# Handläggningen av ett skolskjutsärende. Bland annat fråga om en ansökan om ändring i utförandet av skolskjutsen skulle ha föranlett ett formellt överklagbart beslut

JO 2006-02-23 dnr 4067-2004

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2006-02-23         4067-2004               1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Handläggningen av ett skolskjutsärende. Bland annat fråga om en
                        ansökan om ändring i utförandet av skolskjutsen skulle ha föranlett ett
                        formellt överklagbart beslut

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Barn- och utbildningsnämnden i
                        Bollebygds kommun angående handläggningen av ett skolskjutsärende, m.m. I
                        anmälan anfördes bl.a. följande.

                        I augusti 2002 flyttade kommunen den hållplats där hans barn skulle stiga av och
                        på skolskjutsen. Detta skedde utan att familjen fick någon information eller
                        bereddes tillfälle att yttra sig. Den ändrade placeringen innebar att barnen tvingades
                        att gå en kilometer på en livsfarlig grusväg för att ta sig till och från den hållplats
                        där skolskjutsen stannade. Det inträffade en dödsolycka på vägen år 2003.
                        Grannkommunen bedömde att den aktuella vägen var alltför riskfylld för att
                        användas som skolväg och erbjöd skolskjuts åt elever, trots att de minimiavstånd
                        för erhållande av skolskjuts som angavs i skolskjutsbestämmelserna inte var
                        uppfyllda.

                        Under tiden augusti 2002–november 2003 försökte familjen få till stånd en dialog
                        med kommunen. De önskade överklaga beslutet att flytta hållplatsen, men
                        kommunen meddelade inte något ”officiellt” beslut. Kommunen negligerade dem.

                        I november 2003 utsattes hans yngste son för mobbning av en skolskjutschaufför.
                        Händelsen föranledde inte några åtgärder från kommunens sida. Barn- och
                        utbildningsnämndens ordförande BB förtalade AA i ett offentligt brev från
                        kommunen.

                        Genom en skrivelse i maj 2004 meddelade kommunen att den vägrade att flytta
                        tillbaka hållplatsen. Beslutet var fattat av en enskild tjänsteman och kunde därför
                        inte överklagas, vilket kommunen var väl medveten om.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades Länsrättens i Vänersborg beslut den 27 augusti 2004 i
                        mål nr 1578-04. Genom beslutet avvisades makarna AA och CC:s överklagande av
                        det beslut som barn- och utbildningschefen i Bollebygds kommun hade fattat den


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 4067-2004     Sid 2 (8)




26 maj 2004 avseende begäran om flytt av hållplatsen. Länsrätten anförde bl.a.
följande.

