# Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län, som bedömt larmsamtal på ett felaktigt sätt

JO 2012-09-06 dnr 4070-2011

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2012-09-06              4070-2011              1 (7)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län, som bedömt larmsamtal
                        på ett felaktigt sätt


                          Beslutet i korthet: Polisen mottog flera larmsamtal gällande ett bråk i en lägenhet.
                          Samtalen ansågs inte kräva omedelbar polisinsats. Situationen eskalerade emellertid,
                          och slutade med att en person knivskars till döds. Polisen har inledningsvis haft fog
                          för att inte prioritera ärendet men borde ha ändrat sin bedömning när det stod klart att
                          situationen blivit mer akut.

## Bakgrund och utredning

AA anmälde Polismyndigheten i Uppsala län till JO. I anmälan framförde han
                        kritik mot polismyndighetens agerande i anledning av att han och andra hade
                        ringt larmnumret 112 för att rapportera att en våldsam person försökt döda
                        honom och slagit sönder hans ytterdörr m.m. Av anmälan framgick följande.

                        Den 20 augusti 2010 hade AA besök i sin bostad av några vänner och en bekant
                        till dessa som han själv inte kände, BB. Sällskapet stannade över natten. På
                        morgonen visade det sig att någon hade slagit sönder toaletten. När AA frågade
                        BB om detta blev denne upprörd och hotfull. Efter att BB därefter hade lämnat
                        lägenheten ringde AA till polisen för att göra en polisanmälan avseende
                        skadegörelse. Klockan var då runt 08.30. Polisen svarade att han skulle
                        kontaktas. Efter ungefär en halvtimme ringde han återigen polisen, men fick
                        samma svar.

                        En stund därefter kom BB tillbaka till lägenheten och bankade på dörren. BB
                        såg påverkad ut, höll i ett halvmeterlångt ”spärrskaft” och betedde sig väldigt
                        aggressivt och hotfullt. BB hade fått för sig att hans tillhörigheter fanns i
                        lägenheten och skrek bl.a. att han skulle hämta sin fars gevär och skjuta AA i
                        huvudet. AA försökte att stänga dörren men BB förhindrade detta. Till slut
                        svingade BB spärrskaftet mot AA:s huvud. Slaget missade eftersom AA i sista
                        stund lyckades dra igen dörren. Därefter slog BB flera gånger mot dörren innan
                        han lämnade platsen.

                        AA ringde 112 och blev kopplad till polisen. Han berättade att BB hade kommit
                        tillbaka och försökt att döda honom och att polisen måste komma på en gång.


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 4070-2011       Sid 2 (7)




Polisen svarade att de skulle komma. Efter 35 minuter ringde han 112 igen och
frågade om de skulle komma snart. Han fick samma svar som tidigare.

Senare ringde det på dörren. När AA öppnade dörren visade det sig att det var
BB som hade återkommit. BB slet upp dörren och började skrika och bete sig än
mer aggressivt och hotfullt än tidigare. En kamrat som befann sig i lägenheten
ringde 112 och berättade att BB hade kommit tillbaka. Polisen svarade att man
borde stänga dörren, vilket emellertid inte gick.

Det slutade med att BB tog sig in i lägenheten och attackerade AA, varvid
denne högg BB i axeln med en kniv. AA lyckades därefter få BB ut ur
lägenheten, varefter han omedelbart ringde 112 och sa att de måste skicka en
ambulans. Enligt AA dröjde det cirka 20 minuter innan ambulansen anlände och
när den väl hade anlänt ville ambulanspersonalen inte gå fram till BB utan
polisens hjälp. Såväl SOS Alarm som ambulanspersonalen ringde polisen och
frågade när dessa skulle komma. När polis väl kom till platsen hade BB redan
avlidit.

Det visade sig senare att även BB själv vid två tillfällen under morgonen hade
ringt polisen.

Polismyndigheten i Uppsala län (länspolismästaren CC) lämnade följande
redogörelse för händelseförloppet.

