningsblanketten avsåg enbart förhållanden som var väl kända
      för gode mannen, även om gode mannen till en mindre del utelämnat vissa uppgifter
      och i andra avseenden ej haft klart för sig hur nedsättningen av fordran skulle
      redovisas.

      Punkt c

      Yttrande från huvudman
      Överlåtelse av fastighet V 20:1 har ägt rum enligt köpekontrakt
      2001-07-01 och 2001-07-13. Köpekontraktet har godkänts 2001-08-01 av över-
      förmyndaren genom ett på köpekontrakten påskrivet delegationsbeslut.
      Gode mannens försäljning av huvudmannens fastighet är typiskt sett en sådan
      disposition av huvudmannens egendom som faller in under 16. kap. 9 § föräldra-
      balkens regel om förvaltningsåtgärd av större vikt och kräver att överförmyndaren
      ger huvudmannen tillfälle att yttra sig. Överförmyndaren har inte i ärendet om
      godkännande av överlåtelse av fastigheten hört huvudmannen AA. Skälet härtill är
      att det varit överförmyndaren bekant att AA på grund av sitt sinnestillstånd varit ur
      stånd att ge uttryck för sin mening.
      Överförmyndarens kännedom om AA:s hälsotillstånd är grundad på information om
      hans sjukdom redan från tiden för anordnandet av godmanskapet. Godmanskapet
      anordnades 1993 med stöd av bl.a. ett läkarintyg 1993-06-11, varav det framgår att
      AA:s hälsotillstånd ej medger att han hörs i frågan om godmanskapet.
      Genom såväl muntliga som skriftliga uppgifter genom åren från gode mannen om att
      inte någon förändring inträffat i huvudmannens levnadssituation, att huvudmannen
      ej bor kvar i sitt tidigare hem samt att AA så sent som i början av februari 2001 haft
      en hjärtinfarkt, har överförmyndaren bibringats den uppfattningen att förutsättningar
      saknades för att höra huvudmannen inför överförmyndarens prövning. Även om det
      saknas ett uttryckligt undantag för att höra huvudmannen så har den nuvarande
      överförmyndaren även känt till att 2001 års fastighetsöverlåtelse har ett samband
      med tidigare närliggande fastighetsöverlåtelser av gode mannen år 1995 och år
      2000.

      Värdering av fastighet
      Vid överförmyndarens godkännande av en fastighetsöverlåtelse är en av de
      väsentligaste frågorna att pröva de ekonomiska villkoren för överlåtelsen.
      I de flesta fall har överförmyndaren tillgång till en ansökan med skälen för
      överlåtelsen, en överlåtelsehandling och en opartisk värdering av fastigheten där
      inte bara fastighetens värde framgår utan även en faktisk och teknisk beskrivning av
      objektet. Något ovillkorligt krav på en opartisk värdering finns inte uppsatt i lag-
      stiftningen och upprätthålls inte heller av överförmyndaren. I det aktuella fallet är
      överlåtelseobjektet en mindre (1,6 ha) fastighet som till sin mest väsentliga del
      består av åkermark. Enligt överförmyndarens kännedom ligger aktuella priser på
      åkermark i Nordanstig på 4.000 - 5.000 kronor/ha. Även fastighetens taxeringsvärde,
      6.000 kronor, och ringa areal, 1,6 ha, har överförmyndaren vägt in vid sitt god-
      kännande av fastighetsaffären. Överförmyndaren har även beaktat att fastigheten
      under en längre tid utan vederlag varit upplåten till annan.
      Överförmyndaren har således haft god kännedom om de aktuella prispåverkande
      faktorerna för fastigheten och därför i det speciella fallet inte infordrat en regelrätt
      opartisk värdering.
I ett kompletterande remissvar har överförmyndaren, angående försäljningen av ett
skogsskifte som tillhörde AA till systersonen, dvs. den gode mannens son, anfört
följande.
                                                                        Dnr 4063-2001     Sid 4 (5)



      Det var huvudmannens egen vilja, enligt gode mannen, att sälja eller ge bort detta
      skogsskifte som omfattar ca ett hektar. Skogsskiftet hade tidigare tillhört en fastighet
      som AA ägt men sålt till sin systerson.
      I samråd med överförmyndaren kom man fram till beslutet att en mindre summa
      skulle tas ut för skogsskiftet.
      AA:s egen vilja var att både gård och skog skulle vara kvar inom släkten. Detta
      enligt gode mannen.
      Taxeringsvärdet var 1 000 kronor.
      Summorna som förekommer i minnesanteckningarna i akten är gode mannens
      uppgifter, som senare visade sig vara felaktiga.