      Det i målet aktuella ärendet har påbörjats den 12 december 2002 av AA och CC.
      Barn- och utbildningsnämnden har i beslut den 1 december 2003 lämnat Barn- och
      utbildningschefen i uppdrag att göra en utredning i aktuellt skolskjutsärende. Något
      uppdrag att besluta på nämndens vägnar har dock inte lämnats. Hållplatsen och
      vägen mellan familjen AA, CC och GG:s hem samt den nuvarande hållplatsen har
      inspekterats av ordföranden och vice ordföranden i kommunens Barn- och
      utbildningsnämnd och Barn- och utbildningschefen. Själva det överklagade beslutet
      har dock fattats enbart av Barn- och utbildningschefen i Bollebygds kommun som
      tjänsteman och utformats som ett svar på AA:s och CC:s skrivelser den 10
      november och 8 december 2003 om flyttning av den aktuella skolskjutshållplatsen.
      Beslutet har, såvitt framgår, inte anmälts hos nämnden i efterhand som ett
      delegationsbeslut. Länsrätten finner därför att det aktuella svaret på AA:s och CC:s
      ansökan inte kan hänföras till ett sådant delegationsbeslut som får överklagas enligt
      10 kap. 2 § KL. Överklagandet skall därför avvisas.
Anmälan remitterades till Barn- och utbildningsnämnden i Bollebygds kommun.
Nämnden lämnade som sitt remissvar ett yttrande som hade upprättats av
kommunchefen DD och utredaren EE. I remissvaret anfördes bl.a. följande.
      /–––/
      Bollebygds kommun har utrett ärendet och lämnar svar på de framförda
      anklagelserna:
      1. Hållplatsen har aldrig flyttats. AA:s barn fick åka med skolskjutsen, längre än till
      den ordinarie hållplatsen, då ett barn i grannhuset på grund av handikapp var
      berättigat till skolskjuts. Detta på grund av tillmötesgående från
      skolskjutschauffören. Det handikappade barnet har idag flyttat. Något beslut om att
      flytta en hållplats har aldrig tagits. Hållplatsen för AA:s barn låg placerad på samma
      plats då som nu.
      AA ansökte om att hållplatsen skulle flyttas. Beslutet att inte flytta hållplatsen
      ansågs av barn- och utbildningsnämnden att ligga inom förvaltningens
      verkställighetsområde. Detta då det gällde att ge ett besked utifrån de av barn- och
      utbildningsnämnden beslutade riktlinjerna för skolskjuts och som inte innebar en
      förändring i en redan beviljad service.
      2. Bollebygds kommun kan i viss mån instämma i den framförda kritiken.
      Behandlingen av ärendet har pågått i en längre tid än vad som kan anses vara skäligt.
      För att förbättra handläggningen av ärenden har barn- och utbildningsförvaltningen
      anställt en utredare som bland annat arbetar med skolskjutsfrågor.
      3. AA:s son tillrättavisades på ett icke acceptabelt sätt av skolskjutschauffören.
      Barn- och utbildningsförvaltningen diskuterade fallet med skolskjutsentreprenören,
      Trans Ge AB. Åtgärder som vidtogs var att skolskjutschauffören fick en muntlig
      tillrättavisning och att skolskjutschauffören inte längre kör bussen på den aktuella
      sträckan.
      4. Barn- och utbildningsnämndens ordförande BB svarade AA i ett brev (se bilaga 3)
      [bilagan här utelämnad, JO:s anm]. I brevet framför BB sina åsikter och
      ställningstagande såsom ordförande för barn- och utbildningsnämnden. Bollebygds
      kommuns utredning har inte funnit något stöd för AA:s påstående om offentligt
      förtal.
      5. I JO:s yttrande i ärende 431-2002 skriver JO att det ytterst ankommer på de
      allmänna förvaltningsdomstolarna att pröva huruvida ett beslut är överklagbart.
      Barn- och utbildningsförvaltningen meddelade AA att beslutet gick att överklaga till
      Länsrätten i Västra Götaland. Länsrätten prövade ärendet och avvisade det. Beslutet
                                                                       Dnr 4067-2004     Sid 3 (8)