      Klockan 09.33 ringer AA till polismyndighetens länskommunikationscentral och
      berättar att BB nyss varit hemma hos AA och slagit sönder dennes dörr med
      någon form av verktyg. Vid detta samtal framkommer inga uppgifter om att AA
      själv varit nära att träffas av slag eller liknande. Ärendet rubriceras därav som
      skadegörelse där gärningsmannen avvikit och får prioriteringsgraden (3) ”rutin”.
      AA får besked om att han kommer att kontaktas av polis senare under dagen för
      anmälansupptagning då inga lediga patruller finns tillgängliga vid denna
      tidpunkt.
      Klockan 09.48 ringer BB till länskommunikationscentralen och vill anmäla AA
      för misshandel samt stöld av tröja. Ärendet rubriceras som misshandel med
      prioriteringsgrad (3) ”rutin”. Ansvarig operatör som tagit emot detta samtal
      uppger att han inte i dagsläget minns händelsen i detalj men att
      prioriteringsgraden ”rutin” vanligtvis används i de fall där den påstådda
      misshandeln redan ägt rum och parterna därefter befinner sig på olika adresser
      samt att båda parterna, på var sitt håll, kontaktat polis för anmälansupptagning.
      Denna händelserapport länkas till den händelserapport som sedan tidigare
      upprättats med anledning av AA:s samtal.
      Klockan 10.05 ringer återigen AA till länskommunikationscentralen och undrar
      varför polis inte kontaktat honom ännu med anledning av att han ville anmäla
      skadegörelse på sin dörr. AA uppger i detta samtal att BB i samband med
      skadegörelsen försökt attackera AA med verktyget. AA upplyses på nytt om att
      han kommer att bli kontaktad av polis senare under dagen. Detta samtal
      föranledde ingen förändring av den tidigare prioriteringsgraden av ärendet med
      hänsyn till alla kända omständigheter från tidigare samtal av både AA och BB.
      Cirka klockan 10.15 ringer BB på nytt och undrar varför polis inte kontaktat
      honom med anledning av att han beställt polis tidigare. BB, som befinner sig på
      en annan adress än AA, informeras återigen om att det inte finns någon ledig
      polisiär resurs för tillfället, men att han kommer att kontaktas under dagen för en
                                                                         Dnr 4070-2011         Sid 3 (7)




