# Långsam handläggning av ett tvistemål, bl.a. fråga om möjligheten att låta målet vila när ett beslut under rättegång har överklagats

JO 2004-03-19 dnr 4077-2003

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2004-03-19            4077-2003                1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Långsam handläggning av ett tvistemål, bl.a. fråga om möjligheten att
                        låta målet vila när ett beslut under rättegång har överklagats

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 13 oktober 2003 ifrågasatte AA hand-
                        läggningstiden i ett mål angående bodelning. Han uppgav bl.a. att målet ännu efter
                        sex år inte var avgjort.

## Utredning

Dagboksblad i Ångermanlands tingsrätts mål – – – och Sollefteå tingsrätts mål – –
                        – granskades. Vidare infordrades Sollefteå tingsrätts beslut den 6 maj 1998 i mål –
                        – –, Hovrättens för Nedre Norrland beslut den 17 februari 1999 i mål – – – och – –
                        – samt beslut den 10 april 2003 i mål – – –.

                        Anmälan remitterades därefter till Ångermanlands tingsrätt för upplysningar och
                        yttrande över handläggningen av målet.

                        Tingsrätten (lagmannen BB) inkom med yttrande enligt följande.
                                  Målet som anmälan avser är mål – – – rotel 4, som registrerades i Ångermanlands
                                  tingsrätt den 25 februari 2002. Målet anhängiggjordes ursprungligen i Sollefteå
                                  tingsrätt av AA den 22 april 1998. Tingsrätten avvisade hans talan den 6 maj 1998.
                                  AA överklagade beslutet till Hovrätten för Nedre Norrland som den 17 februari
                                  1999 undanröjde tingsrättens beslut och återförvisade målet till tingsrätten för
                                  förnyad handläggning. Enligt dagboksblad inkom målet till Sollefteå tingsrätt den 24
                                  mars 1999 och handläggningen av målet påbörjades den 11 oktober 2000. Den 22
                                  februari 2001 hölls muntlig förberedelse i Sollefteå tingsrätt. Huvudförhandling
                                  sattes ut till den 6 december 2001 men inställdes eftersom svaranden fick avbryta sin
                                  resa till Sollefteå på grund av väderleksförhållandena. Svaranden begärde ersättning
                                  för kostnaden för hyrbil men tillerkändes inte hela det begärda beloppet i beslut den
                                  22 januari 2002. Svaranden överklagade beslutet den 12 februari 2002. Tingsrätten
                                  översände akten till Hovrätten för Nedre Norrland samma dag. Hovrätten meddelade
                                  beslut i frågan den 10 april 2003. Akten återkom till Ångermanlands tingsrätt den 22
                                  maj 2003. Dessförinnan inkom den 12 mars 2003 till tingsrätten en skriftlig för-
                                  frågan av AA om målets fortsatta handläggning (aktbilaga 2). Den har inte besva-
                                  rats. (Aktbilaga 3 är en blankett rörande beslut om målets handläggning men har inte
                                  fyllts i).
                                  Ångermanlands tingsrätt tillkom den 25 februari 2002 efter sammanslagning av
                                  Härnösands tingsrätt, Sollefteå tingsrätt och Örnsköldsviks tingsrätt. Undertecknad
                                  tillträdde som lagman i tingsrätten den 8 maj 2003. Vad gäller handläggningen av



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                       Dnr 4077-2003     Sid 2 (4)




      målet kan Ångermanlands tingsrätt endast yttra sig över handläggningen efter det att
      målet överflyttades till tingsrätten den 25 februari 2002.
      Det kan konstateras att innehavaren av rotel 4, rådmannen Peter Svedberg, skulle ha
      svarat på AA:s förfrågan den 12 mars 2003 och i vart fall då ha efterhört med hov-
      rätten när beslut kunde förväntas i den överklagade frågan och eventuellt bett att få
      akten tillbaka. När akten återkom till tingsrätten borde rotelinnehavaren ha vidtagit
      åtgärder för målets fortsatta handläggning. Att så inte kom att ske beror bl.a. på den
      stora arbetsbörda som tingsrätten hade under våren och svårigheterna att få
      domarförstärkning.
      Tingsrätten har nu förordnat en pensionerad rådman att handlägga vissa tvistemål i
      tingsrätten, och denne skall sätta ut nu aktuellt mål till huvudförhandling i februari
      eller mars 2004. Tingsrättens personal har på grund av sammanslagningen, domares
      sjukdom och den tidigare lagmannens avgång hösten 2002 haft en pressad
      arbetssituation under en längre tid. Vidare tillträdde rotelinnehavaren för rotel 4
      hösten 2002. Tingsrätten har ett antal gånger försökt få förstärkning från hovrätten
      men hovrätten har inte haft någon fiskal eller assessor att skicka ut. Samman-
      fattningsvis så skall målet kunna avgöras under första kvartalet 2004.
Beslutet den 22 januari 2002 i Sollefteå tingsrätts mål – – – samt nytt dagboksblad
och dom den 2 mars 2004 i Ångermanlands tingsrätts mål – – – har därefter
inhämtats.