      har överklagats till Kammarrätten i Göteborg som inte beviljade prövningstillstånd.
      Således måste ärendet betraktas som tillkommet i laga ordning.
      Barn- och utbildningsförvaltningen har inte fattat något beslut om att flytta
      hållplatsen. Det skall också påpekas att Bollebygds kommun inte har fattat något
      beslut som försämrar en redan beviljad service. AA:s barn fick åka längre än till den
      ordinarie skolskjutshållplatsen eftersom ett barn i grannhuset var berättigat till
      skolskjuts till och från hemmet. Bollebygds kommun har i sin utredning inte funnit
      något stöd för att beslutet skulle vara fattat som ett verkställighetsbeslut enkom för
      att förhindra en överklagan.
      6. Den aktuella skolvägen utgörs av en skogsväg utan asfaltbeläggning. På del av
      sträckan och vid hållplatsen är hastighetsbegränsningen satt till 30 km/h Barn- och
      utbildningsnämnden i Bollebygds kommun har inte bedömt trafikförhållandena så
      att det anses som brott mot skollagen 4 kap. 7 §. AA har tidigare anfört att Lerums
      kommun har gjort en annan bedömning än Bollebygds kommun och menar att
      eftersom vägen inte är asfalterad eller breddad inom Bollebygds kommun så skall
      den utgöra en större risk än inom Lerums kommun. Bollebygds kommun har gjort
      en motsatt bedömning och hävdar att en smalare väg sänker hastigheten och ökar
      säkerheten. Då huvuddelen av de skolskjutsberättigade barnen i Bollebygds
      kommun har en liknande väg till skolskjutshållplatsen har barn- och
      utbildningsnämnden inte funnit någon anledning att göra något undantag för AA:s
      barn. Bollebygds kommun vill också framhålla att vårdnadshavarna har ett ansvar
      enligt föräldrabalken 6 kap. § 2 för att barnen får den tillsyn som krävs utifrån
      barnens ålder och utveckling.
      7. AA har i en kompletterande skrivelse framfört ytterligare synpunkter om
      Bollebygds kommun samt hävdat att NTF och den lokala polisen skall ha framfört
      synpunkter om Bollebygds kommuns bedömning. Inga sådana synpunkter har
      framförts vare sig från polisen eller från NTF till Bollebygds kommun.
      AA framför anklagelser mot barn- och utbildningschef FF och barn- och
      utbildningsnämndens ordförande BB. Utredningen har inte visat på något som
      stödjer AA:s synpunkter.

Barn- och utbildningsförvaltningens svar:
      Bollebygds kommun har utrett ärendet och anser att:
      – De framförda anklagelserna mot FF och BB saknar grund.
      – Att det fattade beslutet har tillkommit i laga ordning och att AA upplysts på det
        sätt som JO framför önskemål om i ärende 431-2002.
      – Handläggningstiden har överskridit tiden för vad som kan anses vara skäligt.
        Barn- och utbildningsförvaltningen har anställt en utredare för att förbättra
        handläggningen av ärenden.
      – Att Bollebygds kommun uppfyller lagens krav på hur skolskjutsen skall
        anordnas ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Till remissvaret hade vissa handlingar fogats.

AA kommenterade remissvaret och bifogade härvid vissa handlingar. Han anförde
bl.a. följande. Till dess att han och hans hustru läste nämndens remissvar var de av
uppfattningen att hållplatsen tidigare hade varit placerad i nära anslutning till deras
bostad. Kommunen informerade inte dem om att deras barn tidigare hade åkt med
på nåder och att hållplatsen inte hade flyttats. Under tiden augusti 2002–
november/december 2003 vidtog kommunen inte några åtgärder.
Handläggningsprocessen påbörjades först i december 2003. Kommunen vilseledde
familjen när det påstods att beslutet gick att överklaga.
                                                                    Dnr 4067-2004    Sid 4 (8)




I ett beslut den 23 februari 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
I 4 kap. 7 § första stycket skollagen (1985:100) föreskrivs att hemkommunen är
skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri
skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena,
funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet.

Någon ovillkorlig rätt till skolskjuts föreligger således inte utan bestämmelsen
lämnar visst utrymme för kommunen att själv bedöma om behov av skolskjuts skall
anses föreligga.

Skolskjutsningen är ett ansvar för den nämnd inom kommunen som är styrelse för
grundskolan i kommunen. Det är denna nämnd som skall ta ställning till hur
skolskjutsningen i stort skall anordnas och till framställningar om att en viss elev
skall ha rätt till skolskjuts. Denna beslutanderätt kan enligt vanliga
kommunalrättsliga principer delegeras till t.ex. någon tjänsteman på skolkansliet.
Hur skolskjutsningen i stort skall vara anordnad kan också vara avhandlat i
kommunens skolplan, som fastställs av kommunfullmäktige. Det bör i
sammanhanget påpekas att beslut om skolskjuts i vissa fall är att se som en ren
verkställighet av ett övergripande skolskjutsbeslut. Så är fallet när det är helt klart
att vissa elever skall ha skolskjuts enligt de regler som nämnden har beslutat om
eller som framgår av skolplanen. Om ett skolskjutsärende däremot kräver en mer
självständig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste beslutet
fattas av nämnden eller någon som beslutanderätten är delegerad till.