      anmälansupptagning om den uppstådda dispyten mellan honom och AA. BB
      ifrågasätter polisens prioritering genom att fråga om han ska gå hem till AA och
      bli knivhuggen i syfte att få sitt ärende högre prioriterat. BB avråds från att göra
      detta och informeras återigen om att han kommer att kontaktas under dagen för
      anmälansupptagning.
      Vakthavande befäl har i sina synpunkter uttalat att han inte vid detta tillfälle fick
      kännedom om BB:s uttalande om att han ville påskynda den polisiära resursen
      genom att gå till AA och bli knivhuggen. Detta kom till vakthavande befäls
      kännedom först efter klockan 11.38 då knivdådet redan ägt rum. Vakthavande
      befäl säger dock att denna omständighet med all sannolikhet inte hade föranlett
      en prioriteringsförändring då uttalandet beskriver ett hypotetiskt händelseförlopp
      där BB själv inte är tilltänkt gärningsman.
      Klockan 10.36 ringer DD, en väninna till AA som befinner sig i AA:s bostad.
      Hon uppger i samtalet att BB åter kommit till adressen och att han är hotfull och
      skriker ute i trapphuset där AA då också befinner sig. DD blir uppmanad att ta
      med sig AA in i bostaden och stänga dörren. Vakthavande befäl uppger avseende
      denna omständighet att samtalet inte föranledde någon förändring av
      prioriteringsgraden eftersom de kända omständigheterna tydde på att det var två
      bekanta som blivit ovänner över sönderslagna och kvarglömda tillhörigheter.
      Vakthavande befäl uppger vidare att AA:s och BB:s vilja att polisanmäla det
      inträffade skulle tillgodoses under dagen, men behovet bedömdes inte som
      trängande, utan den uppmaning som DD fick om att ta med sig AA in i bostaden
      bedömdes som tillräcklig vid denna tidpunkt. Vakthavande befäl uppger vidare
      att han nu i efterhand givetvis skulle ha fattat beslut om att omprioritera resursen
      redan i detta läge, men att denna hypotetiska förändring ändå inte hade kunnat
      påverka utfallet eftersom knivdådet hade hunnit äga rum innan den aktuella
      polispatrullen kommit till platsen.
      Klockan 10.41 ringer AA till SOS Alarm och berättar att han knivhuggit BB.
      Klockan 10.44 ringer SOS Alarm till polismyndighetens
      länskommunikationscentral och vidarebefordrar AA:s uppgifter om att denne
      knivhuggit BB.
      Klockan 10.47 beordras närmaste polispatrull bestående av två poliser till den
      aktuella adressen. Ärendet prioriteras om till (2) ”hög”. Vakthavande befäl
      uppger angående denna omprioritering att det inte har någon praktisk betydelse
      att det aktuella fallet graderades till (2) ”hög” istället för (1) ”omedelbart” då det
      vid detta tillfälle inte fanns några andra konkurrerande ärenden med motsvarande
      angelägenhetsgrad. Patrullen som blir beordrad klockan 10.47 befinner sig i
      Enköping när larmet inkommer. I samtalet med SOS Alarm förs en diskussion
      huruvida den singelpatrull som befinner sig närmare Bålsta ska beordras. Det
      beslutas dock att singelpatrullen ur ett säkerhetsperspektiv inte ska beordras till
      adressen med anledning av den allvarliga händelsen utan att det krävs en
      polispatrull med minst två poliser för det aktuella larmet. Därefter beordras
      ytterligare patruller från Uppsala till platsen.
      Klockan 10.49 vidarebefordrar SOS Alarm samtal från ambulanspersonalen till
      länskommunikationscentralen. Ambulanspersonalen meddelar att de är på plats
      och har omhändertagit BB och att de behöver polis till platsen.
      –––
      Klockan 10.59 anländer den första patrullen till platsen och AA grips klockan
      11.02.
Till polismyndighetens yttrande bifogades sparade ljudfiler från telefonsamtal.

Polismyndigheten upplyste vidare att en anmälan om misstänkt tjänstefel hade
upprättats såvitt avsåg handläggningen av de inkomna telefonsamtalen till
                                                                       Dnr 4070-2011       Sid 4 (7)




länskommunikationscentralen, men att åklagare beslutade att inte inleda någon
förundersökning med motiveringen att uppgifterna i ärendet inte gav anledning
att anta att något brott som hörde under allmänt åtal hade förövats.

Polismyndigheten redogjorde för den rättsliga regleringen på området, och
anförde följande.