I ett beslut den 19 mars 2004 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
Den 6 maj 1998 avvisade Sollefteå tingsrätt AA:s talan om klander av bodelning.
Sedan AA överklagat beslutet undanröjde Hovrätten för Nedre Norrland den 17
februari 1999 tingsrättens beslut och återförvisade målet till tingsrätten för förnyad
handläggning.

Den 24 mars 1999 lades mål – – – upp vid Sollefteå tingsrätt med anledning av
hovrättens beslut. Enligt dagboksbladet vidtogs därefter nästa åtgärd först den 11
oktober 2000 då tingsrätten hade telefonkontakt med en advokat för att fråga om
denne företrädde svaranden.

Ångermanlands tingsrätt har endast yttrat sig om handläggningen av målet efter
den 25 februari 2002 då målet överflyttades dit. Av yttrandet framgår således inte
orsaken till att några handläggningsåtgärder inte vidtogs vid Sollefteå tingsrätt
förrän drygt ett och ett halvt år efter det att målet återförvisats dit. Jag kan endast
konstatera att det är helt oacceptabelt att det dröjer så länge innan handläggningen
av ett mål påbörjas.

När målet överflyttades till Ångermanlands tingsrätt hade akten ett par veckor
tidigare översänts till Hovrätten för Nedre Norrland. Svaranden hade överklagat
Sollefteå tingsrätts beslut den 22 januari 2002 att endast tillerkänna henne viss
ersättning för kostnad i samband med en inställelse till en huvudförhandling som
ställdes in. Den 10 april 2003 avslog hovrätten överklagandet och akten återkom
till tingsrätten den 22 maj 2003.
                                                                   Dnr 4077-2003   Sid 3 (4)




I 49 kap. 11 § rättegångsbalken (RB) finns regler om vilandeförklaring av mål när
en tingsrätts beslut under rättegången överklagas. Har en part som enligt 49 kap. 4
§ RB anmält missnöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att
överklaga beslutet särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet prövats.
Rätten får dock bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta. Anmäler någon
missnöje enligt 49 kap. 6 § RB, får rätten förklara målet vilande till dess att
överklagandet har prövats, om det finns särskilda skäl. I andra fall får ett
överklagande av en tingsrätts beslut under rättegången emellertid inte leda till att
målets behandling skjuts upp.

Tingsrättens beslut den 22 januari 2002 var ett beslut som fick överklagas särskilt.
Av den nyss nämnda bestämmelsen följer att överklagandet inte fick leda till att
målets behandling sköts upp. Trots detta vidtogs, från det att akten översändes till
hovrätten den 12 februari 2002 till dess att den återkom till tingsrätten den 22 maj
2003, inte några åtgärder i syfte att driva målet framåt.

För att det skall vara möjligt att fortsätta handläggningen av ett mål när ett beslut
under rättegången överklagas krävs självfallet att tingsrätten har tillgång till
handlingarna i målet. I detta fall hade akten översänts till hovrätten i samband med
att beslutet överklagades. Jag vill därför erinra om bestämmelsen i 35 § för-
ordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol enligt vilken
domstolen skall, om ett avgörande överklagas, utan dröjsmål sända sin akt till den
högre domstolen. När avgörandet inte innebär att målet har prövats slutligt, är det
dock tillräckligt att domstolen i original eller kopior sänder de handlingar som
hänför sig till överklagandet.

Sollefteå tingsrätt borde således ha översänt kopior av relevanta handlingar
tillsammans med överklagandet till hovrätten och fortsatt handläggningen av målet.
Ångermanlands tingsrätt borde, sedan målet överflyttats dit, ha begärt att återfå
handlingarna från hovrätten för att kunna avsluta förberedelsen, hålla huvud-
förhandling och avgöra målet.

Inte heller sedan akten återkommit till tingsrätten i maj 2003 vidtogs några
handläggningsåtgärder i syfte att föra målet framåt förrän den 8 januari 2004 då
kallelser till huvudförhandling expedierades. Den 17 februari 2004 hölls
huvudförhandling och den 2 mars 2004 meddelades dom i målet.

I likhet med tingsrätten anser jag att åtgärder för målets fortsatta handläggning
borde ha vidtagits tidigare än som skedde när akten återkom till tingsrätten och att
AA:s skriftliga förfrågan om målets fortsatta handläggning, som kom in till
tingsrätten den 12 mars 2003, skulle ha besvarats.

Tingsrätten kom att meddela dom närmare fem år efter det att målet hade inletts.
Under dessa år har det vid olika tillfällen och av olika anledningar varit uppehåll i
handläggningen under mer än tre års tid. En sådan handläggning är helt
oacceptabel.
                                                                 Dnr 4077-2003   Sid 4 (4)




Med den kritik som ligger i det ovan anförda avslutas ärendet.