I 2 § förordningen (1970:340) om skolskjutsning stadgas bl.a. att skolskjutsning
med avseende på tidsplaner och färdvägar skall ordnas så att kraven på
trafiksäkerhet tillgodoses. Styrelsen för skolväsendet bestämmer efter samråd med
den kommunala nämnd som ansvarar för trafikfrågor, polismyndigheten och
väghållaren för varje skolskjuts färdväg och de platser där på- eller avstigning bör
ske.

Beslut i ett skolskjutsärende kan överklagas enligt bestämmelserna i 10 kap.
kommunallagen (1991:900) om laglighetsprövning.

Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att sakfrågan – bedömningen av om AA:s barn var
berättigade att erhålla kostnadsfri skolskjuts till och från en plats i nära anslutning
till bostaden – inte är en fråga som prövas av JO. Det är i stället kommunens
hantering av ärendet i formellt avseende som är föremål för min granskning.

Det kan konstateras att AA:s barn var berättigade att erhålla kostnadsfri skolskjuts.
I tiden före augusti 2002 fick de stiga på och av skolskjutsen på en plats i nära
anslutning till familjens bostad. I remissvaret har nämnden anfört att detta hade sin
bakgrund i att ett handikappat barn, som bodde granne med familjen AA, CC och
                                                                  Dnr 4067-2004   Sid 5 (8)




GG, var berättigat till skolskjuts till och från hemmet och att AA:s barn på grund
av tillmötesgående från skolskjutschauffören fick följa med skolskjutsen längre än
till den ordinarie skolskjutshållplatsen.

I remissvaret har nämnden redogjort för vad som har förevarit i det aktuella ärendet
från den 10 november 2003 och framåt. Nämnden har däremot inte bemött vad AA
har anfört beträffande ärendets handläggning såvitt avser tiden augusti 2002–
november 2003. Till remissvaret har nämnden dock fogat kommunens yttrande,
daterat den 20 juni 2004, till Länsrätten i Vänersborg. I yttrandet anfördes bl.a. att
makarna AA och CC i ett e-meddelande till kommunen den 12 december 2002
framförde önskemål om att deras barn skulle få fortsatt skolskjuts till en hållplats i
anslutning till deras bostad, att barn- och utbildningsförvaltningen lämnade ärendet
utan åtgärd och att AA genom en skrivelse som kom in till förvaltningen den 10
november 2003 på nytt framförde önskemål om att hållplatsen skulle flyttas.

Av det anförda framgår att förevarande ärende aktualiserades hos kommunen i vart
fall den 12 december 2002. Det är anmärkningsvärt att nämnden trots detta, och då
AA i anmälan till JO särskilt har anfört att kommunen negligerade dem fram till
november 2003, över huvud taget inte har berört vad som förevar i ärendet under
tiden den 12 december 2002–den 9 november 2003.

Det kan rent allmänt framhållas att kommunen redan i samband med att makarna
AA och CC för första gången initierade frågan om fortsatt skolskjuts till en plats i
nära anslutning till bostaden borde ha klargjort för dem att skolskjutshållplatsen
inte hade flyttats och förklarat varför barnen fram till augusti 2002 hade fått åka
skolskjuts längre än till den ordinarie hållplatsen.

Jag övergår nu till att behandla nämndens handläggning av det aktuella ärendet från
november 2003 och framåt.