      I 5 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om den datoriserade
      rutinen för polismyndigheternas kommunikationscentraler (KC-Polis) (RPSFS
      2001:17, FAP 171-2) framgår vilka uppgifter som ska skrivas in i KC-Polis.
      Bland annat framgår det av punkt 3 i nämnda bestämmelse att uppgift om
      uppdragets prioritet med angivande av prioritetsgraderna 1, 2, 3 eller 4 ska
      registreras. Av de allmänna råden som följer av denna bestämmelse framgår
      vidare att prioriteringsgraderna anges enligt följande:
      Prioritet 1 – Ingripande ska ske omedelbart
      Prioritet 2 – Ingripande ska ske så snart som möjligt
      Prioritet 3 – Ingripande sker senare
      Prioritet 4 – Inget ingripande ska ske
Polismyndigheten redovisade därefter följande bedömning.
      I AA:s anmälan till Justitieombudsmannen uppger AA att hans första samtal till
      polismyndigheten ska ha skett cirka klockan 08.30. Denna uppgift stämmer inte,
      då det första samtalet som inkommer från AA sker klockan 09.33. I detta samtal
      framkommer endast uppgifter om att en skadegörelse skett på den aktuella
      adressen vid en tidigare tidpunkt. Denna händelse rubriceras som skadegörelse
      och då inga lediga resurser finns för denna anmälansupptagning får AA besked
      om att han kommer att bli kontaktad under dagen av polis. De resurser, som vid
      denna tidpunkt finns tillgängliga, är upptagna med en trafikkontroll där ett
      misstänkt rattfylleri utreds.
      AA ringer på nytt till länskommunikationscentralen klockan 10.05. De uppgifter
      AA i sin anmälan till Justitieombudsmannen påstår att han lämnar till
      polismyndigheten framkommer inte heller vid detta samtal. AA uppger inte att
      BB återkommit vid ett nytt tillfälle utan refererar till sitt tidigare samtal. De
      uppgifter som rent faktiskt framkommer är att AA undrar när han ska bli
      kontaktad av polis för anmälansupptagning.
      Nästa samtal från AA:s bostad till länskommunikationscentralen sker av DD
      klockan 10.36. Under detta samtal framkommer det uppgifter om att BB befinner
      sig ute i trapphuset med AA. Under samtalet hörs högljudda röster. Vakthavande
      befäl gör bedömningen att läget inte är akut då det med hänsyn till alla kända
      omständigheter enbart förefaller vara två bekanta som är ovänner. Beskedet att
      DD ska ta med sig AA in i bostaden och stänga dörren anses därför vara
      tillräckligt då den polisiära resurs som fanns tillgänglig fortfarande var
      uppbunden med utredning avseende det misstänkta rattfylleriet.
      Polismyndigheten anser att vakthavande befäls bedömning avseende
      prioriteringsgrader på de inkomna samtalen från AA och DD är korrekta utifrån
      den information som framkom vid samtalen samt det aktuella resursläget.
      Avseende BB:s samtal, varav det första inkom klockan 09.48 och det andra cirka
      klockan 10.15, anser polismyndigheten att den beslutade prioriteringsgraden inte
      bör kritiseras. Den information som lämnas av BB visar att AA och BB befinner
      sig på olika adresser och att läget inte är akut. BB är något provocerande under
      sitt andra samtal och uttalar tydligt att han är missnöjd med att polisen inte tar
      kontakt med honom omedelbart. Han för ett hypotetiskt resonemang om att
      besöka AA:s bostad för att själv bli knivhuggen för att påskynda en polisiär
                                                                        Dnr 4070-2011       Sid 5 (7)




      insats. Avseende denna del har vakthavande befäl yttrat att han vid detta tillfälle
      inte fick kännedom om just det hypotetiska resonemanget, men att denna
      omständighet med all sannolikhet ändå inte inneburit en prioriteringsförändring
      med hänsyn till alla omständigheter som var kända i ärendet då.
      Klockan 10.44 kontaktar SOS Alarm länskommunikationscentralen och
      vidarebefordrar AA:s uppgifter om att denne knivhuggit BB. Under detta samtal
      sker en kortare diskussion om de aktuella omständigheterna och det beslutas att
      den polisiära patrullen, bestående av enbart en polis, som befinner sig närmast
      adressen, inte ska skickas, ur ett säkerhetsperspektiv. Klockan 10.47 beordras
      därför närmaste patrull med två poliser till adressen. Prioriteringsgraden ändras
      till (2) ”hög” och den aktuella patrullen avbryter utredningen kring det
      misstänkta rattfylleriet i Enköping och anländer därefter klockan 10.59 på den
      aktuella adressen i Bålsta. Klockan 10.49 meddelar ambulanspersonalen att de
      omhändertagit BB för vård.
      Polismyndigheten anser att den bedömning som gjorts är korrekt.
      Prioriteringsgraden ändras och en polispatrull är på plats på adressen 12 minuter
      efter att SOS Alarm vidarebefordrat uppgifter om att ett knivdåd skett.
      Bedömningen att singelpatrullen inte skulle beordras ifrågasätts inte av
      myndigheten, med hänsyn till uppgifterna om att det befann sig ett flertal
      personer på den aktuella adressen. Klockan 10.57 inkommer uppgifter från
      ambulanspersonal att BB avlidit av sina skador och med anledning därav
      upprättas en särskild händelserapport med rubricering ”mord/dråp”, för att på ett
      bättre sätt kunna dokumentera alla åtgärder i ärendet.
      Sammanfattningsvis anser polismyndigheten att den aktuella händelsen är
      mycket tragisk. Om alla de omständigheter som är kända i ärendet idag, varit
      kända för polismyndigheten redan innan knivdådet skett hade en annan
      prioritering av ärendet kunnat göras. Polismyndigheten anser dock att ansvarigt
      vakthavande befäl hanterat händelsen på ett korrekt sätt utifrån de
      omständigheter som förelegat vid beslutstillfällena. Totalt har det till
      länskommunikationscentralen inkommit fem samtal från enskilda angående den
      uppkomna dispyten; två från AA, två från BB och ett från DD. De bedömningar
      som gjorts vid varje inkommet samtal har baserat sig på de uppgifter som
      lämnats vid samtalen och de prioriteringsgrader som beslutats får därför anses
      vara korrekta, utifrån lämnade uppgifter av de enskilda. Därefter har ärendet
      omprioriterats och en polispatrull har beordrats till platsen omedelbart efter att
      SOS Alarm meddelat att ett knivdåd skett.
      Polismyndigheten anser således att de beslut som fattats av involverad personal i
      aktuellt ärende inte bör kritiseras.
AA kommenterade polismyndighetens yttrande. Han uppgav bl.a. att hans två
första samtal skedde till polisens direktnummer, eftersom ärendet då inte var
akut, och att det kan vara skälet till att de inte finns med bland de inspelade
samtalen.