Bedömning
Enligt 16 kap. 9 § föräldrabalken skall överförmyndaren innan han tar ställning till
om samtycke skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, t.ex. försäljning
av fast egendom, bereda den som har god man eller förvaltare samt dennes make
eller sambo och närmaste släktingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan
avsevärd tidsförlust. Någon formell möjlighet att underlåta att bereda en enskild
som av medicinska skäl inte kan ha någon åsikt eller inte har förmåga att uttrycka
den finns inte. Det får dock anses ligga i sakens natur att en enskild som efter
utredning av läkare konstaterats inte kunna yttra sig, inte heller behöver beredas
tillfälle att göra det. I sådana fall är det dock särskilt viktigt att överförmyndaren
förvissar sig om att det skäl som anförts för att åtgärden skall genomföras är
godtagbart med hänsyn till den enskildes behov och situation i övrigt.

Av läkarintyget från 1993 framgår att AA:s hälsotillstånd på grund av sviterna efter
en stroke var sådant att han inte förstod vad godmanskapet innebar, och därför inte
kunde höras i ärendet, att han hade mycket liten förmåga att kommunicera, men
också att han möjligen ibland förstod vad som sades. Samtidigt finns ett intyg
avgivet i september 1998 av en före detta granne till AA, enligt vilket det förefaller
som att AA då förstod vad som sades och också kunde ge uttryck för sin vilja. I det
läge jag beslutade att ta upp detta ärende framstod det mot bakgrund av dessa
förhållanden som oklart huruvida AA:s vid sådana förvaltningsåtgärder av större
vikt som åsyftas i 16. kap. 9 § föräldrabalken borde ges tillfälle att yttra sig eller
om hans åsikt i vart fall borde utredas på något sätt. Vid de två försäljningar av fast
egendom som hade genomförts fanns i akten inte någon utredning om AA:s
aktuella hälsotillstånd eller inställning och – såvitt gäller försäljningen av skogs-
skiftet till den gode mannens son – inte heller någon uppgift om på vilket sätt
affären skulle gagna AA.

Av remissvaret framgår att överförmyndaren genom muntliga kontakter med den
gode mannen genom åren hållits underrättad om att AA:s hälsotillstånd inte
förändrats sedan 1993 och mot den bakgrunden inte funnit det meningsfullt att
bereda AA tillfälla yttra sig. Vidare har i remissvaret anförts att överförmyndaren
ansåg sig ha sådana kunskaper om värdet på fastigheterna och om sambandet med
tidigare genomförda försäljningar och – genom den gode mannens uppgifter – om
vad AA själv ville, att överförmyndaren saknade anledning att anta annat än att
försäljningarna var motiverade från AA:s synvinkel. Jag har inte funnit skäl att
ifrågasätta riktigheten i överförmyndarens bedömningar i dessa avseenden. Mot
                                                                 Dnr 4063-2001   Sid 5 (5)



bakgrund av vad som har framkommit saknar jag anledning att kritisera över-
förmyndaren i nu anförda delar.

När det gäller överförmyndarens behjälplighet med att färdigställa årsräkningar vill
jag anföra följande. Som överförmyndaren har påpekat i remissvaret är det av de
skäl som angivits där självfallet av stor vikt att det framgår vilka uppgifter som
lämnats av den gode mannen och vilka tillägg och ändringar som därefter gjorts av
överförmyndaren. De förbättringar av blanketterna som överförmyndaren har
anfört skall genomföras, vilka också – som jag uppfattar det – kommer att innebära
att det framgår huruvida överförmyndaren varit i kontakt med ställföreträdaren i
samband med en justering, förefaller mot bakgrund av detta väl motiverade.
Jag har viss förståelse för att en ställföreträdare kan behöva diskutera med över-
förmyndaren hur vissa poster skall redovisas. Av skäl som nyss anförts kan det
dock i sådana situationer vara lämpligare att överförmyndaren kallar ställ-
företrädaren till sig och går igenom de aktuella problemen och därefter låter
ställföreträdaren själv fylla i räkningen än att överförmyndaren mer eller mindre
själv färdigställer räkningen. Därigenom kan överförmyndaren förvissa sig om att
ställföreträdaren förstår och tar till sig de kunskaper om hur redovisningen skall
göras som han eller hon behöver för framtiden. Det är direkt olämpligt att en
ställföreträdare skriver under en årsräkning mer eller mindre in blanco. De tillägg
och ändringar som därefter görs kan nämligen enligt min mening inte anses
avgivna på heder och samvete av ställföreträdaren, såvida inte denne skriver under
på nytt (jfr JO:s ärende dnr 2571-2002). För bristerna i handläggningen av
årsräkningen för 1999 i förevarande fall kan överförmyndaren inte undgå viss
kritik.

Vad som i övrigt har framkommit i ärendet motiverar inte något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.