I en skrivelse daterad den 7 november 2003 framförde makarna AA och CC
önskemål om att skolskjutshållplatsen skulle flyttas till en plats närmare familjens
bostad eftersom vägen mellan bostaden och hållplatsen var trafikfarlig. Barn- och
utbildningsnämnden fattade den 1 december 2003 beslut om att ge barn- och
utbildningschefen FF i uppdrag att göra en utredning i ärendet. Nämndens
ordförande BB framförde i ett brev daterat den 1 december 2003 att en bedömning
måste göras från fall till fall när kommunen får in ett önskemål om utökad
skolskjuts på grund av trafikfarlig väg. I ett brev till makarna AA och CC den 3
december 2003 anförde FF bl.a. att den aktuella vägen skulle besiktigas av
representanter från nämnden, förvaltningen och polismyndigheten samt att en
individuell prövning därefter skulle göras i ärendet. Genom en skrivelse den 26 maj
2004 avslog FF ansökan om ändrad placering av hållplatsen med motiveringen att
kommunen inte hade funnit några synnerliga skäl till att flytta hållplatsen. I
skrivelsen angavs vidare att hållplatsen och vägen mellan familjen AA, CC och
GG:s bostad och hållplatsen hade inspekterats av representanter från Barn- och
utbildningsnämnden i Bollebygds kommun och dess förvaltning. Till skrivelsen
                                                                   Dnr 4067-2004    Sid 6 (8)




hade fogats en överklagandeanvisning. Makarna AA och CC överklagade beslutet
hos Länsrätten i Vänersborg. Länsrätten anförde i sitt beslut den 27 augusti 2004
bl.a. att det överklagade beslutet inte kunde hänföras till ett sådant
delegationsbeslut som får överklagas enligt 10 kap. 2 § kommunallagen och
avvisade överklagandet. AA överklagade länsrättens beslut till Kammarrätten i
Göteborg, som inte meddelade prövningstillstånd.

I ärendet aktualiseras gränsdragningen mellan beslut i kommunallagens mening
och åtgärder av rent verkställande art. Ibland kan denna gräns vara svår att dra, och
det kan finnas utrymme för att göra olika bedömningar i frågan om en åtgärd i det
enskilda fallet kan hänföras till området för ren verkställighet. Under förutsättning
att det finns klara målsättningar för verksamheten är det, enligt förarbetena till
kommunallagen, mycket som talar för att många vardagliga åtgärder inom
förvaltningen kan hänföras till ren verkställighet, även om åtgärderna innefattar ett
visst mått av självständigt ställningstagande (jfr prop. 1990/91:117 s. 204). Sådana
åtgärder vidtas inte med stöd av delegation och behöver följaktligen inte anmälas
till nämnden. Det saknas också möjlighet att överklaga sådana beslut för
laglighetsprövning (10 kap. 2 § 2 kommunallagen).

Av rättspraxis framgår att skollagens uppräkning av vilka omständigheter som kan
medföra skyldighet för en kommun att anordna kostnadsfri skolskjuts innebär att
det i varje enskilt fall får göras en individuell prövning av en elevs möjlighet att
färdas till och från skolan. Vid en sådan prövning skall beträffande
trafikförhållandena hänsyn tas till den av eleven anlitade färdvägens trafikfarlighet,
varvid omständigheter som avsaknad av gångbana och trafiktäthet skall beaktas (jfr
RÅ 1993 ref. 77 och RÅ 1994 ref. 84).

I förevarande fall har det inte varit fråga om att bifalla eller avslå en ansökan om
skolskjuts, utan kommunen har haft att ta ställning till en ansökan om ändring i
utförandet av den redan beviljade skolskjutsen. Av remissyttrandet framgår att
barn- och utbildningsnämnden inte har delegerat beslutanderätten i förevarande
skolskjutsärende till barn- och utbildningschefen. Nämnden har ansett att hans
beslut att avslå ansökan om att flytta hållplatsen ligger inom förvaltningens
verkställighetsområde eftersom beskedet lämnas utifrån de av nämnden beslutade
riktlinjerna för skolskjuts och att det inte innebär en förändring i en redan beviljad
service.