Uppsala tingsrätts lagakraftvunna dom i mål B 5322-10 inhämtades. Av den
framgår att AA i anledning av det inträffade dömdes för grov misshandel och
vållande till annans död till tre och ett halvt års fängelse.

I ett beslut den 6 september 2012 anförde JO Axberger följande.

Bedömning
Det har inte kunnat utredas vad som förekom vid de två samtal till polisen som
AA har uppgett att han ringde runt kl. 08.30 respektive 09.00. AA har dock
själv angett att hans ärende då gällde anmälan om skadegörelse och att saken
                                                                  Dnr 4070-2011       Sid 6 (7)




inte var akut. Det är inte heller klarlagt vart samtalen ska ha ringts. För
bedömningen av hans anmälan har uppgifterna om dessa samtal marginell
betydelse och jag bortser i det följande från dem.

Det första dokumenterade telefonsamtalet mellan AA och polismyndighetens
länskommunikationscentral (LKC) registrerades kl. 09.33. Som polis-
myndigheten har anfört i sitt yttrande till JO framkom vid detta samtal inga
uppgifter om att BB skulle ha försökt att misshandla AA. Klockan 09.48 ringde
BB LKC och ville anmäla AA för misshandel och stöld. Klockan 10.05 ringde
AA åter till LKC. Han hänvisade då till vad han tidigare anmält. Han berättade
också att BB i samband med den tidigare skadegörelsen av ytterdörren hade
försökt att attackera honom med en stor skiftnyckel. Han undrade varför polisen
inte hade ringt upp honom ännu. – Att polisen i det här läget inte ”prioriterade
upp” ärendet kan jag inte ha några invändningar emot. Såväl AA som BB hade i
sina samtal beskrivit ett avslutat händelseförlopp och det fanns i den
information som polisen fått inga indikationer på det som komma skulle.

Runt kl. 10.15 ringde även BB tillbaka och undrade när polis skulle komma.
När han informerades om att andra ärenden hade högre prioritet blev han
upprörd och ett åtminstone delvis förvirrat meningsutbyte följde. – Inte heller
detta samtal krävde enligt min mening omedelbara åtgärder.