För att kunna fatta beslut i anledning av makarna AA och CC:s ansökan om ändrad
placering av skolskjutshållplatsen var det nödvändigt att ta ställning till
trafikförhållandena på den väg som deras barn nu tvingades gå för att ta sig till och
från hållplatsen. Bedömningen av om barnens skolväg, efter den faktiska ändringen
av den plats där skolskjutsen stannade, uppfyllde kraven vad gäller trafiksäker
miljö, måste i förevarande fall anses ha haft ett direkt samband med frågan om
rätten till skolskjuts. Beslutet att avslå ansökan innefattade ett sådant tydligt
moment av självständigt ställningstagande att det måste vara att betrakta som ett
beslut i kommunallagens mening och inte som en åtgärd av rent verkställande art.
                                                                    Dnr 4067-2004    Sid 7 (8)




Det har därför ankommit på nämnden eller den som nämnden har delegerat
ansvaret till att fatta beslut i frågan. Barn- och utbildningschefen har således inte –
i avsaknad av delegation – kunnat fatta beslutet.

Följaktligen har nämnden brustit i sin skyldighet att meddela ett formellt
överklagbart beslut med anledning av makarna AA och CC:s ansökan. Detta har
inneburit att AA och hans hustru inte har getts möjlighet att få kommunens
ställningstagande laglighetsprövat av allmän förvaltningsdomstol. Nämnden kan
inte undgå kritik för denna brist i handläggningen.

Vad som har kommit fram genom utredningen ger dock inte stöd för att
kommunen, på det sätt som AA har gjort gällande, lät fatta det ifrågavarande
beslutet på tjänstemannanivå för att undvika att kommunens ställningstagande
skulle kunna laglighetsprövas av allmän förvaltningsdomstol eller att
överklagandeanvisningen fogades till beslutet i vilseledande syfte.

När det gäller handläggningstiden av det aktuella ärendet vill jag anföra följande.

Av utredningen framgår att makarna AA och CC gjorde en framställning i saken
hos kommunen i vart fall den 12 december 2002 och att nämnden tog ställning i
frågan först den 26 maj 2004. En så lång handläggningstid är självfallet
oacceptabel. Ärendet borde ha avgjorts långt tidigare än vad som skedde.
Nämnden, som har vidgått att handläggningen har pågått en längre tid än vad som
kan anses vara skäligt, förtjänar kritik även i detta avseende. Jag noterar att
nämnden, enligt vad som framgår av remissvaret, har vidtagit åtgärder för att
förbättra handläggningen av ärenden genom att det vid förvaltningen har anställts
en utredare som bl.a. arbetar med skolskjutsfrågor.

Jag vill avslutningsvis göra följande uttalanden beträffande den
överklagandeanvisning som kommunen fogade till beslutet den 26 maj 2004.

Av utredningen i ärendet framgår att överklagandeanvisningen gällde s.k.
förvaltningsbesvär. Enligt anvisningen skulle överklagandet ges in till barn- och
utbildningsförvaltningen senast inom tre veckor från delfåendet av beslutet.
Överklagandeanvisningen var därmed felaktig, eftersom beslut i ett
skolskjutsärende endast kan överklagas genom s.k. kommunalbesvär. Beslut som
endast kan överklagas i den ordningen behöver inte förses med en
överklagandeanvisning. Överklagandetiden börjar i dessa fall att löpa från den dag
då det tillkännages på kommunens anslagstavla att protokollet över beslutet har
justerats. Överklagande skall vidare ges in till länsrätten. Det finns anledning att
framhålla att det för den enskildes rättssäkerhet är av största vikt att korrekta
överklagandeanvisningar ges.

Det kan i sammanhanget nämnas att vissa frågor rörande skolskjuts behandlas
inom ramen för det förslag till ny skollag som för närvarande bereds inom
Regeringskansliet. Enligt förslaget skall skolskjuts utformas som en rättighet för
eleven, vilket skulle leda till att beslut om skolskjuts kan överklagas genom
                                                                 Dnr 4067-2004   Sid 8 (8)




förvaltningsbesvär (se SOU 2002:121 s. 307 och 410 f. samt Utbildnings- och
kulturdepartementets utkast till lagrådsremiss med förslag till en ny skollag m.m.,
U2005/5584/S, s. 263 f.).

Vad AA har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.

                               __________________

Med den kritik som har uttalats avslutas ärendet.