Klockan 10.36 kopplades AA:s kamrat, DD, till LKC. Hon hänvisade till AA:s
tidigare samtal med polisen och berättade att BB hade kommit tillbaka och nu
stod i trapphuset och gapade och skrek och hotade henne och AA. Det framgick
att hon uppfattade BB som drogpåverkad. Hon beskrev att denne var ”helt
väck”. Från inspelningen av samtalet går det att höra högljudda röster i
bakgrunden. LKC gav DD rådet att gå in i lägenheten ”i stället för att stå där ute
och tjafsa med honom”. Operatören sa vidare att ”det är väl ingen vits att ni står
där om han är hotfull”. DD svarade att hon skulle säga det till AA och tillade
sedan ”men han är här nu i alla fall”. Samtalet avslutades med att operatören
uppgav att hon skulle meddela det ”så ska vi se vad vi ska göra”.

I den här situationen hade polisen uppgifter om att BB tidigare under morgonen
hade slagit sönder AA:s dörr med ett tillhygge och att han med samma tillhygge
även hade försökt att slå AA i huvudet. Myndigheten kände även till att BB
antagligen var drogpåverkad samt ansåg sig ha blivit bestulen av AA och att han
var upprörd över detta. Det faktum att DD tog kontakt med polisen och det hon
uppgav borde ha föranlett en omprioritering av ärendet; det var inte längre fråga
om ett rutinärende som kunde hanteras vid tillfälle utan DD hade skäl att
förvänta sig att hennes önskan om polishjälp skulle tillgodoses på en gång. Det
är vidare anmärkningsvärt att polisen inte sökte inhämta mer information om
situationen, exempelvis huruvida det ens var möjligt för AA att ta sig in i
lägenheten och stänga BB ute.

Polismyndigheten har tillagt att även om en patrull i det läget hade beordrats till
platsen så hade denna patrull ändå inte hunnit dit innan knivdådet ägde rum. Det
                                                                   Dnr 4070-2011      Sid 7 (7)




må vara en riktig iakttagelse, men den gör inte myndighetens bedömning
mindre felaktig. En grundläggande förutsättning för att polisen ska kunna
prioritera sina resurser på ett ändamålsenligt sätt är att information av det slag
som lämnades i detta ärende värderas korrekt. Om det inte sker kommer
polisens insatser inte att användas på det sätt medborgarna har skäl att förvänta
sig. En felprioritering kan därför inte ursäktas med hänvisning till att den
kanske inte spelat någon roll i det enskilda fallet.

Klockan 10.41 ringde AA till SOS Alarm och berättade att han hade knivhuggit
BB och bad dem att skicka en ambulans så fort som möjligt. Klockan 10.44
kontaktade SOS Alarm LKC och vidarebefordrade AA:s uppgifter. Polisen
informerades vid upprepade tillfällen att ambulanspersonalen inte skulle gå
fram utan att polisen fanns på plats. Från polisens sida uppgav man att en patrull
skulle skickas. En sådan beordrades kl. 10.47 till platsen. Det hade då alltså gått
sex minuter sedan larmet kom, vilket under omständigheterna inte förefaller
optimalt.

Även i detta skede förvånar polismyndighetens val av prioriteringsgrad. När
man nu tillämpar ett prioriteringssystem från grad 1 (”ingripande ska ske
omedelbart”) till grad 4 (”inget ingripande ska ske”) har jag svårt att förstå
skälet till att man efter larmet om knivdådet inte gav ärendet – som vid det laget
uppenbart kunde handla om att rädda liv – högsta prioritet, utan i stället
bedömde att det skulle hanteras ”så snart som möjligt”. Det förstärker intrycket
av att myndigheten haft svårt att ta till sig den information man fick.

De samtal som förekom, och som jag lyssnat på i inspelad form, lämnar i och
för sig utrymme för tolkning, och jag kan ha förståelse för att de som mottagit
de inledande samtalen inte uppfattat situationen som så allvarlig. Att de fakta
som kom fram i samtalet från DD, sedda i ljuset av det som redan var känt, inte
föranledde myndigheten att ändra sin bedömning att ingripande kunde anstå är
dock inte försvarbart. Polismyndigheten i Uppsala län kan därför inte undgå
kritik för sitt sätt att sköta ärendet. Det finns flera skäl för myndigheten att
utvärdera det som inträffat och att söka ta lärdom av detta.
